Skip to main content

Full text of "Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia;"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 






v 



■'•' r<. 




'T 



iV/M^ 



A.* 



;:V 



:y >- 




^r 



^"^^1 






-1 v*^. ^ • 








■^^co^ZOtA^^-^''^^^- 




l^aröart College l/ftrarg 

i 

FROM TIIE FUND OF 

CHARLES MINOT 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



TL y^' 



BIDRAG TILL KANNEDOM OM 



GÖTEBdRGS 



OCH 



•vV, 



^s^ 



■BOHUSLÄNS rORNMJJEN 



OCH 



HISTOfilA 






• -• 



UTGIFNA PÅ*-F*6FiANSTALTANDE AF 



LÄNETS 'hushållnings-sällskap 






röRSTA 'HÄFTET 



Pris 2 kronor. 



Digitized by 



Google 



% T^ 









-i 

* .. 



4- *■ 



> 






♦ 



» / 



.^ " 



t- 



Digitized by 



Googlp^' 



j2«ZM«^.tV>i^. 



-z- f ' 



BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA . 



UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP 



FÖRSTA BANDET 



STOCKHOLM, 1874-1879. 

KONGL. BOKTBYCKERIBT. 
P. A. MORSTSDT & 8Ö1IBR. 



Digitized by 



Google 






f J 

I 



Digitized by 



Google 



Första bandets innehåll. 



Sid. 
Ur Bohusläns historia före föreningen med Sverige. Af HansHildebrand. 1 . 

Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. 

1. Med 77 träsnitt 13. 

Om Tanumstenen. Af Viktor Rydberg 89. 

Silfverkalk frän Dragsmarks klosterkyrka. Af Hans Hildebraud. 

Med 1 träsnitt 93. 

Konghälls gamla sigill. Af Oscar Montelius. Med 2 träsnitt 96. 

Om Gullbergs äng. Ett bidrag till historien om Göteborgs landerier, 

af Sigfrid Wieselgren. Med en karta 97. 

Hvarjehanda. Ett bref från öfverste Klinckowström till Carl Gustaf 

Tessin om Bohusläns fornlemuingar, deras upptecknande m. m. 124. 
Fynd från stenåldern på Hisingen. Af Wilhelm Berg. Med 18 

träsnitt 127. 

Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af 

Oscar Montelius. 1. Med 13 träsnitt 146. 

Runstenen från Skee. Af George Stephens. Med 4 heliotypier 166. 

Från Göteborgs anläggning. Af Arvid Kurck 175. 

Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. Meddelad af C. A. 

Ehrensvärd 215. 

Två bronsåldersfynd från Kareby socken i Inlands södra härad. Be- 
skrifna af Oscar Montelius. Med 22 träsnitt 271, 

Bohnslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. 

2. Med 52 träsnitt.. 321. 

Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af 

Oscar Montelius. 2. Med 1 planch 423. 

Bohuslänska dopfuntar. Tecknade af Gustaf Brusewitz; med text 

af Oscar Montelius. Med 13 träsnitt 425. 

Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652 447. 

Träsniderier från äldre tid. Samlade och beskrifna af Carl Ceder- 

ström. Med 21 träsnitt 489. 

Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af Nils Fr. Nilen. 

Med 2 musikbilagor 518. 



G Bihang. Ordbok öfver allmogemålet 4 Sörbygden. Af Nils Fr. Nilen. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÄ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP 



FÖRSTA HÄFTET 



STOCKHOLM, 1874. 

P; ▲. K0U8TXDT ft b6nSR 

CnNOl. •<-KTRTOKAna 



Digitized by 



Google 







A 



:iEP 24 1887 

// • / 



y 



JZ.i-/i , 2r: I -^ 



Digitized by 



Googte 



I de flesta svenska landskap hafva under de sista åren för- 
eningar bildat sig, hvilka gjort till sin uppgift att skydda, samla och 
bearbeta provinsens fornminnen. I det fornminnesrika Bohuslän 
finnes ingen sådan förening. Länets Hushållnings-Sällskap har der- 
före, på förslag af sin Ordförande, Herr Landshöfdingen m. m. 
Grefve Ehrensvärd, beslutat att tills vidare årligen använda en summa 
af 2,000 kronor till utgifvande af ''Bidrag till kännedom om Göte- 
borgs och Bohusläns fornminnen och historia". Detta arbete skall, 
i den mon förhållandena medgifva, omfatta: 

1. Beskrifning på länets festa fornlemningar från hednatiden; 

2. Beskrifning på alla nu kända bohuslänska for n saker från 
samma tid; 

3. Förteckning på de i Bohuslän ännu bevarade minnena från 
medeltiden, såsom kyrkor och andra byggnader, kyrkliga fornsaker, 
konstverk o. dyl., samt jordfynd från medeltiden; 

4. Uppteckningar af ännu lefvande sägner, folkvisor m. m.; 

5. Kdrag till kännedom om folkspråket; samt 

6. Förteckning på de vigtigaste skriftliga handlingar, som upp- 
lysa länets historia; med fullständigt återgifvande af de förnämsta 
bland dessa handlingar. 

Det nu färdiga första häftet, hvars utgifvande varit anförtrodt 
ät mig, torde inom ett år åtföljas af ett andra häfte, hvilket utom 
fortsättning af beskrifningen på de "Bohuslänska fornsakerna från 
hednatiden" kommer att innehålla afbildningar och beskrifningar å 
några af de i länets kyrkor bevarade dopfuntarne från medeltiden, 
samt utdrag ur de i Göteborgs Musei arkiv förvarade "Aschebergska 
papperen", medelade af Hr Docenten H. Hjärne. 



Digitized by 



Google 



På det att den nu påbörjade beskrifningen å de i länet funna 
fornsakerna måtte blifva så fullständig som möjligt, anhåller jag 
vördsamt, «tt hvar och en, som eger filer har kännedom ^om sådana 
fornsaker, måtte ^ så fort ske kan, meddela mig underrättelse derom, 
såvida han icke vet, att jag redan om dem erhållit kunskap. För 
hvarjc sak torde Tippgifvas ämne (flinta, annat stenslag eller brons), 
form» mått och allt hvad man vet om dess fyndort och om de om- 
ständigheter, under hvilka den blifvit hittad; samt om möjligt med 
koG turteckning af h varje sak eller hänvisning till närmast liknande 
ilgur 1 nåf^ot arkeologiskt arbete. Afven det minsta bidrag mottages 
med tacksamhet 

Stockholm, den 25 April 1874. 

Osca/r Montelitis. 



Digitizi 



«i by Google 



Ur fiohnsläns historia 

före föreningen med Sverige. 
' Af HANS HILDEBRAND. 



Af alla Sveriges landskap finnes intet, för hvilket historien 
bar så många berättelser från forntiden som Bohuslän. Genom 
förhållanden, som yi här icke kunna afhandla, allra främst genom 
uppkomsten och utrecklingen af den isländska fristaten, kom det 
gamla Norge att få en rikedom af historiska berättelser, — de s. 
k. sagorna, — under det sagorna om Danmark äro få och Sve- 
rige inga eger, ehuru väl svenska förhållanden någon gång få en 
plats i berättelserna om Norge. Våra dagars Bohyslän var for- 
dom ett norskt land och äfven det har sin andel i denna den 
norska forntidens afundsvärda rikedom, och andelen är icke liten, 
ty detta landskap var i sig betydande och låg derjemte ganska 
nära en af brännpunkterna för det gamla Norges historiska lif. 

I det af bergen styckade Norges sydöstra del finnes en na- 
turlig medelpunkt, en lägre trakt, mot hvilken Igällen småningom 
sänka sig, och liggande vid en hafsvik, till hvilken vattnen leta 
sig väg från den svenska gränsen, från Dovre och en stor del af 
LangQeldene. I den trakten kunde en rik odling uppblomstra, 
och när helst folket innanför behOfde träda i förbindelse med den 
yttre verlden, drogo de sig, afskräckta af bergen, som annars 
öfverallt reste sig, just ned mot viken i söder. Vi kunna derföre 
icke undra, att i detta fall Viken blef ett nomen proprium, och 
att namnet omfattade icke blott vattnet, utan äfven landremsan 
deromkring. Och till Viken räknades äfven det land som seder- 
mera kallades Bohuslän, ehuru detta icke låg vid sidan af sjelfva 
den inre viken^ våra dagars Kristiania-Qord. 

Då Bohuslän således hörde till Viken allenast när ordet togs 
i dess vidsträcktaste mening, är det eget att se, huru det till sist 
blef ensamt om detta namn. De norska delarne af det stora Vik- 
området hade hvar och en sitt särskilda namn, och nämndes van- 

Bidr. tUl Göt, o. Boh. läns hht. 1. 1 



Digitized by 



Google -. 



2 HILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. 

ligen med detta, och det fordom så frejdade och allmänt brakade, 
mycket omfattande namnet Viken bibehölls omsider allenast för 
det yttersta området. Detta saknade dock icke egna benämnin- 
gar, ehurn dessa småningom förlorade i betydelse. Från den tid 
då de första hågkomstemas töcken begynner genomträngas af 
den historiska dagens glans, möter oss dtt namn, som på isländ- 
ska lydde Alfheimr, hvilket på svenska borde lyda Alfhem eller 

— eftersom vi åt isländskans mytiska ålfar gifvit namnet elfvor 

— Elfhem. Denna senare form Är dock icke sammanställas med 
ordet 62/"= flod, som äfven i isländskan skrefs med ett begynnande 
e. Troligast är att namnet betyder Alfvarnes eller Elfvarnes land, 
liksom Vester- Götland betyder de vestra Götarnes land; det enda 
märkliga dervid är, att en folkstam skulle, hafva egt samma namn, 
som naturandarne, hvilka spela en så vigtig rol i folktron. Emel- 
lertid var Elfhem något mer än Bohnslän, det skall hafva gått i 
norr ända upp till Glommen. I den fullt historiska tiden heter 
landet mellan Svinesund och Götaelfs mynning, d. v. s. i det allra 
närmaste nutidens Bohuslän, Ranrike; namnets första del torde 
stå i sammanhang med ordet rdn, haf, äfven personifieradt Rdfty 
hafsgudinnan.. 

Af de tre namnen innebär Alfhem en antydan om folkets 
namn, de två andra gåfvo deremot upphof till folknamnen Baner 
och Vikverar d. v. s. Vikmän eller Vikbor. 

Det var som kustland Ranrike egde betydelse. I den tid då 
Norges konungar voro blifne starke och de myndigt grepo iu i 
de särskilda landens inre förhållanden, indelades kustlandet för 
ordnandet af sjöförsvaret i skeppsredor, detsamma som Sveriges 
skeppslag, och i sådana var hela Ranrike deladt. Öfver dem 
fanns en landets tvedelning med vexlande namn. Nordlandet fick 
i särskild mening heta Viken eller Ranrike, under det sydlandet, 
för grannskapet till Götaelf, kallades Elfsysslan. Denna politiska 
indelning svarar mot en naturlig. Bohusläns nordligaste del åtgör 
ett helt för sig med medelpunkten inom sig; närmast i söder här- 
om går en landsträcka i nordost och sydvest, omkring vattendrag, 
som komma från Dalsland och synas i allra äldsta tid hafva er- 
bjudit samfärdseln naturliga vägar. Dessa två delar räknades 
till Viken i inskränkt mening, under det Elfsysslan var landet 
mellan hafvet i vester, Götaelf i söder och öster. 

Läget vid hafvet skulle nödvändigt locka Vikbon till att söka sig 
näring ur dess sköte. Fisket måste vara uråldrigt i dessa trak- 
ter. Men i de tider, då förhållandena i hemmet gingo sin jemna, 
ordnade gång, hvilken man icke ostraffadt bröt, måste man annor- 



Digitized by 



Google 



LANDETS ALD8TA NAMN. HEDNATIDEN. Ö 

städes Söka tillfredsställelse för sitt dådstarka lynne och sitt vinst- 
begär. Äfven då lockade hafvet den kraftige ynglingen och 
den mognade mannen att taga fram snäckan ur sjöboden och med 
fällt bemannadt fartyg löpa ut nr den fredliga viken, ut mellan 
öar och skär, till andra mäns bygder. Lifligt var helt visst fär- 
dandet fram och åter inom den bohuslänska skärgården, ty äfven 
om man under vår'hedna och första kristna tid ofta vågade sig 
at till långfärd å öppna hafvet, höll man sig dock i hvardagslag 
inomskärs. När icke brådskan var stor, for man varligt fram, 
lade om nätterna i land för att fk hvila ostörd. 

Särskildt var samfärdseln liflig inemot mynningen af Götaelf, 
vid Eker- och Bränn-öarna. Hvar tredje sommar plägade kon- 
ung Håkan Etelstansfostre i Norge (934—960) infinna sig på 
Brännöarna för att der sammanträffa med stormännen, freda sitt 
land och fälla dom i mål som hänskötos under honom. Man in- 
fann sig gema vid dessa konungens besök, ty folk kommo dit 
snart sagdt från alla kända land; gränsbome i tre här till hvar- 
andra stötande riken ingingo ofta förbindelser sinsemellan, och 
här höllos derföre många glada slägtmöten. Vid ett af dessa till- 
fällen, som omtalas i Laxdöla-sagan, gick odalbonden Höskull med 
några vänner för att se på folket, och de kommo då till ett prakt- 
fullt tält. Egaren satt derinne klädd i kosteliga kläder och med 
en hatt på hufvudet af det slag som brukas i Gårdarike; han 
hette Gille och ansågs vara den rikaste köpman. Bland varorna 
som han böd till försäljning funnos ock tolf trälqvinnor. På den 
bohuslänska ön köpte nu isländingen Höskull af köpmannen från 
Gårdarike för tre mark silfver en trälinna, som sedan befanns 
vara en irländsk konungs dotter. Vi se att den tidens nordbor 
foro vida omkring. 

Men icke alltid gick det fredligt till på de bohuslänska far- 
vattnen. När Emund Vestgötalagman i några diktade berättelser 
sökte förehålla Olof Skötkonung hans svikliga beteende mot kon- 
ung Olof digre i Norge, handlade en om Göte Tofveson, som for 
med fem härskepp utför Götaelf och gaf sig vid Ekeröarna i strid 
med fem danska köpmansfartyg. De fyra vann han genast, men 
det femte flydde med spändt segel. Göte med sitt skepp ilar 
efter, men förliste på Lässö. Under tiden anfallas hans fyra efter- 
lämnade skepp af femton danska köpmansfartyg, besättningen 
faller, och godset tages. En berättelse sådan som denna låter oss 
ana, huru ofta man, i synnerhet på vissa ställen, fick se fartygen 
komma med det breda seglet svällande af vinden. Med härskepp 
och köpmansskepp blandade sig böndernas skutor, som foro från 



Digitized by 



Google 



4 HILDEBRAND. UR BOHUSLANS ÄLDRE HISTORIA. 

en ort till en annan, och de stora roddbåtarne, som användes vid 
mindre färder. 

Men jemte hafvet plöjdes ock åkern, som bar åt den idoge 
odlaren gyllene skördar, ty äfyen i Bohuslän, ebnrn liggande nära 
hafvet, var åkerbruket folkets hufvudsakliga näring och männens 
dagliga arbete; det är en falsk föreställning, att våra fäder icke 
aktade eller icke ville befatta sig med andrar sysselsättningar än 
blodiga vapenlekar. Dock torde sinnelaget hafva varit olika i 
olika delar af landet. Gränsbyggame vid Elfven voro kända för 
sitt trotsiga lynne, framkalladt och ökadt af ständiga gränstvister. 
En representant för desse s. k. Elfgrimar är Svenke Stenarsson, 
hvilken på det mest hånliga sätt bemötte konung Magnus barfots 
sändebud, som skulle bringa ordning i södra Bohuslän, hvars in- 
byggare icke hade visat mycken sympati för konungen. Samman- 
komsten lyktades så, att Svenke manade sina vänner till anfall, 
hvadan sändebudet fann det rådligast att fly undan. När kon- 
ungen sjelf kom dit för att häfda sin rätt, fann Svenke det lämp- 
ligt att försvinna ur landet, men detta hade nu mist sin kraftigaste 
man, Elfgrimarne ledo mycket ondt under ständiga anfall, så 
att konung Magnus till sist måste fara till Danmark och bedja 
Svenke hafva godheten återvända. 

Under den hedniska tiden utgjorde Bohuslän aldrig en po- 
litisk enhet; när det icke direkt ingick som del i den stora af 
Harald hårfager grundade monarkien, var det alltid förenadt med 
något annat område. Man har derföre svårt att skrifva en egent- 
lig bohuslänsk historia, ehuruväl många historiska tilldragelser 
inom denna landsdel äro kända. Två förhållanden var det som i 
främsta rummet bestämde gången af landets öden — det låg af- 
sides, sedan Trondhemstrakten började anses som den förnämsta 
i Norge, och det var ett gränsland. Det söndrades ofta (jemte 
närmast i norr liggande områden) från det hela för att bortgifvas 
som län, och det ofredades ännu oftare. 

Efter Harald hårfagers död (år 933) togo Vikborne hans son 
Olof till konung, men han föll snart ett offer för brodern Erik 
blodyxes hämdlystnad. Olofs son Tryggve antogs sedermera af 
Eriks efterträdare, den redan nämnde Håkan Etelstansfostre, till 
underkonung i Viken, och vid denne Tryggve och hans ätt an- 
knyta sig flere af Bohusläns stoltaste minnen. 

I Bohuslän var det som konung Tryggve fäldes af Erik blod- 
yxes söner, och på Bohusläns klippstrand jordades hans lik. En 
bohusläning Luden fann på en trälmarknad i Österväg en qvinna 
tärd af sorg, blek och illa klädd, i hvilken han med häpnad igen- 



Digitized by VjOOQIC 



KRISTENDOMENS INFÖRANDE. KONGHALLS ANLÄGGNING. O 

kände konang Tryggves enka Estrid, som hade flytt från Norge, 
i Estland blifvit skild från sin treårige son Olof och sedan 
framlefvat sina dagar i nöd, utan att erfara det minsta om den 
älskade sonen, hvilken varit henne dubbelt kär, emedan hon födt 
honom under allt landsflyktens elände. Luden köpte henne fri 
och tog henne till sin maka. 

Konungasonen Olof hade efter skiljsmessan från modren 
genomgått underbara öden. Igenkänd af sin morbroder som lefde 
i Gårdarike, uppfostrades han vid konungahofvet derstädes, sväf- 
vade sedan kring i Vesterhafvet, fbrvärfvande rykte, en högättad 
maka och stora skatter, och kom till sist åter till Norge, hvars 
tron han besteg. Med stormännen i Viken räknade han genom 
modems nya gifte slägtskap, dit vände han sig ock för att med 
frändernas hjelp genomföra sina planer för Norges omskapande, 
der uppblomstrade, tack vare denna vänkrets, kristendomen. Hans 
vänner och fränder från Bohuslän kämpade vid hans sida ända i 
sista stund, när han vid Svolder öfverraskades och besegrades af 
fiendehärarnes öfverväldigande massor. Då öfvergick Bohuslän 
till Sverige. 

Det blef dock icke länge svenskt. En mäktigare konung än 
den vid Svolder fallne fick Norge i Olof Haraldsson, hvilken 
icke hade någon lust att åt andra stater afstå det minsta af hvad 
i gamla tider tillhört Norge. Hans sändebud mottogos af Bohus- 
läningarne med glädje. De uttalade sin önskan att återgå till 
Norge, men klagade att det var för dem svårt att häri följa sin 
bog, ty deras land var på mer än en sida omslutet af Svea- 
konungens rike, och närhelst den norske konungen icke fanns i 
Viken kunde de vara beredde på anfall af Götarne. Den ene af 
Sveakonungens höfdingar fäldes derefter genom svek, den andre 
föll i öppen strid mot den af Olof tjocke utsände vikingen Övind. 

Äfven Olof fann en blodig död, och hans land stod till en tid 
under danskt herradöme. Hans son Magnus gjorde dock slut på 
detta, och Viken blir nu mera än någonsin en vigtig del af det norska 
riket och såsom ett gränsland föremål för konungarnes synnerliga 
omsorg. Oroliga grannkonungar stämde man till strid i eller 
utanför elfven, vid elfven möttes man till fredliga samtal. Helt 
naturligt uppstod derföre här nere vid elfvens norra strand en 
stad Konungahälla eller Konghäll, hvilken blef efter den tidens 
begrepp mycket rik på folk och synnerligen betydande. Nordbon 
var annars i allmänhet mindre benägen för stadslifvet. Konun- 
game, framförallt Sigurd Jorsalafare, omhuldade staden, gjorde 
honom stor och prydde honom med rikt begåfvade kyrkor. 



Digitized by 



Google 



6 HILDEBRAND. UR BOUUSLÄNS ÄLURE HISTORIA. 

Snart fick man dock erfara, att. de gamla farorna icke voro 
alldeles fbrsvunna. Lockade af berättelserna om stadens rikedom 
kommo de hedniska Venderne smygande uppför elfven i bopp att 
utan strid yinna rikt byte. Men de hade missräknat sig. Stads- 
borna skrämdes under messan — det var den 10 augusti 1135, 
den h. Laurentii dag — af budet om den annalkande fienden, 
men ingen tänkte i denna stund på flykt eller nesligt öfvergif- 
vande, utan man försvarade staden och skeppen vid stranden så 
länge det var möjligt och drog sig sedan till konung Sigurds fäste, 
hvarifrån de belägrade fingo åse, huru deras hem uppbrändes af 
de öfver sina ansenliga förluster vredgade fienderna. 

Vackra berättelser hafva bevarats till vår tid om de manliga 
strider, som Konghällsborne här stridde, om deras kraft att ut- 
härda, om deras rådighet när vapnen togo slut, om deras för- 
tröstan trots alla gäckade förhoppningar, då en del af den till 
undsättning sammankallade allmogen vände om utan att hafva in- 
låtit sig i strid och då den andra delen, tvenne hundraden, stu- 
pade utan att hafva gjort de belägrade någon nytta. Till sist 
återstod för dessa intet annat ^al än mellan en grym död eller 
ett uppoffrande af sin egendom. De valde det senare, men sve- 
kos, när de lemnat från sig vapnen, af de trolöse Venderne. Blott 
få kommo undan med lifvet. 

Denna hemska tilldragelse var icke den enda som kastar 
öfver 1100-talets historia den dystra glansen af blodiga dåd och 
gräsliga grymheter. Norges storhet begynte brytas, verkliga och 
fbregifna ättlingar af de äldre konungarne täflade om regeringen, 
derunder dragande nöd och elände öfver stora landssträckor. 
Redan före Vendernes anfall hade Bohusläningarne haft sin dryga 
andel deraf. I deras land utkämpades en strid mellan de två 
tronpretendenterna Magnus, son af Sigurd Jorsalafare, och Harald 
gille, hvilken genom jernbörd styrkt sina tvetydiga bördsanspråk. 
På ena sidan kämpade 1800, pä den andra öfver 7,000 man, 
manfallet blef stort och Harald flydde, dock för att återkomma, 
stärkt af Danakonungens vänskap och förslagen nog för att locka 
Vikborne på sin sida. Då förekommo ej mer några öppna strider, 
men enskild ovilja ochj det tidigare hatet mot konung Magnus fram- 
kallade våldsgerningar, mandråp och plundringar. Icke under, om 
man i dessa trakter kände sig hemsk till mods, när en sådan 
olycka drabbade landet som Konghälls förstöring — på årsdagen 
efter det blodiga slaget vid Förelef. 

Tider af större nöd stundade. Kring stormännen, som täflade 
om makten, slöto sig flockar af orolige män, som småningom fat- 



Digitized by 



Google 



KONGHÄLL8 FÖRSTÖRING 11S5, INBÖRDES KRIG. 7 

tade sådan smak för sitt kringströfvande krigarlif, att när deras 
höfding var borta, sökte de upp en annan^ hvars anspråk de 
knnde understödja. Bohuslän fick då erfara alla vådorna af sitt 
läge i rikets utkant och till på köpet med en lång gränslinie. 
Framgången vexlade, den skara som slogs sökte gerna en tillflykt 
i grannlandet och företog derifrån härjande infall i eget land. 
Derjemte hade man ofta att vänta efterräkningar från den seg- 
rande partens sida. Ujdder detta tidskifte innehåller Bohusläns 
historia föga annat Ån skildringar af strider i norr och söder^ 
i öster och vester. 

Den nyssnämnde konung Magnus, hlind vorden genom sin 
medtäflares våldsbragd och till en tid insatt i ett kloster, lockade 
sommaren 1137 in i Bohuslän den ärelystna Göta-jarlen Karl 
Suneson, som på grund af sin moders härkomst ansåg sig berät- 
tigad till rike i Norge, men han afvisades redan i östra delen af 
landet. Magni stallbroder Sigurd slemme, i senaste tid frejdad 
genom en stor skalds dikt, ant^U förgäfves det åter uppbygda 
Konghäll, härjade i kusttrakten, hängde sina motståndares män 
och kämpade jemte Magnus sin sista strid vid Holmen grå utan- 
för Strömstad (1139). De ständiga striderna gjorde lynne och 
seder vilda; Magnus föll genomborrad af ett spjut, men Sigurd, 
som gripits just då han var nära att undkomma, blef föremål för 
de gräsligaste misshandlingar. Ärmar och ben krossades, kroppen 
hudfläugdes tills köttet blottades, ryggen bräcktes, hvarefter den 
halfdöde hängdes. Liket hvilade derefter en kort tid i en när- 
liggande kyrka. 

Vid Lökeberg kämpade Bohusläningarne i början af 1150-talet 
mot norske konungen Östen, som blef segervinnare i striden och gick 
till Hisingen, der han brände för bönderne,' hvilka måste underkasta 
sig. Vid pass fem år derefter (1157) finna vi konung Östen åter 
i Bohuslän, men under helt andra förhållanden. Han låg i fejd 
med sin halfbroder konung Inge, sjelf en krympling men stark 
genom de myndige män som slutit sig till honom. Från vestkusten 
af Norge hade Östen dragit sig undan till Viken, med öfver 1,300 
man afbidade han fiendens ankomst, men när Inges flotta kom 
flydde alla, ää att Östen var ensam qvar med en man. Han blef 
nu aflifvad och j ordades i Fors kyrka; utanför denna uppvälde 
en källa, der hans blod hade runnit ned på marken. 

Vikbornes tillgifvenhet för den döde Östen, mot hvilken de i 
hans lifstid kämpat, visade sig äfven genom annat än tron på 
hans järtecken. Östen hade lemnat efter sig en son Håkan axel- 
bred, som vid fadrens fall dragit sig undan åt Sverige. Man vän- 



Digitized by 



Google 



S HILDEBRAND. UK BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. 

tade från hans sida oroligheter, och konnng Inge sände derföre sin 
3ppcrstc man Gregorius Dagsson till Konghäll för att försvara 
Viken. Uppdraget var icke så lätt, ty när Håkan första gången 
uÉxrtiiade sig staden (1158), voro folkets sympathier för honom så 
pass 8tora, att Gregorius icke vågade inlåta sig i någon strid utan 
dro^ ^ig undan. Efter detta blef Bohuslän till en tid skådeplats 
fl}T stitudiga strider och hvälfningar. Gregorius återtog Konghäll, 
sedau stod ett ansenligt sjöslag i sjelfva Götaelf, der lyckan, länge 
Qvm^ förklarade sig mot Håkan« Efter en kort vistelse i Dalsland 
bryter denne åter in i Viken, han blifver slagen vid Sörbo i Krok- 
stad, men söker sedan ersättning genom att bränna Vetteland, der 
Gregnrii svåger bodde. Vid Bäfveå stod det sista slaget, i hvilket 
Gregorius omkom. 

Vlkborne höllo sig i med- och motgång till Håkans parti. När 
Håkan sjelf hade fallit, slöto de sig kring hans broder Sigurd, 
|] vit k en fann en tillflykt på Hisingen, hvars inbyggare vid ett 
tiJJtalle fingo af Erling,- som förde regeringen i Norge för sin 
»nge son konung Magnus, vitsordet, att de voro "onde att hem- 
sök fi, härde och okloke". De blefvo dock inom korthårdt näpste af 
ErlJDg, b vilken likväl icke var lycklig i sina bemödanden att vinna 
dem lar sin son. Hans hårdhet mot Hisingsborne torde hafva i 
hög grad förbittrat sinnena, och derefter gaf Erling, hvilken hade 
förklarat sig villig att öfverlemna Bohuslän till konung Valdemar 
i DatiTiiark, allenast han finge namn af jarl, anledning till en dansk 
härftlril i Viken. 

Under denna för Norge olycksdigra tid, då splittring in- 
trädde mellan landets olika delar, voro de afsides boende Bohus- 
län inga rne mer än andre frestade att söka vinna en viss sjelf- 
stJlndi^het, alldenstund deras land vanligen blef skådeplatsen för 
BtTideina mellan kronpretendenteme och kronans innehafvare. 
Förbittrade öfver de lidanden de senast undergått, fortforo de i 
sin mot^pänstighet och begynte nu söka göra sin vilja gällande 
inom det öfriga Norge. Höfdingar för upprorsflockar funnos alltid 
att tillgå, ty det var icke brist på äkta eller oäkta ättlingar af 
äldre norske konungar, men i början var höfdingen allenast, ett 
verktyg i händerna på flocken och de främste inom denna. Det 
var år 1174, under det Knut Eriksson regerade i Sverige, som 
orolige män i Dalslands skogsbygd och i södra Bohuslän slöto 
sig tillnamman till en länge fortsatt fejd för deras konungaättling. 
De voro i allmänhet icke afundsvärde, ofta fingo de irra i skog 
och mark, der de ledo brist på det nödvändigaste. De funno sig, 
berättas det, nödsakade att linda näfver kring benen i brist på 



Digitized by 



Google 



MAGNUS ERLING3S0N. BIRKBBENARNE. SVERRE. 9 

ordentliga klädesplagg, och fingo derigenom namnet Birkebenar, 
sorgligt ryktbart i den norska historien. 

Det var den norske konungasonen Sverre, som gjorde deras 
namn så frejdadt och dem sjelfva så fraktade och äfven hatade. 
Rikt begåfvad, energisk, aldrig modlös ätVen i de mest öfver- 
hängande faror och efter lidna motgångar, uthärdade han en 
mångårig strid, till dess han blef ensam om Norges krona. Att 
skildra alla eller ens de förnämsta kampens skiftningar skulle 
här föra oss allt för långt. Djupare än annorstädes kände man 
i Bohuslän tidens nöd, ty alla Vikbor stodo icke på Sverres sida, 
och det politiska hatet skärptes inom landet af enskild ovilja och 
vinningslystnad. Sådan var ock Birkebenarnes framfart, att de 
mer väckte hat mot sig än kärlek, hvadan ock alla de som seder- 
mera bildade flock mot den mäktige konung Sverre fingo sina 
fleste hjelpare just i Birkebenarnes äldsta hem Bohuslän. Så 
äfven Sverres envisaste motståndare, Bagler kallade, emedan de 
ville mot konungen upprätthålla kräklans (på isländska bagall) eller 
presterskapets makt. Ju envisare deras motstånd var, med desto 
hårdare hand tog Sverre i tu med Bohusläningarne, ehuruväl icke 
ens derigenom deras motståndslust var bruten. 

Under dessa tider af bittra fejder började en stor förvandling 
inträda i Norden. Kristendomen hade slagit djupa rötter och 
dermed hade man fått göra närmare bekantskap med de samtida 
europeiska förhållandena. De seder och de tänkesätt, som hade 
tillhört den gamla tiden och så väl blifvit skildrade i de isländska 
sagorna, v^ko nu för den utbildade medeltidens sed med dess 
riddareväsende, dess blomstrande borgarestånd o. s. v. Redan 
under llOO-talet varsnar man många den nya tidens tecken; när 
i Viken Bagleme hade samlat på gammalt vis bondehären, kom 
konung Sverre med sina ryttareskaror och bragte förvirring i de 
täta lederna. 

Öfvergången från den gamla tiden till detta nya tidskifte var 
i Viken af fredligare art. Den ädle Håkan Håkansson lyckades 
det att bryta upprorsandan i Norge, och han lefde länge nog att 
verka fredens värf för det af blodiga strider sönderslitna och 
ödelagda landet. Särskildt vet man, att han egnade landsfaderliga 
åtgärder åt Bohuslän, der han sökte införa odling i obygder. 

Vi hafva här ofvan många gånger begagnat namnet Bohuslän 
såsom vår tids benämning på landet* mellan Svinesund och Götaelf. 
Först på 1300-talet uppkom Bohus och Bohuslän. 

Under de många stridigheterna inom Folkungames kungliga 
hus, sökte de om makten täflande stöd i grannlanden. Så vände 



Digitized by 



Google 



10 UILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. 

sig o(fk hertigatne Erik och Valdemar till Norge, för att finna 
hjelp mot brodern konung Birger. De fingo Konghäll med till- 
börande område i förläning af konung Håkan V i Norge. Under 
den gamla tiden voro landenbeterna beroende af folkenheterna, nu 
drog man ett streck öfver allt detta. Konungarne bygde fästen 
här och der i landet; satte på dem sina män till höfdingar och 
lade under fästet ett visst område, hvars utskylder skulle aflemnas 
till slottshöfdingen, som deraf använde hvad han behöfde till 
besättningens och fästets underhållande och redovisade inför kon- 
ungen för resten, såvida konungen icke hade åt borgherren öfver- 
låtit denna rest, på det han. skulle göra sig betäckt för fordringar 
till konungen och riket. 

Af medlidande med hertigarne, af hvilka särskildt Erik var 
mycket omtyckt vid det norska hofvet, hade konung Håkan lemnat 
dem Konghäl! i förläning; men mer än en gång hade han anled- 
ning att ångra det, ty hertig Erik hade ingen lust att lemna igen 
hvad han i nödens stund hade fått på sig öfverlåtet. Maningar, 
tydlig kallsinnighet utöfvade på honom intet inflytande, och Håkan 
fann sig till sist nödsakad att med härsmakt draga mot sin till- 
ämnade måg och sin norska stad med dess fäste. Då detta 
gjorde envist motstånd, tog konungen sig för att på en holme 
midt i elfven uppföra Bohus fäste, som inom kort räknades för 
ett af de förnämsta i Norge, och än i dag, då det ligger förfallet 
med rasade murar, kan det yfvas öfver att aldrig varit af stor- 
mande fiender intaget. Efter detta blef Bohus säte för konungens 
fogde, och Bohuslän omfattade till en början Eltsysslan, sedermera 
allt det som man nu betecknar med detta namn. 

Bohuslän har nu mindre än någonsin en historia. Politisk 
sjelfständighct egde det icke, utan låg troget under Norges krona, 
så väl när denna bars af landets egna konungar som när den 
prydde Danakonungens hufvud. Det enda för Bohuslän egna 
som historien antecknat — och deri hafva vi en påminnelse om 
de forna tiderna — är den ofrid grannskapet till Sverige mer än 
en gång framkallade, t. ex. under konung Karl Knutssons tid. Om 
Bohuslän denna tid icke betydde så synnerligen mycket i politiskt 
hänseende, så återstår likväl den inre historien, odlingens, han- 
delns, sällskapslifvets, godsens och personernas historia att upp- 
märksamma, men tyvärr har man till teckningen af denna alltför 
få bidrag, ty medeltidshandlingar rörande Bohuslän äro mycket 
fåtaliga. Vill man få ett riktigt begrepp om, hvad denna för- 
lust vill säga, må man allenast egna någon uppmärksamhet åt 



Digitized by 



Google 



■JT^-^rJ.»-;- 



BOHUS ANLXgGBS. LANDET BLIR SVENSKT. 11 

bättre lottade provinser i Sverige, för h vilkas inre historia man 
har under flere århundraden rikt flödande källor. 

Femtonhnndratalets Bohuslän hade allenast två vigtiga städer. 
Den ena var det gamla Konghäll, som visserligen icke egde samm^ 
storhet som under sin första tid; att staden likväl icke var oansenlig 
ses deraf, att den ännu egde tvenne kyrkor, helgade den ene åt 
Vår Fru, den andra åt köpmännens och alla sjöfarandes skydds- 
helgon^ den hel. Nicolaus, samt tvenne kloster. Den andra var 
Marstrand, som anlades af konung Håkan Håkansson och tvifvels- 
utan var Konghäll till mycket förfång. Marstrand uppbrändes år 
1368 af Hanseaterna, men uppbygdes åter; man känner förnyade 
privilegier för staden af år 1442. 

Så snart den nya tiden inträdt, märker man hos de svenska 
regenterna en stor benägenhet att förena Bohuslän med Sverige. 
Konung Gustaf I intog och innehade en tid detta land, under- 
handlingar inleddes* från svensk sida om dess öfverlåtande till 
Sverige, men strandade mot Danmarks ovilja att lemna från sig 
en vigtig och dyrbar provins, till dess konung Karl Gustaf efter 
sitt lyckliga fälttåg dikterade Roeskildefreden 1658. Det är icke 
svårt att förstå den svenska regeringens begär att fä komma i 
besittning af Bohuslän. Den lilla svenska kustremsan låg in- 
klämd mellan det danska' Halland och det norsk-danska Bohus- 
län; vunnes det senare, blef den svenska kusten både lång och 
rik på goda hamnar, och derjemte skyddades hela den långa 
vestgötabygden utmed vestra stranden af Götaelf för anfall. Der- 
före satte man ock i Sverige vida större värde på besittningen 
af Bohuslän än af Halland. 

Det tyckes nästan som om fornsakerna antydde en närmare 
sammanhörighet i forntiden mellan Bohusläningar och svenskar 
än mellan de senare och Halländingarne. Redan i äldre tid 
gjordes derför från svensk sida anspråk på landet mellan Götaelf 
och Svinesund. Det är eget, att se, huru genom utvecklingen 
under århundradena ett närmande till Sverige förbereddes. Viken , 
och Alfhem sträckte sig ett godt stycke inåt Norge, Ranrike åter 
var afsöndradt från de^ egentligen norska områdena. Detta var 
deladt i tvenne områden, men småningom förlorade det norra i 
betydelse. Konghäll i söder blef hufvudort först för syddelen, 
sedan för hela landet. 

Tvifvelsutan var anläggningen af Göteborg en vigtig länk i 
denna kedja af historiska tilldragelser. Staden blef snart betydande, 
och Konghäll kunde icke uthärda en täflan med honpm, så mycket 
mindre som det gång efter annan hemsöktes af olyckor. Det med 



Digitized by 



Google 



12 HILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. 

Sverige förenade Bohuslän npphörde att hafva sin lifspunkt inom 
sig, ntan förlades denna till den hastigt uppväxande vestgöta- 
staden. Bohuslän har derigenom förlorat den sjelfständighet det 
som Ranrike egde, och ingår som del i ett större område^ liksom 
förr i Alfhem och Viken. Men områdets andra del är icke längre 
norsk utan svensk. 

Det var icke allenast de yttre omständigheterna som fogade 
det så. Den svenska regeringen arbetade med ifver i den rikt- 
ningen, särskildt genom att gynna Göteborg och Marstrand som 
handelsorter. Detta gynnande skedde rent af på det nordligare 
Bohusläns bekostnad. Der fanns nämligen också, alltsedan slutet 
af medeltiden en stad, Uddevalla, anlagd vid innersta ändan af 
den vik, hvars mynning nästan fylles af de stora och tätt bebygda 
öarne Oronst och Tjörn. I vår tid har längs landskapets kust upp- 
stått en rad af handelsplatser, och i äldsta tider, då handels- 
förhållandena ännu icke voro reglerade, ej heller bedrefvos i stor 
skala, torde hvar vik, som ledde in till en bygd, hafva varit 
hamnort och varubytesplats. Tvifvelsutan kunde sådana hafva 
varit behöfliga under den mellanliggande tiden, i synnerhet under 
de perioder, då sillfisket var betydligt vid den bohuslänska kusten, 
förlänande befolkningen ett ökadt välstånd och ditlockande fartyg 
äfv^en från Qerran liggande orter. Att det oaktadt inga andra 
städer under medeltiden uppkommo, torde hafva berott på tide- 
hvarfvets handelspolitik, som sökte med onaturliga privilegier 
gynna de redan erkända handelsorterna, äfven om man derigenom 
förqväfde de mest naturliga ansatser till stadsbildning som här 
och der förekommo. 



Digitized by 



Google 



Bobnslänska fomsaker från hednatiden. 



beskrifna af OSCAR MONTfiLIUS. 



"Frejdadt redan i forDsången och sagan, intager Bohuslän, 
såsom en historiskt märkvärdig ort, ett upphöjdt rum ibland Sve- 
riges landskap. Den otroliga rikedom på olikartade fomlemningar, 
hvaraf detta län kan berömma sig, bär vitne om skilda slägten, 
som i en aflägsen tidsålder egt härstädes ett fält för sin idoga 
verksamhet och en tummelplats för sina blodiga fejder. Dess 
äldsta öden och de händelser, som dermed egt sammanhang, hafva 
väl, i likhet med hvad som händt äfven de största länder och 
folk, förlorat sig i mörker och glömska; likväl har den skriftliga 
och muntliga traditionen räddat deraf många, fastän brutna 
minnen, till hvilken den sin hembygd så älskande Bohusläningen 
ännu med glädje lyssnar." 

Med dessa ord börjar Axel Emanuel Holmberg sin "Bohusläns 
historia och beskrifning". Mer än trettio år hafva nu förflutit, 
sedan Holmberg utgaf första delen af detta lika mycket om kär- 
lek till Bohusläns minnen som om mödosam och vidsträckt forsk- 
ning vitnande verk, och under denna tid hafva talrika nya bidrag 
till landets äldre historia kommit till vår kännedom. Det är 
derföre skäl att å nyo söka på ett ställe samla alla de qvarlefvor 
från Bohusläns hednatid som nu äro kända. Vi göra här början 
med de lUsa fornsakema, sedan vi förutskickat en kortfattad 
öfversigt öfver de fasta fornlemningarna och hufvuddragen af 
landets äldsta kulturhistoria K I ett kommande häfte hoppas vi 
få egna någon större uppmärksamhet åt Bohusläns i så många 
afseenden vigtiga fasta fornlemningar. 

När Bohuslän först bebygdes, är en fråga, hvilken vi lika litet 
nu, som Holmberg- för trettio år sedan, kunna besvara. Vi veta 



För en närmare kännedom om hvad man nu vet om Sveng:r8 äldsta 
kulturhistorin fa vi iiänvisa till d.r Hildebrands ''Svenska folket under 
heciuatiden" och forf:8 "Lifvet i Sverige under hednatiden'' samt hans 
under utgifning varande skildring af "Sveriges forntid". 



Digitized by 



Google 



14 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKEK FRÅN HEDNATIDEN. 

endast, att det måste hatVa varit flere tnsen år före våra dagar. 
De äldste invånarne bär, såsom i nästan alla andra länder, voro 
fullkomligt okunniga om metallernas bruk ocb således tvungna att 
med verktyg och vapen af sten, trä, ben o., d. förskaflFa sig hvad 
för lifvets nödtorftiga uppehälle fordrades. Från denna tid — nu 
vanligen stenåldern kallad — eger Bohuslän mycket talrika min- 
nen, icke blott i de mångfaldiga fornsaker af flinta och andra sten 
slag,* som.blifvit funna här*, och af hvilka några prof meddelas 
sid. 15 — 20, utan äfven i ett stort antal grafvar. Bland verktygen 
märkas yxor, mejslar, knifvar, sågar, skrapor (för skinnberedning), 
samt knackstenar ocb slipstenar, de två sistnämnda slagen an- 
vända vid tillverkningen af de öfriga stensakerna. Af vapen har 
man i synnerhet funnit yxor, dolkar, spjut- och pilspetsar. 

En stor del af dessa stensaker äro utan tvifvel tillverkade i 
Bohuslän. Det yppersta ämne till vapen och eggverktyg under 
stenåldern var visserligen flintan, hvaraf några till detta ändamål 
fullt lämpliga stycken icke torde hafva funnits i Bohuslän, utan 
måst hitföras från Skåne eller Danmark. Men det oaktadt hafva 
flere märkliga fynd visat, att flintan under stenåldern verkligen 
förarbetades här. Såsom exempel på sådana s. k. "verkstäder" 
kunna vi {införa de här nedan närmare beskrifna fynden vid 
Tannam i Tanum, vid Kårehogen på Oroust, vid Myggenäs på 
Tjörn, i Valla socken på samma ö och vid Lilla Ramberget på 
Hisingen \ 

På åtskilliga ställen i ' Bohuslän har man funnit flere forn- 
saker af sten tillsammans under sådana förhållanden, att man 
tydligen kan se, att de blifvit samtidigt och med afsigt der ned- 
lagda. Sådana äro t. ex. de i det följande närmare beskrifna 
fynden vid Knem och Lissleby i Tanums socken. Å det förra 
stället lågo sju "halfmånforraiga" verktyg (lika fig. 17), en spjut- 
spets (atljildad flg. 15) och en skedformig skrapa (lik fi^. 16), 'alla 
af flinta, bredvid hvarandra under en stenhäll; vid Lissleby funnos 
under odling åtta dylika "halfmånformiga" flintverktyg tillsammans 
på ett ställe. Äfven i andra delar af provinsen äro sådana fynd 



* Holmbergs uppgift i "Bohusläns historia" (l:a uppl., I sid. VII), «tt 
stenredskap icke på något ställe i Sverige förekommer talrikare än 
i Bohuslän, beror på ett misstag. I Skåne har man funnit mer än 
30,000 fornsaker af sten, under det att endast 1 å 2 tusen sådaue 
äro kända från Bohuslän. 

'^ Jfr Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., 3:e delen sid 201; 
Förf:s "Statens Historiska Museum", sid. 8 och 9; Brusewitz, "Göte- 
borgs Museum", 2:a uppl., sid. 17. 



Digitized by 



Google 



'Ts^r-i^-j* 



FORNSAKEft FRÅN STENÅLDERN. 



15 




Fig, 1. Knacksten af granit. Bokusl. ^/^. 




Fig. 2. Fyrsidig yxa af tropp, 
utan hål. Torpe h:d, ^s- 





Fig. 4. Yxa af trnpp med 

ränuformig fördjupning för 

skaftet Qcille 8:n. V,. 



Fig. .y. Bred hålmejsei nf 
flintn, slipad. Haby .tni. '/.j. 



Digitized by 



Google 



16 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEU FRÅN HEDNATIDEN. 




Fig. 7 a. Stenyxa med skaft- 
hål. Tjörn. Vj. 



Fig. 5 a. Trind yxa af trapp, 
utan hål. Skee s:n. Va* 



Fig. 5 b. Genomskärning af 
yxan fig. 5 a. 





Fig. 8. Stenyxa med 
skafthål. Qville sm. 



Fig. 7 b. Genomskärning af 
yxan fig. 7 a. 



Fig. 6. Flintyxa, slipad, 
Tanums s-.n. Va* 



Digitized by 



Google 



PORN8AKEK PRAN STENÅLDERN. 



17 




Fi<j. 9 a. Stenyxa ined 
sknfthål. Jlogdatg s;n. '5. 



Fig. 10. Sfrnyxa med skaft- 
hål. IJolta »;n. Inland. '/V 





Fig. 9 b. yxan /ig. 9 a 
.^edd från sidan. 



Fiff. ti. Stenyxa med gkafthål och 
lemning af ett äldre hål. .\fo s:n. Va- 
Bidr. till Göt. o. Boh. låns hist. 1. 



9 . 



Digitized by 



Google 



18 MONTELIUS. B6HUSLAK8KA FORNSAKEE FRÄN HEDNATIÖEN. 



Fig, 12. Pihpets 
af fiinia. Bo- 
huslän, V| • 



Fig. 14. Spjutspets 
af fiinia. Tjörn. %. 



Fig. 13. Spjutspets af fiinta. 
Tanums »;n. '/j. 




Fig. 17. *'Halfmhnformigt" verktyg af fiinta (såg), Tanums r:n. ^j^. 



\ 



Digitized by 



Google 



'^T^^r^i^ - '• '. 



FORNSAKER FRXn »TENÄLDBRN. 



19 





\ 




Fig. 16 Ä. "Skedformig" ihrapa 
af fiirUa. Orouåt. V,. 



Fig. 16 b. Undersidan af 
skrapan fig. 16 a. 



Fig. 15. Spjutspets af 
flinta. Tanums s:n. Va* 




Fig. 18. '' Ilalfm&nformigt*' verktyg af flinta. Stångenås h:d. Va* 



Digitized by 



Google 



yig- a. 



20 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FrXn HEDNATIDEN. 

gjorda, bland hvilka följande torde förtjena omtalas. Vid odling 
å Tjörna Prestgårds egor hittades för flere år sedan fem ''half* 
månformiga" flintverktyg, liggande under en sten. 
^ Holmberg, som erhöll fyra af dessa verktyg/ 
É m m^ anmärker härvid i sin katalog: "Vid förklaringen 
■mBbIh af dessa redskaps forna bestämmelse bör man 
^■^1^1 icke förbise den omständigheten, att de oftast 
W w ^ finnas flere tillsammans och merändels med om- 
sorg hoplagda under en stenhäll, t. ex. så som 
fig. a." 

Ar 1843 fann man tio sådana "halfmånformiga" flintor -, lig- 
gande tillsammans under en flat stenhäll på Skärstads egor i Bro 
socken, Stångenäs; och vid odling å gården Böns egor i Bokenäs 
socken, Lane härad, har man funnit fem "halfmånformiga" verk- 
tyg och en stor spjutspets af 
flinta, liggande tillsammans ^ 
Då dessa saker tydligen 
äro med afsigt nedlagda i 
jorden, utan att man funnit 
spår af begrafning på något 
af dessa ställen, och då man 
äfven på många andra stäl- 
len i Norden gjort dylika 
fynd, har man antagit, att en 
sådan nedläggning af föremål, 
hvilka for den (iåvarande ega- 
ren tydligen voro af ett icke 
obetydligt värde, kan hafva, 
åtminstone i vissa fall, stått 
i samband med någon reli- 
giös föreställning, att den 
varit ett off^er el. dyl.* 

En af de märkligaste 
bland de i Bohuslän funna 

Fin. lif. Slenhammare med skafthnl. Staln «• i /• . i 

ä:», Oroust. V. fornsaker at sten som kom- 




* De förvaras nu, liksom Holmbergs öfriga samling, i Statens Histo- 
riska Museum (N:o 1270: 133 — 136). Det femte kora till professor 
Nilssons, nu med Lunds Museum förenade, fornsakssamling. 

- Statens Hist. Museum N:o 1270: 137 — 146. En af dem är afbilda<l 
fig. 18 A föregf. sida. 

'* Statens Hist. Museum N:o 1270: 155 — 159 och 83. 

^ "Antiqvarisk Tidskrift för Sverige", 3 sid. 255. 



Digitized by 



Google 



FORNSAKEK FRÄN STENÅLDERN. 21 

mit till vår känDedom är den i Ståla socken på Oroust funna 
stenhammare, som nu utgör en prydnad ior Göteborgs Museum, 
och af hvilken vi här (iig. 19) meddela en afbildning. Denna 
hammare ådrager sig vår uppmärksamhet lika mycket genom sina 
zigzagformade sirater som genom sin ovanliga form. Alldeles 
ensam i sitt slag är han dock icke. En dylik hammare, med ett 
kortare och tre längre utsprång, är nämligen funnen på* annat 
ställe i Bohuslän. Den tillhör nu Lunds Museum och är afbildad 
tig. 136 i professor Nilssons stora arbete om ''Stenåldern''. En 
tredje hammare af samma slag förvaras i Köpenhamns Museum, * 
och en likartad, med två längre och två kortare utsprång, är fun- 
nen i Holland^. 

Om dessa föremåls bestämmelse hafva olika åsigter uttalats. 
Några ^ hafva i dem velat se ankaren för smärre fartyg, under 
det man å andra sidan * betraktat den bär afbildade såsom en 
''Thors-hammare", förvarad i något åt denne gud helgadt tempel 
och använd vid de der förekommande ceremonierna. Den förra 
förklaringen bar föga skäl för sig och synes numera vara öfver- 
gifven. De inristade siraterna å originalet till vår fig. 19 visa 
också, att åtminstone detta haft en annan bestämmelse. Att 
det varit skaftadt som hammare, synes mig lika säkert, som 
det är svårt att afgöra, huruvida det varit afsedt för striden eller 
tempeltjensten. Dess ålder är ej heller lätt att bestämma; det 
bör dock anmärkas, att zigzagsirater liknande dem å fig. 19 före- 
komma på lerkärl, om hvilkas hänförande till stenåldern någon 
tvekan icke kan finnas.^ 

Såsom de äldsta af Bohusläns många grafminnesmärken från 
hednatiden måste vi betrakta de i provinsen ganska talrikt före- 

» Afbildad fijc. 36 A pl. 3 i "Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed", 
]:a bandet (KöpenhRtnn, 1832). Eu troligen i fiohuslän funnen sten- 
yxa med en utstående kort arm å hvardera sidan om skafthälet för- 
varas i Statens Historiska Museum (N:o 2898), som erhöll den med 
Holmbergs senare samling. 

2 Afbildad fig. 33 å pl. 2 i Kemble's "Horae ferales" (London, 1863); 
dess längd är 12 eng. tum. 

^ Professor Nilsson i första upplagan af "Stenåldern" (l:a kapitlet, sid. 
45) och Kemble i "Hor» ferales", sid. 137. I andra upplagan af 
"Stenåldern" (sid. 59, not) säger emellertid prof. Nilsson: "Denna 
förklaring anser jag numera vara åtminstone osäker; den kan möj- 
ligtvis ha varit stridsklubba". 

* Brusewitz, "Göteborgs Museuni", 2:a uppl., sid. 16. 

^ T. ex. ett från den bekanta Asahögen i Skåne, hvilket är afbildadt 
fig. 7 å pl. 1 i Stråles "Grafkäri funna i svensk jord." 



Digitized by 



Google 



22 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FRÅN HEDNATIDEN. 




Fig. 20 a. Stendö* i Ståla socken på Oroust. 




Fig. 20 b. Plan af stendöaen fig 20 a. 



Digitized by 



Google 



GRAFVAR FrIn STENÅLDERN. 



23 




Fig. 21 a. Stendös vid MassUberg t Slcee sockeiC, Vette h:d. 



^cqxWÄi 




Fig. 21 b. Plan af siendösen fig. 21 a. 



Digitized by 



Google 



24 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 



-p; %/|i^^ 




■'??% 




m> 



/ 



\\\ W^.- 












Fig, 22. Plan af en "långdös" vid Thorebo i Morlanda s:n på Orotist. 




Fig. 23 a. Stendös med gång vid Lunneslått i Tegnehy sm på Oroust. 




Fig. 23 b. Plan af dosen Jig. 23 a. 



Digitized by 



Google 



GRAFVAK FRÅN STENÅLDERN. 25 

kommande "stendösarne" och "hällkistorna". De torra kallas äfven 
ofta "dyrhus", "jättestugor", 'stenstugor" och "jättealtaren". 

En "^stendös" består af en grafkammare, hvars väggar bil- 
das af stora, tjocka, på kant resta stenhällar, som räcka från 
golf till tak och som på insidan i allmänhet äro släta, men på 
utsidan ojemna. Kammarens golf består af sand, småsten o. dyl. 
Taket bildas vanligen af ett eller flere väldiga stenblock, hvilka 
likaledes äro släta på den inåt kammaren vända sidan, men för 
öfrigt äro oregelbundna. Å takhällens öfre sida finner man ofta 
små runda, skålformiga fördjupningar af ett par tums diameter. 
Kammarens form är fyrsidig, femsidig, oval eller nästan rund. 

Det finnes ännu åtminstone fyratio stendösar i Bohuslän, af 
hvilka ungefär halfva antalet ligger på de båda fornminnesrika 
öama Oroust och Tjörn. ^ 

Då dessa grafvar befinna sig i sitt ursprungliga skick, äro 
de nästan alltid till större eller mindre del fristående; åtminstone 
takstename äro obetäckta. Dösarne äro vanligen, eller åtminstone 
hafva vanligen varit, omgifne af en med stenar omsluten upp- 
höjning, hvilken antingen, såsom den fig. 20 afbildade, är rund 
("runddös") eller aflång ^långdös"). 

En vacker "långdös", som ligger i skogen vid Thorebo i Mor- 
landa socken på Oroust, är afbildad fig. 22. Grafkammaren, 'jätte- 
altaret", såsom det i trakten kallas, ligger i östra ändan af en 
afläng jordhög, som är oragifven med 17 stenar af 4 till 6 fots 
böjd; en af dem i är nu kullfallen. Högen synes på några stäl- 
len vara uppgräfd, såsom vid f och vid e, der en gång utgått mot 
söder. På två andra ställen, vid h och g, finnas deremot små 
kallar. Takhällen h är afbruten vid c; dess längd är 10 fot och 
bredd 8 fot. En af gångens täckhällar d finnes qvar, .ehuru rub- 
bad från sin plats. Sjelfva kammaren a är nästan rund med 
öppning åt söder och har 6 fots diameter vid basen, men afsmal- 
nar uppåt; dess höjd är 6 fot.' 

Fig. 20 visar 2 en vacker "runddös", som ligger å Haga ut- 
mark i Ståla socken på ön Oroust. Grafkammaren, omsluten af 
fyra väggstenar, är, såsom fig. 20 h visar, nästan regelbundet fyr- 

' Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppl., 2 sid. 321; Bruscwitz, 
"Elfsyssel", sid. 276. 

^ Efter en teckning af den om Bohusläns fornmiuuen så högt förtjente 
föreståndaren för Göteborgs Musei historiska afdelning hr G. Bruse- 
witz, hvilken under mångåriga resor genomforskat provinsen. Jfr 
hans "Elfsyssel", sid. 274, och Holmbergs "Bohusläns historia", 2:a 
uppl., 2 sid. 298. 



Digitized by 



Google 



26 M0NTEL1U8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FrXn HEDNATIDEN. 

sidig; dess längd är vid golfvet 7 fot, bredd och höjd nära 6 fot. 
Takhällens största längd är 10 fot. Då man trycker hårdt på ett 
ställe invid dess kant, kan man sätta den stora takhällen i en 
vaggande, ehnru endast obetydlig rörelse, hvilket lär frambringa 
ett doft ljud. Ett dylikt förhållande är äfven iakttaget vid andra 
stendösar, t. ex. vid en som ligger ä Yrångstads egor i Bottna 
socken, Qville härad. ^ 

En tredje stendös är afbildad här fig. 21.^ Denne stendös, 
hvilken lär vara den nordligaste i Sverige, ligger å gården Massle- 
bergs egor i Skee socken. Vette härad. I trakten kallas han van- 
ligen ''stenhuset''. Den rymliga, något aflånga kammaren bildas 
af sex väggstenar, på hvilka en tjock, 7 fot lång och nästan 
lika bred takhall hvilar. Öppningen är (nu) åt norr, hvilket är 
mycket ovanligt, men åt sydost synes spår af en lång gång; det 
torde derföre förtjena undersökas, om icke ingången ursprung- 
ligen varit på sydöstra sidan och den nuvarande öppningen upp- 
kommit genom borttagandet af en väggsten, då grafkammaren, 
troligen för längesedan, plundrades. 

Några andra bohuslänska stendösar hafva en ännu tydli- 
gare gång, hvarigenom de likna de i vissa trakter af Vester- 
götland och andra . delar af Norden förekommande gånggrif- 
terna. En sådan stendös med gång äi* afbildad fig. 23. Han 
ligger på Lunneslätts (eller Mälby) egor i Tegneby socken på ön 
Oroust.^ Takhällen, omkring 15 fot lång, "har skapnad af ett åt 
båda sidor sluttande tak.^' Den aflångt fyrsidiga kammaren, 
som omslutes af 8 väggstenar, är 11 fot lång och 8,5 fot bred, 
"men föga hög." Gången, som saknar takstenar, vetter åt söder, 
eller rättare åt sydost;^ dess väggstenar lära dock icke höja sig 
öfver högens yta. 

Fig. 24 visar en annan dylik stendös med gång, hvilken 
ligger vid Gunneby i Stenkyrka socken på ön Tjörn.* Den af- 
långt fyrsidiga kammaren, som täckes af två stora hällar, är 

' Afbildad pl. 1 fig. 1 i första delen af Holmbergs "BohusläDs 

historia", l:a uppl.; jfr 2:a delen sid. 276. 
^ Den är äfven afbildad fig. 2 å pl. 1 i första delen af Holmbergs 

"Bohusläns historia", l.a uppl.; jfr 2:a delen sid. 194. 
^ Holmbergs "Bohusläns historia", 2:a uppl., 2 sid. 298; Brusewitz, 

"Elfsyssel", sid. 273. 

* Holmberg och Brusewitz uppgifva visserligen, att gången vetter ät 
söder, men pilen å den senares, här återgifna, teckning visar, att 
den har en mera sydostlig riktning. 

* Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppl., 3 sid. 14; Brusewitz, 
"Elfsyssel", sid. 247. 



Digitized by 



Google 



GRAFVAtt FKAN STENALDEKN. 



27 



12 fot lång och 6 fot bred. Gången vetter äfven här åt sydost; 
han är ganska lång, och tre af hans takstenar finnas ännn qvar. 

En liknande stendös med "lång gång åt öster, som ännu har i 
behåll en af sina täckhällar", ligger å Osterröds egor i Valla soc- 
ken på Tjörn.' Grafkammaren, som bildas af 8 väggstenar och 
varit täckt af åtminstone två takhällar, är aflångt fyrsidig; gån- 
gen är 12 fot lång, 3 fot bred och 2 fot hög. I den enda nu 
qvarliggande takhällen finnas ''omkring ett tjog större och min- 
dre hålor, af hvilka de största hålla 4 (verk-) tum och de minsta 
2 tum i diameter." Vid gräfning i denna stendös lär man hafva 
funnit "urnor med brända ben."^ 

Emedan man i de bohuslänska stendösarne icke funnit obrända 
menniskoben och fornsaker af sten utan endast bitar af lerkärl 
och brända ben, har Holmberg antagit,-* att dessa fornlemningar 




Fig. 24. Stendös med gång vid Gunneby i Stenkyrka s:n på Tjörn. 

icke tillhöra stenåldern, utan en senare tid och "våra förfäder". 
Men han torde härvid hafva förbisett den vigtiga omständig- 
heten, att sjelfva grafkammarne i dessa steudösar numera alltid 
äro tomma. Då dylika fornlemningar i andra delar af Skandi- 
navien visat sig vara grafvar från stenåldern, synes man kunna 
med skäl antaga, att äfven Bohusläns stendösar förskrifva sig från 
samma tid, men att de lik, för hvilka dessa grafvar bygdes, blif- 
vit under en senare del af hednatiden störda i sin hvila, och de 
vördnadsbjudande minnesmärkena från en grå forntid af ett folk, 

* Bnisewitz, "Elfsyssel", sid. 258. 

* Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppL, 3 sid. 27. Ställets namn 
skrifves der Östra Röd. 

' "Bohusläns ^historia", l:a uppl., 1 sid. XIV. 



Digitized by 



Google 



28 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOIINSAKKR FeAn HFrONATIDEN. 

Kom brände sina döda, använda till förvaringsrum för *'ask- 
urnorna". Så vidt jag kunnat finna, känner man intet fynd som 
upplyser, buruvida de i bobuslänska stendösar funna askurnorna 
förskrifva sig från brons- eller jernåldern; under båda dessa pe- 




Fig, 25 a. /lällLUla ph Sandåkers moar i Krokstads s:n, Sörbygdent h:d. 




Fig. 25 b. Plan af kistan Jig. 25 a. 

rioder förekommer, såsom bekant, likbränning. Säkra fynd från 
andra delar af Norden visa, att ett sådant nedsättande af brons- 
ålderns grafurnor i grafvar från stenåldern icke så sällan före- 
kommit. 



Digitized by 



Google 



GRAFVAR FRÄN STENÅLDERN. 



29 



Hällkistorna äro stora, aflångt fyrsidiga stenkistor, liknande 
till storlek och byggnadssätt gånggrifternas kammare, men sak- 
nande gäng och ofta bygda af tunnare hällar. Den nedre de- 
len är dold i en liten hög af jord eller sten, men öfre delen 
är (nästan alltid) fri. Liksom stendösarne äro hällkistorna van- 
ligen, eller hafva Vanligen varit, omgifna af större stenar, stående 
i en enkel (eller någon gång dubbel) rad kring kistan. Två så- 







Fig. 2(i a. Hållkisia rid Röd i Lommelanda sm, Vette h:d. 




\ 



<^s^s^ 




Fig. 26 b. Plnn nf kistan fig. 26 a 



Fig. 26 c. Södra gafvel- 
hällen i kistan fig. 26 a. 



dana hällkistor från Tossene socken i Sotenäs jh-o afbildade i 
Thams "Götiska Monumenter", pl. XI, och tre från Vette härad i 
första upplagan af Holmbergs "Bohusläns historia", andra de- 
len pl. 2; jfr äfven vår fig. 25 och 2(j. 

Troligen hafva dessa grafkistor ursprungligen varit täckta 
med stenhällar, hvilka dock i de flesta fall för längesedan blifvit 
förstörda. Någon gång finnas de likväl qvar, såsom t. ex. å den 
fig. 25 afbildade kistan å Sandåkers moar i Krokstads socken, samt 
ifi en hällkista som ligger på Tanums Prestgårds egor. Sistnämnda 
graf, i trakten känd under namnet "stenkistan", bildar en fyr- 



Digitized by 



Google 



30 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKEE FEÅN HEDNATIDEN. 

sidig kammare af 12 fots längd och saknar, liksom flere andra 
hällkistor, gafvel vid sydvestra ändan. Den täckes ännu till 
en del af en väldig, nästan flat stenhäll af 8,6 fots längd, 8 fots 
bredd och 1 å 0,6 fots tjocklek; ä dennes öfre sida ser man flere 
sådana runda skålformiga fördjupningar, som vi förut några gånger 
omtalat. — Det är sannolikt, att dessa "skålar" haft en religiös 
betydelse, helst man ännu i dag mångenstädes offrar i de med 
sådana "skålar" försedda stenar, sam äro kända under namnen 
"elfstenar" eller "elfqvarnar." ^ 

Den fig. 26 här återgifna hällkistan vid Röd i Lommelanda 
socken 2 är i hög grad märklig derför, att i dess södra gafvelhäll, 
som nu lutar starkt inåt grafven, finnes en större upptill rundad 
öppning, hvilken börjar vid hällens nedre kant och mäter 2,5 fot i 
höjd och 1,4 fot i största bredd. Kistan, hvars längdriktning är 
N.— S., och som bildas af fyra flata gråstens hällar, håller 10 fot i 
längd, 5 å 6 fot i bredd och 4 å 5 fot i djup. Någon takhall 
finnes åtminstone icke numera. Grafven ligger i en liten kulle 
och är oragifven af resta stenar, hvilka möjligen fordom varit 
högre än nu. Man känner intet om de ben eller fornsaker, som 
denna graf en gång inneslutit. Emedan väggstenarnes utsida till 
mer än hälften är täckt af den omgifvande jorden, och således 
äfven den nämnda öppningen troligen varit dold, är det svårt att 
förklara, hvartill denna öppning varit afsedd. Är hon ett minne 
af den vanligen i södra väggen belägna ingången till gånggrif- 
terna? — Det. förtjenar emellertid härvid anmärkas, att dylika mer 
eller mindre runda hål förekomma ej blott på några andra sven- 
ska hällkistor, utan äfven på liknande grafvar i Indien.^ 

Utom dessa, till större eller mindre del ofvan jord synliga 
hällkistor har man i Bohuslän äfven funnit några alldeles dolda 
stenkistor, som visaj sig vara grafvar från stenåldern. Den märk- 
ligaste af dessa grafvar torde vara den, som Intendenten Malm un- 
dersökt vid Assleröd, ej långt från Åskums kyrka i Sotenäs hä- 
rad. Om detta fynd har han benäget meddelat mig följande: 
"Vid verkstäld gräfning fnnnos mer eller mindre fullständiga 
menniskoskeletter utaf åtta individer, bland hvilka ett minder- 
årigt, jemte några lansspetsar af flinta samt delar af en grafurna 



* Se "Vitterhets-Akademiens Månadsblad" 1873, sid. 113. 

^ Holmberg, "Bohusläns historia", första upplagan, 2:a delen, sid. 174 
och pl. 2, fig. 2; Brusewitz, "Sur un tombeau supposé préhisto- 
rique å Eoed, coramune de Lommelanda", sid. 468 i redogörelsen för 
förhandlingarna vid den arkeologiska congressen i Bologna 1871. 

* H. Hildebrand, "De förhistoriska folken i Europa", sid. 72. 



Digitized by 



Google 



GRAPVAR FRÄN STENÅLDERN. 31 

(af bränd lera). AIItsammaDS fanns på en rymd af fem alnars 
längd och tre alnars bredd, samt omedelbart under den vid pass 
fotstjocka mallen, som hvilade på en skalbacke. Invid stället 
funnos tyänne större, slätsidiga stenblock (stenhällar), af hvilka 
det ena i följd af mergeltägt fallit omkull. Att flere sådana 
stenar fannits, kan väl antagas för gifvet, likasom att de i en 
senare tid användts vid byggnadsföretag. Folket på platsen visste, 
att menniskoben der funnos. Detta hade nog gjort, att man vid 
mergeltägt ej inskridit på den plana grafplatsen; men genom 
körning hade i synnerhet kranierna krossats i små stycken.''^ 



Bronsåldern, hvilken period här i Norden torde ungefär 
motsvara årtusendet närmast före Kristi födelse, har i Bohus- 
län efterlemnat talrika minnen. Några vackra inom provinsen 
funna vapen, prydnader ^och kärl från denna tid ses sid. 32—35. 

Under bronsåldern användes inga andra metaller än brons (en 
blandning af koppar och tenn) samt gnid. Jern och silfver voro 
ännu alldeles okända. De flesta bronssakerna från denna tid äro 
gjutna, och endast några få äro hamrade. Konsten att gjuta brons 
hade redan blifvit högt uppdrifven, men man synes ej ännu hafva 
lärt sig att löda. Flertalet af de i Norden funna fornsakerna från 
bronsåldern måste vara tillverkade här, ehuru bronsen och tro- 
ligen äfven guldet ej fanns inom landet, utan måste införas från 
andra länder. 

Sistnätnnda förhållande visar, att Sverige under denna pe- 
riod icke helt och hållet saknade förbindelser med den öfriga 
verlden, och detta gäller säkerligen icke minst om Bohus- 
län, hvars invånare, såsom de talrika skeppsbilderna å häll- 
ristningarna (se flg. 37—43) vitna, redan då älskade hafvet, öfver 
hvilket de, ^ om också under farlig kamp med storm och böljor, 
kunde styra till aflägsna nejder att söka ära och gods. 

Hällristningarna, hvilka ännu efter årtusenden på sitt nu knapt 
halffbrstådda språk berätta om dessa färder och dessa strider, höra 
till Bohusläns och hela Nordens märkligaste minnen frän brons 
åldern, öfver hvars lif de spridt så mycket ljus,- ehuru den 



* Hela fyndet förvaras i Göteborgs Vctensk. och Vitterh.-Samhälles 
Naturliistoriska Musei anatomiska afdelning under N:is 4 — 16. 

^ Att hällristningarna tillhöra bronsåldern, har Riksantiqvarien Ililde- 
brand först uppvisat i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", 2:a delen, 
sid. 424. 



Digitized by 



Google 



32 HONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FRÄN HEDNATIDEN. 




Fig. 27. Spänne af brons. Vegestorp i Karreby s:n. Va- 





Fig. 29. lliHctlt af brons. 
Vegestorp i Kar rf by s:u. '/i 



Fig. 28. Skaftet 1 1 af 
brons. Hede s:n. V^-. 



Fig. 30. Massiv brons- 
yxa med skafthål. 
QviUe s.n. Vj- 



Digitized by 



Google 



^-fw^^-^, 



F0RN8AKER FrXn BRONSÅLDERN. 



33 




Fig. 32. Spjutspets af brons. 
Vegestorp i Karreby 



Fig. 31, Svärd af 
brons. Orotist. '/ö* 



Fig. 33. Bronsnål. 
Bohuslån. Vj. 



Bidr. fill Göt. o. Boh, läns historia. 1. 



Digitized by 



Google 



34 iMOKTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKER FKÄN HEDNATIDEN. 




AV^ 34, ''Kupa* af brons, hvUken hört till ett sådant hängkärl som fig. 35, 
Vegestorp i Karreby «.f». Vj* 




Fig. 35 a. Bångkårl af brons^ med invikt, genombruten kant. Vegestorp 
i Karreby s:n. V,. 



Digitized by 



Google 



FOBNSAKER FrXn BRONsXlDERN. 



35 




Fig. 36. Hal^ring af brons, massiv; kan iokt öppnat. Ulla Öppen i Tanums sm. Va» 




Fig, 35 b, Haifva bottnen å hdnghårlet fig. 35 a. 



Digitized by 



Google 



36 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FKAN HEDNATIDEN. 




^^Ut Tlfftl t fttf VU^\^il\^ _ 



Fig. 37. Fartyg från en hållrUtning 
vid Kyrkoryk > Tanwna $:n. 



Fig. 38. Fartyg från en hällristning 
vid Valla i Tossene s:n. 




Fig. 39. Fartyg från en hällriétning å Bråteberget vid Backa i Braatads *;n. V2. 




Fig. 40, Fartyg från en hällristning vid Stora Backa i Brastads sm. '^^ 




Fig. 41. Hållristning vid Tegneby i Tanums s.-n. 724- 



Digitized by 



Google 



HÄLLRISTNINGAR PRÅN BRONSÅLDERN. 



37 



tradition, som en gång lefde vid sidan af denna bildskrift, nn för 
läslige sedan är död, och ehuru de fordom släta berghällarne nu 
blifyit skrofliga och månget drag nästan utplånadt. 



£^^^^jyj!mfmm|m^ 



.^^ 



"m 



^;. 









fe^-^iskttöiiL 



FHg. 42. Hällristning vid Tegneby i Tanums «.n. '/^q. 

De flesta hittills inom Bohuslän upptäckta hällristningar finnas 
i norra delen af landskapet; från det äfven på fornminnen af flerc 



Digitized by 



Google 



38 M0NTELIU8. BOHUSLÄNSKA. FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

andra slag så rika Tannms härad känner man nngefar lika många 
hällristningar som från hela den öfriga provinsen. 

Nästan alla nn kända bohuslänska hällristningar äro, ehnm på 
ett icke fnllt tillfredsställande sätt, afbildade i Holmbergs år 1848 
ntgifna arbete "Skandinaviens hällristningar.'' Många ses äfven i 



•..:• 



• • #0 



© 




uum// illllUilJLp 



Fig. 43. Hällristning vid Skebbervall i Bottna s:h, Qville hzd. 

Åbergs "Hällristningar från Bohuslän"» och i Brunii "Försök till för- 
klaringar öfver hällristningar" (Lund, 1868). Vi hoppas, att man 



* Införda i "Annaler for nordisk Oldkvndighed" 1838—1839, sid. 
386 — 390; jfr hans "Anmärkningar, rörande figurteckningar frän forn- 
tiden" i samma tidskrift för 1842—1843, sid. 348—356. 



Digitized by 



Google 



HÄLLRISTNINGAR FRÅN BRONSÅLDERN. 39 

snart måtte erhålla en ny och fullständig samling trogna afbild- 
ningar af dessa för vår äldsta kulturhistoria så vigtiga fornminnen. 

Fig. 43 visar en hällristning, som finnes vid Skebbervall i 
Bottna socken, Qville härad;* och fig. 42, ungefär i V50 af verkliga 
storleken, en som finnes å Tegneby egor i Tanums socken och 
härad.2 

Å sistnämnda hällristning se vi en man som går och plöjer; 
plogen dragés af två oxar (fig. 44)« Denna bild är, ehuru ensam i 
sitt slag, ett intressant bevis för att åkerbruket var kändt i Bohus- 
län under bronsåldern. — Boskapsskötseln, som troligen redan un- 
der stenålderns sista del var en vigtig näringsgren, har under 
bronsåldern lemnat efter sig talrika minnen, dels å hällristningarna, 
dels i grafvame, bland annat i de lemningar af ylletyg, som flere 
gånger blifvit anträfiade i grafvar från denna tid. 

Flere afbildningar visa äfven, att hästen under bronsåldern 
användes till ridt och åkning. Ryttare ses bland annat å en häll- 
ristning vid Tegneby i Tanums socken (fig. 41);^ och vagnar synas 
vara afbildade t ex. å en hällristning nära Tossene kyrka, samt 
å en på Bråteberget vid Backa i Brastads socken (fig. 45).^ 



Fig. 44. Fiog från hällristningen vid Fig. 45. Vagn från en hållristning vid 

Tegnäfy fig. 41. Vjo* . Backa i Brastads s:n. V»- 

Under den första delen af bronsåldern begrofvos de döda 
vanligen obrända i stora, af flata stenhällar bildade kistor. Under 
periodens senare del blefvo liken nästan alltid brända, hvarefter 
de hopsamlade benskärfvorna förvarades i i^må stenkistor eller i 
grafurnor af bränd lera. Bronsålderns grafvar, de må innesluta 
brända eller obrända lik, äro vanligen i Bohuslän täckta af runda 



* Holmberg, "Skandinaviens hällristningar", pl. 29 fig. 88. 

^ Hr Brusewitz teckning efter originalet; se Holmbergs anf. arb., pl. 6 

och 7 fig. 17. 
^ Holmberg, "Skandinaviens hällristningar", pl. 16 och 17 fig. 46. 

* Holmberg, anf. arb., pl. 32 fig. 102, och pl. 33 och 34 t^. 110. 
En tvåhjulig vagn, dragen af två hästar, se;* äfven å en af väggste- 
narne i den bekanta Kiviksgrafven i Skåne, hvilken tillhör bronsåldern; 
Nilsson, "Bronsåldern" (Sthlm, 1862—64), sid. ö. 



Digitized by 



Google 



40 M0NT£L1US. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FRÄN HEDNATIDEN. . 

stenkummel ('*8tenrösen''), nädtan alltid liggande på bergstoppar/ 
från hvilka man har eH vidsträckt otsigt öfver bafvet (fig. 46). 
De flesta af dessa grafvar, fayilka ännu i stor mängd finnas i 
Bohuslän, äro dock redan f[5r länge sedan npprifna och plundrade 
af skattsökare, hvilka väl i de allra flesta fall fått ringa eller 
ingen lön för sin möda, under det att de deremot förorsakat ve- 
tenskapen en oersättlig förlust Dessa stenkummel hafva stundom 
en högst betydlig storlek. Den största grafvård af detta slag i 
Bohuslän är^ ett stenkummel som ligger vid den redan förut 




Fig, 46. Stenkummel från bronsåldern, 

nämnda gården Skebbervall i Bottna socken, Qville härad. Det 

håller 192 fot i diameter, och således omkring 600 fot i omkrets. 

Fig. 47 visar ett stenkummel i Lycke socken, nära Marstrand.^ 

Den i rosets midt belägna grafven, som sträcker sig i Ö. och V., 

* Se dock här nedan fyndet i ett stenkummel vid Arendal i Tanums 
socken, hvilket kummel jemte flere dylika ligger på slät mark, från 
hvilken man icke ser hafvet. 

^ Enligt Holmberg, "Bohusläns historia", första uppl., 1 sid. IX, not. 

^ Brusewitz, "Elfsyssel". sid. 105. 



Digitized by 



Google 



GRAFVAR FRÅN BRONSÅLDERN. 



41 



är ungefär 6 fot lång och bildad af flata gråstenshällar, lagda 
hvarftals öfver hvarandra; han är nu fyld med fet mylla, men 
har troligen en gång innehållit ett eller flere obrända lik. 




Fiff. 47. Stenkummel i Lycke $:n, nära Mnntrand; a sedt uppifrån; b yraf kistans form; 

c genomskärning. 




Fig. 48. Stenkummel i Restereds s:n, Inlands Fräkne h:d. 

Ett annat stenkummel ses fig. 48. Det ligger i Restereds 
(Risteröds) socken, Inlands Fräkne härad. Grafven, som påmin- 
ner om de ofvan omtalade hällkistorna, är invändigt 14 fot lång, 
4 fot bred och nära 6 fot djup; hans längdriktning är Ö.— V. 



Digitized by 



Google 



42 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOHNSAKER FRÄN HEDNATIDKN. 

Väggarne äro bildade dels af smärre hällar som ligga på hyar- 
andra, dels af större hällar som äro resta på kant.^ 

Alla stenkummel i Bohuslän tillhöra emellertid ieke brons* 
åldern; några^ innesluta gräfvar från jemåldem, hvilket isynner- 
het synes gälla om de aflånga knmlen (se sid. 56.) 



Ännn vid eller åtminstone kort före Kristi födelse saknade 
Nordens innebyggare all kännedom om jern oeh skrifkonst, hvilka 
båda nn synas vara oeftergifliga vilkor för hvarje högre grad 
af bildning och framåtskridande. De voro dessutom fullkom- 
ligt obekanta med silfver, bly, glas, elfenben, mynt m. m. Men 
ungefUr vid början af den kristna tideräkningen uppträda alla 
dessa ämnen här i Norden, och den nya kultur som är grundad 
på dem, förnämligast på jernets bruk, har gifvit anledning till 
benämningen Vemåldem'' å den period, som omfattar årtusendet 
närmast efter Kristi födelse och slutar med kristendomens stad- 
flUitande här. 

Brons användes fortfarande till prydnader, kärl och dylikt; 
men eggrapen och eggverktyg gjordes nu alltid af jern, eller 
rättare stål. 

Under vår jemålders första århundraden rönte Norden ett 
icke obetydligt inflytande af den romerska kulturen, ehuru ro- 
merska härar aldrig framträngde till Skandinavien. Bevis för 
detta inflytande äro icke blott de vackra och om romerska före- 
bilder tydligt vitnande inhemska arbeten, som så ofta förekomma 
i fynden från den äldre jernåldern, utan äfven de talrika romer- 
ska mynt och andra alster af den romerska konstfärdigheten, som 
anträffas både i Sverige och i de andra nordiska länderna. Märk- 
värdigt nog äro sådana fynd mycket sällsynta i Bohuslän. Så 
känner man t. ex. för närvarande icke från denna provins något 
enda romerskt eller byzantinskt mynt, ehuru sådana mynt i sö- 
dra delen af den skandinaviska halfön samt på Öland och Gotland 
äro så talrika, att mer än 4,000 äro bekanta derifrån. Det enda 
bohuslänska fynd som kan räknas hit är den fig. 54 å sid. 
45 återgifna barbariska imitationen i guld af en romersk "me- 
daljong" från Gonstantins eller hans närmaste efterträdares tid 
(4:de århundr. efter Kr. f); detta märkliga stycke hittades år 
1817 vid Lilla Jored i Qville. 

1 Brusewitz, "Elfayssel", sid. 138. 

^ T. ex. det här nedan beskrifna Falkonröset vid Stora Hoghera i 
Tanums socken. 



Digitized by 



Google 



PORNSAKER FRÅN JERNÅLDEKN. 43 

Såsom romerska arbeten böra yi dock väl betrakta de i 
Bobnslän funna glaskärlen från den äldre jernåldern, äfvensom 
åtminstone de flesta glas- och mosaik-perloma. 

Den oYäntadt stora gnidrikedom, som i Norden ntmärkte mid- 
ten af jemåldern, — 5:te och 6:te århundradena efter Kr. f., — 
har äfven i de bohuslänska fynden lemnat efter sig dyrbara min- 
nen. En halsring af fint guld, som år 1849 hittades vid Neder« 
Ljungby i Tannm,^ väger ännu 1 ^ 65;5 ort, ehuru båda ändarne 
äro afhuggna; han har haft samma form som fig. 60 å sid. 46, 
men varit tjockare. Och år 18&4 hittades under plöjning vid 
Dingle i Svarteborgs socken fyra dylika guldhalsringar, af hvilka 
en är afbildad fig. 60; de väga tillsammans 1 ^ 64,i ort.^ En 
sjette sådan halsring af guld blef år 1769 funnen vid foten af "Ha- 
borgs kulle^ i Tegneby socken på Oroust.* 

Till ungefär samma tid höra: den vackra, med inlagda gra- 
dater prydda svärdsknapp af massivt guld (fig. 55), som jemte 
några små ringar och andra prydnader af guld år 1863 hittades 
i en åker vid Hög Edsten i Qville socken; det med vackra filigran- 
sirater prydda guldbeslag till mynningen af en svärdsslida, som 
är funnet vid Backa i Lurs socken (fig. 57); en guldring, funnen 
i en graf vid Lilla Jored i Qville (fig. 59); samt ett fynd i en 
äker vid Bolfsered i Herrestads socken, nära Uddevalla, hvilket 
bestod af 5 guldbrakteater (fig. 58), 3 guldspiralringar och några 
afhuggna bitar af guldtenar.^ 

Till en något äldre tid, d. v. s. 3:e eller 4:de århundr. efter 
Er. f., hör deremot troligen en större öppen guldring, som år 
1834 under ostronfiske upptogs från hafsbottnen vid Hövike- 
näs i Valla socken på ön Tjörn; denna ring är af samma slag 
som de s. k. "ormhufvud-ringame" (fig. 7 och 8 i "Månads- 
bladet", 1873, sid. 26). En fingerripg af ungefär samma form, 
men lagd i spiral (fig. 56), är funnen vid Solhem i Qville. 

Från slutet af jemåldem förskrifver sig den vackra armring af 
guld, som för några år sedan hittades i en åker på Helsö (fig. 61). 
Till samma period höra äfven några fynd af silfversmycken och 
silfvermynt, bland hvilka det största är ett som år 1863 anträfia- 
des i en bergskrefva å Eyrkeby egor i Harestads socken; det 



^ Statens Hist. Museum, N:o 1538. 

^ Statens Hist. Museum, N:o 2055. - 

^ Statens Hist. Museum, N:o 15. 

* Statens Hist. Museum, N:is 461 och 473. Tre af brakteaterna äro 

slagna med samma stamp som fig. 58; de två återstående äro olika. 

Se förfis "Från Jernåidern", fynd N:is 306 och 307. 



Digitized by 



Google 



44 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 





Fig, 49 b. Sländtrissan fig. 49 a 
sedd från sidan. 



Fig. 49 a. Hiåndtrissa af bränd lera. 
Greby i Tanums s:n. Va- 




Fig. 50. Kärl af bränd lera. Hög i Hjertuins s:n. '/a»' 






Fig. 51. Ovanligt litet ler- 
kärl. Greby i Tanums 



s:n. %. 





Fig. 63. Ovanligt litet ler- 
kärl. Greby i Tanums 

sm. %. 



Fig. 52. Litet lerkärl. 
Tjörn. Va. 



Digitized by 



Google 



PORNSAKER FrXn JERK&I,UERN, 



45 




Fig. 54. Hängsmycke af guld, efterbildande ett romerskt guldmynt fr&n del 4:de 
århundradet efter Kr. f. . Jored i Qville s:n. Vi • 




Fig. 55. Svärdsknapp af guld med infattade granater. Hög-Edsten i Qville sm. Vi- 




Fig. 56. Fingerring Fiy 57. Beslag af guld till mynningen af Fig. 58. Braktent af 

af guld. Qeille en svärdsslida. Backa i guld. Herrestads a .n.^]^- 

s.-n. Vi- ^^^' '•*"• Vi- 



Digitized by 



Google 



46 M0KTELIU8. BOHUSLÄNSKA FORNS AKBR FRJIn UBDNATIDBN. 




Fig. 59. Spvrallagd armring af guld. Joréd i QviiU a:n, */j. 




Fig. 60. Haltring af guld. DingU i 8varUborg$ $:n. '/•• 



Digitized by 



Google 



r'" ^.'1^ 



FOBN8AKER FrAn J£R1«AlDE&N. 



47 




Fig. 61. Armring af guld. Htlsö i tödra Bohutldn. Vt* 




Fig. 62. Ringspånne af silfver. Bjömås i TanutM *.fi. . Vs* 



Digitized by 



Google 



48 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKEK FrAk HEDNATIDEN. 

bestod af 23 hela och inånga brutna arabiska mynt, preglade un- 
der älren 808 — 917 efter Kr. f., samt 19 bitar af ringar m. m., allt 
af eilfver och vägande 99,7 ort.^ 

Andra fynd af detta slag äro det fig. 62 å föreg. sida afbildade 
vackra ringspännet af silfver från Björnås i Tanums socken, 
samt tre armringar af silfver, vägande tillsammans 20,4 ort, hvilka 
år 1870 hittades vid gräfning i en åker å hemmanet Leråkers 
egor i Tose socken, Tunge härad. ^ 

Det är emellertid härvid anmärkningsvärdt, att af de i många 
andra delar af Sverige, i synnerhet på Gotland, så talrika arabi- 
ska (''kufiska"), tyska och anglosachsiska silfverniynten endast de 
arabiska, och det i mycket rin^ä antal, blifvit funna i Bohuslän, 
under det Att vi f. n. icke känna ett enda tyskt eller anglo- 
sachsiskt mynt från detta landskap. Utom de nyss omtalade ara- 
biska mynten från Kyrkeby äro, så vidt vi hafva erfarit, endast två 
sådana mynt funna i Bohuslän; de hittades år 1823 vid Qvist- 
rums elf.' 

Denna omständighet är så mycket mera värd uppmärksamhet, 
Bom å ena sidan ett likartadt förhållande, enligt hvad vi redan 
settj eger rum äfven i afseende på de romerska och byzantinska 
mynten från jernåldems förra hälft, och som å andra sidan de 
anglosachsiska och tyska silfvermynten från jernåldems slut äro 
lika sällsynta i Halland.^ Man kunde dock vänta att finna åt- 
miostoDe de anglosachsiska mynten i lika stort, om icke större, 
antal på Sveriges vestkust som på öarna i Östersjön, hvilka ligga 
så mycket längre från myntens hemland. Förklaringen öfver denna 
vid första påseendet besynnerliga företeelse bör väl i främsta 
rummet sökas i den stora vigt för handeln, som många platser 
vid Östersjöns kuster hade, hvarigenom det mesta af det genom 
plundringstågen' till England vunna silfret snart drogs dit. 

De senare årens fynd hafva ådagalagt, att nordborne redan i 
början af jernåldern voro väl förtrogne med bokstafsskrift. De 
äldsta skrifteoknen i Norden äro runorna, och en af Sveriges 
äldsta runstenar finnes just i Bohuslän. Denna sten, som är af- 
bildad fig. 63,^ restes för några år sedan invid Tanums kyrka, 
sedan han förut länge legat som bro öfver ett dike vid Kalleby, 

* Statens Hist. Museum, N:o 3091. 

^ Statens Hist. Museum, Niis 696 och 4433. 

^ Liljegren, "Förteckning öfver fynd i svensk jord", N:o 543, i "Kongl. 

Yitterhets-, Historie- ocb Antiqvitets-Akademiens Handlingar", 13:de 

dolen, sid. 253. 
^ "Hallands fornminnes-förenin^s årsskrift", sid. 60 och 201. 

* Efter Stephens, "The oldnorthern runic monuments", sid. 196. 



Digitized by 



Google 



FORNSAKER OCH RUK-IMSKRIPTER FRÄN JERNÅLDERK. 



49 



en balf mil söder om nämnda kyrka. Runorna äro, såsom på 
några andra af de äldsta runstenarne, vända ''bakfram" och skola 
läsas från höger till venster. Efter flere misslyckade försök att 
tolka denna korta inskrift har det, såsom vi tro, ändtligen lyckats. ^ 




Fig. 63, Runsten från den äldre jemåldern. Står nu vid Tanunu kyrka. 

Hon lyder Dl^ ^P I O M H M 1 1 + |^ YP M eller THRAWINGAN 
HAITINAR WAS, hvilket betyder, att stenen "Thrawinges kallad 
vardt", d. v. s. hette Thrawinges. 



* Bugge, 'Tidskrift for Philologi og Paedagogik", sjunde årgången 
(Köpenhamn, 1867), sid. 248. 

Bidr. tUl Göt. o. Bok. lam historia, 1. 4 



Digitized by 



Google 



50 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNS ÅKER FrAn HEDNATIDEN. 



Ed annan runsten med till en del sådana s. k. ''äldre runor" 
som på Tanums-stenen finnes ätVen i Bohuslän, ehuru han ännu 
icke synes hafva blifvit föremål för så mycken uppmärksamhet 
som han förtjenar. Han står på Räfsals mark i Valla socken på 
Tjörn och är af bildad fig. 64; höjden ofvan jord är 2 alnar 19 
tam.^ Emedan stenen spruckit och ett stycke fallit bort, hafva 
några af ranorna nu blifvit otydliga. Af en teckning, tagen medan 

stenen ännu var hel och meddelad 
af Holmberg, 2 se vi emellertid, att 
sista ordet varit hT + l + + A; och 
en till Statens Historiska Maseum 
af Hr Dit Ch. Dickson skänkt gips- 
afgjutning af den nu återstående 
inskriften visar, att den första ru- 
nan är H. Den femte ranan skall 
tydligen vara P ej l>, ehuru bå- 
gen ej når fullt upp till stafvens 
öfversta ända. Inskriften blir så- 
ledes: H + l^iPINM^h X ht+IUA 
eller HARIWULFS (Herjulfs) 
STENAR. Samma namn förekom- 
mer äfven på ett par andra äldre 
runstenar. 3 A runan Y i första 
ordet ses venster om stafven en 
liten svag fördjupning som fort- 
sättning nedåt af snedstrecket. 

Utom dessa två runstenar 
eger Bohuslän äfven några, ehuru 
få, med de vanliga ("yngre") ru- 
norna ristade stenar. En sådan, 
af bildad fig. 65, låg nedsjunken 
i ett kärr vid Höga i Ståla 




Fig, 64, Runsten vid Räfsal på Tjörn. 



socken på Oroust,* men blef 
år 1862 genom Brusewitz' för- 



^ Bruaewitz, "Elfsyssel", sid. 256 ; Liljegren, "Run-urkunder", N:o 2033. 
2 I "Bohusläns historia", l:a uppl., 3 sid. 238. 

* Stentofte-stenen i Blekinge ("Hariwolafr", nom. sing.) och Istaby- 
stenen i sammaj landskap ("Hariwulafa", acc. sing.); jfr Bugge i 
"Tidskrift for Philologi og Pöedngogik", 7:de årg., sid. 318. 

* Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 270. Holmberg, "Bohusläns historia", 
l:a uppl., 3 sid. 184. Liljegren, "Run-urkunder", N:o 2034. 



Digitized by 



Google 



BUNSTENAE FbJIn J£BNÅLDEBN. 



51 







Fig. 65. Runsten vid Höga i Ståla s:n på Oroutt. 



Digitized by 



Google 



52 MOXTELins. BOHUSLÄNSKA FOBNSAKES FRÅN HEDNATIDEN. 

sorg på Kongl. Vitterhets- Historie- och AntiqWtets- Akademiens 
bekostnad rest. Enligt en gammal anteckning' stod stenen ännu 
i början af förra århundradet på (toppen af) en af de många å 
Höga egor liggande grafhögarne. Stenen, som med inberäkning 
af den i jorden stående delen är 12 fot lång, kallas i trakten 
"Kung Ramunders hälF', och inskriftens sista ord är också Romunt 
eller Ramunt; det torde emellertid vara svårt att utreda, huru- 
vida den nu brukliga benämningen är gammal eller grundar sig 
på någon under senare århundraden bekantgjord läsning af in- 
skriften. 

Vid uppgräfning af en hög å Valla hed i Tossene socken, 
Sotenäs, hittades i förra århundradet en runsten med inskrift i 
tre räta, parallela rader, h vilken dock numera lär vara försvunnen.^ 

I friherre Cederströms samling i Strömstad förvaras en i jor- 
den vid Skee kyrka funnen bit af en runsten, som varit liksidigt 
fyrkantig; och i ett ur ett berg nedrasadt klippstycke vid Ram- 
berg i Svarteborgs socken ses en del af en runinskrift.' 

Några flere runstenar känner jag icke från Bohusläns hedna- 
tid.^ Deremot finnas i provinsen några runristningar från den 
kristna tidens äldre del, nämligen: å en sten^ i Brastads kyrka ;^ 
å en fyrsidig dopfunt förr i Norums kyrka (nu i Nationalmuseum);* 
och å en dylik dopfunt i Karreby kyrka.^ Dessutom finnes i den 
till länet hörande delen af Vestergötland en runristad grafsten 
från den äldre kristna tiden, hvilken sten nu sitter inmurad öfver 
porten på tornet i Ny-Elfsborgs fUstning.^ 

Alla de bohuslänska runstenarne från hednatiden hafva, lik- 
som de norska, sydsvenska och danska, inskriften i en eller flere 
räta rader och icke i en drakslinga, såsom de flesta runstenarne 
i Svealand. 



' Jfr dock Oedman, "Bahus-Läns beakrifning;", sid. 234, och Brusewitz, 
"Elfsyssel", sid. 269, not. 

2 Tham, "Göthiska Monumenter", sid. 6, pl. V fig. 2; Liljegren, "Run- 
urkunder'*, N:o 2035; Holmberg, "Bohusläns historia" 2:a upp!., 
2 sid. 131. 

' Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppl., 2 sid. 189. 

* I Holmbergs "Bohusläns historia", 2:a uppl., 3 sid. 15, omtalas dock 
en runsten, som fordom skall hafva stått i Stenkyrka socken pä Tjörn, 
men nu vara inlagd i en källarmur. 

* Tham, "Göthiska Monumenter", pl. III fig. 2; Liljegren, "Run- 
urkunder", N:o 1676; Holmberg, "Bohusläns hist.", 2:a uppl., 2 s. 156. 

* Liljegren, "Run-urkuuder", N:o 1976; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 121. 
' Liljegren, "Run-urkunder", N:o 1975; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 94. 

* Liljegren, "Run-urkunder", N:o 1647. 



Digitized by 



Google 



RUNSTENAR FRÄN JERNÄLDERN. BAUTASTENAR. 



53 



En rest runsten bör i allmänhet betraktas såsom en banta- 
sten med kort inskrift, hvilken bättre än traditionen skulle till 
en sen efterverld förvara namnet af den man, till hvars ära min^ 
nesstoden restes. Om Bohuslän ej har många sådana runristade 
minnesstenar, är det så myeket rikare på bautastenar utan in- 
skrift. På fk ställen i Sverige ser man en sådan mängd, oeh 
dock hafva många, kanske de flesta, fallit för odlingen eller 
okynnet. De som ännu finnas qvar stå än enstaka, än flere till- 
sammans, och då ofta i rät linie, i en krets eller dylik figur, men 
stundom utan någon nu synbar ordning. 




Fig. 66. Tre bautastenar vid Holm i N orums sm. Inland; sedda från sidan och i plan. 

Den högsta och vackraste bautasten man känner i Bohuslän 
är den, som fordom stått på Holländeröds utmark i Brastads soo- 
ken. Stångenäs. Han har varit icke mindre än 26 fot lång, men 
blott 2,5 fot bred. Denna präktiga sten, som nu i många år varit 
kullfallen och afslagen, har haft sin plats "i ena hörnet af en med 
sten omsorgsfullt kringsatt och planerad fyrkant af 40 fots längd 
och 28 fots bredd." 1 



* Holmberg, "Bohusläns Historia", 2:a uppl., 2 sid. 160. 



Digitized by VjOOQIC 

i 



54 M0NTFXIU8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

Fig, 66 visar tre stora bautastenar vid Holm i Norums socken, 
Inland. Den högsta stenen är omkring 15 fot hög ofvan jord.^ 

Btörre samlingar af bautastenar hafva funnits på flere ställen, 
t. ex. vid Tannam i Tanum, der 15 sådana stenar ännu i början 
af detta århundrade stodo i en rad,^ ehuru de flesta nu störtat 
ned i de stora sandgropar, som hota äfven de återståendes fram- 
tid; och vid Håkeby i samma socken, der nu endast 8 stenar stå 
qyar af de många som fordom funnits. Den högsta af de nu stå- 
ende Btenarne är 5,8 fot hög ofvan jord och 3,7 fot bred. Utom 
de nyssnämnda låg vid mitt besök på stället år 1872 en större 
sten i en sandgrop, dit han tydligen för ej länge sedan nedfallit; 
hans höjd ofvan jord hade varit 4,5 fot, och hans bredd var 2,3 fot.* 

De hittills nämnda bautastenarne stå alla på släta marken; 
andra hafva stått eller stå ännu på grafhögar. Den mest stor- 
artade Baoilingen af sådana högar och bautastenar i Bohuslän är 
det bekanta graffältet vid Greby i Tanum, helt nära Grebbestad, 
hvilket är afbildadt och närmare beskrifvet här nedan. Högar- 
nes antal är 160 och stenarnes mer än 20, utom sex, som finnas 
på ett ställe vid kanten af graffältet och som möjligen haft någon 
religiös bestämmelse. 

En dylik, ehuru mindre storartad, samling af grafvar och 
bautastenar finnes vid Pirlanda i Klöfvedals socken på Tjörn 
och är afbildad i Brusevvritz' "Elfsyssel", sid. 253.* 

Högarne vid Greby hafva, liksom ett af Holmberg undersökt 
grafTUIt ti ära Nafverstads kyrka (se här nedan), visat sig tillhöra 
den äldre delen af jernåldern. Äfven det nyssnämnda graffältet 
vid Pirlanda synes tillhöra samma period. Holmberg omtalar 
nämligen, att man här funnit "en myckenhet väl arbetade ler- 
urnoFj t^rsedda med öron och inritade sirater." Sådana lerkärl 
äro allmänna under den äldre delen af jernåldern, men äro icke 
kända från periodens senare del. 

Vid Greby och Nafverstad äro några af högarne aflånga, un- 
der det att de andra äro runda. Sådana aflånga högar, stundom 
kallade "skeppshögar", finnas äfven på andra ställen i Bohuslän. 

* BrusewitK, "Elfsysael", sid. 124. Stenarne hafva fordora varit flere 
än tre; Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppl., 3 sid. 92. 

^ Lilji^grKR och Brunius, "Nordiska fornlemningar", N:o XHI; Holm- 
berg, ''Bohusläns historia", 2:a uppl., 2 sid. 67. 

^ Liljegren och Brunius, "Nordiska fornlemningar", N:o XXI; Holm- 
bergs "Bohusläns historia", 2:a uppl., 2 sid. 67. 

* Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., 3 sid. 228. Jfr 2 sid. 
196 och pl. 3 (Dårskilds högar i Skee 8:n), samt 3 sid. 61 (Stenehed 
i Svarteborgs sm) 



Digitized by 



Google 



GRAFVAK FRÅN JERnIlDERN. 55 

Deras längd är vanligen omkring 30 å 40 fot och bredd 17 å 25 
fot; men en af dem vid GrelJy är ända till 73 fot lång, med en- 
dast 18 fots bredd. 

Ett af de märkligaste graffynd från den äldre jernåldern 
man, så vidt vi veta, hittills gjort i Bohuslän anträffades år 1816 
i en ättehög vid Lilla Jored i Qvillc socken. I en träkista, som 
var omgifven med en af kullersten omsorgsfullt bygd grafkammare, 
fann man här tre ''med aska fylda" lerkärl, samt en spirallagd 
armring (fig. 59) och två fingerringar af guld, lemningar af ett trä- 
kärl med förgylda bronsbeslag, af hvilka man ännu ser ergiga 
ränder på trästafvarne, samt stycken af ett tunt bronskärl, "fyldt 
med aska och koF, m. m. Grafkammaren var vid bottnen 10 fot 
lång och 5 fot bred, men vid öfre kanten 12 fot lång och 6 fot 
bred; väggarne hvilade på tjocka ekstockar, lagda på fast lera. 
Kammarens höjd var invändigt omkring 6 fot, och dess tak bil- 
dades af fyra stora och några mindre hällar. Träkistans botten, 
sidor och lock bestodo af 5 tum tjocka ekplankor; dess längd vid 
bottnen var 10 fot och bredden 5 fot, men höjden kunde icke be- 
stämmas. Grafven var genom ekstockar långs efter delad i tre 
rutHj fylda med kol och aska; i h varje rum stod en lerurna. 
Emedan träkistan varit skyddad för luftens åverkan genom näf- 
ver, tjockt bestruken med beck, voro sido- och bottenplankorna 
ännn nästan friska, men alldeles svarta. Grafvens riktning var 
SV.— NO. "Endast två å tre små benskärfvor kunde upptäckas."* 
Denna graf är den enda i sitt slag som vi för närvarande känna 
icke blott från Bohuslän, utan från hela Sverige. I Norge har 
man deremot funnit några liknande.^ 

Grafvarne från den äldre jernåldern i Bohuslän innehålla nä- 
stan alltid lemningar af brända lik, och högarrie äro ofta upp- 
kastade på det ställe, der bålet varit rest. De brända benen äro 
vanligen förvarade i urnor af bränd lera. 

Afven grafvarne från den 'yngre jernåldern" innehålla van- 
ligen brända ben, hvilka stundom äro betäckta af en omstjelpt 
täljstens-gryta af den form som fig. 72 visar. 

De flesta bohuslänska stenkummel, i synnerhet de som ligga 
på bergstoppame med utsigt öfver hafvet, torde, såsom vi redan 



* Hallenberg, "Berättelse om tvänne fynd" (Stockholm, 1821; stället 
kallas orätt Tored); Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., 2 sid. 
271. Fvndet förvaras nu i Statens Hist. Museum, N:i8 413 och 
1270. 

* Rygh, "Om den seldre Jernalder i Norge", i "Arböger for nordisk 
Oldkyndighed og Historie", 1869, sid. 162. 



Digitized by 



Google 



56 MOUTKLlOa. BOHUSLÄNSKA FOftNSAKER FBAN HEDNATIDEN. 

sett, tillhöra bronsåldern. Några bland dessa grafvarhafva emel- 
lertid visat sig tillhöra jernäldern, och att man ännu under den 
senare delen af denna period använde ett sådant begrafningssätt, 
se vi bland annat af ett intressant fynd, som år 1860 gjordes å 
Dagf^holmen på Nord re Än rås egor i Jörlanda soeken, Inland. 
Man faun nämligen i ett der beläget, lågt, aflångt stenkummej, af 




Fig. fJ7. Öi^al npännbiickia (sf hrmut, Jörlanda *;», Inland. */,. 

10 fots längd och 5 fots bredd i ohrända menniskoben, ett svärd, 
en sköldbuckla och lemningar af ridtyg af jern, två ovala spänn- 
bueklor (en af dem är afbildad fig. 67) och ett 'Hkarmadt" spänne 
af hroDB, ett litet vigtlod af jcrn med bronsöfverdrag, 7 glasperlor, 
en bit af en ''harzkaka*' m. m.^ 

1 [-'vTitlet frirvaras nu i Statens Hist. Museum, N:o 2781. Det "lik- 
iirtnade" bronsspäauct är af samma form som fig. 70 i förfrs "Lifvet 
i Sverige under hcdöatiden", och vigtlodet är likt fig. 462 i Wor 
saaea "Nordiske Oldsager." 



Digitized by 



Google 



STSNKUMMEL FRÅN JERNALDERN. 57 

Ett dylikt fynd är äfven gjordt på Lilla Åskerön, hvilken 
ligger öster om det sund, som skiljer Oroust och Tjörn. "Vid un- 
danrödjandet af en större stenhög, som användes till gärdes- 
gård, fann man här ett svärd, en spjutspets, några nitnaglar m. m. 
af jem, samt en refflad perla af blågrönt glas och en annan glas- 
perla, som varit utsatt för stark eld. Svärdet stack upp ur gru- 
set efter stenhögen, men föll sönder vid uppdragandet derur; i 
högen funnos kol och en mängd nitnaglar, sådana som ännu i dag 
begagnas vid båtbyggnad, samt en jerngryta så stor som en hatt- 
kulle, hvilken innehöll sand, aska och den refflade glasperlan, 
men hvilken var. så bräcklig, att den vid upptagandet gick 
sönder."" Svärdets fäste har den för slutet af jernåldern egen- 
domliga formen. 

De flesta nu kända graffynd från Bohusläns jernålder äro 
dock gjorda i högar, som åtminstone till det yttre bestått af jord. 
,Den största ättehögen i Bohuslän är den s. k. "Grönbögen"', som 
ligger på Hedes utmark i Skee socken, invid stora landsvägen, 
söder om Blomsholm. Högen, som är rund, håller 170 å 175 steg 
i omkrets och mäter mer än 30 steg från foten till den afplattade 
toppen; den synes aldrig hafva varit öppnad, men är något ska- 
dad i sidorna.^ 

Utom de runda grafhögarne, hvilkas fot ofta är eller varit 
omgifven af en stenkrets, finnes det på många ställen i Bohuslän 
kretsar af vanligen ganska stora stenar, som innesluta en plan, 
öfver den omgifvande marken icke upphöjd yta. Man har an- 
märkt, att stenarnes antal i sådana kretsar, både i Bohuslän och 
annorstädes, ofta är nio. 

En del af dessa kretsar, hvilka af traditionen vanligen be- 
traktas såsom "tingskretsar" och ''domaresäten", äro bevisligen 
grafvar. Andra, isynnerhet de större, hafva troligen varit offer- 
platser. Den vackraste i Bohuslän är väl det af ättehögar om- 
gifna ^'domaresäte", som ligger vid Blomsholm i Skee socken, en 
half mil från Strömstad. Denna krets, ^ hvars diameter är 110 

* Enligt meddelande af Hr G. Brusewitz. Fyndet förvaras i Göte- 
borgs Museum, dit det skänktes af Hr Rektor G. E. Widell. 

^ Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppL, 2 sid. 31. Bredvid "Grön- 
högen" (eller "Vermlandshögen", såsom han äfven kallas) ligga två 
stora och några mindre högar; af de förra har den ene en omkrets 
af 70 steg, den andre, som nu är nästan förstörd, af nära 90 steg. 

' Denna märkliga fornlemning är afbildad i Liljegrens och Bruuii 
**Nordi8ka fornlemningar", pl. XXX; i Sjöborgs "Samlingar för Nor- 
dens fornälskare", 2:a delen fig. 93 (jfr 1 sid. 66 oeh 2 sid. 137; 



Digitized by 



Google ^ 



-^8 MONTELIirS, BOHUm^ÄNSKA PORNSAKER FhAn HEDNATIDEN. 

fotj bildas af tio stora kullerstenar af 3—4 fots höjd; i midteii 
ligger en ännu större Bten, sum nutter ,H2 fot i omkrets och 6 fot 
i höjd ofvan jord. Den sistnäinndc är så tung, att den icke 
geriia kan hafva flyttats af nieoniskokraft. "Aiinu Ii varje år an- 
ställas inom den väldiga kretsen iek«'ir och dansar', säger Dybeck 
i "Ku na" för är tH4r) (sid. 48). 

Den krets af 12 stenar, som ses fig. t>8j ligger midt på Hi- 
fiingen, i Tufve socken. Dess diameter är ortikring 36 fot. En af 
stenarne i kretf^en, den som synes i bakgrunden, är manshög; vid 
hans fot aro ett par flata stenar lagda J 

Utom dessa kretsar finnes det i Bohuslän ätVen åtskilliga andra 
stenmttnhiffaj% både 'lyrsidiga", "treuddiga" och "skeppsinnniga*. 
Treuddarne, eller de b. k. "fotangelforiniga'' stensättningarna, 
haiVa formen af en triangel med starkt insvängd n sidor. l^Iest 
bekanta äro kanske de två, som ligga tätt bredvid b varandra 
vid Kuseröd i Tanums soeken, och som äro kända under namnet 




"Kusens gratV^ Den ena^ som är något större än den andra, 
håller omkring tW fot i rät linie mellan de smala armarncs ändar; 
hvarje arm Ur 43 fot lång, räknadt från sjjetsen till den i midten 
liggande lilla högens medelpunkt. Armarnes bredd Ur vid basen 
endast 8 fot. Stenarne^ hvilka ligga nästan kant i kant med 
b varandra, äro små och skjuta knapt upp iUvvr Jordytan. Vid 
spetsen af hvarje arm är en sten af om kr. 2 fots höjd rest. Det 
af stenarne inneslutna rummet är stenfritt, gräsbeväxt och Iciga 
upphöjd t öfver den omgifvaude marken. Teckningar, ehuru min- 



stenaraes antal uppfT^ifveää der till 12, ii vilket troligen aldrig varit 
fallet); samt i Dybecks '^Svenska mirmesm arken", pk 13. Se iifven 
Holmberg, "Jlohualaua historia", 2:ii uppb, "2 siid^ 30. 

' BrusewitÄ, "ElfsysseV^ hid. 1G5. 

^ Delta namn lär dock e^entlitren tillhöra titt stort stenkummel, som 
li>f^er på ett berg nnra t re uddarne. Kuse luide i äldre språket be- 
tydehen "förman", "höfdiiig'. 



\ 



Digitized by 



Google 



3TENSÄTTNINUAB. "STENSKEPPBT** VID BLOMSHOLM. 59 

dre noggraDna, af detta fornnyinne ses i Thams ''Göthiska Monu- 
menter" (pl. XVIII fig. 1 och pl. XIX).> 

En dylik treudd, kallad "Långben Reses graP, finnes på 
Björkebräckas egor i Bro socken, Stångenäs; hvarje arm håller 
32 fot i längd. ^ Och å Hjertumsske i Hjertums socken, Inland, 
ligga två mycket skadade treuddar, hvilka enligt traditionen äro 
hviloplatser för en "jättesa" (jätteqvinna).^ Äfven i andra delar 
af Sverige träffas dylika fornlemningar. 

Den mest storartade bland alla Bohusläns stensättningar är 
väl dock det fig. 69 afbildade "stenskeppef vid Blomsholm i 
Skee socken.^ Detta präktiga fornminne, hvilket, liksom andra 
samlingar af resta stenar, i trakten vanligen kallas ''kämpeste- 
name", ligger på en liten naturlig höjd helt nära en å och de af 
denna drifna Foss qvarnar. På andra sidan om ån ligger den 
nyss beskrifna stora stenkretsen jemte en mängd grafhögar, och 
i närheten är den äfven omtalade Grönhögen belägen. Stenskep- 
pet är omgifvet af några smärre grafhögar, i hvilka man funnit 
lerurnor med brända ben. Det af stenarne inneslutna rummet 
är gräsbevuxet, plant och föga högre än den närmast omgifvande 
ytan af den kulle, på hvilken skeppet ligger. Skeppet, hvars längd- 
riktning är N. till S., håller invändigt 141 fot i längd; dess stör- 
sta bredd är 31,5 fot. Stenarnes antal är nu 49, hvarjemte tyd- 
liga märken finnas efter åtminstone två, som nu äro försvunna. 
Dessutom ligger utanför den södra stäfven en låg, flat sten, och 
inuti skeppet öster om midtlinien finnes en klumpig, ofvantill flat 
sten, ä hvilken läses en modem inskrift.^ Åf de två stenar, 
som beteckna stäfvarne, är den södra 14,5 fot hög ofvan jord och 
4 fot bred, den norra 11 fot hög och 4 fot bred. De öfriga ste- 
narne aftaga småningom i höjd, så att de, hvilka stå midskepps, 
endast äro 3 fot höga ofvan jord. - 



Jfr Holmberg, 'Bohusläns historia", 2:a uppL, 2 sid. 66. 
Tham, "Göthiska Monuraenter", pl. I fig. 2; Holmberg, ''Bohusläns 
historia", 2:a uppl., 2 sid. 152. 

Holmberg, "Bohusläns historia", 2:a uppl., 3 sid. 64^ Utom de i 
texten omtalade treuddarne torde blott en sådan fornlemuing vara känd 
i Bohuslän; den ligger i Kongelfs socken (anf. arb., 3 sid. 238). 
En vacker teckning af denna "skeppssättning" ses i Dybecks "Runa" 
för år 1845, pl. 2, sid. 47. Mindre noggranna afbildningar äro medde- 
lade i Sjöborgs "Samlingar för Nordens fornälskare", del. 2 iig. 83 och 
90; samt i Liljegrens och Brunii "Nordiska fornlemningar", pl. LXV. 
"Sven Ranck Anna Bergengren A:o C 1665." Generalmajoren Sven 
Ranck köpte Blomsholm nämnda år. Stenen är af honom hitförd, 
enligt Oedmans "Bahus-Läns beskrifning", sid. 363. 



Digitized by 



Google ---. 



60 MOMTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 



3 
<5' 



c;, 
ca 



a. 




Digitized by 



Google 



"8TEN8KBPPET" VID BLOMSHOLM. 61 

Denna ''skeppssättning" torde genom sina många höga, resta 
hällar vara den mest storartade i Sverige, ehuru hon icke är den 
längsta. I skogen Braidfloar mellan Levide och Sproge socknar 
på Gotland finnes till exempel en skeppssättning, som är 144 fot 
lång, eharn endast 16 fot bred. Stenarne, som ligga tätt intill 
hvarandra, äro dock här så små, att de högsta, hvilka som van- 
ligt bilda stäfvarne, ej hafva mer än 3 fots höjd; de som ligga 
midskepps äro nästan öfverväxta med mossa. * Å Rnnsa egor i 
Eds socken, Uppland, finnes en skeppssättning, som håller 182 
fot i längd och öO fot i bredd. Men endast den sten, som står i 
ena spetsen, är en rest häll af 9 fots höjd; alla de andra äro stora 
klnmpformiga stenar, hvar och en hållande flere alnar i omkrets, 
ehnra betydligt lägre än flertalet af Blomsholms-skeppets stenar. 
Vid ena stäfven, innanför de yttersta stenarne, ses en liten rnnd 
jordkulle, hvilken dock vid en år 1872 företagen undersökning vi- 



^91 .v. 






Fig. 69 b. Plan af " 8ten»keppeC fig. 69 a. 

sade sig icke innehålla spår af ben eller fornsaker.^ Äfven inuti 
Blomsholms-skeppet lär fordom hafva funnits "en liten hög, hvil- 
ken man uppgräft, utan att deri finna något märkbart."^ 

Det längsta nu kända ''stenskepp'' i Sverige torde vara ett 
som ligger nära sjöstranden vid Eåseberga fiskeläge i Valleberga 
socken, södra Skåne. Dess längd är nämligen 212 fot; bredden 
60 fot. Det består af 38 stenar; längdriktningen är NV.- SO. 
Stenen i sydöstra stäfven ("fören") är 12 fot hög ofvan jord; den 



* C. Säve, ''Om Gotlands äldsta Ibrnlemningar", i "Annaler for nordisk 
OIdkyndigbed", 1852, sid. 152 och afbildning å sid. 153. 

2 "Månadsbladet", 1872, sid.^ 48. 

* Sjöborg, "Samlingar för Nordens fornälskare", del. 2, sid. 147. Afven 
i en skeppssättning på Hjortahammars udde i Blekinge ligger en 
liten rund hög af sten nära ena stäfven (Worsaae, "Blekingske Min- 
desmaerkcr fra Hedenold", sid. 15, pl. 3 fig. 26). 



Digitized by 



Google 



62 MOXTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKBR FRIn HEDNATIDEN. 

i nord v est ra stäiVen ("aktern") är nu kallfallen, men har säker- 
li^eu varit ännu hiSgre, emedan den håller 18 fot i längd. Af de 
öfriga steDarne äro de som stå midskepps icke lägst, såsom i 
Bloni&holms skeppetj utan snarare högst. Stensättningen är vid 
nordvestra ändan, *' ak tern", bredare än vid den sydöstra. Å ömse 
sidor om "iramstammen" lär ett mindre stenskepp faafva legat. ^ 

I skeppssättiiingen vid Blomsholm har man visserligen icke, 
så vidt vi nu känna, påträffat tydliga lemningar efter någon graf ; 
men erfarenheten från andra ställen talar dock för, att detta stor- 
artade fornminne bör betraktas som en grafvård. Så har man 
t. ex. i en skeppsaättning vid Hallarum i Jemjö socken, Ble- 
kinge, funnit ''hrända ben, aska, jernnitar och några bronsbitar." 
I två skeppSBättningar på den nyss nämnda Hjortahammars 
ndde i samma laodskap hittades, jemte brända ben och aska, två af 
de under den yngre jemåldern så vanliga ovala spännbuckloma af 
brons (se tig. 67), ett rundt spänne af silfver, några perlor af glas, 
samt tre sländtriBSor af bränd lera och täljsten.^ I en stensätt- 
ni ng af detta Blag pa Raftötången i Tanums socken (se här ne- 
dan) bar man funnit "en askfyld lerurna", på h vilken låg ett 
väl arbetadt svärd frän den yngre jemåldern. 

Dessa skeppsaättningar tillhöra således den senare delen af 
jemåldern; och från samma tid förskrifver sig troligen äfven fler- 
talet bland Sveriges öfriga fornlemningar af detta slag. I en så- 
dan skcppaformig etensättning på Lungersås i Götlunda socken, 
Nerike, står en runsten, ristad med de under den yngre jem- 
åldern vanliga runorna. ^ 



Efter denna korta öfversigt öfver Bohusläns fornminnen från 
tiden före kristendomens stadfästande öfvergå vi till en, så vidt 
niOjli|^t varit, fullständig beskrifning på alla från Bohuslän nu 
kända fjud af fornsaker från hednatiden, ordnade socknevis och 
geografiskt, i det vi börja med länets nordligaste socken. Inom 
h varje socken äro dock fyndorterna ordnade alfabetiskt, emedan 
en öfversigt öfver ti em härigenom lättast torde vinnas. 



* N- G. Brazelii beskrifning på Ingelstads härad, i Vitterhets- Akade- 

toietis arkiv. 
^ Statens I list. Museum, N:o 14Ö2: 34 följ. Worsaae, '^Blekingske 

Miiidesiiia^rkiT", sid. 15, der äfven andra dylika fynd omtalas. 
^ Hofberg, "Nenkea gamla minnen", sid. 81, och afbildning sid. 82, 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄBAD. 63 



I. Yette härad, 

L Inom detta härad äro följande fornsaker fnnna, om hvil- 
kas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) En bred mejsel af flintan något litet håleggad; groft knac- 
kad, alldeles oslipad. 

Cederstr. saml. 1905. 

b) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (jfr fig. 17 och 18 
här ofvan.) 

Cederstr. saml. 1982. 

c) En skedformig skrapa af flinta (jfr fig. 16 härofvan), nä- 
stan jemnbred, utmärkt väl knackad; ytan brnu. Längd 3,3 tam; 
bredd I.2 tum. 

Cederstr. saral. 1910. 

d) En liten skedformig skrapa af flinta. Längd 1,3 tum, 
bredd 0,8 tum. 

Cederstr. saml. 1909. 

e) En dylik skrapa, mera oregelbunden. 

Cederstr. saml. 2123. 

f) En flintspdn (jfr ''Sv. forns." fig. 2). 

Cederstr. saml. 2124. 

g) 4 stora flintskärfvor. 

Alla i Cederstr. saml., 1978—1980, 1983. 
h) En smal och tjock flintskärfva, 

Cederstr. saml., 739. 
i) En yxa af trapp utan hål, nästan trind (jfr fig. 5 här ofvan). 

Cederstr. saml. 2391. 
k) En yxa eller bred rätmejsel af trapp, kullrigt fyrsidig; 
upptill starkt afsmalnande. 

Cederstr saml. 2509. 
1) En mejsel, eller yxa utan hål, ,af trapp, tjock, utan tydliga 
smalsidor; eggen plano-convex. 
Cederstr. saml. 1911. 
m) 2 stenyxor med skafthål, hela, af vanlig form (d. v. s. af 
ungefär samma form som fig. 7 här ofvan). 

Båda i Cederstr. saml., 2050 och 2126. 
n) En dylik stenyxa, hvars egg är afslagen; hålet helt. 
Cederstr. sftml. 765. 



Digitized by 



Google 



64 M0NTEL1U8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATII>£N. 

0) En fyrkantig brynsten af rl^åaktig qvarts ; i genomskärning 
nästan qvadratisk. Han är mycket begagnad på alla fyra sidorna 
och nu söndrig. Längd 5 tum; bredd 1,8 tum. 

Cederstr. saml. 1989. "Brynet ansågs af bittaren lämpligen 
kunna användas att bota gikt med, hvarföre han upphettade det, 
slog kallt vatten derpå och höll de giktbrutna fötterna i imman. 
Brynet sprang härvid sönder/' 
p) Två bitar af klingan till ett bron$svärd, 

Cederstr. saml. 738. 
q) En hälcelt af brons, jemnbred, nästan alldeles lik fig. 145 
i ^Sv, forns.", men med en söndrig ögla invid öfverkanten; eggen 
ej utsvängd. 

Cederstr. saml. 1918. 
Hälcelter af denna typ äro äfven funna i Södermanland (på två 
ställen) och i Vestmanland, samt i Hedemarken i Norge. Från 
södra delen af Skandinavien eller . från andra länder äro brons- 
celter af denna typ icke kända. Jfr. "Aotiqvarisk tidskrift för 
Sverige", 3 sid. 290 och 422. 

3, På olika ställen inom Vette härad äro dessutom åtmin- 
stone de flesta af följande fornsaker hittade; några (h af dem äro 
möjligen funna i Tanums härad. 

a) 3 breda rätmejslar af flinta, slipade. 

b) En stor, vacker, bred mejsel af flinta, något håleggad; all- 
deles oslipad. 

c) 2 smala rätmejslar af flinta, slipade; den ena af dem är 
föga mer än 1 tum lång. 

(1) 24 dölkar och spjutspetsar af fl inta; af olika former och 
storlekar. 

e) En tjock, temligen stor pilspets af flinta med inböjd bas. 

O 9 trekantiga pilspetsar af flintay af samma form som fig. 
\2 blir ofvan. 

g) 13 halfmånformiga flintverktyg, 

h) En stor flint spån, 

i) 10 yxor utan hål och mejslar af trajjp. 

k) 4 stenyxor med skafthål, hela, af vanlig form. 

1) En dylik stenyxa, på hvilken hålet ännu icke är påbörjadt. 
Dl) 2 stenyxor, afslagna i skafthålet; de hafva varit af van- 
lig form. 

Alla tillhöra Hr A. F. Cavalli-Holmgrens samling i Stock- 
holm, utom två af de under g upptagna halfmånformiga flint- 
verktygen, h vilka af Hr Holmgren blifvit skänkta till en fransk 
samlare. 



Digitized by 



Google 



x^^f^figi^fr'*-'-^^;!;/ > ', 



VSTTl HÄRAD. LOMMELAXDA OCH HÖGDALS SOCKNAR. 65 

1. Lommelanda socken, 

3. I Lommelanda socken är, på ett icke närmare angifvet 
ställe, funnen: 

En spjutspets af fliyita. 

Cederstr. saml. 1912. 

4. På gården Åbergs egor har man vid lagandet af en väg 
fnnnit: 

En slipad flintyxh. 

Ingeniör J. Ä. Brudins samliDg på Ahlafors nära Lilla Edet. 




Fig, 70' a. Stenyxa med 

skafthål. Uppegärd i 

Högdals sm. Va* 



Fig. 70 b. Yxan fig. 70 a 
sedd från sidan. 



2. Högdals socken. 

5, Vid Dyne bar man under sandtägt funnit: 
En tjock, spetsig flintsJcärfva. 
Cederstr. saml. 1907. 

Bidr. till Göt. o, Boh. låns hist., J. 



Digitized by 



Googk 



66 • MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNS ÅKER FRIn HEDNATIDEN. 

6. Vid Högen bar man fnnnit "i jorden der en ättehög stått": 
En oval brynsten, troligen från den äldre jernåldern. 

Cederstr. saml. 2132. 

7. På Uppegärds egor har man djupt i en torfmosse funnit: 
En ovanligt väl gjord stenyxa med skafthål, afbildad fig. 70 

i hälften af verkliga storleken. Ytan väl polerad, nu gråsvart. 
Längd 6,4 5 tum; bredd vid eggen 1,6 tum, 
Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. 



3. Näsinge socken. 

8. I Näsinge socken har man på olika, icke närmare upp- 
gifna, ställen funnit: 

a) Ett halfmdnformifj* flintverktyg, bredt, utan tänder, helt. 
Längd 3,5 tum; bredd 1,3 5 tum. 

Göteborgs museum Ah 13; gåfva af Hr J. A. Brudin. 

b) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form; 5 tum lång. 

Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. Har i flere år begag- 
nats som klocklod af en torpare under Näsinge prestgård. 

9. Vid Bräcke har man på olika ställen funnit: 

a) Ett groft slaget flintstycke, som haft ungefär samma form 
och storlek som fig. 76 här nedan. Ena ändan saknas nu. 

b) Eggändan af en i skafthålet afslagen stenyxa. 

Båda 1 ingeniör Brudins samling, på Ahlafors. 

10. Vid Bräcke har man dessutom funnit: 

En smal bronsbeläggning till en kam, som varit fästad med 6 
små kopparnaglar; 3,55 tum lång, 0,25 tum bred. Synes höra 
till jernåldern, eller möjjigen till medeltiden. 
Cederstr. saml. 1897. 

IL Vid Hällesmark har man funnit: 
Ett halfmånformigt flintverktyg. 
Cederstr. saml. 1893. 

13. Vid Kålserud är funnen: 
En smal och tjock flintspån, 3,2 tum lång. 
Cederstr. saml. 1894. 

V\. Vid Löfverås har man funnit i jorden: 
En spjutspets af mörk flinta. 
Cederstr. saml. 2498. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. HÖGDALS OCH NA9INGE SOCKNAR. 67 

• 

14. Vid Myren har man funnit: 
En spjutspets af flinta. 

Cederatr. saml. 764. 

15. Vid Mällgården bar man på olika ställen funnit: 

a) En stor, vacker dolk eller spjutspets af flintUy med tunn, 
jemnbred tånge ocb bredt blad. Längd 8,6 tum; bredd 1,h5 tum. 

b) Nedre hälften af en stenyxay afslagen i skafthålet. En 
djnp^ smal fåra går längs midten af öfre och undre sidan; för 
öfrigt är yxan af vanlig form. 

Båda i Cederstr. saml., 1892 ocb 2579. 

16. Vid Sandåker har man funnit: 
En spjutspets af flinta. 

Cederstr. saml. 2510. 

17. Vid Sundby hittades "\ en åker der en ättehög stått": 

a) En stor tjock yxa af trapp utan hål, med tydliga smal- 
sidor. 

b) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik fig. 
5 här ofvan. 

Båda i Cederstr. saml, 2026 oqH 2026. 

18. Å Norra Yttens egor är funnet: 
Ett halfmånformigt flintverktyg. 

Cederstr. saml. 2373. 

19. Vid Stora Ytten hittades för några år sedan ''i jorden, 
der en ättehög ståtf: 

a) Nedre delen af en slipad, smal rätmejsel af flinta. 

b) Ett bredt, halfmånformigt flintverktyg. 

c) Öfre hälften af en stenyxay med uppstående kant kring 
skafthålet; ingen utspringande bane. 

Alla i Cederstr. saml., 1996—1998. 



4t. Skee socken. 

20. I denna socken har man på ett icke närmare angifvet 
ställe funnit: 

Tio halfmdnformiga flintverktyg, "liggande tillsammans, om- 
gifna af näfverJ* 

Fem af dem förvaras i Cederstr. saml. (Niis 2153 — 57); de 
fem andra tillhöra Hr Cavalli-Holrogrens samling. 



Digitized by 



Google 



68 MONTELIUS. BOflöSLÄNSKA PORNSAKBR FRÅN HEDNATXDBN. 

• 

21. I denna socken äro äfven på olika, icke närmare npp- 
gifna ställen funna: 

a) En liten, tunn, bred rätmejsel af svart flinta, utan tydliga 
smalsidor, slipad vid eggen. 

Cederstr. saml. 2374. 

b) 3 mindre spjutspetsar af flirtta, 

Alla i Strömstads Museum. 

c) En flintskärfva (skrapa), finknackad i kanten. 

Cederstr. saml. 2368. 

d) 2 halfmånformiga flintverhtyg^ "funna i jorden tillsammans." 

Båda i Cederstr. saml., 2128—29. 

e) Ett tredje dylikt flintverktyg. 

Strömstads Museum. 

f) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik fig. 5 
här ofvan. 

Cederstr. saml. 2127. 

g) Två stenyxor med skafthål, afslagna i hålen; de synas 
hafva varit af vanlig form. 

Den eua i Strömstads Museum; den andra i Cederstr. saml. 
2350. 
h) Hälften af en dylik, i skafthålet afslagen, stenyxa; ett nytt 
hål, utan tapp i midten, är påbörjadt, men endast föga borradt. 
Strömstads Museum. 

22. I en "forngrift" på icke angifvet ställe inom denna soc- 
ken har man funnit: 

a) En spjutspets af jern med smal, nedtill afbruten tånge, 
som nu är 5,4 tum lång; endast den nedre, nu mycket skadade 
delen af tången synes hafva varit ihålig, den öfre delen är mas- 
siv. Det temligen breda och tunna bladet slutar nedtill med två 
hullingar. Hela längden nu 8,4 tum. 

b) En eneggad knif af jern med tjock rygg och kort, hastigt 
afsmalnande tånge. Udden afbruten. Längd nu 6 tum. 

Statens Hist. M. 1270: 4 84, 48 5 (Holmbergs första samling). 

23. I en grafhög i Skee socken lär vara funnen: 

En sluten fingerring af silfver, ej förgyld, snodd af tre tjocka, 
släta, trinda tenar och tre fina snodder; således lik fig. 438 i Wor- 
saaes ''Nordiske Oldsager", men de hopsmidda ändarne bilda en 
slät och bredt oval plåt utan sirater. Väger nära 1 ort. 

Kristiania Universitets samling af nordiska fornsaker, N:o489ö; 
gåfva af guldsmeden Olaus Förlie i Frederikshald ("Årsberetiiing 
for 1869 af Föreningen til norske Fortidsraindesmerkers Bevä- 
ring", sid. 79). 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 69' 

2i. Vid Baggeröd har man funnit: 

Tre slipade, breda rätmejslar af flinta, med tydliga smal- 
sidor; "funna liggande på hvarandra i jorden." 
Alla i Cederstr. saml., 1919—1921. 

26. Vid Bjelfveröd har man funnit: 
En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 
Cederstr. saml. 786. 

26. Vid Björke har man i en af de många der belägna graf- 
huUarne funnit: 

"Ett häri Bajern, liknande en gryta, inneslutandet ftrända ben" 
Enlif(t Holmbergs "Bohusläns historia", l:a uppl., 2 sid. 196. 

Dylika fynd af jemgrytor, innehållande brända ben, äro gjorda 
pä många ställen i Norge. Se t. ex. Nicolaysen, "Norske forn- 
levninger", sid. 76, 179, 195 m. fl. Dessa fynd tillhöra den yngre 
jernåldem. 

27. Vid Björke har man dessutom funnit: 

a) En spjutspets af flinta, nästan jemnbred. Längd 4,8 tum. 

Uddevalla Museum, Ae 1.3; gåfva af kommissarien C. G. 
Ljungqvist år 1863. 

b) En tjock yxa af trapp utan häl, slipad; inga smalsidor; 
eggen plano-convex. 

Cederstr. saml. 2084. 
38» Vid Blomsholm har man, såsom vi sid. 59 nämnt, i de 
grafhögar som omgif^a det der beskrifna "stenskeppet" funnit: 
Lerurnor, innehållande brända ben. 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., 2 sid. 192. 

29. Vid Blåskog har man funnit: 

Ett smalt halfmånformigt flintverktyg, helt. 
Cederstr. saml. 1949. 

30. Vid Öfre Buar har man "i en förstörd ättehög" funnit: 

a) En flintdolk med jemnbredt, fyrkantigt fäste, lik fig. 57 i 
"Sv. forns." 

b) Hälften af en stenyxa med skaftbål, afslagen i hålet; van- 
lig form. 

Båda i Cederstr. saml., 2324—25. 

31. Vid Buar har man dessutom, på olika ställen, funnit i jorden: 

a) En smal rätmejsel af flinta, slipad. 

Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. 

b) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik fig. 5 
bär ofvan. 

Cederstr. saml. 2138. 



Digitized by 



Google 



70 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HBDNATIDEN. 

32. Vid Bärby bar man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En bred mejsel af flintUy grundt håleggad, med tydliga 
smalsidor; nägot slipad, i synnerbet vid eggen. Längd 6,4 tum. 

b) En bit af en större, bred rätmejsel af flinta, slipad. 

c) En dolk eller spjutspets af flinta, 

d) 2 halfmånformiga flintverktyg. Det ena är helt; å det an- 
dra är ena ändan afslagen. 

Alla i Cederstr. saml., 2139—2143. 

33. Vid Bö har man funnit i jorden: 

En tunn, bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 
Cederstr. saml. 1879. 

34. Vid Dortorp har man funnit följande fornsaker, som lära 
hafva legat tillsammans: 

a) Ett halfmånformigt flintverktyg, slaget i två bitar. 

b) En bladformig pilspets (?) af flinta, trubbig, oval, med smal, 
kort tånge; finknackad öfverallt i kanten. Längd 1 tum, bredd 
0,5 tum. 

c) 2 större skärfvor eller spåner af flinta. Den ena oregel- 
bunden; den andra fint knackad i ena kanten och troligen an- 
vänd som skrapa. 

Alla i Cederstr. saml., 2009, 2012—2014. 

35. Vid Grålös är funnen: 

En liten, bred rätmejsel af flinta, väl slipad. 
Strömstads Museum. 

36. A Görlöfs bys egor hittades år 1852 fyra halfmånformiga 
flintverktyg. Tre af dem öfverlemnades till Statens Hist. Museum 
såsom gåfva af Hr Prosten A, P. Tranaeus, hvilken meddelade föl- 
jande om det sätt, hvarpå fyndet gjordes. "I en hage vid en af 
stugorna ville en man göra en ändring af landen eller sängarne 
och uppgrof derföre en gångstig. Vid första spadtaget stötte han 
mot något hårdt, som klingade mot spaden, och upptog det var- 
samt. Då lågo der alldeles tillhopa 4 halfmånformiga flintverk- 
tyg, af hvilka dock en blifvit slagen i stycken af spaden." 

De tre, som nu finnas i behåll, likna närmast fig. 17 här 
ofvan; färgen på dem alla är grå. Den nästan räka eggen, som 
är försedd med sågtänder, har å alla tre. verktygen genom lång- 
varigt begagnande fått en glänsande yta; äfven utmed den böjda 
ryggen synas på flere ställen sådana glänsande fläckar. Längden 
är 5,6, 5,4 och 5,05 tum. 

Statens Hist. Museum 1963. 



Digitized by 



Google 



VETTE HARAJ). SKEE SOCKEN. 



71 



37. Vid Görlöf hittades år 1867 i en förstörd grafhög: 

Två ovala, enskaliga spännbucklor af brons. De äro mycket, 

men ej fullständigt, lika hvarandra och af nästan alldeles samma 

typ som fig. 71 här nedan. Det ena spännet, å hvilket spår af 

silfverbeläggning ännu ses, är söndrigt i kanten; det andra är 




Fig. 7 1. Oval spånnbuchla af brons, funnen i Uppland, '/p 

mycket nött. Alla de lösa prydnader, som till ett antal af nio 
varit fastnitade å hvartdera spännet, äro nu bortfallna. Båda 
nålarne saknas; de hafva, såsom roeutklumpar utvisa, varit af jern. 
Längden 3,5 och 3,4 tum; största bredden omkr. 1,8 tum. 
Båda i Statens Hist. Museum, 3732. 
Spännen af detta slag tillhöra den yngre jernåldern; se förf:s 
"Om de ovala spännbucklorna" i ''K. Vitterh. Hist. och Ant. 
Akad:s Månadsblad" 1873, sid. 177 följ. 



Digitized by 



Google 



72 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FRÄN HEDNATIDEN. 

38. A Norra tlörlöfs egor, nära gården, hittades år 1867 (eUer 
derförut) i en utgräfd ättehög, en gryta af täljsten, full med aska, 
brända ben och jord. **Hon stod på kant i ett lager af svarta 
löfträdskol och brända ben." 

Grytan, afbildad fig. 72, är mnd, nästan halfklotformig, men 
plattad i bottnen; omkring 6,7 tum i yttre diameter och nära 4 
Unier tjock vid öifre kanten Höjden är 3,3 tum. Tätt nedanför 
mynningen gå två fina, fördjupade ränder rundtomkring. Lemnin- 
gar af jernöronen sitta ännu qvar jemte en bit af jernhanken, 
på h vilken grytan varit upphängd Utsidan är sotig. 

En son till gästgifvaren Anders Olsson i Qörlöf hade funnit 
grytan och skänkte henne år 1867 till Statens Hist. M., der hon 
haj" N:o 3790. Hon var bruten i flere stycken, men är nu hopsatt. 




Fig. 72. Gryta af tåljttent med (reåtaurerad) jemKank. Görlöf i Skee »m. Va* 

Sådana täljstensgrytor åro äfven funna på flere andra ställen 
i norra Bohuslän, samt i Dalsland. De förekomma ofta i norska 
grafvar från den yngre jernåldern; se Nicolaysen, "Norske forn- 
levntnger*', sid. 12, 45 m. fl. (jfr registret, sid. 844). Nära Årnaes 
jernvägsstation i Romerike har man funnit lemningar af en verk- 
Btad för sådana täljstensgrytor (Lorange, i "Årsberetning for 
1868 af Föreningen til norske Portidsmindesmerkers Beväring", 
sid. 48.) 

39. Vid Görlöf har man dessutom, på olika ställen, funnit: 

a) Ett halfmånformigt flintverktyg. 

b) En stenyxa med skafthål. 

Båda i Cederstr. saml., 2205 och 2638. 

40. Vid Götebo har man funnit i jorden, möjligen på samma 

ställe : 



Digitized by 



Google 



VETTE HÅRAD. SKEE SOCKEN. 



73 



a) En bit af en spjutspets af brun flinta. * 

b) En bit af ett halfmdnformigt verktyg af brun flinta. 

Båda i Cederstr. saml., 2700 och 2699. 

41. Vid Halsang har man funnit: 

En flintspån af samma form som fig. 2 i "Sv. forns." 
Cederstr. saml. 2146. 

42. Vid Heby har man på olika ställen funnit: 

a) En flintspån. 

Cederstr. saml. 2095. . 

b) En tjock yxa af trapp utan hål, slipad; inga smalsidor. 
Eggen skadad. "Funnen i en sandgrop." 

Cederstr. saml. 2097. 

c) Hälften af en stenyxa med skafthål, hvilken varit af van- 
lig form. 

Hr Cavalli-Holmgrens samling. 

43. Vid Hjelmstad har man ''i en sandbacke, hvilken äfven 
innehåller kullersten", vid flere tillfällen funnit bitar af lerkärl 
m. m., hvaraf följande blifvit tillvarataget: 

a) Bitar af en lerurnay jemte hvilken hittades "brända ben 
och en kolbit". Å en bit af kärlet sitta två knoppar. 

Cederstr. saml. 770. 

b) Bitar af ett annat lerkärl. 

Cederstr. saml. 769. 

c) Bitar af minst tre dylika lerkärl och brända ben; b och c 
äro troligen funna på samma ställe som a. 

Strömstads Museum. 

d) En större harpix-kaka, lik fig. 194 i "Sv. forns."; men hå- 
let i midten är mycket litet, nästan tilltäpt. Kakans diameter 
5,8 tum. Funnen i samma backe som a. 

Cederstr. saml. 784 
Lerkärlen (i synnerhet a) synas tillhöra den yngre brons- 
åldern; äfven harpixkakan torde höra till samma tid. Se "Anti- 
qvarisk tidskrift fbr Sverige", 3:e delen,* sid. 268 och 296. 

44. Vid Hjelmstad har man äfven, på olika ställen, funnit: 

a) Öfre delen af en flintmejsel med fyrsidig bane och plana 
smalsidor; nästan oslipad. 

b) Hälften af en stenyxa med skafthål, afslagen i hålet; af 
vanlig form. 

Båda i Cederstr. saml., 775 och 2624. 



Digitized by 



Google 



74 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEB FBÅN HEDNATIDEN. 

^5. Vid Hjelskår har man fnnnit, troligen ej tillsammans: 

a) En vacker, bred hdlmejsel af flintaj med tydliga smal- 
Bidor^ väl slipad; lik fig. 3 å sid. 15. 

b) En brynsten, nästan cylindrisk, begagnad å alla sidor; af 
samma slag som fig. 5 i "Sv. forns." 

Båda i Cederstr. saml., 2011 och 2701. 

40. Vid Hofve har man funnit tillsammans: 

a) En mindre yxa af flinta med tydliga smalsidor, slipad. 
Längd 4,9 tum. 

b) Hälften af en mångkantig brynsten af hvitgrå qvarts (lik 
tig. 5 i 'Sv. forns."), begagpad på 2 bredare och 2 smalare sidor. 

Båda i Cederstr. saml., 763 och 2159. 

47. Vid Hofve har man dessutom, på olika ställen, funnit: 

a) En liten spjutspets af flinta, 

b) En tunn stenyxa med färdigborradt skafthål, som går ge- 
nom de bredare sidorna och är vinkelrätt mot den trubbiga, nu 
afslagna eggen. Längd 4 tum; bredd 2 tum. 

Båda i Cederstr. saral., 2222 och 2021. 

4S« Vid Högar har man funnit: 
Ktt oregelbundet slaget flintstyckey 3,4 tum långt. 
Cederstr. saml. 1994. 

4fl. Vid Högen hittades för några år sedan en fäljstensgryta, 
som läg "omstjelpt öfver kol och brända ben å en plats, der en 
liten ättehög stått. Högen bestod af jord utan stenkista." 

Grytan, som nu är söndrig, har samma form som fig. 72 här 
ofvan; jernrost efter hanken sitter ännu qvar. Utsidan är prydd 
med fem parallela fördjupade linier, som gå rundtomkring grytan 
nedanför öfverkanten. Diameter upptill 8 å 8,5 tum; höjd nära 
4 tam; kantens tjocklek 4,5 linier. 
Cederstr. samling. 

&0. Vid Högen har man dessutom på olika ställen funnit: 
a) En spjutspets af flinta; "funnen i jorden." 
h) En stenyxa med skafthål; "funnen vid dikesgräfning." 
Båda i Cederstr. saml, 2149 och 2641. 

51. Vid Holkedal har man funnit "i jorden": 
Ku halsring af brons, som, enligt benäget meddelande af fri- 
herre C. Cederström, är alldeles lik fig. 229 i "Sv. forns." 

Förvaras hos hittaren, skeppsredaren Christian Anderson i 
Strömstad. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄ&AD. SKES SOCKEN. 75 

62. Vid HuH har man funnit: 
En stenyxa med skafth&l. 
Cederstr. saml. 2490. 

&S. Vid hafsstranden å Hällekinds egor har man funnit: 
En tjock yxa (?) af trapp utan häl^ med tydliga smalsidor. 
Cederstr. saml. 733. 

54. Vid Härsked, eller HSsteske, har man på olika ställen fun- 
nit i jorden: 

a) En tunn, bred rätmejsel af flintaj slipad. 

b) En bred rätmejsel af grå flintay slipad; skadad baktill. 

Båda i Cederstr. saml., 2158 och 2437. 

65. Vid Högstad har man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En spjutspets af flintaj 5,7 tum lång. 

b) En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. 

c) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 

Alla i Cederstr. saml., 734, 2027 och 736. 

66. Vid Kasen, Lihult eller Litorp, ett torp under Madar,nära 
Hästeske, har man funnit, enligt uppgift, på samma ställe: 

a) 3ö yxor utan hål af trapp, kuUrigt tvåsidiga; några blifva 
mot eggen nästan plano-convexa. En del af dem likna till form 
och storlek mer eller mindre fig. 11 och 12 i "Sv. forns."; andra 
oärma sig mera fig. 5 här ofvao. De flesta äro tillverkade utan 
synnerlig omsorg, men något slipade, i synnerhet vid eggen. Åt- 
minstone flertalet af dem synas tillhöra samma tid som de van- 
liga fornsakerna af sten. 

Alla i Cederstr. saml., 2102—4. 2106--9, 2368, 2491-97, 
2520-23, 2580—82, 2584—85, 2601—3,2619—22, 2673-74 
och 2753—54. 

b) En stenyxa med skafthål. 

Cederstr. saml. 2739. 

c) Sex slipstenar af sandsten; ena bredsidan kullrig, den aur 
dra plan eller något konkav. Båda dessa sidor äro mer eller 
mindre begagnade, troligen vid slipning af stenyxor o. dyl. 

Alla i Cederstr. saml., 2110, 2125, 2531, 2633, 2671 
och 2672. 

57. Vid Kjellviken hittades i Aug. 1873 "vid jordtägt i en 
backe eller hög": 

Ett mycket groft slaget redskap af mörkbrun flinta, afbildadt 
fig. 73 i 7a ^f verkliga storleken; egg finnes rundtomkring, utom 
vid den tvära basen- Längd 5,7 tum; största bredd 2,7 tum. 



Digitized by 



Google 



I 



76 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FRAn HEDNATIDEN. 

På ena sidan ses en hvit, nästan glänsande fläck, som ej synes 
höra till den kalkskorpa, hvilken ursprungligen omgifvit flintan, 
ocb hTaraf en del finnes qvar, utan möjligen kan vara en lemning 
af en genom knackning uppkommen yta, äldre än den nuvarande. 
Cederstr. saml. 2669. 




yig. 73 a. Gro/t slaget flintverktyg, Kjell- 
viken t Skee «.*n. Vs- 



Fig. 73 b. Verktyget Jig. 
73 a tedt från sidan. 



&8. Vid Kjellviken har man äfven funnit "i jorden": 

a) Ett groft tillhugget flintredskap af samma slag som fig. 76. 

b) En bit af ett halfmånformigt verktyg af brun flinta. 

Båda i Cederstr. saml., 2679 och 2678. 
Det är icke kändt, om dessa två saker äro funna tillsammans, 
eller om a är hittad på samma ställe som N:o 57. 



Digitized by 



Google 



7ETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 77 

59. Vid Lifverod har man på olika ställen funnit: 

a) En yxa utan bål af svart, skiffer-liknande sten, kullrigt 
tvåsidig; den afrundade eggen är väl slipad. Längd 3,1 tum. 

b) En bit af en yxa af trapp utan hål; "funnen vid plöjning." 

Båda i Cederstr. saml., 2643 och 2667. 

60. Vid Långskog har man funnit: 

En yxa af flinta^ med tydliga smalsidor, slipad; lik fig. 20 — 
22 i "Sv. forns." Längd 4,3 tum. 
Cederstr. saral. 2137. 

61. Vid Madar, eller Mardal, bar man funnit 'M jorden": 
En dolk af flinta med fyrkantigt, utpringladt skaft. 

Cederstr. saml. 2640. 

62. Vid torftägt i Dansaremossen under Massleberg bar man 
funnit följande flintsaker, liggande tillsammans: 

a) Ett groft slaget flintverktyg af samma form som fig. 76 
bär nedan. Längd 5,8 tum; bredd 3,8 tum. 

b) Ett dylikt flintverktyg; den naturliga, kritaktiga ytan ännu 
till stor del synlig. Längd 6 tum; bredd 2,9 tum. 

c) Ett dylikt flintverktyg] den naturliga ytan ej så mycket 
synlig.. Längd 5,4 tum; bredd 3,7 tum. 

d) Ett dylikt flintverktyg. Längd 4 tum, bredd 2 tum. 

e) En flintspdn, 1,9 tum lång. 

Alla i Cederstr- saml., 2315—2319. 

63. Vid Massleberg bar man dessutom, på olika ställen, funnit: 

a) En liten dolk eller spjutspets af flinta, med tvåsidigt skaft.- 
l^ppgifves vara funnen tillsammans med c. 

b) Ett halfmänformigt flintverktyg. 

c) Ett verktyg af skiffer, med nästan skedformig, afrnndad, 
slipad egg; ligger bra i banden. Längd 3,9 tum; bredd 1,2 tum. 
Uppgifves vara funnen tillsammans med a. 

Alla i Cederstr. saml., 744, 2022 och 745. 

64. Vid Munkebacken äro i jorden funna: 

Tvä flintspåner, af hvilka den ena synes varit ämnad till pil. 
Bada i Cederstr. saml., 2717 och 2718. > 



' "På NSsinge-åsen skall man i närheten af en stenkista hafva funnit 
trt forntida bronskarl, hvilka såldes efter vigt" (Holmberg, **Bohus- 
läns historia", l:a uppL, 2 sid. 198). Mnn vet icke, om dessa kärl 
tillhörde hednatiden eller någon senare tid. 



Digitized by 



GoogIe__^ 



78 MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

65. I en af de vid Skee Prästgård liggande grafhögarne, 
''hvilken bölI vid pa88 100 steg i rundel ocb 8 fot i höjd, hittades 
år 1824 under en klumpig häll på högens botten två spjutspetsar 
af jern, af bvilka den ena höll 1 fot 4 verktum i längd, den an- 
dra 1 fot 3 tum. Dessa spjutspetsar hade långa hölsor ocb 
breda blad, den större med afrundade flikar, den mindre med 
spetsiga buUingar. En del af skaften, som varit af trä, qvarsatt 
i hölsorna, ^men det öfriga deraf var alldeles förmultnadt. Nära 
intill detta fynd stod en större askkruka af bränd lera. Spjut- 
spetsarne hade blifvit af rost så anfrätte, att de genom vidröring 
sönderföllo*'; endast några bitar af hylsorna kunde tillvaratagas, 
ocb dessa hafva med Holmbergs fbrsta samling kommit till Sta- 
tens Hist. Museum (N:is 1270: 528 — 53o). 

'Tid odlingar såväl uti omliggande åkrar, som uti trädgården, 
anträffar man esomoftast nedsatta askkrukor ocb andra forntids- 
saker." • 

Enligt Brunius, "Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom 
Halland, Bohuslän etc. år 1838" (Lund, 1839), sid. 122; och 
Holmberg, "Bohusläns Historia", l:a uppl., 2 sid. 198. 

66. I en torfmosse å Skee Prästgårds egor äro funna, men 
troligen icke tillsammans: 

a) Hälften af en stenyxa^ afslagen i skafthålet. 

b) En liten bit af en på utsidan sotig täljstensgrytay med öra 
af samma stycke som grytan. 

Båda i Strömstads Museum. 

67. Vid Rogsta har man, ''i en åker der en ättehög stått", 
funnit: 

a) En bred rätmejsel af flintan med tydliga smalsidor, slipad. 

b) En spjutspets af flinta. 

c) En trekantig pilspets af flinta, lik fig. 12 här ofvan, 1,7 
tum lång. 

d) En tunn rätmejsel (?) af skiffer j något slipad vid eggen. 
Är möjligen frän senare tid. 

Alla i Cederstr. saml., 729, 731, 791 oeh 732. 

68. Vid Ryssmyren, nära Strömstad, bar man funnit: 
En spjutspets af mörk flinta. 

Cederstr. saml. 2626. 

69. Vid Rämne har man, på olika ställen, funnit: 

a) En liten yxa af trapp, utan hål, nästan trind, lik fig. 5 
här ofvan, slipad vid eggen. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. 8KEB SOCKEN. 79 

b) En stenyxa med skafthål. 

c) En liten brynsten af svart skiffer, fyrsidig, med ett bål vid 
den smalare ändi^n. Längd 1,7 5 tnm; bredd vid ena ändan l,i 
och vid deq andra 0,4 tum. 

d) En jemnbred brynsten af svart skiffer, med plana smal- 
sidor; ett litet hål vid den ena ändan. Längd 4 tam; bredd 0,95 
och tjocklek 0,4 tnm. 

e) En skiffer-brynsten af samma form som d, men mindre. 

Alla i Cederstr, saml., 2514, 2513, 2005, 2092 och 1906. 

70. Vid Sör-Rämne är funnen: 

En flat slipsten, begagnad för slipning af flintyxor och dylikt 
på ena bredsidan, och med en smal "slipbana" äfven å den an- 
dra bredsidan. 

Hr Cavalli-Uolin^rens samling. 

71. Vid Salen har man, på olika ställen, funnit: 

a) Ett hdlfmånformigt flintverktyg; "hittadt i ett stenröse.'' 

b) En liten brynsten af svart skiffer, lik fig. 4 i "Sv. forns.", 
med tre hål vid öfre ändan, på samma sätt som* å denna figur. 

Båda i Cederstr. saml., 2200 och 2360. 

72. Vid Skogar äro, troligen på olika ställen, funna: 

a) En trind yxa af trapp utan hål, lik fig. 5 här ofvan; ne- 
dre delen väl slipad. 

b) En stenyxa med skafthål, af vanlig form. 

Buda i Strömstads Museum. 

73. Vid Skogelid har man under dikesgräfning funnit: 

En stenyxa med skafthål, af ovanligare form, närmast lik fig. 
104 i Worsaaes "Nordiske Oldsager'*; men de uppböjda linierna 
äro icke så tydliga, och den åt ena sidan utsvängda eggen ej 
böjd bakåt. 

Cederstr. saml. 2118. 

74. Å en till Skärje hörande utmark fann hemmanets egare 
Olaus Christofersson (år 1854) vid uppgräfning af en större sten: 

a) En öppen armring af guld, afbildad i naturlig storlek 
fig. 74. Den består af ett smalt och temligen tunt guldband, 
hvars kanter äro invikna. Andarne äro klufna i två flikar, och 
båda flikarne upprullade i spiral. Största inre diameter 2,2 tum, och 
minsta 1,95 tum; ringens bredd 2,8 linier och tjocklek 1,5 linie. 
Vigt 6,69 ort. 



Digitized by 



Google 



80 MONTBLIUS. BOHUSLÄlfSKA FORNSAKBR FeXn HEDNATIDEN. 

b) 4 spiralringar af dubbel guldtråd; en af dem är afbildad 
i naturlig storlek fig. 75. Hvarje ring består af en trind, slät, 
endast V3 linie tjock guldtråd, hvars ändar äro hopfogade såsom 
figuren visar; de äro nämligen utplattade ocb hårdt lindade om 
hvarabdra, utan att spår af lödiiing nu synas. På en af ringame, 
hvilken ännn är alldeles hel, kan skarfven icke upptäckas. En 
annan ring är vid båda ändarne fint snedrefflad å ena sidan. An- 
talet spiralhvarf är å två ringar, som äro hela, 3V, och 2'/^. De 
två andra, som icke äro hela, men som synas vara i det närmaste 
fullständiga, äro lagda i omkring 4V2 och 3V2 hvarf. Inre dia- 
meter omkring 1,8 tum. 




Fig. 74, Armring af guldbUck med invikna kanter, Skårje i Skee s:n. Vi< 

De fem ringarne väga tillsammans 18,3 ort och innehålla un- 
gefär 90 procent guld. 

Statens Hist. Maseum 2072. 

Dylika öppna armringar af guldbleck med invikna kanter äro 
äfven funna på andra ställen i Sverige; följande äro nu kända: 

A N:o 1 Reng i Rengs socken. Skytts härad, Skåne, hittades 
år 1873 vid gräfning i jorden på två fots djup 2 guldring^r lika 
fig. 74 och ett groft lerkärl; **i eller bredvid detta funnos inga 
ben.'' Den ena ringen består af ett tunt guldbleck, som är böjdt 
öfver en bronsplåt. Härigenom sökte man att vinna styrka åt 
ringen, på samma gång man sparde guldet. Vid de klufna och i 
spiral hoprullade ändarne är ringen prydd med tvärgående zigzag- 
linier och fina ränder. Vigt, utom bronsen, omkr. 5,5 ort. Halt 80 
proc; guldet är blekt. — Den andra ringen, af mörkare guld, är 



Digitized by 



Google 



VETTE HAKAD. SKEE SOCKEN. 81 

till formen alldeles lik lig. 74, men slät och utan sirater; ingen 
brons invändigt. Vigt 7,7 ort; halt 90 proc. (Statens Historiska 
Museum 4959). 

I en åker vid Enbjenne i Hogräns socken på Gotland hitta- 
des år 1848 en dylik öppen armring af en guldplåt med ihvikna 
kanter, således lik fig. 74; ändame äro dock icke klufna, utan 
hvardera ändan hoprullad i en spiral men åt olika håll, så att, 
då ringen satt på armen, den ena spiralen var vänd åt handen 
och den andra uppåt atmen. Ringen är slät, utan sirater; ingen 
brons invändigt. Vigt 5,4.5 ort; halt 82,3 proc. (Statens Histo- 
riska Museum 1449). 

Dessutom har man vid Björkered i Hasslöfs socken, Halland, 
på norra sluttningen af Hallands-ås, funnit en liknande armring 
af guld. Ringen, som hittades år 1865 under potates-upptagning i 
en åker, består af ett tunt, ihopviket guldbleck och är afbildad 
fig. 4 å pl. 1 i "Hallands fomminnesftJrenings årsskrift.*' Af någon 




Fig, 75. SpireUriug af dubbel guldtråd. Skärje i Skee s:h. Vi* 

inre bronsskålla ses åtminstone icke numera något spår. Ändame, 
som prydas af fina tvärgående ränder, äro icke upprullade i spi- 
ral, utan jemnt afsknrna. Ringens inre diameter är 2,8 — 2,3 5 tum; 
bredden 3,5 linier. Dess vigt är endast 1,85 ort; halten 90 proc. 
(Statens Hist. Museum 3442). 

En guldring, mycket lik den sistnämnde, är funnen i Svend- 
borgs amt på Fyen i Danmark och afbildad fig. 251 i Worsaaes 
"Nordiske Oldsager." "Den består af ett tunt guld bleck, som är 
nthamradt omkring en bronsplåt, hvaraf en del ännu återstår.'* 
Ändame äro, liksom å ringen från Björkered, prydda med fina 
linier och tvärt afskurna. Denna ring hittades i jord, som var 
körd från en ättehög, i h vilken man äfven fann bitar af två brons- 
svärd, 1 bronsknif m. m. (Köpenhamns Museum 9802). 

Bidr, till Göt, o. Boh. låns klst. I. 6 



Digitized by 



Google 



82 M0Nt£LID8. BOUUSLÄNSKA FORNSAKEU FRÄN HEDNATIDEN. 

I Danmark har man dessutom fannit några andra dylika rin- 
gar.^ En af dem, afbildad fig. 2 å pl. 35 i Madsens *'Bronce- 
alderen^y är alldeles lik den vid Skärje funna; ändarne äro klufna 
i tvä flikar och hvardera fliken hoprullad i spiral Någon inuti 
liggande bronsplåt omtalas icke. Den är funnen afen fiskare, som 
fångade ål i Karrebssksminde Fjord. 

Äfven i Norge är en liknande armring af guld funnen^. ''Den 
består af tunt guldbleck, som blifvit förstärkt genom att läggas 
omkring en bronsplåt;* denna fasthålles derigenom att guldblec- 
kets kanter äro vikna in öfver den. Åndarne äro böjda, så 
att de bilda en balf, tvärs för liggande, cylinder, med den ihåliga 
sidan vänd inåt; här finnes ingen brons, men guldblecket är om- 
böjdt och lagdt dubbelt.'' Denna ring hittades år 1869 i kanten 
af en stor rund grafhög å Vestre Hemstads egor i Stange Preste- 
gjaeld, Hedemarken; i samma hög funnos äfven dels en bronsknif 
af en under den yngre bronsåldern vanlig form, dels ett spänne 
af silfver från *den äldre jernåldern, m. fl. saker. De å guld- 
ringen förekommande siraterna synas äfven tala ft$r, att denna 
ring hör till en något senare tid än den vid Skärje funna. 

Guldringar med klufne och i spiral hoprullade ändar voro ej 
ovanliga under bronsåldern.^ Ett vackert prof dera är det, tro- 
ligen som prydnad för hufvudet använda guldband, hvilket är af- 
bildadt fig. 239 i "Sv. forns"; hvardera ändan är klufven i fyra 
flikar. Det hittades jemte tre bronsyxor* på en stenhäll, IV2 fot 
under jordytan, vid Balsby i Nosaby socken, östra Skåne; "yxorna 
lågo i rad bredvid hvarandra, och guldbandet vid ena sidan af 
dem" (Statens Hist. Museum 1665). 

Äfven å andra saker, såsom bronsringar, knifskaft, svärds- 
fästen m. m. från bronsåldern — och i synnerhet från periodens 
senare del — äro ändarne ofta utdragna i en eller två tenar och 
hoprullade i spiral.^ 



Boye, "Oplysende Fortegnelse över Gjenst.nnde af aedle Metaller i 
det Kong:. Museum for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn" (Köpen- 
hamn, 1859), sid. 12. 

Afbildad tig. 1 å pl. 1 i "Arsberetning for 1869 af Föreningen til 
norske Fortidsmindesraerkers Beväring"; jfr sid. 86. 
Se bland annat tig. 253 och 255 i Worsaaes "Nordiske Oldsager"; 
tig. 1 å pl. 35 i Madsens "Broncealderen" (armring af guld, hvar- 
dera ändan ^r^-klufven, funnen i en grafhög på Bornholm jemte en 
dolk och två knifvar m. m. af brons). 
En af dem afl)ildad fig. 133 i "Sv. forns." 

Såsom t. ex. fig. 120, 121, 155, 187, 188, 191, 192, 214, 231 
och 234 i "Sv. forns." 



Digitized by 



Google 



^"^■'-.x 



VET re HÄRAD. SKEE SOCKEN. 83 

ArmriDgar och fingerringar af dubbel, i spiral lagd guldtråd äro 
ofta funna i Skandinavien.^ En fingerring af detta slag ses fig. 
128 i "Sv. forns."; den är jemte en alldeles dylik ring funnen vid 
Cimbris i Skåne, nära Cimbrishamn (Statens Hist. Museum 2456). 

Två alldeles dylika fingerringar äro funna i en grusgraf nära 
Nestved i Danmark tillsammans med några till bronsålderns sista 
del hörande fornsaker.^ 

Ändarqe på guldtråden äro antingen hopfogade såsom vi se 
af fig. 75, eller så som fig. 243 i "Sv. forns." visar; stundom äro 
skarfvame så väl dolda, att de icke kunna upptäckas. 

Sådana spiralringar af dubbel guldtråd dels passande för ar- 
men, dels något mindre, äro äfven funna utom Norden, både i 
Nederländerna, Tyskland och Österrike; flere af dem äro — lik- 
som en af de vid Skärje funna — fint spiralrefflade vid ändame.^ 
Det är sannolikt, att åtminstone flere af de i Norden funna guld- 
ringarne af detta slag äro hit införda från sydligare länder. 

I Sverige och Danmark bar man också hittat åtskilliga spi- 
ralarmringar af dubbel brons-tr&å,* En af dem, af bildad fig. 243 
i "Sv. forns.", är funnen jemte tre dylika spiralringar och en 
mängd andra fornsaker i en torfmosse vid Långbro i Vårdinge 
socken, Södermanland; fyndet tillhör den yngre bronsåldern. 

Af det nu anförda se vi, att de vid Skärje funna guldrin- 
garne måste anses tillhöra bronsåldern, och troligen den senare 
delen af denna period. 

75. I ett gärde å Skärje egor har man tör många år sedan 
"vid tre i en rad stående bautastenar funnit: 

a) En täljstensskål med jernöron, hvilken stod stjelpt öfver 
en samling af aska och ben; och derbredvid 

b) en krokig knif eller skära af jern" 

Enligt Holmbergs "Bohusläns historia", l:a nppl., 2 sid. 19^. 

76. Vid Skärje har man äfven, "uti en grar, funnit brända 
ben och 

En liten krokig skära af jern, tunn och afbruten på roidten; 
liknar till formen fig. 82 i f[)rf:s "Lifvet i Sverige under hedna- 



' Fig. 246 och 250 i Worsaaes "Nordiske Oldsager"; fig. 8 och 10 
å pl. 35 i Madseus "Broncealderen"; Boye, "Oplysende Portegnelse", 
sid. 12 och 17. 

^ Madsen, "Broncealderen", "Fundet i Kostrsede Banker"; och "Ar- 
böger for nord. Oldkyndighed", 1868, sid. 124. 

' "Antiqv. tidskrift for Sverige", 3 sid. 416. 

* **AntiqT. tidskrift för Sverige", 3 sid. 232 och 261. 



Digitized by 



Google 



84 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKKR FRÄN IlEDNATfDEN. 

tiden." Vid ena ändan sitta ^ nitnaglar, livarmed skäran varit 
fästad vid skaftet. Afståndet mellan båda ändarne är 5,5 tum; 
största bredden 0,8 tum. 

Statens Hist. M. 1270: 48 7. Möjligen samma fynd som föreg. 

77. Vid Skärje har man dessntom funnit: 

En stenyxa med skaftbål, hel, af vanlig form. 
Cederstr. saml. 2203. 

78. Vid Storskogen bar man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En lancettformig spjutspets af flinta, 6,3 tum lång. 

b) Hälften af en stenyxa med skafthål, vanlig form. 

Båda i Cederstr. sanai., 1898 och 1895. 

79. Vid Strengen har man funnit "i jorden": 
En spjutspets af flinta, 

Cederstr. saml. 2711. 

80. Vid Söle har man, ''3 alnar djupt i jorden under en eks 
rötter", funnit: 

En spjutspets af flinta med tånge. 
Cederstr. saml. 2202. 

81. På en ås mellan Söle och Prostgården ligger ett större 
graffält, som är kändt under namnet "DårsJcilds högar", der man 
bland annat ser flere "runda kretsar af 24—54 fots diameter, bil- 
dade af 10 till 19 uppresta stenar. Ingen af dessa kretsar har 
centralsten, men några af dem omsluta ättehögar; inom dessa 
kretsar har man funnit nedsatta urnor af lera med brända ben.^ 

Enligt Holmberg, "Bohusläns Historia", l:a uppl., 2 sid. 196, 
der grafifältet närmare beskrifves; en afbildning deraf ses i samma 
del, pl. III. 

82. Vid Tafsäng har man, troligen på olika ställen, funnit: 
Tre halfmånformiga flintverktyg, hela. 

Alla i Cederstr. saml., 2042, 2387 och 2694. 

88. Vid Tjäre har man funnit: 
En spjutspets af flinta. 

Cederstr. saml. 2010. 

84. Vid Treje har man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En spjutspets af flinta. 

b) En yxa af trapp utan hål, kullrigt fyrsidig. Lär vara 
funnen i en åker tillsammans med c. 



Digitized by 



Google 



r^^^TT^: 



VETTE HAKAD. 8KKK SOCKEN. 



85 



c) Nedre delen af en i skaftbälet afslagen stenyxa; nytt hål^ 
med tapp i midten, är påbörjadt trån ena sidan. 
Alla i Cederstr. saml., 779, 2351 och 2357. 

86. Å Treje egor har man äfven, "vid plöjning pä en ny- 
odling", fnnnit: 






Fig. 70 a. Gro/t slaget fliutverktyg. Uvsmyiarne 
i Skee s:n. -L. 



Fig. 16 b. Verktyget Jig. 
76 a sedt frnn sidan. 



a) En täljstensgryta af samma form som fig. 72 här ofvan, 
men betydligt större; inga spår efter jernhank synas. Diameter 
invändigt vid mynningen dryga 14 tum; höjd 7,8 tum. Kantens 
tjocklek 5 å 6 linier. 

b) En dylik gryta, som nu är förstörd. 

''Båda voro sotade och stjelpta." Inga ben omtalas. 
a förvaras i Cederstr. samling. 



Digitized by 



Google 



86 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

8& Vid torftägt i Uremyrame har man, för några år sedan, funnit : 
Ett groft slaget verktyg af grå flinta, afbildadt tig. 76 i % 
af verkliga storleken. Af den ursprungliga kalkskorpan finnes 
intet spår, men på ett ställe har ytan en hvit porslinslik iUrg, 
liknande den yta, som flintverktyg från stenåldern ofta erhållit 
genom att under så lång tid hafva legat i jorden, utsatta för ti- 
dens inverkan (jfr N:o 57 här ofvan). Längd 5 tum; bredd 3,i 
tum; största tjockleken ungefär 1 tum. 
Cederstr. saml. 2314. 
Om dessa flintverktyg, hvilka likna dem som under den äld- 
sta stenåldern begagnades i vestra Europa, se "Sveriges forntid'*, 
sid. 36. Det synes förtjena uppmärksamhet, att sådana verktyg 
vid flere tillfällen blifvit funna i norra Bohuslän; se t. ex. fynden 
Nris 9, 57, 58, 62. 

87. Vid Utängen har man i jorden funnit: 
Ett halfmdnformigt verktyg af brun flinta, 

Oedferstr. saml. 2628. 

88. Vid Vadal är funnen: 

En bit af en flintdolk med fyrkantigt skaft. 
Cederstr. saml. 2710. 

89. Vid Varp har man i jorden funnit: 

En liten flintyxa, med tydliga smalsidor, slipad. Längd 2,i 
tum; bredd 1,3 tum. 

Cederstr. saml. 780. 

90. Å Veile egor har man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En spjutspets af gul flinta. 

b) Ett stycke af en stenyxa med skafthål. 

Båda i Cederstr. saml., 2630 och 2629. 

91. Vid Velie har man äfven funnit: 

Två perlor af mörkblått glas. Den ena sammansatt af tre 
smala perlor, 3 linier lång och 2,5 linie i diameter. Den andra 
7 linier lång, bildad af en i sju täta spiralhvarf lagd, tjock glas- 
tråd; 2 å 3 linier i diameter. 

Båda i Statens Hist. Museum, 1270: &2o, 521. 

92. Å Vettelanda egor hittades (år 1873) vid dikesgräfning, 
på ungefär 3 fots djup: 



Digitized by 



Google 



VETTE HAKAD. MKBB SOCKEN. 



87 



En yxa ntan bål, eller mejsel, af trapp^ nästan trind, slipad 
vid den 1,7 tam breda eggen. Afbildad (ig. 77 i I af verkliga 
storlien. Längd 4,9 tum. 

Statens Hist. Mnseum 4978. 

98. Vid Vettelanda har man äfven, i en grafbög af vid pass 
8() stegs omkrets, funnit: 

a) 5 perlor af glasfltiss, tilltryckt klotrunda, släta; en af dem 
söndrig. Höjd (eller längd) 3 å 3,5 linier; diameter 4, .5 linier. 





Fig, T7 b. Genomskärning af 
yxan fig. 11 a. 



Fig. 11 a. Trind yxa af trapp, utan hål. 
Vettelanda i Skee s.n. y^'. 

b) En sländtrissa af sandsten; 5,5 linier tjock, platt, med af- 
rundad kant. Utan sirater. Diameter 1,7 tum; hålets diameter 
3 linier. 

Alla i Statens Hist. Museum 1270: 51.5 — 519 och 366; jfr 
Holmbergs "Bohusläns Historia", l:a uppl., 2 sid. 197. 



Digitized by 



Googk 



88 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOBNSAKER FRÅK HEDNATIDEN. 

94. Vid Anneröd äro, troligen på olika ställen, fnnna: 

a) Nedre delen af en slipad flintyxa, med tydliga smalsidor. 

b) Ett halfmånformigt flintverUy^y bredt, af samma form som 
fig. 71 i "Sv. forns." 

Båda i Cederstr. saml., 1900 och 1899. 

%• "Strax ofvanf^r en hällkista vid Aseröd ser man på ber- 
get stora samlingar af rullstenar, hvilka blifvit med omsorg at- 
jemnade; uti desamma har man funnit rum, täckta af små hällar, 
och deruti förvarade urnor med brända ben, samt en kopparknifJ' 
Troligen finnes denna bronsknif ej nu qvar. 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., 2 sid. 200. 
Hällkistan är afbildad i samma del, pl. II iig. 3. 

9& Vid Ang har man på olika ställen funnit: 

a) Tre flintspåner af olika färg. 

b) Främre delen af en tunn, fint knackad slirapa af flinta, 
hvit; har varit i eld. 

c) Eggen af en yxa af trapp, som troligen icke haft skaft- 
hål; inga smalsidor. 

Alla i Cederstr. saml., 2390, 2515, 2541, 2385 och 2384. 

97. Vid Österröd har man på olika ställen funnit: 

a) En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 

b) En bred hålmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, väl 
slipad. 

Båda i Cederstr. saml., 2214 och 2326. 



^m Strömstad. 

98. I Strömstad har man i jorden funnit: 

En bred rätmejsel af ljus flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 

Cederstr. saml. 2698. 



. 6. Tjernö socken. 

Från denna socken känner jag intet fynd af fomsaker från 
hednatiden. 



Digitized by 



Google 



Om Tannmstenen. 

Af VIKTOR RYDBERG. 

Runorna på TannmBtenen, nitton till talet, ntgöra en enda rad 
utan delningstecken mellan orden. Inristningen är ännu i dag 
tillräckligt tydlig för att icke lemna någon tvekan om myndernas 
ursprungliga form. De äro skrifna från höger till venster. De 
meddelas här nedan i omvänd och vanlig ordning. En snedt öfver 
blocket löpande valk delar runraden så, att de åtta första runorna 
stå på ena sidan om denne, de elfva öfriga mellan honom och 
blockets kant. 

Mynderna äro dessa (jfr fig. 63 å sid. 49 här ofvan): 
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 

1) >. Runan Thorn = Th. 

2) H. Runan Beid ~ R. 

3) ^. Runan Os (Ås). Denna mynd, på de yngre runste- 
narne det vanliga tecknet för o-ljudet, läses här af professor 
Bttgge som a, af professor Stephens som ce. Den senare yttrar: 
"We all know how for instance A and A and M and O inter- 
change from time to time and from county to county . . . Hence 
the value of this > is continually exposed to modification. Most 
of the vellum alphabets and of the few manuscript Rune-words 
make it M^ hut some A or O. And so on the monumentse". (The 
Oldnorthem Runic Monuments, s. 137, 138.) — Dr U. Dieterich yttrar 
om samma tecken: ''Os ist ein späterer Laut, welcher nicht zu 
den drei Urvocalen h. I, + gehört, und aus Trtibung des h öder 
Gnnirung des +, nämlich + + (*) und + h entstanden ist." (Runen- 
Wörterbuch, s. VI.) — I gjelfva verket står ^, synnerligen på de 
äldre runstenarne, för flere sväfvande, mot o stigande eller sjun- 
kande ljud af a- och t^klasserna. Så finner man ^ 1^ "f I och 
+ + t I (ande), ^ fc och + fc (år); ^fch Ht + ochlMlhHt + 
(orusta = strid), ^ R Y fc och h It Y fc (orm) o. s. v. Huru o 
skiftar med a och u i de äldsta isländska handskrifterna är kändt. 
I fornsvenskan hafva vi oräkneliga prof på bruket af o så väl 
för a som för u, såsom i jorl (Jarl), off (af), stonda (standa), en- 



Digitized by 



Google 



90 VIKTOR BYDBEKG. 

soman (ensaman), antuordba (antuardha), op (up)^ dofiia (dufna), 
stova (stuva), hogga (bugga), fogbl (fugbl), frosin (frusin), böld 
(huld), bolt (hult), om (rnn). 

4) P. Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = V. 

5) I. Runan Is = I. 

6) o. Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = NG. 

7) |8. Se 3). 

8) +. Runan Naud = N. 

9) H. Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = H. 

10) t. Se 3). 

11) I. Se 5). 

12) t. Runan Tyr - T. 

13) I. Se 5). 

14) +. Se 8). 

15) |8. Se 3). 

16) Y. Ända hit in tills har jag läst inskriftens runor, hvar för 
sig, på samma sätt som herrarne Stepbens och Bugge. Men här 
skilja sig allas våra vägar. De nämnde vetenskapsmännen se 
båda i Y en mynd ur den s. k. äldre futhorken, i likhet med P 
(v)^ H (h) och o (ng), men kämpa häftigt om hennes märkelse. 
Stepbens gör Y till ett a; Bugge deremot till ett r finale, som 
ursprungligen varit ett s (såsom s i vas, es öfvergått till var, er). 
För min del ser jag i Tanumstenen en "öfvergångssten" (transi- 
tion-stone), hvars inskrift är vida yngre än åren 400—500 efter 
Kristus, till h vilken tid Stepbens förlägger henne; ej heller finner 
jag nödigt att för hennes tolkning tillgripa ord och former, okända 
för vår äldsta nordiska literatur och visande till baka till gotiskt 
eller fornengelskt språkskick. Jag tror, att ristningen tillkommit 
i en tid, då P, H och o ännu icke ft^rsvunnit från hela Norden, 
men Y fått sin vanliga märkelse af runan Madr = M. 

17) p. Om detta teckens märkelse kan här någon tvekan ega 
rum. Det kan vara tecknet för t;-ljudet (se 4), men möjligen ock 
ett l> (th), hvars staf ej uppdragits, emedan armen af Y skjuter 
fram omedelbart öfver densamma. Jag tager båda dessa möjlig- 
heter här i öfvervägande. 

18) |5. Se 3). 

19) J. Runan Sol = S. 

Som man finner, skiljer sig min uppfattning af runornas ljud- 
värde från Stepbens' och Bugges endast i en enda punkt, nämli- 
gen i fråga om nummer 16 eller Y, hvarjämte jag lemnar oafgjordt, 
om nummer 17, hvari de se ett W, motsvarar denna bokstaf 
eller Th. 



Digitized by 



Google 



OJf TANUMSTBNEN. \)l 

Men enär de nitton runorna stå i en oafbrnten rad, kunna de, 
säfiom oek rönt är, delas på flerehanda vis, och af hvarje olika 
delning uppstår naturligtvis en olika tolkning af inskriften. Hit 
intills halva tolkningarna varit lika många som tolkame. Jag 
tager mig friheten att, innan jag meddelar min egen tydning, på 
minna om de ofvan nämnde rnnläsarnes: 
Stephens' första läsning (1866). 

ThrsBWlng sen liseit In eea wses, hvilket han öfversätter: 
Trsewing var en sjökonung i sin lefnad. 
Stephens' afidra läsning (1868): 

Threewlng»!! hsei-tixise a wsbs, hvilket han uttyder: 
Var alltid Thrsewings hög-pelare I 
Bugges läsning: 

Thrawingan haitinar was = Den (stenen) vardt kallad 
Thravinges. 
För min del sammanställer och läser jag runorna pa föl- 
jande sätt: 

Thra vingan baitin um thas, eiler 
Thra vingan haitin um vos. 

Af denna indelning följer en tolkning, som i alla stycken till- 
fredsställer den fornnordiska språklärans kraf och ej har af 
nöden att grunda sig på hypotetiska former. 
Tlira, isl. thra, nominat. singul. femin. af adjektivet ttu-ar, isl. 
thrdr, som betyder ihärdig, varaktig, oslitlig; "vedholdende, 
bestemt paa at holde fast ved noget" (Fritzner). Ordet fort- 
lefver i det nu mindre brukliga svenska adjektivet trä och 
har fränder i trägen, åtrå, tråna o. s. v. 
Vingan, feminint substantiv, nomin. sing., = 1 ) knytande af vän- 
skapsband; 2) vänskap. 
TTftifin^ isl. heitin, partic. passiv, nom. sing. femin. af keita, göra 

löfte, lofva. 
Um, preposition. Kan här ft^rekomma i märkeisen af 1) vid, tör- 
medelst; 2) vidkommande, med hänsyn till. Om båda dessa 
märkelser se Fritzners ordbok. 
Thas eller Vos. Ar ordet att läsa thas, hafva vi här en af de 
mångfaldigt skiftande ackusativformerna af \*essi (denne). Är 
ordet åter vos, vas, kan det vara antingen ackusativ plural 
af det personliga pronomen ek, som i denna form fl5rekommer 
i svenskan som oss, i isl. som os och us, i dalspråket och i 
fomsvenskan som uoss och woss, eller ock det neutrala sub- 
stantivet väs = hårdt arbete, svårt företag, betryck, nöd. 



Digitized by 



Google 



92 VIKTOR RYDBERG. 

Lyckligtvis är inskriftens hufvudmening icke afhängig af dessa möj- 
ligheter^ som dock alla fbrtjena påpekas. 

Vi komma således till följande läsningar, som vi återgifva 
med det häfdvunna isländska skrifsättet: 

1) Thrd vingan heitin um thes- (sar runar). 

Varaktig vänskap lofvad vid dessa (runor). Med andra ord: 
Varaktig vänskap lofvad med dessa runor som vitnesbörd. 

2) Thrd vingan heitin um us. 
Varaktig vänskap lofvad mellan oss, 

3) Thrå vingan heitin um vas, ^ 

Varaktig vänskap lofvad för (med hänsyn till) nöd. 
Inskriften synes således vara vårdtecknet af ett knutet foster- 
brödralag. Af vår forntidsliteratnr framgår, att rum)rna nytjades 
icke endast å grafvårdar eller att förvara namn åt efterverlden. 
De tvärt om brukades för de mångfaldigaste ändamål, som hade 
något heligt eller magiskt uti sig. 

"Beiti viö bitsöttum, 

en vid bölvi riinar, 

fold skal viA flödi taka/' 
heter det i det gamla Håvamål. Man ristade segerrunor, kärleks- 
och vänskapsrunor så väl som hatrunor, och det ligger ingen ting 
öfverraskande uti att bland tusental runskrifter, som ur de många 
tusentalen af tillintetgjorda räddfits till vår tid, finna åt minstone 
fn, som tillkommit såsom vitnesbörd om ett det heligaste band 
våra förfäder kände och ofta knöto. För dem, som blandade blod 
me4 hvarandra. till tecken af ingången vänskap, kunde det icke 
ligga Qärran att i stenen rista ett varaktigare vitnesbörd om det 
ömsesidigt gifna löftet, fram för allt när man tänkte sig, att detta 
vann ytterligare helgd genom runornas magt. Att namn härvid 
icke nämndes — att stenen icke säger, hvilka de voro, som gåfvo 
hvarandra löftet, är ej mer än man kunde vänta. Det var icke 
deras afsigt att skyldra inför den sena efterverlden med sin vän- 
skap; utan vårdtecknet var ett vårdtecken endast mellan dem, 
som löftet gälde, och vidkom ingen annan. Det är i detta hän- 
seende att jämföra med stenen, som Jakob och Laban uppreste, 
och som utan att bära ett namn eller ens en bokstaf dock var 
ett vitnesbörd mellan dem. "Så kom nu och låt oss göra ett 
förbund, jag och du, som skall vara ett vitnesbörd mellan mig 
och dig ... Då tog Jakob en sten och reste honom upp till en 
vård. Då sade Laban: detta stenröse vare i dag vitnesbörd mel- 
lan mig och digJ* (1 Mose bok, kap. 31). Bruket att vid stenar 
ästa minnet af eder och löften är urgammalt. 



Digitized by 



Google 



OM TANUM8TENKN. 9H 

Om jag vägat med ofvanstående tydningar öka de fiere, 
som redan finnas af Tannmstenens inskrift, är det ej, emedan 
jag skalle tro mig på ett för alla öfvertygande sätt hafva 
gissat gåtan, utan endast derför att nyckeln till denna svårligen 
lär kunna smidas annorledes än att alla läsningar, som hafva nå- 
gon sannolikhet för sig, uppställas till inbördes jämförelse. Till 
förmån för min tolkning torde dock tala, att jag troget hållit mig 
till runornas kända Ijudvärde och genom en okonstlad delning 
af dem kommit till ord och former, hvilka alla med visshet till- 
höra det nordiska tungomålet. 



Silfyerkalk från Dragsmarks klosterkyrka. 

Af HANS HILDEBRAND. 

På gården Klostret, hvilken iått sitt namn af det på dess 
egor anlagda Marieskogs eller Dragsmarks kloster, hvaraf nu icke 
återstår mera än en gråstenshop, förvaras den här ai'bildade silf- 
verkalken, hvilken enligt uppgift af hr G. Brusewitz är 5,js dee. 
tum hög, 5,1 tum bred öfver skålen, 4,6 tum bred öfver foten. 

Att närmare redogöra för de rika OFnamenten vore fruktlös 
möda; figuren visar, huru vexlande de äro och derjemte huru be- 
hagligt formade. Ännu större hade omvexlingen visat sig, derest 
äfven andra sidan af kalken hade kunnat här afbildas; af alla de 
många bladslingorna finnes icke en enda som är en annan full- 
komligt lika. 

Vi skola i stället söka utröna, till hvilken tid denna särdeles 
vackra kalk hör. 

Kalken skall, enligt det i den romerska kyrkan utbildade 
bruket, bestå af fyra delar, fot, skaft, knapp pä skaftet och skål. 
Mellan kalkarne från början och från slutet af medeltiden är skil- 
naden ganska stor. De äldre — vi tala här icke om de allra 
äldsta i hela kristna verlden, utan om de äldsta som kunde före- 
komma i Sverige — hafva vid skål, stor fot, kort skaft, tjock knapp; 
de yngre hafva skål och fot af små tvärmått och långt skaft, samt 
en knapp, som antingen är hög och smal, eller sammantryckt och 
försedd med kantiga utsprång. På de äldre är derjemte kalkens 
fot vanligen rund med obruten omkrets, på de yngre delad i åtta, 
eller ännu oftare sex flikar. 



Digitized by 



Google 



] 



94 



HANS HILDEBKAND. 



8e vi nu pä den här afbildade kalken, finnes det mycket som 
talar för en högre älder. Skål och fot äro af ganska betydligt om- 
fång. Foten stiger småningom, och det som här egentligen kan kallas 
skaft är helt kort — de två smala ribborna med tvärgående or- 




Silfverkalk från Dragsmarkt klotter hjr ko. ^/^. 

nament närmast öfver och under knappen. De ingraverade or- 
namenten hafva ock ett utseende, som tillhör den s. k. romanska 
konstperioden; under den följande ornerade man visserligen äfven 
med löfverk, men detta plägnde då vara kopieradt efter i verklig- 
heten förekommande blad och blommor. 



Digitized by 



Google 



SILFVKKKALK FRÄN DRAGSHAKKS KLOSTERKYRKA. 9Ö 

Foten är visserligen rund till omkretsen, men en delning i fli- 
kar tbrekommer ock. Först se vi på den öfre delen af foten åtta 
nedtill vidgade och nederst afrnndade flikar, af hvilka hvarannan 
är omerad med ingraveradt bladverk. Den nedre delen af foten 
upptages af en ny rad trenddiga flikar, hvilka alla liksom de 
mellanliggande ytorna äro ornerade med bladverk. Vexlingen af 
rnnda och spetsiga bågar, än mer den tredelade bågen, utmärker 
den tid, då spetsbågsstilen höll på att utbildas nr rnndbågsstilen, 
något som i Sverige, och äfven annorstädes t. ex. i Tyskland, ut- 
märker 1200-talet. 

Emellertid visar denna kalk vissa egenheter, hvilka kräfva 
uppmärksamhet. Det var under medeltiden, liksom ännu i dag 
i den romersk-katolska verlden, sed att å kalkens fot anbringa an- 
tingen ett krucifix eller ett kors; ja, i allmänhet fordrade man, att 
ett sådant der skulle finnas. Undantag förekomma emellertid, oftare 
under medeltidens förra än under dess senare del. Afven pä pa- 
tenen borde 'korset finnas; enligt hr Brusewitz' i "Elfsyssel" s. 300 
meddelade teckning, finnes å Dragsmarks-patenen intet kors, men 
väl i midten Guds välsignande hand, graverad mellan sol och 
måne. Med dessa två himlakroppar ville man beteckna hela ska- 
pelsen som föremål för Guds välsignande verksamhet. 

Äfven skålen är i viss mon ovanlig genom indragningen när- 
mast under öfverkanten. Under den romanska tiden närmar sig 
skålsidans linie till halfcirkeln, under den gotiska tiden är denna 
linie rak med en liten böjning nederst invid skaftet. Men skålar 
af en form liknande den här atbildade förekomma understundom 
och tillhöra förra delen af medeltiden. 

Det enda, som kan väcka betänklighet med afseende på 
Dragsmarks-kalkens hänförande till 1200-talet, är utseendet af 
knappen, hvars spetsiga, liksom genom hård tillvridning uppkomna 
ornamentslinier synas vitna om en vida yngre tid. Å den roman- 
ska periodens kalkar är knappen vanligen kullrigare och högre. 
Uetta drag ensamt är dock näppeligen sådant, att det jäfvar de 
öfriga samstämmande antydningarna, att vi få hänföra kalken till 
den norske konung Håkan Håkanssons tid. Det berättas i hans 
saga, att han låtit nppbygga Dragsmarks kloster med dess kyrka. 
Sannolikt hörde kalken till de redskap, med hvilka en kyrkas 
grundläggare plägade förse hennes högaltare. 



Digitized by VjOOQIC 



KonghSlls gamla sigill. 



Af OSCAR MONTELIUS. 



Göteborgs Maseum lyckades fbr nägra år sedan ft^rskaffa sig 
en sigillstamp af silfver, hvilken befanns hafva tillhört den redan 
vjid medeltidens början blomstrande staden KonghäU, det nn va- 
rande Kongelf. Stampen qppgafs af säljaren vara funnen på det 
ställe, der den gamla staden legat. 





Fig, I. Aftryck af Konghåliå 
gamla tigilL Vi- 



Fig, 2. Stampen till sigUUt 
Jig. J tedd från sidaiL */,. 



I midten af sigillet (fig. 1) ser man ett torn med två stora 
portar, och framför detta rinner en flod; på ena sidan står ett 
djur, troligen ett lejon, och på den andra ett svärd med spetsen 
vänd uppåt. Inskriften är »Sigillvm civitatis Kononggelh, eller 
»Ronghäll stads sigill». <8tilen i arbetet och bokstäfvernas form 
visar, att sigillet sannolikt förskrifver sig från 12CX)-talet. 

Härvid får man dock icke förbise, att något annat sigill med 
en på baksidan uppstående hylsa ft^r skaftet icke torde vara kändt 
från medeltiden, under det att dylika hylsor äro mycket vanliga 
å sigillstampar från de sista århundradena. Sigillen från medel- 
tiden hafva vanligen intet annat 'handtag än en längs midten af 
baksidan uppstående kant, som stundom är rörlig kring ett gång- 
jern, så att den kan läggas ned. Man vore derföre frestad att an- 
taga, det hylsan å Konghälls- sigillet tillkommit i senare tid; men 
Museets föreståndare har meddelat mig, att hylsan synes vara 
alldeles samtidig med sigillet. 



Digitized by 



Google 



Om Onllbergs Sug. 

Ett bidrag till Idstorien om Göteborgs landerler^ 

af SIGFRID WIESELGKEN. 



Öster om Göteborg ligger p& en bergsknlle den gamla skans, 
som sedan snart ett par sekel tillbaka hetat Göta Lejon. Nere 
vid knllens fot ila numera lokomotiver och jernbanståg, på något af- 
stånd derifrån ligger mosaiska begrafningsplatsen; förstaden Stam- 
pen, en del privata hus, strafif- och arbetsfängelset, för qvinuor, 
landeriet Lilla Olskroken, Kommendantsängen och den nnmera ut- 
fylda elfvassen omgifva den på alla håll. Snart skall måhända 
det gråa gamla fästet, ännu tätare omslutet af en idog nutid, stå 
ungefär som en mossig grafsten instängdt mellan gator och hus. 

Långt förr än krigets nödtvång bygde detta "Lejon'' i hård 
granit, hade det dock på samma kulle rest den i våra häfder så 
ofta förekommande Gullbergs fästning. Den omgafs af Gullbergs» 
ängen eller Gullbergs hed, som under olika tider egt olika utsträck- 
ning, men som dock, så vidt vi veta, alltid varit begränsad i norr 
af Göta Elf och i öster af Gnllbergsån. Många äro de strider, 
som der utkämpats mellan fiendtliga härar, många de kämpar, 
som fått bita i den ängens gräs; men alla dessa strider tillsam- 
manstagna kunna dock hvarken i långvarighet eller seghet jem- 
föras med den strid, som angående eganderätten till ängen förts 
mellan svenska kronan och staden Göteborg. Den striden börja- 
des för mer än tvåhundrade år tillbaka och kan ännu icke sägas 
vara slutad. 'Då man som bäst trott svärden stuckna i skidorna 
och fejden ändad, har den börjat pä nytt. 

Det har varit vårt åliggande att undersöka, i hvad mon kro- 
nans anspråk å denna äng hafva varit eller äro berättigade. Vi 
meddela här en del af denna undersökning eller så mycket, som 
rör ängens öden från den tid, då vi först börja spåra dem, och 
till dess i början af 1720-talet kronan, på sätt som skall visas, 
kom i besittning af den del af ängen, hon ännu innehar. 

Bidr. till Göt. o. Boh. läns kitt. I. 7 



Digitized by 



Google 



98 SIGFRID WIESELQREM. 

I Eriks-krönikan berättas, hurusom, sedan konung Håkan i 

Norge ät hertigarne Erik och Valdemar upplåtit Eonghäll under 

deras fejd med sin broder, konung Birger, denne senare lät bygga 

=== = = "eth hwss a Gulbergs heedh 

starkt och fast a tessa leed, 

at landit skulle haffua ther afT en tröst;'' 

men 

att detta, hur "starkt och fast'' det än månde varit, ändå icke fkv 
till sin utsträckning bedömas med hänsyn till senare tiders fäst- 
ningsverk, är så klart, att vi icke skulle ansett behöfligt derom 
påminna, om icke Herrar Komiterade för undersökning af grun- 
derna för städernas beskattning i sin historiskt-statistiska beskrif- 
ning öfver Göteborg (sid. 58) framkommit med den kanske min- 
dre betänkta uppgiften, att fbrberörda af konung Birger uppförda 
fästning intagit "en betydlig omkrets." Ett bifogadt *'enligt hvad 
berättelserna från denna tid (14:de seklet) gifva vid hand" gifver 
föga styrka åt uppgiften; ät den tidens berättelser, helst då de 
röra storhetsförhållanden, kan man svårligen skänka obetingad 
tillit. Långt ifrån att Gullbergsfästningen intagit någon "betydlig 
omkrets", har den säkerligen icke med en enda sten sträckt sig 
utom sjelfva berget; de små dimensioner, inom hvilka de tidernas 
stridshopar ännu höllo sig, gjorde vidlyftigare verk hvarken er- 
forderliga eller kloka. Cederbourg nämner ock i sin beskrifning 
öfver Göteborg (sid. 117), att den uräldsta Gullbergs fästning 
"varit till sitt begrepp sä vidlyftig som sjelfva berget neder åt 
både i längden och bredden sig extenderat", och tillägger, att den, 
'*såsom dess urgamla rudera neder vid bergsrötterna i söder ännu 
kunna utvisa'*, icke varit med något vidare fortifikationsverk om- 
gifven* eller försedd. 

Enligt ofvannämnde komiterades uppgift lärer emellertid nu- 
mera icke finnas spår af någon offentlig handling, genom hvilken 
den fäktningen omgifvande ängen blifvit frånskild kronan eller, 
sedan Göteborg härstädes anlagts, öfverlemnad till sagde stad. 
De förmoda, att då östra delen af planen till d^^n nya staden 
blifvit utlagd å ängen, jemväl hvad som af denna återstått, an- 
setts utan särskild öfverlåtelse tillkomma staden. Denna förmodan 
är också ganska antaglig. Men alldeles blottad på hvarje skrift- 
ligt vitnesbörd är saken dock ej. Dels läses nämligen i ett den 
27 April 1621 till Kammarkollegium af dåvarande ståthållaren pfi 
Elfsborg Nils Stjernsköld aflåtet, af komiterade (sid. 21) anfördt 
bref, det Stjernsköld funne af nöden att få veta, huruledes f^ör- 
faras skulle med det hö, som bönderna i Askims och Säfvedals 



Digitized by 



Google 



OH GULLBEROS ÄNG. 99 

härader haft sig ålagdt att slå och berga pä kronans dittills be- 
hållne Gnilbergs ängar, ''efter nu på ängen skall byggas Göteborgs 
stad oeh en del af ängen kommer in i staden att ligga, såsom ock 
deny som är utom staden, blifver mest om intet och förderfvad" 
Och dels förekommer, enligt uppgift af samme komiterade (sid. 
59), i 1620 års kronoräkenskap för Säfyedals och Askims härader 
den anteckning, att "Gullbergs ängar är lagdt under Göteborg, 

dock bergås der något nppå, nämligen hö 447 stackar;*' 

hvarefter nppgifves, att i följande årens räkenskaper endast finnes 
antecknadt, att GuUbergsängarne lagts under Göteborg, utan att 
något af höräntan vidare, såsom dittills, godtgöres Elfsborgs slott 
eller Ladugård. Man må väl kunna betrakta sistnämnda omstän- 
dighet såsom tillräckligen tydligt angifvande svaret å Stjernskölds 
skrifvelse, och derjemte fullt vitsordande det förhållandet, att 
Gallbergs ängar i deras helhet sagde år af kronan öfverlemnats 
till Göteborg — ett antagande, hvilket vinner ytterligare stöd af 
den skrifvelse, magistraten i Göteborg i Mars 1659 aflät till K. 
Maj:t, och deri uttryckligen säges, att den mark, som låge "emel- 
lan GuUberg och staden-' åt dem upplåtits till bebyggande. * 

Utan att vilja bestrida riktigheten af detta vårt förmenande, 
skall dock någon tilläfventyrs hålla före, att vid ängarnes eller, 
som de också kallas, ängens öfverlemnAnde till staden någon del 
af dem antingen genom särskildt förbehåll bibehållits åt fästningen, 
eller ock, såsom af dess utanverk innesluten, aldrig kunnat med- 
följa eller inbegripas i gåfvan. 

Hvad det senare alternativet angår, hafva vi redan härofvan 
påpekat, hurusom hvarje skäl saknas för antagandet, att Gullbergs 
fästning någonsin egt något utanverk. 

Men skulle äfven sådana hafva funnits, blir det möjliga in- 
kastet deraf ändå icke på minsta vis bestyrkt. Och detta helt 
enkelt på grund af den omständigheten, att vid den tid, ifråga- 
varande ängar till staden öfverlemnades, Gullbergs fästning icke 
fanns till. 

Då nämligen under kriget med Danmark 1611 — 13 konung 
Kristian IV, efter att hafva intagit Elfsborgs oeh Gullbergs fäst- 
ningar, härjande dragit omkring i Vestergötland, men vid svenske 
konungens ankojnst skyndat sig tillbaka mot halländska gränsen, 
slog han läger på GuUbergsängen den 28 Juni 1612; och lät han 
då * alldeles förstöra och uppbränna Gullbergs fästning,^ ^ Huru 

^ Se komiterades anf. beskrifnin^, a. 45. 

^ Hallenberg, »Svea Rikes Hist. under k. Gustaf II Ad regering», II s. 429. 



Digitized by 



Google 



100 SIGFRID WIESELGB1SN. 

fullständig denna förstöring varit, framgår särdeles tydligt af ko- 
nung Gustaf II Adolfs befallning till de fullmäktige, hvilka han 
för fredens afslutande sändt till fredsmötet i Knäröd, att, nämli- 
gen, de skulle utom Kalmar och Ryssby skans, som de danske 
sjelfve erbjudit sig att återställa, "jemväl nödvändigt återfordra 
under Sverige: Öland och Ny-Lödese samt platsen, der Gull- 
bergs fästning ståttr ^ Icke heller finnes i det d. 26 Januari 
1613 undertecknade fredsfördraget Gullbergs fästning med ett ord 
nämnd; utan heter det i fördragets nionde punkt, der sagda fäst- 
ning, om den funnits, bort förekomma, att Danmark för den summa 
af en million riksdaler, hvilken Sverige utfäst sig att till Danmark 
betala, skulle som pant under sex år behålla ""den Fcestning Elfs- 
borg med de Tcjebsstceder : NyUse, Gammell0se og Gottenborg og 
med disse efterskrevne Herreder og Gods som ere: Sunedal, ^skenis, 
Uising, Ballebygd, JStle, Vetle og Fiender"", samt att, i fall pen- 
ningarna ej efter öfverenskommelse blefvo utbetalda, "den f0r- 
naevnte faestning Elvsborg med underliggendes Stseder, Herreder 
og Gods, ligesom det forefundet er, vaere til evindelig Eiendom 
forbrudt til Os og Danmarks Crone."^ 

1 ölverensstämmelse med anförde punkt i fredsfördraget för- 
blef den öfverenskomne panten i Danmarks besittning till år 
1619. Då var "Elfsborgs lösen" betald, och panten återlemnades. 
Såsom vi sett, blefvo straxt derefter GuUbergsängarne lagde 
under det nya Göteborg, som på Gustaf II Adolfs befallning reste 
sig å dödra elfstranden och fick taga i arf alla de förhoppningar, 
hvilka förut fästats vid dess under kriget förstörde föregångare. 
Ingenting ger vid handen, att någon del af ängarne qvarhölls 
under fästningen; den var förstörd, den fanns icke mer, och några 
dess behof behöfde man således icke tillgodose. Med all säkerhet 
och fullt fog torde vi derför kunna sluta, att GuUbergsängarne 
fullständigt och utan undantag af någon dess del vid staden Göte- 
borgs grundläggning blifvit till densamma af kronan öfverlemnade. 

Det kan väl vara tvifvel underkastadt, huruvida Gustaf II 
Adolf vid GuUbergsängarnes bortskänkande någonsin haft i tan- 
karne att återuppbygga den lilla tUstuingen på GuUberget; han 
kan ju möjligen hafva haft andra planer för tryggandet af sin 
nya stad. Men härmed må nu vara huru som h^lst; visst är, att 
det icke under hans tid skedde. De polska och tyska krig, som 



* Hallenberg, 1. c. 

'^ Fredsfördraget in ext. aftryckt i Baden, »Danmarks Rigcs Hist.» III, 
s. 591—603. 



Digitized by 



Google 



OM GULLBSEGS ANG. 



101 



apptogo hans regeringsår, tilläto honom icke ens att fullända de 
Tcrk, hvilka för stadens befästande vid tiden för dess anläggande 
påbörjats, och hvilka han enligt 8:de punkten i 1624 års privilegier 
hoppats hafva färdiga "inom tu eller try år;" ännu den 6 Maj 
1631 heter det i en kongl. resolution, att "såsom K. Maj:t i allt 
annat gerna ser stadens tillväxt och förkofring och i allt det möj- 
ligt är gerna gratificerar, så bär H. K. Maj:t ock icke mindre 
åbåga, huru fortificationen måtte blifva continuerat och staden 
blifva bragt i defension; och (då)* dessa besvärliga krigstider icke 
tillåta K. Maj:t att fullfölja sitt nådiga uppsåt derutinnan, så be- 
gärer H. K. Maj.t nådigast, att Magistraten och Borgerskapet 
ville under sig öfverväga, om de icke ville med sina egne pen- 
ningar låta fullborda de påbegynta verken" etc. Att denna hem- 
ställan icke ledde till något resultat, torde vara lätt att förstå. 
Icke förr än svenska regeringen i början af 1640-talet, under, det 
att trettioåriga kriget pågick som bäst, började misstänka arten 
af Danmarks planer och icke fann svårt att ana, emot hvad håll 
ett afsedt anfall skulle komma att riktas — icke förr än då 
blelvo "de påbegynte verken" kring staden. med allvar fullföljda, 
och icke förr än dä beslöt man att på nytt befästa det gamla 
Gnllberg. 

Om nu kronan vid bortskänkandet af GuUbergsängen haft för 
afsigt att ånyo uppföra den förstörda fästningen på Gullberget, 
och med hänsyn härtill undantagit någon del af den närmast 
kring berget belägne ängen, hade staden naturligtvis icke haft 
något att säga, då marken för detta ändamål tagits i användning. 
Som emellertid det förra icke skett, var det fullkomligt i sin ord- 
ning, att staden icke med tystnad lät det senare passera. Vid 
1645 års riksdag inlemnade herredagsmännen från Göteborg en af 
stadens burggrefve, presidenter och samtlige rådsförvandter fram- 
stäld ansökan, "att Hennes Kongl. Majestät ville, i anseende till 
att de vid fortificationsverkets förfärdigande hafva mist en del af 
deras land, och största delen igenom torfskärandet till gräsväxt, 
höslag och mulbete är onyttigt gjord, jemväl ock att GuUberg, 
som under staden är förlagdt och cederat, skall befästas och for- 
tifieras, dem med något vederlag deremot hogkomma och benåda." 
Det är icke här, såsom komiterade i sin ofvan omförmälda be- 
skrifning — möjligen i förlitande på uppgiften i Cederbourgs ar- 
bete öfver Göteborg, sid. 120 — förmena, fråga om att "med 
torfvallar förse samt i öfrigt reparera GuUbergs fästning;" det är 
Gullberget, som på nytt skall förses med något slag af befästning, 
och det är ej blott denna utan det hela staden inneslutande "forti- 



Digitized by 



Google 



102 SIGFRID WIESELOREN. 

ficationsverket", som för sitt behof af torf till vallarne tagit stör- 
sta deleu af stadens alla äng^r i användning. Och lika tydligt 
vederlagsansökningen visar sökandenas visshet om sin goda rätt, 
lika klart framgår af regeringens svar den 29 December' 1643, att 
denna blott i tidernas nödtvång söker försvaret för sina åtgärder; 
undvikande att i hufvudfrågan yttra sig, medger hon äfven, "att 
Hennes Kongl. Maj:t icke så egentligen vet, hvad der neder vid 
staden och uti nejden kan vara under kronan behållet." Men då 
staden efter 1644—45 års krig ttirnyar sin klagan, öfverlemnas i 
vederlag åt densamma genom k. resolutionen och förklaringen 
den 20 Januari 1651 "Elfsborgs Ladugård med alle dess ägor, 
dock undantagandes ett stycke land kring om Risås skans till 
officerames hästar, så ock den hage som djur- och ängevaktaren 
bor på, att njuta och behålla everdeligen." — Regeringen torde 
härmed tillräckligen tydligt hafva erkänt befogenheten af stadens 
fordringsanspråk, om ock för den reduktion, som fk år derefter 
tog det gifna vederlaget tillbaka, andra åsigter, sannolikt i fråga 
om betalningens motsvarighet, gjorde sig gällande. Ty, såsom 
regeringen i sitt ofvan anförda svar sjelf säger: "fast igenom be- 
mälde torff skärande någre Stadzens ägor kunna pro tempore 
vara till muhlbete och hööslag odugse giorde, så är dock landet 
behållet och efter ett eller någre få års förlopp åther med gräss 
wäll bewuxet." En icke evärdlig förlust ansågs troligen för väl 
betald med en evärdlig inkomst. 

De äldsta i stadens arkiv ännu qvarvarande handlingar rö- 
rande stadens intägter äro just från ifrågavarande tid; och ur 
den af dem, som först med tillräcklig noggrannhet redogör för hit- 
hörande förhållanden, — "^Jörann Ertcksonns Rächenskaph för 
Giöttehorgs Stadz Innirader Uthij Krigs Tijderne pro Anno 1644 
och 64S^ — gå vi nu att anföra hvad vi till upplysning i före- 
varande ärende derstädes kunnat finna. 

Under rubriken ^Lannderien och Mastehatnpner^ upptagas i 
sagde "Rächenskaph" främst "Qwibergs Enngh", Björnekärr, Säf- 
venäs. Tegelbruket, Wahammers Enngh, Torpa Heed, Nylöse, 
"Johan de Buurs lanndh, som ligger i Nylöse", och det, som ligger 
vid "Gulbergs Enngh"; derefter läses: 



Guulbergh Til Cornéliics Pettersson för Arrenderat. 
13 morgenn Lanndh å 2 dir ähr rS Magistrat: för det 
påstående danuska kriget skuuldh aldeles tilgieffuet 
för 644 och 645. 



Digitized by 



Dir. 



öre. 



Google 



OM GULLBERGS ANG. 



103 



Dir. öre. 

Noch Som Superintendenienn M;r Annders Prytz 
hafuuer fri. 
11 morgenn Lanndb 3 hunt gieffueer åhrligenn — 45 
dir. Haffuer legat ödhe för skantzens sknldh. 

— och sedan derpå upptagits "Herlannda Bergs Enngh''; kom- 
mer vidare: 



72 



Dir. 



öre. 



24 



Hinndrich Salefält Hafuer wedh Guulbergh 

morgenn Landh och 34 Roder; böhr åhrligenn 

giffua 5 dir 29 öre, ähr afif Magistrat: för det wa- 

rannde dannska kriget skuuldh aldeles tilgiefuuet 

644,645. 

Börgie Marboö Hafuuer Wedh Guulbergh 

I Litet St:e Lanndh giefuuer 644 

Hafuuer legat ödhe 645, giefuer deerförr Inntet. 
— hvarefter förteckningen upptager 2V2 morgenn Landh "weedh 
Johan de Buurs", utarrenderade till Nils Börjeson och Olof Tor- 
son, 2 morgen land "veedh Gulbergs ååd", utarrenderade till Mickel 
Gertsson, samt fortgår derefter vidare till de vester om staden 
varande marker och masthamnar. 

Det är emellertid icke nog med att veta, hvilka jordar staden 
vid denna tid egt, — det är äfven nödigt att veta, hvar de legat 
Landeriförteckningen här visst låtit oss ana, att sjelfva Gnllbergs 
ängen åren 1644 och 45 innehafts af en Cornelius Pettersson och 
superintendenten Prytz, hvarjemte möjligen stycken deraf varit 
utarrenderade åt en Henrik Salefält och en Börje Marbo; men det 
återstår oss dock att lära känna, i hviJket förhållande desse sär- 
skilde ängens delar legat till sjelfva Gullberget, och huru eller i 
hvad mån de gränsat intill detsamma. Här skulle en karta från 
samma dagar vara af ovärderlig vigt! Men någon sådan finnes 
icke; och för att om möjligt lösa de antydda frågorna, har någon 
annan utväg icke stått oss till buds, än att i stadens räkenskaper 
efterse och år efter år följa der förekommande anteckningar 
om ifrågavarande ängar, för att dymedelst, sedan vi hunnit den 
tid, från hvilken karta finnes, i möjlig måtto påvisa enahandahe- 
ten emellan de i räkenskaperna antecknade och de å kartan upp- 
tagne jordarne. 

Vid att på detta sätt gå till väga hafva vi, hvad först angår 
den under rubriken "Guulbergh" antecknade ängen, funnit att om 
densamma i 164:6 års räkenskaper förekommer följande: 



Digitized by 



Google 



104 



SIGFRID WIESELGRfBN. 



Dir. 



Öre. 



Guhlbergh. Til Välb. Praesidenten Rosenschyldt och 
PraesidentenNorsBus för Arrenderat; men Effter det 
i åhr ähr aff krigz folcket heste nptrampat och för- 
derffuat wordet, betalas för denn skuuldh Intet. 
Om någon af superintendenten Prytz afgiftsfritt brukad del 
förekommer deremot ingenting, hvarken här eller i någon af de 
följande längderna. 

I räkenskaperna för år 1647 står efter "Johann dee Buurs 
Landh wedh Guulbergz Enngh:" 



I Dir. 



Ouulbergh, Till Wälbördigh Presidenten Rosenn- 
schiöldh och Presidenten M:r Israell Norseus för 
Arrenderat. 

— och i 1648 års räkenskaper i samma ordning: 



ore. 



Dir. öre. 

Guulbergh. Till Welbördige Praesidenten Rosenn- 
schiöldh och Praesidenten Noraeus Gieifuer för 648 
för eet Styccke Landh Ibidem Sölf-mynnt 15 

Derefter antecknas samma "Styccke Land" 1653 såsom af 
"Välb. Norfelt" (Noraei då erhållna adliga namn) ""aldeles för Är- 
renderaf för samma pris af 15 daler s:mt; och han behåller det 
emot samma afgift till sin död 1677. Men följande året 1678 har 
detta "Norfelts Landh" öfvertagits af Casper Willemsen jemte 
trenne andre för ett pris af 30 daler s:mt och innehafves af dem 
till år 1681, då det på samma vilkor utarrenderas till rådmannen 
Anders Svensson, kamreraren Lars Håkansson och Lars Jonsson. 
Af desse innehafves det dock icke längre än till år 1688, då i 
landerilängden antecknas: ""Edle Wälborne Hr Öfversten Gustaf 
Macklier hafver A:o 1688 arrenderat et Stycke Landh wedh Gull- 
berg, som sahl. Hr Burggrefven Norfelt långt för detta brukat, 
för s:mt 30' dir." 

Hvad nu angår de af Henrik Salefält och Börje Marbo arren- 
derade, i utdraget ur stadsräkenskaperna för åren 1644 och 45 
härofvan anförde begge ängar "vredh Guulbergh", förekommer om 
dem, som allt jemt i längden upptagas i samma ordning, intet 
från första anteckningen afvikande förrän år 1653, då Salefälth 
land står såsom mot lega af 4 dir s:mt öfvertaget af en Söffrings 



Digitized by 



Google 



OH GULLBBRGS ÄNQ. 105 

Nielsson. Åter följer härefter under en lång följd af är oupphör- 
ligt samma anteckningar om de begge ängarne, till dess det i 
1680 års längd heter om Söffringh Nielssons land "wedh GuUbergs 
Skantz"*, att det innehafves af hans enka ''med dess intressenter'', 
och om Börje Marbos, att det brukas af rådmannen Anders Svens- 
son. Sedan derefter dessa anteckningar åtskilliga är utan ändring 
upprepats, läses i längden för år 1688: "jffr Öf ver sten Välborne 
Gustaf Macklier arrenderat A:o 1688 et Stycke Landh wedh Gull- 
berg, som Börgie Marboos Enkia förlengst brukat, emot s:mt . . 

' .... 24 öre;" 

hvarefter i 1689 års längd om det andra ängstycket antecknas, 
att "Sahl. Hr Söffringh Nielssons Enckia och dess medh Intres- 
sant Rådsförvandten H. Håkan Ekman hafva arrenderat et Stycke 
Landh wedh GuUberg, stoort 2V2 morgen, 24 roderlandh, hvilket 
pro Anno 1689 upföres effter wahnligheten fyra dahler Silfwer- 
mynt, oachtadt at samma i Credito medelst fortificationsarbetet 
ödheleggat och afskrifwes 4 dir." 

Vi hafya således funnit, att tvä af de ängar eller ängstycken, 
hvilka vid tiden för Gnllbergets nya befästande voro vid detsamma 
belägne, år 1688 genom arrende öfvergått i öfversten Gustaf Mack- 
liers hand. 1 Han behäller dem allt fortfarande. Och i an- 
teckningarna rörande det gamla Salefält — Söffringh-Nielssonska 
landet förekommer intet annat att anmärka, än att år 1691 råd- 
mannen Håkan Ekman uppförts såsom ensam innebafvare deraf. 

Ännu år 1692 fortgå de årliga anteckningarna öfver stadens 
^Tjannderien och Mastehampner" i samma ordning, som från början 
varit iakttagen; men 1693 märkes en och annan rubbning i ord- 
ningsföljden, och under det sagda, liksom de derpå närmast följande 
två åren, till och med försvinner ett och annat landeri ur stadens 

o 

längder. Ar 1696 företages emellertid ny refning och skattlägg- 
ning af samtliga staden tillhöriga "Land och Lägenheter" och, en- 
ligt hvad magistraten i sin skrifvelse den 15 Juli 1719 till Kongl. 
Kammarkollegium yttrar, blefvo de samma år ""effter Hans Högsahl 
Kongl, Maij:tts, Glorwördigst i Åminnelse^ Konung Carl den XLtes 



* Denne Macklier blef i staden stationerad 1680. Dittills hade stadens 
bevakning varit anförtrodd åt landtregeraenten, som turvis blifvit dit- 
kommenderade; men sistnämda år öfvertogs denna tjeustgöring af ett 
värfvadt, ständigt qvarliggande regemente, för hvilket Macklier var 
chef. Han blef jeraväl kommendant i staden. Hans äldre broder 
Johan var sedan 1677 justitie-president härstädes och uppgifves hafva 
varit den, genom hvars bemedling det ödesdigra arrende kommit till 
stånd, hvars efterdyningar ännu i dag förspörjas. 



Digitized by 



Google 



106 SIGFRID WIESELGRBN. 

Ällernådigste befallning uti en Geometrisk Charta af då varande 
Landtmätaren Erich Kuus afsatte^, och hvart och ett med sär- 
skildt nnmmer försedt. Lyckligt nog, finnes denna karta ännu 
qvar i temligen behållet skick. Det är med stöd af denna vi 
na fortsätta våra undersökningar. 

Ifrågavarande 1696 års karta "öfver Götheborgs Stads Ägor", 
hvilken på grund af sin officiella tillkomst måste ega det obe- 
stridligaste vitsord, och som jemväl mer eller mindre legat till grund 
för alla de öfriga kartor, som ända in i våra dagar öfver stadens jordar 
upprättats, visar oss (se bil. D), då vi fästa ögat å stadens egor i 
öster, att den fasta mark, som då fanns utanför bastionerna "PrinsFre- 
drik" och "Johannes Bex", utgjordes af en under N:r 117 antecknad 
lit^n holme, — den ännu så kallade Stadstjenareholmen — samt att 
landet emellan Göta elf och ån utanför dåvarande Drottningporten 
upptogs af ängarne N:r 118 och 119, hvilka begagnades till mulbete, 
och N:r 120, hvilken, enligt å kartan tecknad "Notarum explicatio", 
mot viss afgift var utarrenderad. Derefter följa N:r 121 och 122, 
af hvilka den förra ligger emellan Gullbergsån och landsvägen, 
den senare emellan landsvägen och Göta elf, men derjemte i öster 
begränsas af Gullbergsån, som här böjer sig och faller ut i elfven. 
På åns högra sida ligger sedan vidare ängen N:r 123, som intager 
ett betydligt område och vid sin längst åt höger belägna gräns 
har en liten afsöndring, dera numret 124 och ett litet hus märkas 
tecknade; hvarefter följer ängen N:r 125 med fiere marker, vid 
hvilka vi för vårt nuvarande ändamål icke behöfva fästa upp- 
märksamhet. 

Lätt faller det i ögonen, att de med N:r 121 — 124 betecknade 

måste vara de ego-andelar, vid hvilka våra undersökningar hafva 

att anknyta sig. Vi anttJra derför ur den å kartans bräddar an- 

bragta "notarum explicatio", hvad om dessa der antecknats: 

"N:o 121. Een Ängh, som Rådman Eekman innehafwer af 

Hardwalls höö till 6 Pallm. 

N:o 122. Een Stadzens Ängh, som Öfwersten innehafwer 

för 8katt, Sijdlänt belägen af maablandadt grofft 

.Höö 49V3 Pallm. 

N:o 123. Änghen som Borgmästaren von Gerdes innehafwer 
af samma beskaffenheet till Höö 82^3 Pallm. 

N:o 124. I samma Ängh een krogh widh nampn Prysse 
Krön, till samnie Eron en Lijten Kåhlgårdh.^ 

Vidare förekomma i 1696 års landeri-längd angående stadens 
ägor N:r 117—124 följande anteckningar: 



Digitized by 



Google 



OU OUUBESaS ANQ. 



107 





Dir. 


öre. 


i^Nio 117 är een lijten flottholme wid wallen, som 1ig- 






* ger under fästningens Esplanade och ingen 






afgift numebr af sig kastar. 






. Niis 118 och 119 är Muhlbete, som intet af sig gifwer, 






i /sä länge fortificationsarbetet påstår. 






N:o 120 är ett stycke äng arrenderat till sabl:e 






Swen Bengtzons barn för 


13 




iN:o 121. Een Lijten Eng, Rådman Eckman innehaf- 






wer för .^ 


4 




N:o 122. En Stadens äng som Öfwersten och Commen- 






danten Hr Gustaf Macklier innehafver för 


30 


24 


N:o 123. En Eng, Wahammar kallat, som Hr Borg- 






mästaren von Gerdes och Bådman Uthfal 






tillsammans hafwa 


60 




N:o 124. Preutzens Krogh, som hörer till Wahammars 






1 Engen och begrijpes under samma arrende.'' 







Jemföre vi nu ändtligen landerilängdemas och kartans upp- 
gifter med hvarandra, finna vi med lätthet, att ängen N:r 121 är 
den gamla Salefdltska, som, sedan den en lång tid innehafts af 
SöflFringh Nielsson och hans enka, slutligen öfverlåtits å rådman- 
nen Ekman. Vidare se vi, att ängen N:r 123 är den s. k. Vaham- 
mars äng, som ständigt under denna särskilda benämning i lan- 
deriförteckningama varit uppförd, och som således icke någonsin 
varit sammanblandad med Gullbergs äng. Den oeftergifliga slut- 
följden häraf blir således, att hvad som vid tiden för Gullbergets 
nya befästande kallats Gullbergsängen ovilkorligen å 1696 års 
karta måste motsvaras af ängen N:r 122; och att denna "" stadens 
äng", som för 30 dir 24 öre s:mt är utarrenderad till öfversten 
och kommendanten Macklier samt på alla sidor omgifver Gullbergs 
skans, måste i sig inbegripa de begge fordom af bnrggrefven 
Norfelt och Börje Marbo innehafda ängar, för hvilka legan, sam- 
manlagdt, enligt längderna 1678— 92 just utgjort sistberörda summa. 

Men en fråga återstår: inbegrep icke ängen N:o 122 ändå 
något mera? 

Vi må påminna oss, att i stadens räkenskaper för åren 1644 — 
45, och ensamt i desse, efter de 13 morgen af Gullbergsängen, 
som innehades af Cornelius Pettersson, 11 morgen voro antecknade 
såsom fritt innehafde af superintendenten M;r Anders Prytz; och 
om hvilka sades, att de "gieffuer åhrligenn — 45 daler; Haffuer 
Legat ödhe för skantzens skuldh." 



Digitized by 



Google 



108 SIGFBID WIESELOREN. 

Vidare torde böra här påpekas, harusom komiterade i sin 
förut omförmälda beskrifning, efter att bafVa nämnt, det konung 
Johan III i bref den 30 Januari 1582 till kyrkoherden i Elfsborg 
förlänat 2 tjog (= 40 stackar) hö att "årligen bekomma af Gull- 
bergs äng, efter som hans- antecessores före honom haft hafva", 
ytterligare (sid. 60) uppgifva, att nämnde åt pastor i Nylöse an- 
slagne andel af Gnllbergsängens höafkastning "under någon af 
efterträdarnes tid förvandlats till en del af sjelfva ängarna;" och 
omtalas derefter, huruledes på superintendenten D:r Erik Brunnii 
ansökan om vederlag, "emedan Gullbergs hemman skall tillförene 
årligen hafva rantat till den förre Superintendenten i Göteborg 
en viss penning och nu der varande Supei^tendens den icke 
åtnjuter, efter samma hemman äro tagne till kronones Skans", — 
rikskammarråden på drottning Kristinas befallning och sedan 
stadssekreteraren i Göteborg intygat, att ifrågavarande andel af 
ängarna rantat 45 daler s:mt, i äskadt vederlag ät Brunnius an- 
visat vissa till lika belopp uppgående räntor af tvenne Hfsingske 
skattehemman, hvilka räntor sedermera tillagts och fortfarande 
uppbäras af domprosten i Göteborg. 

Dä vi för utredandet af ifrågavarande förhållanden varit hän- 
visade, uteslutande^ till de källor, hvilka i Göteborgs arkiver fun- 
nits tillgänglige, har det, begripligt nog, icke varit oss möjligt 
att lösa alla de frågor, som vid beaktandet af förenämnda omstän- 
digheter framstält sig. För att icke förlora oss i hypoteser och 
gissningar hafva vi måst finna oss uti att förbigå dem. Men vi 
vilja dock påpeka, att, om äfven den ur stadens Landerilängd 
1644 45 här ofvan anförda anteckningen om elfva morgen land, 
"som Superintendenten M:r Anders Prytz hafver fri", kan anses 
bestyrka komiterades uppgift, att den till kyrkoherden i Nylöse 
anslagna höräutan af Gullbergsängarne "förvandlats till en del" af 
dem, så motsäges åter detta antagande ej blott deraf, att samma an- 
teckning förmäler, det den af Prytz innehafde del af ängen "^gieffuuer 
åhrligenn" 45 daler s:mt, der ett ^till staden"^ ju måste underförstås, 
utan äfven af det förhållande, att hvarken i de ännu äldre stadens 
handlingar, som för närvarande finnas qvar, — "Johan Casperssons 
Räkenskap för Opbördh och Uthgift Stadtzens Intrader Götheborgs" 
1638, 1639 och 1642 — eller i stadsräkenskaperna efter 1645 någon 
anteckning förekommer om en af Prytz innehafd del af Gullbergs - 
ängen. Deremot heter det i nyssnämnde räkenskapsböcker för 
åren 1638 och 1639, att Qvibergs äng rantade åt staden 156 daler 
2 mk 3 öre s:mt, ""när en låt afdragis som Hanss Erewördigheet 
M: Andrea Pryss frij bekommer,^ Det vill häraf synas, som om 



Digitized by 



Google 



OM GULLBEK6S AKG. 



109 



det jordstycke, Prytz haft fritt, till läget bestämts vid Mvarje sär- 
skildt tillfälle, ett sådant beståtts honom, och kunnat det ena året 
yara ett, det andra ett annat. Vi finna detta vara desto antag- 
ligare, som i landeriförteckningen 1644—45, der om de 11 morgen 
land, Prytz innehade, antecknats, atf de "legat öde för skansens 
skuir, jemväl följande anteckning något längre fram ft5rekommer: 
^Mr Annders Prytz Hafuer frit aff Stadenn et St:e Lanndh uthe 
weedh Rijsähs Shanntg Stort: 5 morgenn 2 hunt — 32 RooderJ" 
Denna nppgift, som äfven under de följande åren återfinnes, tyckes 
nämligen gifva vid handen, att Prytz i stället för äen "för Skant- 
zens Sknldh'' ödeliggande delen af Gnllbergsängen samma år fått 
sig upplåtet ett annat stycke mark vid Bisås-skans, och att han 
på grund häraf icke återfått förstberörde 11 morgen land. Desse 
måste då efter krigets slut, och sedan de ånyo kunnat tagas i. an- 
vändning, hafva införlifvats med det "Stycke Landh", som jemväl 
bör hafva inbegripit Cornelius Pettersons andel af Gnllbergsängen 
och sedermera i långliga tider kallats "Norfelts land", utan att 
emellertid staden funnit sig föranlåten att till superintendenten 
Brunnius, som efterträdde Prytz, lemna en ersättning, hvars utgif- 
vande den sannolikt ansett företrädesvis åligga kronan. 

Vi hafva i en stadens restantielängd, daterad den 2 Januari 
1694, funnit följande anteckningar: 



"Välborne Hr Öfverste Gustaf Maklier skyldig 
Arrende för et Landh här under Gulberg Skantz. 
Nyttiat nembl. 2/3 P^^*^ ^thi 30 daler 24 öre 8:mt 
pro A:is 1685, 86 och A:o 1687 åhrlig 20 daler 

16 öre 8:mt som belöper s:mt daler 61; 16. 

Noch för hela landet arrende A:o 88, -89, 

90, 91 och A:o 1692 å 30 daler 24 öre s:mt 153: 24. 

— samt längre fram: 



Dir. öre 



215 



Dir. I öre. 

"Välborne Hr Öfversten Gustaf Maclier för Ar- ' 

rende af et stycke Land wed Gulberg 30 

Theslikes för ett litet Landh som Börgie Marboos 

Enkia 24' 

— hvarjemte vi såväl af en uti K. Fortifikationens afdelnings- 
arkiv i Göteborg förvarad karta, hvilken sannolikt förskrifver sig 
från senare hälften af 1600-talet, som af den i grefve Erik Dahlbergs 



Digitized by 



Google 



^ 



110 SIGFRID WISSELOEEK. ' 

"Suecia Antiqua & Hodierna'' förekommande, af J. v. d. Aveelen 
år 1709 signerade teckning öfver Göteborg sett vitsordadt, det be- 
fästningarna å Gallberget ick^ heller vid denna tid sträckt sig 
nedom bergets fot. 

Af nu i saken anförda förhållanden torde icke så litet knnna 
slntas. Då nämligen år 1655 det för stadens förlorade eller öde* 
lagde jordar gifna vederlaget återtages; då redan året dessför- 
innan den af Norfelt arrenderade ängen i stadens räkenskaper 
kallas för "^Gulberghs Landh^y och icke kan hafva varit annat än 
till sin rymd ganska betydlig, då ju arrendeafgiften, som vid än- 
gens första utarrenderande efter Norfelts< död på en gång höjes 
100 proc, eller från 15 till 30 daler s:mt, derigenom blir jemnt hälf- 
ten så stor som den afgift, hvilken vid samma tid i lega erlägges 
för den, att döma efter kartan, omkring dubbelt större Waham- 
marsängen; då vidare det af Macklier arrenderade landet i förbe- 
rörda anteckning i stadens restantielängd säges ligga ^under 6ul- 
berghs Skantz", samt med detta uttryck, som icke kan afse annat 
än läget, ej kan stå tillsammans att antaga tillvaron af någon 
emellan skansen ooh Mackliera arrendejord befintlig äng; då, vid 
det förhållande, att skansen icke var försedd med utanverk, någon 
del af ängen icke kunde af sådana vara innesluten; och då, slut- 
ligen, å 1696 års karta det nummer (122), som enligt såväl kar- 
tans egen som stadsräkenskapernas uppgift betecknar den Stadens 
äng, hvilken, tbrut upplåten åt Norfelt och Börje Marbo, omsider 
genom arrende öfvergått till öfversten och kommendanten Macklier, 
genom de prickar, med hvilka ängens utsträckning utmärkes, finnes 
tecknadt å alla de på olika sidor om fästningen belägne delarne 
af ängen, samt häraf otvetydigt måste framgå, att vid tiden för 
kartans upprättande ingen del af sjelfva ängen varit i kronans 
vare sig ego eller besittning ; — anse vi oss, till dess annat visas, 
kunna med allt fog sluta, att med undantag af den bergskulle, å 
hvilken kronans skans varit uppförd, hela Gullbergsängen varit i 
stadens ego ännu år 1696, 

Till sin död, som inträffade den 17 Juli 1701, innehade öfver- 
ste Macklier ängen. Derefter blef den på samma vilkor som förut 
upplåten till guvemements-sekreteraren Johan Seth; under åren 
1701—1705 antecknas denne i landerilängderua såsom dess inne- 
hafvare. Dock dröjde det icke länge, förrän följderna af Mack- 
liers långa besittningstid visade sig. År 1705 blef nämligen öf- 
versten för Nerikes och Vermlands Tremännings-regemente, ba- 
ron Nils Posse, från deltagandet i då pågående ryska ooh polska 
krigen hitskickad som kommendant, och tyckes dervid ofördröjli- 



Digitized by 



Google 



OH QT7LLBEA6S ANG. 111 

gen gjort anspråk på att i fråga om innehafvandet af nyssbcrörda 
äng tillerkännas samma förmån som Macklier åtnjutit. Åtminstone 
hafva vi i samlingen af "Gouverneurens, Landshöfdinge och Priva- 
toram BreeP till Göteborgs magistrat åren 1706—8 funnit ett till 
"Edele och Wällborne, Högachtade, Ehreborne, Wijse och Lagfarne 
Högtähr:de gode Herrar och Män Borgmästare och Rådh" den 30 
Januari 1706 af d. v. guvernören i Göteborgs och Bohus Län, ba- 
ron Erik Sjöblad; stäldt bref, i hvilket ^an förklarar, att "så som 
det bafwer den Högtähnde Magistraten förmedelst dess 2:ne till 
mig afgifne Svahr dat d. 22 och 30 sistl. Junij sig i^rklarat af 
inneliåldh, att gerna villja unna Högwellborne Hr Baron, Öfversten 
och Commendanten Posse Gulbergängen arrendewijs, som Gou- 
vernementz-Betienterna Cammereraren och Secreteraren för detta 
innehafft, så framt dhé senare skulle willja till den ändan den 
samma för Hr Baron, Öfwersten och Commendanten godewille- 
iigen inrymma och upplåta; Nhu såsom bem:te Betiente sig der- 
till i så måtto låtit beqwähma, som hoosfölgande deeras till mig 
aflåtne skriftelige uthlåtellse innehåller, fördenskull behagade den 
H:de Magistraten låtha wellbem:te Hr Baron Öfwersten och Com- 
mendanten således wärkehn få åthniuta, hwartill dhc sigh i för- 
bem:te teeras skrifwellser yttrat och förklarat, dermed han bem:te 
ägendomb må hafwa arrendewijs att nyttia." Vid denna skrifvelse 
äro ock bilagda dåvarande innehafvares medgifvande till den an- 
befalda åtgärden och det åt dem af magistraten den 5 December 
1701 utfärdade upplåtelsebref å ängen. * Af upplåtelsebrefvet 
blir riktigheten af den slutsats, vi redan här ofvan ansett oss kunna 
draga, tillfullo ådagalagd; i sagda bref säges nämligen uttryckli 
gen, att den af öfversten och kommendanten Macklier arrendevis 
innehafda ängen "^på Stadens Landeri-Charta är designerat under 
N:o 122."^ Och, såsom vi förut anmärkt, är detta nummer å an- 
gifvet sätt anbragt å alla de olika delame af den äng, som på 
alla sidor omgifver skansberget. 

Emellertid öfverläts nu arrendet af denna på baron Posse, 
som innehade det åren 1706-09. Hans efterträdare i kommen- 
dantsbefattningen, öfverste Witting, efterträdde honom jemväl i 
besittningen af ängen, och åren 1710— 1'2 antecknas Witting såsom 
dess innehafvare. Redan 1711 utnämndes dock öfversten för Jön- 
köpings regemente, generalmajoren baron Hugo Hamilton till 
öfver-kommendant i Göteborg, och åren 1713 — 16 återfinnes han 
äfven såsom innehafvare af oftanämnde äng, hvilken således, syn- 

' Se Bil. Lit. A och B. 



Digitized by 



Google 



112 



SIQFBIB WnSSELORSN. 



bart nog^ är på goda vägar att bli ansedd säsom ett appendix 
till kommendantsbefattningen. Denna fara var likväl allt för tyd- 
lig för att nndgå uppmärksamheten hos stadens styrelse. Skäligen 
bittert kändes det väl ock för denna att icke till förmån för sina 
egna ledamöter f& disponera ängen. Begge dessa stämningar äro 
äfven rätt tydligt uttryckta i det arrendekontrakt, hvilket magi- 
straten d. 4 Maj 1713 med Hamilton uppgjorde. ^ Då emellertid 
Hamilton år 1716 utnämndes till landshöTding i Wester-Norrlands 
län och af sådan orsak lemnade sin härvarande befattning, be- 
gagnade sig magistraten af tillfället för att afbryta en häfd, hvars 
anspråk de icke kunde såsom giltiga godkänna; och 1717 öfver- 
lates arrendet af ängen å presidenten Rambeau, som också an- 
tecknas såsom innehafvande detsamma under hvart och ett af åren 
1717—25. 

Man må dock icke tro, att detta innehafvande varit förenadt 
med särdeles mycket lugn. Uppfostrade vid krigets vanor, der 
makt var rätt och grundprincipen hette taga, läto den tidens mi- 
litärer icke godvilligt gå sig ur händerna något, å hvilket de på 
ett eller annat sätt lyckats lägga beslag. 

Tre år efter det magistraten med den skrifvelse af den 15 
Juli 1719, vi här ofvan omnämnt, till K. Kammarkollegium, efter 
befallning, jemte kopia af Euusiska kartan insändt "underdån- 
ödmiuk'' berättelse "öfver alla Göteborgs stadh enskijlt tillhörige 
Land och Lägenheter", och deribland jemväl anmärkt ''N:o 122, 
en Stadens Äng under fästningen Giötha Leijonet för detta Gull- 
berg kallat'' m. m, börjades nämligen en ny stormlöpning rörande 
denna äng af vederbörande kommendant. Såsom sådan tjenst- 
gjorde härstädes vid denna tid öfversten för Westgöta Tremän- 
ningsregemente, baron Bengt Ribbing, som redan 1719 undfått 
förordnande å befattningen. Vi hafva icke lyckats anträfiFa det 
bref, med hvilket han öppnade anfallet; h varken det eller andra 
i denna sak till magistraten från vare sig Ribbing eller dåvarande 
landshöfdingen, den såsom kommendant härstädes ofvan omnämnde 
baron Nils Posse, ankomna skrifvelser äro att finna i de samlin- 
gar af utaf magistraten under dessa år emottagna bref, hvilka 
ännu finnas i förvar uti magistratens arkiv. Men då i de afsända 
brefven vanligen i någon mån redogöres för innehåjlet af de skrif- 
velser, å hvilka de äro svar, möter det icke någon större svårig- 
het att framställa gången af nu ifrågavarande händelser; och börja 
vi för sådant ändamål med att anföra magistratens den 14 Mars 
1722 å Ribbings, som det tyckes, första skrifvelse aflåtna svar: 



1 Se Bil. Lit. C. 



Digitized by 



Google 



OM GULLBBR6S ÄNG. 113 

''Tir etc. "EflFter som Högwällborne Hr Baron, Öfversten och 
CommendaDten behagat genom dess gnnstiga skrifwelse under 
den 10 hnjas begiära att den dehl af Skantzängen måtte till Hög- 
wällborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten?blifwa up- 
dragen som dess H:rar Antecessores för detta skola ha£ft och nyt- 
tiat emot arrende Fördenskull och som oss ännu i minne är att 
weil en (och) annan af H:rar Commendanterne inn^hafit något deraf 
dock med dett förbehållet att Hr Soccessorerne icke skolat taga 
sig anledning deraf att påstå dett samma eller någon Rättighet 
dertilly ty hemställes till Högwällborne Hr Baron, Öfversten och 
Commendanten hörsampt om icke Högwällborne Hr Baron Öfwer- 
sten och Commendanten skulle behaga fahra dijt ut med en eller 
2:ne af Magistratens Medell som när Hr Öfwersten och Commen- 
danten behagar skola vara till redz dertill att hafwa den Lägen- 
heet tillsammans, hvarpå Magistraten sedan intet will underlåta att 
gifwa Högwällborne Hr Baron, Öfwersten och Commendanten be- 
hörigt svar och så här uthinnan som utj alla andra måhl wijsa 
Högwällborne Hr BaroQ Öfversten och Commendanten den tjänst 
och redebogenhet som någonsin låter sig giöra i medlertijd för- 
blifve wij som eliiest alltijd med estiine etc. 

HANS von GERDES. E. C. TELLANDER. 

J. RAMBEAU. ABR. BRUHlT. 

G. von ÖLTKEN. K. SCHWARTZ. AND. ÅURELL. 

O. HÄGER. J. SWEDMARK. H. ANDERSSON. 

H. de Silentz" 

Som man ser, går magistraten numera försigtigt tillväga. Blott 
en del af ängen erbjudes och skarpa förbehåll uttalas. Oékså blef 
erbjudandet icke upptaget med åsyftadt erkännande. Den 23 April 
g. å. aflåter nämligen magistraten ett nytt bref till Ribbing, hvar- 
ati namnes, hurusom magistraten vid sitt förra hörsamma svars 
afgifvande varit i den mening, att han åstundat blott någon del 
af ängen vid Lejonet, och att magistraten varit sinnad derutinnan 
i görligaste måtto göra honom tjll nöjes, så framt han velat der- 
med vara belåten; men som dem sedermera blifvit berättadt, 
att hans intention vore att emot arrende få disponera hela ängen, 
så funno de sig föranlåtne hörsammast berätta, ehuru de voro 
villige i allt hvad sig göra läte gå honom tillhanda, att denne 
staden donerade egendom och ängen vore under arrende redan 
upplåten till en och annan af deras medel; härför åberopas sta- 

Bidr. tai Göt. o. Boh. läns hist. /. • g 



Digitized by 



Google 



114 SIGFRID WIB8EL0REN. 

dens privilegier och ''åtskillige Kongl. Resolationer;'' och sedan 
vidare uppgifvits, harusom ängen vore delad i 17 lägenheter, 
hvilka utarrenderats till magistratens medlemmar, förklaras, att 
faptän samma äng förut till en och annan af kommendanterna 
varit upplåten detta skett under tider, "då flera ängar voro ma- 
gistratens disposition förbehåldna som nu icke är;" och afslutas 
ändtligen brefvet med en förhoppning, att den bögvälbome baro* 
nen m. m. benäget måtte föra sig till sinnes att de, "som i ett 
träget dagligt arbete sutto till Stadens bästa och tjenst", väl för- 
tjenade den ringa förmånen att kunna föda en häst eller tvänne 
eller ett par kor samt hafva tillgång till några stackar hö, då 
deremot han icke behöfde sådant, han, som hade säker utkomst 
så af sitt boställe som af annat, hvilket vore vid hans beställning 
bestådt. - Men denna skrifvelse medförde lika litet som den förra 
önskad följd. Ribbing stod fast vid sin åstundan. Och då han 
förmodligen befarade, att han trots sin höga börd och framstående 
ställning icke skulle lyckas emot stadens rätt och dess styrelse- 
medlemmars fördelar genomdrifva sin önskan, vände han sig med 
en underdånig supplik i ärendet till Kongl. Maj:t. 

Det blef dock gifvet magistraten tillfälle att öfver denna ut- 
låta sig. Vi kunna icke underlåta att af det yttrande, de den 23 
Maj 1722 afgåfvo, anföra följande: 

"Tiir etc. "Det har Högvälborne Hr Baron och Landzhöfdin- 
gen Nills Posse höggunstigt behagat gifva oss part af Högv. Hr 
Baron Ofversten och Commendanten Ribbings hoos Eders Kongl. 
Maj:t ingifne underdånigste Supplique, derutinnan Hr Ofversten 
och Commendanten anhåHer att få arrendera denne Stadzens 
Landerij Gullbärgs Engen kallad, hvilken för tijden Arrende wijss 
innehafwes af några Magistfatens ledamöter, parandes Hr Baron 
och Landzhöfdingens åstundan och begiäran att weta hvad ^ij 
derwijd kunde hafwa att påminna innan han dess underdåniga 
betänkande till Eders Kongl. Maj:t deröfver afgifwa kan; Nu 
ehuruväl vi högeligen önske att wij hade kunnat undgå falla 
Eders Kongl. Maj: t besvärlige med en ting som synes i sig sielf 
vara af ringa wärde, lijkwäll som wij kunne afsee hvad skada 
wij af ett sådant postulat nu och i framtijden hafwa att befara" 
etc. == = == "så fördrista wij oss i samma tröstefulla tillförsikt 
föUiande i diupaste underdånighet påminna: Först förnimma wij 
att Hr Baron, Ofversten och Commendanten grundar denna sin 
ansökning endast och allenast på den rättighet som dess Ante. 
cessores skola haflfi till denna ängen, warandes herr Ofversten så- 
som obekant om denna saken utan twifwell af andra intalt och 



Digitized by 



Google 



r^y^f*^ 



OM GULLBEKQS ÄNG. 115 

persaaderat att dess AntecesBorer Commendanterna alltijd inne- 
hafft densamma som han i sin nnderd. sapplique berättar; Men 
deremot befinnes af handlingarne faärstädes, att denna ängen är 
ett Staden tillhörigt Landerij och ifrån långliga tijder tillbaka 
yarit till Stadens betiente och Innewånare för arrenderat, såsom 
ifrån 1626 till åtskiUiga af Borgerbkapet intill år 1640, ifrån 1640 
till 1646 till Claes Lam, > ifrån 1646 till 1648 ^ har denna Stadz 
Prsesident Hr Israel Norfelt innehafft densamma, och sedermehra 
1678 till A:o 1696 har Rådmannen Anders Swensson arrenderat 
denna lägenheet, hyilcken hafft Landz-Cammereraren Lars Håkans- 
son och en Borgare till Interessenter, så att detta Landerijet så- 
ledes nästan ifrån Stadzens fundation Ofver 70 åhr icke warit nå- 
gon annan än Stadzens betiänte och Innewånare upplåtit; Men ^ 
att en dehl af denna ängen åhr 1688 blef inrymd till då warande 
Commendanten Sahl. Hr Öfwersten Gustaf Macklier sampt seder- 
mehra effter . Interessenternas afstående, lembnad honom allena, 
det skiedde uppå dess Broders, framhne Johan Mackliers bemed- 
lande, som då äfwen war Stadzprsesident och äntel:n kunde i den 
tijden då så stoor tillgång war procurera sin Broder denna för- 
mohn, sä att oss icke elliest witterliget är det någon annan Com- 
mendant det någoqsin besuttit eller kunnat säga sig dertill ägt 
någon särdeles Rätt eller tillträde, utan hvad sedermehra är af 
en eller annan utaf Herrar Commendanterne yrckat och talt om 
någon rättigheet, har ingen annan grund nembhn än att den som 
nu nämbdes Hr Commendanten Macklier igenom dess Broder har 
kommit en gång till denna ängen: sedan sid8tbem:te Hr Commen- 
danten Macklier med döden afleden war, har Magistraten uppå 
dåvarande Gouvemeurens Hr Baron och Ammiralen Siöblads re- 
commendation och mellankommande uplåtit samma Eng till Landz- 
Cammereraren Hindrich Scharp och Secreteraren Johan Seth, när 
detta war skiedt, så påstod wäU nu här warande Hr Baron och 
Landzhöfdingen, hwilcken då war Commendant att wara framför 
någon annan berättigad till detta Landerij och att Ärrendatorerne 
skulle gå ifrån sitt med Magistraten slutne Contract men när Ma- 
gistraten det icke giöra kunde eij heller ägde Macht emot Con- 
trahenternas willie rygga sådant Contract, som effter Sweriges lag 
bör stå fast, så hafve wij wäll förnummet att wällbem:te Hr Lands- 



* I "Johan Caaperssons Rächenskap för Opbördh och Uthgift Stadt- 
zens Intrader Ööthebörgs 1642" upptages bland landerierna närmast 
efter "Uerlande Bergh": '^Clas Lamb för et stöche Engh utbe om staden 
giefuer 26 öre." 

^ Misskrifning i st. f. 1678. 



Digitized by 



Google 



116 SIGFRID WrESELORBN. 

höfdinge giort derom ansökning hoos Högstsahl. Hans kongl. 
Maij:t som det sedan skall i nåder hafwa bijt remitterat, Men 
ehwad derom kan berättas, så betyga wij högeligen att wij alldrig 
hafva förstådt att Hans Eongl. Maj:t har det bevilliat, men det 
weta wij att bägge bem:te Contrahenterne godvilligt hafwe up- 
sagt och afstådt sitt arrende som det med Högwällb. Hr Baron 
och Landzhöfdingen sedermehra slutne Contract af den 26 Febrar 
arii 1706 innehåller. Af denna nnderdånigste berättelse täckes 
Eders Kongl. Maij:t allernådigst intaga, att intet Hr Commendan- 
terne alltijd tillförne innehafft detta Landerij, så att således det 
fundament till Hr Öfversten och Gommendantens påstående är eij 
så fast som Hr Öfversten och Commendanten låtit sig berätta.'' 

Skrifvelsen afslutas med en ödmjuk anhållan, att staden måtte allt 
fortfarande blifva vid sin rätt bibehållen. 

Regeringens svar afläts till landshöfdingen baron Posse den 
26 Juni samma år. Deruti omförmäles först den i magistratens 
berättelse gjorda framställning af sakförhållandena och heter det 
derefter: "och emedan Wi, i anseende till hvad i denna saken 
omständeligen är anfördt, hålle betänkeligit at gjöra derutinnan 
någon ändring, utan pröfwe för rättvist, att pieddela Magistraten 
uti denna des underdånige ansökning Wårt nådiga bijfall; Altså 
är härmed till Eder Wår nådiga wilja och befallning, det i för- 
fogen den anstalt, at de Magistratspersoner, som ofwannämnde 
Staden tillhörige Landerij innehafva, mage orubbade wid deras 
derom slutne Arrende-Contract bijbehållas och förblifwa. Hvarmed 
skjer det. Oss till nådigt wälbehag länder." 

Saken tyckes väl härmed böra vara slutad. Men innan det 
kongl. brefvet hunnit hit ned, hade magistraten funnit sig föran- 
låten att till landshöfdingen afiTärda följande skrifvelse af den 4 
Juli 1722: 

"Emot förmodan hafwa wij måst af qvartermästaren Klints 
härhoos bijfogade berättelse förnimma hwad skada dem är till- 
fogat af Wachten på Skantzen Gullberg som skolat afslå Engen 
dersammastädes^ sampt hotelser med Bajonetterne på Musqnetterne 
blifva kiörde ifrån samma slotta, alltså och ehuruwäll wij icke 
kunnat tro, det sådant skiedt med HögwäUborne Hr Baron, Öf- 
wersten och Commendanten Ribbings willia och wettenskap hälst 
han wijd alla tillfällen förklarat sig wara benägen underhålla god 
harmonie och förtroligheet, det och är både emot allmänna Lagen, 



' Här äro synbarligen några ord öfverhoppade. 



Digitized by 



Google 



OM GULLBBR6S ANG. ^ 117 

KoDgl. Förordningar och Kongl. Maijits och Bijksens Ständers fast- 
stälte Regeringsform att någon skall gå ifrån sin wällfängna rätt 
och till någon Egendom utan Laga domb, mycket mindre att med 
våld bringas derutur, hwilcket wäll skulle blifwa med wålld styrt 
om icke det stode fast att Lag giäller och icke Slag, kommande 
oss dock främmande före att Högwällborne Hr Baron, Öfversten 
och Gommendanten nn låter slå och går dermed wjidare än wan- 
liget warit, Ärrendatorerne af Ängen och Stadens Landerij till 
prsBJndice och förläng, fördenskull är wår ödmiuk hörsaipma be- 
giäran att Högw. Hr Baron och Landzhöfdingen gunstigt taktes 
föranstalta med afslåendet och bärgandet af det stycke hwar 
ifrån wij på ofwannämnde efftertänckelige sätt äro afdrifne så länge 
måtte innehållas till dess detta blifwer afgiordt och sluttat, så att 
med wissheet jTå bägge sijdor kan fortfaras, warandes till det wij 
på denna sijdan påstå god grund och goda skiähl att det kom- 
mer staden till, wij förmode så mycket säckrare åtniuta Högw. 
Hr Baron och Landshöfdingens gunstiga och rättvijsa maintein 
som wij intet annat förmodelm begiära än hvad är rättwijst och 
med Lag och Kongl. Förordningar enligit och tillbuda oss att på 
den lindrigaste wägen förbehållandes oss emot underofficeren Lagl. 
utföra saken. Wij förblifva" etc. 

Den 9 i samma månad afiåter emellertid magistraten ett nytt 
bref till landshöfdingen, baron Posse. Deruti omförmäles, huru- 
som magistraten fatt emottaga en dennes skrifvelse, hvaruti till- 
kännagifvits, bland annat, att öfversten, baron Bibbing fått del , 
af K. M:ts ofvan omförmälda nådiga resolution liksom äfven 
af hvad magistraten i sin skrifvelse af den 4 Juli begärt, men att 
baron Ribbing "sig deröfver således utlåtit, att han sielf warit wijd 
ofvanbem:te äng med några fortifikationsbetiänte, som weta hwad 
lastningen tillhörer, der Commendanterna således gräset slagit 
och bärgat, hwilcket nu och allenast skier, så att han alldeles 
intet will befatta sig med Stadens äng eller den dehl som effter 
förra wanligheet der till kommer utan skall hafva befalt den der 
stående wakt att intet hindra någon afslå det lilla stycket, som 
än dertill hörer och knapt en stack eller högst twå giöra lärer." 
Med anledning häraf finner sig magistraten nödsakad på det hög- 
sta protestera "emot alt olaga förfarande och en sådan ensijdig 
förrättning med förbehåll af alla Juris Benefici^e, bediandes öd- 
miukhörsamst Högv. Hr Baron och Landshöfdingen gunstigt täckas 
maintenera dem och staden wijd dess erhållne rätt." 

Nu förlöper vid pass ett hälft år utan att magistratens regi- 
straturer innehålla något ord i saken. Men den 21 Januari 1723 



Digitized by 



Google _ 



118 SIGFRID WIESELGRBN. 

afgår en ny skrifvelse till landshöfdingen; och redan dess öfver- 
skrift i registraturet låter oss förstå, att frågan nu måtte ha in- 
träd t i ett nytt skede. Dä det nyss förut hette: "Till Landshöf- 
dingen Högy. Hr Baron Nills Posse angående den dehl af Skantz- 
ängen som Hr Öfwersten oeh Commendanten Baron Bengt Ribbing 
sig will tillägna" heter det nu; "Till" etc. ... "angående hwad 
en dehl af Landeriet Skantzängen kallat hördt till sielfwa Skantzen 
och det som af Öfwersten och Kommendantet Hr Baron Bengt 
Ribbing nu påstås böra dertill höra." Skrifvélsen lyder sålunda: 

"Det är igenom Högw. Hr Baron och L^dzhöfdingens gun- 
stige Skrifwelse daterat den 19 sistl. December oss communicerat 
en rijtning af den härvarande Fortifications Befälhafwaren Hr Ma- 
jor Blasing utaf hwilcken så wähl som den derwid fogade berät- 
telse skall kunna intagas hwad af ängen wid Giöta Leijonet eller 
elliest Gullberg kallat Kongl. Maij:ts fSstning för detta warit till- 
hörigt och hädaneffter skall tilhöra Lijkmätigt Kongl. Fortifica- 
tionsordningen, begiärandes wij wille wid handen gifwa, hwad wij 

der vid kunna hafva att påminna" etc "och ehuruwäll wij kunde 

hafwa åtskilligt att påminna wid denna ofwan bem:te förrättning 
samt wijsa det emot förra upprättade Ghartor och skilnaden emellan 
det som bör Skantzen Leijonet och Stadens der wid liggande Lan- 
derij tilhöra, Staden dermed till någon dehl fömär skiedt och 
närmare gånget än som bordt wara, ock att wij således fog nog 
hafft till allt det som är påstådt angående Landeriets Maintene- 
rande till staden ock en orubbat besittning samt i anledning deraf 
få niuta Hans Kongl. Maijrts Ållernådigste erhåldne Confirmation 
dera tillgodo. Lijkwäll ock Aldenstund wij för wåre personer ock 
så wijda oss tilstår till befordran af god enighet och Harmonie 
äre willige att låta förblifva wid det rijtningen utvijsar och att 
dereffter skilnad effter förut skiedd besiktning skier emellan fäst- 
ningen och Landeriet, Så gifves det Högw. Hr Baron och Lands- 
höfd. härmed tilkiänna med Ödmiukhörsam begiäran att oss måtte 
blifwa Notificerat när skilnaden skall skie på det ock någon å 
Stadens wägnar må kunna wara närvarande den hijtskickade rijt- 
ning sände wij alltså härjemte H. Hr B. L. P. åter tilhanda och 
förblifwe städze" etc. 

Härmed tyckes striden vara utkämpad. Magistraten gifver 
upp hoppet att "få njuta H. K. M:ts ållernådigste erhåldne Con- 
firmation" tillgodo och begär blott som en ynnest att fä vara med 
och se på, när segervinnaren tillskansar sig sitt åtrådda byte. 

Och på hvad rättslig grund stödjer denne senare sina åtgö- 
randen? — På en lös uppgift af "några fortificationsbetiänte" om 



Digitized by 



Google 



OM GULLBEKGS ÄNG. 119 

hvad som fågtningen förut varit tillhörigt, samt på "Kongl. Forti- 
ficatioDSordningens'' föreskrifter. 

Hvad na beträfifar det förra, är redan visadt, att kronan åt 
staden utan något kändt förbehåll öfverlemnat hela GuIIbergs- 
ängen, oeh att denna ännu 1696 fullständigt varit i stadens ego. 
Att, efter hvad af somliga uttryck i den anförda skriftvexlingen 
tyckas framgå, vare sig redan då eller sedermera någon mindre, 
berget närmast tillgränsande remsa af ängen blifvit tagen i besitt- 
ning af kommendanterna, är alltför möjligt, ehuru dermed icke 
någon rätt dertill torde vara uppvisad. Ty den vid den tiden gällande 
och jemväl åberopade fortificationsordningen af den B juli 1695 
innehåller intet bemyndigande i den vägen. Såväl nämnda ord- 
ning som 1699 års L reglemente för fästnings-reparationerna stå 
på en helt annan grund. Stad eller enskild person, som eger mark 
utanför glacin eller förgraf, är sålunda förpligtad att uppföra stäng- 
sel två famnar utom förgrafven eller tre famnar inom foten af 
glacin, om der ingen förgraf är, och får icke å den instängda 
marken plantera träd eller buskar, gräfva gropar, eller uppföra 
byggnad, men tillerkännes deremot med uttryckliga ord rättighe- 
ten att i ersättning härför åtnjuta det å samma mark växande 
gräset. Blott det gräs, "som pd Wärhet kan falla", tillerkännes 
fortifications-befälhafvaren "och de andre fortificationsbetjente." 
Skulle för fästningsverks uppförande kronan icke tillhörig mark 
behöfva tagas i anspråk, borde dess egare derf^r erhålla skälig 
refttsion; o. s. v. För något godtycke lemnas i dessii ft3rord- 
ningar intet utrymme. 

Allt oaktadt, aflopp emellertid saken på anfördt sätt. En 
gränsskilnad har troligen blifvit faststäld, dervid måhända den 
af major Blasing upprättade kartan lagts till grund. Då Gullbergs- 
ängen efter en lång följd af år ånyo befinnes under sitt gamla 
namn upptagen i stadsräkenskaperna, motsvarar deli hvad som 
numera namnes Lilla Olskroken; det öfriga af ängen är den sta- 
den på ofvan anförda sätt frånhända del, som än i dag kallas 
Kommendantsängen. 

Efter det ängens delning sålunda kommit till stånd, följde en 
vapenhvila, som verkligen tycktes vilja förbyta sig i stadigvarande 
fred. Den räckte i hundrafemtio år. Men då började ånyo stötas 
i den samma gamla stridsluren som förr, och tvistens Einheriar 
drogo åter ut att kämpa om Gullbergsängens torfvor. Ännu pågår, 
som vi sagt, den striden. Mén den hör också derför till dagens 
krönika, och tiden att historiskt teckna den är ännu icke kommen. 



Digitized by VjOOQIC 



120 SIGFRID WIESELGRKN. 



Bil. Lit. A. 



Copia. 

Högwellborne Hr Baron Gonverneur och Amiral, Nådgunstige 

Herre. 

Såsom det hafwer den högtäh:de Magistraten för medellst des 
2:e till Eders Exell:s d. 22 och 30 si^tl. Junij aflåtne skrifweliser 
och svahr behagat betyga den goda benägenheet, för högwell- 
borne Herr ÖiVersten och Commendanten ^aron Posse till att 
under arrende willkohr npplåtas Gullbergs ängen här för Staden 
Götheborg, äiVen som den högtäh:de Magistraten har wehlat oss, 
den på någon tijd gynna, så frampt Wij den samma skalle willja 
till wellbem:te hr Baron Öfwerste och Commendant godwilleligen 
inrymma och upplåta, alltså hafwe wij så well Eders Exelhs till 
höggunstigt wällbehag, som till bijbehållande af Hr Baron Ofwer- 
sten och Commendantens gunstige affection för wåre egne per- 
soner, och iemhwell i synnerhet att wij för wår dehl gerna Con- 
tribuera, alt hvad som kan lända till all godh förtroligheets under- 
hållande, emellan Hr Baron Öfwersten och Commendanten och den 
högtäh.de Magistraten härmedh wehlat på den händeeisen afträda 
bem:te arrende ägendohm, med förmodan, det låther den högtäh:de 
Magistraten, uppå Eders Excell.s höggunstige och behagel. noti- 
fication om denna wår upplåtellse, sig således behaga, förmedeelst 
dess behörige arrende Gontracts Extraderande till Hr Baron Öf- 
wersten och Commendanten förber:de ägendomh att Transportera, 
och wij i öfrigit med skylldig respect framhärde 

Eders Excell:s 
allerödmiukhörsammaste Tienare 
Götheborg d. 26 
Janu. 1706. 

Hind. Scharp. J. Seth. 

Gum suo originali concordare vidi 
Lars Jonsson. 



Digitized by 



Google 



OM GULLBBRG8 ÄN(i. 121 



Bil. Lit. B. 



Borgmästare och Råd i Götheborg och öfwer dess tillhörige 
Lähn : Giöre Witterligit, att wij på innewahrande Dato, uppå Cam- 
mererarens och Secreterarens här utj Giötheborg och Bahuus 
GouYemamente högachtade hr Henric Scharps och hr Johan Seths 
giorde ansöckning, och Hans Excell:8 Hr Gonvemenrens och Ami- 
ralens Högwällborne Baron Siöbladhs inkombne förskrift, hafwe 
oplåtit och förpacktat, efftersom wij och härigenom oplåte och 
förpachte till wehlbem:te Hr Cammererare och Sécreterare een Sta- 
dens Landerie äng wid Wästgiöta Läijonet belägen, som framb- 
ledne Offersten och Gommendanten hr Gnstaf Macklier någon 
tijdh Arrendewijg innehafft och igenom des dödl. afgång obetagen 
lembnat, hvilken äng på Stadens Landerie charta är designerat 
änder N:o 122. 

Och som fördenskull mehrbem:te Cammererare och Sécreterare 
det waniiga Arrendet som är 30 D:r 24 öre Silfyerm:t åhrligen och 
i rattan tijdh owägerl. att erläggia sig förplichtat hafwa; Ty för- 
säkre wij dem deremoth, att dee nu och frambdeles wid samma 
äng och detta Arrende Contract skola blifva Conserverade och 
bibehålldne, så länge dee sielfwe lysta densamma för ofwanbem:te 
Arrende och åhrl. afgift att behålla och nyttia; men der dee begge 
eller och någon thera skulle samma Landpacht med tijden willia 
afträda Skieer thet till Magistraten, utan tillåtellse att transportera 
theras Rätt till någon annan eller att utwärka sig deröfwer någon 
annan titnli eller förmån än dhetta Oontract innehafwer, eftersom 
och för iUstningens skuUd ingen bygnad eller åkerbruuk der- 
sainmastädes får anläggias utan bör så hädanefter som hijt tills 
allena till höbergning brukas. Till wisso hafwe wij thetta under 
Stadens Insegle och Secreterarens underskrift stadfästa ocli be- 
kräflfta låtit. Act. Giötheborgs Rådhuus d. 5 Decenib. A:o 1701. 

(Sigill) 

På Magistratens vägnar 

och ordres 

Wilhelm Silentz 

Civit:s Gothob. Secretarius. 



Digitized by 



Google 



122 SIGFRIP WJESBLOaB}!. 



Bil. Lit. C. 



Borgmästare och Rådh i Götheborg och öfver des tillhörige 
Lähn, Giöre witterliget, at aldenstund en Stadens Landerie Engh 
wid Gullberget eller WäStgiOtha Leyonets Fästning belägen 
har för detta warit androm under Ärende uplåteu, men nu 
är worden Ledig, och Rättens Ledamötter fördenskull ästundat 
sjelfwe under Ärende behålla; Lijkwäl och emedan nu wa- 
rande General Maijoren och Öfver Commendanten Högwäl- 
borne Hr Baron Hugo Hamilthon af Magistraten begärt hafwer, 
att emot åhrlig och vanlig Afgift till Stadena Gassa samma Eng 
till höijande fk nyttia; Thy hafwe vi, utan anseende dertill att 
Stadens Uthrymme är knapt, och somlige af oss ännu ingen eller 
ringa dehl deraf under Ärende erhållet, samt till attbetiena wäll- 
be:te Hr Baron, General Maijoren och Öfwer Commendanten, up- 
låtet och förpachtat, eftersom wij och härmed arendewijs uplåte 
och förpachta mervälberte Hr Baron, General Maijoren och Öfwer 
Commendanten saniima Stadens Landerij GullbergsEngen kallad, 
som på Stadens Landerie Charta under N:o 122 designerad är, 
emot den wahnliga åhrl:a Afgift, som är 30 D:r 24 (öre) S:mt, 
hvilke åhrligen till Thomasmässodagen, uti Stadens Cassa, i följe 
af Reglementet inlefwereras och erläggas moste för Räkenskapernas 
Ricktighet skull; Och Magistraten på Stadens vägnar sig will för- 
behållet hafva, att detta Ärende Coutract intet länger fi^rstås eller 
wara skall, än som Hr General Maijoren och Öfver Commendanten 
sin nu varande Öfver Commendants Function hoos oss förträder, 
och att detta Contract icke på något sätt af honom transporteras 
in på någon annan, eller derunder sökes att utwärckas någon an- 
nan Titel eller Förmon, än detta af oss wällmente Förpacht- 
nings bref innehåller, eij heller under Nampn af Förbättring eller 
Cultur att gravera Staden med någon afkortning i Ärende Sum- 
man, utan allena att nyttia Engen til hööbärgning; Så lärer iem- 
väl Hr Gen: Maijoren och Öfwer Commendanten där han inom 
den tijden skulle för sin Person behaga att upsäija eller af- 
träda Förps^chtningen, giör^ detsamma till Magistraten, och lembna 
alt under Stadens forna, och af Kongl. M:tt allernådigst förunta 
Disposition. 



Digitized by 



Google 



OM GULLBEKGS ÄNG. 123 

Till wiBBo hafver Hr General Maijor och Öfver Commendan- 
teu å sin sijda, och Wij på Stadens wägnar detta Contract med 
Stadens wahnlige Sigill, sampt Secreterarens och Bokhållarens 
Underskrifter uti twenne Exemplar stadfästa och bekräfta låtet. 
Datnm Götheborgs Rådhus d. 4 Maij anno 1713. 

(Sigill) 

Hugo Hamilton. På Magistratens vägnar 

och befallning 

H. Eekman. 

H. Andersson. 



Digitized by 



Google 



Hyarjehanda. 

Ett bref från öfvorste KUnckowstrSm till Carl Gustaf Tessin 
om Bohuslåns fomlemningar^ deras upptecknande m. m. 

I ett följande häfte af dessa »Bidrag» torde vi fk tillfälle att 
redogöra för de vigtigaste åtgärder, som blifvit i äldre och nyare 
tider vidtagna till uppsökande, skyddande och beskritVande af 
Bohusläns fornminnen. Vi hafva emellertid trott det vara af in- 
tresse att här meddela fbljande i Eongl. Vitterhets- Historie- och 
Antiqvitets-Akademiens arkiv förvarade bref. 

»Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:tts och Rikets Råd, 
President, Öfwerste Marskalk, Hans Kongl. Höghets Prints Gustavs 
Gouverneur, Academise Cantzler, Cantzler, Riddare och Commen- 
deur af Eongl. Maij:tt8 orden, samt Riddare af Swarta örnen. 

Hvad ljus de gamle tiders historia erhållit af deras möda, 
som upletat de uti Riket kringspridde minnesmärken, har man 
genom de tid efter annan derom uplägde arbeten kunnat erfara. 

Bohus Län, som minst kunnat hugna sig af wittre efifterforskare, 
torde dock kunna förnöija deras cnriosité och framwisa en mängd 
af gamle uppreste stenar, ättehögar, stenryskjor, grafställen och 
andre dylika lemningar af den fordna tiden, hvilka äfven kunde 
gifva uplysning uti historien och anledning till både vackre och 
nyttige anmärkningar. 

Herr Probsten Oedman, som beskrifwit Bohus Län^, har väl 
åtskilligt uptagit, men som dess beskrifning merendels stödjer sig 
på berättelser, så är icke att undra, om en del är utelemnat, en 
del ofullkomligit och en del osäkert. 

Under mitt vistande på denna yttersta kanten af detta län 
har jag, ibland åtskilligt annat, haft tillfälle att bese rudera af ett 
gammalt Slott, icke långt ifrån Säteriet Blommesholm, på ett skär 
eller holme uti sjön Fåringen, igenom hvilken sjö Högstsal. Hans 
Kongl. Maj.tt Konung Carl den 12:te låtit föra Galérérne till Ide- 

^ Johan Oedmans »Chorographia Bahusiensis, thet är Bahus-Läns Be- 
skrifning» hade utkommit år 1746. Oedman var kyrkoherde i Tanum. 



Digitized by 



Google 



126 

fjorden vid FredrichshalL Sådane rndera af gamle Slott finnas p& 
åtskillige ställen. Uti Tannms socken icke långt ifrån hafwet har 
jag äfven besedt en bergshälla, uti hvilken finnes uthuggen en 
man med spjut i handen, hyarom berättelsen är, att en skottsk 
anförare blifvit uti gamle härfärder derstädes under flyktandet sia- 
gen, och den ställning, hvaruti han igenfunnits, uti berget uthuggen. 

Jag vill icke nämna om upreste stenar, hvilka icke altid 
kunna vara domareställen, begrafningsplatser och åtskilligt dylikt, 
som kan fOrtjena antiquariers upmärksamhet: Jag hemställer al- 
lenast till Eders Excellence i ödmjukhet, om icke Eders Excellence 
med mig instämmer uti den nytta som man kan wänta sig, så 
framt en kännare och älskare af fordne tiders minningsmärken 
blefwe fOrordnad att dem uti Bohus Län efftersöka och uptekna. 

Gillar Eders Excellence ett sådant förslag, så lärer ock Eders 
Excellence Hög Gunstigast täckas befordra detsamma till verkstäl- 
lighet, på bwilken händelse nyttan kunde blifva dubbel, om till 
tl^ljeslagare på en sådan resa utsåges en som tillika vore kunnog 
uti natural historien och hushålds wettenskapen. 

Landets situation, jordmån och beskaffenhet är tjenlig till 
månge näringsfång, men man lärer knapt uti någon del af Riket 
finna större okunnoghet hos inwånarena att nyttja dem, särdeles 
bvad jordbruket angår, som mycket är ft^rsummat. 

Professor Ealm har fuller en gång rest igenom Bohus Län; 
men utom det att historia naturalis war då ett främmande och 
obekant studium för de fläste, om icke alle, hvarom man dock 
sedermera begynt winlägga sig, så skedde dess resa igenom 
landet i största hastighet, bvarföre ock, i fall hädanefter någre 
skulle nedsändas till uplysnings gifwande uti ttntiquiteterne, natural 
historien och oeconomien, synes nödwändigt och nyttigt att pre- 
sterskapet och ståndspersonerne förut om deras ankomst under- 
rättas, på det de i beredskap måtte kunna hopsamla ock göra sig 
underrättade om alt det som till en så curieux och nyttig under- 
sökning kunde tjena. 

Eders Excellence, såsom en älskare och uplyst Herre uti wet- 
tenskaperne, wågar jag mig att föredraga desse mine ödmjuke 
tankar, hwilke helt och hållet Eders Excelhce öfverlemnas, ut- 
bedjande mig att uti Dess grace och Hög Gunstiga åtanka få wara 
innesluten, såsom den, hwilken med ouphörl. wördnad har den 
äran att lefwa 

Eders Excellences 
Strömstad -^Uer ödmiukaste tienare 

d: 17 Jan: 1751 J. MauriU Klinckovström,j> 



Digitized by 



Google 



126 

På brefrets första sida är antecknadt, dels 
»Kongl. Maij:tt remitterar detta i nåder til des och Riksens 
Cantzlij Collegii nnderd. utlåtande. 

Stockholm i Råd C:n d. 23 Jan. 1751. 
på nådigste befallning 
C. Rudenschöldi\ 

dels »Upl(äst) d. 22 Februari 1751». 

Öfversten, sedermera generalmajoren, Johan Mauritz Klinckow- 
ström var, enligt Anreps »Svenska Adelns Ättartailor», född år 
1692. Han dog i Stockholm år 1768 och slöt på svSrdsidan ade- 
liga ätten Klinckowström. Han hade år 1715 blifvit dansk krigs- 
fånge rid Stralsund och någon tid suttit på Akershus fästning i 
Norge. År 1744 följde han med ambassadören, riksrådet grefve 
Carl Gustaf Tessin till Berlin och bevistade förmälningen mellan 
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrica. Han var gift med Johanna 
Maria Falck, dotter af handelsmannen Falck i Göteborg. I Cansli- 
Gollegii nedan anförda protokoll kallas han »Gränse-Commissarie». 
Det är troligen derföre brefvet är dateradt Strömstad. 

Enligt Cansli-Collegii protokoll för den 22 Februari 1751, re- 
mitterades Elinckowströms förslag »till Antiquitets Archivi utlå- 
tande, särdeles huruvida några medel till en sådan resa voro att 
tillgå, till hvilken ända Herr Baron och Hof Canzleren (Hamilton) 
tog till sig brefvet, att det Archivi ledamöterna tillställa». 

Såvidt vi hittills kunnat se, föranledde skrifvelsen emellertid 
icke någon åtgärd af Antiqvitets-Archivet, troligen af brist på 
medel. ^ 

O. M— s. 



Förkortningar. 

Cederatr. sand, = Stadsläkareo m. m. friherre C. Cederatröms samling i 

Strömstad. 
h:d = härad. — sm = socken. 
St. M. = Statens Historiska Museum. 
Sv. forns. = "Svenska fornsaker", Atlas till "Sveriges forntid", af Oscar 

Montelius. 



Digitized by 



Google 



Innehåll. 



Sid. 

Ur Bohusläns historia före föreninf(en med Sverige. Af Hans Hildebraiid. 1. 
Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. 

Med 77 träsnitt 13. 

Om Tanumstenen. Af Viktor Rydberg 89. 

Silfverkaik från Dragsmarks klosterkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 

1 träsnitt 93. 

Konghälls gamla sigill. Af Oscar Montelius. Med 2 träsnitt .... 96. 
Om Qullbergs äng. Ett bidrag till historien om Göteborgs landerier, 

af Sigfrid Wieselgren. Med 1 karta 97. 

Hvarjehanda. Ett bref från öfverste Klinckowström till Carl Gustaf 

Tessin om Bohusläns fornminnen. 124. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 




En del af 1696 års karta olVer Götebarj^H stad» e^or. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



iC'9^f 



BIDRAG TILL KANNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHALLNINGS-SALLSKAP 



ANDRA HÄFTET 



187 5. 



Pris 2 kronor. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



d^ 



BIDRAG TILL KANNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÄ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHALLNINGS-SALLSKAP 



ANDRA HÄFTET 



187 5. 



STOCKHOLM, 187C. 

P. A. NORSTEDT tt BÖNER 

<UNOIi. noKTRTCSARK 



Digitized by 



Google 



•^xjfM-^D CO/./ 7 



>^^ 



'Cf, 



SEP 24 1ÖB7 



S^BRA?-^- 



^/b^.'rrC 



<- f-: !t,i\. 



Digitized by 



Google 



Utgifvandet af dctt» häfte har fördröjts af åtskilliga omstän- 
digheter, hvilka jag ej kunnat förutse. Äfven i afseende på inne- 
hållet hafva afvikelser från det i företalet till första häftet omtalade 
blifvit nödvändiga, emedan man önskat så fort som möjligt med- 
dela dels prof på herr Baltzers nya afbildningar af länets hällrist- 
ningar, dels herr Bergs redogörelse för hans undersökningar på 
Hisingen. 

Tredje och fjerde häftena komma att bland annat innehålla: 

1. P^ortsättning af beskrifningen på de "Bohuslänska forn- 
sakerna från hednatiden", upptagande i främsta rummet de inom 
Tanums härad anträffade fynden; 

2. Fortsättning af redogörelsen för "Bohuslänska hällristnin- 
gar ; 

3. Afbildningar och beskrifningar å några af de i länets kyrkor 
bevarade dopfuntamc från medeltiden; 

4. Afbildningar och beskrifningar å träsniderier tillhörande 
friherre C. Cederströms samling i Strömstad; samt 

5. Utdrag ur de i Göteborgs Musei arkiv förvarade "Asche- 
bergska papperen", meddelade af herr doktor H. Hjärne. 

Det tredje häftet torde blifva färdigt före utgången af inne- 
varande år. 

På det att den i första häftet påbörjade beskrifningen å de i 
länet funna fornsakerna måtte blifva så fullständig som möjligt, 
anhåller jag vördsamt, att hvar och en, som eger eller har känne- 
dom om sådana fornsaker, måtte, så fort ske kan, meddela mig 
underrättelse derom, såvida han icke vet, att jag redan om dem 
erhållit kunskap. För h varje sak torde uppgifvas ämne (flinta. 



Digitized by 



Google 



annat stenslag, brons m. m.), form, mått och allt hvad man vet om 
dess fyndort och om de omständigheter, under hvilka den blifvit 
hittad; samt om möjligt bifogas konturteckning af hvarje sak eller 
hänvisning till närmast liknande figur i något arkeologiskt arbete. 
Åfven det miTista bidrag mottages med tacksamhet. 
Stockholm i Januari 1876. 

Oscar Montelius. 



Digitized by 



Google 



Fynd från stenåldern på Hisingen. 

Af WILHELM BERG.» 



På åtskilliga ställen inom vårt land bar man tid efter annan 
upptäckt platser^ der marken är tätt beströdd med skärfvor af 
flinta, bland hvilka man äfven finner ett ocb annat mera ntarbe- 
tadt redskap. I allmänhet äro dessa platser belägna vid bafvet 
eller större vattendrag. 

Redan länge bar man i Skåne känt tillvaron af sådana så 
kallade »verkstäder» från stenåldern. 

Vid Hafäng i Raflanda socken^ på Skånes östra kust^ är ett 
stort sandfält öfversålladt med flintskärfvor, hvilka ligga icke alle- 
nast på ytan, atan äfven på ett par tums. djup ned i sanden. 
Doktor H. Hildebrand, som för några år sedan besökte stället, ' 
fann der bland flintskärfvorna åtskilliga skrapor, samt spridda bi- 
tar af grofva lerkärl, Ijocka, till färgen svartgrå, å ena ytan gul- 
röda, hvilkas massa innehöll stora qvartskorn. »En bit af en öfver- 
kant visar en enkel omering, åstadkommen derigenom, att man 
med ändan af en pinne gjort runda intryck i den mjuka massan, 
i sneda rader från öfverkanten. Ett annat, litet fragment af en 
öfverkant är prydt derigenom, att man kring kärlet, innan det 
torkat, lindat i några hvarf ett snöre, som lemnat temligen djupa 
intryck». Doktor Hildebrand anser verkstaden vid Hafäng tillhöra 
den slipade flintans ålder. 

Ett dylikt fyndställe är den s. k. »Lindormabacken», ett sand- 
fält på kusten, I mil norr om Hafäng. Detta fält är betäckt med 
flintskärfvor, bland hvilka man funnit en mängd bladformiga och 
tväreggade pilspetsar (af samma form som fig. 66 i Montelii »Sven- 



* Föredrag hållet den 14 Juni 1875 vid Svenska Fornminnes-forenin- 

gens årsmöte i Göteborg. 
^ Se hans beskrifning dera i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», tredje 

delen, sid. 9 — 11. 

Bidr, t. Gåteb, o, Boh. låns hist, 2. 9 



Digitized by 



Google 



128 



WILHELM BERO. 



ska fornsaker»), samt groft slagna mejslar af flinta, jemte yxor utan 
skafthål af^andra stenslag./ 

Andra dylika verkstä- 
der äro kända från stran- 
den af Ringsjön, m. fl. plat- 
ser i Skåne, samt från åt- 
skilliga ställen i Blekinge, 
Halland och Bohuslän. 

Från sistnämnda land- 
skap eger Göteborgs Museum 
följande fynd af detta slag: 
1). Från Brimneskär 
vid Knipen i Thorsby pasto- 
rat. Inlands södra härad: 

en vacker fiintkärna 
och tre väl formade 
»knifvar» (spånor) af 
ljusgrå, svagt hvit- 
fläckig flinta. »Dy- 
lika lära der finnas i 
mängd». 
2). Från en sandbacke 
på Koön vid Marstrand: 

Två kärnor, 21 spå- 
nor, samt ett aflångt 
smalt och tunt red- 
skap med sågtandade 
eggar och tydligen ut- 
arbetad spets, troligen 
en mindre spjutspets 
eller större pilspets, 
allt af flinta. Sådana 
saker lära äfven der 
vara talrika. 
3). Från Korehogen un- 
der Morlanda på Oroust: 

den 2 tum långa ne- 




Se »Antiqvarisk tidskrift for Sveriges, 3 sid. 19 — 23, och friherre A. 
Karcks afhandling »Om stenålderns delning och kustfynd i Skåne»^ 
införd i »Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning» 
(Lund, 1872). 



Digitized by 



Google 



PYND FrXn stenåldern PÅ HISINGEN. 



129 



sprungen yxa af slipad, svartgrå flinta, samt en präktig, 
oslipad, bred rätmejsel af gul flinta, 8,4 tum lång och 2,3 
tum bred (fig. 1). Flintspånor äro der talrika. Samt 
4). Från Flateby i Harstads socken: 

Tre spånor och ett halfmånformigt redskap ; »10 ä 12 dy- 
lika lågo^vid hvarandra och fiintbitar i mängd». 
På öarna i Göteborgs skärgård äro lik- 
nande fynd ej sällsynta, och på Styrsö träffas 
enligt uppgift flintspånor öfverallt, såväl i åk- 
rarne som i den oodlade marken, strax un- 
der torfven; dock synes der vara mera ondt 
om bättre arbetade föremål. Likväl finnes i 
häradshöfding Gbrysanders samling här i Gö- 
teborg en särdeles vacker dolk af blågrå flinta 
från denna ö, funnen midt ibland spånor och 
afbildad fig. 2; samt från Bravik, likaledes på 
Styrsö, en rätt vacker, 2 tum lång, smal rät- 
mejsel af hvit flinta. 

Man kan hafva goda skäl att antaga, det 
en ö sådan som Hisingen, belägen vid en stor 
flods utlopp i hafvet, omgifven af fiskrika 
vatten och i sitt inre säkerligen erbjudande 
god jagt, redan synnerligen tidigt varit be- 
folkad, och man borde derföre på densamma 
kunna anträffa fynd af ungefär samma be- 
skaffenhet som de nyss omtalade. 

Det var dock éj förr än 1863, som upp- 
täckten af ett dylikt gjordes, och det är en 
redogörelse för nu verkstälda undersökningar 
af såväl denna som af andra dylika på syd- 
vestra kusten af Hisingen kända fyndorter 
närvarande uppsats har till syfte att fram- 
lägga. 

Förenämnda år, 1863, började kommi- 
nister Sellman uppförandet af en efter ho- 
nom numera benämnd villa på östligaste ut- 
språnget af Lilla Ramberget, midt emot Göteborg. När den 
blifvande trädgården skulle upplöjas, gjordes då af herr intenden- 
ten A. W. Malm i gruset det fynd åf flintspånor, som nu finnes på 
Göteborgs Museum, hvarjemte en numera bland dessa saker lig- 
gande flintyxa lemnades af herr Sellman med uppgift, att den 
förut anträffats på ungefär samma plats som spånorna. Det var 





Fig. 2. FlintdolJc, 
Styrsö. Vs- 



Digitized by 



Google 



130 WILHELM BERG. 

(look i synnerhet vid anläggandet af den npp till boningshuset le- 
dande vägen, som man fann spånor i mängd, eller efter berättelse 
i »Qerdingtals». Denna väg, som mot nordvest i tvära krökningar 
slingrar sig uppför det branta berget, är anlagd i en liten sänk- 
ning med en bergvägg nästan omedelbart invid sig på norra si- 
dan, och en mycket smal jordyta åt andra sidan, der marken 
strax blir sumpig genom källsprång. Det är endast och allenast 
i sjelfva den smala jordremsa, som upptages af vägen och några 
få fot på ömse sidor derom, som skärfvor och föremål af flinta an- 
träffas, och det ej ens utefter vägens hela längd, utan egentliga 
början är först der stigningen blir brantare. Om man här uppta- 
ger grästorfven med den 6 å 8 tum tjocka matjorden, vidtager ett 
lager af grus, blandadt med större och mindre kullersten, och i 
detta gruslagers öfre del ligga flintspånor, pilspetsar, skrapor, kär- 
nor m. m. strödda om hvarandra. Dock hafva de 
^ af mig företagna gräfningarna ådagalagt, att flint- 

I 1 spånor (»knifvar») visserligen äro ganska talrika 

bland den stora mängden af skärfvor, men att 
mera bearbetade föremål äro mycket sällsynta. 
Af dessa senare äro funna: 

a) 11 bladformiga pilspetsar. 

b) 5 aflånga, trekantiga och sågtandade pil- 
spetsar (fig. 3), deraf en särdeles vacker 
på Göteborgs Museijm. 

c) En rätt bra arbetad aflång skrapa. 

d) En vacker, slipad, bred rätmejsel af gråblå 
flinta med tydliga spår af stark nötning; 
5,6 tum lång, 2,2 tum bred vid eggen, samt 
med nästan alldeles fyrkantig bane, ungefär 
en tum i qvadrat (fig. 4). Tillhör Göteborgs 
Museum. 

e) Nedre delen af en afslagen dylik af mörk- 
^^ grå flinta, särdeles fint polerad. (Härads- 

höfding Chrysanders samL). Samt 

Fig. 3. Pilspets af f) Ett styckc af ctt lerkärl af grof svartbrun 

jiinta. seiimans och illa bränd massa, utan alla prydnader; 

a, istngen. 3. styckct är för Htct för att man skulle kunna 

af det samma sluta till kärlets form. 

Utom det nu nämnda finnes på Göteborgs Museum tvänne 

mycket väl och omsorgsfullt arbetade spjutspetsar af blågrå flinta, 

af samma typ som fig. 49 i »Svenska fornsaker»; den ena är 

2,5 tum lång och 7 linier bred, den andra 2,1 tum lång och 7 



Digitized by 



Google 



FYND FR.In STENÄLUEKN pX HISINGEN. 



131 



linier bred. Dessa båda spjutspetsar skola enligt uppgift hafva 
hittats »på Ramberget», ovisst livar, men efter all anledning vid 
Sellmans villa. 

Då man fortsätter vägen under berget vester ut mot Lundby 
kyrka, synes ej spår efter skärfvor, förr än man kommer förbi det 
egentliga Ramberget; hvilket 
är helt naturligt, emedan denna 
sänka mark för ej långt tillbaka 
stått under vatten. Men på an- 
dra sidan härom höjer sig mar- 
ken, och flintskärfvor visa sig 
öfver allt, ehuru mycket sprid- 
da och, med undantag af en 
vacker och ovanligt lång spån 
(i häradshöfding Chrysanders 
saml.), utan egentligen bestäm- 
da former, hvilket förhållande 
är detsamma i trakten kring 
kyrkan. Från denna, som är 
temligen högt belägen, sänker 
sig ånyo marken åt söder, tills 
den i närheten af elfven åter 
uppstiger och vid Sannagär- 
den bildar en liten högslätt, 
hvilken åt öster och nordost 
stupar brant ned, och i hvil- 
ken jordmånen utgöres af 
mycket stenblandad sand och 
delvis äfven lera, hvaröfver 
ligger ett lager svartmylla med 
en tjocklek från 6 tum till 2 
fot. 

Vid nyssnämnde egendom, 
det gamla biskopsbostället San- 
nagården, har af ålder i kan- 
ten af slätten åt öster och 
nordost varit tvänne sandtag, 
hvaraf det senare begagnats, 
af Lundby sockhemän och det 
förra af Göteborgs stad. Of- 

vanför detta höjde sig ett forntida minnesmärke, troligen från 
jernåldem, bestående af en grafhög med invid densamma resta 




F"ig. 4. Slipad rätmejsel af Jlinta. 
Sellmans villa^ Hisingen. Va- 



Digitized by 



Google 



132 WILHELM BERG. 

tvänne väldiga baatastenar. Så småningom hade stadens sand- 
tägt skridit allt närmare, och slutligen måste högen borttagas 
och stenarne undanflyttas, hvilket arbete anförtroddes åt den at- 
märkte intendenten för Göteborgs Musei historiska afdelning, herr 
G. Brusewitz, som utförde det med sin vanliga noggrannhet och om- 
sorg, och det är ur hans berättelse härom som nedanstående upp- 
gifter äro hemtade. 

I början af April 1874 företogs arbetet, och herr Brusewitz 
iakttog då, dels huru under sjelfva högen, på den ursprungliga 
marken, befunno sig tre tillslagna skärfvor af fiinta, bland hvilka 
en troligen varit ämnad till pilspets (fig. 6), dels att alfven på 
vissa ställen vid sjelfva sandtaget var öfversållad med skärfvor af 
flinta, hvaraf hela högar uppsamlades, och de mera arbetade ut- 
valdes för att bevaras i Göteborgs Museum. Då sedermera nog- 
grannare undersökningar företogos, kommo, i samma mån alfven 
undangräfdes, runda stensättningar i dagen, hvilka i gräsvallens 
orörda skick varit alldeles omärkbara. I dem anträffades lerurnory 
utan alla ornamenter och gjorda på fri hand. Bearbetad flinta, 
dock endast i små skärfvor, fanns ungefär i jemnhöjd med en urna; 
ett par skärfvor hittades till och med straxt under densamma. I 
en annan, som var fyld med brända benbitar, fanns en väl formad 
flintspån lik fig. 8. 

Sedermera anträffades »strax under alfven en flat stenhäll, 
omkring 1 aln i qvadrat, som hvilade på 3 eller 4 vertikalt stå- 
ende stenar; härunder stod, omgifven af jord, en urna större än de 
föregående och af mycket afsmalnande form». 

Sannolikt är, att dessa grafvar och flintskärfvor varit vida tal- 
rikare längre ned i sluttningen, der nu sandtaget är, och man ser 
tydligt, huru antalet minskas, ju längre upp på slätten man kommer. 
Arbetarne vid sandtaget uppgifva också, att vid föregående gräf- 
ningar delar af lerkärl allt emellanåt nedrasat. 

Af verkligen bearbetade föremål, som här hittats, må nämnas: 

a) 10 fiintkärnor, bland hvilka en särdeles vacker och regel- 
bunden, som förvaras i Göteborgs Museum (fig. 7). 

b) 4 borrar (?) af flinta. 

c) . 100 spånor eller knifvar af flinta (fig. 8). 

d) 12 groft slagna spjutspetsar (?). 

e) 12 halfrunda skrapor (fig. 9). 

f) 18 aflånga skrapor; af dem befinna sig 14 i Göteborgs 
Museum, alla särdeles vackra (fig. 5 och 10). 

g) 3 bladformiga pilspetsar. 



Digitized by 



Google 



rVNP FRÅN STEnAi-DBRN l'k HISINGEN. 



133 




^ig. 5 Skrapa af fiinta. Sannagärden, 
Bisingen. Vi* 




^ 



( ) 

Fig 7. nflinthåmanj från hvilken spånor 
äro slagna. Sannagården, Hisingen. Vi- 




Fig. 6. Pilspets (t) af fiinta. 
Sanna gården, IJisingen, '/,. 




Fig. 8. Flintspån. Sannagården, Hi- 
singen. Vj. 



Digitized by 



Google 



134 



WILHBLK BERO. 



b) En spjutspets, väl och fint arbetad af blågrå fiinta^ 3,3 

tum lång ocb 1,2 tum bred, (Göteborgs Museum). 
i) En slipad fiintyxa. 





Fig. 9. Flintskrapa. Sannagårdeity Uisinyen, Vi- 





( 



] 





Fig, 10. Flintskrapa. Sannagården, Hisingen. V,. 

j) Nedre delen af en afslagen, slipad yxa af ljusgrå flinta. 

(Göteborgs Museum). 
k) Mellersta delen af en alldeles dylik. (Författarens samling). 



Digitized by 



Google 



FYND PRAN STENÅLDERN PÄ HISINGEN. 135 

1) Ett bryne af sandsten, nästan rnndt oeh angefår 1,5 tum 
i diameter, samt ett par linier Ijockt, företeende tydliga 
spår af nötning på ena sidan. (Göteborgs Museum). 

ra) 8 lerkärl, mer eller mindre söndertryckta. Fem af dessa 
äro söndergångna i små stycken; ett är, ehuru illa ska- 
dadt, likväl åter hopsatt efter långt arbete. Dess massa 
består, liksom alla de öfrigas af oslammad lera, full af 
glimmer och qvartskorn, samt är på en del ställen så lös, 
att man lätt kan med fingrame söndersmula den till stoft. 



Fig. 11. Lerkärl, Sannagården, Hisingen. Vi* 

Färgen är på yttre sidan delvis gulbrun såsom kring bal- 
sen, delvis svartbrun liksom på inre sidan, ehuru den der 
är mörkare och på en del ställen öfvergår i svartgrå; 
bränningen är ytterst ofullkomlig. Kärlet är tillverkadt 
på fri hand och företer på flere ställen spår efter arbe- 
tarens händer. Det har i öfrigt det utseende som fig. 11 
utvisar; dimensioperna äro: 

vidd kring midten 23 tum 

» » öfre kanten * 12,1 » 

» » bottnen 13,1 » 

höjd 1.0 v 



> 



Digitized by 



Google 



136 



WILHELM BEaO. 



bottnens tjocklek 4 å 5 linier 

massans » 2 å 2,5 » 

Lnndby sockens sandtag, som ligger straxt invid det förra 
men åt nordost, företer endast fä spår efter förhistorisk, mensklig 
verksamhet, och dessa egentligen blott i den till stadens sandtag 
gränsande delen. 

Från Sannagården fortsatte jag undersökningarna vesterut och 
gjorde då vid Pölsebo upptäckten af ett nytt och hitintills alldeles 
okändt fynd, af samma slag som de nu beskrifna. Detta anträffa- 
des sydvest om åbyggnaderna, mellan dessa och elfven, på en hög, 
kullrig grusås, derifrån man hemtat sand. Flintspånor hittades i 
mängd, men inga mera arbetade, och, ehuru dylika utan tvifvel 
finnas, kan jag dock ej nu derom göra några meddelanden, eme- 
, dan tillfälle ej ännu*gifvits att anställa närmare undersökningar, 
hvarken i fråga om detta, ej heller rörande fyndortens utsträckning, 
eller i hvad mån den liknar de förut beskrifna. Emellertid hitta- 
des i sandgropen bland grus, som nyligen uppkastats från en der 
anlagd väg, tvänne bitar tillhörande öfversta kanten af ett lerkärl. 

De äro, liksom de härofvan beskrifna bitarne från Hafäng, 
prydda med ungefär 2 ^inier djupa gropar, stälda i rader och åstad- 
komna derigenom, att en spetsig och i sjelfva udden platt träpinne 
intryckts uti massan i något sned riktning. Groparne äro på det 
större stycket stälda i tre rader på kärlets sida, och likaledes i 
tre rader på kanten af urnan. Det större fragmentet håller om- 
kring 1,7 tum i längd, och det mindre 1,3 tum, båda, äro mellan 
1,1 å 1,4 tum breda; massan, illa bränd och af nästan ännu rå- 
are beskaffenhet än i kärlen från Sannagården, samt uppfyld med 
qvarts- och glimmerkorn (af hvilka ett qvartskorn håller ända till 
1,5 linier i längd), är i öfre kanten 3,5 linier tjock, men på an- 
dra ställen blott 3 linier. Tttre sidan är svagt brungul, den inre 
af ungefär samma färg, men något mörkare. Båda styckenas 
brottytor tillkännagifva, att kärlet länge varit sönder, innan det 
upptogs ur jorden. Ehuru de äro allt för små, för att man skulle 
kunna af dem se kärlets form, lemna de dock en antydan i detta 
hänseende. Båda tillhöra nämligen, som förut är sagdt, öfre kan- 
ten af kärlet, och båda äro raka till hela sin längd, hvilket hän- 
visar på, antingen att halsen varit ganska lång, eller snarare att 
kärlet varit af samma form som det fig. 12 afbildade kärlet från 
en gånggrift vid Ranten i Vestergötland \ Prydnaderna på båda 



^ Figuren är lånad ur Montelii >»Svenska fornsaker» (fig. 93); se äfven 
Stråles »Grafkärl funna i svensk jord», pl. II, fig, 17, sid. 98. 



Digitized by 



Google 



FYND PEÅN STENÅLDERN PÄ HISINGEN. 



137 



äro hvarandra fullkomligt lika, men mönstren skilja sig så till vida. 



snedt fortlöpande rader, under 
från Pölsebo äro afbrutna och 




Fig, 12. Lerkärl. Veaiergötland. Va- 



att på fig. 12 strecken äro stälda i 
det raderna på de båda bitarne 
ligga vågrätt. 

Ej långt från Pölsebo ligger 
Färgenäs, der äfven flintskärfvor 
i större mängd träffas på vestliga 
sidan af bergsluttningen invid ett 
der beläget torp, och bland dem 
hittades äfven en groft slagen 
bladformig pilspets. 

Slutligen bön nämnas, att spå- 
uor och skärfvor äro ganska tal- 
rika på Hisingens vestliga udde, 
i den s. k. Bya skog, der de lik- 
väl endast förekomma på en i 
öster och vcster gående, några få 
fot bred ås af starkt lerblandad 
jord, omkring 20 fot öfver hafvet. 

För öfrigt kan man, med stöd 
af nu gjorda iakttagelser, säga att 

öne hela kust från Ramberget ut till hafvet, d. v. s. hela den^yta 
mina undersökningar omfattat, är uppfyld af flintskärfvor, tydli- 
gen bearbetade af menniskohand. 

Dessa fynd äro af stort intresse derför, att man icke i Sverige 
känner några andra liknande af så stor utsträckning; de betäcka 
nämligen kusten på en längd af en half mil. Den bredd de in- 
taga kan ännu ej uppgifvas, då tillräckliga undersökningar fattas; 
dock torde den del som är granskad icke på något ställe öfver- 
skrida 3,000 fot. 

De i det föregående omnämnda spåren af mensklig verksam- 
het, lerkärl, flintskärfvor och redskap träffas dock — och detta 
bör man lägga märke till — endast ytterst sparsamt i mull- eller 
mossjord eller finare sand, under det de äro så mycket talrikare 
på grusjord. Det vill synas, som om dessa båda företeelser skulle 
vara oskiljaktiga, och grunden härtill är lätt funnen. Förhållandet 
är nämligen det, att flintredskap eller skärfvor i regeln ej anträffas 
i dalsänkningarna, utan blott på höjderna, deritrån vattnet redan 
tidigt nedspolat mullen, samt lemnat det gröfre gruset qvar. In- 
födingarne slogo sig sedermera ned på dessa platser, som voro 
bättre skyddade mot hafvets vågor, och vi återfinna sålunda der 
spåren af deras verksamhet. 



Digitized by 



Google 



138 



WILHELM BEUG. 



För att vinna en bättre öfversigt öfver toremålen från de hi- 
singska knstfynden, meddelas här nedan en förteckning, angifvande 
de olika slagen och deras antal på olika ställen: 



Fyndort. 


Af f 1 i n t a. 


Af sand- 
sten. 


p: 

2^ 


5 

o 


03 

■s. 

a 
o 


> 

* OD 


o a 


Ut? 

Is 


te- c- 
SI. 

9 


2.3 

if 

3p 


OD 

n 




1 




Sellmaus villa 


1 

10 

1 


49 

1 

100 

21 


1 
1 

18 


3 
12 


5 


11 
1 

3 

1 


1 

12 

2 


2 
1 


2 
3 


4 


1 


1 

8 

1 


Ramberget (troligen vid 

Sellmans villa) 

Ramberget, Lundby. .. 
Sannagärjen 


Pölsebo 

Färgenäa 

Tillhopa 


12 


171 


20 


15 


5 


K) 


15 


3 


5 


4 


1 


10 



Af förestående framgår, att bland de verkligen arbetade före- 
målen äro skraporna, 35 stycken, till antalet öfverlägsna alla de 
andra sammantagna, och att af de senare de bladformiga pilspet- 
sarne af samma typ som fig. 6 här ofvan äro de flesta, hvarvid 
likväl bör märkas, att det ofta är ytterst svårt att afgöra, om en 
flintskärfva med denna form verkligen är bearbetad till pilspets 
eller icke. 

Af slipade saker förekomma allenast 5, deraf 2 hela och de- 
lar af 3 yxor, eller kanske blott 2, ifall de båda styckena från 
Sannagården möjligen sknlle tillhöra en och samma. .Tillvaron 
emellertid af slipade saker, af former som tillhöra våra vanliga 
finare stensaker, samt spjntspetsarne af alldeles samma typer som 
de bästa vi ega, allt detta antyder, att dessa fynd förskrifva 
sig från den yngre stenåldern, från samma tid som stendösarne 
och gånggrifterna. Anmärkningsvärdt är, att man hittills bland 
alla de mera bearbetade föremål, som hittats på dessa fyndorter, 
ej ser flere än dessa tre nyssnämnda stycken af sönderspriingna 
sådana, under det alla de öfriga tyckas vara fullt brukbara. 

Ett förhållande som vid dessa fyndorter genast faller i ögo- 
nen är, att alla de tre ställen, der den egentliga redskapstillverk- 
ningén egt rum, — Sellmans villa. Sannagården och Pölsebo, — äro 
belägna i sluttningen mot öster eller söder. Emellan dessa ställen 
åter kan man träffa spånor och skärfvor äfven i lutningar mot 



Digitized by 



Google 



"■^■ ■ rg. » 



FYND FRÅN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 139 

vester, såsom vid Färgenäs, men aldrig, så vidt jag vet, mot 
norr. 

Det finnes skäl för det antagandet, att dylika fynd böra träf- 
fas, icke ensamt på det nu granskade området, utan åtminstone 
äfven längs hela stranden af Hisingen åt hafvet till, och saken är 
utan tvifvel af den vigt, att den förtjenade en noggrann och om- 
sorgsfull utredning. Så t. ex. är just denna trakt af Bohuslän 
särdeles rik på det ämne, hvaraf redskap gjordes, nämligen 
flintan. Den förekommer, i form af större eller mindre bollar, 
öfverallt på såväl fastlandet som på skärgårdens öar, hufvudsak- 
ligen utmed stränderna men äfven längre in. Vid Kastellegår- 
den, det forna Kongahäll, finner man den, liksom vid Bullaresjön. 
Huru den kommit hit, då Bohuslän ju icke har någon flintförande 
formation, är en fråga ej lätt att besvara. 

På hvad sätt bafva en gång dessa samlingar af spånor och 
redskap uppstått? Hvad beträffar fyndorten vid Sellmans villa har 
en vetenskapsman ^ uttalat den åsigten, att den torde härröra 
från den långt aflägsna tid, då hafvets böljor på alla sidor om- 
svallade det väldiga Ramberget och gjorde dess högsta toppar 
till kUppöar, hvarest salen låg och solade sig, och der sjöfogel i 
tallösa skaror vistades och hade sina reden. Urinvånarne gingo 
då ut i sina farkoster på jagt efter klippornas beboare, lade till 
vid stränderna och afsköto sina pilar, af hvilka nu blott spetsarne 
af flinta äro qvar på de platser, der de fallit ned på bergstop- 
parne eller i de något lägre sänkningar, som då stodo under vat- 
ten; att flintkärnor hittats, skulle då blott bevisa att vildarne, 
sittande i sina båtar, tillverkade nödiga pilspetsar och verktyg af 
medförda flintstycken, hvilka bortkastades sedan ej mera kunde 
afvinnas defn. 

Mot denna åsigt kunna många vigtiga och, jag vågar hoppas, 
afgörande inkast framställas. Dels hafva flintskärfvorna i regeln 
så skarpa kanter, som om de vore nyss afslagna, och se för ingen 
del afnötta ut, så som fallet skulle blifvit, om de under århundra- 
den af hafvets vågor slipats mot sand och grus. Dels borde man, 
om dessa fynd vore lemningar efter gamla jagtplatser i den me- 
ning som ofvan åsyftas, der finna ett öfvervägande antal pil- och 
spjutspetsar m. m., men endast undantagsvis andra redskap; nu 
är dock händelsen, att bland alla mera arbetade föremål från 
samtliga de hisingska kustfynden utgöra de förra blott 33% mot 



* Inleudenten A. W. Malm i en afhandling uppläst vid det möte The 
British Association of Science' höll i Newcastle 1863. 



Digitized by 



Google 



i 



140 WILHELM BERG. 

67 % för de senare — således motsatsen; och bland dessa senare 
förekomma, såsom t! sett, en mängd väl arbetade skrapor, hvilka 
väl sknlle vara mindre behöfliga på en jagtfärd, der det gälde 
att, sittande i båten fälla villebrådet, och der det ej gema kunde 
komma i fråga att bereda skinnet af en sälhund eller något dy- 
likt, hvaremot de voro helt natnrliga på ett ställe, der infödin- 
game vistades någon längre tid. Härtill kommer den omständig- 
heten att, om man på Lilla Ramberget vid Sellmans villa finner 
lemningar efter forntida jagter, borde väl förhållandet vara det- 
samma vid det s. k. Stora Ramberget, som ligger omedelbart der- 
invid, men ännu har, så vidt jag vet, intet dylikt fynd der gjorts, 
lika litet som på berget vid det nära Sannagården belägna Lind- 
holmen. Dessutom skulle, om denna åsigt vore riktig, föremålen 
från en del ställen längs kusten af Hisingen vester ut samt från 
ilere andra ställen i Bohuslän ä ena sidan, och från Sellmans villa 
å den andra, utan tvifvel förete bestämda skiljaktigheter såsom 
tillhörande utomordentligt långt från hvarandra skilda tider, eme- 
dan förenämnda platser lågo djupt under vatten den tid, då spet- 
sarne af Ramberget stucko upp som öar ur hafvet; nu äro dock 
föremålen från alla dessa ställen tydligen ungefär samtidiga. 

Min åsigt är, att man ej heller får betrakta dessa fyndorter 
såsom egentliga forntida »fabriker» för redskapstillverkning — och 
så till vida är benämningen »jQintverkstad» ej fullt lämplig — , 
utan som ställen, der infödingar i något större antal, under längre 
eller kortare tid, hade sina. boningar, och der de, helt naturligt, 
varit sysselsatta med förfärdigande af de för lifvets uppehälle 
nödvändiga verktygen, ehuru detta å andra sidan ej utesluter möj- 
ligheten af att äfven en tillverkning för utbyte kunnat ega rum. 
Detta är fullkomligt analogt med hvad som nppgifves"! Vitterhets- 
Akademiens Månadsblad för 1872 (sid. 35), efter Prof. Reinisch^s 
resa i Mexico, att, när indianerna begifvit sig ut till en ö för att 
fiska, använde de den tid, fisket lemnade dem öfrig, att förfär- 
diga obsidianredskap, hvarför ock marken på de ställen, der de 
uppehållit sig, är öfversållad med stenskärfvor. 

Huruvida åter vistelsen på nu ifrågavarande ställen varit kor- 
tare eller längre, eller huruvida infödingarne der haft stadigva- 
rande bostäder, d. v. s. så stadigvarande som en af fiske och jagt 
lefvande folkstam kan antagas hafva haft, — det blir en annan 
fråga. Ett stöd för den senare åsigten torde man kunna finna 
deri, att man på dessa platser anträffar lerkärl, fulla med brända 
ben. Man skulle måhända vilja invända, att dessa lerkärl inga- 
lunda äro bevisade tillhöra samma tid som flintspånoma, utan 



Digitized by 



Google 



PYND FrJn stenåldern PÅ HISINGEN. 141 

knnna möjligen vara mycket yngre. Häremot talar dock det an- 
märkningsvärda förbållandet, att det icke är allenast på något en- 
staka ställe de finnas, utan ganska allmänt bland dessa fynd. Så 
t. ex. bar man vid Sannagården, som vi sett, tillvaratagit 8 graf- 
urnor, utom alla dem som nnder årens lopp förstörts i grustaget; 
vid Sellmans villa delar af en; vid Pölsebo likaledes. Från Fla- 
teby bar Göteborgs Museum, som nämndt, tre flintknifvar af rå 
form hittade i en sandbacke, »der det äfven finnes lerurnor»; — 
så är ju också fallet vid Hafäng i Skåne, ocb, granskar man noga, 
torde det vara så vid nästan alla fynd af ifrågavarande slag. 

Kärlens råa former, ocb den ovanligt grofva, oslammade, yt- 
terst illa brända massan, som vid Sannagården består af alldeles 
samma grus som finnes på platsen, uppblandadt med något lera, — 
allt bänvisar på en ganska låg ståndpunkt bos tillverkaren, sådan 
den kan antagas bafva varit under vår stenålder. 

Härtill kommer en 'synnerligen vigtig omständighet, bvarpå 
man bör aktgifva för utredandet af frågan om deras ålder, den 
nämligen, att på de vid Pölsebo funna båda delarne af ett lerkärl 
ornamenten, bestående af små, i rader intryckta gropar, äro sär- 
skildt utmärkande för stenålderns keramiska arbeten, ocb skilja 
dem från de senare kulturperiodernas; de förete städse en egen- 
domlig öfverensstämmelse med bvarandra, bur vexlande mönstren 
än kunna vara. Ingenting finnes beller, som. berättigar tillägga 
dem ett senare ursprung, tvertom är det enda arbetade föremål, 
man i något af dem funnit, en ganska vacker flintspån, samt i 
en annan urna ett par oregelbundna skärfvor \ Det torde så- 
lunda ej återstå annat val än att låta förevärande kärl vara sam- 
tidiga med flintsakerna, i hvilket fall de ega ett särskildt intresse, 
emedan man förut knapt bar några säkra fynd af stenålders-lerkärl 
friin Bohuslän. 



^ I massan af ett dylikt grafkärl från Sannagården fanns en ganska 
stor, skarpkantig flintskärfva. 



Digitized by 



Google 



142 



WILHELM fiEKG. 




Fig. i3. Groft slaget fiinivtrhtyg. Båchebol i Backa socken, Hisingen, '/s* 



Digitized by 



Google 



FYND FRÄN STENÅLDERN PA FIISINGRN. 



143 



.r-^^^ 



Fig. 14. Flint dolk. PiUgården i 
Luntlby gocl'en, TTisingen. Va* 



Fig. 15. Mtjsel eller yxa af flinta, slipad jiti 

bredsidonia; smalsiäurna oslipade. /?<7i'a 

sten, Majorna. '/j- 



bidr. t. Göt. o. Doh, läns hist. 2. 



10 



Digitized by 



Google 



144 



WILHELM BERG. 




Fig. 10. Ovanligt litet lerkärl. 
Snnnngardent Hisingen. '/,. 




Fig. 17. Slipad smnl- 

mejsel af fiinta. 
Djnrslätt, Hisingen. Vj- 




Fig. 18. Sedre delen af en slipad 
flintgxn. LAngedrog, Frfihtndn ."ncken. '/j. 



Digitized by 



Google 



FIND FEÄN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 145 



Tillagg. 

(Oktober 1875). 

I sammanhang med förestående torde det vara skäl att här 
meddela afbildningar af några bland de vackrare fornsaker af 
fiinta, som hittats å andra ställen på Hisingen än de här ofvan 
omtalade samt på den motliggande kusten af fastlandet (fig. 13 
—18). 

Sedan föredraget hölls, har Göteborgs Museam erhållit ett 
ovanligt litet lerkärl (fig. 16), tillvarataget af arbetare i nedrasad 
sand uti grustaget vid Sannagården. Man känner^ således intet 
om kärlets innehåll, lika litet som om sättet, hvarpå det varit 
nedsatt i jorden. Kärlet, hvars yta har gulbrun färg, är groft 
och tydligen gjordt för hand; godset, något finare än de vid 
Sannagården förut anträffade kärlens, består af illa slammad lera 
med qvarsittande glimmer- och qvartskorn. Det är svagt brändt. 
Kärlet — ett af de minsta, man känner från Sverige, — är helt, med 
undantag af öfre kanten, hvarifrån några mindre stycken bort- 
fallit Måtten äro följande: 

höjd 1 tum 3 linier. 

diameter vid mynningen 1 » 3,5 » 

» » bottnen 1 » 2,.5 » 

Dessutom har Göteborgs Maseum under innevarande höst fkit 
en vid Sannagården hittad, fint slipad, men illa skadad mejsel af 
samma slags hvitgrä flinta, hvaraf de derstädes förut anträffade 
mejslame äro arbetade. 



Digitized by 



Google 



Bohuslänska hiUMstnlngar. 

Aftecknade af L. BALTZER, beakrifiiB af 
OSCAR MONTELIUS. 



Bland det på fornlemDiogar rika Bohusläns märkligaste min- 
nen från äldre tider intaga utan tvifvel de i detta landskap ovan- 
ligt talrika hällristningarna främsta mmmet. DerfÖr har också, 
sedan Hashålhiings-sällskapet gifvit ett frikostigt anslag till under- 
sökning och beskrifning af länets fornminnen, en af de första åt- 
gärderna varit att söka erhålla fullt noggranna afbildningar af alla 
Bohusläns hällristningar. Herr grefve Ehrensvärd, hvilken länge 
intresserat sig särskildt för denna sak, lyckades också att i herr 
L. Baltzer finna en person, som var fullt vuxen detta svåra upp- 
drag och som var benägen att åtaga sig det 

Innan vi meddela resultaten af hans arbete under åren 1874 
och 1875, torde det emellertid vara skäl att i korthet redogöra 
för de undersökningar, som förut företagits i afseende på häll- 
ristningarna i Bohuslän, och för de åsigter, som af olika forskare 
uttalats om dessa fornlemningars ålder och betydelse. 



Redan hafva tvåhundrafemtio år förflutit, sedan Bohusläns 
hällristningar första gången ådrogo sig fornforskarens uppmärk- 
samhet, ehuru det egentligen endast är under detta århundrade, 
som de varit föremål för ett mera omfattande studium och blifvit 
med noggrannhet aftecknade. 

År 1627 lemnade lektorn vid gymnasiet i Kristiania Petrus 
Adolphi, eller såsom han på sitt hemlands språk kallades Peder 
Alfesön ', till professor Ole Worm i Köpenhamn teckningar af 

* Denne doktor Peder Alfssön, hvilken aftecknat och beskrifvit åtskilliga 
norska fornminnen fit Ole Worm, är en i den norska historien un- 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 147 

några hällristningar i det då till Norge hörande Bohuslän. Dessa 
teckningar offentliggjordes emellertid först år 1784 i Snhms »Sam- 
linger til den Danske Historie» ^ 

De af Peder Alfssön aftecknade hällristningarna äro dels en 
som finnes i Askums socken på det så kallade QvsBrneheedt, ej 
långt från Braateberg, dels en som finnes nära Brastads kyrka. 
Vi meddela här (fig. 1) den senare efter Peder Alfssöns teckning, 
sådan den af Suhm är återgifven. Snhm, som anser, att dessa 
fornlemningar hafva en hög ålder, beklagar, att de icke kunna 
förklaras. Peder Alfssön hade förmodat, att arbetame vid Bra- 
stads kyrkobyggnad roat sig med inhuggandet af de figurer, som 
ses å den sistnämnda hällristningen. Fig. 6 visar samma häll- 
ristning efter en af herr Baltzer år 1874 tagen noggrann afbild- 
ning. 

Då det kan vara af intresse att taga kännedom om den för- 
sta beskriiiiingen af Bohusläns hällristningar, som meddelades den 
lärda verlden, och då denna beskrifning är införd i ett arbete, 
som numera är föga lätt tillgängligt, meddela vi här Peder Alf- 
söns text till de af honom utförda teckningarna, med Suhms der- 
vid fogade anmärkningar. 

»De attskillige Figurer paa en stedh som disse tuende aff- 
»malinger formelder oc reprsBsenterer, findis ved Braste Kirke 
»vdj Vigen i Bahuus Lsehn en halff fierding vejs fra Kircken i 
»Nord paa itt flått slett och jeffn Berg, som haffuer mestendeell 
»vsered offuergroed med Mosse och Jord. Men for faa aar effter- 
»ad nogle aff disse Figurer haffuer ladet sig tillsiune, da er Jor- 
»den och Mossen afftagen, och findis nu alle disse forskreffne Fi- 
»gurer rudi minerva delineret paa forskreffne brede och slette 
»Steenklippe, som paa Norsche kaldis en Helde, och wender den 
»emodh synder. Huilcken vdj sin rette vigd og bredh kand icke 
»vell beskriffues, fordi den er vell megitt vidl^fitig, och dette lidet 



der det sjuttonde århundradet icke obekant man. Han var född i 
Oslo och praktiserade som läkare först i Bergen från 1616 till 1626, 
pch sedan i Kristiania, der han tillika blef lektor vid gymnasiet och 
canonicus. Åren 1631 till 1654 var han lagman i Throndhjem. 
Bland de fornminnen han aftecknat märkes äfven den bekante run- 
stenen vid Tune i Smålenene. Peder Alfssöns teckningar förvaras 
nn i Köpenhamns Universitets bibliothek (Arnamagnseanska samlingen 
N:o 371 folio). De äro, enligt hans egen uppgift, utförda på riks- 
kansleren Christian Fris' befallning. — Se Budstikken, tredje år- 
gången, sid. 339 — 41 i och »Årsberetning af Föreningen til norske 
Fortidsmindesmerkers Beväring» för år 1856, sid. 72. 
^ Andra bandet, tredje häftet, sid. 215, 216. 



Digitized by 



Google 



148 



OSCAR HONTELIC8. 



»stöcke nndertagen, eDdnn er med Jord och Steen och Mosse 
»ofiFuergroedb, och dett som slett er, er henved 2 Faffne i wid 
»och breden. Eliers findis intet andett att describere om steden, 




Qs-.Kir^/" 











Fig. t» Hållriitningar nära Brasiads hyria, Bohuslån, efter Peder Alfssötu år W27 

tagna afbildning, 

»vden hnad Naffnit vedkommer. Det kaldis den Braatéberg^ dett 
»er saa megit sagt som itt Berg, huor Steene brydes och sigis 
nBrydehcrg. Saa er min Conjectura om disse Figurer, att Braste 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 149 

»Kirke (som staar mindre end en halflf fierding vegs derfra, och 
»er af Gampesteene opbygd) er bygd aff de steene, som ere brott 
»och tagne paa den sted». Forresten er Forfatterens Meening, »at 
»operarii eller Lapicidcey som der till Kirckens bygning haffuer 
»brått och hnggen steenene, de paa den slette Sted haffuer hafft 
»deris Huilestedh effter och emellum Arbedett, eller och kandskie 
]>haffaer hafft deris Tilhold der, meden de vaare occnperede i det 
»Arbede, och saa per otium & occasionem haffner certeret med 
»huerandrC; huem der best kunde ramme till att hugge saadanne 
»Figurer i Bergit, eller ochsaa kandskie memorioB causa». Hvem 
som seer den herhos feyede Tegning, vil gandske vist fatte andre 
Tanker om dette mserkvserdige Monument, hvis Ålder er meget 
h0y, skiont dets Indhold, desvserre, nu icke kan forklares». 

Så vidt man känner, togos inga nya teckningar af bohuslän- 
ska hällristningar under mer än ett och ett hälft århundrade efter 
Peder Alfssöns tid, ehuru öfverste Elinkowström år 1751 sökte fästa 
uppmärksamheten på tillvaron af dessa fornlemningar. I sitt 
nämnda år till Carl Gustaf Tessin stälda bref^ som är intaget i 
första häftet af dessa »Bidrag» (sid. 124), och i h vilket han ber, 
att Bohusläns fornminnen måtte »eftersökas och upteknas», säger 
han nämligen äfven: »Uti Tanums socken icke långt ifrån hafwet 
har jag äfven besedt en bergshälla S uti hvilken finnes uthuggen 
en man med spjut i handen, hvarom berättelsen är, att en skottsk 
anförare blifvit uti gamle härfärder derstädes under flyktandet 
slagen, och den ställning, hvaruti han igenfunnits, uti berget ut- 
huggen». 

Några nya atbildningar af länets hällristningar torde först 
hafva tagits under den resa, som den bekante tecknaren Hilfeling 
år 1792 företog i Bohuslän på bekostnad af den frikostige, för 
fosterlandets fornlemningar så varmt nitälskande hofintendenten 
Pehr Tham till Dagsnäs. De teckningar af hällristningar och an- 
dra fornminnen, som Hilfeling under denna resa utfört, äro ut- 
gifna i »Göthiska monumenter, samlade och beskrifne af Pehr 
Tham» (Stockholm, 1794). Man finner der afbilduingar af hällrist- 
ningar i Tossene (pl. VI, VII, XII, XIII och XIV) och Tanums 
socknar (pl. XVIII). Oaktadt Hilfeling var en god och, efter de 
fordringar man på hans tid hade, noggrann tecknare, bar han 
dock begått flere misstag. Det största och vigtigaste är, att han 
på en hällristning trott sig finna runor, hvilka dock endast äro 



^ Härmed afses tydligen den hällristning a Lissleby cgor, som är åtcr- 
gifven pl. 14 ocli 15, fig. 37, i Holmbergs »Skandin. hällristningcir». 



Digitized by 



Google 



150 OSCAR M0NTELIU8. 

några genom berghällens vittring uppkomna streck. — Tham för- 
söker icke någon förklaring öfver de ritningar han ntgifvit. 

Carl Ueorg Branias uppsökte och aftecknade under som- 
rame 1815—17 omkring ett hundra hällristningar i Bohuslän. 
Lunds universitets kansler, excellensen Lars von Engeström, in- 
tresserade sig för dessa fornlemningar^ hvarför Brunius år 1818 
om dem afgaf en berättelse, som excellensen Engeström lät öfver- 
sätta på franska, men som icke blef tryckt. På uppmaning af 
riksantiqvarien Liljegren omarbetade Brunius någon tid derefter 
denna uppsats, men till följd af Liljegrens hastiga frånfålle kom 
arbetet åter att hvila, tills det trettio år senare, ånyo omarbetadt, 
sluthgen ntgafs, så som vi af det följande få se. 

Emellertid hade Brunius år 1819 offentliggjort en hällristning, 
vid Tegneby i Tanums socken, i de af honom och Liljegren ut- 
gifna »Nordiska fornlemningap). I den bifogade korta texten 
fäster han uppmärksamheten derpå, att hällristningarna böra be- 
traktas som ett slags bildskrift. »Likasom hällristningarna», sä- 
ger han, »äro, hvad de måste vara, vida enklare än de egyptiska 
hieroglypherna, så äro de ock mer invecklade än den mexikan- 
ska figurskriften». Redan i denna uppsats söker han gifva en 
symbolisk tolkning af några på hällristningarna förekommande 
bilder. »På våra bergtailor föreställes, i stöd af den slutsats, som 
af nära hundrades granskning kunnat dragas, .... landstig- 
ningar med fötter, rädsla med harar,, hotande förebud med foglar 
(fylgjor) och döden med skäliga hålor i form af omvända ätte- 
högar». Mot sådana, endast på godtyckets grund hvilande tolk- 
ningsförsök — hvilka för öfrigt äfven i senare arbeten återfinnas 
— kunna naturligtvis berättigade invändningar göras. 

Professor Sjöborg återgifver i det år 1830 utkomna tredje 
bandet af sina »Samlingar för Nordens fornälskare» de af Tham 
och Brunius offentliggjorda hällristningarna i Bohuslän, utan til- 
lägg af några nya teckningar. I den korta hithörande texten (s. 
149) yttrar han följande, hvilket tydligen är riktadt mot Brnnii 
tolkningsförsök: »Då en stor del af landets inbyggare såsom kring- 
resande och vikingsfarare varit de kunnigaste, de lifligaste och 
de som mest sett och erfarit, och derjemte hvarje sommar varit 
i rörelse; är ej underligt, att största delen af våra figurer i sten 
äro af dem ristade. Men desse ristningar innehålla inga andra 
hieroglypher eller mysterier, än att de enkelt framställa skepp, 
på hvilka de ankommit, menniskor och djur, som de antingen 
medfört, eller såsom rof tagit, envigen och annat, som de i land 
kunnat uträtta, hvarföre sådana ristningar till större delen finnas 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLBISTMINGAE. 151 

i stenklippor och på de 8ä kallade flathallar vid stränderna». 
Oaktadt han således antager, att hällristningarna mera äro histo- 
riska tafior än egentlig bildskrift, är han dock ej lyckligare än 
Brnnius i förklaringen af de små skålformiga fördjupningar, som 
så ofta ses på dessa fornlemningar. Han förmodar nämligen, att 
de »föreställa hamnar och gifva tillkänna de pålar, som i sjön och 
på landet nedslogos för att dervid fastbinda skeppen». 

Under en resa i Bohuslän år 1838 hade Brunius tillfälle att 
fortsätta de studier Ofver hällristningarna, som han tjugu år förut 
börjat. I sin öfver denna resa utgifna berättelse * klagar han 
öfver, att dessa fornlemningar hyarken blifvit »med noggrannhet 
aftecknade, ej heller med nöjaktighet flörlclarade. Man hade väl 
kunnat med fog vänta, att man sökt med mera omsorg afbilda 
dessa konstlösa framställningar; men man kan deremot icke un- 
dra, att tydningarne i saknad på säkrare och rikhaltigare sam- 
lingar blifvit godtycklige, ja, alldeles osannolike». I afseende på 
den mycket omtvistade frågan, huru hällristningarnas figurer äro 
utförda, yttrar sig Brunius här (sid. 79) med mycken bestämdhet 
för, att de »äro antingen inslipade eller inknackade å släta berg- 
sluttningar med stenredskap». »Hällristningarnas höga ålder», sä- 
ger han vidare å samma sida,» torde deraf skönjas, att, då de all- 
tid finnas å sådana klippor, hvarest i urtiden varit, att dömma af 
belägenheten, goda hamnar, men aldrig lägre än några famnar 
öfver bafsytan, en ganska lång tid måste förflutit, innan de fatt 
sin nuvarande höjd öfver densamma. Deras höga ålder torde 
äfven deraf skönjas, att det urfolk, som efterlemnat dessa minnes- 
märken, saknat jernredskap, ty om detsamma ägt sådant, hade 
de ofelbart blifvit dermed inhuggne. Vidare finnes aldrig å häll- 
ristningarna tecken till någon bokstafsskrift. Härtill kommer, 
att alla de redskap och vapen, som blifvit här afbildade, likna 
sten- ej metall-arbeten. Slutligen märkes, att nästan alla fartyg 
likna enkla eller dubbla kanoter, nemligen sådana, som de hvilka 
söderhafsvildarne begagna». Häraf se vi, att Brunius redan nu 
hänför hällristningarna till stenåldern. Vi böra ihogkomma, att 
detta skrefs kort efter det uppställandet af de tre stora förhisto- 
riska perioderna ådragit sig allmännare uppmärksamhet, och sam- 
tidigt med utgifvandet af professor Nilssons klassiska verk öfver 
stenåldern. 

' Brunius, »Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohus- 
län, Dalsland, Vermland och Vestergötland år 1838» (Lund, 1839), 
sid. 78. Hällristningar i Bohuslän omtalas äfven sid. 79 — 81, 101, 
108, 111 och 112. 



Digitized by 



Google 



152 OSCAtt MONTELIUS. 

Åhen i nämnda reseberättelse söker Brnnius en symbolisk 
tolkning af vissa bland de pä hällristningarna förekommande bil- 
derna. »Oxar tyckas här», säger han sid. 80, »betyda styrka, or- 
mar listighet, harar rädsla, fåglar dels lycka, dels olycka, hålor 
undergång o. s. v.» 

Åren 1837 och 1838 företog äfven doktor Lennart Åberg — 
det förra året i sällskap med en yngre läkare Almqvist — resor 
i Stångenäs och Qville härader, samt itftecknade derunder åtskil- 
liga hällristningar, hvilka teckningar han jemte en kort beskrif- 
ning meddelade i »Annaler for nordisk Oldkyndighed» 1838— 
1839 (sid. 386—390, och pL V— X). Han säger, 'att de »påtagligt 
äro inhnggne genom någon metalk>. »Bland de enskilta figurerna», 
fortfar han, Ȋro skeppsformerna de vanligaste och hafva i syn- 
nerhet bli^vit utförda med noggrannhet och arbete. Det bör an- 
märkas, att man ej på ett enda fartyg bestämdt kan urskilja ma- 
ster med segel; men deremot tydligt varseblir besättningarnes an- 
tal och stammarnes prydnåder». »Från ett fartyg», anmärker han 
i noten, »utristadt nära Bottna kyrka, finnes (visserligen) något, 
liknande en mast med en hjulform på toppen. Kanhända är detta 
en prydnad». 

Denna uppsats föranledde ett märkligt uttalande i ämnet af 
den frejdade Berzelius, som synes hafva förgätit, huru försigtig en 
vetenskapsman måste vara, då han yttrar sig i en fråga, hvilken 
^j ligg^i* ii^om området af den vetenskap han beherskar ^ Ber- 
zelius sade, att planlösheten i figurernas sammanställning och de 
alltför realistiskt tecknade mansbilderna visa, att hällristningarna 
endast äro utförda till tidsfördrif af sysslolösa stenhuggarelärlingar, 
således samma förklaring som Peder Alfssön tvåhundra år förut 
gifvit. De så kallade fartygen föreställa icke annat än slädar, 
liknande dem som ännu äro brukliga i Norrland, o. s. v. 

Emot dessa åsigter uppträder doktor Åberg med ganska goda 
skäl i en ny afhandling, »Figurteckningar från forntiden», införd 
i »Annaler for nord. Oldkynd.», 1842—43 (s. 348—356). 

»Endast en längesedan förfluten ålder», säger Åberg, »har 
kunnat frambringa de konstprodukter, som hällristningarne före- 
visa. Något liknande söka vi förgäfves under katholicismens ti- 
dehvarf, och ännu mindre efter detsamma. Såsom en förfluten 
tids egendomliga konstalster betraktar den närvarande åskådaren 

^ Berzelius uttalade sina åsigter om hällristningarna i ett bref till pro- 
fessor Nilsson, aftryckt i tidskriften »Studier, kritiker och notiser» 
1841, N:o 7; samt i en skrifvelse till Nordiske Oklskrift Selskabet 
i Köpenhamn. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 153 

desse bilduthnggningar, och utan att efterbilda skulle Dåtidens 
sknlpturmejsel aldrig utföra något dylikt. Samma egna teckningSr 
sätt, som uti mer än hundrade särskilda ristningar kan framletas 
på Bohusläns kuststräcka, träffas äfven uti Dalsland, Blekinge 
och flera andra svenska provinser, samt äfven uti Norrige, hvar- 
vid det är högst märkligt, att det stundom påträffas uti de graf- 
var, som sednare tider öppnat, efter det att århundraden deri 
bevarat forntidens konst. Vi behöfva endast jemt<3ra ofvannämda 
landskaps hällristningar med afteckningar från den ryktbara Ki- 
viksgrafven i Skåne, och åter dermed sammanlikna de prydnader 
(ett fartyg och en fisk), hvarmed en bronsknif, funnen uti en graf- 
urna på Möen, är utsirad, för att finna en påtaglig likhet mellan 
sinsemellan aflägsna orters fornteckningar under säkert samma 
tidsålder». 

Mot Berzelii påstående, att de s. k. fartygen äro slädar, gör 
Åberg flere välgrundade anmärkningar, såsom att djur, hvilka för 
öfrigt ofta förekomma på hällristningarna, aldrig äro med de 
ifrågavarande figurerna »förenade likasom förespända dragare». Vid 
sidan af den förut omtalade bronsknifvens fartyg, som liknar häll- 
ristningarnas, tinnes äfven en fiskfigur. »Sjebbervall (skib) och 
Skeppshällarne äro namn på ställen, der sådana ristningar före- 
komma, som utvisa dessa skeppsfigurer; och det är således en 
från fordom antagen mening, som vi här hylla. Äfven kan man 
på några serskildta fartyg ur- 
skilja flerafullkomligamennisko- |\ 
gestalter och stridsfärdiga käm- / .^ \ 
par; på andra deremot upptäcker V ( YilT ^ 
man en besättning af omkring ^^ l lii^ n "M^^^^^^ 
30 man, endast antydda genom wwwwwww 
streck, på hvilka klotrunda öfver- ^^' ^- , ^«''*?/ ,?*? ^n ^ *,^ *^"''^"^- 

^ ^ ^ - , , »wi? »"i \<\Ua t Bohuslän. 

delar stundom tyckas beteckna 

hufvuden; och, hvad som är ännu mer talande för mitt påstående, 
man finner till och med åror antydda, hvilket ses af vidfogade 
figurteckning från Knippeisberget vid Valla by och Tossene 
socken uti Bohuslän» (fig. 2). Frånvaron af master kan ej an- 
föras såsom bevis för, att de omtvistade figurerna icke kunna 
vara fartyg, emedan »gamla urkunder förmäla, att nordboarnes 
krigsfartyg uti äldsta tider vanligen blefvo framrodda utan tillhjelp 
af segeL>. 

»Då hällristningarnes fartyg», tillägger Åberg, »esomoftast 
utvisa djurshufvuden på sina höga framstammar, och dessutom 
hafva en besättning, som motsvarar sagornas intyg, tror jag mig 



Digitized by 



Google 



154 OSCAR M0NTBL1US. 

böra uti dessa figurer se en afteckning af de härskepp, hvarmed 
Nordens furstar ffiretogo sina sjötåg, och icke, enligt herr professor 
Brunii förmenande, vildars kanoter.» Äfven uttalar han sig mot 
Brunii åsigt om flere figurers symboliska betydelse. »Jag tror der- 
emot», säger Åberg, »att vi här endast upptäcka enkla framställ- 
ningar af det som beryktade fUder utfört hemma och under sina 
ärofulla krigståg. Vi igenkänna dessa tilldragelser ofta ganska 
tydligt, och der de af oss ej nu kunna utredas, har möjligen en 
till händelserna närmare samtid, med traditionens tillhjelp, kun- 
nat finna rätta förhållandet». 

Åberg delar ej heller Brunii förklaring af de runda figurerna, 
nämligen att de större skulle vara sköldar, och att de mindre, 
helt och hållet urgröpta, hålorna skulle föreställa ättehögar. I 
det han påminner derom, att solen och månen pläga vara afbil- 
dade på lapparnes spåtrummor och på de äldsta runstafvame, 
säger Åberg: »Då hällristningames hjulformer till stor del öfver- 
ensstämma med solens och månens afbildningar på dessa fomlem- 
ningar, skulle jag i stället Kr sköldar vilja anse dem föreställa 
dessa himmelstecken, antagande att de med tvärstreck försedda 
figurerna skulle beteckna solens, och de som saknade dem må- 
nens afbilder. Finge jag gå längre uti mina framkastade tyd- 
ningsförsök, skulle jag bestämma de små runda urgröpningarne, 
som ofta flocktals upptäckas, till att beteckna stjernor. Om dessa 
figurer här haft någon religiös betydelse eller endast äro inhuggne 
såsom händelserna upplysande himlakroppar, kan jag ej afgöra.» 

Axel Emanuel Holmberg^ som redan i sin »Bohusläns hi- 
storia och beskrifning,» hvilken utkom under åren 1842—1845, af- 
bildat och beskrifvit en mängd hällristningar, utgaf år 1848 sitt 
bekanta arbete »Skandinaviens hällristningar.» För första gången 
fick man nu afbildningar af alla då kända nordiska fornminnen 
af detta slag. Bland de 164 skandinaviska hällristningar, som 
här finnas aftecknade, äro ej mindre än 142 bohuslänska. Sedan 
dess har dock en stor mängd sådana fornlemningar upptäckts 
både i Sverige — mest i Östergötland och Skåne — och i Norge, 
under det att jemförelsevis fä nya hällristningar uppdagats i Bo- 
huslän, så att förhållandet mellan antalet af bohuslänska och an- 
dra skandinaviska hällristningar nu är väsentligen olika mot hvad 
det var för trettio år sedan. 

Särskildt torde det förtjena anmärkas, att man på andra si- 
dan Svinesund, i Smålenene, upptäékt ett stort antal hällristnin- 
gar, under det att Holmberg år 1848 antog, det sådana der sak- 
nades (sid. 4). 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 1Ö5 

Frågan om den tid, från hvilken de bohuslänska hällristnin- 
garna förskrifva sig^ besvarar Holmberg på det sätt, att han hän- 
för dem till tiden mellan år 500 och 900 efter Kristi födelse, det 
vill säga till vikingatiden. 

Ehuru Holmberg medgifver (sid. 7), att det i Norden finnes 
ristningar på sten i några grafvar både från stenåldern och brons- 
åldern, — t. ex. på ett par stendösar och på Kiviksmonumentet, — 
anser han, att Bohusläns hällristningar ej kunna* vara gjorda un- 
der någondera af dessa perioder, och hans skäl för denna åsigt 
äro hufvudsakligen följande. 

Hällristningarna i Bohuslän tillhöra icke stenåldern, emedan 
de, enligt hans öfvertygelse, ej kunna vara utförda med verktyg 
af sten, ej ens af flinta, hvarvid han dock antager, att dessa verk- 
tyg måste hafva hållits i handen och icke varit skaftade. »Flin- 
tan är dessutom spröd», säger han (sid. 10), »och förlorar, vid 
hvarje våldsam contact med hårdare föremål, sin egg eller kant, 
och äfven om, såsom förhållandet vanligen är, hon derigenom 
tillskapar nya kanter eller skärper sig sjelf, så måste likväl till 
utarbetande af en större, djupt huggen hällristning hafva åtgått 
minst en båtlast flintsten, och derefter skulle ofelbart återfinnas lem- 
ningar uti jorden omkring bergtaflorna, hvilket ingalunda är fallet, 
hvarom jag är så mycket mera förvissad, som jag vid några af de 
större hällristningarna låtit upptaga den närmaste jorden ända till 
dess aldrig rubbade bottenlager, och slammat den, utan att kunna 
upptäcka spår af sönderslagen flinta». 

Att hällristningarna icke tillkommit under stenåldern, skulle 
också visas deraf (sid. 10), att man på dem finner framstälda bil- 
der, som vitna om bekantskap med åkerbruk, husdjur, vagnar och 
skepp, således om ett kulturtillstånd, som, enligt Holmbergs åsigt, 
vore otänkbart under stenåldern. Härtill komme, att de å häll- 
ristningarna afbildade vapnen icke likna dem som begagnades 
under stenåldern, och att svärd, ett under nämnda period okändt 
vapen-, så ofta ses å dessa taflor. 

En del af dessa omständigheter kunna ännu på goda grun- 
der betraktas såsom bevis för, att huf^udmassan af Bohusläns häll- 
ristningar ej förskrifva sig från stenåldern. Svagare äro deremot 
de skäl, som Holmberg (sid. 12 och 13) anför såsom stöd för sin 
åsigt, att dessa fornminnen ej tillhöra bronsåldern. Dels anser 
han nämligen vapenformerna å dem vara olika äfven de under 
bronsåldern vanliga, dels finner han ett skäl för nämnda åsigt 
deri, att spiraler och andra för bronsåldern utmärkande sirater 
nästan alldeles saknas å de skandinaviska hällristningarna. Vis- 



Digitized by 



Google 



156 OSCAR M0NTELIU8. 

serligen hafva vi föga skäl att söka sådana ornament på taflor, 
der endast föremålcTns former y ej deras sirater kunna ses; men 
man bar dock fannit spiraler på några hällristningar, i synner- 
het i Östergötland och Skåne, hvilka emellertid nästan alla voro 
okända på den tid Holmberg skref sitt arbete \ 

Ehuru Holmberg icke var okunnig derom, att man i Dan- 
mark funnit »bronzknifvar med inritade skeppsfigurer, hvilka röja 
en träffande likhet med dem som förekomma på hällristningarna» 
(sid. 13), såg han dock ej häri — såsom vi nu göra — ett bevis 
för, att de svenska hällristningarna skulle tillhöra bronsåldern. 
Han delade nämligen den åsigt, som på 1840-talet hystes af de 
mest framstående danska fornforskarne, att bronsåldern i Dan- 
mark varat vida längre än i Sverige, »ända in i åttonde seklet (?)», 
och att således de nyssnämnda danska bronsåldersknifvame kunde 
vara ungefär samtida med vikingatidens hällristningar i Sverige. 

Under det att de bohuslänska hällristningarna följaktligen icke 
skulle kunna vara äldre än bronsålderns slut, är det enligt Holm- 
bergs öfvertygelse klart, att de tillhöra jernåldem, hvars vapen- 
former han tror sig återfinna i deras bilder, och att de närmast 
tillhöra vikingatiden, emedan skepp och sjöstrider så ofta ses på 
dem såsom minnen af vikingalifvet och dess bragder. Ett bevis 
för riktigheten af denna tidsbestämning ser Holmberg äfven deri 
(sid. 18), att man på hällristningarna skulle finna afbildade sköld- 
paddor, kameler och noshörningar (?), hvilka djur nordborne först 
under sina vikingafärder till söderns länder efter början af det 
6:te århundradet skulle hafva lärt känna. 

Att hällristningarna i Bohuslän emellertid ej förskrifva sig 
från hednatidens allra sista del eller från början af den kristna 
tiden framgår, enligt Holmberg (sid. 20), deraf att vi på dem al- 
drig finna de under nämnda tid så vanliga drakslingorna, ej nå- 
gra kors, och ej spår af runor eller annan bokstafsskrift. »Hade 
någon dylik varit känd den tid hällristningarna inhöggos, så är 
det uppenbart, att man begagnat detta både lättare och ändamåls- 
enligare medel att åt efterverlden förvara minnet af de händelser, 
man ville t(5reviga, och icke det besvärliga och osäkra bildteck- 
neriet». 

Holmberg antog, att runorna tbre kristendomens införande i 
landet såsom skrifttecken »uteslutande voro presternas eller några 



* Se t. ex. »Aotiqvaiisk tidskrift för Sverige», 2:a delen pl. 3 (Öster- 
götland); och Bruzelius, "Sur des rochers sculptés découverts en Sca- 
nie» i »Compte-rendn du congrés .... de Stockholm, 1874», sid. 
479. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA UÄLLEISTNINGAtt. 157 

ti invigdes egendom» (sid. 20). Sedan man nu uppvisat, att de 
mera allmänt varit i brak här sedan den äldre jernåldern, se 
tri i deras frånvaro på hällristningarna ett bevis för, att dessa 
fornminnen tillhöra tiden före jernålderns början. Vi använda 
således alldeles samma slutledning som Holmberg, men, emedan 
förutsättningarna nu äro olika, blir också resultatet ett annat. 

Detta är icke det enda fall, der orsaken till den enligt vår 
öfvertygelse oriktiga åsigt, vid hvilken Holmberg stadnat, icke 
bör sökas bos något fel i hans tankegång, utan endast i en på 
hans tid lätt förklarlig ofullständighet i kännedomen om de för- 
hållanden, som skulle tjena till förutsättningar. 

Häri torde vi ock böra se den hufvudsakliga anledningen till, 
att Holmberg anser hällristningarna vara ett verk af norrsena- 
stammen, d. y. 8. af svear och norrmän, och icke af göterna. 
»Samma forskningar», säger han (sid. 16), »som visat oss Göthernas 
tillvaro i Skandinavien, hafva och ådagalagt, att de, efter sin in- 
vandring hit omkring år 200 f. Ghr., .... icke trängt högre 
upp än till den naturliga gräns, som bildas af Göthaelf i vester 
och Bråviken i öster, med deremellan liggande stora insjöar och 
den tiden nästan ogenomträngliga skogar. Och det är just norr 
om denna gräns, dit strömmen af Norrsenafolket genast vid sitt 
inträngande nordan ifrån synes hafva vältat sig, och hindrat all 
invasion af Götherna, som massan af hällristningarna äro belägna,' 
nemligen i Norrige, Bohuslän, Dahlsland, Vermland och Norrlands 
provinser. Att man söder om denna gräns, således inom Götha- 
stammens fordna landamären, träffar samma fornlemningar, sär- 
deles vid sjön Roxen, gör härvid ingen svårighet, då, såsom vi 
snart skola visa, dessas utarbetning ligger oss långt närmare i ti- 
den än Göthernas utträngande af NorrsBnastammen, hvilket, enligt 
Eeysers bevisning, försiggick i 2:dra och 3:dje århundradena af 
vår tideräkning». Senare forskningar hafva, såsom bekant, visat 
osäkerheten af den grund, på hvilken dessa förutsättningar skulle 
hvila. 

Deremot har Holmberg utan tvifvel fullkomligt rätt, då han 
söker bevisa, att hällristningarna äro utförda af Nordens egna in- 
vånare — dessa må hafva hört till den ena eller andra folkstam- 
men — och icke af främlingar (sid. «16). 

Holmberg ser, och äfven detta säkerligen med rätta, i häll- 
ristningarna skildringar af verkliga tilldragelser, men, särskildt i 
afseende på de bohuslänska ^stningarna, anser han det »icke vara 
möjligt att sätta dessa ifrån traditionen numera isolerade ålder- 
domslemningar i samband med några kända historiska detaljer. 



Digitized by 



Google 



158 OSCAR M0NTELID8. 

Sådant skalle låta sig göra endast genom den lifligaste gissnings- 
förmåga och en hårddragen slutningskonst» (sid. 26). »Man fin- 
ner lätteligen», säger han vidare (sid. 28), >^att de, såsom bildskrift, 
ämnad att bevara minnet af en viss händelse, icke att egentligen 
uttrycka någon viss tanka, höja sig vida öfver de råa drag deraf, 
som man finner hos vilden, men tillika att de ieke kunna jemfö- 
ras i fullkomlighet nred t. ex. Egyptens hieroglyfer. De måste 
ofelbart hafva sin plats midt emellan dessa båda, och torde när- 
mast kunna liknas med den af Robertson beskrifna forn-mexikan- 
ska »tafvelskriften». De likna denna äfven deruti, att förkortnin- 
gar sällan nytras, utan figurerna merendels framställas hela, om 
man undantager fotsulans ofta förekommande bild, som måhända 
nyttjas i stället för menniskans». 

De flesta figurerna anser Holmberg beteckna det som de af- 
bilda; endast om några — såsom »hålor, fotsulor, cirkelformer» 
m. fl. — antager han, att de hafva en symbolisk betydelse. Han 
godkänner dock icke (sid. 30) Liljegrens åsigt, »att man i häll- 
ristningarna tydligen igenkänner .... lika beskaffade bildliga hop- 
ställningar i ristning, som i ord blifvit antydda i versspråkeK 
Liljegren hade t. ex. ^ »fixerat vissa bemärkelser försvårtydda tecken, 
såsom den af dryck^ vätska vid de pnnktlika figurerna eller hå- 
lorna, hölja vid den bugtande linean o. s. v., samt uti en hopstäld 
grupp af ett skepp, ett bi och en dylik linea sett uttryckt begrep- 
pet mjödhorn genom dess bildliga omskrifning y>BiböJjans (honings- 
dryckens) skepp^\ Uti en punkt eller håla, ställd vid en spjut- 
spets, hade han trott sig finna begreppet blod^ i dess förmenta om- 
skrifning spjutets dryck eller vätska>\ >^Vi behöfva väl icke an- 
märka», tillägger Holmberg med rätta, »att ett odeladt antagande af 
detta och dylikt skulle leda alltför långt in på godtyckets och 
osäkerhetens område». 

År 1868, kort före sin död, utgaf ändtligen den då 76-årige 
Bmnlas under titeln »Försök till förklaringar öfver hällristningar» 
det arbete, hvilket han, såsom vi sett, påbörjat mer än ett hälft 
århundrade tidigare. Den åldrige författaren, hvilken isynnerhet 
sysselsätter sig med de hithörande fornminnen som finnas i Bo- 
huslän, utvecklar här närmare de åsigter om hällristningarna, som 
han i sina förut utgifna skrifter framstält. 

Sedan han sökt visa, »att de skäl, h vilka Holmberg andragit 
för bestämmande af hällristningarnes tillkomst under den sista 

^ Liljegren, »Ranlära» (Stockholm, 1832), sid. 19. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 159 

jeraåldern, ingalunda äro tillförlitliga», förklarar ban (sid. 157), att 
han »i afseende på dessa minnestaflors ålder vidblir samma mening, 
som ban för ett halft sekel tillbaka fattat». »Jag tror således», 
fortfar ban, »att bällristningarne egentligen tillhöra stenåldern, men 
att de äfven blifvit något begagnade i början af bronsåldern. Alla 
bällristningar ha nemligen blifvit utarbetade på samma sätt och 
med bara stenskärfvor; men under den egentliga stenåldern märkas 
inga spår till biprydnader eller ornamenter, då deremot under brons- 
åldern sådana förekomma med en regelbunden och enkel anordning. 
Man märker å de äldre hällristningarna några spiralfigurer, som 
ha religiös och symbolisk betydelse; men under bronsåldern äro 
dessa figurer ej sällan begagnade som blotta ornamenter. Häraf 
är uppenbart, att de förra äro äldre än de sednare». 

Bland de i senare tid utkomna afhandlingar om hällristningarna 
i Norden, som icke direkt sysselsätta sig med sådana fornlem- 
ningar inom Bohuslän, böra vi i främsta rummet nämna en af 
riksantiqvarien B. E. Hildebrand ^, i hvilken han, hufvudsakligen 
på grund af likheten i form mellan vapnen å några i Osterg()t- 
land upptäckta hällristningar och de hos oss funna vapen från 
bronsåldern, visar, att dessa bergtaflor måste förskrifva sig från 
sistnämnda tid. 

Denna åsigt torde också numera hyllas af de flesta fornfor- 
skare både inom Sverige och Norge, i hvilket land under de senaste 
åren en stor mängd hällristningar blifvit upptäckta^. 

Endast i afseende på frågan om det folk, som efterlcmnat 
dessa minnen, råder någon meningsskiljaktighet, i det professor 
Nilsson nyligen sökt bevisa, att hällristningarna i Skandinavien 
äro utförda af de phoeniciska nybyggare, som hit medfört den 



»Till hvilken tid och hvilket folk böra de svenska hällristningarna 
hänföras?», införd i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», andra delen, 
sid. 417 — 432; se afven »Corapte rendu du Congrés de Copenhague, 
1869», sid. 192. 

Holmboe, »Om Helleristninger i Norden», i »Forhandlinger i Vidcn- 
skabs-Selskabet i Christiania», 1860, sid. 25—41, 209 och 210; 
1865, sid. 201 — 219. Holmboe anser hällristningarna vara yngre än 
stenåldern. — Rygh, »Om Helleristninger i Norge», i samma »For- 
handlinger», 1873, sid. 455 — 470, med en karta. — Montclius, »Sur 
les sculptures de rochers de la Suéde», i »Compte-rendu du congrés 
de Stockholm, 1874», sid. 453 — 474; och i »Revue archéologique», 
1875. — »Svenska Fornminnesföreningens tidskrift», sjunde häftet, 
sid. 65 och följande. 

Bidr. t. Göt, o. Boh. låns hist. 2. 11 



Digitized by 



Google 



160 



OSCAR M0NTELTU9. 



första kännedom om bronsen^; under det att de flesta andra for- 
skare antaga, att våra hällristningar äro verk af landets egna 
ire. 



Under en resa i Bohuslän år 1872 hade jag tillfälle att stu- 
dera några af hällristningarna i Tannms och Vette härader. Vid 
jemförelse mellan originalen och Holmbergs teckningar visade sig 
de senare i flere vigtiga afseenden icke vara tillräckligt trogna. 
Såsom exempel härpå meddelas här ^fig. 3) en af de på en häll- 
ristning vid Hvitlycke i Tanum förekommande yxorna med sitt 




Fig. 3. Yxa med /ikaft, n en hällrUtning vid Hvitlycke i Tanums socken; ttehnad 

efter pappersaftrych. 

skaft, ritad på trä och graverad efter ett pappersaftryck och en 
teckning i naturlig storlek, som jag tog nämnda år. Fig. 4 visar 
samma yxa efter Holmbergs teckning (pl. 13, fig. 36), hvilken 
lätt kunde förleda till det antagandet, att den afbildade yxan va- 
rit af jern, under det att han i sjelfva verket har ungefar samma 
form som en vanlig stenyxa. 

Följande året, 1873, besökte jag några af Tanums hällrist- 
ningar i sällskap med herr G. Brusewitz, hvilken dervid med sin 
vanliga noggrannhet aftecknade ett par af dem, bland annat en 
vid Tegneby, som är återgifven fig. 42 å sid. 37 i första häftet af 
dessa »Bidrag». 

Sedan emellertid herr Brusewitz förklarat sig icke vara i 
tillfälle att fortsätta aftecknandet af länets hällristningar, åtog sig 
herr L. Baltzer detta uppdrag och har under åren 1874 och 1875 



* »Spår efter feniciska kolonier i Skandinavien», i »Svenska Fornminnes- 
föreningens tidskrift», sjunde häftet, sid. 1 och följ. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 161 

(dels i naturlig storlek, dels i förminskad skala) afbildat llerc 
hällristningar inom Brastads, Foss, m. il. socknar. 

Ur herr Baltzers arbetsberättelse för år 1874 låna vi följande 
redogörelse för det sätt, hvarpå han gått till väga för att åstad- 
komma så mycken likhet med originalen som möjligt. »De berg- 
hällar, som lämpat sig att aftagas i naturlig storlek, haf va af- 
bildats så att, efter det sorgfälligaste och samvetsgrannaste i akt 
tagande af den för deras reproducerande mest passande dagern, 
jag ifylt figurerna med svart färg och derefter kalkerat dem medelst 
kalker-lärft, som utspänts på bergshällen. De hällar deremot, der 
svårigheter mött för deras aftagande på nämnda sätt, har jag i 
mindre skala behandlat, en skala som för hvarje planch finnes 
utsatt, och må härvid anmärkas, att likaledes för hvar särskild 
figur densammas längd, bredd och lutning mot horizontal- eller 
vertikal-planet, ej mindre än figurernas inbördes afstånd, utmätts. 




Ftg, 4. Samma yxa som fig. B; ef Ur Holmbergs teckning. 

Ytterligare må tilläggas, att den svagare teckningen på en del 
af planchema är lämpad efter den mindre, tydlighet och skärpa, 
hvarmed bilderna på vissa ställen å berghällen framträda». 

Såsom prof på herr Baltzers teckningar — af hvilka de som 
utfördes år 1874 voro utstälda vid den arkeologiska kongressen i 
Stockholm samma år och der ådrogo sig stor uppmärksamhet — 
meddela vi här dels tre större taflor (i mycket förminskad skala, 
fig. 5, 6 och 8) », dels sex särskilda fartygsbilder (fig. 7, 9—13). 

I ett följande häfte torde vi fåv tillfälle att återkomma till en 
utförligare redogörelse för herr Baltzers arbeten samt till en 
framställning af de skäl, som synas oss tala för hällristningaruas 
samtidighet med bronsåldern, och af dessa fornlemningars stora 
betydelse för kännedomen om lifvet i Sverige under denna af- 
lägsna period. 

* Fig. ö är samma hällristning som Holmberg i »Skandinaviens häll- 
ristningar» meddelat fig. 123; fig. 6 är samma som Holmbergs fig. 
110, orh ^^. 8 samma som hans fig. 141. 



Digitized by 



Google 



162 



OSCAll MONTELIUS. 




Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA UALLKISTNINGAR. 



163 




Fig. 6. Hällristning vid Backa i Braatads socken; af tecknad af Ballzer år 187 i^ 



Digitized by 



Google 



164 



OSCAR M0NTELIU8. 




Fig. 7. Skeppsbild vid Lökeberg i Foss socken, '/lo- 




^X-' 






,* •{iiiiiutiui4> Y . <^^ 







-'^''i 




Fig. 8. Hällrisning vid Lukeberg i Foss socken; af tecknad af Baltzer år 1814. 




Fig. 9. Skeppsbild vid Lökeberg i Foss socken. Vim- 



Digitized by 



Google 



BOUtäLANSKA UALLKISTMNGAK. 



165 




mmujjm^ 



Fig. ti. 




Firj. 12. 




Fig. 13. 
Fig. 10 — 13. Skeppsbilder å hällristningarna oid Lökeberg i Foss socken. Vk 



Digitized by 



Google 



Runstenen från Skee. 

Af GEORGE S TEPHENS. 



Under sommaren 1875 samlades medlemmarne af Svenska 
Fornminnesföreningen till årsmöte i Göteborg. Som man kunde 
vänta, voro Bohusläns fornminnen i synnerhet föremålet för 
deras granskning, och de särskilda myndigheterna ansträngde sig 
att låna ihop föremål värdiga föreningens uppmärksamhet. Ibland 
andra var herr Gustaf Brusewitz^ intendenten vid Göteborgs Mnsei 
historiska afdelning, outtröttlig i att föra till staden saker af in- 
tresse, förutom de skatter som Göteborgs Museum redan egde. Han 
lyckades att tillvägabringa en betydlig utställning, välvilligt insänd 
från flere håll. Ibland mycket annat såg man der flere dopfuntar 
från Vestergötland, silfverkalken från Dragsmark, Uddevalla Musei 
förnämsta saker, samt de stora fornsakssamlingar, som tillhöra fri- 
herre C. Cederström i Strömstad, doktor G. A. Ehrengranat i Falken- 
berg (deribland hans prägtiga bronsyxa, som han sedermera har 
skänkt till Statens Historiska Museum i Stockholm), och herr C. F. 
Lundberg, m. m. 

I friherre Cederströms förträffliga samling såg man också midt- 
stycket af en runsten, funnen å Skee kyrkogård i Vette härad, 
Bohuslän. Jag har min hjelpsamme och lärde vän herr Brusewitz' 
välbekanta godhet att tacka för en mästerlig pennritning af denne 
stens alla fyra sidor, tillika med följande underrättelse derom. 

Stycket är 18,5 tum högt, och dess största bredd 6 tum. 
Stenen är af en något lös beskaffenhet och ser ut nästan som 
trä, med små, knapt märkbara, lysande gyllne punkter öfverallt. 
Runtecknen äro så djupt och tydligt huggna, att man ej kan miss- 
taga sig om dem, med undantag af några vissa, der antingen stenens 
ojemnhet förorsakar osäkerhet eller ock dragen förslitits. 

För att nu kunna gifva en fullkomligt trogen bild af detta 
värderika minnesmärke har jag låtit herr Pacht i Kjöbenhavn 
heliotypera herr Brusewitz' teckningar, alla fyra sidorna i samma 



Digitized by 



Google 



RUNSTENEN FRÄN 8KEK. 167 

storlek. Mina läsare besitta derföre nu af dessa teckningar all- 
deles trogna kopior — icke åstadkomna af menniskohand. 

Vid betraktande af detta märkliga minne, är vår första tanke 
den, att hela stenen ursprungligen var mycket liten, -och att den 
från begynnelsen var nedlagd i grafhögen, som så ofta varit 
fallet i de äldsta tiderna. 

Dernäst se vi, att alla fyra sidorna äro runbeskrifna, hvilket 
mycket sällan är fallet, och som gifver stycket ännu högre värde. 

Men derefter äro vi nedstämda, förtviflade öfver den sorgliga 
tanken, att denna forna döds-runa skulle vara förlorad för veten- 
skapen och historien, en stympad rest af hvad den fordom varit. 

Men jag är kommen till en behagligare öfvertygelse. Efter 
ett långt och tålmodigt studium tror jag nu, att stenen i verklig- 
heten är nästan hel, — d. v. s. att dess ordalag är sådant att vi, 
genom jemförelse med de många andra, som bära samma åniin- 
nelseformel, kunna med temmelig säkerhet återställa de få bok- 
stäfver som nu fattas, och på detta sätt läsa hela ristliingen, som 
den en gång har stått på runstenen. 

I alla fall anhåller jag att få meddela min åsigt om honom, 
öfvcrtygad som jag är, att jag åtminstone har vigtiga grunder för 
mig. Fullkomlig säkerhet kan ingen vänta! 

Först må vi bestämma, hvilken är den första sidan, begynnel- 
sen af inskriften. Efter min förmening må den sökas i den stor- 
skrifna del, som börjar långt ned. Således: 

A. Framsidans högra del. 

Denna rad läses, när vi ställa oss på dess venstra sida. Första 
runan f visar sig i en ovanlig form, då dess armar äro sä stora 
och låga, att ingen plats finnes för sjelfva foten. Derefter komma 
U, L, K, samt en del af venstra armen af bokstafven M, tillsam- 
mans FULK(M . . ). Här igenkänna vi strax ett mansnamn, sam- 
mansatt af FULK och ett ord som begynner med M och haft tre 
runor — ty endast ungefär tre runor saknas här. Men intet sådant 
ord har ännu funnits, så vidt jag vet, på våra runminnen. Ett 
hälft dussin sådana namn (bildade af FULK och ett ord begynnande 
med M . .) voro dock en gång i bruk hos de skando-gotiska folken. 
Det kortaste och mest allmänna var namnet FULKMAR; lika kort, 
men icke så allmänt, var FULKMAN. Troligt är, att namnet hä; 
på stenen varit det mycket vanliga FULKMAR. 

Anmärkom nu, att inga delnings-punkter finnas på denna sten. 
Alla orden äro skrifna i ett, — ett bevis på stenens höga ålder. 
Med ledning häraf och i betraktande af, att nästa ord bar slutat 
med K, kunna vi lätt inse, att den nästa sidan är: 



Digitized by 



Google 



168 



GEORGE STEPUENS. 




A. FRAMSIDANS liÖGKA DEL. 



Digitized by 



Google 



RUNSTENEN PrXn SKEE. 



169 




B. BAKSIDANS HÖGRA DEL. 



Digitized by 



Google 



170 



GEOROE 8TEPHKS'8. 




C. FRAMSIDANS VENSTRA DEL. 



Digitized by 



Google 



RUNSTENEN FrAn SKEE. 



171 




D. BAKSIDANS VENSTKA DEL. 



Digitized by 



Google 



172 



GEORGE STEPHENS. 



B. Baksidans högra del. 

Då vi gå från venstra sidan af A till högra sidan af B, se vi, 
att stafvarne här äro vänd-runoYy som ofta var brukligt i gamla 
dagar. Första rnnan är na igen . . K. Låtom oss nu sammanhålla, 
— att endast ett par bokstäfver här äro bortbrutna, — att första 
ordet på stenen, FULK(Mar), är ett mansnamn, — och att nästa 
ordet är ett mansnamn, — så må vi erkänna det högst sannolika i 
att detta ..K i verkligheten var AUK, sammanbindande FULK(Mar) 
och ILFIHR. 

Ty de nästa sex runorna äro tydliga nog. De äro ILFIHl?, med 
slut-i2 (>k), som vi veta, en mycket gammal runa. Också detta 
ILFIHR eller ILFINGB, isländarnes YLFINGR, finnes först nu på 
ett rnnminne. Det är ett af de mest berömda i de skando-gotiska 
landen (i äldre tider sing. WULFING, plur. WULFINGAS), både 
i sång och saga. 

Som sagdt, vid stenens fot saknas nu ungefär 3 runor. Efter 
två masculina nominativer hafva vi skäl att y'2ji\a pronomen i nom. 
plur. masc. (t. ex f>IR, DE) efterföljdt af verlet Här är plats till 
^IR, som vi knapt kunna betvifla en gång funnits. Så komma vi 
till 

C. Framsidans venstra del. 

Vi kunna således här vänta att finna verbet i 3:dje pers. plur. 
pret. Det vanliga, kortaste uttrycket är SATU (SATTE, reste). 
SAT är dock borta, och endast högra hälften af U-et (h) är till- 
baka. 

Strax derefter kommer stafven af f>, men bågen är bortnött. 
Härefter följa ISU, således ordet |>ISU. Men detta är det välbe- 
kanta ac. plur.^neut. (DESSA), som så ofta finnes i förening med ordet 
(ac. pl. neut.) KUBL eller KUMBL (grafmärken, sten och hög etc). 
Efter lokal-dialekten stafvas dessa ord på många vis: f>AISI, f>ASA, 
1>ASI, f>AUSI, f>ISA, 1>ISI, I>ISU, |>OSI, |>USI, |>USU etc, och 
KUBL, KUML, KUMBL, KUMNBL etc Detta ord-par f>ISU KUBL, 
etc, förekommer på öfver 30 runstenar, och intet är vissare än denna 
stående formel. När vi derför hafva ac. plur. neut. f>ISU strax före 
K, är det väl säkert, att nästa ordet var KUBL, ty intet annat 
sådant tekniskt uttryck begynnande med K finnes på stenarna än 
just detta KUBL. Ungefär tre runor äro borta. Dessa voro UBL, 
och ordet var derföre KUBL. 

Vi hafva nu tillbaka endast sista sidan, som har tvänne 
rader, — då mycket ännu var att säga, och endast en sida var 
oskrifven. Derföre, som så ofta, är sista delen af ristningen sam- 
manpressad. Sålunda : 



Digitized by 



Google 



RUNSTENEN FRÅN SKEB. 173 

D. Baksidans venstra del. 

Efter subjektet (sing. eller plur.) och verbet (.sing. eller plur.) 
kommer yanligen EFTER eller ÅT, som styr namnet på den döda. 
De första runorna vid stenens fot kunde icke vara flere än ett par, 
då de äro så stora. Derföre taga vi det vanliga AUFT (prepos. 
AFT, AFTAR etc. stafvas på ett hälft hundrade olika sätt). AU 
'%v nu bortbrutet, men FT är qvar. 

Härefter vänta vi den dödes namn. Och det finnes också 
omedelbart efter (au)FT ett namn INUH, här för första gången på 
ett rnnminne. Många namn brukades i gamla tider i^ammansatta 
med IN. Om INUH (INUK eller INUNG) är ett patronymicum, 
vet jag icke. Men det står klart nog på stenen. 

Vi hafva på dessa grafstenar exempel i hnndradetal, att allra- 
sist står hans eller deras namn, som med egna händer gjorde 
högen, eller reste och ristade blocken, eller begge delarne. Ofta 
användes härvid ett verbum, som i senare tider förkortades till 
FA, pret. FA^I, naturligtvis med många dialektiska stafningar. 

I öfverensstämmelse härmed står härnäst namnet på runristaren. 
Ett par runor äro borta, så att endast . . I|>UINR är qvar. Men 
hela ordet var nästan säkert FRIt>UINR, ty jag känner intet annat 
skando-gotiskt mansnamn slutande med . . If>-yiNR än just detta 
FRIf>-VINR. Detta finnes emellertid också här för första gången 
skrifvet med runor. 

Sist vänta vi verbet: RISTADE, GJORDE eller dyl., och, som 
jag har anmärkt, brukades ofta verbet FA, preter. FA^I. Detta 
verbum förekommer i många dialekt-former på run-minnen i Skan- 
dinavien och England, både med äldre och med yngre runor. 

Skee ligger i Bohuslän, som i långliga tider tillhörde Norge. 
Men på Einang- stenen i Norge, som är från 3:dje århundradet och 
skrifven med äldre runor, står ordet i 3 sing. pret. som F-^IHIDO. 
På en norsk sten, funnen vid Valdby, som har yngre runor och 
synes vara från 9:de århundradet, står ordet i 3 sing, pret. som 
FA[>L Här hafva vi F, Mj lochstafven på {> (resten är borta); så- 
ledes, så vidt vi kunna se, ovilkorligen FiEI({>o) eller F-^I(In), 
den förra en äldre, den senare en yngre form. 

Hela stenen är nu genomgången. Meningen är fullständig och 
klar. Jag tror, att inskriften är till sin väsentliga del i behåll. 
Första sidan: FULK(Mar 
Andra » au)K ILFIHR (Hr 
Tredje » satU |>)ISU K(ubl 
Fjerde » au)FT INUH. (fr)I|>UINR FiEI(|>i). 



Digitized by 



Google 



174 GEORGE STEPHEN9. 

Det vill säga: 

FULK(Mar aa)K ILFIHR i\m satU J>)lSU K(nbl au)FT INUH 
(fr)I|>UINR FiEKW) 

FULKCMar o)CH ILFING (de sattE D)ESSA K(ummel, == 
gr^fmärken, e)FTER INUNO. (fr)ITHVIN UTFÖRDE detta. 

Minnesstoden är säkert mycket gammal, förmodligen från det 
8:de århundradet. Den kunde till och med kafia* en öfvergångsi 
sten från det äldre alfabetet, då den ännu har ^ (som sedermera 
blef O) i dess ursprungliga värde som M. Namnen tillhöra också 
de fornaste tider. 

Men möjligen kunna andra förklara detta minnesmärke på 
annat vis. Med glädje dkulle vi helsa en sådan bättre tolkning. 
Teckningarna stå för allas ögon. 

Önskeligt vore, om friherre Cederström ville godhetsfnllt in- 
förlifva detta fornminne med de andra från Bohuslän, som Göte- 
borgs Museum redan besitter. Vi skulle alla tacka honom! 



Digitized by 



Google 



Från Göteborgs anlliggiiing. 

Af ARVID KURCK. 



Det nuvarande Göteborg har, ehura mycket yngre än fler- 
talet af våra städer, dock icke förvarat rätt mycket af enskild- 
beter från sin grandläggning och sina äldsta tider. Några med- 
delanden och utdrag nr samtidiga bref rörande dessa ämnen torde 
derföre för staden och orten vara af något intresse, isynnerhet 
då dessa bref alla äro från framstående personer inom den nya 
staden, och afgifna till Axel Oxenstjerna, som tyckes hafva haft 
sig uppdragen ledningen af densammas alla angelägenheter. Pe 
hafva anträffats i den för vår historiska forskning åt alla håll 
ytterst rikhaltiga så kallade Oxensljernska samlingen uti Riks- 
arkivet. 

Redan under Carl IX:s tid började man att inse vigten af en 
hamn vid vestkusten, om Sverige skulle kunna med fördel deltaga 
i den transatlantiska verldshandel, som då begynt att hastigt ut- 
vecklas hos alla Europas sjöfarande nationer. De tidigare an 
läggningarna af städer och befästningar vid Göta elf hade icke 
egt framgång, ty under fejderna med Danmark voro de så godt 
som oafbrutet oroade, och vid det olyckligt förda krig, som slöts 
genom freden i Knäröd 1613, fanns icke mycket qvar af det äldre 
på Hisingen belägna Göteborg, och detta jemte de kringliggande 
trakterna innehades af danskarne. Fredsunderhandlingarna, på 
svenska sidan förda af Axel Oxenstjerna, sökte dock att, om äfven 
på hårda vilkor, kunna återvinna det förlorade Elfsborg, samt der- 
med, utom de landsdelar som voro närmast belägna, segelfarten 
på Göta elf och möjligheten att åter uppbygga en stad vid den- 
samma^ der den större handeln kunde f& sitt hemvist. Konung 
Gustaf II Adolf skattade lika högt som Axel Oxenstjerna denna 
fördel, men endast med de största uppoffringar lyckades'^det att 

Bidr, t. Göt, o. Boh. låns hisL 2. 12 



Digitized by 



Google 



176 



ARVID KURCK. 



efter sexåriga dryga utbetalningar, slutligen anskaffade genohi ut- 
ländska lån, fk den så kallade Elfsborgs lösen erlagd och dermed 
år 1619 herraväldet återstäldt kring den vigtiga Göta elf. Redan 
året förut utsåg Gustaf Adolf platsen, der han ville uppbygga en 
ny stad. Hvarken det gamla Göteborg, eller nya Lödöse, van- 
ligen Nylöse kalladt, ansågos efter krigets härjningar förtjena att 
på oförändradt läge åter uppbyggas. 

Den af konungen valda platsen hade visserligen fördelar, 
men åtskilliga svårigheter skulle öfvervinnas, innan bebyggandet 
kunde börja. Stränderna både af elfven och af Mölndalsåen, vid 
densammas utfallande i den förra, voro på ena sidan omgifna af 
sänka och vattendränkta kärr och ängar, på den andra äeremot 
af högländare marker, sänkande sig mot vattendragen med så 
ojemna sluttningar och fördjupningar, att på sina ställen betydliga 
fyllningar voro nödvändiga. 

Till skydd mot hafvets och elfvens stigande, liksom för att 
öfvervinna de sänka delarnes olägenheter, fordrades äfven hela 
terrängens höjande, och för att erhålla jord härtill borde ett ka- 
nal-system, som lättast kunde lemna sådan i riklig mängd, an- 
vändas. 

Dessa kanaler voro äfven beräknade till fördel för rörelsen 
och handeln, och staden borde dessutom anläggas efter holländskt 
mönster, då den var ämnad att blifva en holländsk koloni. 

En sådan plan var utan tvifvel särdeles god. Holländarne 
voro vid denna tiden Europas förnämsta handlande folk, och med 
intet annat stodo svenskarne i så nära beröring både genom han- 
delsförhållanden och politiska förbindelser. Axel Oxenstjerna hade 
för dem mycken förkärlek och hoppades, att genom deras in- 
kallande fördelar skulle beredas det unga samhället, samt att 
detsammas hastigare utveckling kunde ernås genom deras erfa- 
renhet, förmögenhet och kända hushållsaktighet. 

Staden borde derföre äfven genom sitt anläggningssätt och 
bebyggande vara för dem inbjudande. Läget och de särdeles för- 
delagtiga privilegier, som man tänkte gifva, voro äfven gynsamma 
för större handelsföretag, och härtill kom att religionsstridi^heter 
i deras eget land gjorde dem benägna för utflyttningar. Äfven 
egna lagar och eget språk ämnade man låta dem behålla i det 
nya fäderneslandet, men den önskade religionsfriheten var svårare 
att bevilja. Gustaf Adolf hyste stora betänkligheter vid att med- 
gifva någon sådan, och presterskapet beskärmade sig öfver vadan 
af att den lemnades. Den erhölls dock, och inom kort fick sta- 
den en reformert kyrka. 



Digitized by 



Google 



FRÅN GÖTEBOROS ANLÄGGNING. 177 

Redan under de sista åren före Elfsborgs-lösens erläggandc 
hade Jacob van Dijk, Sveriges dåvarande resident i Holland, er- 
hållit befallning att söka förmå icke endast rika handlande der- 
städes, ntan äfven indastriidkare och landtmän att hit öfvei-flytta, 
och de anlände också efter hand, så att i NylOse och på andra 
ställen i närheten af den* blifvande nya staden funnos icke obe- 
tydligt antal utlänningar bosatte redan före densammas grund- 
läggning. Bland dessa var äfven Abraham Cabeliau. Han hade 
under Carl IX:8 tid varit särdeles verksam vid anläggandet af det 
äldre OOteborg, dit han flyttade 1609. Sedan detta blifvit härjadt 
af danskarne, bosatte han sig 1611 i Stockholm, hade flerårig be- 
fattning i Liffland vid svenska arméen derstädes, men hade der- 
ifrån ätervändt till sin fädernestad Amsterdam. Han återkom på 
Axel Oxenstjernas begäran till det nya Göteborg, der han till 
följd af framstående egenskaper mycket användes. Både genom 
honom och genom Sveriges agenter i utlandet fortsattes inför- 
skrifvandet af kolonister, hvilka efter hand ankommo, icke endast 
från Holland utan äfven från Tyskland och Skotland. I andra 
trakter af landet funnos äfven vid denna tid så många utlän- 
ningar bosatte, dels som köpmän dels äfven i mindre kolonier, att 
man egde erfarenhet af fördelarne af dylika införskrifningar. 

För att infria de gifna löftena kunde icke längre anläggandet 
af den nya staden uppskjutas. På våren 1621 anlände Adler 
Salvius dit, försedd med omständliga instruktioner för sitt värf 
som grundläggare af densamma. Det var hans första steg, tem- 
ligen sent taget, på en sedan oai'brutet lysande embetsmannabana. 
Han hade nämligen länge fortsatt sina resor och sitt vistande 
i olika länder på kontinenten, var nyligen hemkommen och i 
Stockholm gift med en rik der bosatt tysk guldsmedsenka, då han 
erhöll detta sitt första uppdrag af sin »befordrare» Axel Oxen- 
stjerna. 

Hans första bref är dateradt Lödöse den 18 Juni 1621 och lyder: 

»Nådige Herre 
)»E:s N. boer och skall min willige tienst och hörsambeet, så- 
länge jagh lefifwer, altidh redcbogen finnes. Hwarföre efi'ter E.-s N. 
befaite migh senast at advisere Ers N. om hwadh nödigt kunne 
synes, will iagh Ers N. här medh tienstligen tilkeune gifwe, hwad 
iagh vthi alle mijn Instructions articler här nedre hafwer kunnat 
förrätte. Först höll iagh rådhstufwe och läth proclamere, at alle 
the som tänckie till at nedersättie sigh hwsligen j Gotbenborgh, 



Digitized by 



Google 



178 ARVID KURGK. 

Hkalle komme tilstädes och låthe inskriffwe sitt nanipii och icon* 
dition j borgare-rollan. Men här till dagz äre icke öffwer 16 
komne; tv the wele först see privilegierne, som ännw tilbakes 
äre; så är och nw störste deelen förrest ap ilandet til marknadt. 
Sedan hölt jagh Ingenienren ^ flijtigt ther till, at heele staden 
m&tte bliffwe particulierment afstncken. Men för den förskräcke- 
lige storm och owäder här hafwer warit, hafwer han icke knnnat 
mehr än 4 dagar ther vpå employert. Äre fördenschnld allenast 
hnfwndpålerne öffwer heele staden sätte, men alla privat» posses- 
siones oaffmätade; hwilket efter thet kan migh någorlunda för- 
hindre, när singnli efter låtten hegäre wette sijn rätte platz, och 
han ändeligh foort wil, efter E:.M:tz befalningh, vp til Johannis ^, 
hafwer han sin famnlnm instrneret och qwarr lathet, medh hwil- 
ken, sampt medh Walmästerna, iagh skall, så mykit möyeligh är, 
migh vdj nödh behielpe. Der han lijkwäl icke aldeeles behöfdes 
hoos H. K. M:tt, woro wäl nödigt, at han strax knmme tilbakes 
igen, och blefwo här, sålenge stadzens fnndament lades, på dett 
at tompterne mötte bliffwe både rätt deelte, såsom och propor- 
tionaliter öffwer heele staden npfylte, att gaturnes canaler wäl 
förordnes, och hwsens brandmwrar rätt sätties, så och at them 
holländske bönderne måtte landet blifwe tildeelt efter neder- 
ländsk mensnr nemligh morgentaal; ty efter wår wele tbeet icke 
antage, then the icke förstå. . Elliest hafwe ock Walmästerne nogh 
sielfe till at göre, så at the icke kunne alt så flijtigt dirigere 
som nödigt är. Der till medh besörie sigh en part, at efter Inge- 
nienren reeser så hastigt vp, något mötte blifwe på nytt förandret, 
wele fördenschnldh icke gerna låtta eller byggia, för än han kom- 
mer tilbakes. 

»Till tbet tredie, efter treggiahande hws skole byggias, af jdel 
trää, af jdel steen, eller trähws medh steengafwel, giorde iagh 
ock tree pottor, och kastade så månge låtsedier j hwar, som 
tompterne för hwar hopen wore på cartet per nnmeros signerede, 
låthendes them sedan tage loth på rådstnfwan, hvar vthur then 
potta, ban wille byggia hwset efter, nemligh at the som wille byggia 
steenhws, toge litt: A. på sedelen, och N:o 1, 2, eller 3; och så 
fort abn medh B. och G. Så märker iagh at trähws medh steen- 
gaflar warde mast tagne, ty alle begäre lägenheet widh watnet, 
och fly despencer på steenhus. 

»Till thet fierde, wärderede iagh medh gode mäns ord, hwadh 
hwariom och eenom böör för vpfylningh på tompterne, antingen 

' Den bär omnämnde »Ingenieur» hette Johan Schultz. 
^ Midsommartid. 



Digitized by 



Google 



FKkS GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 179 

af Staden eller privatis wederläggies, såsom ock at någres iiwss 
måste neder rijfwes och försätties. 

»Till thet feropte, städzlen på Sewedals Häredt expirerer först 
om Johannis, ther till hafifwer iagh thes recognition differeret. 
Holländske bönder äre här någre fhå, hwilke iagh låther vthsee 
sigh landh hwar theet begäre, och circumscriberet medh 4 pålar, 
så wijdt the begäradt. Sedan gör iagh köp medh them at the 
skole gifwe för hwart morgonland 2, 3 eller 4 Daler, pro terr» 
sitn et qualitate; till wijdere beeskedh. När tå Ingeniearen igen- 
kommer, fä både iagh och the först wette, huru månge mårgenland 
ther vpå äre, och huru mykit för heele landet skal giffwes. Belan- 
gende Jnstitien och Politien, så äre här confusionis omnia plena; 
och supina legum ignorantia. Lites skall iagh lijkwähl, så mykit 
möijeligh är, alle despechere. Nylösestadz regemente synes stå 
bättre in consuetå confnsionC; qnam si aliquid pro hac tantum 
ffistate innovetur, doch altidh Sweriges Iagh oförkränkt. Vthi 
Gothenborgh äre icke öfwer 3 eller 4 hws sätte, derföre behöfwes 
icke stoor ordonance ther ännw. Allenast beschwäre the sigh höge- 
ligen at medh Nylösa translation sålenge dröijes. Aff främmande 
länder hafwer man här inga advis dMmportancc ; ty af vthländske 
skip är här allenast en Schotskman. Sex Danise sägz hafwe för 
någre dagar sedan warit Haffnise, och lathet allestädes på sine 
forteresser här wedh gränserne stark guarnison sättie. Hwadh 
wijdere kan occurrere, thet skall iagh £:s N. medh förste lägenheet 
tilkenne giffwe. Dette hafwer iagh, fölliande mijn commissions 
ordningh, här till dagz kunnat vthrätte. Will här medh haffwe E:s 
N. sampt medh E:s N:s heele höge hws och familie Gudh AIz- 
mechtigh ödminkeligen befahlet» etc. 

I en bilaga tillägger han följande frågor: 

I. »Om Adelsmän må tagé små tompter, at byggia trähws 
vpå, vthan nadstufwor ^, ther the kunna allenast hwijla, och in- 
sättie sine hästar, när the komme i staden; ty om sådant är 
ahnhället 

II. Om ock Handtwerkzmän må drifwe handell; ty ther 
efter wele en part lotta, och byggie hwserne till. 

III. Quem terminum ponam Nylosiensibus inträ quem domos 
transferant Gothenburgum? et quå arte iljinc invitos exigam; an 
vi et comminationibus incendij sedium? an vero inprimis mitius, 
videlicet interdictione commeatus et translatione nundinarum heb- 
domadariarum Gothenborgnm? 

* Nadsiufvor: boiiingsrurn med sängplatser uti den öfre väningen nf 
hus, som i den undre hnde stnll oeb annan uihusinredning. 



Digitized by 



Google 



180 ARVID KURCK. 

IV. Här hafwe någre lottat; kommé sädan och bäre lotten 
igen: hwadb man tbem skal swara? Jagh mener ändeligen nödigt 
wara, at bwar ocb en contenterer sigb medb sin lotb. 

V. Efter steenbws tompterne äro 100 fötter långe, ocb 36 
brede; ocb icke kunna beele vtbbyggias aff steen; buru månge 
fötter in altam et longum skall byggias? 

VI. Här äre bollendske bönder, som icke wele antage beele 
hemman, ytban hafwe warit vtb på landet, ocb ytbsedt sigb en 
platz så eller så stoor, then ofta till åtskilliga byar länder. Om 
man skal tage ett stycket aff then ene, och thet andra aff hans 
granne, och göre ther ett land aff (ut petunt) thet man tbem skall 
arrendere? och hwadb tbem androm skall gifwes til wederlagh, om 
icke theres vthgifter ther efter skole minskas? Eller ock skall 
man tbem intbet accordere, medb mindre the begäre beele 'beema- 
net, såsom thet nw swenske bönder besittie?* 

VII. Om icke alle, som wele tage tompter, mage thette migb 
tilsäija och vthlofwa: 

1. Att the wele berede, circumscribere, ocb vpfylle theres 
tompter till Micbaelis. 

2. At alle bestelie wärkie och materie till byggie öffwer 
winteren. 

3. At the alle hws medb panne skole täckia. 

4. At the alle hws (ejusdem geperis) lijka höge och store 
skole göre. 

5. At alle steenbws medb brandmwr skole mwras. 

6. At alle trähws medb nadstufwor skole byggias widh 
gaturne ^. 

7. Att alle skole sijne hws innan tilkommande Micba6lis 
öffwer ett åbr förfördige.» 

Uti ett annat bref, dateradt Gotbenburg den 10 Juli 1621, på 
latin ocb nästan uteslutande rörande politiska angelägenheter ocb 
farhoga för Danmark, bifogas en Pro memoria på svenska af föl- 
jande lydelse: 

»E:s N:de täcktes låthe giffwe migb skriftligh information, 
bwar iagh hade migb j föliande dubieteter att effterrätte. 
1. När skole privilegia begynne få sijn kraft? Skal thet skee 
ifrå privilegiernes dato, efter the, vtban twijfwel, på 



^ Det synes troligt, att de såkallade »länderierna» äro dylika till stor- 
lek efter önskan och utan afseende på mantal lemnade forna arrende- 
jordar, som innehafts af de holländska bönderna. 

'^ Genom denna anordning fingo icke envånings trJiluis ligga vid ga- 
torna. 



Digitized by 



Google 



PrXn GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 181 

samme dato öfiFwer 16 åhr revoceres: eller ock ifrån den 
tijden magistratus urbieus blifwer satt? 

2. Om ock Nylöse borgare, medan tbe än j Nylöse sittie, 
skole samme privilegier njute ocb bruke? 

3. När privilegia begynne i'^ sijn vigueur, om tå Elfzborgz 
StadthoUere eller Fougdte skole öffwer dett heele terri- 
torio privilegiato någon jnrisdiction haffwe? et quantnmV 
an tantum executionem? 

4. Om Lagmanen och Häredzhöfdingen skole vthj Sewen- 
daals Häredt här efter administrere rättegångerne? Såsom 
ock, om the och elliest skole hafwe der aflf deres seed- 
wanlige ränta? 

f). Om ryttere och knechter, sampt annan sedwanligh af- 
kortningh, må nw, såsom tilförende, bliffwe. 

f). Om Hijsingen ock är förähredt till staden, efter dett för- 
fattes vnder Sewendals Häred j jordbboken? 

7. Om icke borgerskapet må sittia j NylOse till första wåhr? 
Ty emot hösten gåer all theres näringh ahn; så är ock 
tå icke heller bonden att bekomme, som dem kan hjelpe 
flyttie. 

8. Om icke the som j första begynnelsen här äre, mage 
lotta om en wiss ort j staden, hwilken så månge tompter 
begriper, som sortientes äre? (Contra quam hactenus fieri 
voluit Mathematicus). Ty elliest blifwer en stoor deformi- 
tet i staden, der det eena hwset skall stå och roopa efter 
det andre. 

9. Effter denne maximc gåer ibland alle, att ingen täncker 
till att bättre byggia, än han will gerne mista; hwadh 
rådh och medell der emoth skall vptänkias? 

10. The som skole byggia steenhws, huru månge åhr the få 
der vpå respijt? Om the icke få welkor, at byggia så- 
lenge, baak på tompten, gode sköne träbygninger? 

11. Hwilket ställe man skall deele dem till, som wele byggia 
kåål- trä- och stall-gårdar? och huru store platzer? 

12. Efter j Gothenborgh fhåå wele boo, derföre at tijt ingen, 
eller lijten, tilförningh af landet kommer; ty alle omlig 
giande Häreder äre förarrenderede, och bonden dierfz icke 
före sitt j staden till någon annan, än till arrendatoren, 
för hwilken skuld den meenige hopen i%er inthet, medh 
mindre the dett köpe aff arrendatorerne; hwadh härvthin- 
nan skall ordincres?^ 



Digitized by 



Google 



182 ABVID KUBCK. 

Bestyret med anläggandet af den nya staden gaf^ som man 
finner, mycket att tänka på. Adler Salvins var också ftJga nöjd 
med sin befattning ocb skref redan den 16 påföljande October: 

»Nådige Herre! 
»Gwdh weet at iagh E. N. icke gerna molestere wille, hwar 
iagh det kunde förbij gå. Nw falle bär så månge dnbietetér in, 
som icke allenast denne ort, vtban ock beele statum concernere, 
at iagb på somblige icke fördrister migb at resolvere såsom in- 
gen macht ocb antboritet der tilL bafwande. Så efter jagb icke 
weet, om ocb Dikias ^ snart kommer eller eij ; derföre begärer iagb 
tiensteligen E. N:de täcbtes sijn sententz, hwar icke migb, dock 
Öffwersten Stiernscbiöldt ^ at tilsände, bwadb vtbj fölliande saker 
ståår till at göre. Först, äre bär twå frantzöscbe borgare frå 
Diepen, som begäre före sitt godz vtb ocb inn toUefrijdt, bero- 
pendes sigb på den mntael contract, som Garolus Nonus, inclutie 
memorise, skulle baffwe medb Henrico qvarto confirmeret, säijan- 
des der boos, at wåre swenske icke betale någre gabeller in 
Galiia (der om iagb Ericb Larsson ^ j Stockbolm baffwer til- 
scbrifwidt ocb rådfrågat); ocb der denne ortz inwbonere blefwe 
fOrsäkrede på den frijbeeten j Frankrijket, meena tbe at bär skulle 
wäl en boop Houguenotter komme til att boo, efter tbe så för- 
kufwes in Gallijs. Frågan är, om wij skole dem denne gångb 
låtbe frij passere, eller eij? Tollenären seer tbet nödigt. Sedan, 
bafwer bär för någon tijdb sedan warit en tydsk kiöpman, den 
sitt godz bafwer tree åtbskillige Nylöse inwonare borgat, ocb der 
vpå bär tagit bwar tberes bandscbrift ocb beplicbtelse; är sedan 
reest medb et Kongbelle skip åt Tydsklandb, men vnder wägen j 
Danmarch, der tbe böörfaste låge, dödb bleffwen; så är på den 
ort alt det ban medb sigb både, der iblandb ock desse band- 
scbrifter wore, vpscbrifwidt ocb obsigneret, ocb bafwer der stådt 
åbr ocb dagb, ocb är nw^ efter j medlertijdh ingen arfwinger 
abngafz, fisco Regis Danise tilfallet. Frågan är, om fiscus Danise 
tanqnam vlerus barum obligationum b^eres kan kräffwia den gäldb 
ytb bär, ocb om wåre benemde borgare skole bonom den betale? 
Off: Stiernscbildt meener ney; ty der är allenast papperet, men 
bär äre sielfwe penningerne, bwilke derföre synes bär dana-arf 



^ jRcob van Dijk. 

* Öfverste Nils StjerDskjöId var kommendant på Elfsborg 9ch ståt- 
hållare i Sevedals härad. 

^ Krick Larsson, rik handlande i Stockholm, sedermera adlad von der 
Linde, 



Digitized by 



Google 



FRÄN GÖTBBOROS ANLÄGGNING. 183 

wara. The vdj Bahws, som på K. M:tz wägna j Danmarch gälden 
fordra^ post varias dispntationes, begäre för all consequentz schuldh 
halfparten at bekomme^ och den andre halfwe deelen wele the ce- 
dere fisco Regis nostri. Till thet tridie. Det är händt^ at Nylöse 
ki^pswenner, som äre vthländinger födde men hafwe här burskap 
wnnnit (om här i rijket födde^ såsom ock exteris här boolfaste, 
är ingen qnsestio), när the hafwe warit j Tydsklandh, hafwe the 
inthet skip recta på Nylöse funnet, vthan hafwe most sände sitt 
godz medh Mastrand- eller Konghelle skuthor; när nw godzet 
j Konghell, om hijt at sände, vthskipes skalle, är det der arreste- 
ret för tollen schuldh, så at iagh hafwer twå reesor most schrifwe 
dijt om relaxation på arresten til wijdere beskeed, det the och 
hafwe tillathet, doch icke vthan caution. Frågan är, om icke, 
efter transactioneme, indiiferenter alle Sweriges borgare, böör 
tollefrij wara vnder heele Danmarckz Crona? Eornm ratio dubi- 
tandi är, att sådane vthländske f^dde och ogifte eller oboolfaste 
Danmarkz borgare icke hoos dem sielfwe så stoor frijheet hafwe, 
såsom danske födde, eller ock exteri där gifte och grundfaste 
män, wele fördenschnld at ey heller wåre skole så frij hoos dem 
wara, emot theres egen Iagh. Ja der det tillstädies skulle, rädas 
the, ut ajunt, at Gotheborgz privilegier skole så månge freni- 
mande köpswenner framdeles här in locka, at the icke allenast 
Swerige, vthan ock både Danmark och N.orrige medh theres han- 
del förderfw.e skole; ty det kostar inthet mehr dem, än tijio da- 
ler och sex åhrs borgen. Den conseqyentz, märker iagh af deres 
discours, at the wele här medh således förekomme. Doch hafwer 
iagh most loffwat them, at iagh E. N. der om adwisere skulle, 
excluso prseiudicio, quod ex dubitatione forte consequi videretur. 
Och äre desse the tree frågor, på hwilke iagh E. N:s resolution 
tienstligen begärer, eller der möyelig woro, iagh kome här ifrå, 
at Öff: Stiemschildt mötte them bekomme. Jagh ligger här medh 
stoort förtreet och möda. Ty alle stadzens gamble officiales, för- 
märkiandes deres tillstundande förandringh, hafwe sigh sjelfwe cas- 
»seret, och iagh hafwer ingen macht at creare magistratus, ne 
quidem hos minores gentium forte. Fast iagh ock än hade satt 
der någon till, så hade mijn ordningh strftx slages omkull aff 
Dijkio; ty för privilegiernes ahnkomst, kunne inge beständige or- 
dinantzier göres. Moste fördenschnld här vthstå det förtreetlige 
öffwerlop allena, som tilförende hwar och en j synnerheet, borge- 
mästeren, rådmän, stadzschrifwere, byggemästere, kyrkiowardh, ja 
snart sagdt stadztiänaren, förestådt hafwe, och hafwer icke födan 
för mödan. Förvthen det, at iagh moste läggia om till skintzhäst 



Digitized by 



Google 



184 ARVID KURCK. 

alle the som igenom häradet reesa, det iagh icke kan H. K. M:tz 
rätte passwijsere ännw förholle; och ståer derlöre illa medh Hol- 
lenderne. Ja det som är intolerabile, iagh ligger här j een perpe- 
tuo meta för dem, the der inthet sökie an huru the kunne per 
occulta sophismata olämpe och giöre oss Swenske odiosus summse 
majestati j the saker der the icke see gerna wij skole hafwe han- 
den j sodet medh them, vthan at the mage råda öfwer alt alleena, 
medh någre blinde swenske tilsynesmän. Är ändan godh, så är 
alt godt. Beder fördensknldh rätt för Gudz scbuld, E. N. werdiges 
täckies migh ifrå denne odiosa et periculi plena servitute gunste- 
ligen befrije. Jagh begärer tusend gånger heller leffwe såsom andre 
skattgifwande Konungens vndersåther, eller och rcese så vijdt ifrå 
mit fäderneslandh, at iagh der aldrigh hörer eller spörier vthaff. 
Jagh skall beflijte migh om medh högste tacksamheet sådant igen 
hoos E. N. at förtiäne; och will här medh haffwe E. N. medh 
sampt E. N. heele höge hws och familie Gwdh dem alzmechtigeste 
gantz ödmiukligen befaledt» etc. 

Efter detta dröjde det icke längej förrän befrielsen kom, ty 
redan den 5 November, eller blott några veckor senare, var den 
omtalade Dijkius anländ till staden och afsände under denna dato 
sitt första bref till Axel Oxenstjerna. 

Till födseln holländare och under många år af svenska rege- 
ringen använd i olika befattningar, senast som resident i Holland, 
torde han till den svåra befattningen af den hälft holländska ny* 
anlagda stadens styresman blifvit vald till följd al noga känne- 
dom om sina landsmän och deras vanor och förhållanden. Hans 
bref äro ganska talrika, oftast på holländska eller latin, några på 
tyska, men endast ett par officiella skrifvelser på svenska, hvilket 
språk han sjelf icke tyckes varit mäktig. 1 alla de nyssnämda 
språken visste han dessutom, att rikscantzleren var lika hemma- 
stadd. De på latin äro ordagrant återgifna längre fram, som bi- 
lagor. De på holländska deremot äro knapt förtjente af att 
tryckas utan förutgående öfversättning, som icke kunnat erhållas. 

Dessa liksom de på latin innehålla dock åtskilliga medde- 
landen om stadens tillväxt och inkomster samt fortsatta utveck- 
ling och bebyggande. Om försöken att förmå allt flere hollän- 
dare att inflytta förekomma äfven åtskilliga rapporter. De för- 
mögna köpmännen och industri-idkarne sägas vara rädda för den 
långväga flyttningen, synnerligast då de vid framkomsten icke för 
penningar kunde få tak öfver hufvudet, utan nödgades lemna sina 
beqväma bostäder i hemlandet för att här börja som nybyg- 
gare och med uppförandet af sina blifvande bostäder. 



Digitized by 



Google 



FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 185 

För att lätta bebyggandet efter holländsk sed utsändes 1,622 
stadens arcbitect Petrus Theodori i sällskap med Peter Langeren, 
en af de tvenne holländske rådmän, som öfverkommit för att or- 
ganisera det holländska rättskipningsväsendet. Den andra af dessa 
rådmän var Egidius van Eijch. En viss Jacob van Vosselen från 
Rotterdam, sedan några år bosatt i Nylöse, var nu borgare i Göte- 
borg och ämnades af van Dijk att ordna stadens tullväsende samt 
hvad som rörde den utländska handeln. 

Befästandet af staden förordas vid olika tillfällen. Såväl de 
väntade utlänningame som de re'dan befintliga invånarne hyste 
stor fruktan för danskarne, som från deras närbelägna områden 
lätt kunde anfalla staden. 

Van Dijk, f(5rut kallad stadens kommissarie, blef efter ett par 
år (1626) utnämnd till burggrefve och qvarstadnade i Göteborg 
med visshet till 1629, måhända ännu längre. 

De af Salvius väntade privilegierna utgåfvos redan 1621, men 
torde först något senare begynt att träda i gällande kraft. 

Från regeringen ankommo med korta mellanrum synnerligast 
under de första åren en mängd kungabref, afseende det unga sam- 
hällets förkofran och utveckling. 

De inflyttande utlänningarne, mest tyskar och holländare, 
höUo först sin gudstjenst i sina egna hus, men sedan 1622 offent- 
ligen i ett enskildt hus vid Vestra Hamngatan; efter tillåtelsen; år 
1623 att sjelfve {& bygga sig kyrka och förskaffa sig prester från 
Tyskland, inköptes en gammal träkyrka från Nylöse, som upp- 
fördes der nuvarande Tyska kyrkan är belägen. Den var dock 
redan 1634 ansedd så förfallen, att den måste nedtagas och er- 
sättas af en annan, som, invigd 1648, erhöll namn efter drottning 
Christina. Den förste tyska pastorn Kleinschmidt ankom 1623, 
prestvigdes i Skara, och stäldes liksom öfriga tyska prester un- 
der inseende af superintendenten, som tillika var svenska försam- 
lingens pastor tills år 1655, då superintendenturen upphörde samt 
biskops- och pastorsembetena åtskildes. 

Hvarest den första svenska gudstjensten hölls, är obekant, 
men 1633 invigdes den då nyss färdiga svenska kyrkan eller Dom- 
kyrkan, som den senare kallades, och till hvilkens byggande alla 
kyrkoherbergen i Vestergötland lemnat bidrag; dessutom hade 
rådmännen Egidius van Eich och Hans Anderson fått tillåtelse att 
inrätta ett lotteri, af hvilket vinsten för in- och utländsk lottförsälj- 
ning tillföll kyrkan. * 



' Cronholm, »Gustaf Adolfs Historia», 4, sid. 68. 



Digitized by 



Google 



186 ARVID KURCK. 

Sylvester Phrygius, staden Göteborgs förste saperintendent, 
skrifver rörande sin befattning åtskilliga bref till Axel Oxenstjema 
(alla på latin) oeb ett af dem åtföljes af en P. M., som torde för- 
tjena att anföras: 

»På eflfterskrefne petiter oeb begär begäres ganska 
vnderdånligen aflf H. K. M:tt nådige och önskelige swar. 

I. Att H. K. M:tt wille Gwdz thens alldrahögstes nanipn till 
ähra och loff, wår oförmängde och reene religion till stadfästelse 
och vthwijdgelse, medh sitt konlige breff haffwa förbudet, att ingen 
disparis religionis minister bliflfwer här effter medgiffwet, göra 
nogen gndztienst för them, som sigh nidsättia vthi Gothaborg: 
vthan heller nådigast effterlåter thee främmande en wällärd lu- 
therisk predikant, som är förfaren vthi thett niderländske språket. 

IL At ministerinm Gothebargense måtte nu thenne gången 
bekomma en wiss ordning, hnrn wijdt the sigh med sectariorum 
begraffningar, baroadoop, fadderskap och ächtenskapz copnlatio- 
ner inlåta skola. 

III. Mädan ännn inga wissa Buperintendentise Gotheburgensis 
termini äre affmätne, begäres på thet vnderdånligaste, att så många 
prestegäld måtte komma ther vnder, som nu liggia till Hospitalens 
tiggerij, och vthj saligh och högloffligh i åminnelse K. Carls 
tijdh hafihva legat til scholsepersonernas soknegång vthi Nylösa: 
på thett Snperintendens aff thesse prestmän kan vthwälia sigh 
twå förfarne män, som bliffwa honom bijståndige, icke allenast 
vthj månge sälsamme, hastige och oförmodelige fall, som sigh 
oifta thär nidre tildraga, vthan ock till att vprätta en godh kyr- 
kiodisciplin, och andra (här i rijkzens församblingar bruklige) 
nyttige ordningar, hwilke ifrån ofredens begynnelse och näst in 
til nu äre förfalne. 

IV. Effter Snperintendens och pastor Gotheburgensis haffwer 
ett swagt vnderhåld, och ganska ringa vpbörd aff the swenske, ythi 
theres fattigdom och booflytiande, buller och oroo, bekommer och in> 
gen hielp aff the främmande, eller sectarijs: att H. K. M:tt nådigest 
v^ille igenom hwadh medel, H. K. M:tt är behagligit, låta hans sa- 
larium förbättre, på thett han, i then stoora olägenheet, icke 
allenast icke måtte thär lijda stoor nödh och armdom, vthan ock 
måtte bliffwa mächtigh, att låta noget årligen aff trycket vthgåå 
både in- och vthrijkes. 

V. Sedan Nylösa stadh bleff affbränd och förstörd, haffwer 
ther icke waret nogen wiss Rector scholie, vthan tree olärde per- 



Digitized by 



Google 



FRÄN GÖTEBOROS ANLÄGGNING. 187 

söner, then ene en tysk soldat, then andre en ganiniel harpe- 
slagare, then tridie en gammal bondeklockare, hwar igenom vng* 
domen är bleffwen mächta f(5rderffwat och agtlöö8(?). Bliffwer för 
then skall vnderdånligen begärt, ,att en skickligh Rector scbol» 
kan bliffwe tbär, in til thes staden kommer till sin fulkomlige 
floor, på thett sättet försörgd, som högtprijsligh ihngkommelse K. 
Carl i sin regementz tijdh, en Scholemästare thär ärligen vp- 
pehölt. 

VI. Genom hwadh medel kyrkian, scholstngen och pa8.toris 
gård skole vpbygde bliffwa, thär i Oötbeborg. 

H. K. M:tz 
vnderdåninge och troplichtige tiänare 
Sylvester John. Phr(ygius),» 

Vidare ftJljer klagomål öfver dr. Torstanus, den förre pastorn, 
som icke efter konungens befallning flyttat till Skädvi, så att 
Phrygins med bnstrn och barn och sitt fattiga bo nödgas sitta 
öfver vintern vid Fäsberg. ^ 

Detta och annat missnöje med löneinkomsterna synes snart 
nog blifvit andanröjdt, men skolvården tyckes länge hafva fått 
vänta både på lärare och inkomster. 

Nylöse torde slutligen 1623 blifvit öfvergifvet af sina bor- 
gare, hvilka småningom godvilligt bosatte sig i Göteborg, och den 
gamla af både fiender och vänner redan ofta misshandlade och 
no till största delen förstörda staden undgick lyckligen den här- 
ofvan omnämnda, af Salvius föreslagna utvägen, att genom påtänd- 
ning blifva tillintetgjord för att dermed tvinga invåi^ame till ut- 
flyttning. Detta Salvii förslag var emedlertid icke nytt, ty redan 
konung Gustaf den I föreslog 1545 samma utväg för att efter för- 
nyade påminnelser förmå de envisa Nylöseboame att flytta sin 
stad. ^ »I begeer att vette vår villicD, skrifver han, »um Lödisse 
by; szå kunne vij intet synnerligitt svare ther till, efther the inga- 
lunda vele till den städ man them haffva vill. Synes oss f^rtben- 
skuld bettre och mere rådeligt vare (hvar Gndh förbjude något 
bartt påträngde), att J heller lathe sticke elden på the prackers 
neste än de skulle bliffve fienderne till deel». Detta allt oak- 
tadt har Nylöse ända hittills bevarat någon del af sin sega till- 
varo, dock allt sedan 1623 under benämningen pGamle staden]E>. 



' Annex anslaget till superintendenten, som dessutom uppbar kyrko- 

tionden från Skeplanda och Brystada kyrkoherbergen. 
^ Granberg, »Götheborgs historia», sid. 5. 



Digitized by 



Google 



188 ARVID KUKCK. 

Från Rosenskjöld, justitisB-president i Göteborg 1636—50, för- 
varar Oxenetjernska arkivet en mängd bref. De iortjenade att 
noggrannare genomgås, dä de innehålla en mängd upplysningar 
. hörande till Göteborgs äldre historia. Endast några obetydliga 
utdrag kunna nu här meddelas: 

1636 d. 16 Aug. »Såsom iagh för detta hafwer E. N:der 

och H:ter åthskillige resor om denne stadsens irregular tillståndh 
underdånelig ad viserat; så tackar iagh Gudh för hans gaddome- 
lige wälsignelse, att iagh på denne korte tijdh, igenom flijt och 
arbete, hafwer kommit honom uthj någon lijten bättre stat, än han 
tillförende hafwer warit uthj, det andre af adel och oadel skola 
framdeles wetta E. N:der och H:ter ödhmiukelig berätta. Bor- 
gerskapet störste deelen, så wäl frjemmande som inländske, äre godt 
folck, och it)rmeenar migh wäl komma till rätta med them och 
på een godh wägb bringa. Största konsten är att civil omgå med 
them och brake moderation både med fogelighet och strängheet 
uthj rättegongz saker. Den stoore oeenigheet här till warit hafwer, 
är sig mast der uthaf förorsakat, att borgerskapet (helst uthländ- 
ske nationer) hafwe ingen synnerlig affection draget till een part 
af the fremmande, som them regeera skole, efter som E. N:der 
och H:ter der om framdeles nådigst föi^nimmandes warda. Ooi 
the nthskickade här ifrån Götheborgh warda underdånelig anhol- 
landes om prolongation på privilegierne, och uthj synnerheet om 
tollfrijheeten, så är thet (efter mitt ringe och eenfaldige förstånd) 
intett rådeligit att effterlåtas, alldenstund alla borgare här i Gö- 
theborg boendes, icke allenast af wåre egne swenske, uthan och 
andra nationer som draga ett redeligit swenskt hierta, hafwa på 
een kort tijdh åthskillige resor discurerat med migh ther om, och 
bära een styggelsse till thet stoore underslep, som ther medh här 
till skedt är, och een hoop banquerotterer, som hafwa sigh gifwit 
till borgare och här nedsatt, andre fremmendes godz uthj monge 
åhr i deras nampn antaget och tollen således försnillat; och när 
dhe hafwe samkat pangen full, resignerat sig här ifrån, hwilcken 
oloflige handel een godh deel än nu brnke. Hwarföre, sådant till 
att förekomma och af wägen ställa, så tillbiuda sigh alle som till 
H:s K. M:t och fäderneslandet ett oprichtigt hierta draga, att 
wele fast heller gifwe een lijdelig toll, än cronones intrader skolc 
så falskeligen blifwa försnillade, helst af them som cronan ingen 
foordeel med tijden hafwer till att förmoda, hwilcka sittia på språng 
efter frijheeternes förlopp att begifwa sigh härifrån. Detta ställer 
iagh ödhmiukc- vnderdåneligh vthj E. N:ders och H:ters gunstige 
och nådige discretion. I går, som war den 15 huius, hnfwer iagh 



Digitized by 



Google 



FllAN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 



* 189 



med ungra ai' riidct luönstrat denne aUidz soldater, och befinnes 
efter som medfölijende miinster lengd wijdere uthwijser, nemlig^ 
106 man, alle nthwalde anseenlige karLar. Men det är stoor 
ftkada, dhe wetta icke tbet ringesta att bruka sina gewäbr, hwareken 
med pijkar eller musqueter. Deras förman är een tysk, ecn skräd- 
dare, som inthet myckit kan sielf, derföre är honom ondt till att 
lära andra.» 

I ett annat bref skrifver Rosenskjöld om sina otillräckliga 
löneförmåner, att han på sine gamle dagar med hustru och stor 
familj måste lida nöd, om han i Göteborg stadnar. )jOch så frampt 
Göteborgz stadz förfaldne regemente, som är med lagh och rätt- 
skipande, bygningers oprättande, commersiers och handels fort- 
sättande, gode ordningers stiftande, och stadsens gemene loflige 
administration, skall komme nthi sin rätte effect och på fötteme 
igen, bör then, som sakerna af hiertet trooligen mener, arbeta ther 
på natt och dagh, och gifwer honom mera än till öfuerflödh att 
skaffa» etc. »Den swenske praesidenten — hafwer fram för alle 
andre störste beswäret» Till borggrefve föreslår han »en redelig 
troohiertet swensk man». 

Ar 1637 i September klagas åter för Axel Oxenstjerna öfver 
den dåliga lönen och den besvärliga befattningen. Syndicus eller 
stadens secreterare har 400 riksdaler i lön, presidenten har icke 
mera. Den senare har ej endast att göra med justitien, »som 
härtill skeppsbrott lijdit hafwer», utan äfven besväret med att i 
ordning ställa och reparera stadens förfallna bygningar, om hvilka 
ingen förut wårdat sig. Allt är så dyrt, utom fiskwaror, att han 
under detta och förra året kommit i stor skuld. 

— »Vice Burgkgrefwen Daniel Lange 

(tillförende stadsens Syndicus) hafwer uthi åhrligh lön 1000 rijkz- 
daler och den * bäste bondegårdh, som finnes uthj heela Sefwe- 
daals Häredt, och sitter medh een familia af fem personer. Den 
som nu Syndici embetet bekläder är een ung man, sitter medh 
tree personer, och hafwer lijka lön medh migh, nemligh 400 
rijksdaler, och iagh sitter medh een familia af aderton perso- 
ner. Alla fremmande som arrivere till staden, både adel och 
oadel, gå the andre stadsens förmän t^rbij och sökia migh, och 
iagh tencker till att holla H:nes K. M:tz min aldranådigstes uth- 
korade Drottningz och Arffurstinnes sampt den höghloflige konungz- 
lige regeeringens högheet och reputation i högste ödhmink un. 
derdånig reverentz och acht, för dhe monga fremmande nationer 



Digitized by 



Google 



190 ARVID KUKCKI 

per i staden boendes äre. Gndh hafwer oeh gifwit migh munga 
barn, der af 9 söner lefwe, så lenge 6adh nådigst behagar. Till 
deres information och optucbtelse börer myekit, oeh medelen äre 
migh fattig man uthnr henderne, oeh tencker lijkwäl att låta op- 
fostra dem utbj Gudz fmektan oeh alla ehristelige dygder till 
H:nes K. M:tz oeh mitt k. fädemeslandz tienst. Lefwer förden- 
skuldh utbj den ödhroiuke underdånige trogne förtröstning, att E: 
Ex:tz nådigst behiertar min stoora olägenheet, som iagh fattig man 
i monga åbr lijdit oeh uthstådt hafwer, att jagh på min ålder- 
dooms dagar icke må lijda nödh.» 

År 1639 i April omtalar Rosenskjöld de arbeten han utfört 
sedan sin ankomst till Göteborg i April 1636: 

»Stadssens förfaldne bygninger belangende, haSwer iagh effter 
all raeniskeligh oeh möijeligh flijt drifiwit, oeh aff nye bygdt fem 
broer aff eek och annat trädwärcke, ett hans af 3 wåninger 
medh 3 fängelser aff steen, ett hnns af trädhwärcke, der alle 
croonones och stadssens materialier skole bliSwa förwarede, tnenne 
nye bomer aff master, beslagne med starcke longe jerndagger, 
befäst watukanten medh nye påler, fomthan hvad iagh elliest 
haffwer repareret, så vth som innan staden och ögonskijnligit äbr, 
effter som stadz byggemestarens Eylef Stiddens räkenskap wij- 
dåre vthwijser. Och äbr alt i^r:ne arbete driffwit och i wärcket 
stält förathan någen stoor penninge spillo aff stadssens intrader; 
Arbetet haffwer iagh lathet driffwa med stadssens soldater, jem- 
wel dagzwärcke aff borgerskapet effter Hans S:ge Konrge Maij:tz 
nådige resolution, dat. Elfzborgh den 5:te Novemb: 1624, huilcket 
till forende intet skedt äbr, vthan alt sådant arbete i otrengde 
måle blifwit betalt aff stadssens inkompst, medh dess märckelige 
skadha.» 

Att döma utaf ett bref från 1640, synes Mölndalselfvens 
canalisering först då med allvar bedrifvits. Året derpå hade grefve 
Per (Brahe) hedrat staden medh ett besök, och Rosenskjöld ut- 
trycker den mest underdåniga tillfredställelse deröfver, att hans 
grefliga nåde med välbehag beskådat den då färdiga canalen 
och på densamma gjort en färd, åtföljd af stadens och borger- 
skåpets notabiliteter, hvilka vid afresan följde honom på väg i 
båtar. 

Till fllljd af den skyndsamhet, med hvilken de anländande 
främlingarne nödgades förse sig med bostäder, blefvo dessa i al- 
mänhet föga sorgfälligt bygda. 



Digitized by 



Google 



KbXn GÖTEBORGs ANLÄGGNING. 191 

De sumpiga tomterna fordrade gruDdens förstärkande med 
pålning, men äfyen detta arbete tyckes blifvit illa och ofuIl8tän> 
digt verkstäldt, att döma efter det ofta omtalade förfaällandet^ 
att bnsen voro bristfälliga och så illa nnderhöUos, att de stundom 
instörtade. 

Det vid staden brända teglet ansågs äfven så dåligt, att bygg- 
nadernas sämre beskaflfenbet också deraf förklarades. ^ 

Staden hade efter sitt första bebyggande en fullständigt hol- 
ländsk prägel; och omkring år 1650 ansågs den nästan som en 
holländsk stad. Boningshusen, liksom äfven magasinerna, sträckte 
sig med gaflarne så nära kanalerna som möjligt, och flere af 
gatorna voro derföre trånga och smala. Både kanalernas och 
hamnens pålverk och skoningar * hade genom vattnets åverkan 
och dåligt underhåll länge varit i bedröfligt skick. Omkring 1640 
voro de dock iståndsatte. 

Skeppen kunde då gå upp till köpmännens packhus att der 
aflemna och mottaga varor. Ar 1653 kallar den engelske am- 
bassadören Whitelocke Göteborg den bäste af Sveriges sjöstäder, 
och lofordar belägenheten så nära öppna hafvet. »Denna stad är 
nu», säger han, »mest fullbygd, har åtskilliga vackra hus af tegel, 
god handel och i proportion af storleken mycket folk, deribland 
en mängd holländare och skottar. Fästningsverken äro i godt 
stånd med djupa grafvar och vallar, och till besättning 1200 man 
af drottningens folk, och dessutom 4000 enrollerade borgare, som 
göra tjenst vid påfordran under urggrefvens kommando». 

Det gammalholländska i byggnadssättet bibehöll sig icke länge. 
Den ena stora eldsvådan efter den andra lade staden delvis i aska, 
och för hvarje gång återuppbygdes den bättre, men efter rådande 
smak. 

Under tidernas fortsatta lopp har Göteborg blifvit en så 
fullständigt modernt bygd stad, att knapt spår finnes qvar af det 
äldre bebyggandet, men det oaktadt lemnar den dock ett både 
egendomligt och tilltalande intryck. Det regelmässiga anlägg- 
ningsättet, mängden af kanaler och de välbygda gatorna påminna 
om utländsk inverkan och om en tidig och oaf1)rnten välmåga, som 
våra öfriga städer sakna. 



^ Cronholm i sitt omfattande och detaljrika arbete »Gust. Adolfs hi- 
storia», innehåller i 4:(]e delen (sid. 58 — 68) en mängd uppgifter 
rörande Göteborgs anläggande. Nfigra af dem hafva här blifvit 
anförda. 
Bidr. i. GöL o. Bch. låns hist 2. 13 



Digitized by 



Google 



192 ARVID KLUCK. 

Från våra dagar tala i Gustaf Adolfs stad dyrbara byggnads- 
företag och smakfulla anläggningar om stora och ovanliga upp- 
offringar åt allmännyttiga företag, visserligen i första rummet 
vitnande om ökad handel och förmögenhet, men också om fränd. 
skapen med äldre och yngre siägten af främmande kolonister, som 
lemnat i arf en företagsamhet, hvilken med stora steg synes föra 
det lyckliga samhället till än vidare utveckling. 



Digitized by 



Google 



VrUs GÖTEBORGS ANLÄOGNIKG. 193 



Bilagor. 

Bref frän Jacob van Dijk till Axel Oxenstjcrna. 
1. Den 12 Januari 1622. 

Illastris generöse Domine. 

Duo /ere nunc sunt inenses, quod satis periculose, dnbia spe 
yitsb segrotavi, imo ad desperation em omnium, qui me in hoc statu 
yiderunt: sed Deo optiroo maxnmo aliter visum, natnra tandem 
morbum superavit, et meliuscule nunc babeo, tenuiter tamen, ut 
seroper valui ex quo hic fui, sive is animi, sive corporis, sive, 
utrinsque languor sit, ferendum quod sine Deo mutari non potest. 
Provinciam satis duram hic sustineo, negotium mihi est cum piebe 
indomita, et quibusdam mortalibus ex. veteri magistratu, quibus, 
instar eqni et muli, intellectus non est. 

Aliquot post adventus mei dies in hane nrbero, senatui popu- 
loque Nilosiensi mandata Regise Ma:tis exposui, nec non regia 
privilegia publica prelectione in templo promulgavi; tempus unius 
mensis, quo omnia civitatis iura, et privilegia expirarent, ipsis 
prsefinivi: hoc elapso, magistratum veterem Nilosise abrogavi ali- 
osqne in illorum locum substitui, qui nunc Gotheburgi snos con- 
ven tus agnnt; prseterea etiam qusedam ex voto, satis fseliciter ex- 
pedivi, multis dissidiis sopitis et extinctis, aifusa aqua cautse 
moderationis. Gråta hsec quidem illis et accepta, sed omnes ab- 
horrent a migratione, et dici non potest, quam segre avellantur ab 
håra ista porcorum. Unde ipsis hsec spes, före ut possint manere, 
coniectura assequi non possum. Interim ego ad prsecidendam 
illis omnem spem mansionis, ipsum NilosisB locum, in quo nunc 
habitant, agrumque circumiacentem, qui communis bactenus fuit 
omnibus incolis, ideoque minus fructuosus (cum nemini curse esse 
soleant, ut deberent, quse pluribus sunt communia) Hollandis rus- 
ticis, quos hic repperi, ad octennium elocavi, prsetio baud vili, ut 
pote, singula iugera, (qusB mergentalen apud Ilollandos vocantur) 
qnatuor thaleris annuis. Ea conditione ut suis sumptibus culti- 
orem terram reddant in posterum, fossis necessariis more Hollan- 



Digitized by 



Google 



194 . ARVID KUECK. 

dorum dactis; cum ad discernendos limites uniuscuiusque fundi, 
et exonerandam aqnam, qua submersa plerisque in locis antehac 
iacuit, tum ne äger omnis simul depascatar, et pecori pastns tan- 
dem deficiat, sed sno tempore eommodins detnr qnantum necesse 
est. iErarium civitatis Ghotebnrgicde hac locatione adanxi ad dno 
millia thalerornm annua: dimensa enitn babemns supra quingenta 
iugera. Hsec omnia tamen, una cum prsediis rusticorum, quibus 
civitatem Regia Ma:tas donavit, non snfficiunt infinitis psBne sump- 
tibuSy in usum novsB urbis quotidie impendendis. Petrus Lan- 
geren et alter ille Petrus Theodori, architectus noster, ex hoc 
portu vela feeerunt in Hollandiam; 14 Noverobris prsBterito, de 
itineris successu necdum intellexi. Certioreni me reddunt liters^ 
amieorum, exaratSB Amsterodami 7, et Hamburg! 16 Novembris 
(praBter quas, adhue nuIlsB ad me sunt perlatsB) plures esse in 
utraque republica aut civitate mereatores, quibus prorsus eonstitu- 
tum est; primo vere, una cum familiis vertere solum, et sedem 
fortunarum suarum collocare in hac urbe. Perquam diligenter etiam 
hac de re scripsi ad familiares meos et notos in HoUandia, non 
dnbito qnin multos ad migrationem induxerim; quod spero brevi 
intelligemus; sed utinam integrum mihi fnisset, cum mercatoribus 
hsec coram agere, plus prsestitissem unico die, quam scribendo 
toto anno. Qui has ad Tuam Dom. defert, est prsecipua causa 
huius scriptionis; nomen ipsi Jacobus van Vosselen, natus Rotero- 
dami in Hollandia, nunc civis et mercator Gotheburgensis, aliquot 
annos vixit NilosisB, vir probus et boni nominis: destinatum huic 
mnnus exigendi portorii exterarum mercium, quse reg. privilegiiS; 
de vectigalibus non eximuntur; idque pro semisse civitatis, secun- 
dum tenorem privilegiorum: ex meo nunc consilio hoc iter snsce- 
pit, ut eadem opera, etiam illam partem qu» Regise Ma:ti debe- 
tur, ex consensu Dom. T. et Senatus ^Regni, ad placitum Sac. Reg- 
M:tis, coUigere ipsi liceat. Non puto operse prsBtium esse, et nen- 
tiquam, ex re et utilitate Reg: Ma:tis, aiicui hane locare; cum 
nulla nunc subesse potest frans, ut pote prsesentibus legitimo ma- 
gistratu, et tot inspectoribus, quorum maxime interest ut vectiga- 
lia rite solvantur: Itaque spem ipsi dedi, ut a Dom. Tua hsec 
facile obtineat, qusB ne eum fallat Dom. Tuam vehementer rogo. 
Salve et vale vir et Domine illnstrissime, cui me, fortunasque 
meas unice commendo, spem reliquse vitse et existimationem pror- 
sus committo. 12 Januarii 1622. 

Tuse Dom. 

addictissimus in seternum 
J. van Dijck. 

Dl. p. 



Digitized by 



Google 



FKÄN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 195 



(OtVersättDing *). 



Välborne, ädle flerre. 

Det. är omkriDg två månader, som jag varit rätt illa sjuk 
med fara för lifvet, ja, så att alla förtviflade som sågo mitt 'till- 
stånd; men Gad den högste fogade det annorlunda. Naturen öfver- 
vann slutligen sjukdomen, och jag mår nu en smula bättre, klent 
i alla fall, såsom min helsa alltid har varit, sedan jag kom hit; 
vare sig det nu kommer af själens eller kroppens mattigbet eller 
af bådaderas, måste det bäras, som Guds vilja förutan ej kan än- 
dras. Jag har att tåla ett rätt sträft land, jag har att göra med 
ett nackstyft folk och några ur det gamla rådet, hvilkas förstånd 
ej är bättre än hästars och mulars. 

Några dagar efter min ankomst hit till staden ft^redrog jag 
f^ör rådet och menigheten i Nylödöse K. Maj:ts mandat, äfvenså 
lät jag i kyrkan offentligen uppläsa de kungl. privilegierna; en 
månads tid utsatte jag, hvarunder alla stadens rättigheter och 
privilegier skulle utslockna. Efter dess förlopp upplöste jag det 
gamla rådet i Nylödöse och satte andra i deras ställe, hvilka nu 
hålla sina sammanträden i Göteborg; dessutom gjorde jag till 
min belåtenhet undan åtskilligt annat rätt lyckligt, stillade och 
släckte mången missämja med en varsam hofsamhets vatten. 
Detta var dem visserligen i smaken och välbehagligt, men alla 
afsky de flyttningen, och det står ej till att uttrycka, med hvilken 
svårighet de slita sig från denna svinstiga. Hvarifrån de fått 
detta hopp, att de skulle kunna få stanna qvar, kan jag icke 
gissa mig till. För att afskära dem h varje förhoppning, har jag 
emellertid arrenderat ut sjelfve Nylödöses plats, der de nu bo, 
och det kringliggande fältet, som hittills brukats som allmänning 
af alla invånarne och derföre gifvit mindre afkastning (emedan 
ingen plägar bry sig om, såsom han borde, hvad som är iör flere 
gemensamt), på åtta års tid åt holländska bönder, som jag funnit 
här, för ett icke obetydligt pris, nämligen hvarje plogland (som 
hos holländarne kallas mergentalen) för fyra daler om året: på 
sådana vilkor, att de på egen bekostnad göra marken fDr fram- 

' Öfversättningen af delta och de följande brefveii är gjord af e. o. 
amaiiueiisPD i kungl. riksarkivet d:r E. Hildebrand. 



Digitized by 



Google 



1U6 A liv ID KIRCK. 

tiden bättre odlad, med nödiga diken dragna pä holländskt sätt; 
detta så väl för att utmärka gränserna för bvarje stycke land 
och afföra vattnet, som förut på flere ställen öfversvämmat mar- 
ken, som ock på det att hela fältet ej på* samma gång må af- 
betas och boskapen slutligen sakna bete, utan hvad nödtorftigt är 
beqväraligare gifvas i sinom tid. Staden Göteborgs kassa har 
jag genom detta arrende ökat med två tuseö daler årligen, vi ha 
nämligen uppmätt öfver femhundra plogland. Allt detta samman- 
lagdt med de bondgårdar, hvarmed Kongl. Maj:t begåfvat staden, 
förslå ej för de nästan ändlösa utgifter, som dagligen fordras till 
den nya stadens behof. Peter Langeren och den andre Petrus 
Theodori, vår byggmästare, hafva seglat till Holland den 14 No- 
vember nästlidne; om resans utgång har jag ännu ingenting för- 
sport. Bref från vänner, skrifna i Amsterdam den 7 och i Ham- 
burg d. 16 November (de enda som hittills kommit mig till banda), 
underrätta mig om, att flere köpmän finnas i båda staterna eller 
städerna, som äro fast beslutna att första vårdag med sina famil- 
jer utvandra och hit till staden flytta sin förmögenhet. Så enträ- 
get som jag också skrifvit härom till mina vänner och bekanta i 
Holland, tviflar jag ej på att jag förmått många till flyttningen; 
hvilket jag hoppas, att vi snart fä spörja. Men ack, att jag hade 
kunnat i egen person handla härom med köpmännen: jag skulle 
hafva uträttat mera på en enda dag än genom skrifvande under 
ett helt år. Den, som öfverbringar Eders Nåd detta, är förnäm- 
sta orsaken till denna skrifvelse. Han heter Jakob van Vosselen, 
född i Rotterdam i Holland, nu borgare och köpman i Göteborg 
och har lefvat några» år i Nylödöse, en redlig och väl frejdad 
man; honom har jag tilltänkt sysslan att utkräfva tuUafgift förde 
utländska varor, som ej genom K. privilegier fritagas från tull; 
detta för stadens halfpart efter privilegiernas lydelse. På mitt råd har 
han nu företagit denna färd, för att få tillåtelse att på samma gång 
med Eders Nåds och Riksrådets samtycke, så länge det behagar 
K. Maj:t, få upptaga äfven den del som tillkommer K. Maj:t. Jag 
tror ej, att det lönar mödan, och ingalunda är enligt K. Maj:ts 
fördel, att bortarrendera denna syssla åt någon annan, då intet 
svek nu kan förekomma, helst som den lagliga magistraten och 
så många uppsyningsmän äro tillstädes, hvilkas högsta intresse 
är, att tullen ordentligt inflyter. Derföre har jag ingifvit honom 
hopp, att han lätteligen skulle utverka detta af Eders Nåd och 
beder jag Eders Nåd enträget, att han ej deri må svikas. Med 
bästa önskningar för Eder helsa och välgång, ädle Herre, anbe- 
faller jag åt Eder mig sjelf och min lycka mitt hopp för fram- 



Digitized by 



Google 



FRÄN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 197 

tiden och mitt anseende öfverlemnar jag alldeles i Eder band. 
D. 12 Januari 1622. 

Eders Nåds 

i evig tid tjenstvilligaste 

J. van Dijk. 

* Egenhändigt. 



2. Den 22 Januari 1622. 

lUustris et generöse Domine. 

Obsignata iam epistola, quam Dom. T. scripsi, in gratiam 
civis nostri Jacobi van Vosselen, traduntur mibt literse amicorum 
Amsterodamo; quarum exemplaria duo per famulum meum Dom. 
T. mittere opene prsetium duxi. Intelliget enim ex illis Dom. T. 
quam plena, et certa nobis spes affnlgeat, rei bene gerendsB apud 
HoUandos mercatores in eondenda hae nrbe, Responsdm ad bas 
literas misi ex tempore, in qno animum illis addere, multisque 
rationibus persnadere conatus sum, ut sine dilatione quamprimum 
hnc veniant, iterque ad Reg. Ma:tem maturent; meam intercessio- 
nem et operam, ubicunque necesse erit, in omnibus ipsis offerens, 
data spe a Regia Ma:te illos exoraturos, quidquid rationi consen- 
tanenm fuerit. Prseterea consilio cum illis communicato, de mul- 
tis aliis rebus, hoe negotium concernentibns, (id quod serio a me 
efflagitarant) urbem hane non obstante onere belli Polonici hac 
sestatc ad resistendam subitam et inopinatam aliquam hostium 
incursionem, et duobus aut tribus subsequentibus annis, contra 
omnem vim bostilem vallo et fossa posse muniri significavi et ni- 
bil interim periculi imminere a vicinis Danis, ex icto nuperrime 
foedere, solida nunc et stabili amicitia nobiscum iunctis. 

ÄdhaBC, non esse quod illos absterreat, aream civitatis adbuc 
vacuam carere domiciliis, omnes enim NilosiaB incolas^ mense 
Aprilis proximo, huc certo ad nos advolaturos, itaque hane curam 
me suscipere, ut apud bonestiores cives unusquisque pro sua 
commoditate prasparatam inveniat domnm, in qua tam diu diver- 
setur, donec aut aliam condueat, aut ipse adificet. Hsec et alia 
qusedam, ut pote de locatione agrorum, de monetali, ej; altero 
illo confessionis augustanse ecclesise ministro, ut quamprimum 
uterque veniat, de promontorio portus nostri, in quo ex. arboribus 
ereetam invenient nautse pyramidem altitudinis 62 ulnarum, ita ut 
nullius prsBternavigantis conspectum effugere possit, et tutiorem 
portum a freto Gaditano ad terminos usqne maris Baltici nemo 



Digitized by 



Google 



VJS ARVID KURCK. 

facile inveniat, satis prolixe ipsis rescripsi; expectaus T. Dom. 
responsam, si quid addere praeterea ipsi visnm faerit. Ex bisce 
adianctis iiiterrogåtionibus snperintendentis nostri magistri Syl- 
vestri, et responsionibus concionatoris HoUandi, intelliget Dom. T. 
quid inter illos actum sit in causa religionis. Obnixe nnnc rogo 
T. Dom. ut porro christianam hoc negotiam apud arcbiepisco- 
pum upsaliensem et statum ecclesiasticum prudenter dirigere et 
favere yelit. Faxit Deus optimus maxumus, Sac. Begiam Ma:tem 
sanam et iDCoIumem habeamns redncem. Nullus dubito, qain baee 
confessio Reg. Ma.ti satisfaciat: Qnod si ita sit, et incolaB Nilosi- 
enses vi maiori compulsi, huc ad nos migrare cogantur sine ulte- 
riori tergiversatione, id quod omninm primum est, et capnt hnjus 
uegotii; deinde si Sac. Reg. Ma:tas, hac aastate palam fecerit, 
munitionem urbis SasB Ma:ti, cordi esse, ansim facere sponsionem, 
et quid vis deponere, ni effecerim ut brevi quoque tempore nova 
hsec civitas, in nobilissimum evadat emporium. Oredat velim 
mibi Tua Dom. uune tempus est aut nunqnam erit, hoc opus serio 
promovendi, ut successu temporis tandem perficiatur. Quidquid 
ctiam adversantibus et repugnantibus Nilosiensibus boc anno non 
fit; e manibus elapsa tam prseclara occasione, postea non fiet. 
Subsisto, ne prolixior sim, adeoque T. Dom. molestipr gravioribus 
occnpatse, unum si addidero, quod lubens et ex animo facio, om- 
nem existimationem meam seternsB ignominise^ et vitam hane morti, 
me devovere, nisi vere, et sijncere, de hoc negotio scribam, et me 
fidelissimum atque zelosissimum SacrsB Reg. Ma:tis ministrum com- 
probavero. Vale illustris generöse Domine. Gotheburgi 22 Janu- 
arii S. vet. 1622. 

Dom. Tua3 seternum 

addictissimus 
J. van Dijck. 

m. p. 



(Öfversättning.) 

Välborne och ädle Herre. 

Det. bref var redan försegladt, som jag skrifvit till Eders 
Nåd till förmån för vår borgare Jakob van Vosselen, då jag fick 
bref från vänner i Amsterdam, af hvilka jag ansett det löna mö- 
dan att med min tjénare skicka två stycken till Eders Nåd. Eders 
Nåd skall af dem finna, hvilket fullvisst hopp ler emot oss att väl 
utföra våra saker i afseendc på denna stads grundläggning hos 



Digitized by 



Google 



FRÄN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 199 

de holländske köpmännen. Jag har i tid afsändt svar på dessa 
bref, der jag försökt att öka deras hog och att med många skäl 
öfvertala dem att utan nppskof med första möjliga komma hit och 
påskynda sin resa till Hans K. Maj:t. Jag erbjöd dem i allt, hvar- 
helst det skulle finnas af nöden, min mellankomst och mina tjen- 
ster och gaf dem hopp att kunna af H. K. Maj:t utbedja sig allt 
bvad skäligt vore. Dessutom sedan jag delgifvit dem mitt råd 
om många andra ting, som rörde detta företag (en sak, hvarom 
de allvarsamt bedt mig), antydde jag, att denna stad, oaktadt det 
polska krigets tunga, under denna sommar och två eller tre iol- 
jande år kunde f&r att motstå ett plötsligt och oförmodadt fien- 
dens anfall mot hvarje fientligt våld förses med mur och graf, och 
att ingen fara under tiden hotade från våra grannar, danskarne, 
nu mera efter det nyligen slutna fördraget, förenade med oss i 
en fast och stadig vänskap. 

Dertill behöfde de ej afskräckas deraf, att stadens mark ännu 
vore tom och utan bostäder; ty alla Nylödöses invånare skulle 
nästkommande April månad flytta till oss, hvarföre jag åtoge mig 
att sörja för, att hvar och en skulle hos de redligare borgarne 
finna ett hem i ordning till sin beqvämlighet, der han kunde dväl- 
jas, tills han antingen hyrt eller sjelf uppbygt ett annat. Detta 
och ett och annat derjemte, isynnerhet om jordarrenden, om mynt- 
väsendet och den der andre kyrkans tjenare utaf augsburgiska 
bekännelsen, att båda skulle komma med det första, om landtun- 
gan vid vår hamn, der sjömän* finna en af trä uppförd 62 alnar 
hög pyramid, sä att den ej kan undgå någon förbiseglandes upp- 
märksamhet, och man lätteligen ej torde finna en tryggare hamn 
från Cadix till Östersjöns slut; Kr detta har jag vidlyftigt nog redo- 
gjort, och jag väntar på Eders Nåds svar, om Ni funnit något böra 
tilläggas. Af dessa bilagda frågor af vår superintendent magister 
Sylvester och svar af den holländske predikanten skall Ers Nåd finna, 
hvad som mellan dem blifvit handladt i religionssaken. Ifrigt ber 
jag nu Ers Nåd, att Ni vidare ville försigtigt styra och befordra 
detta kristliga ärende hos ärkebiskopen i Upsala och preste- 
ståndet. Gifve Gud den högste, att vi må få Hans K. M<nj:t sund 
och helbregda tillbaka. Jag tviflar ej, att denna förklaring till- 
fredsställer Hans Maj:t; att, om sä är och Nylödöses invånare, på- 
drifna med större kraft, tvingas att flytta hit till oss utan vidare 
undanflykter, hviiket är det första af allt och hufvudsaken i 
denna fråga; vidare om Hans K. Maj:t denna sommar offentligen 
gifver till känna, att stadens försvar ligger Hans Maj:t om hjertat, 
vågar jag gå i borgen för och utfästa hvad som helst, om jag ej 



Digitized by 



Google 



200 ARVID KURCK. 

inom kort tid lagat, att denna nya stad förvandlats till den mest blom- 
strande handelsstad. Tro mig, £ders Nåd, nu är det rätta ögon- 
blicket, eller kommer det aldrig, att med allvar föra detta värf 
framåt, på det att med tidens lopp det äntligen må fullbordas. 
Hvad som genom Lödösebornas afvoghet och motspänstighet ej 
sker i år, skall ej hädanefter ske, om yi låta ett så lysande till- 
fälle glida oss ur händerna. Jag stannar för att ej blifva för vid- 
lyftig och falla Eders Nåd, upptagen som Ni är af allvarligare saker, 
till besvär. Jag tillägger blott en enda sak, men gör det villigt och 
af hjertat, att jag offrar hela mitt anseende åt en evig skymf och 
detta lif åt döden, om jag ej skrifver sannt och uppriktigt härom 
och visat mig som Hans M.-ts trognaste och ifrigaste tjenare. Far- 
väl, ädle, välborne Herre. Göteborg d. 22 Jan. gamla stilen 1622. 

Ers Nåds 
* i evighet tjenstvilligaste 

J. van Dijck. 

Egenhändigt. 



3. Den 3 Februari 1622. 

lUustris generöse Domine 

Omnino niihi persuasum habeo, eodem fere tempore, imo die 
quo gratissimas Tuse Dom. literas accepi, etiam ultimas meas in 
fasciculo iunctas, per famnlum meum Tusb Dom. esse traditas: 
quid prioribus evenerit, quas scripseram 12 Januarii, in gratiaro 
eivis nostri Gotheburgensis Jacobi van Vosselen, valde demiror. 
Ex hisce (modo recte omnes perlatsB sint) satis abunde Tu» Dom. 
constare potest, in quo statn versentur res nostrsd, et quam certa 
nos tencet spes, incseptum hoc prseclarum opus ex animi senten- 
tia promovendi; quidque rescripserim ad difficultates Amsteroda- 
mensium, quse a mercatoribus moventur, quo ipsis puto plene sa- 
tisfactnm esse: itaque nihil in prsBsens habeo, quod praeterea Tuae 
Dom. respondere queam; in dies ab amicis Amsterodamo expec- 
tamus latiores literas, quas non ita pridem illinc Hamburgum 
missas et in via alicubi hserere, fidem mihi fecit Samuel Lotius. 
Beaverit me Tua Domin., si intelligam Sac. Regise Ma:ti, nec non 
Tu® Dom., aliisque Regui Senatoribus, gråta esse et accepta, qusa 
hactenus in hoc negotio peregi. Necesse nunc est ut in tempore 
prospiciatur de illis qnse porro restant agenda, quorum primum 
obtinet locum migratio Nilosiensium, ut in prioribus meis Tuam 



Digitized by 



Google 



FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 201 

Dom. serio moDui. Hane, virtute Instructionis mese, publica au- 
thoritate argere non desino, ut videre est ex postremo hoc adiun- 
eto mandato; Bed vereor ne sine yi maiori et mana regia hsBC 
facile expediantnr. Mitto Tase Dom. instructiones secretior^s quas 
petit, olim fidei mese comissas, et literas alicuins momenti, quas 
bio ad manus habeo; reliqua in sedibus meis Hagsacemitis, una 
cum aliis eiusdem generis rebus seeretioribus, capsa inelusa; quam 
diligentissime servantur, ad quam nemini datur accessus, ita ut 
vix alius, prseter me, auferre illa possit. Gurabo tamen cum reli- 
qua suppellectile huc deferantur, quam primum, ex clementissima 
Begise Martis voluntate, certior ero, me in hoc munere et loco 
mansurum, constituto certo stipendio, quod sit in annuum sump- 
tum satis. Hoc negotium Tusb Domin iterum atque iterum de me- 
liori nota commendo, atque omnem fiduciam existimationis, priva- 
tarumque rerum in perspectissima illius erga me benevolentia 
prorsus coUoco. Vale illustris, generöse Domine. Gothoburgi, 3 
Februarii 1622. 

Tu8B Dom. 

devotissimus 

J. van Dijk. 

m. p. 



(Öfversättning.) 

Ädle, välborne Herre. 
Jag är fullt öfvertygad om, att ungefär på samma tid, ja pä 
samma dag, som jag fick Eders Nåds välkomna bref, också mina, 
i ett häfte hopbundna, blifvit af min tjenare öfverlemnade åt Eders 
Nåd. Hur det gått med de förra, af den 12 Januari, i hvilka jag 
lade mig ut för vår Göteborgs-borgare Jakob van Vosselen, undrar 
jag storligen. Af de förra (må de blott hafva blifvit riktigt fram- 
lemnade) kan Eders Nåd rätt utförligt finna, huru våra saker stå, 
och hur säkert hopp vi hafva att befordra detta påbörjade lysande 
verk till en önsklig utgång; och hvad jag svarat på Amsterda- 
marnes svårigheter, som väckas af köpmännen, hvarigenom jag 
tror dem hafva blifvit fullt stälda till freds. Sålunda har jag för 
närvarande ingenting, som jag dess utom kan svara Eders Nåd. 
Dagligen vänta vi utförligare bref från våra vänner i Amsterdam, 
hvilka Samuel Lotius försäkrat mig icke för så länge sedan blifvit 
afsända derifrån och nu ligga öfver någonstädes på vägen. Eders 
Nåd skall göra mig lycklig, om jag förnimmer, att hvad jag hit- 
tills i denna sak uträttat varit Hans K. Maj:t, äfvensom Eders 



Digitized by 



Google 



202 ARVID KURCK. 

Nåd och andra rikets råd till behag och af dem gillats. Un är 
det nödvändigt att i tid sörja för hvad som ännu återstår att göra, 
hvaribland Lödösebornas flyttning intager första rummet, såsom 
jag r mitt förra bref allvarsamt påmint Eders Nåd. Denna flytt, 
ning upphör jag ej att, i kraft af min instruktion, med offentlig 
myndighet pådrifva, såsom det kan ses af sista här bifogade man- 
dat; men jag fruktar, att detta ej lätteligen blir verkstäldt utan 
högre makt och konungens ingripande. Jag skickar Eders Nåd 
de 4)emliga instruktioner Ni begärt, hvilka fordom varit mig anför- 
trodda, och bref af en viss vigt, som jag här har till hands. Det 
öfriga förvaras så omsorgsfullt som möjligt i mitt hus i Graven- 
haag, tillsammans med annat af samma slag, inneslutet i en port- 
följ; dit ingen har tillträde, så att knappast någon annan utom 
jag kan borttaga det. Jag skall likväl låta föra det hit med 
annat husgeråd, så snart jag blott efter K. Maj:ts mildaste vilja 
blifvit förvissad om, att jag skall stanna i denna syssla och på 
denna ort, och en viss lön blifvit bestämd, som är tillräcklig 
för de ärliga utgifterna. Denna sak anförtror jag åt Eders Nåd 
gång på gång till en god utgång och sätter för mitt anseende 
och min enskilda förmögenhet all tillit till Eders Nåds mot mig 
väl bepröfvade välvilja. Farväl, välborne, ädle Herre. Göteborg, 
3 Februari 1622. 

Eders Nåds 

tjenstvilligaste 

J. van Dijck. 

Egenhändigt. 



4. Den 9 Juli 1623. 

lUustris Generöse Domine. 

Iterum te compello, licet invitns; optime enim iam pridem 
mihi innotescunt perpetusB tuse occupationes, quas interrumpere et 
perturbare nefas semper duxi. Verum necessitas non habet legem. 
Profectus hinc est ad Åulam ante aliquot dies noster qusestor; 
graviter suspicor, de me conquseritur apud Regiam Maiestatem. 
Subortss enim sunt inter nos qusedam simultates propter admini- 
strationem pecuniu) publicsB. Iniuriam sibi putat factam, quod a 
senatoribus nunc cautum sit, ne inposterum pecuniam publicam 
possit intervertere, quemodmodum satis magnam pecuniarum sum- 
mam, daobus nunc elapsis annis, ex reditibus civitatis in suos 
vsus ab illo conversam esse, Tuse Dominationi scripsi. Mitto T. D. 



Digitized by 



Google 



FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 203 

duo decreta Senatas, quoram ego aatborem me fateor; Gum enim 
civitatis impensas, inita diligenter ratione, maiores invenirem, 
qaam reditas annnos, eoqae factnm sit, vt aliquid seris alieni sit 
coDtractum, profecto oiei muneris fnit, et prorsas consaltnm exi- 
stimani aliquos deputare, qni sbs alienam diligenter expenderent, 
qnsBque legitime deberentnr, ea de pnblico luerentur; qase ssecus 
rejicerentur; et pecania publiea per eosdem delegatos bona fide 
ad SBS aliennm dissolvendum administraretur. Si hie peccaui, 
enlpam agnosco, et optima mea erga DEVM et clementissimum 
Regem meam conseientia veniam meretnr: »Sin minus, et nibil 
prseter offieium in hoc negotio me feeisse T. D. iudicaverit, de 
quo nuUus dubito, quam possum obnixe Tuam Dominationem rogo, 
bonam meum nomen apnd Regiam Maiestatem contra omnes ca- 
lumnias defendere ne gravetur. Tuo patrocinio confisus, secure 
despiciam quascunque falsas delationes malevolorum, qui scientes 
prudentesque contra propriam conscientiam me calumniantur. Hoc 
enim sancte possum iurare, et T. D. scire summopere cupio, me 
nunquam inconsultis aliis pecuniam publicam ulla ratione contrec- 
tasse, quemadmodum ilti; qui neglecta republica huius ciuitatis 
commodum privatum tantum curant. Vale Illustris Vir et me 
veterem tuum clientem, in bac fatali mearum rerum mutatione et 
perturbatione, commendatum habe. Gotboburgi, die nono Julii 
1623. 

T. Dora: 
Obseq: hnmil: clicns 

J. van DijckSn 

m. p. 



(Öfversättning.) 

Ädle, välborne Herre. 

Äter igen vänder jag mig till Eder, eburu ogerna, ty väl be- 
kanta hafva redan länge för mig varit Edra trägna sysselsätt- 
ningar, hvilka jag alltid hållit för orätt att afbryta och störa, men 
nöden har ingen lag. Härifrån har för några dagar sedan vår 
räntmästare rest till bofvet; han beklagar sig öfver mig, misstän 
ker jag storligen, hos Kongl. Maj:t, ty så småningom hafva oss 
emellan några misshälligheter uppstått med anledning af stads- 

^ J brefvet är iolagdt: »Extract vtaf Rådhzforwanternass Resolutions 
Book vthi Götheborgh och öffwer thes tillhörige landh.» 



Digitized by 



Google 



204 ARVID KURCK. 

kassans förvaltniog. Han tror sig hafva lidit orätt, emedan magistraten 
nn hårdför framtiden förebygt hvarje möjlighet till nndansnillning å 
hans sida af allmänna medel, på sätt som jag skrifvit till Eders Nåd, 
att under de nu till ända gångna två åren han till sin fördel 
vändt en rätt stor snmma penningar af stadens inkomster. Jag 
skickar till Eders Nåd två magistratens förordningar, till bvilka 
jag tillstår mig vara nppbofsman; ty när jag efter en noggrant 
verkstäld beräkning fann stadens utgifter större än de årliga in- 
komsterna, och att derföre. någon skuldsättning skett, tillhörde det 
i sanning mitt ämbete, och ansåg jag det rent af vara af behofvet på- 
kalladi att utse några, som omsorgsfullt undersökte skulden, och att 
det, som man verkligen var skyldig, godtgjordes af det allmänna; men 
att det i annat fall ej erkändes, och att de allmänna medlen med 
redlighet förvaltades i och för lånets återbärande af samma om- 
bud. Om jag häri har felat, tillstår jag min skuld; och mitt mot 
Gud och min allra mildaste konung rena samvete förtjenar förlå- 
telse. I annat fall och om Eders Nåd pröfvat, att jag ingenting 
gjort i denna sak utom min pligt, hvarom jag icke tviflar, beder 
jag Eders Nåd på det ifrigaste, att Ni ifke må undandraga Eder 
att förvara mitt goda namn bos Hans Maj:t mot allt förtal. Litande 
på Edert skydd skall jag tryggt kunna förakta hvilka falska an- 
gifvelser som helst af de illvillige, som med vett och vilja förtala 
mig mot sitt eget samvete. Ty detta kan jag svära heligt och 
önskar jag på det högsta att Eders Nåd må få veta, att jag al- 
drig under någon förevändning utan att rådspörja andra vidrört 
de allmänna medlen, såsom de hvilka med försummande af denna 
stadens allmänna bästa blott sörja för sin enskilda fördel. Farväl, 
välborne Herre och slut mig, Eder gamle skyddsling, under detta 
för mig ödesdigra och af oro fulla fortfarande in i Eder ynnest. 
Göteborg den 9 Juli 1623. 

Eders Nåds 

lydige och ödmjuke tjenare 

J. van Dijck. 

Egenhändigt. 



Digitized by 



Google 



frXn Göteborgs anläggning. 205 

5. Den 23 November 1623. 

Illustrissime Domine Cancellarie. 
Verbis exprimere non possum, quam Tuae Dom. postremis 
literis Dom. Tua me beaverit; agnovi ex illis veterem et verum 
Tase Dom. affeetum, candidamqne mentem erga me, bumillimnm' 
tnam clientem; de fselici eventu illorum^ qnsB adhuc restant, nnl- 
lus dubito, et in Tuae Dom. perspectissima benevolentia in pos- 
terum acquiescam. Gelare interim Dom. Tnam non possnm, Illu- 
strissime Domine, qnod prorsns mihi constitutum sit properare 
ad aulam, cnm (idqne in primis) ut Sacram Regiam [Majestatem] 
coram liceat erudire de vero statn hnius urbis, tum etiam nt 
rebus meis privatis semel tandem possim prospicere. Ita vi- 
vam, ut maximos sumptus quotidie hic facio: fuit bic Dominus 
Rutgersins, qui hinc, iam tribus fere elapsis septimanis, per fre- 
tum Danicum profectus est Lubeeam, puto et spero illum nunc 
esse in Hollandia. Ådest hic Illustris vir Dominus Legatus Came- 
rarius, quem hospitio excepi, nomine Regi% Ma:tis, non seenndum 
merita tanti viri, sed pro praesenti mea commoditate. Uterque co- 
actns fuit iter snum instituere per hane nostram coloniam, quia 
angiportum per Daniam [non] erat pervium; quo haec spectent 
animi pendeo. Gonscendit hodie navem Legatus, hinc reeta traiec- 
turus in Hollandiam. Valeas preeor Deum optimum Maximum, 
Illustrissime Domine, et vivas Nestoreos annos ad servitium Re- 
gis Domini nostri clementissimi, quem omnes fateri coguntur non 
babere parem hoe nostro saeculo; adque salutem patriae, et com- 
modum Ghristianitatis reformatse. Festinante calamo, in puneto 
discessus Domine Legati. 23 Novembris 1623. Gothoburgi 

Dom. Tuae 
humill. cliens 

J. van Dijck. 

m. p. 



(Öfversättning). 

Högvälborne Herr Kansler. 

I ord kan jag ej uttrycka, huru lycklig Eders Nåd gjort 

mig genom detta sista bref; i det har jag känt igen Eders Nåds 

gamla och verkliga sinnelag och uppriktiga hjerta mot mig, 

Eder ödmjukUvSte skyddsling. På den lyckliga utgången af det 



Digitized by 



Google 



206 AHVID KrRCK. 

som ännu återstår tviflar jag ingalunda och tryggar mig för fram- 
tiden vid Eders Nåds bepröfvade yälvilja. Emellertid kan jag ej 
dölja för Eders Nåd, Högvälbome Herre, att jag är fast besluten 
att skynda till hofvet, — och det först och främst för att i egen 
person undervisa Hans Maj:t om verkliga ställningen här i staden 
och äfven för att ändtligen en gång kunna sörja för mina enskilda 
angelägenheter. Så sant jag vill lefva, gör jag dagligen de stör- 
sta utgifter. Här har varit Herr Rutgersius, som redan för en tre 
veckor sedan rest öfver danska sundet till Lybeck; jag tror och 
hoppas, att han nu är i Holland. Här är för närvarande en rykt- 
bar man. Herr legaten Camerarius, som jag gifvit herberge, i 
Hans Maj:ts namn, ej efter en så stor mans förtjenster, utan efter 
min närvarande lägenhet. Båda blefvo tvungna att ställa sin resa 
genom vår koloni, emedan genomfarten genom Danmark ej var 
tillgänglig: hvarpå detta syftar, undrar jag i mitt sinne. I dag 
har legaten stigit om bord för att härifrån fara raka vägen öfver 
till Holland. Må Ni blifva vid helsa, ber jag till den högste Gu- 
den, Högvälborne Herre, och lefva, tills Ni hinner en Nestors år, 
till vår mildaste Herres och konungs tjenst, hvars like alla måste be- 
känna ej finnes i vårt århundrade, och till fäderneslandets väl 
och den reformerta kristenhetens gagn. — Med ilande penna, i 
sjelfva ögonblicket för Herr legatens afresa, d. 23 November 1623. 
Göteborg. 

Eders Nåds 
ödmjukaste skyddsling 
J. van Dijck. 

Egenhändigt. 
v. 

6. (År 1624.) 

Illustrissime D:ne Gancellarie. 

Si unquam apud te valuerunt preces humillimi tni dientis, ut 
rebus meis pene desperatis nunc consulas, per Deum 0pj;imum 
Maximum, te precor et rogo. Video tandem fortnnam mihi adver- 
sari et non respondere sincero meo affectui, veroque desiderio 
quo teneor Sacrse Regise Ma:ti bonam aliquam, et utilem operam 
navandi extra regnum; itaque negotiis Gotheburgicis, de novo 
mihi nuperrime a Regia Ma:te clementissinie concreditis, prorsus 
me dedidi. Sed hsec requirunt meam pra^sentiam, et ego hic 
hsereo et langueo cuni summo temporis dispendio, ut consequar 
necessaria ad sustentandam vitam et familiam, interim prsete- 
reuntc occasione rem bcne gerendi. Si Rcgiae Ma:ti visum fuerit 



Digitized by 



Google 



FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 207 

Gothoburgi Id Bervitio sao me retinere (id quod maxime desi- 
dero), liceat quaeso, brevi exorare solutionem illorum, qu» mihi 
debentnr virtnte diplomatis Regii pro servitiis prsBStitis hoc trien- 
nio nunc fere elapso, nec non asslgnationem annni stipendii cer- 
tam, qnod safficiat ad victnm et amictuni in posternm. Hiec 
si obtineam, terram pro terra commatabo, et valedicta Hollandia 
pro patria Suetiam recognoscam: sin minas, et res Gotoburgicse, 
meaqne opera in illis tanti non sint in bisce difficultatibns 
bellieis, nt facile hsec qaeant obtineri^ profeeto nolim esse oneri 
Regise Ma:ti et Regno; et stat sententia, (ne satatem misere 
bic degam, ubi splendide olim in flagranti Regam, procerumqne 
vixi gratia, et prodncta ad decrepitam senectam vitse, in aula 
despectus deficiam,) vellenti aurem Deo obtemperare, in tempore 
canere receptui et perquam potero bamiliter clementem a Regia 
Ma:te petere dimissionem, nt tandem emeritse setati detur invenire 
honestam quietem apad propinqnos et penates domesticos in 
solo natali; non possam credere, hane mibi denegatam iri. Quid- 
qnid sit, boc sancte inro in omnem eventam et abicamqne ter- 
rarum demum vixero, me semper före et in sBternum mansaram 
Sae. Reg. Ma:ti ministram fidelissimnm. 

lUastrissime Domine, malaissem coram cam Taa Dom. quam 
per literas de bis et aliis, tum salutem meam fortunamque, tum 
rempublicam eoncernentibus, deliberare; sed eum adversa tua vale- 
tudOy qa»3 omnibus bonis est molesta, boc non permittat; et af- 
flictns mearnm rerum status ulteriorem non ferat moram, coactus 
fui bffic pauca exarare et libere in sinnm Tuaa Dominationis effun- 
dere. Nam prseter Tuam Dom. neminem bic babeo, cuius fidei 
bsec ausim tuto committere, neminem etiam alium, qui sua opera 
et intercessione apud Regiam Ma:tem me iuvare aut possit aut 
velit. Qvamobrem subveni precor inopi et misero tuo clienti 
atque adiuva in tempore. Mitto Tase Dom. eomputationem rationum 
annui stipendii; in bis, si quid sit sequitati non consentaneum, quod 
non puto, Tua Dom. poterit delere et pro sententia mntare. Si 
placuerint, et sequum postulo, omnino mibi est persuasum, Tua3 
Dom. auxilio, in quo omnem spem repositam teneo, boc me con- 
secuturum, modo Tua Dominatio operam suam mibi non deneget, 
quod per Deum Immortalem iterum atque iterum rogo. Credat 
mibi Tua Dom sive vivam, sive moriar, gratissimns ero, id quod 
testar eundem Deum Optimum Maximum, quem ex intimo cordis 
precor. Tuam Dominationem pristinse valetudini et veraB sanitati 
restituat incolumemque in servitio Sacra^ Reg. Ma:tis et Regni, ad 

Bidr. t. Göt. o. Bok. läns hUL 2. • 14 



Digitized by 



Google 



208 AKVID KtTRCK. 

bonum pnblicum, din conservet. Vale Illustrissime Diue, et me 
solito tuo favore prosequi ne desine. 

lllust. Tu» Dom. 
humillimns cliens 

J. van Dijek. 

m. p. 

(Öfversättning). 

Högvälbome Herr Kansler. 
Om någonsin Eder ödmjukaste skyddslings böner förmått 
något bos Eder, ber jag vid Oud den allrahögste och anropar 
jag Eder att nu bjelpa mig i mitt nästan förtviflade läge. Jag 
ser ändtligen lyckan blifva mig fiendtlig och icke svara mot mitt 
uppriktiga uppsåt och sanna önskan att utom riket uträtta nå- 
got godt och nyttigt verk för Hans E. Maj:t; sålunda bar 
jag helt och hållet egnat mig å nyo åt de göteborgska affä- 
rerna, som helt nyligen af Hans Maj:t i mildhet blifvit mig an- 
förtrodda. Men dessa fordra min närvaro, och här qvarbålles 
jag nu och täres under .den största tidsutdrägt, för att vinna det 
nödvändiga till lifvets och familjens uppehälle, under det att det 
gynsamma ögonblicket till handling går förbi. Om Hans E. Maj:t 
funnit för godt att behålla mig i sin tjenst i Göteborg (hvilket 
jag på det högsta önskar), må jag då snarligen lyckas att ut- 
verka betalningen af det, som jag har att fordra i kraft af kungl. 
fullmakt för gjorda tjenster under dessa snart till ända gångna 
tre år, äfvenså en säker anvisning på en årlig lön, som räcker 
till föda och kläder för framtiden. Erhåller jag detta, skall jag 
byta land mot land, säga farväl åt Holland och i Sverige se mitt 
fädernesland: hvarom icke, och om Göteborgska sakerna och mitt 
åtgörande uti dem ej äro så mycket värda i denna närvarande 
krigsnöd, att detta med lätthet kan vinnas, vill jag sannerligen ej 
ligga Eongl. Maj:t och riket till last; och står mitt beslut fast 
(för att ej i elände tillbringa lifvet bär, der jag fordom lefvat i 
glans och i konungars och de förnämstes uppenbara ynnest, och 
tyna föraktad vid hofvet, medan lifvet framsläpas till en orkeslös 
ålderdom,) att lyda Guds vink och i tid blåsa till återtåg och* så 
ödmjukt som möjligt bedja om afsked af Eongl. Maj:t, på det att 
en uttjent lefnad må finna en hederlig hvila hos slägtingar och 
uti familjens sköte i mitt iUdemesland; jag kan ej tro, att detta 
skall förnekas mig. Vare dermed buru som helst, det svär jag 



Digitized by 



Google 



FRÄN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 209 

heligt, att i alla händelser och hvar helst i verlden jag slut- 
ligen lefver, jag för evigt skall t^rblifva Hans Majrts trognaste, 
tjenare. 

Högvälbome Herre, jag hade hellre velat personligen närva- 
rande, än genom bref öfverlägga med Eders Näd om detta och 
annat, som angår både min välfärd och lycka och det allmänna, 
men emedan Eder ohelsa, som är hinderlig för hvarje godt före- 
hafvande, ej tillstäder detta, och min egen betryckta ställning ej 
tillåter något vidare nppskof, har jag sett mig nödsakad att ned- 
skrifva dessa fh rader och fritt utgjuta mina bekymmer i Eders 
Nåds sköte. Ty utom Eders Nåd har jag ingen här, till hvars 
redlighet jag skulle våga att fritt förtro detta, ej heller någon 
annan, som kunde eller ville understödja mig med sin bjelp och 
medling hos Kongl. Maj:t. Undsätt och hjelp fördenskull i tid, 
beder jag. Eder arme och torftige skyddsling. Jag skickar till 
Eders Nåd, en beräkning på de årliga löneposterna, på det att 
Eders Nåd, om i dessa något ej är med billigheten öfverensstäm- 
mande, hvilket jag ej skulle tro, må kunna utstryka och ändra 
efter egen mening. Om de gillas och min fordran är billig, är 
jag fullt öfvertygad, att med Eders Nåds bjelp, hvarpå jag har 
satt allt mitt hopp, jag skulle ernå detta, blott Eders Nåd ej un- 
dandrager mig sitt bistånd, hvarom jag återigen ber vid den 
odödlige Guden. Tro mig, Eders Nåd, vare sig jag lefver eller 
dör, skall jag vara den tacksammaste man, hvilket jag betygar 
vid samme Gud den allrahögste, hvilken jag af hjertats djup an- 
ropar, att han måtte återställa Eders Nåd till sin forna helsa och 
sanna sundhet och länge bevara Eder oskadd i Hans Maj:ts och 
rikets tjenst för det allmänna bästa. Farväl, högvälborne Herre, 
och upphör ej att betyga mig Eder vanliga ynnest. 

^Eders Nåds 
ödmjukaste skyddsling 

J. van Dijck. 

Egenhändigt. 
(Rakning på fordringarna finnes bilagd). 

7. Den 17 Januari 1625. » 

Illustrig Domine. 
Dominatio vestra non crederet, quanta hic subito sit oborta 
consternatio animornro inter cives, ex mandato Sac. Reg. Majest., 



^ Efter en kopia. Alla de andra brefven äro efter original. 



Digitized by 



Google 



210 ARVID KURCK. 

quo arcentnr aditu ad interiora loca hujus regni, pra^sertim cani 
inandatam hoc nitatur fandamentis non veris, qnasi tam immane 
pestis liic grassaretur. Profecto qaicnnqne ^int, qni falsos hos rn- 
mores Reg: Majest: detulerunt, non bene consultum volunt, neqne 
8ac. Reg. Majest, neqne bono publico regni, et multo minns hu- 
jus urbis. Ampliter de hac re Reg. Majest, scribunt Senatores, 
quos Reg. Majest, illins regimini praefecit, nec non noster super- 
intendens Mag:r Sylvester, ex quornm literis ipsam veritatem 
Sac. Reg. Majest, certo cognoscere poterit. Adjunxit etiam meo 
jussu, indicem illorum, qui fatis eoncesserunt post discessnm Sac. 
Reg. Majest, ex hac urbe; horum maxima pars (omnes fere aut 
infantes, aut ex infima plebe) extincta est morbo naturali, nt ego 
potui iutelligere. Hoc velim credat Vestra Dominatio, nullus nnnc 
aut paucos, incertnm adhuc an ex lue pestilentiali, aut alio morbo, 
decumbere, aé'remque hujus loci in prsesens minime esse infectum 
labe aliqua contagiosa, licet alias turbulentum atque ex defectu 
hiemis, variis morbis obnoxium, cujus mutationem in melius cnm 
Deo in dies exspectamus. Multi his sunt inter primarios hujus 
urbis incolas, qui cogitant discessnm et fugam in Daniam, ante- 
quam illi via eo proficiscenti intercludatur, quod hactenus factum 
non est. Nolunt enim bic perire fame, ut ajunt, id quod sibi me- 
tuunt, cum nullus commeatus a rusticis, propter vanam opinionem 
conceptam pestis ex hoc mandato Regio, in urhem deferatur. 
Aegre ipsis persuasi, nt manerent, usque donec redierit hic nan- 
cius. Itaque mature obviandum est immineoti huic malo, quod 
(idei vestrsB Dominationis committimus, submisse rogantes, ipsam 
veritatem hujus rei Sac. Reg. Majest, detegere et pro civibus 
nostris apud illam intercedere velit: hoc si non fiat in tempore, 
actum erit de colonia hac Belgarum et Oermanorum, nec in po- 
sterum aliquid de illa sperandum. Juva ergo, illustris Domine, in 
re tanti momenti et nos de meliori nota commendatos habe. Vi- 
cissim Deum Opt. Max. precibus nostris indesinenter rogabimus, 
ut vcstram Dominationem ad servitium Sac. Reg. Majest, et utili- 
tatem regni diu et in multos annos sanam et incolumem conser- 
vet. Summa cum festinatione, Gothoburgi, decimo septimo die Ja- 
nuarii Anno millesimo sexcentesimo vigesimo quinto, quem fe- 
licem Tua3 Dominationi optamns 

Vestrs) Dominationis 

humillimus cliens 
J. van Dijck. 



Digitized by 



Google 



FttAN GÖTKB0RCi8 ANLÄ(UiNJN(l. 21 I 



(ÖfVersättning). 

Ädle Herre. 
Eder& Nåd kan ej tro, bura stor bestörtning bär på Cn gång 
uppstått bland borgarne med anledning af Kongl. Majrts förbud 
att begifva sig till de inre delarne af detta rike, isynnerhet som 
denna förordning ej stödde sig på verkliga grunder, liksom om 
farsoten skulle bär fara fram så förskräckligt. I sanning, hvilka 
. de än äro, som fört dessa falska rykten till Kongl. Maj:t, så 
vilja de ej bafva gagnat bvarken Hans Maj:t eller rikets all- 
männa väl och mycket mindre denna stadens. Vidlyftigt skrifver 
härom till Kongl. Maj:t magistraten, som Hans Maj:t stält i 
spetsen för stadens styrelse, äfvensom vår superintendent magister 
Sylvester, af bvilkas bref Hans Maj:t med visshet kan förnimma 
sjelfva sanningen. Han har .äfven på min befallning bilagt en 
förteckning på dem, som efter Hans Maj:t8 afresa ur staden afli- 
dit ; af dessa har största delen (nästan alle samman barn eller ur 
det lägsta folket) dött af naturlig sjukdom, så vidt jag kunnat 
förnimma. Detta ville jag Eders Nåd skulle tro, att ingen för 
närvarande eller mycket få ligga nere, ovisst ännu om det är af 
någon pestfarsot eller annan sjukdom, och att luften på denna 
ort för närvarande ingalunda innehåller något smittosamt ämne, 
äfven om den annars är orolig och till följd af den milda vin> 
tern alstrande åtskilliga sjukdomar; hvari vi dagligen med Guds 
hjelp motse en ändring till det bättre. Många äro här bland de 
främste invånarne i staden, som tänka på aflfärd och flykt till 
Danmark, innan vägen spärras för den, som vill färdas dit, hvil- 
ket hittills ej har skett; ty de vilja ej här omkomma af hunger, 
såsom de säga, hvilket de befara, då ingen tillförsel genom bön- 
der sker till staden till följd af den grundlösa föreställningen om 
pesten, som den Kongl. förordningen framkallat. Med möda har 
jag öfvertalat dem att stanna, tills detta sändebud återvändt. 
Derföre måste man skyndsamt möta denna öfverhängande olycka, 
hvilket vi anförtro åt Eders Nåds redlighet, bedjande underdånigt, 
att Ni ville för Hans Maj:t uppenbara sanningen i denna sak och 
lägga Eder ut för våra borgare hos honom; sker ej detta i tid, 
är det ute med denna koloni af belgare och tyskar, och har man 
ingenting att hoppas af densamma för framtiden. Understöd oss 
derföre, ädle Herre, i en sak af sådan vigt och haf oss i bästa 
åtanke; skiftesvis skola vi med våra böner vända oss till Gud 



Digitized by 



Google 



212 ARVID KURCK. 

den högste, att han ville länge och för många år bevara Eders 
Nåd frisk och helbregda till Hans Maj:ts tjenst och rikets nytta. 
— Med största hast: Göteborg, den sjuttonde Januari år 1625, 
hvilket vi önska lyckosamt för Eders Nåd. 

Eders Nåds 
ödmjukaste skyddsling 
J. van Dijck. 



8. Den 8 September 1626. 

Illustrissime Domine Gancellarie. 
Vt paucis harum latorem^ Petrum Langeren, Dominationi 
VestrsB commendem, prseterire non potui: non tantnm excellens 
tua gravitati aspersa humanitas, verum etiam causse iustitia, quam 
venit acturus apud Sacram Regiam Maiestatem, hortatur^ ut hoc au- 
deam. Intellexi iam antea hoc negotium Vestrse Dominationi Stock- 
holmise innotuisse, itaqne necesse non erit fusins hic eius mentiouem 
facere. Hoc tantnm addo. iniqnissiroum mihi videri, si sedulo parendo 
Sac: Reg: Maiest: mandato buinis vrbis senatores damnum ferent. Hsec 
quidem nihil prorsus ad me, vtpote quse omnia peracta sintmeabsente, 
cum ego agerem Stockholroise in Aula; sed rogatu consulum prse- 
-termittere nolui, quin iudicium meum de caussB aequitate et iusti- 
tia, quse est a partibus illorum, Dominationi Vestrse libere expo- 
nerem. Vestrse Dominationi erit bonam causam åpud Sac: Reg: Maiest: 
iuvare atque ibvere et hane meam intercessionem non exigere ad 
severiorem n^rmam, verum consulum potius nostrorum fortunis 
atque existimationi consulere, ne quid authoritatis apud plebem 
effrenem ipsis decedat,quod,quam po6Sumobnixe,Vestr8B Dominationi 
etiam atque etiam rogo atque precor. Prsedictum etiam harum 
literarum latorem de meliori nota Dominationi VestrsB commendo, 
qno ad privata sua nogotia, qua) eadem opera apud Sac: Regiam 
Maiestatem ipsi in animo est procurare, quseque omnia ex ipsius 
relatione Vestra Dominatio latins intelliget, quemadmodum et cau- 
sam, quare adhuc hic haBrearo, et nondum sim profectus in Hollan- 
diam. Mitto Vestrse Dominationi, agenti nunc in castris, (vt qui- 
dem ego credo,) illa Stevini, qu» scripsit de castri metatione, id 
quod VestrsB Dominationi nuper Stockholmise promiseram, et precor 
DE VM Opt: Max:, vt Sac: Reg: Maiestatem, Tuamque Dominatio- 
nem din servet incolnmes, coronetquc Sac: Reg: Maiestatis lau- 
datissimas actiones fs^licissimis successibus, ad bonum et vtilita- 



Digitized by 



Google 



FKAN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 2l3 ' 

tCDi pablicam, non tantuin huins Regni, verum etiam totius Chri- 
stianitatis reformato. Vale, Illastrissime DoniiDe^ et me inter 
tnos porro habere ne desine; qui snm et qnoad vixero, mauebo 

Dominat: Vest: 
humillimus cliens 

J. van Dijek. 

m. p. 

Dabantur Gothoburgi Saecorum, octavo Septembris, 1626. 



(Öfversättning). 

Högvälborne Herr Kansler. 

Att med ett par ord anbefalla öfverbringaren af detta, Petrus 
Langeren, åt Eders Nåd, har jag ej kunnat underlåta — icke 
blott Eder med allvar kryddade välvilja, utan äfven den rätt- 
visa sak han kommit att utföra hos Kongl. Maj:t manar mig 
att våga detta. Jag har försport, att detta ärende redan förut 
i Stockholm blifvit bekant för Eders Nåd, och derföre blir det 
ej nödigt att här vidlyftigare orda derom. Detta blott tillägger 
jag, att det synes mig högst obilligt, om denna stadens råd- 
män skola lida skada genom att med flit och trohet lyda Kongl. 
Maj:ts förordning. Detta har jag visserligen alldeles icke nå- 
got att göra med, helst som allt blifvit verkstäldt, medan jag 
uppehöll mig vid hofvet i Stockholm; men på magistratens bön 
har jag ej velat underlåta att för Eders Nåd fritt framställa 
min mening om sakens billighet och rättvisan, som är på de- 
ras sida. Eders Nåds uppgift blir att hjelpa och befordra en 
god sak hos Hans Maj:t och ej döma denna min mellankomst 
efter strängare mått, utan snarare se till godo våra rådmäns 
lycka och anseende, på det att icke någon del af deras myn- 
dighet må falla i missaktning hos ett tygellöst folk; derom anro- 
par jag åter och åter Eders Nåd, så enträget jag förmår. Ofvan- 
nämnde öfverbringare af detta bref anbefaller jag äfven Eders 
Nåd på bästa vis, jemte hans enskilda angelägenheter, hvilka 
han har i sinnet att på samma gång andraga hos Hans Maj.t och 
hvilket allt Eders Nåd skall vidlyftigare förnimma ur hans egen 
berättelse, - liksom ock hvarföre jag ännu dröjer här och icke har 
rest till Holland. Jag skickar till Eders Nåd, som nu vistas i 
lägret (såsom jag tror), Stevini bok, som han skrifvit om utsta- 
kande af läger, hvilket jag nyligen lofvade Eders Nåd i Stockholm, 
och ber jag Gud den högste, att han länge må bevara Hans Maj:t 



Digitized by 



Google 



214 ARVID KURCK. 

och Eders Näd oskadda och kröna Hans Maj.ts beröiiiligaste hand- 
lingar med den lyckligaste ntgäng, ej blott till detta rikes, utan 
ätVen till hela den reformerta kristenhetens väl och allmänna 
nytta. Farväl, högvälborne herre, och npphör ej att framgent 
räkna mig bland edra tillgifna, som är och, så länge jag lefver, 
förblifver 

Eders Nåds 
ödmjukaste skyddsling 

J. van Dijck. 

Egenhändigt. 

Gifvet i Svenskarnes Göteborg den 8 Sept 1626. 



Digitized by 



Google 



Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. 

Meddelad af C. A. EHRENSVÄRD. 



Ibland äldre handlingar, som finnas i behåll i Göteborgs och 
Bohus Läns Arehiv, förekomma åtskilliga "Jordeböcker öfver adelns 
gods i Bohus Län 1659". Af en och annan anteckning synes det, 
att dessa jordeböcker blifvit af svenska regeringen infordrade 
omedelbart efter fredsslutet, vare sig för uppgörandet af adelns 
rnsttjenstlängd i den nyförvärfvade landsdelen, eller af andra or- 
saker. I registratnret, särdeles ofullständigt för de första åren 
efter föreningen, saknas emellertid sjelfva befallningen om jorde- 
böckernas insändande. Icke alla jordeböckerna finnas numera 
fullständiga, men, sådana de äro, lemna de dock en icke ovigtig 
upplysning om den fasta egendomens fördelning i Bohus län vid 
tiden för landsdelens afträdande till Sverige. Af denna grund har 
man ansett, att det vore skäl att offentliggöra dem, och början 
göres nu med Jordeboken öfver Morlanda gamla gods på Oroust 
och de andra egendomar, som vid nämnda tid tillhörde Dorothea 
Bjelke, enka efter Daniel Bildt till Morlanda. 

Detta gods tyckes ha varit det mest betydande af alla bo- 
huslänska adelsgods. När det bildades är okändt, men i början 
af 1500-talet tillhörde det Hr Vincentz Lunge till Lungegaard och 
Morlanda. Han var gift med Margaretha, Fru Inger Gyldenlöves 
till 0straats, dotter och mördades 1536 den 3 Jan. i Throndhjem. 
Genom Hr Vincentz dotter Blantzeflors gifte med Daniel Bildt till 
Nääs, vid Frederikstad i Norge, kom Morlanda i Bildtarnes ägo. 
Daniel Bildts och Blantzeflor Lunges sonson Daniel var gift med 
Dorothea Bjelke, äfven befryndad med den gamla Ostraats-ätten. 
Efter mannens död 1651 innehade enkan. Fru Dorothea Bjelke, 
godset till sin död 1674, då det tillföll sonen Knut. Det från- 
dömdes honom 1675, hvarefter det af konung Carl XI förlänades 
till generallöjtnanten Christer Mörner, hvilken äfven skref sig fri- 
herre till Morlanda. Han lär emellertid aldrig kommit i besitt- 
ning af sin förläning, enär bönderna, efter hvad flet säges, ville 
förblifva vid sitt gamla herskap och nekade att erkänna främlin- 



Digitized by 



Google 



216 c. A. EURENSVÄRD. 

gen. Efter freden i Lund återfick Fru Dorotheas sonson Daniel 
Bildt sätesgården Morlanda och så mycket af godset som ej blifvit 
reduceradt under kronan, eller derifrån försålts, hvarefter gården 
ft^rblifvit inom slägten, och innehatVes den nu, ehuru ytterligare 
förminskad genom skiften och f^csäljningar, af en yngre gren. 

Jordeboken öfver Morlanda gods är i folio och egenhändigt 
undertecknad af "Dorothea Bjelke salig Daniel Bildts efterlefverske", 
samt försedd med hennes sigill i svart lack. Den är daterad 
Ström den 5 September 1660. 

Enligt jordeboken egde Fru Dorothea l^lke år 1660, utom 
hufvudgårdarne Morland, Kdröd, Ström ock Vrem: 

under Morlanda gård (éOVs + l)* 41V8 bemman. 

M d:o d:o, strögods 7 » 

» Ström 7V4 » 

» Kåröd 9V2 » 

» Vrem (21V2 + V2)^ 22 

strögods i Inland (223/8 + 67^) 29 » 

» på Oroust och Tjörn 5* j » 

» i Sunnervikens fögderi 7 » 

» i Norrvikens » 12^4 « 

M på Hising en : 1 » 

Tillhopa (utom hufvudgårdarne) I42V3 hemman. 

' Hemmanet Kongswiig, 1 hemman, (sid. 235) är förbigånget, i sam- 
mandraget (se sid. 218). 

'^ Hemmanet Flig, V2 hemman, (sid 268) är förbigånget i samman- 
draget (se sid. 223). 



Digitized by 



Google 



PKU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 



217 



Wälborne Frw Dorothea Bielckes Jordebook, medh omstän- 
deligh annotation, pä allt det frällssegodz som fion äger vtj Ba- 
huns lähn. Inlefwererat den 6 Septemb: A*" 1660. 

Förteckningh oppå alt deth frälsze godz som wälborne Frw 
Dorotbea Biälcke tillkommer vtbi Bahnus läbn. 



NämbI: 
Vgedagz 
tiänare 
vnder säthegårdeu 

Morland 

vtj Oronstz- och Tiöms fögderi. 

Morland soohn. 

Stora Stofueröd 

Östergårdh 

Thoreboe 

Stohre Bildtzrödh 

Lille Bildtzrödh 

Hetteröd 

Axeltorp 

Herbiönneröd .. 

Korrehonfwen 

Becken 

Eskekiärr 

Dueholt der vnder 

Gröfue 

Rålandbergh 

Hollte 

Rödh 

der nnder ähr en ödeplatz 

Edtzholt 

der vnder ähr 3 strandsittiare på 

etfiskeleij kallas Barbrawigen 

Tönssängh 

Ibidem 



g» 

B 
B 

g 



il 
1 

1 
1/ 

v. 
1 



'A 



gammelt erfwegodz. 
gammelt arfwegodz. 
gammelt erfwegodz. 



\ Hnssmän. 



gammelt erfwegodz. 
gammelt erfwegodz. 
gammelt erfwegodz. 
gammelt erfwegodz. 
gammelt erfwegodz. 

I Hussmän. 



Mageskifft ifrån danska cro 
nan A« 1627. 



1 

IDeels mageskifft ifrä cronan 
A^ 1627 och deels sedan kiöpt 
af bönder A« 1652. 



Digitized by 



Google 



2iS 



c. A. BHRENSVARD, 



varit frij 

adels 

frälsse 



Gonnisflbo 

der vnder ligger en holme kallas 

Grödholmen 

Wrangewattn 

Ewensåbs 



Tofften 



Gettrille -..^. 

Lille Gierde 

Mellum StuflFuen 

Sörgaard 

der under ehr trinde strandsidere 

Gullersröd 

Fesckebecksdallen 



Eng0e ... 
Nerrebye 



Wästerlavöe 

der wnder Laueor Krok bor 4 

strandsitter 
och på en annan holme der wnder 

kallas Tuistierden bor 4 strand- 

sittier 

Berrigh 

Korssgård 

Lille Stoffueröd 

Bua 

Otteslett 

Norder Slcttholt 

öster Lavueac 

Helleuig 



0ster Tönseng. 



Lunden 

Glimbs Aas 

derunder Ellöes boer 8 strand- 
sidere 



B 
B 
S 



1 
1 

1 
1 
1 

1 
1 



1 



Mageskifft ifrån danska Cro- 
nan A^ 1627 

I Dels mageskifft ifrå cronan 

I A<> 1627, och dels sedan kiöpt 

I af en bonde A*» 

Mageskifft ifrån adellen. 

Husmann. 

Mageskifft ifrån adellen 1625. 

Mageskifft ifra adellen 1628. 

Mageskifft ifra adellen 1625. 

Husman. 

fKiöbe godtz A° 1635 af en bor- 

I gare vdj Marstrand. 

(Kiöbegodtz 1642 af en borg- 

l mester i Marstrand. 

iKiöpt A« 1633 af en borgare 

I qwinna i Marstrand. 



[Mageskifft af adell A« 1659. 

Mageskifft aff adell. 

Mageskifft af bönder 1624. 

Mageskifft af bönder 1624. 

Kiöbt af bönnder 1646. 

Kiöbt af bönder 1633. 

Arfue godtz. 

(Mageskifft och kiöbt af böu- 

t der 1630. 

Mageskifft af bönder 1622. 

Kiöbt af bönder 1649. 



Digitized by 



Google 



PllU DOllOTItKA UJBLKBS JORD£UOK AK 1660. 



:iiy 



Detta ähr 
ströögodz 



Store Husebye i 

Lille Hussebye 

Suanvig 

derander Raaöen boer 7 strand-] 

sid er e I 

Kiöbberöd 

Bua 

Neder Röd 

Backe 

Broe 

Sörboe 

Breke 

Snmma på Morlandz vgedagz 

tiänare som ähre belägne jnom 

hofwed sochnen fyratijo V3 

hemmaD. 

Röre sogen ^ 

Store Rörre 

Lille Rörre 

Giögesetter 

Skridtzrad 

der under liger Blöde kier 

Funeskier 

Eiendall 



Theigneby sogen 

Skon Torp 

Lycke 

Ställe sochn 

Mollerödh 

HåUeby 

Summa pa Morlandz ströö godz 
belägne utbj Oroust sin hem- 
man. 



CO 

B 

B 
» 

s 



V, 

1 

1 



1 
1 
1 
1 
1 
1 



1 

V. 
1 
1 



v. 



1 

V4 



Kiöbt af bönder 1633. 


Mageskifft aflf bönder 1630 


Pandtsatt af bönder 1G30. 


Kiöbt af bönder 1628. 


Kiöbt af bönder 1659. 


Kiöbt af bönder 1659. 


Kiöbt af bönder 1659. 


Kiöbt af bönder 1659. 


Kiöbt af bönder 1660. 


Kiöbt af bönder 1660. 


Kiöbt af bönder 1660. 



gammelt arfnegodtz. 

Kiöbt aflFborgere i Marstrand 1642 

Mageskifft aff adel! 1628. 

gammelt arfuegodtz. 

Husman. 

Mageskifft af adell 1637. 

Miageskifft aff prester 1652. 
NB. allenest 1 pund sekylld, 
det öfriga äger Ferix. 

Arfuegodtz. 
Arfuegodtz. 



' Det för Röre och Tegneby socknar här upptagna är i originalet öfver- 
struket med ett kors. 



Digitized by 



Google 



220 



c. A. EHRBNSVAKD. 



NB.: Annex. 



Ähn ygedagz 

tiänare 

vnder säthegården 

Ström. 

Inlandz f5gderij. 

Hiertum sochn 

Hiertum 

Solum 

Solam 

Offuerström 

Ibidem 

Rygg 

der vnder 3 backesittiare. 

Bärgh 

Tårp 

Summa på Ströms vgedagz tiä- 
nare som äre belägne jnom 
sochnen — säx och en halfi 
[troligen 7V4] mantahl. 

Ströms» 

ströögodz. 

Inlandz fSgder^. 

Wastelandz sochn 

Aby Östergårdh 

Aby Wästergårdh 

Aby Mellomgårdh 

Faglesang 

Stenene 

Lindåhs 

Skoaene 

Skrillahs 

Orinden 

Rödh 

Mösingdahl backsittare 
Skiörtzboo 1 backsittiare 



backsittiare 



Ä 

CD 

5 
g 



V4 



V2 
V2 



[Troligen 1 hemman, 
se sid. 252.] 



' Ordet Ströms är i originalet öfverstruktt 



Digitized by 



Google 



PRU DOROTHBA BJELKK3 JO&DKBOK AR 1660. 



221 



Grorödh 

Bäck 

Ballambo 

Jörlands sochn 

Rämroe 

der vnder 1 qwarn ... 

Korue Tuedh 

Baggehöge 

Langegierde 

Jordahl -. 

Gaarete 

Trollerödh 

Voulum [soohn] 

Påttebacken 

Tåsterödh 

Bro 1 backesittiare 
Grötzbj Nordergårdh- - 

Ditto Östergårdh 

Skyllinge 

Ibidem Mellorogårdh.... 

Skyllinge 

Hammer 

Dafindtzerödh 

Dall 

Backa 1 backesittiare 

Rödh 

Dall 

Speger^d sogen 

Prostorp 

Gaarae 

Lundbye 

Brecke Torp 

0xmaall sogen 
Piöckered 



B 

to i 

p 



'/2 

V, 

% 



V. 
'A 

V. 
'Il 
'It 
V. 



v. 
% 

1 
1 
1 
1 
I 

v, 

1 
1 



v. 



1/ 
Ii 

1 
1 

v. 



■/« 



Digitized by 



Google 



222 



c. A. BHRENSVÄRD. 



Vgedagz tiänare vnder säthe- 
gården 

Kåroed. 

Oroiist oeh Tiörns f5gderij« 
Mochleby soohn 

Ålmag Sörgårdh 

Almag Norgårdh 

Hoaffaen 

Tållesten en hussmans platz. 

Kågene 

Lnnde 

Agger 

Hesleg 

Kiär 

HonflF 

Österbiönnerödh 

Samma på vgedagz tiänare som 
äre belägne JDom sochnen till 
Kårodh — *älfwa * hemman. 



Vgedagz 

tiänare 

vnder sätegården 

Wrem, 

Norrwiljkans f&gder^ och 
Qwille soohn 

Myrene 

Fauerbacken 

Råstock 

Hålttene 

Snögårdh 

Nyborgh 

Lycka 

Kasen 

Odegårdh (o: Ödegårdh) 



5 

5 



V. 

v. 
v. 
v, 

'A 

v« 
v« 

V4 



* Rätteligen endast nio och ett hälft hemman. 



Digitized by 



Google 



FRU nOROTHEA BJELKES JOttDEBOK AR 1660. 



223 



Krabsett 

HoUraen 

Dybedahl 

Klöve 1 back^itt' 

Blankenborgh 1 hunssman 

Eigde 

Eigde 

Röe 

Lösgårdh 

Öxmåhl 

Öxmåhl 

Kiril 

Swälte 

Tårperne 

Edtsten 

Edsten 

Braodtzeby 

Brandtzeby 

Fedie 

Grindh 

Wingen 

Ölsrödh 

Skiörödh 

Summa på Wrems sätegardz vge- 
dagz tiänare som äre belägne 
nthj hufwud socben — nitton 
och en halfif mantahl. Tillöck 
twåå mantahl. 

Resteröds soohn 

Strandh 

Hou 

Ryer 

Åe 

hllr vnder 1 qwarn 

Norderstrandh 

Raffnebärgh 

/ihh: t. Göi. o. Boh. idnn hisf. 2. 



V, 

'/4 i 



1 
1 
1 

1 ! 

1 ! 

1 : 

1 : 

1 

1 

1 

1 

1 

1 

i 

1 

1 

V4 
1 



v. 



1/ 

/2 



Vs 

'/■i 



15 



Digitized by 



Google 



224 



c. A. EHUENSVARD. 



Forssele sochen 

Halgersrödh 

bär ntlij allenast 1 pundh schyll 

Koningzboo 

Oxmåhl 

Grinderöds sochn 
Skiälbrett 

Samma på alt ströögodz Ytbj 
Inlandz fogderij — tiiigu nijo 
hemman. 

(Vgedagz tiänare vnder fiätegar- 
dcn Wrem*). 

Oroiist 
Langefands sochn 

Röre - 

Åften (o: Åsten) 

Bräcke 

Mölneby 

här under en qwarn. 

Stenkyrokie sochn 

Norwijg.... 

Noch Norwijg 

Fossc 

Summa på alt det strögodz som 
ähr beläget uthj Oroust och 
Tiorns fogderij nämbl. [ö'/^ 
hemman.] 

Sdnnenrgkans fogderij. 
Swarteborgz sochn 

Raufnebargb. 

Wasséne 



72 



* Dessa fem ord iiro i originalet öfvcrstruknn. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTHKA BIBLKES JORDEBOK AR lOno. 



225 



Ormält 

Ditto Ormält (o: Ormält) 

Torgers Rödh 

Bårodh 1 backesittiare 

Stackekiär här uthj allenast 4 

seitingar biugg 
Storbacka sammaledes 4 settin- 

gar biuggh 

Håby soohn 
Dalle 

Krogsta soohn 
Hällesätter 

Tossenne soohn 
Ödii, här nthj 1 tanna mallt 

Harresta soohn 

HouflFnen 

här under en engb kalles Bödel. 

Summa på alt det ströö godz 
som ähr beläget uthj Sonner- 
wijkens fogderij — säx hem- 

^ man. 

Än tillökes 1 mantehl uthj denne 
sochen nembl. Torp en heel 
gårdh, och uthj Hee 8 settin- 
gar biaggh. 

Norrwitjkans fogdeitj. 

Swanby soohn 

OlBFwertun 

här under 4 strandsittiare 

Hee 

här vnder 4 strandsittiare 

Skiärperödh 

Kiärreby 

Sandbacka 

Kännebo 



fD 

5 
B 





V. 



'A 
1 
1 
1 



Digitized by 



Google 



226 



c. A. EKRBXSVARD. 



Vlfwekiär 

Skiäkilld 

här vnder en ödegårdh Fortun. 

Bétne soohn 

Rödhe 

Binghult 

Tanum soohn 
Anros 

Lommelandz soohn 
Tange 

Nessing soohn 
Otten 

Schie soohn 

Jordtorp 

Hoflfuer 

Ramsöö 

Summa på det ströö godz som 
ähr beläget uthj Norrwijkans 
fögderij nembl,— tålff V4 hem- 
man. 

Hijsingens fOgder^. 
Bäckebohl _ 



B 
B 



1 



1/ 



1 
1 

i2 



1 



Nederst ä sista bladet är antecknadt: 

"Welb. Fru Dordj Biellkes fullmechtige el'' skrifware som 
hennes brelBF opwist och copierne lefwererat haf' heter Jören 
Jönssonn." 



P& ett löst blad är antecknadt: 

Hwad strandsiderne angaar med des. ehr mcged wnist, 
thj somme en deell aarligen her druchnes, somme for armod her- 
flötter, hellers dj noged behollden ehrre, giffuer mig aarligen en 
deell en fiering torsk, och en deell en fiering machrell till midt 
huss behoff, och giör mig skydtzen mellem mine gaarder, somme 
ehr slet for armode, giffner intted wden konud skydtze wnder leiden. 



Digitized by 



Google 



KRU DOHOTUEA BJELKEK JOKUKBUK AK ICf>0. 



221 



Efter detta sammaudrag följer här den af Fru Dorotbca Bjelke insända jurdeboken: 



Morlandgaards gameii odeiis godtz 

Hgendis paa Ouroust i Horland sogen 

wdi betallings mandeD Sueud Andersens fögderij. 

Moriand gaard med trinde wndérligendis querner er taxerit wdj 
södskinde skiffte med alle lutter och länder for smör — sexten 
pnnd. 

Halff Morlandgaard arffuede sallig Daniell Bildt effter sin salig 
fader Enad Bildt. 

Den anden halffuepart mageskififte hand sig till aff sin far- 
brodersön sallig Vincentz Bildt for hdtten Her bröden ved Suin- 
snnd, och Fanerholdt i Jdt sogen, och Fibbellstad i Ryg sogen. 
Brefifuet daterit Ouss gaard den 26 Janj Anno 1628. 



Store Stotnieröd. En helgaard. 

Smör iij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fnld smaa redtzel 
fuld arbeid ehr 

lamb j; gaas j 

höns ij; haffre j skeppe. 



Denne gaard ehr gameli oddell, och 
arffuede sallig Daniell Bildt dend effter sin 
sallig fader Knudt Bildt. 



östergaard. En hell gaard 
paa Fladeöe. 

Maldt iij t:r] 

korn j tre 

landskyld 16 A 

foring j ort 

fomöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denna gaard arffuede sallig Daniell 
Bildt effter sin s. fader Knud Bildt. 



Digitized by 



Google 



228 



c. A. EUUENSVAKU. 



Thoreboe. En hell gaard. 
Med ehn flamb quern der under. 

Smör 5 pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Noch tuinde nye ryd- 
inggpladtzer der under 
kalldess : 



Denne gaard arfiuede sallig Daniell 
(Bildt effter sin s. fader Knnd Bildt. 



Store Bildtzröd. 
Smör j pund 

Lille Bildtzröd. 
Smör j pund 

' Hetteröd. En balffgaard 

Smör } pund 

fornöd j 

balff smaa redtzel . 
halff arbei^. 



Denne halffuegaard haifuer och altid 
vehrit de Bildters gamell oddell. 



Axell Torp. En hell gaard 

Smör ij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard arffuede s. Daniell Bildt 
och effter sin s. fader Knnd Bildt. 



Herbionneröd. En hcll gaard. 

Smör.. iiij pund 

landskyld 16 j^- 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard arffuede och s. Daniell 
Bildt effter sin s. fader Knud Bildt. 



Korrehouffuen. En balffgaard. 

Smör ij pund 

meell -..-. j skeppe 

smör 6 ^er 



Digitized by 



Google 



FftU DOROTUEA BJELKES JOItl>EBOK AR 1060. 



22\) 



landsky 1(1 8 A 

foring j ort 

fornöd j 

balff smaa redtzel 
balff arbeid. 



\ Denne balffue gaard arffuede salig Da- 
niell Bildt effter sin salig moder friie Zidt- 
zell Brun. 



Becken. En halffgaard 

Smör j pund 

meell j skeppe 

smör 6 4.er 

landskyld 20 >C 

foring j Rdr 

fornöd j 

smaa redtzel balfft 
halift arbeid. 



Denne halflae gaard arffuede och sallig 
Daniell Bildt effter sin sallig moder fru 
Zidtzell Brun. 



Mageskiffte godtz aff den danske cronne, ligendis och udj 
Morland sogen. 

Eske Kier. En bell gaard. 

Haffre j t:e 

meell ij skcppr 

smör } pund 

i Rdr: 
j 



landskyld 

foring 

fornöd 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dueholt der under. 
Smör j pund 

Gröfue 
liger och der under. 

Smör j pund 

maklt } tre 

Raaiandbierig. En hcllgaard 

Haffre } t:e 

meell iiij settinger 

smör ...... 14 4.er 

landskyld 13 A 
foring } Rdr 



Denne gaard ehr mageskifft fra dend 
danske cronne imod gamcll oddell; brcffuet 
ehr datcrit den 10 October Anno 1627. 



Denne gaard ehr och mageskifft fra 
dend danske cronne imod garaell oddell; 
breffuet datcrit d. 16 8ber (0: October) Anno 
1627. 



Digitized by 



Google 



230 



ICllHKNSVARI). 



fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Hollte. En halffgaard. 

Smör ij pund 

fornöd j 

halff smaa redtzel 
balff arbeid. 



Denne balffuegaard ehr ocb mageskifft 
fra dend danske cronne imod gamell oddell; 
breflFuct dat: d. 16 8ber Anno 1627. 



Röed. En bell gaard. 

baflfre j tre 

meell iij skeppr 

smör 21 4.er 

landskyld 2 S4. 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 
Och ebr ebn ödde pladtz 
der under. 



Denne gaard ehr och mageskifft fra 
dend danske cronne imod gamell oddell; 
breffuet daterit d. 16 8ber Anno 1627. 



Edtzhoit. En bell gaard 

baffre j tre 

landskyld j S4. 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ebr och mageskiflft fra 
dend danske cronne imod gamell oddell 
d. 16 8ber 1627. 



Er trej strandsidcr der under 

paa et fiskeleije kalldis Barbrauigen. 

Tt>n8 Eng. En bell gaard. 

baffre j tre 

smör j pund 

meell ij skeppe 

smör 7 ^.er 

landskyld ... j ort 

foring j Rdr 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ebr ocb aff sr Dnniell Bildt 
mageskifft fra dend danske cronne d. 16 
Sber Anno 1627. 



Digitized by 



Google 



FKU DOUOTilEA BJELKKä JOUDEBOK All 166U. 



231 



Noch Tons Eng. En hell gaard. 



HaflFre j t:c. 

smör j pun(19j}.er 

nieell i^ skeppe 

landskyld xxj A 

foring I Rdr 

fornöd j 

fuld SDiaa redtzel 
fuld arbeid. 

Gunisboe. En hell 

Haffre j t:e. 

smör 9 ^er 

meell iij gettinger 

landskyld.. ij S4. 

foring I Kdr 

.fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 
Der under liger ebn hoU- 
me kalldis Grödholmen. 



Vdj denne gaard ehr mageskifft fra 
dend danske eronne imod gamell oddell 
sex örs boell iord raed böxell efter gaarden 
den 16 October Anno 1627. 

Mens ellers dend bunnde oddell haffner 
jeg mig selffner tillforhandlet aff Suend 
Hallnorsen boendes i Morland sogen, och 
hans söskende Anno 1652. 

gaard. 



Denne gaard ehr mageskifft fra dend 
^danske eronne imod gamell oddell aff s. 
Daniell Bildt d. 16 8br. Anno 1627. 



Wrange wand. En hallgaard. 

Maldt j t:e.] 

foring j ort Denne halfTue gaard ehr mageskifft fra 

fornöd ^ Idend danske eronne imod gamell oddell 

halff smaa redtzel aff s. Daniell Bildt d. 16 8br. Anno 1627. 

halff arbeid. j 

Evens Aas. En hallgaard. 

Smör j pund y j}.er 

meell . j ^^Uing 

landskyld 8 A 
foring ... 12 A 
fornöd ... j 
halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Denne halffue gaard ehr och mageskifft 
aff Daniel Bildt fra dend danske eronne 
d. 16 October Anno 1627. 



Tolflen. En hellgaard. 



Haffre j t:e. 

meell ij skeppr 

smör 12 j}.éf 



Denne gaard ehr mageskifft fra dend 
danske eronne med ald sin landskyld, föl- 
ger böxellen aff cronnes iord och ehn 



Digitized by 



Google 



232 



c. A. EllRENSVARD. 



laudskyld . ij ^.er landeell bunnde iord, som derudj inde vaar. 



foring.... j Rdr 

fornöd j 

fald smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Disligeste baffuer s: Daniell Bildt banden 
Anders Torsen sin iord, som derudj inde 
vaar, och affhandllet. 



Detta forsko specificerede godtz, 
som ehr mageskifft fra dend danske 
eronne, leflFueris med jordbogen ehn 
rigtig copie aflf Kongl. Maijtz: 
skiöde derpaa, huor aff kand 
eragtis huad vedderleeg cronnen 
derforre baffuer bekommit. 



Hereffler fölger godtz som er mageskiflft 

med addellene ocb andre som och ehr i 

Morlandsogcn beligendis, som ocb 

ehr vggedags tienere 

till Morlandgaard. 



Gettrille. En halfTgaard. 



^mör ij pund 

foring 12 >•. 

fornöd j Rdr: 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Denne balffue gaard niageskiffte s. Da- 
niell Bildt sig till aff sin farbroder datter 
^welb. jomfrue Mette Bildt, saauellsom Lille 
Gierde imod godtz i Aggersbus lehen, nemb- 
lig Gielldstad och Skammellsröd i Dinaass 
sogen. Och ehr de Bildters gamell oddell. 



Lille Gierde, vden böxel. 
Smör. j pund} Er de Bildters gamell oddell. 



Mellem Stufhien. En gaard. 

Maldt ij t:r. 

korn j t:e. 

foring.. j ort 

fornöd.... '.. j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ehr mageskifft fra velb: 
jomfrue Mette Bildt imod Billingen och 
Lindej}. (o: Lindemark) i Berrig sogen; 
breffuet dat: den 29 Aprilis Anno 1625. 

Er de Bildters gamell odell. 



Sörgaard. En hell gaard. 

Maldt iij t:r | 

korn j t:e. ( Denne 



gaard baffuer s. Daniell Bildt 



Digitized by 



Google 



FftU DOROTHEA BJ£L.KES JOKDii^BOK AU 1660. 



233 



foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 
Noch paa Raaböe under 
forskr® gaarder ehr trin- 
de strandsidere, biii]ke 
och giör mig skydtzen. 



mageskiflTt sig till, med sampt Gögesetter i 
Rörre sogen, aff sine farbrödre dotter welb: 
Mette och Blandtzefior Bildt, imod Strand i 
'Boche sogen, och Klipper i Jdt sogen, i 
Aggers hns lehen; breffuet daterit Nees d. 
21 9ber (o: November) Anno 1628. 
Er de Bildters gamell oddell. 



Gulidérs Röd. En hell gaar.d. 

Smör iiij pund 

maldt.... ij t:r 

meell j skeppe 

foring j ort 

korn j t:e. • 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ehr de* Bildters gamell 
oddell, och haffuer sallig Daniell Bildt dend 
kiöbt aff sin farbroder sön Daniell Bildt 
Ottesen; breffuet dat: den 16 Apriiis Anno 
1625. 



Feskebeokdailen der under. 
Smör j pund. 



Engöe. 

Smör 

fornöd 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



En hellgaard 
... 8 pund 
- - j 



Denne gaard ehr aff s: Daniell Bildt 
mageskifft fra Erich Torgersew och Vel- 
lum Torgersen vdj Marstrand; breffuet dat: 
Anno 1635, med for:e Erich Torgersen^ och 
Vellum Torgersew5 hender vnderskreffuet, 
sampt ehr lest paa Baahus laugting. Och 
haffuer vehrit gamell adells frj godtz. 



Nerrebye. En hellgaard. 



Smör iiij pund 

foring j ort 

fornöd.... j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ehr kiöbt och aff s. borge- 
mester Erich Torgersens börn i Marstrand, 
nemblig Torger Erichsen och Vellum 
Erichsen; som och haffuer vehrit gamell 
adells frj godtz. Skiödet dat. Marstrand den 
1 8ber Anno 1642. 



Wester Lavöe. En hellgaard. 

Smör iij pund] 

fornöd j 



Digitized by 



Google 



234 



c. A. £UK£N»VAliD. 



fuld smaa redtzel 
fald arbeid. 
Laueör krog liger der- 
QDder, och boer derpaa 
— 4 strandsiddere. 
Och paa ehn anden 
hollme dernnder, kall- 
dis Tuistierten, boer — 4 
strandsidere. ' 



Denne gaard haffuer s. Daniell Bildt sig 
till kiöbt a£f Ramielle Peder Bremsis och 
hindis arffainger i Marstrand, och haffuer 
vehrit gamell adells fridt godtz; .skiödet 
dat: Marstrand d. 9 Aprilis Anno 1633. 



Berrig. En hell gaard. 



Smör iiij*pund 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Korsgaard paa Fla- 
de-ön. En hellgaard. 

Korn iij t:r 

smör ^ pund 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Disse tuinde gaarder haffuer ieg mig 
mageskifft till aff min s: mandtz farbroder 
datter, welb: frue Anne Bildt, Ziffuert Gab- 
briellsen^ till Canneboe, imod tuinde Trind- 
uig gaarder, ligendis paa Gielldöen i Ve- 
herner Glosters lehen ; breffuet dat: Tordre 
gaard d. 20 Angustj Anno 1659. 



Aldt dette forskr^ specificerede godtz liger i Morlandsogen, 
Morlandgaard nest beli^endis. 



Dette effterskr« godtz ehr iligemaader vdj Morland- 
sogen beligendis, vdj befallings mandens Svend Andersens 
fogderj, huarudaff landskylden gaar till cronnen, mens 
böxelen och ald anden herlighed haffuer altid föglget 
adellen i Baahus lehen, ligesom det t^rbemeltte, och ehrre 
daglige vggedags tienare till Morlandgaard. 



Lille Stoffueröd. En halffgaard. 

Denne halffue gaard ehr aff de Bildters 
oddell, och ehr gangit vdj söskendeskiffte 
med s: Daniell Bildt, hans moder och sö- 
skendé. 



Landskyld j ort 

fornöd } 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Digitized by 



Google 



7^ ■ ' 



FRU DOROTHEA BJELK£S JOKDEBOX ÄR 1660. 



235 



Bua paa Fladeöe. En hell gaard. 
Med en öddepladtz demnder. 

Fornöd j j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- 

fuld smaa redtzel [geskifft sig till aff Änders Boddellsen i Bna 

fald arbeid. Jimod Aasten i Langelandsogen ; breffnet 

dat: Ormebacke ting, Onsdagen for Jall 
Anno 1624. Och nogen tid derefifter haffer 
' min s: roand sig Aaesten igen tillforhandllet. 
Kongswiig. En hellgaard. 
Med en liden pladtz derunder. 



Höe 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld' arbeid. 



3 less 



Denne gaard haffuer s. Daniell Bildt sig 
tillforhandllet aff Börn Gunderrs^n vdj 
Rongsuig och hans sönner, nemblig Jon och 
Ervoll; sködet dat: Anno 1630. Och effter 
hans död haffuer ieg viderre alle oddells 
folkene contenterit, som hiemb ting och laug 
tings domb ombformelder. 
Otteslett. En hellgaard. 



Fornöd 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



J 



Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- 
geskiffted sig till, en deell imod heltten i 
Helleuigen; breffuet dat: Morlandgaard d. 
3 Decembr: 1624. Den anden eiendeell i 
samme gaard haffuer ieg mig tillforhandllet 
aff Olle Christesen i Fosee, i Morland 
sogen, Asker i Löndall, och Jörgen i Fe- 
skebech; breffuet dat: den 6 7ber: (o: Sep- 
tember) Anno 1652. 
Norder Slettholt. En hellgaard. 
derunderliger-2strand- 



sidder i Vester Frijden- 
dal. 

Fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



De trej parter i dene gaard haffuer Reer 
Madtzen soldt sallig Daniell Bildt; sködet 
dat: Morlandgaard den 8 7br: 1646, och 
lest paa tinget, som holtis i Torsbye d. 
6 8br: Anno 1646. 



Öster Lauöe. En hellgaard. 

Fornöd j j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 

fuld smaa redtzel >till for handllet aff Tolle Halluorsen paa 

fuld arbeid. jLoufiföe; sködet undersk. aff velborne Vin- 

centz Bildt, Eongl. Maijtz: fogit Erioh 
Jonsen, siden lest for retten i Hellesberig d. 
3 7br: Anno 1633, och aff rettens besi- 
derre forzeiglet och vnderskr^^/fwett: 



Digitized by 



Google 



23G 



c. A. EHIIENSVAUD. 



Heliewig. En hellgaard. 
De thuo parter fölger äfuen hiid 

Langer j vorre 

fornöd } 

halffsmaa redtzel 
halff arbeid. 



Dene gaard ehr aff Morlandtz oddell, 
och de thuo parter arfuede 8: Daniell Bildt 
effter sine s: forelldre. 



08ter Tons Eng. 

Fornöd 

fnid smaa redtzel 
fuld arbeid. 



En hellgaard. 

j I Denne gaard baffaer s: Daniell Bildt sig 
> ved mageskiflFte till forhandlet, mod 5 örs 
I boel! iord vdj Hallgersröd i Freigne, och 
det med Suend i Kiöbberöd, hans hustrue 
och derris med arflFainger; skiödet dat: 
Ormebacke ting d. 27 Feb: Anno 1630. 
De andre é örsbolld iord kiöbte s: Daniell 
Bildt aff Tiöring Hellesen i Öster Tönseng; 
breffuet dat; 
1634. 



Hiellmuig d. 24 Maij Anno 



Lunden. En hellgaard. 
Fornöd j | Vdj dene gaard haffuer s: Daniell Bildt 



fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



>mageskifft sig till sex örs boelt iord aff En- 
J gelbret Biörnsen i Lunden mod Lycke vdj 
Teignebye sogen; breffuet dat: Ormebacke 
ting, Anno 1622. De 4 örsboell iord i 
same gaard liger till Morland kircke, de 
öffrige örs boeil ehr henskott aff Ormb 
Pedersen i Lunden, med hans hustrue och 
börns sambtycke; breffuet dat: Ormebacke 
ting d. 24.0ctobr 1625. 



Giims Aas. En halffgaard. 
Efter min s: mandtz for- 
handling, giffuer for ar- 
beid och aldt andet, i 
Niels Troellsen^ liffs tid 

penge 5 Slettedr. 

Der vnder liger Ellöes 
och boer— Sstrandside- 
re som och daglig med 
de förige haffue tönge 
aff mig medt skydtzen. 



Dene gaard haffuer s. Daniell Bildt kiöbt 
aff Niels Troellscw i Glimbs Aas; skiödet 
dat: Morlandgaard d. 6 lObris (o: Decem- 
bris) 1649, lest paa tinget som holtis paa 
Ellöes dend 7 lObris 1649. 



Digitized by 



Google 



•*?rv* -n.- 



FRU DOROTHEA BJELKES JORBEBOK AR 1660. 



237 



Store Husebye. En hellgaard 
Mens der ud j haffuer ieg 
iknn dend tredie part. 
Tredie part fornöd 
tredie part smaa redtzel 
med noget ringe arbeid. 



Denne tredie paart i for: gaard haffuer 
s: Daniell Bildt sig till forhandlet aff Börge 
OUesen i Husebye; breffuet dat: Ormebacke 
ting d. 23 lObr Anno' 1633. 



Lille Husebye. En hellgaard. 

Fornöd j | Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- 

fuld smaa redtzel >geskifft sig haiffparten till udj aff Börge 

fuld arbeid. J Ollesen udj Eskekier, i mod Gröffue i Mor- 

landsogen; breffuet dat: Ormebacke ting, 

d. 25'Feb: Anno 1636. 

Suannewig. En hell gaard. 
och I 



Giffuer for arbeid 
alld anden vdleeg 
penge 6 dr. 



Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 

till forhandlet aff Olle Gudtormsen i Suan- 

uig, hans hustrue och derris medarfuinger; 

breff dat: Sörboe Anno 1639. Och et örsboll 

iord i same gaard hör Morland kierke till. 

RaaeÖen ehr serdellis kiöbt aff Anne 

Dervnder liger ehn öelHallffuors datter, vorris andeeli derj; skö- 

kalldis Raaöen, och boer > det dat: Ormebacke ting, den 20 Julj 

— 7 strandsiddere. J 1628, och aff skriffueren och laug retten 

same tid for zeigllet. 

Kiöberöd. En halffgaard. 



Suend giffuer mig for ar- 
beid och ald retighed 
sin liffs tid 
penge 3 Rdr. 



Denne halffne gaard ehr kiöbt aff Suend 
Nielsen vdj Kiöbberöd; sködet dat: Mor- 
landgaard d. 25 Junj Anno 1659 och un- 
derskr. aff hr. Niels Hollgersew, sogneprest i 
Morlandgeld, och Hans Rasmussen boendis 
paa Ellöes, lest paa tinget som holtis vdj 
Houffue i Teignebye sogen, d. 22 De- 
cembr Anno 1659. Och trinde gånger for 
oddells folckene paa tinge opböden. 

Bua. En hellgaard. 
Giffuer for arbeid ochj Denne gaard ehr kiöbt aff MadtzOlles^n 
ald rettighed >i Bua, Anders Nielsen, och Ambiörn Peder- 

penge 4 Rdr. J sen iWdcm; sködet dat: d. 16 Aprilis Anno 

1659, Jest paa tinget som holttis i Houffue 



Digitized by 



Google 



238 



c. A. EHREKSVAKD. 



Neder Röed. 



i Teignebye sogen d. 25 Aprilis Anno 
1659. Och trinde. gånger för oddellsfolkene 
opböden. 

En hellgaard. 



Fornöd ijl 

fald smaa redtzel 
arbeidtz penge ij Rdr; 
des: paa nogen tid for- 
undt for arbeidtz penge. J 



I Denne gaard ehr kiöbt alf Olle Cle- 

mendtzes börn i Röed och hans broders 
i Hans Glemendtzes efferlotte börn; skiödet 

dat: Morlandgaard d. 16 Martj Anno 1659, 
I och lest paa tinget som holttis i Houffae 

i Teignebye' sogen, d. 25 Aprilis 1659. 

Och trinde gånger for oddellsfolkene op- 

boden. ^ 

Backe. En hellgaard. 

Fornöd j | Denne gaard ehr kiöbt aff Anders Mor- 

fuld smaa redtzel; Ichnrsen i Backe, hans moder Anne OUis- 
fornndt for arbeidtz pengjdatter och derris söskende; skiödet dat: 
— 4 Kdr: paa nogen tid. J Morlandgaard, d. 14 Sbris Anno 1659, 

lest paa tinget i Sörboe d. 22 lObr Anno 
1659. Och trinde gånger for oddells fol- 
kene opböden. 
Broe. En hellgaard. 



Fornöd. ...^ ij 

fuld smaa redtzel; 
forandt nogen tid paa 
arbeidtz penge— 4 Rdr. 



Denne gaard ehr kiöbt aff Ingeborig 
s: Anders Pederscns i Broe, derris sönner 
ochwdötter; skiödet dat: aff tinget som holt- 
tis i. Hellesberrig d. 10 Aprilis Anno 1660. 
Och ehr for oddells folkene trinde gånger 
opbödden. 



Sörboe. En hellgaard. 

Fornöd j 

fnld smaa redtzel 

och i arbeidtzpenge paå 

nogen tid 

penge 4 Rdr. 



Denne gaard ehr kiöbt aff Erich och 
Tolle Reers sönner i Sörboe och derris sö- 
stre; skiödet dat: Hellesberig d. 23 Ja- 
nuarj Anno 1660. Och trinde gånger for 
oddellsfolkene opböden. 



Brecke. En hellgaard. 

Fornöd j| Denne gaard ehr kiöbt aff Jngeborig 

fnld smaa redtzel > Pedersdatter, s: Peder Truelsens i Breke, 

arbeidtz penge — 4Rdr. J och hindis börn; sködet dat: aff tinget som 

holltis i Hellesberrig d. 10 Aprilis Anno 
1660. Och trinde gånger for oddellsfolkene 
paa tinge opböden. 



Digitized by 



Google 



i*rrr 



PHU DOROTHEA BJELKE9 JORDEBOK AR 16G0. 



23» 



Nu eflFterfölger s: Daniell Bildtz 

arffnegodtz, som liger i de neste 

anex sogner och vdj befallings 

mandens Suend Andcrscn.? 

fogderj. 

Böre sogen. 



Store Rörre. En hellgaard 

Smör 6 pund 

maldt j t:e 

foring j ort 

tornöd j 

fuld smaa redtzel 
fald arbeid. 



Dene gaard arflFuede 8. Daniell Bildt 
effter sin s: fader Knnd Bildt; ocb chr ga- 
mell Morland oddell. 



Lille Röre. En halifgaard. 



Smör iij pund 

fornöd j 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Dene gaard ehr kiöbt aflF Torger Erich- 
sen ocb Vellura Erichsen i Marstrand, cbr 
gamell adells godtz; sködet dat: Marstrand 
d. 1 Octobr Anno 1642. 



Giögesetter. En heellgaard. 



Smör ij pund 

kom iij t:r 

foring j 

fomöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard mageskiffte s: Daniell Bildt 
sig till aff sine farbrödre datter Blandtze- 
flor ocb Mette Bildt, med sampt Sörgaar- 
den paa Fladeöen, mod Strand i Rocke so- 
gen och Klipper i Jdde sogen i* Aggers- 
hus lehen. Och haffuer same gaard vehrit 
de Bildters gamell oddell. Breflfuet dat: 
Nees, d. 21 9br Anno 1628. 



Skridtzröd. En hellgaard. 

Smör iiij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 

fuld arbeid. 

Der under liger 

Blödekier. 

Smör j pund. 

Bidr. r Göt. o. Bok. län» hht. 2. 



Denne gaard ehr Morlandtz gamell od- 
dell, och arffuede s: Daniell Bildt dend 
effter sin s: fader Knud Bildt. 



16 



Digitized by 



Google 



240 



c. A. EHRBNSVARD. 



Funneskier. En halifgaard. 

Fornöd ^j Denne halffue gaard mageskiffte s: Da- 

smaa redtzel halfit [niell Bildt 8ig aff Tomas Dyrre paa Sundtz- 
halff arbeidt. J bye for Löckadall; skiödet dat: Baahus d. 

23 Feb; Anno 1637. 



Kiendal 

vden böxcll, och dend 
iolger öbberste Ferritz. 
Smör j pund. 



Detta pnnd smör haffuer ieg mig mage- 
skifft till aff ber Hcndrich paa Hisingen 
mod et pund smör i Staaen i Herrestad so- 
gen; breffuet dat: Strömb d. 16 lObr Anno 
1652. 



Theinebye sogen paa Oronst. 
I befallings mandens Suend 
Andersens fogderj. 
Skontorp. En heilganrd 
med j flambqnern der till. 
Smör iij pund 



foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard arffuede s: Daniell Bildt 
effter sin s: fader Knud Bildt. 



Lycke. En fierdingsgaard. 

Smör j pund.} Er s: Daniell Bildt arffuelig till faliden 

effter sin s: fader Knud Bildt. 



Stall sogen paa Ouroust. 
Vdj befallings mandens 
Suend Andersens fogderj. 
Molleröd. En halffgaard. 

Fornöd jj De 4 örs boell iord i dene halffue 

halff smaa rcdtzell > gaard haffuer s: Daniell Bildt sig till for- 
halfft arbeid. ) handllet aff Olle Arffuesen i Korbiönsröd 

i Löng sogen paa Freign; breffuet dat: 
paa löngsteffne d.«20 lObr Anno 1632. De 
sex örsboell iord hafftier ieg mig selffuer 
till kiöbt aff Olle Christoffersen i Hiellmuig; 
breffuet dat: Vreeland, d. 18 Aprilis Anno 
1652. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTUEA BJELKES JOHDEBOK ÅR lÖfiO. 



241 



Holiebye. En helgaard. 
Fornöd j) Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 



fald smaa redtzel 
fuld arbeid. 



ftill forhandlet aif Lauridtz Nielsen i Molle- 
sund och Eskelld Nielsen paa Vallöen i Sta- 
aellsogen; breffuet dat: den 17 lObr: Anno 
1650 och lest paa Ornibacke ting den 15 
Januarj Anno 1651. 



Kaaredtz ssedegaard 

ligendis i Möchlebye sogen 
paa Oronst 

wdj befallingsmandenss 
Suend Andersen^-fogderj. 

Kaarödtz hoffuetgaard, med noglle under ligendis 

oddepladtzer, som höre till gaarden, ehr taxerit 

for smör — tolflf pund. 

Och haflFuer vehrit gamell frj godtz, och dend gaard haflfwer 
sallig Daniell Bildt mageskifft sig till aff Suend i Kaaröd, och 
hans börn, mod hellten Grydtzbye, som liger i Vculum sogen, der- 
orab breffuet dat: Ormebacke ting, den 30 9br Anno 1635. 

En deell i same gaard, Kaaröed, ehr mageskifft med Hans i 
Heenaen, mod nij örsboell iord i Heenaen, hvilke 9 örs boelliord 
vaar sallig Daniell Bildtz frj oddell; breffuet deromb dat: Otteslett 
den 17 Aprilis Anno 1635. 



Möchlebye sogen. 
Almag Sörgaard. En hell gaard. 



Smör 7 pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard haffuer sallig Daniell Bildt 
mageskifft sig till, aff sin farbroder datter 
welb: jomfruc Mette Bildt, i mod Norder 
Bröden i Berrig prestegield, i Roche sogen, 
och imod ehn gaard kalldis Röer i same 
prestegeld. Breffuet deromb dat: Elling- 
gaard d. 8 Januarj Anno 1628, och lest 
paa Ormebacke ting d. 30 Junj Anno 
1G28. 



Digitized by 



Google 



242 



c. Å. EIIRENSVARD. 



Aimag Nordergaard. En hellgaard. 



Smör 7 pund 

foring.-.^ j ort 

fornöd j 

fald smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard haffuer ocb s: Daniell Bildt 
mageskifft sig till aff for^ sin farbroder 
datter, welb: jomfrue Mette Bildt, imod 
I forskr® Norder Bröden i Berrig prestegield 
j i Rocke sogen och imod Röer i samme 
prestegeld; brefiuet dat: Elling gaard d. 
8 Jannarj Anno 1628 och lest paa Orne- 
bake ting, som för ehr meldt. 



Houffuen. En hellgaard. 

Smör iiij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 

fuld arbeid. 

Der under liger ehn 

pladtz kalldis Tolles 

Tejen. 

Krogene. En hellgaard. 

Fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard arfuede sallig Datiiell Bildt 
effter sin sallig fader Knud Bildt. 



Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 
ehn deell till kiöbt vdj aff Anders Tolles^n 
i Krogene; breffuet dat: d. 11 8br: Anno 
1650 och lest paa tinget i Hellesberig d. 
3 8br 1651. Och ehn deell haffuer ieg mig 
selffuer till kiöbt aff Peder i Lunde; breffuet 
dat: d. 3 8br 1651 och lest paa tinget 
i Hellesberig den 9 lObr Anno 1651. 



Lunde. En hellgaard. 



Smör iiij pund. 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 
mageskifft till aff s: Tomas Dyrre imod 
Vddebye och Lille HöruigpåThiörn;breffuet 
dat. d. 2 Aprilis 1649 och lest paa Orme- 
backe ting d. 4 8br 1649. 



Agger. En halffgaard. 



Smör ij pund 

fornöd j 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Dene ringe halffue gaard haffuer s: 
Daniell Bildt sig till forhandllet aff Anders 
'i Söbbene; breffuet giffuet och lest paa tin- 
get som holttis i Nederhielmuig den 18 
Martj Anno ir>39. 



Digitized by 



Google 



-T^-t. 



rilU DOKOTilEA BJELKK» JOIIDEBOK AR 16 60. 



243 



He$leg. Ed heilgaard. 

Fornöd j j Dene gaard ehr kiöbt aflf Peder Nielsen i 

fald sniaa redtzel >HesIeeg, med hans hnstrue och börns sanib- 

arbeidtz penge 2 Rixdr. ) tycke; skiödet giffvet paa tinget som holttis 

i Sörboe i Morlandsogen, och iinderskrefFuct 
aff laugretted, d. 22 lObris Anno 1659. Och 
trinde gånger paa tinge for oddells folkene 
opböden. 



Kier. En hell gaard 

Fornöd j ) 

fuld smaa redtzel 
arbeidtz peng... 4 Rdr, 



Denne gaard ehr kiöbt aflf Jon Ollesew 
i Kier, och Hellige Halluorsen ihidem med 
derris hustrue och börns villige; skiödet 
dat: tinget som holttis i Sötboe d. 22 lObr 
Anno 1659. Och trinde gånger for alle od- 
dells folkene opböden. 

Houff. En heilgaard. 

Fornöd j \ Dene gaard er kiöbt aflf Vlue Simons 

fuld smaa redtzel I datter, s: Helligis i Houff hans effterleffuer- 

arbeidtz penge.. 3 Rdr, >skee, och Olle Hellgesen och hans söskende; 
som paa nogen tid ehr I breffuet dat: Morlandgaard d. 16 lObris 
beloffuet. ) Anno 1659 och lest paa tinget i Helles- 

berrig d. 23 Januarj Anno 1660. Och trinde 
gånger for oddells folckene opböden. 



08ter Blöneröd. 

Fornöd j 

fuld smaa redtzel 
arbeidtz peng... 4 Rdr 



En heilgaard. 
I Dene gaard ehr kiöbt aff Snend Anderson 
[i Biönneröd och Rasmus Tollesen ihidem 
med derris hustrues och börns sambtycke; 
skiödet dat: aff tinget i Hellesberig den 
23 Januarj Anno 1660. Öch trinde gånger 
for alle oddells folckene opböden. 



Langeland sogen paa Ouroust. 
Wdj Suend Andersen* 
fogderj. 
Rorre. En hell gaard. 

Fornöd j| Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig 

fuld smaa redtzel [till kiöbt aff Ambiör Torgersdatter i for: 

fuld arbeid. J Rörre, och aff hindis hörn, nemblig Suend, 

Ormb och Anders; skiödet deromb dat: 
Hellebye d. 29 Novembr Anno 1642. 



Digitized by 



Google 



244 



c. A. £H RENS VÄRD. 



En halffgaard. 



Aasten. 

Smör ij pund 

landsky Id j 84. 

fornöd ^ 

halff amaa redtzel 
halff arbeid. 



Denne halffue gaard arffuede s. Daniell 
Bildt eflFter sin sallig fader Knud Bildt. 



Breoke. En halffgaard. 



Smör iij pund 

fornöd | 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Denne halffuegaard haffner s: Daniell 
Bildt sig ehen dell till forhandllet affSimes 
Jensfn i Gundebye, och ehen decll haffuer 
' ieg mig selffuer till kiöbt aff Sörren Jens^n 
i Kortued; breffuet dat: in Septembre 1651 
och lest paa tinget som holttis i Neder 
Hielmuig d. 3 Octobr Anno 1651. 



Möllnebye. En halff gaard. 



Der under brugis — j 
flamb quern. 

Fornöd 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Denne halffue gaard haffuer s: Daniell 
Bildt sig mageskifft till aff Gunder ToWcscn, 
och Rasmus Tollesew i Möllnebye, imodllouf- 
fen i Möchlebye sogen; breffuet dat: Kaa 
röed d. 28 9br Anno 1646 och lest paa 
Oroebake ting d. 17 lObr 1646. 



Frelgneland 
Besteröed sogen. 

Wdj befallings mandens 
Steen Pedersew^ fogderj. 



Strand. En hellgaard. 

Smör iij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard arffuede s. Daniell Bildt 
effter sin s: fader Knud Bildt. 



Houff. En halffgaard 

Smör iij pund 

foring j ort 

fornöd j 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Dene halfftiegaard kiöbte s: Daniell 
Bildt aff laugmanden Hans Frandtzen; skiö- 
det dat: Tofften d. 22 Martj Anno 1W2 
och lest paa tinget som holttes i Borrebye 
d. 16 Augustj Anno 1642. 



Digitized by 



Google 



FRU UOitOTJIEA BJELKE8 JOKDEJtOK AK 16 60. 



245 



Ryer. En hellgaard. 

Smör iiij pund 

/oring j Rdr 

fornöd j 

fald smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard kiöbtte s: Daniel! Bildt aff 
her Jflfwer Krabbe; sködet dat: Gaardtziöe 
d. 7 Julj Anno 1647. 



Aae. En halff gaard 
med — j flambsaug och 
quern dernnder. 

Smör ij pund 

foring 12 .Ä 

fornöd j 

halff smaa redtzel. 



Denne balffuegaard chr de Bildters ga- 
mell oddell, och ehr gänget vdj södskende 
skiffte med s: Daniell Bildt och hans sö 
skende effter derris s: moder. 



Norderstrand. 

Vden böxell. 

Smör j pund. 



Detta pund smör haffuer s: Daniell Bildt 
sig mageskifft till aff velb: Gierlöff Net- 
telhorst imod Öster Ons wed Suinsund; 
breffuet dat: Frederichsstad den 25 Maij 
Anno 1625. 



Raffhebierig. 

Fornöd 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 



En halffgaard. 

. . . j I Dene halffuegaard ehr gängen i söskende 

> skiffte effter s: fruc ZidtzcU Brun, s: Daniell 

I Bildtis moder. 



Forsle sogen paa Freigne. 
Wdi Steen Pedersens fogderij. 

Halgersröed 

vden böxell eijer jeg | Dette pund smör mageskiffte s: Dani- 
ickun dend fierde part. >ell Bildt sig till aff welb: Gierlöff Nettel- 
Smör j pund. ) borst, imod Öster Önss ved Svinsund; breff- 
uet dat: Frederichstad den 25 Maij Anno 
1625. 

Könningsboe. En hellgaard. 
Smör iij pund] 

^^^^j^ . I Dene gaard arffuede s. Daniell Bildt 

. ,, ■ ^ , f effter sin s: fader Knudt Bildt. 

fnld smaa redtzel 

fuld arbeid. j 



Digitized by 



Google 



246 



c. A. Kil RENS VÄRD. 



0xmaall. En hellgaard. 

Smör iiij pund 

foring j ort 

lornöd j 

fald smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aflf 
welb: frae Bergette, Madtz Bagges; skiö-^ 
det dat: d. 15 Aprilis Anno 1640 och lest 
paa löugstefiiie d. 25 Jul) Anno 1640. 



Grinderoed sogen. 

Wdi Sten Pedersens fogderij. 



Skielbrett. En hellgaard 

Fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fald arbeid. 
Der under liger—4ödde 
gaarder skylder 
smör 4 pund. 



Dene gaard hafluer s: Daniell Bildt sig 
till skifft aff Bryntte Bannsesen paa Thiörn 
16 0r8 boell iord imod Röed ved Suansun; 
breffuet dat: Teignebye prestegaard d. 
16 Julj 1647 och lest paa tinget i An- 
fasteröd den 13 lObr 1647. Och 12 örs 
boell iord haffuer s: Daniell Bildt sig till for- 
handllet aflF^ Jnge i Skelbret, Anno 1641 ; 
och effter s: Daniell Bildtz döed haffuer ieg 
fornöijet hans hustrue och steffsöner alde 
deris odellslösen i Skelbret; skiödet dat. d. 
24 Julj 1652. 



Uerrested sogen. 

Wdi Peder Nielsens 
fogderij. 



Houffuen. En hell gaard. 

Smör 6 pund 

j 



fornöd 

fuld smaa redtzel 

fuld arbeid. 

En eng tej der under 

kalldis Bodell. 

Smör ij pund. 



Denne gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aff 
dj Kongelffs borgere; skiödet dat: Baahus 
d. 4 Januarj Anno 1650. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTHEA BJELKKS JOKDBBOK AK 16G0. 

Thidrn. 

8tenkiercke sogen. 
Vdj 8uend Andersens fogdcrj. 



247 



Fosee. En hellgaard. 

Smör iij pund 

foring } Rdr 

fornöd j 

fald sniaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard arifuede s: Daniell Bildt 
eflfter sin s: fader Knud Bildl. 



Norderwiig. En hellgaard 

Smör iij pnnd 

landskyld j S4. 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard arfluede h: Daniel) Bildt 
eflter sin s: fader Knud Bildt. 



Noch Norderwiig. En hellgaard. 

Smör iij pnnd) 

lanskyhl j S^. 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ebr och aflF dj Biidters 
gamell oddell. 



Indiand. 

Wculam sogen. 

Wdi Sten Pedersens fogderij. 



Dall. En hellgaard 

Smör iiij pund 

landsyM ij 8^ 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 
Der under ehr ehn liden 
pladtz kalldis Backe/ 



Denne gaard arfuede s: Daniell Bildt 
eflter sin saliig moder frue Zidtzel Brun. 



Digitized by 



Google 



248 

Röed. En licllgaard 
JSmör - iiij pund 



c. A. EUUENSVAUL). 



forittg j ort 

fornöd j 

fuld smaa rcdtzel 
fuld arbeid. 



Dcne gaard arffuedc och s: Daniell Bildt 
efiFter sin s: moder frue Zidtzel Brun. 



Noch Dall. En halffgaard. 



fornöd 

balif smaa redtzel 
halflf arbeid. 



}\ Dene halffue gaard kiöbte 8: Daniell 
> Bildt aff Engelbret Biörnscfi; sködet dat: 
) d. 9 Novembr: 1633, ocb lest paa Sollbe- 
rig ting d. 9 lObr: samme aar. Och chn 
part kiöbte hand aflF Cbristoffer Halluorsen 
ocb hans hustrue; breflfuet dat: Morland- 
gaard d. 9 9br 1633, och lest paa Soll- 
berrig ting dend 9 lObr i same aar. 



Speigeröed sogen. 

Wdi Steen Pedersens fögderij. 



Gaaröe. En bell gaard. 



Smör ij pund 

maldt ij t:r 

foring :... j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt 
kiöbt sig till, halflFparten aff velb: frue 
Bergette Knudtzdatter, s: Madtz Baggis; 
skiödet daterit Hollmegaard, d. 11 7br: 
1638, och lest paa Sollberig ting d. 23 
Septembr. i same aar. Den anden halffue 
part haffuer ieg mig selffuer till kiöbt aff 
velb: frue Anne Pedersdatter; skiödet dat: 
Knibboldt, d. 20 Novembr: 1655 och lest 
paa Baahus laug ting dend 26 Februarj 
1656. 



Lundbye. En hellgaard 
med— j flamb quern 
der under. 

Smör iiij pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard arfuede s: Daniell Bildt 
effter sin s: fader Knud Bildt. 



Digitized by 



Google 



FRU UOHOTUEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 



249 



Breoke Torp. En balffgaarcl 
med ehn flamb quern 
der under. 

Smör iij pund 

foring 12 A 

fornöd j 

smaa redtzel halfTt 
arbeid halfft. 



Denne halflue gaard arffuede s: Daniell 
Bildt eflfter sine s: foreldre. 



Jörland sogen. 

I Steen Pedersens 
fogderij. « 

Jordali. En halffgaard 
med ehen flamb quern. 

Smör j pund 

foring 12 jS. 

fornöd j 

8maa redtzel halfTt 
arbeid halfft.- / 



Denne halffuegaard arffuede s: Daniel! 
Bildt och effter sin 8. moder frue Zidtzel 
Brun. 



Gaarette. En halffgaard. 

^ Smör ij pund 

foring iij 84. 

fornöd j 

smaa redtzel halfft 
arbeidt halfft. 



Denne halffue gaard kiöbtte s: Daniell 
Bildt aff welb: frue Bergete Knudtzdatter, 
8. Madtz Baggis; skiödet daterit HoUme- 
gaard den 20 Julj Anno 1G39. 



Trolleröd. En halffgaard 

Smör iij pund 

foring j Rdr 

fornöd j Rdr 

smaa redtzel halfft 
arbeidt halfft. 



Denne halffuegaard kiöbte s: Daniell 
Bildt aff welb: frue Bergete Knudtzdatter 
och hindis sön Peder Bagge; skiödet da- 
terit Holmegaard d. 20 Julj Anno 1639. 



Digitized by 



Google 



250 c. A. EHRläNSVARU. 



Ströms lioffuidgaard 

ligendis i Hiertum sogen 

wdi Steen Pedersens fögderij. 

Strömb er taxerit med tuinde sauger, en quern och Langeröd, 
som liger der under, sampt firre backesider, som boer paa gaardt- 
zens eijer, med alle lutter och innder, for smör — sexten pund. 

Ocb haffuer s: Daniell Bildt mageskifft sig till med Anders Har- 
relldsen ald sin, sin moders och söskende derris oddell, och oddells 
lösens rett, i för-, gaard Strömb och bekomb hand till wedderleeg 
der imod en gaard kalldiss Konnigsboe, ligendis i Freigne. Breffaet 
daterit KongelflF, dend 9 Aprilis Anno 1641, och lest paa ett 
almindeligt ting, som holttls paa Sundörren den 12 Junj Anno 1641. 

Dernest haffuer sallig Daniell Bildt aff kiöbt s: frue Bergette 
Knadtzdatter och hindis sön Peder Bagge, derris börn och arff- 
uinger ald derris oddell och oddellslösens rett i forsk°^ gaard 
Strömb; breffuet deromb er daterit Hollmegaard dend 20 Julj 
Anno 1639, och same breff aff welb: Peder Bagge och s: Tomas 
Dyre wnderskre/^tiet. 

Och effter min sallig mandtz döedelig affgaug haffuer ieg mig 
mageskifft till med hustrue Mallj paa Hisingen fire pund smör i 
for:'*^ hoffuetgaard Strömb, och derforuden bekomb åff mig igen 
min eiendomb vdj AUebye i Biörlandsogen, paa Hisingen. Breffuet 
deromb er daterit Strömb dend 16 Decembr: Anno 1652, och lest 
paa ett allmindeligt ting, som holttis i Hiertum dend 10 Martj 
Anno 1653. 

De andre firre pund smör i for:^^ gaard Strömb haffuer ieg mig 
mageskifft till aff dend danske cronne, imod Kiöbberöd paa Ryr- 
ren, i Ryersogen, och min andeeli i Brecke torp paa Jndland, som 
konnig Frederiches breff vjdere omb för formelder, daterit Flcens- 
borig buss dend 5 Feb: Anno 1655. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTHEA BJELKES JORDEDOK AU I6t»0. 



251 



Hiertnm sogen. 

I Sten Pedersens fogderj. 



Hiertum. En heell gaard. 

Smör iiij pund] Dene gaard kiöbte s: Daniell Bildt aflF 

landboe peng j Rdr Poffuell Nielsen, fogit i Noriiigen; breffuet 
'dat: Oddeuall, d. 12 Martj Anno ir>41, 
och lest paa tinget, som holttis paa Snnd- 
ören dend 23 Martj Anno 1641. Ocb ehr 
gamell frj godtz. 



fornöd j 

fald smaa redtzel 
fnld arbeid. 



Sollum. En hell gaard. 



Smör 5 pnnd 

foring j ort 

fornöd j 

fnld smaa redtzel 
fnld arbeid. 



Denne gaard haffuer ieg mig till kiöbt 
aff min suoger Mogens Wllöparre och frue 
Lisebeth Monskiolld; sködet dat: den If) 
8br Anno 1656. 

Er gamell fridt godtz. 



Noch Sollum. En hell gaard. 



Smör iiij pnnd 

foring j Rdr 

fornöd j 

fnld smaa redtzel 
fnld arbeid. 



Denne gaard kiöbte sallig Daniell Bildt 
aflF welb: frne Bergette Knndtzdatter, och 
hindis sön Peder Bagge; breffuet dat: Holl- 
megaard den 10 October Anno 1639. Och 
ehr gameldt fridt godtz. 



Offuerström. 

Smör 3 pnnd 

foring j Rdr 

fornöd j 

fnld smaa redtzel 
fnld arbeid. 



[En hell gaard.] 

Denne gaard kiöbte s: Daniell Bildt aff 
welb: frue Bergette Knndtzdatter och hindis 
sön Peder Bagge; breffuet dat: dend 20 
Julj Anno 1639, och lest paa tinget, som 
holttis paa Sundörren den 15 9ber Anno 
1640. Och ehr gameldt fridt godtz. 



Noch Offuer8tröm. En hell gaard. 



Smör 6 pnnd 

foring } Rdr 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard ehr till forbandllet aff welb: 
frue Anne Brahe, s: Steen Maldthescn.9; 
breffuet dat: Baahns d. 28 Junj Anno 1615; 
och i pant satt aff Jon Pedersen till Strömb, 
till ber: Niels Hollgerse», och siden igen löst 
aff s: Daniell Bildt fra ber Niels Hollgerspw 



Digitized by 



Google 



252 



c. A. BHUENSVARD. 



d. 9 Januarj Anno 1651, efftersom min 
8: mand haffde breff paa ald oddellslösen 
ret paa Jon Pederscn^ vdsatte godtz. Och 
ehr gameldt fridt godtz. 



Ryg. En bellgaard 

Smör iiij pond 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Der vnder boer trej ba- 
ckesider, giör dalig ar- 
beid. 



Denne gaard haffuer s: Daniel! Bildt kiöbt 
afFwelb: kärren Jon Peders^n; breffuetdat: 
dend 26 Aprilis Anno 1641, lest paa et 
almindelig ting, som boUtis paa Sundörren 
dend 12 Junj Anno 1641. Och er ga- 
meldt fridt godtz. 



Berrig. En fierdingsgaard 

Fornod 

halff smaa redtzel 
halfft arbeid. 



Denne fierdings gaard haffaers: Daniell 
Bildt mageskifft sig till, med Olle Andersen 
i Raalland berig, mod 4 örs boell iord i 
Raaland berrig; breffuet dat: Morlandgaard 
dend 6 9br: Anno 1649. Och er gameldt 
fridt godtz. 



Topp. En {hell?) gaard. 



Smör 6 pund 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard haffuer ieg mig till kiöbt 
aff. welb: Mogens Wllsparre. Dat: dend 
15 8br: Anno 1656. Och ehr gameldt fridt 
godtz. 



Westelandsogen. 

I Sten Pedersens fogderij. 



Oubye 08tergaard. 

Smör iiij pund 

maldt ij t:r 

foring ij Sjj. 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



En hellgaard. 

Denne gaard haffde Jon Pedersen i pandt 
satt till borgemester och raad i Kongelff, 
Anno 1630, mens dene gield ehr nu satt 
hid, derforre ftlger gaarden till Strömb, 
med böxell, arbeid och anden herlighed, 
effter Jon Pedersens arffningers opladellsee 
der paa. Er gamellt fridt godtz. 



Digitized by 



Google 



FRU DOKOTHBA BJELKES JORDEBOK Alt 1660. 



253 



Aabye Westergaard. 

Maldt 6 skeppr 

fornöd j 

fnld smaa redtzel 
inld arbeid. 

Aabye Mellemgaard. 

Smör ij pond 

maldt iij skeppr 

foring j S4. 

fornöd j 

iuld smaa redtzel 
fiild arbeid. 

Torper wnder for<^« Aa- 
bye gaarder, som giör 
dalig arbeid. 

Fulleaang j Rdr. 

Stenene j Rdr. 

Lind Aaes j Rdr. 

Skouen j Rdr. 

Skrilid Aaes... j Rixdr. 

Grinden. En balffgaard. 



En hellgaard. 

Dene gaard baffuer s: Daniel! Bildt sig 
till forhandllet aff Niels Munch till Kierre- 
berrig; breffuet daterit den 29 Januari Anno 
1640. Er gamellt fridt godtz. 

En hellgaard. 

Dene gaard kiöbte s: Daniell Bildt halff 
parten afiF, aff Anders Harrelldsen ; breffuet 
dat: Tofften Anno 1641. Dend anden 
halffue part i same gaard vdsatte Limert 
Jensen till her Niels Hollgersen for ett hun- 
drede rixdr.; och for:<^« 100 rixdaller ehr 
her Niels Hollgers^n igen aff mig betaldt, 
effter derpaa hans beuiss, dat: EUöes den 
25 Septembr: Anno 1653. Och ehr gamelt 
fridt godtz. 



Smör ij pund 

foring j ort 

fornöd j 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Dene halffue gaard haffuer ieg mig 
selffuer till kiöbt aff hustruc Mallj paa Hi- 
singen; skiödet daterit Ströinb den 16 
Xbr: [o: December] Anno 1058. Och ehr 
gameldt fridt godtz. 



Röed. En balffgaard. 



Smör ij pund 

foring j ort 

fornöd i Rdr 

smaa redtzel halfft 
arbeid halff. 
Ett torp derunder, heder 
Mösing Dall... } Rixdr. 

Skiördtzboe. Er 
ichun ehen backesidder. 

Smör j pund 

korn j skeppe. 



Denne halffue gaard kiöbte s: Daniell 
Bildt aff frue Bergette Knndtzdatter, s: 
Madtz Baggis, och hindis sön Peder Bagge; 
skiödet dat: Holmegaard d. 26 Julj Anno 
1639. Och ehr gameldt fridt godtz. 

Dene pladtz kiöbte s: Daniell Bildt aff 
Sörren Pedersew i Marstrand; sködct dat: 
Morlandgaard, d. 23 8ber Anno 1640. Och 
ehr gameldt fridt godtz. 



Digitized by 



Google 



254 



c. A. EHUENSVARD. 



Groeröd. En halfigaard. 

Smör ij pund 

korn j skeppe 

foring 12 A 

fomöd j 

smaa redtzel balfft 
arbcid halfft. 



Dene balffue gaard er till forhandlet 
aff Olle i Torsbye; breffnet dat: Torsbye 
Prestegaard d. 25 Feb: Anno 1641. Och 
ehr garaeldt fridt godtz. 



En ottende part vdj Becke. 

Smör j pund ) Dene 8 part kiöbtte s: Daniell Bildt aff 

korn j skeppe. I Sörren Pederscn i Marstrand; breffuet dat: 

Morlandgaard, den 23 Oetobr 1640. Och 

ehr gamelt fridt godtz. 

Ballumboe. En halff gaard. 



Smör ij pund 

korn i tre 

foring j ort 

fornöd j 

smaa redtzel balfft 
arbeid halfft. 



Denne balffue gaard kiöbtte ieg aff ber 
Niels Hollgersen, sogne prest i Morland- 
gielld; breffuet dat. Ellöes dend 25 Au- 
gust} Anno 1633, och lest paa tinget i 
Sanders bye d. 21 Oetobr 1653. Och ehr 
gameldt fridt godtz. 



Jörland sogen. 

I Steen Pedersens fögderij. 



Remme. En hell gaard 
med j flambquern derunder. 



Smör ij pund 

maldt ij t:r 

foring j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 



Denne gaard ehr först vdsatt till ber 
Lauridtz i Sepgeröd(9: Spegeröd) aff s. Hans 
Dyrre; breffuet dat: Knibholdt, den 21 Au- 
^gustj Anno 1639. Och effter derpaae Hans 
Dyrris beuellingy haffuer s. Daniell Bildt det 
igen indiöst dend 8 Julj 1641; och haffuer 
Hans Dyrris haand der med igen indiöst. 
Och ehr gameldt fridt godtz. 



Kop Tved- En half gaard. 



Landgilld peng._ 2 Sj}. 

gresleiding iij^^er 

fornöd ^ 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Dene balffue gaard kiöbte s: Dameli 
Bildt aff welb: ber Jfft^^^r Krabbe; skiödet 
dat: Gaardtziöe d. 7 Julj Anno 1647. 
Och ehr gameldt fridt godtz. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTHEA BJELKKS JORDEBOK AK 1680. 



255 



Baggehöye. En balf gaard. 
Landgilldpengc 4V2^] Dene balffue gaard haffaer ieg mig till 

fornöd j I kiöbt aflf welb: Eyller Effuert Baner; sködet 

smaa redtzel halfft | dat: Bnsserup i Sköne d. 25 Åprilis 1652. 
arbeid halflft. ) Och ehr gameldt fridt godtz. 

Langegierde. En balffgaard 



med en flamb quern. 

Smör ,. ij pnnd 

korn ij t:r 

foring j ort 

fornöd } 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Dene halffnegaard vaar vdsatt i pandt 
till hr. Lauritz i Spegeröd, och effter der- 
paa Hans Dyrris benelling,haffner s: Daniell 
Bildt dend igen indiöst, d. 8 Juli Anno 
1641, och haffwer Hans Dyris haand igen 
indiöst. Och er gamelt fridt godtz. 



Wcalum sogen. 

I Steen Pedersens fogderj. 



Pottebacken. En halff gaard. 



Landgilld peng. 3 4. 6 A 

fornöd j 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Dene balffue gaard haffuer ieg mig til 
kiöbt aff welb: Eyller Effiiert Baner; skiö- 
det dat: Bösserup dend 25 Aprilis Anno 
1652. Och ehr gameldt fridt godtz. 



Tosteröd. En halff gaard 

Smör....^ ij pund^ 

fornöd } 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 
En torp derunder kaldis 
Bpoe, penge j Rdr. 



Denne balffue gaard haffuer s: Daniell 
Bildt kiöbt aff welb: frue Bcrgette Knudtz- 
datter; skiödet dat: Hollmegaard d. 20 
Julj Anno 1639. Och er gameldt fridt godtz. 



Grydtzbye Nordergaard. En hellgaard. 



Smör 6 pund 

foring.-..: j ort 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Denne gaard vaar mageskifft bort imod 
Engöen vdj Morlandsogen, och till borge- 
mester Erich Torgersen i Marstrand; och 
siden kiöbte s: Daniell Bildt sig dend till 
igen aff for:® borgemester Erich Torgcrsens 
sönner, nemblig Torger Erichsen och Vel- 
lum Erichsen; skiödet daterit Marstrand, 
d. 1 8br: Anno 1642. Och er gameldt 
fridt godtz. 



Hitlr. t. Göt, 



Boh. län* hist. 



17 



Digitized by 



Google 



266 



c. A. EHRENSVARI). 



Grydtzbye Östergaard. En hellgaard. 

Smör iij pund ] Denne gaard haflFuer ieg mig till kiöbt 

foring j ort | aff Suend Ollesen och Erich Olles^w i Grydtz- 



fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 



bye; skiödet daterit paa tingsteffne i Jnge 
Torp d. 12 Februarj 1652. Och tillforn 
haflFuer vehrit adells frj godtz. 



Skiöllinge Offti^rgaard 

Gresleding ij 84. 

landgilld 6 4. 

fornöd j dr: 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



En hellgaard. 



Denne gaard ehr kiöbt aflF welb: her Jffuer 
Krabbe, och hans frue; sködet dat: Gaardt- 
ziö den 7 Julj Anno 1647. Och ehr gameldt 
fridt godtz. 



Skiöllinge Mellemgaard. En heell gaard. 
Landgilld peng. 64. | . 

gresleiding ij S4. I Denne gaard kiöbte s: Daniell Bildt aflF 

fornöd j Jher Jffuer Krabbe; skiödet dat: d. 7 Julj 

fuld smaa redtzel [Anno 1647. Er gameldt fridt godtz. 

fuld arbeiid. 



Nocb Skiöllinge. En hellgaard. 

Smör iij pundj Denne gaard mageskiflFte s: Daniell Bildt 

fornöd j (sig till med Olle Reersen paa Rorsöe, mod 

fuld smaa redtzel [ Lille Röruig. Dat: Rorsöen d. 30 8br: Anno 

fuld arbeid. 1 1647. Er gameldt fridt godtz. 



Hammere. En halflTgaard. 



Landgilld peng.. 3 4. 
gresleiding....!... 12 A 

fornöd | 

smaa redtzel halflFt 
arbeid halflFt. 



Denne halflFue gaard kiöbte s: Daniell 
Bildt aflF welb: her JflFuer Krabbe, hans 
frue, och hans frues söskende; skiödet dat: 
Gaardtziöe d. 7 Julj Anno 1647. Och ehr 
gameldt fridt godtz. 



Daflntzeröd. En hellgaard. 



Smör ij pund 

maldt ij t:r 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dene gaard vaar vdsatt i pant, aflF 
Hendrich MonskioUd, Mogens Vlsparre, och 
derris hustruer, till Anders Anderscn och 
Peder Anderscn i Dafindtzeröd, och eflFter 
det breflF min suoger Mogens Vllsparre mig 



Digitized by 



Google 



PRU DOROTHEA KJRLKES JOUDEBOK Xu lOfiO. 



257 



giffuet haflfncr, paa alld oddclls lösens rett, 
paa hans och hans hustnies godtz i Norge; 
breffaet ehr daterit den 15 Octobr Anno 
1656; och haffuer ieg igen dereflfter ind- 
iöst d. 28 lObr 1657. Och ehr gamelt 
fridt godtz. 



Speigeröd sogen. 

I Steen Pedersens fogderij. 



Frostorp. En halflfgaard. 



Landgilld peng i} ^ 

fornöd .. ^ 

smaa redtzel halfft 
arbeid balfft. 



Denne halffue gaard kiöbtte sallig Da- 
niell Bildt aff ber Jffuer Krabbe: skiödet 
dat: Gaardtzeön d. 7 Julj Anno 1647. Och 
ehr gameldt fridt godtz. 



0xmaall sogen. 

I Sten Pedersens fogderij. 

Pyckeröd. En fierdings gaard. 
Landskyld... ij^^er 128.1 Dene fierdings gaard vaar i pandt satt, 
arbeidtz peng... j Rdr. J aflf Jon Pedersen till KnudJjauritzen i Piö- 

ckeröd, och igenlöste s: Daniell Bildt dend, 
effter beuilling paa oddells lösen, den 11 
Julj Anno 1641. Och ehr garaeldt frj godtz. 



HlsingeD. 

I Rasmus Jcnsens fogderij. 

Beckeboell. En gaard. 

« . 't Denne gaard ehr kiöbt aff*lauginanden 

fj^^.^^ ^' (Hans Frandtzen; skiödet daterit d. 22 

-,, J , (Marti Anno 1642. Och er ffameldt fridt 

fnld smaa redtzel ,/ ^ 

fDld arbeid. ^«*^*'" 



Digitized by 



Google 



258 



c. A. EHttENSVARf). 



Wrems saBdegoard 

ligendis i Wremb sogen 
i Quille prestegield. 

Som ehr afP de Galders godtz, huelket bleff Hans Kongl. Maijtz: 
aff Daneraark giffuen aff sallig frue EUsee Galide, Ziffuert 6ab- 
bvielhensj och siden bleflf wdlagt i gielld aflf Hans Kongl: Maijt: 
till ber Marsilio wdj Christiannia; mens for: Silio Marsilius soldte 
sallig Daniell Bildt forsk"® godtz, och hans arfuinger, eflfter wjderre 
hans skiöde breffs ibrmelding. Och medskickes nu med jordbogen 
en rictig copie effter originalen; skiödet daterit Christiannia den 
19 Februarj 1650. 

Wrembs saedegaard med en liden pladtz deninder kaldis Hest- 
hauffen er taxerit for maldt — sexten tönder. 



Quille HOgen. 

9n En halffgaard. 

Maldt iij t:r 

foring j ort 

fornöd j Rdr 

sniaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Fauerbacken. En halffgaard. 

Maldt - iij t:r 

foring j ort 

fornöd ^ Rdr 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 

Rostock. En halffgaard. 

Maldt ij t:r 

foring j ort 

fornöd } Rdr 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 



Desse halffue gaarder kiöbte s: Daniell 
Bildt aff welfornehme mand Silio Marsilins 
i Christiania. 



Digitized by 



Google 



FRU DOHOTUEA BJBLKES JOKDEBOK AK 1660. 259 

Hoitene. En haiffgaard. 

Maldt ij t:r 

foring j ort 

fornöd ^ 

smaa redtzel halfft 
arbeid halfft. 

Snaegaard. En haiffgaard. 

Maldt iij t:r \ 

foring j ort | 

fornöd j Rdr 

smaa redtzel halfft 
arbeid balfft. 

Nyborrig. En iierdings gaard. 

Maldt j t:e I 

fornöd } Rdr> ^ 

fierde part smaa redtzel. I 

Lyoke. En fierdingsgaard. 

. . *! ' Desse fierdings gaarder kiöbtte och 

.^"°£' •! ?5i Ssallig Daniell Bildt aff Silio Marsilius i Chri- 

tornöd x Rdr I ^. ®. 

« j . JA 1 stiania. 

fierde part smaa redtzel. ; 

Kasen. En fierdingsgaard. 

Maldt j t:e I 

fornöd j Rdr> 

fierde part smaa redtzel. I 

0degaard. En fierdingsgaard. 

Maldt j t:e | 

fornöd ^ Rixdr > 

fierde part smaa redtzel. I 

Krabsett. En fierdingsgaard. 

Maldt j t:e | 

fornöd } Rdr> 

fierde part smaa redtzel. I 

Holmen. En fierdingsgaard. 

Maldt j t:e | 

fomöd i Rdrj 

fierde part smaa redtzel. I 



Digitized by 



Google 



2tJ0 



KlIKKNSVARU. 



Dybedall. En fierdingsgaard. 

Maldt ij t:r j 

tornöd ^ Rixdr \ 

fierd^ part suiaa redtzel. I 



Kl0ve. 

Penge 



En backesidder. 
j Rdr. 



Blanckenborig. 
Penge j Rdr. 



Detta godtz haffaer och s: Dahiell Bildt 
kiöbt aff Silio Marsilius i Ghristiannia. 



Eigde. En fuld gaard. 

Maldt iiij t:r 

foring j Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 

Noch Eigde. En fuld gaard. 

Maldt iiij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Rö6. En fuld gaard 

Maldt 5 t:r 

fornöd j Rixdr 

foring ^ Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Lössgaard. En fuld gaard. 

Maldt 6 t:r 

foring ^ Rixdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dessee gaarder kiöbte och s: Daniell^ 
Bildt aff Silio Marsilius vdj Ghristiannia. 



0xmaall. En fuld gaard. 

Maldt iij t:r 

fornöd j Rdr 

foring } Rdr 

fuld smaa redtzel 
fiild nrl>oid. 



Digitized by 



Google 



FRU DOROTUEA BJKLKES JORDEBOK AR 1660. 

Noch 0xmaall. En fuUl ^nurd. 

Maldt iij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fnld sniaa redtzel 
fuld arbeid. 

Torperne. En fuld gaard. 

lUaldt iij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Edtsten. En fuld gaard, 

Maldt iiij t:r 

foring ^ Rixdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

Edtsten änders. En fuld gaard. 

Maldt iiij t:r 

foring i Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



2i'A 



Desse gaarder kiöbtte och s: Daniell Bildt 
aflf for: Silio Marsilius. 



Brandtzebye. En fuld gaard. 

Maldt iiij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rixdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Noch Brandtzebye. 

Maldt iij t:r 

foring } Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



En fuld gaard. 



Digitized by 



Google 



262 

Fsdie. En fnid gaard. 

Maldt.. iiij t:r 

foring j Rixdr 

fornöd j Rixdr 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 

Grinnd. En heellgaard 

Maldt iij t:r 

foring } Rixdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



c. A. BHRKNSVAttl). 



Desse gaarder och godtz kiöbtte ochsaa 
Daniell Bildt aff Silio Marsilius. 



Wingen. En heellgaard. 

Maldt iii^ t:r \ 

foring } Rdr [ 

fornöd j Rdr 

fnld smaa redtzel 
fuld arbeid. 

0l8röed. En fierdings gaard. 

Maldt j t:e j 

fornöd } Rixdr [ 

tierde part smaa redtzel. I 

Skiöröd. En heell gaard. 

Maldt iij t:r 

fornöd j 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Huennebye sogeu. 

Oihier Tun. En heellgaard. 

Maldt iiij t:r 

foring j Rdr 

fornöd . j Rdr 

fuld smaa redtzel 

fuld arbeid. 

Vnder desse gaarder Ii- ( 



Digitized by 



Google 



^sr^ 



FliU DOKOTHBA HJELKES JOKDKfiOK AK 1660. 



263 



ger thuo strandsiddere 
ved Slotted, — 2 paa 
Hornön - och j Vas Ende, 
som och giör mig skydt- 
zen. 

Hee. En balffgaard 

Maldt j tre iiij sett. 

fornöd } Rixdr 

halff smaa redtzel 
halff arbeid. 
Der under ebre — 4 
strandsider boendis, som 
ocb bafifne tönge med 
skydtzen aff mig. 

Skierperöed. En halffgaai^d. 

Maldt ij t:r ] 

fornöd } Rdr ( 

halff smaa redtzel [ 

halff arbeid. ) 



Dette godtz baffuer och s: Daniell Bildt 
kiöbt aff 8ilio Marsilins. 



Noch Suennebye sogen. 

Kierbye. En fnld gaard. 

Maldt. iiij t:r 

foring ^ Rixdr 

fomöd j Rixdr 

fnld smaa redtzel 
fald arbeid. 

Sandbacke. En heellgaard. 

Maldt iiij t:r 

foring j Rixdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fnld arbeid. 

Canneboe. En fuldgaard 

Maldt iij t:r 

foring } Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Dessee gaarder haffuer s: Daniell Bildt 
och kiöbt aff Silio Marsilins. 



Digitized by 



Google 



264* 



c. A. EURENSVAIID. 



Wlffuekler. En liecllgrtard. 

Maldt 5 t;r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fuid smaaredtzel 
fuld arbeid. 

Skierkilld. En halffgaard. 

Maldt ij t:r 

foriDg j ort 

fornöd j Rixdr 

balff smaaredtzel 
balff arbeid. 
En öde gaard under Nas- 
seeröd kalldis Furetuen 
penge ^ Rdr. 

Bottne sogen. 
Röde. En halifgaard. 

Maldt ij t:r j 

fornöd j Rdr | Dette godtz haffuer s; Daniell Bildt och 

balff smaa redtzel [saa kiöbt aff Silio Marsilius. 

balff arbeid. j 



BIngholt. 

Maldt 

foring j ort 

fornöd ^ Rdr 

fierde part smaa redtzel 



En fierdingsgaard. 
- j t:e 



BuUeren. 



Flierde^. (o: Flodemark). 
Kaell j pund. 



Suortteborig sogen. 
Raffnnebierig. En beellgaard. 

Maldt iij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fuld arbeid. 



Digitized by 



Google 



PRU DOROTHEA BJELKKS JORDEBOK AR 16«0. 

Wassende. En hcellgaard. 

Maldt iy t:r 

foring j ort 

fornöd j Rdr 

fald smaa redtzel 
fald arbeid. 



"Ziib 



0rmelt. En halifgaard 

Maldt ij t:r 

foring .-.-. j ort 

fornöd.. .-.. ^ Rdr 

balff smaa redtzel 
halff arbeid. 



Detta godtz haflFuer och s: Daniell Bildt 
kiöbt aflf Silio Marsiiins. 



Noch 0rmelt. En iierdingsgaård. 

Maldt j tre j 

fornöd } Rdr > 

fierde part smaa redtzel. J 

Torgers Röed. En fierinding8(!) gaard. 

Maldt j t:e I 

fornöd j Kdr [ 

fierde part smaaredtzel. I 



Baaröd. 
Penge 



En backesidder. 
.... j Rdr. 



Stacke Kier. 
Maldt .... iiij settinger. 

Vdj Storebacke. 
Maldt iij settingr. 



Tannum sogon. 



Anrous. En fald gaard 

Maldt iiij t:r 

foring ^ Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
liild arbeid. 



Detta godtz ehr och kiöbt aff Silio 
Marsilias, 



Digitized by 



Google 



266 



c. A. EHKENSVARI). 



Hobye sogen. 



Dalle. En fuld gaard. 

Maldt iiij t:r 

foriDg j Rdr 

fornöd j Rdr 

fuld smaa redtzel 
fulld arbeid. 



Krogstad sogen. 

Hellesetter. En fuldgaard. 

Maldt iiij t:r 

foring } Rdr 

fornöd j Rdr 

arbeidtz peng... j Rdr 
fuld smaa redtzel. 



Wdj 0nne. 
Maldt j t;e. 



Thossene sogen. 



Wetteherritt 
Lommeland sogen. 
Thange. En fuld gaard. 

Maldt iij t:r | 

furnöd j Rdr | Detta godtz ehr kiöbt ochsaa aflF Silio 

arbeidtzp^ng... j Rdr |Marsilius. 
fuld smaa redtzel. I 



enen, 

Maldt 

foring } Rdr 

fornöd j Rdr 

arbeidtz penge.. Rixdr 
fuld smaa redtzcll. 



Kessing sogen. 

En heell gaard. 
... iiij t:r 



Digitized by 



Google 



"^»■^pr 



FRU l3f»R0THKA BJRLKES JORDEBOK AR IftfiO. 

SchiflB sogen. 

Jortorp. En heellgaard. 

Maldt iij t:r 

foring j Rdr 

fornöd j Rdr \ 

arbeidtz peng., j Rdr 
tuld smaa redtzel. 



267 



Hoffuer. En fuld gaard. 

Maldt ij t:r 

fornöd ^ Rdr 

foring j Rdr 

arbeidtz peng... j Rdr 
fald smaa redtzei. 

Ramsöe. En halffgaard. 

Giffner for alldting 
penge 6 Rdr 



Homöen. 

Strandsider. 

Wasvigen. 

Strandsider. 

Homeren. 

Strandsider. 



Aldt dette forsk. Vrembs godtz ehr 
kiöbt aiT Silio Marsilius. 



Dessa efftersk<^ gaarder ehrrc i Quelle läogen beligendis, 
och ehr wggedags tienere vnder Vrerab, mens erre 
kiöbtte aff andre. 



Kirilld. En fnidgaard. 



Maldt iiij t:r 

korn iiii^ setting 

smör , 18 ^er 

1: penge -.- 2 A 
fald smaa redtzel. 



Dene gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aff 
Margrette Grnbbis, s: docter Christen Skyt- 
tis; skiödet daterit Viiborig dend 3 Feb: 
1651 , lest paa tinget i Vindingc dend 
20 Martj Anno 1651. Och haffuer vehret 
gamell addells frj godtz. 



Digitized by 



Google 



268 
Suelltte. 



c. A. BH RENS VÄRD. 



En ftildffnnrd. 



Maldt iiij t:r 

korn iii^ setting 

smör 18 ^cr 

1: penge. .- 2 .A 
fuld sniaa redtzel 
fuld arbcid. 



Dend halffue aif dend gaard ehr och 
kiöbt aflF for: Margrette Grubbe, s: docter 
Chresten Skydtis, dend 3 Feb. Anno 1651. 
Dend anden halflfne part kiöbte min s: 
mand aflF Lisebeth Zophie Randtzou, hr: 
Hans Lindenous. Skiödet daterit Ottensee, 
dend 3 Feb: 1651. 



Flig. En halifgaard. 
Korn... ij t:r — 9 sett:) 



halflr smaa redtzel. 



Dene halflfue gaard ehr kiöbt aflf mester 
fNiels Troellsen i Frcderichstad; skiödet 
daterit dend 21 Octobr Anno 1654, och lest 
for rettcn paa tinget i Quelle d. 15 Feb: 
1655. 



Edtsteen. 

Maldt j t:e 

Denne tönde maldt liger 

i ehn aff mine Edstens 

gaarder, hvor vdj ieg 1 21 8br Anno 1654. 

ftHger böxelln. 



Dene tönde maldt er och kiöbt aflT me- 
ster Niels Troellse» i Frederichstad dend 



Sortteborig sogen. 

Torp. En halflTgaard. 

Maldt iii^ t:r I Dene halfi*aegaard haflFuer ieg mig mage- 

halflft smaa redtzel > skiflFt till aflF laug manden Hans Frandtzen 
halflFt arbeid. I imod Sebbelycke i Jörland sogen; breflFuet 

dat: dend 29 November 1652. 



Korn 8 settinger. 

Desse fore"^ otte settin- 
ger korn liger i ehen aflF 
mine andre gaarder. 



Desse otte settinger korn kiöbtte ieg 
mig till aflF Lauritz Ollesen i Större Jorrun i 
Quelle sogen; skiödet daterit Vrem b, dend 
3 Decembr Anno 1657 och lest paa tinget, 
som holltis Vingen i Quelle sogen dend 10 
Feb: Anno 1657. 



Digitized by 



Google 



PRtJ DOROTHB.V BJELKRS JORT>EB()K AR 1660. 269 . 

Att (lette ehr ehn rictig jordbog offer mig och raine 
börns godtz, som her i Baahus lehen ehr beligendis, 
winder ieg med min haand och zeigell. Actum Strömb 
dend 5 September Anno 1660. 

Dorothea fialif/ Daniell 

Bielcke. Bildts 

fffrrlffvprske, 

(Sigill.) 



Sid. 245, r. 10 o. 20 »tnr Ons o. Ön98 län Ous o. Ouas. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



i .73^^ 



Innehåll. 



Sid. 
Fynd frSn stenåldern på Hisingen. Af W^ilhelm Berg. Med 18 

träsnitt 1'27. 

Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af 

Oscar Montelius. Med 13 träsnitt 146. 

Runstenen från Skee. Af George Stephens. Med 4 heliotypier 1G6. 

Från Göteborgs anläggning. Af Arvid Kurck 175. 

Fru Dorothea Rjclkcs jordebok flr 16C0. Meddelad af O. A. 

Elireiisvärd 215. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



BIDRAG TILL KANNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



cx:h 



TT.fs^ 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP 



TREDJE OCH FJERDE HÄFTENA 



4876 OCH 1877 



Pris 4 kronor. 



Digitized by 



Google 




/ 



Digitized by 



Google 



Då den i början af andra häftet uttryckta förhoppningen, att 
det tredje häftet skulle kunna blifya färdigt före slutet af år 1876, 
icke kunde förverkligas, emedan jag under nämnda år måste före- 
taga en längre utländsk forskningsresa, ansågs det vara lämpligast 
att för åren 1876 och 1877 utgifva det dubbelhäfte, som nu före- 
ligger. 

Nästa häfte, det femte, utkommer under loppet af år 1878, 
så vida inga oförutsedda hinder möta. Det torde komma utt bland 
annat innehålla: 

1. Redogörelse för de vid Greby i Tanums socken anträf- 
fade fynd, hvilken redogörelse fordrar så mycket utrymme att den 
icke, utan att skada öfversigtligheten af den i detta häfte med-, 
delade beskrifningen å fynden från Tanums härad, kunnat här in- 
tagas (se sid. 373); 

2. Fortsättning af beskrifningen på de "Bohuslänska forn- 
sakerna från hednatiden", upptagande i främsta rummet de inom 
Bullarens härad anträffade fynden; 

3. Fortsättning af redogörelsen för "Bohuslänska hällrist- 
ningar"; 

4. Utdrag ur de i Göteborgs Musei arkiv förvarade "Asche- 
bergska papperen", hvilka utdrag af brist på utrymme ej kunnat 
intagas i detta häfte; samt 

5. Jordebok öfver Sundsby gods, tillhörigt den bekanta fru 
Margareta Hvitfeld, enka efter den Thomas Dyrc, hvilkens bo- 
uppteckning meddelas i detta häfte. 

Hänvisande till den uppmaning, som varit införd i de båda 
föregående häftena, får jag slutligen vördsamt anhålla om bidrag 
till beskrifnitogen å de i länet funna fornsakerna från hednatiden. 



Digitized by 



Google 



Visserligen vägar jag ej hoppas, latt denna beskrifning skall kunna 
upptaga alla nu kända fynd af sådana fornsaker, men det vore 
dock önskvärdt, om den kunde blifva sft fullständig som möjligt, 
hvilket endast låter sig göra genom välvillig medverkan af alla 
dem bland länets invånare, som intressera sig för sin minnesrika 
hembygds fornlemningar och deras räddande undan förgängelsen 
och glömskan. 

Stockholm i December 1877. 

Oscar Montelius. 



Digitized by 



Google 



Två bronsåldersfynd från Kareby socken i 
Inlands södra härad. 



Beskrifna af OSCAll MONTELIUS. 



1. Fynd från en torftnosse Yld Yegstorp i Kareby soeken. 

A. Den 4 Juli 1839 påträffade bonden Per Persson i Yegs- 
torp uti en torfmosse å sina egor, 6^ qyarter (något mer än 3 
fot) djupt, ett större fynd frän bronsåldern; vid fortsatta gräfnin- 
gar omkring det ställe, der fyndet gjorts, hittades ytterligare 
några bronssaker, men spår af ben eller dylikt kunde ej upp- 
täckas. Detta märkliga fynd, som nu förvaras i Statens Hist. 
Museum (N:is 845 och 983), består af: 

a) En "kupa" af hrons^ afbildad fig. la i två tredjedelar af 
verkliga storleken. Utsidan prydd dels med upphöjda ränder 
med fina, snedt gående, inristade linier, som gifva ränderna ut- 
seende af snodder; dels med inpunsade sirater (räta linier, spi- 
raler, '^«oM<M0M«««s. och djurhufvud med böjda halsar). Från den släta 
insidan (fig. 16) utgå en fyrkantig ögla och en trind stång slu- 
tande i en rund knapp i form af ett hjul med fyra ekrar. Yttre 
diameter vid mynningen 3,6 tum; höjd 2,7 tum. 

b) En dylik hronS''kupa!\ afbildad fig. 3 i två tredjedelar at 
verkliga storleken; nu söndrig på ena sidan. Utsidan prydd med 
sådana upphöjda, finstreckade ränder som a, samt med liknande 
inpunsade sirater. På insidan sitter en fyrkantig ögla (större än 
den på a) och på en något böjd stång en sådan hjulformig 
knapp som ses fig. 1 h. Yttre diameter vid mynningen 3,6 tum; 
höjd 2,8 tum. 

Bidr. till Göt. o. Bok. läns historia. 3 ock 4. 1 



Digitized by 



Google 



272 



OSCAR MONTELIUS. 




Figi t a^ "Kupa" aj brom, hvilken hört till ett sådant hängkärl tom Jig. 2 
Vegstorf) i Kareby ä.ii. V^- 




Ftg. 2 a. Hängkärl af brons, med invikt, genombruten kant. Vegstorp 
i Kareby «;n. '/z- 



Digitized by 



Google 



TVA BUONSALDEKSFYND KRAN KAREBY SOCKeN. 



273 




Fig. /(Ä. Kupan Jif. I a sedd nedifrån. V,.} 



m •// 




/V^. 2 b. /fal/va bottnen nf hängkärlet Jig. 2 a. '/a- 



Digitized by 



Google 



274 



OSCAft M0NTEL1U8. 



c) En halsring af bronsj isom kan öppnas, spiralreflflad (ej 
snodd) ', bredare ocb tunnare mot de i enkla bakar slutande än- 
darne. Afbildad fig. 4 i två tredjedelar af verkliga storleken. 
Afbruten i två delar, bvilket troligen skett före nedläggandet. 
Storleken sådan, att ringen passar om halsen. 




Fig^^S, "Kupa*^ af brons. Vegatorp i Kareby »in.^^/^ 




Fig. 4. SpiralrefflaU halsring af brons. Vegstorp i Kareby socken. Va- 

d) Tre öppna, spiralrefflade hronsringat ^ passande fbr balsen, 
med ett rundt häl i bvardera ändan. Ehuru ringarne till diameter 



* De ringar, som bär och i det följande omtalas såsom spirah-cfflade, 
äro bildade antingen af en fyrkantig stång som vridits, ofta än åt 
ett håll och än åt det andra, eller ock af en trind stång, å hvars 
yta spiralgåendc refTlor äro inristade. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BRONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY dOCKBN. 



275 



och tjocklek äro hvarandra något olika, är det troligt att de, el- 
ler åtminstone två af dem, jemte ett till fyndet hörande tunt, 
ovalt, genombrutet bronsstycke bildat ett sådant halssmycke som 
fig. 5 i två tredjedelar af verkliga storleken visar. En ring är 
hel (endast ena ändan är afbruten vid hålet); de två andra äro, 
troligen i forntiden, itubrutna. 




Fig. 5. IlaUsmycke af brons. Vegstorp i Kareby t-.n. %. 




Fig. 6 a. Spänne af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 




Fig.^eb. Nålen till spännet fig. 6 a. %. 

e) Tre "glasögonformiga" bronsspännen, hela och nästan all- 
deles lika hvarandra; ett af dem afbildadt fig. 6a i två tredje- 
delar af verkliga storleken. Två spännen hafva nålame qvar (fig. 
6 b och 7), men den saknas å det tredje. A två spännen ses på 
baksidan af hvardera ovalen sådana fina upphöjda ränder som 
fig. 8 b. På originalet till fig. 6, hvilket saknar sådana ränder på 



Digitized by 



Google 



276 



08CAH MONTELIUS. 



baksidan, hade, troligen vid gjutningen, ett temligen stort hål 
uppstått på ett ställe invid kanten; detta hål är fyldt genom en 
från baksidan pågjuten bronsklump, som på framsidan med ganska 
stor skicklighet är afputsad och ornerad, så att lagningen endast 
med svårighet kan upptäckas; äfven på ett annat ställe af samma 
oval är en bräcka ifyld på samma sätt. Det största spännets 
längd 4,85 tum; det minsta 4,65 tum långt. Ovalernas längd, det 
vill säga spännenas bredd, är 2,35—2,15 tum. 




Fig. 7. N&Un till ett spänne likt fig. 6 a. Vegatorp i Kareby »m. V3 




Fig. 8 a. Spänne af brotit, söndrigt. Vtgstorp i Kareby «:n. V3 





Fig. 8 b. Boksidan af ena ovalen å spännet fig. 8 a. Va* 

f) Två ovaler till ett dylikt hrons spänne, afbildade fig. 8 a i 
två tredjedelar af verkliga storleken. A baksidan af båda finnas 
sådana fina upphöjda ränder som ä fig. 8 h. Bågen och nålen 
saknas. 



Digitized by 



Google 



TVÅ BKONSÅLDBRSPYND FRÅN KAKBBY 80CKBN. 



277 



g) £n fiål af brons med rundt tjockt hafvud, från hvilket fem 
smärre runda knoppar utgå, afbildad fig. 9 i naturlig storlek. 
Nålen är på öfversta fjerdedeleu trind; der nedanför bredare, 
plattad och på framsidan ryggad. Inga sirater. 




Fig 9. Nål af brons, V eg si or p 



FtQ. 10. Spjutspett af brons. 
Vegstorp i Kareby sm. 72- 

h) Va\ spjutspets af brons med trind holk, utan nithål; afbil- 
dad fig. 10 i hälften af verkliga storleken. Nedfill prydd med 



Digitized by 



Google 



278 



08CAU MONTELIUS. 



två grupper fina, fördjupade linier. Längd 9,i tuin; bladets stör- 
sta bredd 1,5 tum. 

i) En hålcelt af brons, hel, afbildad fig. 11 a i tvåtredjedelar 
af verkliga storleken; med en ögla. Hålet, upptill bredt ovalt, 
går ned till nära eggen; på dess insida finnas två låga gjuträn- 
der midt emot h varandra, af b vilka den ena ses fig. 11 fe. Längd 
2,1 tum; bredd vid eggen l,i tum. 





fiHg. 11 a. Hålcelt af brons. 
Vtgatorp i Kareby 8:n. Vs- 



Fig. it b. Genomskärning af 
hålcelten fig. U a. Va- 




Fig. 12. Hålcelt af brons. 
Vegstorp i Karehy sm. Va- 



k) En alldeles dylik hålcelt af hronsy hvars tg^ blifvit genom 
ett våldsamt slag i forntiden bräekt; afbildad fig. 12 i två tredje- 
delar af verkjiga storleken. Hålet, upptill bredt ovalt, med sådana 
gjuträndcr som å fig. 11 6. Längd 2 tum; bredd vid eggen l,i5 tum. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BRONSÅLDERSFYND FrXn KAREBY SOCKEN. 



279 



1) Den i forntiden afslagna eggen till en hdlcelf af brons, 
som troligen varit lik de föregående; pä insidan ses spår af så- 
dana gjutränder som å fig. 116. Eggens bredd ],i5 tum. 

m) Tre bronssågar lika fig. 22; nu ses dock inga sågtänder. 
En af sågarne är fSre nedläggandet bopböjd och af bruten; de två 
andra äro i senare tid afbrutna. I en af de sistnämnda ses vid 
ena ändan ett balft rnndt hål af en linies diameter. Ingen af 
sågarne är fullständig, åtminstone vid ena ändan saknas något. 



ii 



Fig. 13. Syl af bront. 
Vegstorp i Kareby «.fi. Vi* 

n) En syl af brons^ afbildad fig. 13 i naturlig storlek. Ofre 
delen, som varit instucken i skaftet, är fyrkantig; nedre delen 
trind. Spetsen saknas. Längd nu 2,i tum. 

o) Ett gjuthufvud af brons ft5r en form med två kanaler. Lik- 
nar fig. 21, men är mindre. 

p) Två smala, trinda, oregelbundet böjda bronstrådar. 



Digitized by 



Google _ 



280 OSCAR MONTELIUS. 

B. År 1825 hade Statens Hist. Museum erhållit ett vid Vegs- 
torp i Kareby socken funnet stort, präktigt hängkärl af brons, 
hvars utseende visar, att det legat i en torfraosse, troligen den- 
samma hvari ofvan beskrifna saker anträffats. 

Kärlet, afbildadt fig. 2 a i hälften af verkliga storleken, bar 
inböjd, genombruten kant och två uppstående fyrkantiga öglor. 
Utsidan är prydd dels med upphöjda ränder dels med inpunsade 
sirater (fig. 2 ft). Kring öfre delen af kärlet gå tre, mer än 0,5 
linie breda fåror; de två nedre af dem äro förenade genom två 
korta, raidt emot hvarandra stående ftror, och de två öfre lika- 
ledes genom två fåror, som stå midt emot hvarandra och midt 
emellan de två nyssnämnda korta. Alla dessa fåror äro mycket 




Fig. 2 c. Oenoinskdrninff nf hängkäriet fig. 2 a. '/j. 

djupa och motsvaras pil insidan af uppstående ränder (fig. 2 c); 
såsom ännu qvarvarande lemningar tydligen visa, hafva de varit 
fylda med den under bronsåldern till sådant ändamål ofta an- 
vända mörkbruna harzen >. Kärlets botten har inga sådana med 
harz fylda fördjupningar. Å insidan ses spår af två rader smala, 
ett par linier långa, nu med brons fylda bål för de små stöd som 
under gjutningen hållit den yttre och inre formen i riktigt läge; 
å utsidan kunna hålen knapt spåras. Största yttre diametern är 
8,4 tum; höjden, utom öglorna, 3,5 tum. 

Kärlet har i Museets inventarium N:o 453. 



' För att öfvertyga mig om att det verkligen var harz, har jag pröf- 
vat ett litet stycke deraf i en ljuslåga; det brann lifligt, utveck- 
lande den för harz egendomliga lukten. 



Digitized by 



Google 



TVÅ BKONSALDBRSFYNt) FRÅN KAR£BY SOCKEN. 



281 



2. Fynd frän Hogstorp i Karoby socken. 

Hemmansegaren August Larsson i Hogstorp ' hittade år 1874 
vid dikuiug å egorna till nämnda hemman följande bronssaker pä 
7 fots djup i blålera. Alla sakerna (utom halsringen) hade legat 
i skålen, hvilken fanns omhvälfd, med bottnen uppåt. I ungefär 
en alns omkrets hade jorden varit af annan beskaffenhet än den 
omgifvande biåleran, liksom mera myllartad 




Fig. i 4 a 'Kupa" af brons^ troligen hörande till hängkärlet fig* 15. 
Hogstorp i Kareby t:n. Vj- 




Fig. 15 a. ffångkärl of brons. Hogstorp i Kareby å:n. '/a- 

a) Ett hängkärl af brons med två uppstående fyrkantiga öglor, 
afbildadt fig. 15 a i hälften af verkliga storleken. En buckla är, 



' Enligt benäget meddelande af herr grefve Ehrensvärd kallas hemma- 
net vanligen Hogstorp, men skrifves i jordeböckcrnn och pÄ Topo- 
grafiska corpsens kartor Hagstorp. 



Digitized by 



Google 



282 



OdCAU M0NT£L1US. 



troligen för länge sedan, inslagen midt i bottnen, som der är 
bräckt och som synes vara mycket nött En längre och en kor- 
tare springa finnes längs kanten, der den kupiga delen böjer sig in. 
Bottnen är prydd med sirater (fig. 15 6), hvilka äro inslagna med 
puns; ytterst löper en zigzaglinie. Å kärlets insida ses, 1,6 tom 
från dess midtpunkt och på lika afstånd från hvarandra, fyra små, 
omkring 1 linie långa, något litet uppskjutande, smala bronstap- 
par, med hvilka hålen för de små stöd äro utfylda, som under 




Fig. 14 b. Kupan fig, 14 a tedd nedifrån. Va- 




f%g. 15 6. Halfva bottnen af hångkårlet fig. 16 a. Va- 



gjutningen hållit den yttre och inre formen i riktigt läge; på ut- 
sidan äro de ej tydliga. Största yttre diametern är 5,8 5 tum; 
inre diameter vid mynningen 5 tum. Höjd, utom öglorna, 2,5 tum. 

b) En troligen till kärlet hörande "kupa" af brons^ afbildad 
fig. 14 a i hälften af verkliga storleken. A undersidan (fig. 14 b) 
sitter, i midten, en rund, slät, flat, tunn, ej genombruten knapp, 



Digitized by 



Google 



TVÄ BUONSÅLDE&SFYND PKÅN KAUEBY SOCKbN. 



283 



fästad på en lodrät, uppåt tregrenig stång. Diameter vid myn- 
uingen uära 2,5 tam; böjd 2,2 tam. 




Fifj. 16 a. fidsring af brons. Hogstorp i Kareby s-.n. ^1^. 




Fig, ie b. "Låset** å halsringen fig, 16 a. V2 




Pig, 17. Spiralarmring af dubbel bronstråd. Hogstorp i Kareby 8:n. '/i- 

c) En halsring af brons^ mas8if,{ spiralrefflad, afbildad fig. 
16 a i hälften af verkliga storleken. Andarne äro utplattade, en- 



Digitized by 



Google 



284 



OSCAR M0NTELIU8. 



dast ijb linier breda, på ett ovanligt sätt infälda i bvarandra (fig. 
16&); vid föreningen prydda med tre par atspringande flikar, af 
bvilka de mellersta äro störst ocb skola föreställa spiraler (ett 
litet bål ses i bvarderas midt). Ringen nu bruten i tre delar; 
brottytorna utan erg. Inre diameter 6 tum; den trinda delens 
tjocklek vid midten 3 linier. 




Fig. 18. Nål af öron;f. Hogstorp i Kareby atn. Vs- 




Al//. 19. Hålcelt af brons, 
flotjntorp i Karebfj s:n. Va- 





Fig, 21. Gjuthufvud af brons. 
Ifogstorp i Kartbtj s.n. '/,. 



Fig. 20. Dolk af brons. 
Hogstorp i Kareby s:n. Vs- 

d) Två spiralarmringar af dubbla fina bronsträdar, som äro 
trinda, släta ocb knapt 0,5 linie tjocka. Den ena ringen, afbildad fig. 
17 i naturlig storlek, är lagd i 2^/^ spiralbvarf; trådens ändar äro 
utplattade ocb bårdt lindade om bvarandra, utan att spår af löd- 
ning synas. Den andra ringen, som är afbruten, synes bafva va- 
rit lagd i 3 spiralbvarf; trådens ändar äro bopsnodda på det sätt, 
som fig. 243 i "Sv. forns." visar. Inre diameter omkring 2,8 tum. 

e) En liten, vårdslöst bopböjd ring af en fin hronstråd. 

f) En bronsnålf afl)ildad fig. 18 i två tredjedelar af verk- 
liga storleken. Den slutar i en baktill öppen ring ocb bar tro- 



Digitized by 



Google 



TVÄ BRONSÅLDEllSKYNJ) FRÄN KARBBY SOCKEN. 285 

ligen hört till ett spänne af samma slag som fig. 6 å sid. 275 
bär ofvan. Längd 4,3 tam. 

g) Främre delen af en dolk- eller svärdsklinga af hrons, 
afbildad fig. 20 i två tredjedelar af verkliga storleken. Baktill 
synes den vara tillhamrad för att insättas i skaft. En fördjupad 
linie utmed h vardera sidan af midtryggen. Längd nu 3,7 tum. 

h) En hålcélt af hronsy afbildad fig. 19 i två tredjedelar af 
verkliga storleken. Den saknar ögla, men bar ett litet ovalt hål 
nära kanten, hvilket möjligen uppkommit vid gjutningen. Hålet 
för skaftet är bredt ovalt, nästan rundt. A dess insida ses två 
låga g^jutränder, midt emot hvarandra, såsom å fig. 116. Längd 
2,2 tum; bredd vid eggen 1,2 5 tum. 

i) En liten i forntiden afslagen bit af öfre kanten till en dy- 
lik hålcelt af brons. 




Fig. 22. Säg af brons; åndame af brutna. Hogstorp i Kareby s:n. %. 

k) Sju smala, tunna hronssågar med otydliga tänder och korta 
tappar pä ryggen för fästandet i skaftet. En af dem afbildad 
fig. 22 i två tredjedelar af verkliga storleken. En är itubruten; 
en annan är afbruten i ena ändan; en tredje (originalet till fig. 
22) är afbruten i båda ändar, och i ena ändan ses tiälften af ett 
litet rundt hål, ej fullt 1 linie i diameter; alla dessa brott äro 
gamla. De öfriga synas fullständiga. Den längsta har 4,9 tums 
afstånd mellan ändarne. 

1) Ett tvågreuigt gjuthufvud af bronSy afbildadt fig. 21 i na- 
turlig storlek. 

m) Två små bronsklumpar, den ena med ett litet rundt hål. 

Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 5295). 



Digitized by 



Google 



286 08GAK M0NTELIU8. 



De båda fynd vi du beskrifvit hafva icke blott ett synnerli- 
gen stort värde derför, att de i sig sjelfva äro betydande och 
förskrifva sig från en tid, som ligger åtminstone 2000 år bakom 
vår, utan de äro äfven i flere andra hänseenden märkliga. 

Först och främst är det nämligen anmärkningsvärd t, att dessa 
fynd, de största vi känna från Bohasläns bronsålder, äro anträf- 
fade i samma socken, ej en half mil från hvarandra, samt att 
denna socken ligger nära Göta elf. Liksom andra fynd visa de, 
att den närmaste trakten omkring elfven redan mycket tidigt va- 
rit bebodd och egt en viss betydenhet, troligen såsom den väg 
hvarpå det inre landet stod i förbindelse med hafvet; en före- 
teelse som möter oss vid nästan alla större vattendrag både i 
Sverige och andra länder. 

Derjemte är emellertid vid betraktande af fynden från Vegs- 
torp-och Hogstorp den frågan värd vår uppmärksamhet: Hvad 
är anledningen till att så många, för de förra egarne tydligen 
mycket dyrbara saker blifvit nedlagda på de ställen der de nu 
påträffats? A-tt de ej äro tappade utan med afsigt nedlagda, är 
lika tydligt som att de icke följt sina egare i grafven, det sätt 
hvarpå så många andra minnen från forntiden räddats åt oss. 
För att fö svar på vår fråga är det nödigt att kasta en blick på 
de liknande fynd som anträffats i vårt land och i andra delar af 
Europa. På många ställen har man nämligen funnit ett större 
eller mindre antal saker från bronsåldern, liggande i en torfmosse, 
i en sjö eller i jorden, men då under sådana förhållanden, att de 
ej kunna anses härröra från grafvar. Man har anmärkt, att de 
som träffas i jorden — de så kallade "markfynden" — ofta varit 
nedlagda under en större sten. 

De vigtigaste nu kända dylika fynd från Sveriges brons- 
ålder äro: 

1. Å Vattnas egor i Mora socken, Dalarne, har man (före 
1852) vid uppodling af skogsmark funnit: en smal, spiralrefflad 
halsring, lik fig. 227 i "Sv. forns.", samt 2 hålcelter, allt af brons. 
(Statens Hist. Museum 1662. — "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" 
3, sid. 187.) 

2. Vid Vattholma bruk i Lena socken, Norunda härad, 
Upland, hittades år 1833 på 1 fots djup i en sandås: två svärd 
(fig. 154 i "Sv. forns.") och fästet till ett tredje svärd (fig. 159 i 
"Sv. forns.") samt fyra spjutspetsar (fig. 173 i "Sv. forns."), allt af 
brons. (Statens Hist. Museum 612. — "Antiqv. tidskrift f. Sverige" 



Digitized by 



Google 



Tvl bronsXldersfynd från kareby socken. 287 

3, sid. 189; jfr "Corapte rendn du Congrés de Stockholm", sid. 
895, der svärdfästet är afbildadt fig. 29.) 

3. År 1849 uppfiskades ur Långsjön i Knutby socken, Up- 
land: tre svärd (fig. 155 och 156 i "Sv. forns.") och en spjutspets 
af brons; det ena svärdet och spjutspetsen äro i forntiden af- 
brutna. (Statens Hist. Museum 1563. — "Antiqv. tidskrift f. Sve- 
rige" 3, sid. 204.) 

4. Vid jern vägsarbete anträffades år 1875 i Badelunda-ås 
i Hubbo socken, Siende härad, Vestmanland: en stor, djupt 
spiralrefflad halsring af brons, lik den i Posen funna som är af- 
bildad fig: 2 å sid. 528 i "Compte rendu du Congrés de Stock- 
holm", samt två slutna, breda bronsringar, passande fQv armen. 
Sakerna, som legat under en större ofvan jord uppskjutande sten, 
hade nedrasat vid grushemtning. — Nära intill detta ställe an- 
träffades samtidigt, på 3 fots djup under jordytan: två låga, runda, 
tunna skålar utan öron, prydda med drifna punkter och koncen- 
triska kretsar, en smal, spiralrefflad halsring, lik fig. 227 i "Sv. 
forns.", samt två hela och två söndriga spiralarmringar af dubbel 
bronstråd, lika fig. 243 i "Sv. forns.", allt af brons. (Statens 
Hist. Museum 5533 och 5534.) 

5. Vid Berga i Sved vi socken, Snäfringe härad, Vestman- 
land, hittades 1858 på två fots djup i en torfmosse: en "kupa" 
af samma slag som fig. 1 här i)fvan, 2 smala spiralrefflade hals- 
ringar, lika fig. 227 i "Sv. forns.", en spiralarmring i tolf hvarf 
och den runda skifvan till en nål, lik fig. 218 i "Sv. forns.", allt 
af brons; sakerna skola hafva varit omgifna af "alldeles upprutt- 
nad näfver". (Statens Hist. Museum 2503. — "Antiqv. tidskrift f. 
Sverige" 3, sid. 230.) 

6. Å Vester-Haninge Prestgårds egor i Sotholms härad, 
Södermanland, hittades år 1843 under dikesgräfning i en sid- 
länd äng (eller vid odling af en torfmosse) på 4 fots djup: fem 
balsringar af brons. (Statens Hist.%useum 1074 och Örebro Mu- 
seum. - "Antiqv. tidskrift f. Sverige" 3, sid. 238.) 

7. Vid Tu 11 inge i Botkyrka socken, Svartlösa härad, Sö- 
dermanland, hittades år 1800 vid gräfning på toppen af en 
liten kulle följande bronssaker, liggande under en större sten och 
knapt täckta af någon jord: en skära (fig. 183 i "Sv, forns."), två 
hålcelter, två tutuli (fig. 180 och 181 i "Sv. forns.") och två spiral- 
ringar, för små för att passa kring en arm. (Upsala Universitets 
Museum. — Hallenberg, ''Quatuor monumenta senea e terra in 

Bidr, till Oöt. o. Boh. låns historia. 3 och 4. 2 



Digitized by 



Google 



288 OSCAR MONTELIUS. 

Suecia erutcV, Stockholm, 1802; ''Antiqv. tidskrift f. Sverige" 3, 
sid. 239.) 

8. I en mindre tor f mosse å Långbro egor i Vårdinge soc- 
ken, Öknebo härad, Södermanland, anträffades år 1859 nnder 
jernvägsarbete, på 4—5 fots djup under mossens yta, ett märkligt 
fynd frän bronsåldern. På 5 fots afstånd från fyndstället låg 
"ett stenkummel, af 2 fots höjd och 5 fots diameter, nedbäddadt 
i mossen till samma djup, hvaraf synes såsom om kumlet blifvit 
lagdt på mossen till ett minnesmärke och sedermera dels sjunkit, 
dels blifvit af ny mossbildning öfverväxt. Lemningar af ben eller 
aska kunde ej upptäckas". Fyndet bestod af: ett band af tunn 
bronsplåt med drifna sirater (fig. 237 i "Sv. forns." och fig. 222 
å sid. 153 i "Sveriges historia", l:a delen), 7 smala, spiralrefflade 
halsringar (fig. 227 i "Sv. forns."), 4 spiralarmringar af dubbel 
bronstråd (fig. 243 i "Sv. forns."), en sluten, jemnbred armring, två 
ovanligt stora glasögonformiga spännen (fig. 223 i "Sv. forns."), 
två nålar slutande i ovanligt stora runda skifvor (fig. 218 i "Sv. 
forns."), två hålcelter med öglor, en smal hålcelt utan ögla (fig. 
144 i "Sv. forns."), allt af brons, samt en stor, tjock, slät tenn- 
ring af 1,2 « vigt. (Statens Hist. Museum 2674. — "Antiqv. tid- 
skrift f. Sverige" 3, sid. 258.) 

9. Å kyrko vallen nära Spel viks kyrka i Röne härad, Sö- 
dermanland, hittades 1838, efter det en större sten blifvit bort- 
sprängd: ett hängkärl likt fig. 15 här ofvau, en smal, spiralrefflad 
hals- eller hufvudring med stora, tunna, ovala ändar utan sirater (fig. 
230 i "Sv. forns."), 12 hela, smala, spiralrefflade halsringar, lika 
fig. 227 i "Sv. forns.", 10 i forntiden afbrutna bitar af åtminstone 
4 dylika halsringar, 2 spjutspetsar (den ena afbildad fig. 174 i 
"Sv. forns."), 2 hålcelter med öglor, allt af brons. (Statens Hist. 
Museum 813. — "Antiqv. tidskrift f. Sverige" 3, sid. 270.) 

10. Vid Skogstorp i Fors socken, Vester-Rekarne härad, 
Södermanland, hittades år 1864 två stora präktiga yxor (den 
ena ofullständig), gjutna af tunn brons öfver en kärna af lera 
samt prydda med guldplåtar och deri infattade bernstensstycken ; 
afbildade fig. 134 och 135 i ''Sv. forns." Yxorna lågo tätt under 
jordytan på en nyodling, der man "flähackat och bränt grästorf- 
ven". (Statens Hist. Museum 3573. — "Antiqv. tidskrift f. Sve- 
rige" 3, sid. 291.) 

11. Å Ruds egor i By socken, Näs härad, Vermland, har 
man vid upplöjning af en äng (troligen en mosse) och vid fort- 
satt arbete der funnit följande bronssaker, utan tvifvel ned- 
lagda tillsammans: bitar af ett hängkärl liknande fig. 15 här of- 



Digitized by 



Google 



T?Å bronsIldeksfynd feån kaeeby socken. 289 

yhd; en smal, spiralrefflad balsring med tunna, ovala, ornerade 
ändar ("Antiqy. tidskrift f. Sverige" 3, sid. 375, fig. 60); en sön- 
derbrnten, tjock, spiralrefflad balsring; en lång spiralarmring; 
bitar af en dylik ring; en bit af en armring, närmast lik fig. 242 
i "Sv. forns."; tre söndriga glasögonformiga spännen, lika fig. 6 
bär ofvan; två svärd af en i Norden ej inbemsk form (afbildade 
fig. 158 i "Sv. forns.", samt fig. 61 ocb 62 i "Antiqv. tidskrift f. 
Sverige" 3, sid. 376), det ena sedan länge itubrutet; bitar af smala 
bronstrådar m. m. (Statens Hist. Museum 1056, 1314 ocb 3825; n. 
— "Antiqv. tidskrift f. Sverige" 3, sid. 374.) 

12. Å en odlad mossej börande till Engelstorp i Sand- 
bems socken, Vartofta bärad, Vestergötland, bittades år 1875: 
fem spiralrefflade balsringar ocb en spiralarmring samt bitar möj- 
ligen af en annan dylik ring, allt af brons. (Två balsringar i 
kapten S. Ulfsparres samling i Stockbolm; det öfriga i Statens 
Hist. Museum 5539.) 

13. Under dikesgräfning i en af Ås leds mossar i Åsleds socken, 
Vartofta bärad, Vestergötland, bittades år 1869 på 2 fots djup 
bredvid en större jordfast sten: två bängkärl lika fig. 15 bär of- 
van, en större bopböjd bit af ett dylikt kärl; bitar af spiral- 
refflade balsringar, af en ibålig armring ocb af ett glasögonfor- 
migt spänne (något ovanlig form); 2 nålar med runda skifvor (fig. 
217 i "Sv. forns."); bitar af 3 svärdsklingor; en bel ocb bitar af 
sönderbrutna spjutspetsar; 9 bela ocb ofullständiga bålcelter; en 
smal bålcelt utan ögla, lik fig. 144 i "Sv. forns."; en knif af ovan- 
lig form (fig. 188 i "Sv. forns."); en knif med tånge, utan sirater; 
främre delen af en större knif; en mängd bitar af sågar, lika fig. 
22 bär ofvan; två gjutbufvud; en fyrkantig stång, flere bitar af 
tunna plåtar m. m., allt af brons. De flesta sakerna äro sön- 
driga, tydligen med afsigt sönderbrutna, bopböjda eller bopbam- 
rade och brotten gamla. (Statens Hist. Museum 4127 och Skara 
Museum.) 

14. I en torfmosse vid Slättäng i Vårdkurala socken. Frö- 
kinds bärad, Vestergötland, hittades år 1874: ett stort bäng- 
kärl med genombruten kant, afbildadt fig. 168 ocb 153 i "Sve- 
riges historia", första delen; två "kupor" af olika storlek, den ena 
afbildad fig. 167 å samma ställe; och två glasögonformiga spän- 
nen, allt af brons. (Statens Hist. Museum 5316.) 

1.5. I en torfmosse å Senäte egor i Otterstads socken på 
Kållandsö i Vestergötland, bittades år 1850 på 6 fots djup: 
två bängkärl (det ena afbildadt fig. 248 i "Sv. forns."); en liten 
kupa af samma slag som fig. 14 här ofvan; två smala, spiralreff- 



Digitized by 



Google 



290 OSCAE MONTBLIU». 

lade halsringar, den ena med tunna, ovala ändar, lik fig. 228 oeh 
den andra lik fig. 227 i "Sv. forns."; 2 öppna, smala ringar lika 
fig. 5 här ofvan (men utan det genombrutna, förbindande styc- 
ket); oeh ett glasögonformigt spänne, afbildadt fig. 25 å pl. 3 i 
Nilssons "Bronsåldern", 2:a uppl., samt fig. 179 ä sid. 128 i "Sve- 
riges historia", l:a delen; allt af brons. (Statens Hist. Museum 1580.) 

16. Vid Bräcke i Jerns socken. Nordals härad, Dalsland, 
påträfi^ades år 1853, vid gräfning i en sandbacke nära Venerns 
strand, ett lerkärl innehållande: en hel hålcelt och en mängd bi- 
tar af hålcelter, svärd, såg.ir (fig. 182 1 "Sv. forns."; lika fig. 22 
här ofvan), ringar, knappar m. m., armband (fig. 242 i "Sv. 
forns."), en uträtad metkrok (fig. 202 i "Sv. forns."), några gjnt- 
hufvud (ett af dem afbildadt fig. 207 i "Sv. forns.") och smälta 
klumpar, allt af brons. (Statens Hist. Museum 1995.) 

17. Vid uppgräfning af en större sten å en till Skärje i 
Skee socken, Bohuslän, hörande utmark hittades år 1854: ett 
armband och 4 smala, dubbla spiralarmringar, alla af guld. (Sta- 
tens Hist. Museum 2072. — Se l:a häftet af dessa "Bidrag", sid. 79.) 

18 och 19. Fynden vid Vegstorp och Hogstorp i Kareby 
socken, Bohuslän. Se här ofvan. 

20. I en torfmosse vid Fageråkra i Veddige socken, Viskje 
härad, Halland, anträffades år 1869 på ungefär 1 fots djup: en 
stor, tjock, ihålig, spiralrefflad halsring, med breda, ovala, orne- 
rade ändar, hvilka äro så förenade att ringen ej kan öppnas (fig. 
231 i "Sv. forns."), och två smala spiralrefflade halsringar, lika 
fig. 227 i "Sv. forns.", allt af brons; de mindre ringarne voro om- 
virade med bast och lågo inuti den stora ringen. (Statens Hist. Mu- 
seum 4228 och 5979.— "Hallands Fornminne8för:s årsskrift", sid. 181.) 

21. I en torfmosse vid Näck h alle i Spannarps socken, 
Flimle härad, Halland, fann man år 1865, på 6 fots djup: en 
präktig bronssköld, afbildad fig. 179 i "Sv. forns." (Statens Hist. 
Museum 3420. — "Hallands Fornminnesföns årsskrift", sid. 6 och 69.) 

22. Vid gräfning å "Smörkulleberget" i Skrea socken, 
Årstads härad, Halland, hittades år 1859 en half fot under jord- 
ytan, invid en stenhäll: ett guldkärl, afbildadt fig. 249 i "Sv. 
forns." (Statens Hist. Museum 2604. — "Hallands Fornminnes- 
förenings årsskrift", sid. 62.) 

23. I en mosse i Hjernarps socken, Bjäre härad, Skåne, 
är ett bronskärl af en för Norden främmande form funnet, i hvilket 
lågo två hängkärl lika fig. 248 i "Sv. forns." (Prof. Nilssons nya saml.) 

24. I en kärrmosse vid Kåshesslei Oderljunga socken, 
Norra Åsbo härad, Skåne, har man på 2 fots djup bredvid en 



Digitized by 



Google 



TVÄ BK0NSÅLDER8PYND FRÅN KAREBY 80CKBN. 291 

jordfast sten funnit två spiralrefflade halsringar af bronS; lika fig. 
229 i "Sv. forns." (Statens Hist. Museum 4128.) 

25. Vid Spargott i Sireköpings socken, Luggude härad, 
Skåne, hittades år 1859 under plöjning tre halsringar af brons. 
(Statens Hist. Museum 2613.) 

26. Vid ROnneberga högar i Rönnebergs härad, Skåne, 
hittades år 1854 nio hela halsringar, smala, spiralrefflade och 
lika fig. 227 i "Sv. forns.", samt flere bitar af nio andra dylika 
ringar, allt af brons. (En del af fyndet förvaras i Lunds Mu- 
seum. — [Dansk] "Antiqvarisk Tidskrift", 1855—1857, sid. 85.) 

27. I Asmundtorps torfmosse i GuUarps socken, Onsjö hä- 
rad, Skåne, hittades år 1827 en hel och två söndriga halsringar 
af brons. (Statens Hist Museum 472. — '*Nordisk Tidskrift f. 
Oldkynd." I, sid. 240.) 

28.- I en torfmosse i Saxtorps socken, Harjagers härad, Skåne, 
har man Kr ett par år sedan funnit: fyra bronshalsringar, af 
hvilka två voro lika fig. 229 i '*Sv. forns."; tre ringar hängde på 
den Qerde. (Troligen sålda till England. — Meddelande af hr 
doktor G. Brunius i Landskrona.) 

29. I Hofterups torfmosse, Harjagers härad, Skåne, hit- 
tades 1873 : 2 bronshalsringar, lika fig. 229 i "Sv. forns." (D;r G. 
Brunii samling i Landskrona.) 

30. Å ett hemman i Odarslöf, Torna härad, Skåne, har 
man for flere år sedan vid dikning funnit: 5 hela och 5 mer eller 
mindre söndriga hålcelter; eggarne af 2 dylika; 12 hela och 12 
sönderbrutna sågar, lika fig. 22 här ofvan; 4 gjuthufvud och en 
liten klump, allt af brons. (Lunds Museum. — N. G. Bruzelius, 
"Svenska fornlemningar" 1, sid. 44.) 

31. Vid Trolleberg i Skåne, nära Lund, hittades år 1853 
4 hela halsringar, smala, spiralrefiHade och lika fig. 227 i "Sv. 
forns.", samt 6 bitar af 2 dylika ringar, allt af brons. (Lunds Museum.) 

32. Under plöjning på en åker vid Pile i Tygelsjö socken, 
Oxie härad, Skåne, anträffades år 1864: 7 hela och 4 ituhuggna 
skaftcelter, alla af ungefär samma form (en af dem afbildad fig. 
140 i "Sv. forns."); två skaftcelter lika fig. 138 i "Sv. forns."; två 
dolkar lika fig. 167 och två dolkklingor lika fig. 170 i samma 
arbete; flere ringar som äro släta (ej vridna), öppna, ganska 
tjocka och mot ändarne afsmalnande; bitar af andra prydnader 
m. m., allt af brons och vägande tillhopa 13.79 "S. Många af 
dessa saker visa genom brottytornas erg, att de blifvit sönder- 
huggna före nedläggandet i jorden. (Statens Hist. Museum 3311. 
— Att fyndet bör hänföras snarare till den äldre än till den 



Digitized by 



Google 



292 OSCAR MONTELIUS. 

yngre delen af bronsåldern, har jag anmärkt i "Compte rendu 
du Congrés de Stockholm", sid. 913, not 5.) 

33. I en torfmosse vid Vemmerlöf i Skytts härad, Skåne, 
anträffades år 1812, tätt under jordytan: tre smärre hängkärl, lika 
fig. 247 och 248 i "Sv. forns."; en liten "kupa" af samma slag 
som fig. 14 här ofvan; 5 tjocka, ihåliga, grnndt spiralrefflade hals- 
ringar, som kunna öppnas genom uttagande af ett stycke (fig. 
233 i "Sv. forns."); 3 hålcelter och en något krokig knif, utan si- 
rater, med tunn, fyrsidig tånge; samt ett par andra, nu förstörda 
saker, allt af brons. (Statens Hist. Museum 2548. — "Iduna" 6, 
sid. 49; två kärl, kupan, en ring oph knifven äro af bildade der å 

pi. I ) 

34. Uti en torfmosse kallad Amossen i Stora Slågarps soc- 
ken. Skytts härad, Skåne, hittades år 1848 fem spjutspetsar af 
så tunn brons, att de ej gerna kunnat användas såsom vapen; en 
af dem är afbildad fig. 175 i "Sv. forns." (Statens Hist. Museum 
2549 och 2918, samt Lunds Museum. — "Antiqv. tidskrift f. Sve- 
rige" 3, sid. 298.) 

35. Vid Fredshög i Skytts härad, Skåne, fann man år 
1853 bredvid en större sten en lerurna, i hvilken spår af ben ej 
fanns, men som innehöll: 4 halsringar, en armring, två glasögon- 
formiga spännen, 4 sönderbrutna svärd, 6 spjutspetsar, 1 itubruten 
skaftcelt, 6 hela och 7 sönderbrutna hålcelter, 6 skaror, 3 gjut- 
hufvud samt bitar af andra saker, allt af brons; de flesta sakerna 
voro mer eller mindre ofullständiga. (Lunds Museum. — Bruze- 
lius, "Svenska fornlemningar" 1, sid. 45.) 

36. Å Skegrie egor i Skytts härad, Skåne, hittades år 
1817 under en stor sten flere skaftcelter m. m.* af brons. (Två 
till detta fynd hörande skaftcelter och två spjutspetsar förvaras i 
Statens Hist. Museum, N:o 422, och två skaftcelter i Lunds Museum. 
— "Iduna" 8, sid. 102, not.; "Bihang till Lunds Veckoblad" för den 
2 Sept. 1818.) 

37. I Trelleborgs torfmosse, Skåne, hittades år 1845: en 
större, spiralreflFlad halsring, på hvilken tre tunna, runda brons- 
skifvor hänga, afbildad fig. 188 å sid. 130 i "Sveriges historia", 
första delen; samt tre spiralrefi'lade halsringar, den ena slutande 
i smala ovaler, allt af brons. (Statens Hist. Museum 1407.) 

38. I en liten torfmosse kallad Orbyngskärret å Tågarps 
egor i Tommarps socken nära Trelleborg i Skåne hittades år 
1845 fjorton harzkakor, som troligen tillhöra bronsåldern, och af 
hvilka en är afbildad fig. 194 i "Sv. forns."; kakorna stodo på 
kant tätt bredvid hvarandra. (Statens Hist. Museum 2918. — 



Digitized by 



Google 



TVA BRONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 293 

Brazelius, "Svenska fornlemningar" 1, sid. 71; "Antiqv. tidskrift 
f. Sverige" 3, sid. 296 och 422.) 

39. Vid Lilla Beddinge i Vemmenhögs härad, Skåne, 
har man funnit, några hundra fot frän strandbrädden och på nå- 
gra fots djup i sanden: två ovanligt stora och präktiga skaft- 
celter af brons med afrundad, mycket utsvängd egg, nära lika 
hvarandra; den ena af dem är, i hälften af verkliga storleken, 
afbildad fig. 26 å sid. 44 i tredje bandet af "Svenska fornmin- 
nesföreningens tidskrift''. (Lunds Museum.) 

40. Från bottnen af en torfmosse vid Ystad i Skåne upp- 
togs år 1855 en liten vagn af brons (fig. 225 i ''Sv. forns.), på 
hvilken utan tvifvel en bronsskål fordom varit fästad. (Statens 
Hist. Museum 279L — "Vitterh. Akad. Månadsblad" 1873, sid. 4.) 

41. I en torfmosse vid Balkåk ra nära Ystad i Skåne hit- 
tades år 1847 en stor kronlik bronsprydnad (fig. 254 i "Sv. forns."), 
som troligen hört till ett (tempel')kärl af trä. (Statens Hist. Mu. 
seum 1461.) 

42. I Sönnarslöfs socken, Gärds härad, Skåne, hittades 
omkring år 1860, vid stenbrytning i en sandbacke: ett hängkärl, 
närmast likt fig. 247 i "Sv. forns.", en celt och flere andra, nu för- 
störda saker, allt af brons. (Kärlet och celten förvaras i löjtnant 
Göran von Essens samling.) 

43. Å ÖUsjö bys egor i Skepparslöfs socken, nära Kristian- 
stad i Skåne, hittades år 1818 under stenbrytning '1 en natur- 
lig backe, men inom en egen stensättning" : 2 hängkärl (fig. 
247 i "Sv. forns."); "stycken af en kopparpiece, som tyckes hafva 
utgjort en grepe, måhända till ett af kärlen" (troligen en hals- 
ring); samt 2 hålcelter, allt af brons. Celterna lågo i det ena 
hängkärlet och voro omgifna af "grepen"; ingen aska fanns uti 
kärlet. (Lunds Museum. — "Bihang till Lunds Veckoblad" för 
den 2 September 1818.) 

44. Vid Balsby i Nosaby socken, Villands härad, Skåne, 
fann man år 1851 på 1,5 fots djup under jordytan: ett guldband 
med klufna och i spiral upprullade ändar ("diadem", afbildadt fig. 
239 i "Sv, forns."), samt 3 massiva bronsyxor, af hvilka en är af- 
bildad fig. 133 i "Sv. forns." Yxorna lågo i rad bredvid hvar- 
andra på en stenhäll, och guldbandet vid ena sidan af dem. (Sta- 
tens Hist. Museum 1665.) 

45. I en större sandhåla, der sten under våren uppbrutits, 
å Nymö egor i Nymö socken, Villands härad, Skåne, anträffa- 
des sommaren 1873: tio bronssaker af ovanlig form, troligen hö- 
rande till seltyg och af bildade fig. 36, 37 och 38 å sid. 31 i 



Digitized by 



Google 



294 oscAa montelius. 

'"Ftihrer durch das Museum vaterländischer Alterthtimer in Stock- 
holm"; fyra äro lika fig. 36, fyra lika fig. 37 och två lika fig. 38. 
(Statens Hist. Museum h097.) 

46. I en stenklyfta vid Asarum i Bräkne härad, Blekinge, 
har man funnit 12 brons- tutuli, lika fig. 180 i "Sv, forns." (En 
af dem förvaras i Statens Hist. Museum, 1452: 2 7 6.) 

47. Vid Mjövik i Nättraby socken, Blekinge, hittades år 
1847 i jorden, endast 3 famnar från hafsstranden: ett guldkärly 
afbildadt fig. 169 å sid. 122 i första delen af "Sveriges historia". 
(Statens Hist. Museum 1426.) 

48. På utmarken mellan Hörninge by och Skedemosse i 
Köpings socken på Öland har man (före 1844), på två fots djup 
under jordytan, funnit: 2 smala spiralrefi^lade halsringar af brons, 
lika fig. 227 i "Sv. forns." (Statens Hist. Museum 1077.) 

49. Vid Alf var a i Boda socken på Öland hittades år 1858 i 
jorden nära bostäderna: en spiralrefflad halsriug, med stora ovaler 
vid ändarne, samt fyra sönderbrutna smala, spiralreflTlade hals- 
ringar, lika fig. 227 i "Sv. forns.'', allt af brons. (Statens Hist. 
Museum 2453.) 

50. Vid Libbenarfve i Hafdhems socken på Gotland hit- 
tades år 1865: två smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 
i "Sv. forns."; 13 smärre, släta, öppna ringar; en nål med stor 
rund skifva, lik fig. 218 i "Sv forns."; samt en hålcelt, allt af 
brons. Nålen och de flesta ringarne äro sönderbrutna och brot- 
ten gamla. (Statens Hist. Museum 3382.) 

51. Vid Gimrings i Hafdhems socken på Gotland fann 
man år 1864: fyra smala, spiralreflnade halsringar, lika fig. 227 i 
"Sv. forns.", samt två smärre, släta, öppna ringar, allt af brons. 
Å två af de förra ringarne är den ena ändan afbruten och brot- 
ten gamla. (Statens Hist. Museum 3267.) 

52. Vid Mickelbys i Gerums socken på Gotland barman 
funnit: 5 hela, smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i "Sv. 
forns."; bitar af 4 dylika ringar; 4 armringar (fig. 238 i "Sv. 
forns."); samt en hålcelt, allt af brons. (Statens Hist. Museum 
2962.) 

53. Vid Vesterby i Sanda socken på Gotland hittades 
år 1874 under dikesgräfning i en åker, på 1,5 fots djup under 
jordytan: 4 hela, smala halsringar, spiralrefflade (endast åt ett 
håll), med släta, fyrkantiga, i spiral utåt upprullade ändar'; 3 

' Statens Hist. Museum eger inga andra halsringar af denna form än 
de vid Vesterby funna. En liknande ring af guld och två af brons 



Digitized by 



Google 



TVÄ BKONSÄLDBRSFYND FRÄN KaUEBY SOCKEN. 295 

andra hela halsringar; af hvilka en är sluten så att den ej kan 
öppnas och en annan slutar i öglor; en sönderbruten halsring; 
20 bitar af minst 6 smärre ringar (armringar); allt af brons och 
de flesta brotten gamla. (Statens Hist. Museum 5248.) 

54. Vid Ekes i Bro socken på Gotland fann man år 1871 
i en åker under en större sten^ "utan märken efter ben eller an- 
nat'*: 10 små slutna, släta ringar, 0,6 tum i inre diameter, af 
hvilka två hänga i hvarandra (troligen gjutna så); ett bängsmycke 
af tre randa bronsplåtar (fig. 226 i "Sv. forns."); en "stångknapp" 
lik fig. 225 i "Sy. forns.'^; en spjutspets; en knif af samma slag 
som fig. 190—192 i "Sv. forns." och en syl lik fig. 13 här ofvan, 
allt af brons. (Statens Hist. Museum 4583.) 

Ej blott från andra delar af Skandinavien ^, isynnerhet från 
Danmark^, utan äfven från många länder utom Norden ^ äro dy- 
lika mossfynd och markfynd från bronsåldern kända. De an- 
träffas under liknande ft^rhållanden som i vårt land, och sakerna 
äro ofta sönderbrutna. Det största fynd af detta slag, som hittills 
blifvit beskrifvet, gjordes i slutet af sistlidna år (1876) vid gräf- 
ning nära kyrkan San Francesco i staden Bologna i norra Ita- 
lien. Man fann der på omkring 7 fots djup ett mycket stort ler- 
kärl, i hvilket med synnerlig omsorg voro nedpackade ej mindre 
än fjortontusen (14,000) bronssaker, eller bitar deraf, såsom: spjut- 
spetsar, svärd, dolkar, knifvar, skaror, yxor, celter, mejslar, så- 
gar och andra verktyg; betsel, armringar och andra ringar, spän- 
nen (omkring 2,400 stycken!), nålar, knappar, bälten, delar af 
kärl, en illa gjord menniskobild m. m., samt en mängd större och 
mindre klumpar, allt af brons och vägande tillsammans nära 



äro funna i en torfmossc vid Ärup i Yeile amt, Jylland (Madsen, 
"Broncealdercn" II, pl. 23, fig. 4 — 6). En dylik bronsring, funnen 
i Schweiz, är afbildad af Chantre, "Age du bronze", texten. I, sid. 
177; jfr pl. L fig. 4 (funnen i Frankrike). 

^ De från Norge kända fynd af detta slag äro beskrifna af Nicolaysen 
i "Arsberetuing af Föreningen til norske Fortid smindesmerkers Be- 
väring" för 1875, sid. 180 o. följ. 

* Woraaae i "Arböger for nordisk Oldkyndighed" 1866, sid. 313 o. 
följ.; Engelhardt i samma tidskrift 1868, sid. 121 o. följ. 

' Några äro af mig anförda i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" 3, 
sid.^ 253, 254, 419 och 420. De från Frankrike och Schweiz äro 
nyligen beskrifna af Chantre i hans praktverk "Age du bronze", 2:a 
delen, sid. 71 o. följ. 



Digitized by 



Google 



296 OSCAR »fONTEUUS. 

1,500 kilogram (mer än 35 centner) K I kärlet lågo äfven några 
gjutformar, en af lera och de andra af brons \ 

Några af dessa markfynd och mossfynd bestå, såsom det 
stora fyndet i Bologna, af sönderbrutna eller af atinan orsak 
obrukbara bronsarbeten, som troligen samlats för att användas 
vid gjutningen af nya saker; andra bestå af redskap använda vid 
bronsgjutning, samt nygjutna, stundom ej färdiga arbeten, som 
tydligen äro tillverkade inom landet; andra äter, innehållande 
saker hvilka ej äro förfärdigade inom landet, synas vara en hand- 
landes förråd af föremål införda frän utlandet; och slutligen fin- 
nas många, som ej synas kunna hänföras till något af dessa slag, 
utan hvilka böra betraktas såsom de en person tillhörande vapen, 
smycken eller dyrbarheter, hvilka han af en eller annan orsak 
nedlagt i jorden eller vattnet. Det bör härvid ihågkommas, att 
bronsen var mycket dyrbar i Norden under bronsåldern, emedan 
den måste hemtas lång väg från främmande land, hvarför det är 
troligt, att den då användes såsom betalningsmedel, på samma 
sätt som guld och silfver i senare tid, och att många af de små 
bronsbitar, hvilka förekomma i fynden från bronsåldern, äro af- 
huggua för detta ändamål. 

Utom dessa frän bronsåldern härstammande fynd har man 
under liknande förhållanden inom och utom Sverige anträffat en 
stor mängd fynd från stenåldern ^ liksom från jernåldern^ och 
följande tid ända till vårt århundrade -\ Vi se häraf, huru bruket 
att åt jorden eller vattnet — de nuvarande torfmossarne hafva 
fordom varit sjöar — anförtro större eller smärre samlingar af 
stundom mycket dyrbara saker icke är något för bronsåldern 
egendomligt, utan tillhört så godt som alla tider. 

^ J. Gozzadiui, "Note sur une Cachette de fondeur ou Fonderie å 
Bologne*' i "Matériaux pour rhistoire primitive et naturelle de rbomme" 
1877, Maj. Af samma berättelse kan man ej se, huruvida något 
jern fanns bland dessa saker, hvilka synas tillhöra en tid, då jernet 
ej var helt och hållet okändt; i en af Desor gifven kort berättelse 
om fyndet säges också, att spår af jern förekommit. 
. * Enligt Desor. 

' Montelius, "Sveriges forntid", texten, första häftet, sid. 149. 

* "Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar" 1, sid. 205, 229 
och 320. 

* Flere i svensk jord funna smärre silfverskattcr från 1500- och 1600- 
talen förvaras i Statens Hist. Museum. Ännu fråu detta århundrade 
har man berättelser om att silfver och andra dyrbarheter blifvit ned- 
gräfda i jorden eller gömda bland stenar; så skedde på norska ku- 
sten under kriget med England 1807 ("Årböger for nordisk Oldkyn- 
dighed" 1877, sid. 137, not. 4). 



Digitized by 



Google 



TVÅ BRON8ÄLDBR8PYND FRÅN KARBBY SOCKEN. 297 

De orsaker som föranledt nedläggandet hafva säkerligen va- 
rit flere. En vigtig har varit önskan att gömma d)'r barheter, som 
man ej trott sig kunna på något bättre sätt skydda för en annal- 
kande fiende, eller som man ville för någon tid förvara på ett 
säkert, endast af egaren kändt ställe; egarens död eller andra 
orsaker hafva sedan vållat, att det nedlagda icke blifvit åter upp- 
taget, förr än det i vår tid af en händelse påträffats. 

Det har emellertid visat sig, att, om ock nedläggande af dyr- 
bara .saker i den afsigten att framdeles åter upptaga dem ofta 
förekommit, man dock ej häri kan se förklaringen för alla här i 
fråga varande fynd, bland annat derför, att icke alla de tydligen 
med afsigt sönderbrutna eller sammanböjda sakerna kunna hafva 
blifvit så behandlade endast för att smältas ned och gjutas om 
eller för att lättare gömmas i jorden. Några fynd hafva troligen 
tillkommit som ofifer åt gudarne, andra nedlagts i den tro, att de 
skulle komma egaren till godo i ett kommande lif ^ Att våra 
förfäder haft denna tro visas af ett ställe i Snorre Sturlassons 
"Ynglingasaga'^ (kap. 8), der det omtalas, huru Oden sagt, att 
"enhvar skulle komma till Valhall med dylika skatter som han 
hade med sig pä bålet; det skulle han ock njuta, som han sjelf 
hade i jord grafvit". 

Att i afseende på hvarje markfynd och mossfynd från brons- 
åldern afgöra, hvilken af de nu antydda orsakerna varit den ver- 
kande, är naturligtvis i allmänhet omöjligt. 

I detta som i andra fall sprida förhållandena hos nu lefvande 
folk på lägre bildningsgrad mycket ljus öfver de företeelser vi 
möta vid studiet af forntiden. Så läsa vi t. ex. i Dttbens ''Lapp- 
land och lapparne" (sid. 183) följande, som i mer än ett hänse- 
ende är af intresse: '^I silfver ega de rika lapparne ofta ganska 
mycket, både specier och silfversaker, ända till några hundrade 
lod. Förr brukade allmänt husbonden, då han hade samlat nå- 
got, nedgräfva detta eller gömma det under stenar; stundom med 
mera omständlighet i en låst ask, i koppar- eller messingskittlar, 
i gropar väl öfvertäckta med bräder, torf och jord. Men då han 
icke omtalade stället för någon, hände stundom, att han dog, 
utan att hinna meddela det, och på sådant sätt hafva en mängd 
samlade skatter gått förlorade. Man har exempel på att lappen 
sjelf så illa bestämt nedgräfningsstället, att han icke kunnat åter- 



* Worsaae, "Om nogle Mosefund fra Broncealderen" i "Årböger for 
nordisk OKlkyndighed" 1866, sid. 313; Sophus Muller i samma tid- 
skrift, 1876, sid. 269. 



Digitized by 



Google 



298 OSCAR MONTELIUS. 

finna sin skatt; för några år sedan hände det en Jockniokks- 
lapp, att han blef blind oeh icke kunde beskrifva gömstället, så 
att familjen kunde finna rätt på skatten. Med denna nedgräfning 
af pengar, som omtalas af de flesta författare, är för resten ett 
egendomligt förhållande. Det synes icke ske af rädsla för tjuf- 
var, ty sådane finnas ej i Lappland. Sannolikt ligger en gam- 
mal tolktro der bakom. Högström säger: De nedgräfva väl sina 
penningar, men hålla intet annat doldt, än det som de nedgrafvit 
på ett visst ställe af sina land, hvilket de förärat som en gåfva 
eller tacksamhetstecken åt sjelfva landet, hvilket de hvarken få 
uppenbara eller sjelfva röra vid. Och Leem berättar, att en lapp, 
tillspord h vårföre han gömde sina penningar, svarade: Om mina 
penningar efter min död föUe i andras händer, hvad skulle jag 
då hafva att lefva af i de dödas land". En sådan nedgräfning 
lär ännu, om ej så allmänt som förr, förekomma i vissa lapp- 
marker. 



Vi skola nu något närmare betrakta de särskilda fornsaker, 
som förekommit i fynden från Vegstorp och Hogstorp, för att 
bland annat söka utreda, huruvida de äro förfärdigade i Norden 
eller införda hit från främmande land. 

HängJcärl af samma form som fig. 2 och 15 här ofvan, dels 
med dels utan invikt genombruten kant, äro funna på flere stäl- 
len i Norden. Från Sverige känner man för närvarande följande: 

1. Ett kärl, utan sirater, af samma form som fig. 15, men 
med två aflånga hål invid öfre kanten i stället för de två uppstå- 
ende öglorna; funnet vid Spelvik i Södermanland (se sid. 288 N:o 9). 

2. Ett söndrigt, funnet vid Rud i Vermland (se sid. 288 N:o 11). 

3—5. Tre funna i Åsleds mosse, Vestergötland (sid. 289 N:o 13). 

6. Ett, afbildadt fig. 168 och 153 i l:a delen af "Sveriges hi- 
storia'', funnet i en mosse vid Slättäng i Vestergötland (se sid. 
289 N:o 14). 

7—8. Två kärl (det ena afbildadt fig. 248 i "Sv. forns.") 
funna i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 N:o 15). 

9. Smärre bitar af ett sådant kärl funna, jemte två glasögon- 
formiga spännen, lika fig. 6 här ofvan, vid Leaby i Karleby soc- 
ken, Vestergötland. (Skara Museum.) 

10. Ett litet funnet, 3 fot djupt under jordytan, å Klättene 
egor i Lyse socken, Bohuslän. (Uddevalla Museum.) 

11. Ett funnet i Vegstorps mosse, Bohuslän (fig. 2 här ofvan). 

12. Ett funnet vid Hogstorp i Bohuslän (fig. 15 här ofvan). 



Digitized by 



Google 



TVX BR0NSÅLDBR9FYND PKAn KAREBY SOCKEN. 299 

13. Ett troligen funnet i Bohnslän. (Uddevalla Masenm.) 

14. Bitar af ett sådant kärl och af en spiralrefflad halsring 
med ovala, tanna ändar, samt en spiralplatta af en nål (?), funna 
bland obrända ben i en 14 fot lång hällkista i ett stenröse vid 
Hofs by i Vexiö socken, Småland. (D:r Wittlocks samling i Vexiö. 
— Wittlock, "Jordfynd från Värends för-historiska tid", sid. 57.) 

15. Ett mycket stort, men utan inböjd kant och med två af- 
]ångt fyrkantiga hål nära kanten i stället för öglor, funnet jemte 
en stor, öppen, ihålig halsring med ovala ändar (af hvilka den 
ena ses fig. 232 i "Sv. forns.") i ett större stenröse vid Bjurvik i 
Hjorteds socken. Södra Tjust härad, Kalmar län; inga ben om- 
talas. (Statens Hist. Museum 4323.) 

IG. Ett stort med inböjd, genombruten kant (nu sönderbrutet), 
fonnet vid Ingelstorp i Dörby socken. Norra Möre härad, Kalmar 
län. Betäckt med vacker, glänsande, mörkgrön erg. (Statens 
Hist. Museum 1304: 1 83 1.2.) 

17. Ett, af hvars botten en del är afbildad fig. 252 i "Sv. 
forns.", funnet, jemte en kupa lik fig. 1 här ofvan och två 
bronsringar, i jorden under ett stenröse vid Thorstorp i Söder- 
åkra socken. Södra Möre härad, Kalmar län; inga ben omtalas. 
(Statens Hist. Museum 1453: 309.) 

18—19. Två, lika fig. 248 i "Sv. forns.", funna uti ett brons- 
kärl af annat slag i en mosse vid Hjernarp, Skåne (se sid. 290 
N:o 23). 

20—22. Tre, af hvilka ett har fördjupade sirater, funna i en 
torfmosse vid Vemmerlöf i Skåne. Två af dessa, ej stora, kärl 
äro afbildade å pl. I i 6:te häftet af "Iduna". (Se sid. 292 N:o 33.) 

23. Ett mindre kärl funnet i Östra Torps socken, Skåne, tro- 
ligen tillsammans med ett söndrigt glasögonformigt spänne af 
brons (äldre form); både kärlet och spännet hafva nu samma 
färg, antydande' att de hittats i torfmosse. (Statens Hist. Mu- 
seum 5022.) 

24. Ett närmast likt fig. 247 i "Sv. forns." (fördjupade, med 
mörkbrun harz fylda sirater), funnet i Sönnarslöfs socken, Skåne 
(se sid. 293 N:o 40). 

25 — 26. Två funna jemte celter m. m. vid Öllsjö i Skåne. Det 
ena kärlet, afbildadt fig. 247 i "Sv. forns." ', har fördjupade, harz- 
fylda sirater; det andra är dylikt, men siraterna endast grundt 
inslagna (se sid. 293 N:o 43). 

' Herr Amanuensen Söderberg vid Lunds Museum har benäget upplyst, 
att originalet till denna fig. hör till fyndet vid Öllsjö och ej är, så- 
som förut uppgifvits, funnet vid Herrestad. 



Digitized by 



Google 



300 OSCAR M0NTELIU9. 

27—28. Två funna i Skåne, på ej närmare kända ställen; 
färgen antyder, att de äro fanna i torfmossar. (Statens Hist. 
Musenm 2549.) 

29. En bit af ett större kärl, med mörkgrön glänsande erg, 
funnet i Skåne på okändt ställe. (Statens Hist. Musenm 2548.) 

30 — 31. Två funna på olika ställen i Skåne. (Lunds Musenm.) 

32. Ett funnet i Skåne. (Malmö Musenm.) 

33. Ett söndrigt, funnet i Skåne. (Afl. Öfverjägmästaren Sjö- 
kronas samling.) 

Antalet nu kända svenska bronskärl af ifrågavarande slag 
är således 33, af hvilka 1 är funnet i Södermanland, 1 i Verm- 
land, 7 i Vestergötland, 4 i Bohuslän, 4 i Småland (1 i Krono- 
bergs län och 3 i Kalmar län), samt IG i Skåne ^ Endast tre af 
dem (Nris 6, 11 och 16) hafva sådan inböjd genombruten kant 
som ses å fig. 2. 

Från Norge känner man tre sådana bronskärl * och från Dan- 
mark ett stort antal ^5 Kjöbenhavns Museum eger omkring 50 af 
samma former som våra fig. 2 och 15. 

Utom Skandinavien äro dylika kärl endast funna i norra 
Tyskland, och der i ett antal betydligt mindre än det man träf- 
fat i de tre nordiska länderna ^ 

Dessa präktiga och om icke ringa konstfärdighet vitnande 
bronskärl äro utan tvifvel tillverkade i Skandinavien och norra 
Tysklands Man har visserligen förnekat detta och påstått, att 

' Dessutom förvaras i Statens Hist. Museum dels ett större stycke af 
ett bronskärl, som till arbetssätt och sirater liknar de vanliga häng- 
kärlen, ehuru det icke synes hafva haft samma form som dessa (utan 
nummer; fyndorten okänd); dels en liten rund bronsdosa med tvA 
uppstående öron och fördjupade sirater å bottnen, lik fig. 13 å sid. 
496 i "Compte rendu du Congrés de Stockholm" (funnen i Simris 
socken, Skåne, och nyligen skänkt till Museet af hr professor Nilsson). 

^ Ett funnet, jemte^ en "kupa" lik fig. 1 här ofvan, vid Bentsrud i 
Bratsbergs amt ("Arsberetning af Föreningen til norske Fortidsmindes- 
raerkcrs Beväring* för 1870, sid. 74, pl. 1, fig. 4); och två häng- 
kärl funna tillsammans med ett glasögonformigt bronsspänue, likt fig. 
G här ofvan, vid Kamfjord i Jarlsberg och Larviks amt (årsber. af 
samma förening för 1874, sid. 75, pl. 2, fig. 7 och 8). 

* Flere äro afbildade i Worsaae*8 "Nordiske Oldsager", fig. 281; i 
Madsens "Broncealderen" I, pl. 36, och II, pl. 18, 20, 21, 30; i 
(dansk) "Antiqvarisk Tidskrift" 1858—1860, sid. 6. 

^ Sophus Muller i "Arböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 211, 
not 5; sid. 212, not 1; samt sid. 213, not 1 och 2. 

^ Den nu följande bevisningen för dessa kärls nordiska ursprung är 
lånad ur min afhnndling "Sur Tage du bronzc en Suéde" i "Compte 



Digitized by 



Google 



TVÅ BRONSÅLDBRSPYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 301 

de utgått från etruskiska verkstäder i; men det enda bevis, man 
kunnat anföra för ett sådant påstående, är att dessa kärl äro allt 
för väl gjorda och att de vitna om allt för god smak {l')v att 
kunna vara tillverkade i Norden. Detta skäl är doek naturligtvis 
ieke i ocb för sig afgörande, då det är fråga om en tid, i afse- 
ende på hvilken man ieke känner något annat om nordbons konst- 
färdighet än det, som fornsakerna sjelfva förtälja oss. Jag är 
också öfvertygad om, att de nyss nämnda kärlen äro förfärdi- 
gade här i Norden; en åsigt som grundar sig på följande skäl: ^ 

1. De i fråga varande bronskärlen äro så talrika i Skandi- 
navien och i den del af norra Tyskland, hvilken hör till det skan- 
dinaviska området, att man redan känner mer än ett hundra så- 
dana kärl från detta område, funna på nära hundra olika ställen 
från Norge till trakten af Harz. Deremot har man aldrig hittat, 
eller åtminstone aldrig tillvaratagit, något dylikt kärl hvarken i 
Italien, eller andra delar af Europa utom Norden. 

2. Man kan här i Norden följa utvecklingen af den till brons- 
ålderns senare del hörande typen fig. 2 ur en form, som tillhör den 
nordiska bronsålderns äldre del. I våra trakter äro icke blott 
alla de olika skedena af denna utveckling återfunna, utan de visa 
sig också alla vara egendomliga för Norden, emedan de icke äro 
kända från andra länder. 

3. De nu i fråga varande hängkärlen äro, liksom andra 
skandinaviska bronsarbeten från bronsåldern, gjutna ' och icke 
hamrade såsom ett stort antal af de samtida sydeuropeiska brons- 
kärlen. 

4. De ornament, hvilka pryda hängkärlen af samma ^^lag 
som fig. 2 och 15, likna fullkomligt dem, som vi se på en mängd 
andra skandinaviska arbeten från samma tid, men som aldrig 
förekomma på fornsaker från Italien eller andra delar af Europa. 

Det är visserligen sant, att några af de nordiska hängkärlen 
äro prydda med uppböjda punkter och koncentriska kretsar, hvilka 

rendu du Congrés de Stockholm'*, sid. 500, och derefter intagen i 
"Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar", del. 1, sid. 142. 

* Hostmann, "Der Urnenfriedhof bei Darzau" (Braunschweig, 1874), 
sid. 41 och 42, not. Jfr Genthe, "Ueber den etruskischen Tausch- 
handel nach dem Norden" (Frankfurt am Main, 1874), sid. 27. 

^ Jfr min uppsats i "Äntiqvarisk tidskrift för Sverige" 3, sid. 275. 

' Såsom det vid beskrifningen öfver kärlen från Yegstorp och Hogs- 
torp är anmärkt, ses ännu lemningar af de vid gjutninjs^en använda 
stöd, som hållit den inre och yttre formen i rätt läge; äfven å de 
andra hängkärlen ses mer eller mindre tydliga märken efter dylika 
små stöd. 



Digitized by 



Google 



302 OSCAR MONTELIUS. 

vid första påseendet synas vara drifna ^ Men om man uppmärk- 
samt betraktar dem, finner man snart, att de äro frambragta ge- 
nom gjatning. Utan tvifvel böra vi i dessa ornament — liksom 
i dylika, hvilka förekomma på några nordiska spännen af samma 
förm som fig. 6 och andra arbeten ^ — se efterbildningar efter 
de drifna punkter och koncentriska kretsar, som pryda de från 
södra Europa under den senare delen af vår bronsålder hit in- 
förda guldkärlen och andra saker. Således, långt ifrån att detta 
märkliga förhållande skulle vara ett stöd för åsigten om kärlens 
sydländska ursprung, kunna vi med skäl deri se ett ytterligare 
bevis för, att de äro tillverkade i Norden. Det vitnar tillika om 
den skicklighet, hvarmed nordborne visste att med sin gjutning 
efterhärma de präktiga arbeten, som de erhöllo från sydligare 
länder, der konstfärdigheten redan gjort betydande framsteg, och 
der man sedan länge kände andra sätt att bearbeta bronsen än 
genom gjutning, fortfarande den enda metod som Nordens invå- 
nare egde till sitt förfogande. 

5. Till alla dessa skäl, hvilka synas mig böra vara i och för 
sig sjelfva fullt öfvertygande, kommer slutligen, att man vid Sand- 
ager på Fyen har anträffat ett med den inre lerkärnan ännu 
fyldt hängkärl, hvilket synes hafva misslyckats i gjutningen. Si- 
raterna, som pläga i rikt mått pryda bottnen af dessa kärl och 
som tydligen anbragts efter gjutningen, saknas ännu på detta. 
Det är naturligtvis mer än osannolikt, att ett sådant halfiärdigt 
och obrukbart arbete förts den långa och besvärliga vägen från 
södra Europa, isynnerhet då den ännu qvarsittande lerkärnan så 
betydligt ökade dess vigt, utan att vara af någon nytta. 

Att de flesta sirater som pryda dessa kärl äro med en stäm- 
pel (puns) inslagna, ses af märken på insidan. Genom nyligen i 
Kjöbenhavn företagna försök har det utrönts, att sådana inpun- 
sade sirater kunna åstadkommas med stämplar af brons, hvilka 
till och med kunna vara gjorda af samma bronslegering som det 
föremål hvarpå man arbetar ^. Dessa föreök äro af synnerligen 
stor vigt, emedan de bevisa grundlösheten af åtskilliga främ- 



^ Mndsen, "Broncealderen" I, pl. 36, fig. 2; Lindenschinit, "Die Al- 

terthumer unserer heidnischen Vorzeit", andra delen, haft. 9, pl. 1, 

fig. 3 och 4. 
2 "Sv. forns.", (ig. 223; Madsen, "Broncealderen" I, pl. 30, fig. 11, 

och pl.*39, fig/ 7. 
* Sophus Mulier i "Archiv fiir Anthropologie" (Braunschweig, 1877), 

tionde bandet, sid. 39. 



Digitized by. 



Google 



TVÄ BRONSÄLDERSFYNI) FRÄN KAREÖY SOCKEN. 303 

mande forskares påstående, att dylika sirater kunna åstadkommas 
endast med stålpunsar. 

Redan för några år sedan sökte jag ådagalägga \ huru dessa 
bängkärl småningom utvecklat sig ur ett slags smärre, runda, med 
lock försedda dosor af brons, som anträffas i norra Tyskland och 
södra Skandinavien 2. Dessa dosor äro troligen efterbildningar 
i brons af trädosor. Formen är naturligare för en dosa af trä, 
än tör en af brons; de uppstående fyrkantiga öglor, som finnas å 
dosan liksom å lockets midt, och hvilka tjenat till att genom en 
regel fasthålla locket '', likna dem som pläga förekomma å dosor 
och askar af trä; bronsdosornas upphöjda ränder torde vara efter- 
bildningar efter de band som sammanhållit trädosan; äfven de 
fördjupade, med mörkbrun harz fylda sirater, som pryda brons- 
dosornas bottnar, påminna både genom form och färg om de si- 
rater som ses på några från bronsåldern till vår tid bevarade 
träkärl 1 

Nyligen bar väl en annan åsigt om förhållandet mellan de 
olika slagen af dessa bronskärl framstälts af den danske fornfor- 
skaren Sophus Miiller^, men här är ej tillfälle att ingå i en när- 
mare utredning af denna lika intressanta som för kännedomen 
om den nordiska bronsåldern vigtiga fråga. De iakttagelser. Mul- 
ler meddelat om den geografiska utbredningen inom Skandina 
vien och norra Tyskland af hängkärlens särskilda former, äro i 
alla händelser af stort värde. Att redan nu söka utreda, inom 
hvilken del af det nordiska området hvarje typ från bronsåldern 
har sitt hem, synes emellertid vara för tidigt, ehuru jag är öfver- 
tygad om att det genom fortsatta undersökningar en gång skall 
blifva möjligt att skilja de svenska arbetena från dem som äro 
förfärdigade i Danmark och Tyskland. 

' "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" 3, sid. 275 och "Comptc rendu 
du Congrésde Stockholm", sid. 496. 

"^ Från Sverige känner man endast en sådan bronsdosa, omtalad sid. 
300, not 1 här ofvan. 

^ En regel af trä fanns på en i Meklenburg hittad bronsdosa, men 
forstördes vid upptagandet; "Meklenb. Jahrbiicher" 37, sid. 200. 

^ Madsen, "Broncealderen", II (Samlede Fund), pl. 7, fig. Dl; Worsaae, 
"Om Slesvigs eller Sönderjyllands Oldtidsminder", sid. 33, fig. 5 
(fig. 6 är en trädosa af nästan samma form som de ofvan omtalade 
bronsdosorna). De punkterade linier, som vanligen ses å brons- 
dosorna och de äldre hängkärlen, äro kanske ursprungligen efterbild- 
ningar efter de rader af fina tennstift som prydde träkärlen. 

^ 1 "Ärböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 209. 

Bidr. till Göt, o. Bok. läns historia. H och 4. 6 



Digitized by 



Google 



304 OSCAR MONTELlUa. 

Den frågan, hvartill sådana bronskarl som fig. 2 och 15 va- 
rit använda, torde ännu icke vara, på tillfredsställande sätt be- 
svarad. Att de icke varit dryckeskärl > är emellertid klart både 
deraf, att de tydligen varit afsedda att hängas, såsom den randa 
bottnen och de två öglorna utvisa, och deraf att kanten ofta, så- 
som å det fig. 2 afbildade, är inböjd och genombruten. Ej heller 
hafva de väl varit kokkärl, emedan deras botten alltid är rikt 
prydd och stundom inlagd med ett slags mörkbrunt harz, som 
icke tål hetta. Man har varit böjd för att betrakta dem såsom 
motstycken till de rökelsekärl, hvilka begagnas i de katolska 
kyrkorna, oaktadt deras stundom betydliga storlek synes tala der- 
eniot; och då de icke förekomma i grafvarna, men ofta i moss- 
fynden och ''markfynden", af hvilka flere möjligen stå i samman- 
hang med något religiöst bruk, har man häri sett ett bevis för, 
att de hört till tempeltjensten. Jag tror dock, att deras jem- 
förelsevis stora antal skulle kunna anföras såsom skäl häremot, 
äfvensom den omständigheten, att de fiere gånger hittats tillsam- 
mans med saker, hvilka tydligen varit afsedda för hvardagligt 
bruk. Mest känner man sig väl böjd att i dessa hängkärl med 
deras kupor se lampor, ehuru äfven denna förklaring ej löser alla 
svårigheter. Om deras talrikhet förbjuder att tänka oss dem så- 
som uteslutande använda i tempel, sä är det väl å andra sidan nå- 
got oväntadt att finna de enskildes boningar upplysta af så dyr- 
bara lampor på en tid, då man i allmänhet ej synes hafva ned- 
lagt mycken kostnad på bohaget och hemmens prydnad. 

De på det fig. 15 afbildade kärlet, liksom på några andra, 
synliga spåren af stark nötning på bottnen äro anmärkningsvärda; 
de torde dock icke gerna kunna anföras såsom bevis för att kär- 
len icke varit afsedda att hänga, hvilket synes framgå af alla andra 
förhållanden. Öglorna äro ock ofta nötta på ett sätt, som be- 
kräftar detta. 



Till hängkärlen synas sådana ''kupor'' som de fig. 1, 3 och 
14 hafva hört. De senare hittas nämligen mycket ofta tillsam- 
mans med de förra, såsom ses af följande förteckning å de från 
Sverige kända fynden af dylika kupor. 

1. En lik fig. 1, men utan sirater, funnen i Bälinge socken 
nära Upsala, tillsammans med flere halsringar af brons. (Upsala 

^ För fullständighetens skuld aftryckes här hvad jag om denna fräga 
yttrat i "Sveriges historia" 1, sid. 121. 



Digitized by 



Google 



TVÅ BKONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 305 

Museum; förut i professor J. H. Schröders samling. Jfr Worsaae, 
"Blekingske Mindesmserker fra Hedenold", sid. 38 *.) 

2. En närmast lik fig. 1 bär ofvan, men med två fyrkantiga 
öglor (således en i stället för den bjulformiga knappen) och utan 
sirater, funnen jemte halsringar m. m. i en torfmosse vid Berga 
i Vestmanland (se sid. 287 N:o 5). 

3—4. Två af olika storlek, funna Jemte ett bängkärl m. m. i 
en mosse vid Slättäng i Vestergötland (se sid. 289 N:o 14). Den 
större, som på insidan har en rund knapp och en stor fyrkantig 
ögla, év afbiidad fig. 167 i första delen af ''Sveriges historia"; den 
mindre har endast, såsom fig. L4 här ofvan, en sådan bjulformig 
knapp på en från midten nedgående stång. 

5. En liten, lik fig. 14 men utan sirater, funnen jemte tvä 
bängkärl m. m. i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 
N:o 15). 

6. En liten, lik fig. 14, funnen vid Olleberg nära Falköping 
i Vestergötland (Skara Museum). 

7—8. Två, afbildade fig. 1 och 3 bär ofvan j funna i Vegs- 
torps mosse, Bohuslän, troligen jemte ett bängkärl m. m. 

9. En liten, afbiidad fig. 14 bär ofvan, funnen jemte ett bäng- 
kärl m. m. vid Hogstorp i Bohuslän. 

10. En lik fig. 1 (siraterna olika), funnen jemte ett bängkärl 
m, m. vid Thorstorp i Kalmar län (se sid. 299 N:o 17). 

11. En liten, lik fig. 14, funnen jemte tre bängkärl m. m. i 
en mosse vid Vemmerlöf i Skåne (se sid. 292 N;o 33). 

12. Öfversta delen af en stor, funnen i Skåne, på icke när- 
mare uppgifvet ställe. (Statens Hist. Museum 2548.) 

13. En lik fig. 14, funnen på icke närmare angifvet ställe i 
Skåne. (Statens Hist. Museum 3312.) 

14-16. Tre funna på olika ställen i Skåne. (Lunds Museum.) 
Antalet nu kända kupor från Sverige är således 16, af bvilka 
1 är funnen i Upland, 1 i Vestmanland, 4 i Vestergötland, 3 i 
Bohuslän, 1 i Kalmar län och 6 i Skåne. Dessutom eger Statens 
Hist. Museum fyra i Skåne funna föremål af brons, som till for- 
men ganska mycket likna fig. 1 och 3, men som hafva olika si- 
rater och på insidan sakna knappar och öglor; de hafva i stället 
ett aflångt fyrkantigt hål vid kanten. Två af dem (N:o 3765) 
hafva förut tillhört grefve M. Stenbocks samling; de två andra, 
funna i Skåne, äro innevarande år skänkta till museet af rektor 

' "Kupan*' kallas här "tutulus", såsom fordom var vanlij^t; samma ut- 
tryck begagnas af Worsane sid. 35 om kuporna frAn Vegstorp. 



Digitized by 



Google 



306 OSCAR MONTELIUS. 

N. 6. Bruzeiiiis. Två dylika kåpor, funna i Skäne, förvaras i 
Kjöbenbavns Mnseum (N:o 26455). I det fyrkantiga hålet äro med 
en spirallagd bronstråd tre sammanhängande halfkulor at brons 
fästa; en af dem har på baksidan en ögla. (Jfr Madsen, ''Bronce- 
alderen", I pl. 39 fig. 7; funnen jemte bitar af ett hängkärl.) ^ 

Från Norge känner man endast en broni^kupa af samma slag 
som fig. 1 och 14. Den är närmast lik förstnämnda figur och 
funnen jemte ett hängkärl vid Bentsrud i Bratsbergs amt (sid. 300, 
not 2, här ofvan). 

I Danmark äro deremot sådana kupor talrika (Madsen, "Bronce- 
alderen" I, pl. 39 fig. 8). Äfven der äro de flesta funna tillsam- 
mans med hängkärl, såsom exempel hvarpå följande fynd knnna 
anföras. En kupa (afbildad i Worsaaes "Nordiske Oldsager", lig. 
208, och i Madsens "Broncealderen" II, pl. 18 fig. 2) är funnen 
jemte ett hängkärl och en mängd andra bronssaker i en torf- 
mosse vid Fjellerup på Fyen. I en torfmosse vid Lund for Lund 
på Sjselland har man funnit en kupa (Madsen II pl. »20 fig. 3) 
jemte 2 hängkärl och andra bronssaker. Två kupor (eller rättare 
mellanformer mellan tutulus och kupa; Madsen II, pl. 22 fig. 7 
och 8) äro jemte 2 hängkärl af äldre slag m. fl. bronssaker funna 
i Ögemose vid Kirkeudrup på Fyen. Två kupor (Madsen II, pl. 
30 fig. 3 och 4) äro funna jemte ett hängkärl m. m. vid Holbffik 
Ladegård på Sja^lland. En ovanligt stor kupa (afbildad i dansk 
"Antiqvarisk Tidskrift" 1858—1860, sid. 6) hittades jemte ett stort 
hängkärl i en torfmosse vid Smidstrup på 8ja3lland. I Kjettinge 
socken på Lålland har man i en torfmosse funnit en kupa jemte 
hängkärl m. m. (Kjöbenbavns Museum 16999). I en torfmosse 
nära Nysted på samma ö är också en kupa funnen jemte ett 
hängkärl m. m. (Kjöbenh. Museum 20216). ^ 

Utom Skandinavien äro dylika kupor endast funna i Mek- 
lenburg^ och Hannover^, hvarföre de måste, liksom hängkärlen, 

* I Statens Hist. Museum (N:o 3765) förvaras äfven en stor rund ku- 
pig knapp, utan sirater, 1,2 tum i diameter; midt på undersidan 
sitter en hjullik skifva pu en stan)?. En liknande knapp, men med 
sirater, är afbildad af Madsen i "Broncealderen" I, pl. 29 fig. 14; 
jfr äfven fig. 19 a samma pl. 

'^ Äfven andra af de i Kjöbenh. Museum förvarade kuporna äro funna 
tillsammans med hängkärl, såsom Niis LXVIII (Orum vid Horsens), 
CXXIX (Egitslevmagle på Sjaelland), 9406 (Riserup på Falster), m. fl. 

^ Två funna jemte ett stort hängkärl och flere andra bronssaker vid 
Liibberstorf nära Friedland (afbildade i "Meklenb. Jahrbiicher" 14, 
sid. 328); två dylika, aflnldade i "Baltischc Studien", XI: 1, fig. 11 
och 12, förvaras i samlingen i Neu-Strelitz. 

* v. Estorfl*, "lleidnischc Alterthiimer der Gegend von Uelzen", pl. XII, 



Digitized by 



Google 



TVA BRONSÄLDEKSFVKD FKÄN KAREBY SOCKEN. 307 

anses vara förfärdigade i Skandinavien ocb nordligaste Tyskland^ 
hvilket bestyrkes deraf, att nästan alla de andra skäl, som sid. 
301 anförts för hängkärlens nordiska nrsprnng, äfven gälla om 
kuporna. Liksom dessa kärl äro kuporna gjutna, och deras sira- 
ter inpnnsade. 

Att kupor och hängkärl på något sätt hört tillsammans, gö- 
res, såsom ofvan är anmärkt, i hög grad sannolikt redan deraf, 
^att de så ofta hittats tillsammans. Väl har man funnit hängkärl 
utan kupor, men endast mycket få kupor, hvilka hört till större, 
fullständigt kända fynd, äro anträffade utan hängkärl. De kupor 
och kärl som hittats jemte hvarandra äro prydda med samma 
sirater, hvilket äfven visar att de hört tillhopa. Vanligen synes 
hvarje kärl hafva haft endast en kupa, men några gånger har 
man jemte ett sådant stort hängkärl som fig. 2 funnit två kupor ^ 

Redan tidigt hade man insett, att på sådana kupor som den 
fig. 1 afbildade en rem varit dragen genom den fyrkantiga öglan 
och dess ända knäpt på den runda knappen 2; och då man i en 
torfmosse vid Smidstrup i Frederiksborgs amt på Sjselland funnit 
ett ovanligt stort och präktigt hängkärl jemte en >^tor och med 
alldeles liknande sirater prydd kupa af samma form som vår fig. 
1, framstälde den för Nordens fornminnen lifligt intresserade ko- 
nung Fredrik VII vid ett möte i det nordiske OldskriftSelskab 
år 1859 den åsigt, att kärlet och kupan hört tillsamman ^. Han 
antog, att en läderrem, hvars ena ända knä])ts öfver kupans 
knapp, gått först genom kupans ögla och sedan genom kärlets 
båda öglor samt slutligen med sin andra ända äfven varit iUst 
vid kupans knapp. Kupan skulle således hafva varit ett slags 
handtag till kärlet «. 

Ehuru det torde vara svårt att finna en annan förklaring af 
kupornas bestämmelse, kan man dock ej förbise, dels att deras 

fig. 5 och 6 (två smärre kupor af äldre form, funna jemte ett liäug- 
kärl ra. m. vid Klein-Hesebeck). 

^ SAsoni vid Vegstorp och Slättäng i Sverige, Holbaek Ladegård i 
Danmark och Liibberstorf i Meklenburg. Vanligen äro i detta fall 
de två kuporna af olika storlek; både vid Slättäng och Liibberstorf 
hade den ena kupan på insidan en rund knapp och en fyrkantig 
ögla, men den andra endast en i midten sittande rund knapp. 

'^ Liscb i "Meklenb. Jahrbiicber" 14, sid. 329 (år 1849). 

3 (Dansk) "Antiqvarisk Tidskrift" 1858—1860, sid. 6; både det dyr- 
bara kärlet och kupan, afbildade å anf. sida, gingo förlorade vid den 
brand som 1859 förstörde Frederiksborgs slott och der förvarade oer- 
sättliga samlingar. 

* Jfr Liseh i "Meklenb. Jahrbiicher" 26, sid. 174. 



Digitized by 



Google 



308 OSCAH MONTBL1U8. 

form gör dem föga tjenliga till handtag för kärl, livilka ofta i 
sig sjclfva äro ganska stora och, om de varit fylda med någon 
vätska, haft en ej obetydlig vigt; dels att, om ett sådant kärl 
verkligen varit användt som lampa och en rem gått tvärt öfver 
detsamma från den ena öglan till den andra, denna rem lätt kun- 
nat blifva utsatt för en alltför stark hetta. Den senare svårig- 
heten kunde dock möjligen undvikas, om remmen, i stället för 
att gå rakt mellan kärlets båda öglor, ånyo träddes genom ku- 
pans ögla och derefter än en gång knäptes på knappen, innan 
den gick ned till kärlets andra ögla. 

Såsom på ett annat ställe > är antydt, tror jag att man kan 
spåra en utveckling af de nu i fråga varande bronskuporna, hvil- 
ken i hnfvndsaken är likartad med den jag sökt uppvisa i afse- 
ende på hängkärlen. Då det ej är tillfälle att här genom afbild- 
ningar åskådliggöra, huru kupor af samma form som lig. 1 och 
3 här ofvan småningom kunnat utveckla sig ur typer tillhörande 
en äldre del af bronsåldern, måste jag inskränka mig till att hän- 
visa till följande figurer, hvilka synas mig framställa utvecklin- 
gens vigtigaste skeden: 1) Worsaae, "Nordiske Oldsager", fig. 
207, och Madscn, /'Broncealderen", I pl. 39, fig. 3 (ett slags tu- 
tulus med fördjupade, harzfylda sirater, funnen i närheten af Kjö- 
benhavn jemte ett på samma sätt prydt och med plant lock för- 
sedt bronskärl, som jag anser tillhöra början af hängkärlens ut- 
vecklingsserie; det är afbildadt i Worsaae^s anf. ar b., fig. 283, i 
Madsens, I pl. 37, fig. 5 samt i "Conipte rendu du Congrés de 
'Stockholm", sid. 496, fig. 14); — 2) Madsen, anf. arb. II, pl. 29, 
fig. 3 (funnen vid Billeshöj på Fyeu, jemte ett med fördjupade, 
harzfylda sirater prydt och med plant lock försedt bronskärl, likt 
det nyssnämnda, men troligen något yngre; det är afbildadt å 
Madsens sist anf. pl. fig. 1, och i "Compte rendu du Congrés de 
Stockholm", sid. 497, fig. 15); — 3) Madsen, anf. arb., II pl. 33, fig. 
5 och 6 (funnen nära Nestved på Sjaelland, jemte ett hängkärl af 
ungefär samma slag som fig. 247 i "Sv. forns."); - 4) Madsen, 
anf. arb., II pl. 22, fig. 7 och 8 (något olika h varandra; båda 
funna i Ögemose pä Fyen, jemte två hängkärl, nästan af samma 
slag som det sistnämnda); — 5) Fig. 14 här ofvan; — 6) Fig. 1 
och 3 här ofvan; — 7) Madsen "Broncealderen" I pl. 39, fig. 7, 
och de sid. 305—306 omtalade kuporna med ett aflångt fyrkan- 
tigt hål vid kanten; midt emot finnas ett par små hål. 

* 1 "Compte rendu du Congrés de Stockholm" sid. 500, not 4. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BIIONSÅLDERSFYND FKÄN KAREBY SOCKEN. 809 

Spiralrefflade bronsringar af samma slag som fig. 4 här of- 
van, med ovala skifvor vid ändarne, äro ej sällsynta i Skandina- 
vien. I Sverige äro följaiide fanna: 

1. En med 1,? tam breda ovaler, utan sirater, funnen jemte 
ett hängkärl m. m. vid Spelvik i Södermanland oeh afbildad fig. 
230 i "Sv. forns." (se sid. 288 N:o 9). 

2. En med 0,7 5 tum breda ovaler, funnen jemte två svärd 
m. m. vid Rud i Vermland och afbildad fig. 60 å sid. ^75 i tredje 
delen af ''Antiqv. tidskrift f. Sverige" (se sid. 288 N:o 11). 

3. En med 0,5 5 tum breda ovaler, funnen jemte ett häng- 
kärl m. m. i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 N:o 15). 

4. En, som ej kan öppnas, med 1,8 r^ tum breda ovaler, fun- 
nen ensam i en torfmosse vid Lilla Öppen i Tanums socken, Bo- 
huslän, och afbildad fig. 36 å sid. 35 i dessa "Bidrag". (Statens 
Hist. Museum 4109.) 

5. En funnen vid Vegstorp i Bohuslän och afbildad fig. 4 
här ofvan. 

6. En med 1,9 5 tum breda ovaler (ringen tjock, ihålig, kan 
ej öppnas), funnen jemte smala halsringar i en mosse vid Fageråkra 
i Halland och afbildad fig. 231 i "Sv. forns." (se sid. 290 N:o 20). 

7. En med 0,4 5 tum breda ovaler, funnen i en torfmosse vid 
Tjerby i Grimmetons socken, Himle härad, Halland, och afbildad 
fig. 228 i "Sv. forns.'* Pä samma ställe hittades flere bitar af en 
dylik bronsring, hvars ändar saknas. (Statens Hist. Museum 2696.) 

8. En med 1,2 tum breda ovaler, funnen ensam i Hasslöfs 
socken, Höks härad, Halland. (Statens Hist. Museum 2752.) 

9. En ofullständig med 0,4 tum breda ovaler, funnen jemte 
ett söndrigt hängkärl m. m. i en af ett stenröse täckt hällkista 
vid Hof i Vexiö socken, Småland, och afbildad fig. 4 å pL 7 i 
Wittlocks "Jordfynd från Värends förhist. tid" (se sid. 299 N:o 14). 

10. En med 2,i tum breda ovaler (af h vilka den ena är af- 
bildad fig. 232 i "Sv. forns."; ringen tjock, ihålig), funnen jemte 
ett hängkärl i ett stenröse vid Bjurvik i norra delen af Kalmar 
län (se sid. 299 N:o 15). 

11. En med 1,5 tum breda ovaler, funnen jemte 4 smala 
halsringar vid Alfvara på Öland (se sid. 294 N:o 49). 

12. En med stora ovaler, som sakna sirater, funnen ensam i 
närheten af Borgholm på Öland. (Kalmar läns Fornminnesför- 
enings samling.) 

13—14. Två funna i ett stenröse jemte aska på Östads- 
marken i Näsums socken, Villands härad, Skåne. (Professor Nils> 
sons nya samling.) 



Digitized by 



Google 



310 OSCAK MONTfiLlUS. 

15. En med sönderbrutna ändar, funnen vid Sandby i Bor- 
reby socken, Jerrestads härad, Skåne. (Statens Hist. Museum 
5708.) 

16 — 17. Två med 2,i tum breda ovaler (den ena ringen 
ihålig), funna jemte bitar af en tredje större bronsring vid Bed- 
dinge i Källstorps socken, Vemmenhögs härad, Skåne. (Statens 
Hist. Museum 2109: 1527.) 

18—19. Två med 0,6 och 0,65 tum breda ovaler, funna 
jemte andra ringar m. m. i Trelleborgs torfmosse i Skåne (se sid. 
292 N:o 37). 

20. En med 0,5 tum breda ovaler, funnen ensam under plöj- 
ning vid Uötofta i Åkarps socken, Oxie härad, Skåne. (Statens 
Hist. Museum 2369.) 

21 — 23. Tre med 1,5, 1,9 och 0,6 tum breda ovaler, funna på 
olika, ej närmare angifna ställen i Skåne. (Statens Hist. Mu- 
seum 2549, 2918 och 3312.) 

24. Ett stycke af en framtill sluten ring med 0,9 tum breda 
ovaler, funnen i Skåne; liknar mycket fig. 1 å pl. 1 i andra ban- 
dets 3:e häfte af Lindenschmits "Heidnische Alterthttmer". (Sta- 
tens Hist. Museum 3765.) 

25—27. Tre funna på olika ställen i Skåne. (En i Kjöben- 
havns Museum, en i nu aflidne öfverjägmästaren Sjökronas sam- 
ling och en i den med Lunds Museum nu förenade Hofverbergska 
samlingen.) 

Man känner således 27 sådana ringar från Sverige, af hvilka 
1 är funnen i Södermanland, 1 i Vermland, 1 i Vestcrgötland, 2 
i Bohuslän, 3 i Halland, 2 i Småland, 2 på Oland och 15 i Skåne. 
I Statens Hist. Museum, men utan någon uppgift om fyndort, för- 
varas dessutom en dylik bronsring, hvars båda, 0,9 tum breda 
ovaler sluta i smärre spiraler, som ej kunna häktas om hvar- 
andra ^ Derjemte har man i Sverige funnit några afbrutna spi- 
ralplattor, hvilka möjligen hört till sådana ringar som fig. 231 i 
"Sv. forns." (eller till sådana stora bronsnålar som fig. 242 i Wor- 
saae's "Nordiske Oldsager"); en af dessa spiralplattor, funnen i Hal- 
land, förvaras i hr Alfr. Bexells samling; en annan hör till det 
sid. 299 N:o 14 omtalade fyndet från Hof i Småland; och en tre- 
dje, funnen i Skåne, tillhör Statens Hist. Museum (N:o 2549). 



^ Ringen är aflcmuad från Koiigl. Lifrustkamraareu, hvilken förvarfvat 
honom med friherre Willebrauds samling; emedan några saker i sist- 
nämnda samling äro köpta i utlandet, kan man ej veta, om denna 
ring är funnen i Sverige eller icke. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BliON8ÄLD£llSFYND FKAN KAUEBY iSOCKKN. 311 

I Norge har man fannit två eller tre dylika ringar ^j och i 
Danmark ett betydligt antal ^ Utom Norden äro de endast kända 
från norra Tysklands 

En del af dessa ringar släta såsom den fig. 4 afbildade i 
enkla hakar som kunna knäppas om hvarandra; de flesta hafva 
deremot långa, smala, fyrkantiga ändar, som äro upprullade i spi- 
ralskifvor, ofta af betydlig storlek (fig. 231 och 232 i "Sv. forns."). 
Någon gång finnas i stället för dessa spiralskifvor små runda skif- 
vor, såsom å fig. 228 i "Sv. forns." I förbindelse med sistnämnda 
form står möjligen den vid Hogstorp funna halsring, som är af- 
bildad fig. 16; emellan dess smaln, utplattade ändar ses nämligen 
två små runda skifvor, ä hvilka spiraler äro antydda kring ett 
litet hål i midten. 

Utan tvifvel äro de nu i fråga varande ringarne med ovaler 
vid ändarne en typ, som småningom här i norden af Europa ut- 
vecklat sig ur de under bronsåldern vanliga smala spiralre£flade, 
med enkla hakar slutande halsringarne. Skilnadeu var i början 
endast, att ringen blef något litet utplattad närmast invid än- 
darne, hvilka fortfarande slutade i enkla hakar. Det utplattade 
stycket tilltog sedan alltmer i bredd * och pryddes ofta med rika 
sirater; hakarne förlängdes i länga, spiralformigt upplagda tenar; 
sjelfva ringen blef samtidigt tjockare och gjordes slutligen ihålig 
för att icke blifva for tung. De flesta ringarne kunna öppnas på 

* En, afbildad pl. 1 fig. 2 i "Årsberetning for 1870 af Föreningen til 
norske Fortidsraindesmerkers Beväring'*, är funnen jemte ett glas- 
ögonformigt bronsspänne under en stor sten å Hamangs egor i Akers- 
hus ärat; en annan, sönderbruten och afbildad ä pl. 1 i årsber. för 
1856 af samnaa förening är jemte en spjutspets m. m. af brons fun- 
nen på en Åker i Rennebo preste^eld, Söndre Throndhjems amt. 
Dessutom eger Bergens Museum en dylik ring, hvars fyndort dock 
är okänd. , 

^ Sophus Muller i "Arböger f. nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 232, 
not 1. Några af dem äro afbildade i Wor8aae's "Nord. Oldsager", 
fig. 220 och 221, samt i Madsens "Broncealderen", I pl. 32, tig. 
6—8, Il pl. 19 fig. 10 och 11, pl. 20 fig. 5. 

^ Miillcr å anf. ställe. Några från Mcklenburg äro afbildade i "Fri- 
derico-Francisccum" pl. 10 fig. 1 och i Lindenschraits "Heidnischc 
Alterthiimer", andra bandet, 3 häftet, pl. 1. En, funnen vid Bingcn 
nära Mainz, är aftecknad i "Jahrbilcher des Vereins von Alterthums- 
freunden im Rheinlaudc", XL VI sid. 40. 

* Det kan förtjena anmärkas, att äfvcu under den senare delen af jern- 
ålderu, då snodda eller flätade halsringar af silfver voro allmänna i 
Norden, en benägenhet röjes att gifva sådana ringar utplattade, mer 
eller mindre ovala^ ändar. 



Digitized by 



Google 



312 OSCAR MONTELIUS. 

samiua sätt som de smala halsriDgarae; några äro dock slutna, 
ehuru de, såsom den från Lilla Öppen i Tanums socken, likna 
de andra. 

Är den här framstälda åsigten om typens utveckling riktig, 
så torde det ock vara sannolikt, att ringarne med ovaler åtmin- 
stone i början användts till halssmycken på samma sätt som de 
smala ringarne. Deremot synes det vara svårt att med säkerhet 
åtgöra, huru ringarne med stora ovaler af samma slag som fig. 
231 i "Sv. forns." varit använda. Vanligen betraktas de väl som 
"hår- ringar'', prydnader för hufvudet, och det är möjligt, att en 
sådan uppfattning är riktig. Man skulle dock kunna anmärka, 
att det ej då varit nödvändigt att de kunnat öppnas, samt att de 
ringar hvilka ej kunna öppnas vanligen äro för stora för hufvu- 
det och utan svårighet kunna trädas på halsen öfver hufvudet. 
Å andra sidan måste emellertid medgifvas, att de stora uppstå- 
ende spiralerna äro* föga lämpliga prydnader på en halsring. 



Några bronsringar alldeles lika de fig. 5 och 16 afbildade 
äro icke kända från Sverige. Man har dock, såsom vid Senäte 
i Vestergötland (sid. 289 N:o 15), funnit några öppna, smala, spi- 
ralreflflade ringar lika fig. 5 och med ett litet hål genom hvar- 
dera ändan, men utan det genombrutna, förbindande stycket. Vid 
Oxenvad i Haderslev amt, Slesvig, har man hittat en tredubbel 
ring med liknande inrättning, afbildad fig. 225 i Worsaae's "Nor- 
diske Oldsager" ^ 

Att den fig. 16 afbildade ringen möjligen står i samband med 
de ofvan omtalade bronsringarne med ovaler, är redan (sid. 311) 
anmärkt. 



Spiralarmringar af dubbel bronstråd lika fig. 17 äro, liksom 
dylika ringar af guldtråd, funna äfven annorstädes både i Nor- 
den och andra delar af Europa. I afseende på dem kan hänvi- 
sas dels till sid. 83 af dessa "Bidrag", dels till "Äntiqv. tidskrift 
för Sverige", tredje delen, sid. 232 och 416. 



' Jfr Madsen, "Broncealderea" I pl. 33 fig. 2 och 3; liknande finnas 
i länderna söder om Östersjön. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BROKSÄLDKRSFyND FRÄN KAREBY SOCKBN. 313 

" Glasögon f or miff a" bronsspännen lika fig. 6 äro funna på flere 
ställen i Sverige. Följande äro na kända: 

1. Ett, fannet jemte en stor bronsnål lik fig. 218 i "Sv. forns," 
i en bergsskrefva vid Vester-Vad i Sinituna socken och härad, 
Upland, Vesterås län. (Statens Hist. Museum 4288. — "Antiqv. 
tidskrift f. Sverige*' 3, sid. 217.) 

2—3. Två ovanligt stora, af hvilka det mindre är afbil- 
dadt fig. 223 i "Sv. forns.", funna jemte flere halsringar m. m. i 
en torfmosse vid Långbro i Södermanland (sid. 288 N:o 8). 

4—6. Tre funna jemte två bronssvärd m. ni. vid Rud i Verm- 
land (sid. 288 N:o 11). 

7. Ett funnet jemte hängkärl m. m. i Åsleds mosse, Vester- 
götland (sid. 289 N:o 13). 

8 — 9. Ett helt och ett söndrigt, funna jemte bitar af ett 
hängkärl vid Leaby i Vestergötland (sid. 298 N:o 9). 

10—11. Två af mycket olika storlek (det större närmast 
likt fig. 223 i "Sv. forns."), funna jemte ett hängkärl m. m. i en 
torfmosse vid Slättäng i Vestergötland (sid. 289 N:o 14). 

12. Ett afbildadt fig. 25 å pl. 3 i Nilösons "Bronsåldern", 2:a 
uppl., samt fig. 179 å sid. 128 i "Sveriges historia", första delen; 
funnet jemte 2 hängkärl m. m. i en torfmosse vid Senäte i Ve- 
stergötland (sid. 289 N:o 15). 

13—16. Fyra funna i en torfmosse vid Vegstorp i Bohuslän 
(fig. 6—8 här ofvan). 

17. En nål, troligen till ett dylikt spänne, funnen i en torf- 
mosse vid Hogstorp i Bohuslän (fig. 18 här ofvan). 

18. Ett funnet i en stenkista i en grafhög i Stenåsa socken 
på Öland; inga andra fornsaker omtalas såsom hittade på samma 
ställe. (Statens Hist. Museum 1304: issi.e.) 

19—20. Två söndriga, funna jemte ringar m. m. vid Freds- 
hög i Skåne (sid. 292 N:o 35). 

21. Ett hälft (likt fig. 222 i "Sv. forns.", men äfven yttersta 
hvarfvet af spiralen är fastvuxet), funnet i Östra Torps socken, 
Skåne, troligen i en torfmosse (sid. 299 N:o 23). 

22. En, afbildad fig. 222 i "Sv. forns.", funnen i Åmossen, 
Slågarps pastorat, Skåne. (Statens Hist. Museum 2549.) 

23. En lik fig. 222 i "Sv. forns.", funnen i Skåne. (Statens 
Hist. Museum 2548.) 

24 — 26. Tre funna på olika, icke närmare angifna ställen i 
Skåne. Två af dem äro närmast lika fig. 223 i "Sv. forns." (Sta- 
tens Hist. Museum 3312.) 



Digitized by 



Google 



314 OSCAii M ONT KLI US. 

27—30. Fyra söndiiga, af hvilka ett är likt fig. 222 i "Sv. 
i'orii8.'', fuDna på olika, ej närmare angifna ställen i Skåne. (Lunds 
Museum.) 

31-32. Två funna i Skåne. (Aflidne öfverjägmästaren Sjö- 
kronas samling.) 

33. Ett funnet i Skåne. (Friherre A. Kureks samling på 
Rynge.) 

Man känner således nu från Sverige 33 glasögonformiga brons- 
spännen, af hvilka 1 är funnet i Upland, 2 i Södermanland, 3 i 
Vermland, 6 i Vestergötland, 5 i Bohuslän, 1 på Öland och 15 i 
Skåne. — Dessutom är ett sådant, troligen från Sverige i forn- 
tiden kommet, spänne funnet nära Viborg i Finland (Aspelin, 
"Antiquités du Nord Finno-Ougrien", fig. 393). 

I Norge äro 2 sådana spännen funna ' och i Danmark många ^; 
uti grafvar i sistnämnde land äro äfven flere mycket små spän- 
nen af samma form hittade ^. Utom Skandinavien äro glasögon- 
formiga spännen endast funna i nordligaste Tyskland, från Oder- 
trakten till Hannover ^ De sydligaste nu kända torde vara tre 
som äro funna vid Käterbow och ett funnet vid Oranienburg, 
hvilka ställen båda ligga i norra delen af provinsen Brandcnburg 
(Nationalmuseet i Berlin). 

Äfven dessa spännen äro således utan tvifvel nordiska arbe- 
ten. I hvilken del af Norden hvarjé särskildt stycke är tillver- 
kadt, kan väl aldrig fullständigt bestämmas; men någon ledning 



' Det ena, afbildadt i "Årsberetning for 1870 af Föreningen til norske 
Fortidsmindesraerkera l^evaring", pl. 1 fig. 3, hör till det sid. 311 
omtalade fyndet från Hamang i Akershus amt; det andni, afbildadt 
i årsber. för 1874 af samma förening, pl. 2 fig. 9, är funnet jcmto 
två hängkärl vid KamQord i Jarlsberg och Larviks amt. 

'- Muller i "Årböger for nord. Oldkynd." 1876, sid. 2l8 och 220; å 
förstnämnda sida- är en af dem afbildad. Andra äro afbildade i 
Worsaae's "Nord. Oldsager", fig. 231, i Madsens "Broncealdcren", 1 
pl. 30, fig. 10, 11, 13 och 14, II pl. 33 fig. 7, samt i "Autiqva- 
riske Annaler" 2, pl. 2 fig. 3 (från Bornholm). — Ett glasögonfor- 
migt spänne af brons, beklädt med pressad guldplåt, är funnet i 
Danmark; det liknar till form och sirater närmast fig. 223 i "Sv. 
forns.", men ovalerna äro kupigare (konung Fredrik VILs f. d. samling). 

•' Madsen, "Broncealdcren", I pl. 30 fig. 12; Muller å anf. st., sid. 218. 

* Lindeuschmit, "Heidnische Alterthiimer**, första bandet, 7 häftet, pl. 
4; v. Estorft*, "Heidnische Alterthiinier der Gegeud von Uelzen", pl. 
11 fig. 3 och 4. pl. 12 fig. 8; Kemble. "Horse ferales", pl. 22 fig. 
3; "Antiqvariske Annaler" IV: 2, pl. 2 fig. 4 i^Oldeslohe i Holstein; 
jfr "Nordisk Tidskrift f. Oldkynd.", 1 sid. 218). — Muller, anf. st., 
sid. 218 och 219. 



Digitized by 



Google 



TVÄ BRONSÄLDERSFYND FRÄN KAKB13Y SOCKEN. 3J5 

vid besvarandet af denna fråga torde man kunna erhålla af de 
upphöjda ränder, hvilka finnas på baksidan af många spännen, 
och hvilka synas vara af olika form i olika trakter. Standom 
hafva de det utseende iig. 8b här ofvan visar; stundom likna de 
deremot en hand (fig. 20 6 å sid. 262 i "Antiqv. tidskrift f. Sv.", 
tredje delen; jfr H. Hildebrands uppsats i fjerde delen, sid. 37). 
Jag har dock ännu icke haft tillfälle att i detta hänseende när- 
mare undersöka mer än ett fåtal af de i Skandinavien och Tysk- 
land funna glasögonformiga spännena. 

Redan för några år sedan har den åsigten framstälts ^, att 
dessa spännen, hvilka tydligen höra till den senare delen af brons- 
åldern, småningom utvecklats ur en under den äldre bronsåldern 
i Norden ofta förekommande typ (fig. 120 i "Sv. forns."). Helt 
nära sistnämnda typ stå några bronsspännen af samma form men 
af något gröfre arbete och med olika nålhufvud. Ett sådant 
spänne, afbildadt pl. 3 fig. 7 i "Hallands Fornminnesförenings års- 
skrift", är funnet jemte brända ben i en graf vid Dömmestorp 
i Halland; det torde således höra till en något senare del af 
bronsåldern än fig. 120 i "Sv. forns." Å spännet från Dömmes- 
torp, hvars båge är prydd med fina fördjupade linier (som ej ses 
på teckningen), slutar nålen baktill i en rund skifva, på hvilken 
dock en fördjupning ses af samma form som nålhufvudena å de 
spännen hvilka höra till typen fig. 120 i "Sv. forns." Denna om- 
ständighet kan knapt vara tillfällig. I Skåne har man ock funnit 
ett bronsspänne likt det från Dömmestorp, men kortare och med 
jemförelsevis tjockare båge, som äfven är prydd med fina för- 
djupade linier; dess nålhufvud är ringformigt (Statens Hist. Mu- 
seum 1518). 

Sist nämnda typ ligger troligen till grund för några i södra 
Skandinavien och norra Tyskland funna spännen, af hvilka ett 
är afbildadt fig. 221 i "Sv. forns." ^. Bågen, mycket tjock, på 



* Af doktor Hildebrand i "Antiqv. tidskrift f. Sverige" Qerde delen 
(sid. 34 och 40, not) samt af mig i tredje delen af snmma tidskrift, 
(sid. 220). Jfr Hildebrand, "De förhistoriska folken i Europa**, sid. 
169. — De af mig h anf. st. sAsom till denna utvecklingsserie lie- 
rande former under N:is 3 och 4 upptagna typerna, hvilka saknas i 
Skandinavien, torde snarare böra betraktas såsom tyska biformer, 
hvilka ej haft omedelbart inflytande på de glasögonformiga spänne- 
nas utveckling. 

- Dylika spännen ses äfven i Worsaae^s "Nord. Oldsager", fig. 230; i 
Madsens "Broncealderen", T pl. 30 fig. 9; i ''Friderico-Francisccum", 
pl. 20 fig. 13; samt i Kemblc's "Horre ferales", pl. 22 fig. 4 och 5 
(originalet till fig. 5 är funnet i Mcklenburg och icke i Italien). 



Digitized by 



Google 



316 OSCAR MONTELIUS. 

nndersidan vanligen concav och på öf?ersidan tyärrefilad, slätar 
vid båda ändar i spiralskifvor, hvilkas inre hvarf dock ej bestå 
af en trind ten såsom det yttre, ntan äro platta och breda, ett 
förhållande som, ehuru i mindre grad, äfven gäller om det nyss- 
nämnda spännet från Dömmestorp. Ehuru skifvornas diameter å 
fig. 221 i "Sv. forns." är större än å fig. 120, är spiralhvarfvens 
antal betydligt mindre. Nålhufvudena å spännena af samma slag 
som fig. 221 äro runda, vanligen tjocka och fördjupade mot mid- 
ten, der ett mindre hål ses, i hvilket någon gång en uppstående 
spets sitter. Ett spänne af denna typ ("Hor» ferales", pl. 22 fig. 
5), hyars båge icke är så tjock som å de andra \ har ringfor- 
migt nålhufvud. 

Nära typen fig. 221 i "Sv. forns." står ett i Kjöbenhavns Mu- 
seum (N:o 9368) förvaradt, olyckligtvis endast hälft spänne, hvars 
spiralskifva är icke mindre än 1,4 tum i diameter, med flere, tyd- 
liga spiralhvarf, af hvilka de inre äro platta och breda; bågen är 
temligen tjock, på undersidan djupt concav ^oh på öfversidan 
tvärrefflad; nålhnfvudet är rundt, skifformigt, med ett ganska stort 
hål i midten. 

Både i Skåne oeh i andra sydliga delar af det nordiska om- 
rådet äro flere spännen funna, hvilka mycket likna det sist omta- 
lade men skilja sig från detsamma derigenom, att de inre spiral- 
hvarfven vuxit tillsammans till en platt skifva, från hvilken det 
yttersta hvarfvet, af en trind och tjock ten, dock ännu skiljer sig; 
bågen är smalare och massiv, men fortfarande tvärrefflad; det 
vanligen stora nålhufvudet, i början rundt, skifformigt och sedan 
med ett allt större hål i midten ^, blir slutligen ringformigt ("Sv. 
forns.", fig. 222). 

Nästa steg i utvecklingen betecknas af spännen, som hufvud- 
sakligen endast derigenom afvika från de sist beskrifna, att äf- 
ven det yttersta spiralhvarfvet vuxit samman med skifvan, bil- 
dande omkring densamma en kant, hvilken fortfarande är rund, 
tjock och vanligen tätt spiralrefTlad såsom det yttersta hvarfvet 
af skifvorna å fig. 222 i "Sv. forns." 

Skifvorna, hvilka i början äro nästan plana, blifva sedan allt 
mera kupiga, och deras öfversida prydes med upphöjda sirater, 



^ De spännen af typen fig. 221 i "Sv. forns.", hvilka Tiafva mycket 
tjock båge, torde böra betraktas såsom biformer till de äldre stadierna 
af de glasögon formiga spännenas utvecklingsserie. 

^ Stundom är det dock mindre och utan hål; Estorff, anf. arb., pl. 
11 fig. 3 (från Hannover). 



Digitized by 



Google 



TVÅ bronsAldersftnd från kareby socken. 317 

ofta med sådana concentriska kretsar, om hvilka i det föregående 
(sid. 302) är taladt. 

Det förtjenar anmärkas, att äfven i Italien bronsålderns spän- 
nen förete en likartad ntveekling; äfven der slutar bågen, ehuru 
blott vid ena ändan, i en spiralskifva, hvars hvarf småningom 
sammanväxa ^ 

Nyligen har en framstående forskare^ visserligen framstält 
en åsigt om sammanhanget mellan de olika nu behandlade typerna 
af nordiska bronsåldersspännen, hvilken afviker från den här skil- 
drade; men efter förnyad granskning af hithörande förhållanden, 
så vidt den kunnat utan ytterligare undersökningar i danska och 
nordtyska samlingar företagas, har jag stadnat vid den öfverty 
gelsen, att de glasögonformiga spännenas utveckling hnfvudsak- 
ligen måste hafva försiggått så som jag nu sökt visa. Här är 
dock icke tillfälle att närmare ingå på denna i många afseenden 
vigtiga fråga, hvilken jag hoppas snart fä på annat ställe utför- 
ligare behandla. 



Någon annan bronsndl af samma form som fig. 9 förvaras ej 
i Statens Hist. Museum eller i andra svenska samlingar. I Dan- 
mark äro deremot sådana nålar funna'; man har der äfven hittat 
en dylik nål af guld^ Utom Norden äro de ej kända, hvarför 
äfven de torde böra betraktas som nordiska arbeten. 



Bronssågar lika fig. 22 äro i stor mängd funna både i Sve- 
rige och Danmark ^ Då härtill kommer, dels att sågar af samma 
form ej äro funna utom Norden, dels att man på flere ställen i 



> "Antiqv. tidskrift f. Sverige", Qerde delen, fig. 31 och 32. 

^ Sophus Muller i "Arböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 215 

o. följ. 
' Worsaae, "Nord. Oldsager", fig. 238; Madsen, "Broncenlderen", I pl. 

27 fig. 9 (funnen jemte brända ben, en bronskam m. m. i en 

grafhög på Fyen). 

* Madsen, anf. arb., II pl. 11 fig. 6; funnen jemte ett bronssvärd m. 
m. i en grafhög vid Lydshöj på SJEelland. 

* Några äro afbildade i "Sv. forns.", fig. 182; i Worsaae's "Nord. 
Oldsager", fig. 157; samt i Madsens "Broncealdereii", I pl. 26 fig. 
5, och II pl. 13 fig. 23, pl. 29 fig. 5 och 6 (de tre sista funna i 
grafhögar). 



Digitized by 



Google 



318 OSCAH MONTELIUS. 

Skandinavien fnnnit gjutformar af sten för dylika sågar ^ är det 
klart, att dessa verktyg äro förfärdigade i Norden. 

I "Compte rendu du Congrés de Stockholm" (sid. 492 och 
494) har jag sökt visa, att de smala sågarne lika fig. 22, hvilka 
ofta förekomma både i graffynd och andra fynd från bronsålderns 
senare del, uppstått genom en obetydlig förändring af de något 
bredare bronssågar, som användes under bronsålderns förra del. 
Man hade tydligen fnnnit, att lika goda sågblad kunde åstadkom- 
mas med betydlig besparing af den dyrbara metallen; man gjorde 
dem derföre smalare, endast lemnande några korta tappar flyr 
bladets fästande i skaftet. De bredare bronssågarne från den äl- 
dre bronsåldern synas i sin ordning böra betraktas såsom efter- 
bildningar i metall af de förut använda flintsågarne (fig. 74 i 'Sv. 
forns."). 

Denna åsigt torde styrkas icke blott deraf, att en mängd 
fynd visa, att de särskilda typerna följt efter h varandra just i 
den ordning, som deras inbördes likhet angifver, utan äfven deraf 
att alla dessa sågar, både de af flinta och de af brons, äro af for- 
mer som endast förekomma i Norden. Är åsigten riktig, hafva 
vi i det anmärkta förhållandet ett beaktansvärdt prof på ett di- 
rekt samband mellan stenålderns och bronsålderns typer. 



Sådana dolkblad, spjutspetsar^ hdlcelter^ och sylar som de 
från Vcgstorp och Hogstorp äro äfvenledes mycket vanliga i Skan- 
dinavien, samt knnna utan tvekan betraktas såsom inhemska ar- 
beten, emedan de vapen och verktyg af dessa slag som anträffats 
i länder utom Norden äro mer eller mindre afvikande. Man har 
också i Sverige funnit gjutformar för hålcelter af samma typ som 
fig. 11 och 12 här ofvan. Två sådana gjutformar, båda funna i 
Skåne, äro afbildade fig. 211 i "Sv. forns." och fig. 205 i första 
delen af "Sveriges historia". 

Sylarna hafva med sin fyrkantiga del varit instuckna i skaft, 
hvilka, såsom gjorda af trä, ben eller dylikt, icke kunnat väntas 



I Sverige äro tre sådana gjutformar funna, nämligen en i Bräkne 
härad, Blekinge (pastor Lundhs samling i Karlshamn); en, nn)ildad 
fig. 209 i "Sv. forus.", vid Vidtsköfle i östra Skåne (Statens Hist. 
Museum 3317: loo); samt en troligen i trakten af Kristianstad (Kri- 
stianstads läroverks samling). Två i Danmark funna gjutformar för 
sågar lika fig. 22 äro afbildade i Madsens anf. arb., IF lilläggsplanch 
1, fig. 5 och 6. 

Om de på hålcelternas insida synliga gjutränderna, se Muller i "Ar- 
böger f. nord. Oldk." 1876, sid. 208. 



Digitized by 



Google 



TVX BRON9ÅLDER8PYND FRÅN KARBBY SOCKEN. 319 

vara bibehållna ända till vår tid. Stundom finnas dock skaften 
qvar, eller åtminstone lemningar af dem. Någon gång äro de af 
brons eller bernsten ^ • Om sylarnas användning vid sömnad i lä- 
der, se "Sveriges historia", första delen, sid. 128 och 129. 



Den föregående framställningen visar, att alla de till fynden • 
från Vegstorp och Hogstorp hörande sakerna utan tvifvel äro för- 
färdigade i Norden, det vill säga i Skandinavien eller nordligaste 
Tyskland. Deremot torde det vara svårt att afgöra, hvar inom 
det nordiska området de särskilda sakerna äro tillverkade. Tro- 
ligen äro dock åtminstone de flesta af dem arbetade i Sverige ^; 
åtminstone torde icke något bevis emot ett sådant antagande 
gerna kunna anföras. 

Till sågar och hålcelter af samma form som de här funna 
har man, såsom vi sett, i Sverige till och med träffat gjutformar. 
Att sådana formar ej hittats i Sverige äfven för de andra sa- 
kerna, beror derpå att dessa saker, eller de flesta af dem, äro 
gjutna i sådana formar som efter gjutningens fullbordande måste 
slås sönder, hvarför de ej kunnat bevarats. Man har ej heller i 
andra länder träffat formar för sådana hängkärl, kupor, halsrin- 
gar, spännen m. m., som de vid Vegstorp och Hogstorp funna. 

Bland de ornament som pryda dessa saker förtjena de många 
på de båda kuporna från Vegstorp förekommande djurhufvudena 
en särskild uppmärksamhet. Hvilka djur härvid afsetts, eller om 
man öfver hufvud tänkt på något visst slags djur, torde vara 
svårt att afgöra. Men på andra kupor och på några hängkärP 
ses dylika bilder, hvilka der tydligen skola föreställa ormar eller 
liknande djur. I "Sveriges historia" (första delen, sid. 147) har 
jag påpekat det märkliga förhållande, att sådana motiv visa sig 

' Lunds Museum eger en i nordvestra Skåne funnen syl med skaft af 
brons. Fem sylar med sådana skaft äro afbildade i Madsens "Bronce- 
alderen" II pl. 16 fig. 4 och 6, pl. 32 fig. 9, samt I pl. 27 fig. 18 
och 20. Den först nämnda, hvars skaft är gjutet öfver en kärna af 
lera, ses äfven fig. 276 i Worsaae's "Nord. Oldsager \ En sjette syl 
med bronsskaft och en med skaft af bernsten äro aftecknade i (dansk) 
"Antiqvarisk Tidskrift" 1843—1845, sid. 130. En syl med väl be- 
varadt benskaft ses i Madsens anf. arb., I pl. 27 fig. 19. 

^ Eller rättare i södra delen af den skandinaviska halföu. Begreppen 
Sverige och Norge funnos ännu icke vid denna tid. 

' Liksom å några andra bronssaker från samma tid, t. ex. fig. 164 
och 187 i "Sv. forns." 

Bidr. till Göt. o. Bok. läns historia. 3 och 4. 4 



Digitized by 



Google 



320 OSCAR MOKTELIUS. TVÄ BRONSÅLDERSFYND FRÄN KAREBY S:N. 

redan bland bronsålderns ornament, ett förhållande anmärknings- 
värdt derför, ''att ormen, mer eller mindre troget tecknad efter 
naturen, sedan gaf åt den nordiska jernålderns ornamentik dess 
egendomliga skaplynne" ^ 



I afseende på frågan om den tid, till hvilken de vid Yegs- 
torp och Hogstorp funna sakerna höra, är jag öfvertygad om, att 
de förskrifva sig från den senare delen af bronsåldern och tro- 
ligen från något af århundradena närmast före Kristi födelse. 
Att hilr anföra de särskilda skälen för denna åsigt, skulle emel- 
lertid leda mig för vida. Det torde vara tillräckligt att nämna, 
att äfven på en mängd andra ställen sådana hängkärl, kupor, 
ringar, spännen m. m. som de här afbildade hittats under för- 
hållanden, som hänföra dem till den yngre bronsåldern. Å andra 
sidan har man aldrig träffat någon af dem tillsammans med saker 
från den äldre delen af bronsåldern, under det att ett närmare stu- 
dium af de olika typerna synes mig med bestämdhet ådagalägga, 
att de som förekomma i de tvä nu beskrifna fynden äro utveck- 
lade ur dem som voro vanliga under den äldre bronsåldern. 

Det är möjligt, att de vid Hogstorp anträflfade sakerna blifvit 
nedlagda, eller att åtminstone de flesta af dem förfärdigats, något 
tidigare äu de till fyndet vid Vegstorp hörande. 

Slutligen bör det ock anmärkas, att de flesta un i fråga va- 
rande slagen af bronssaker så godt som aldrig hos oss anträfl^ats 
i grafvar *^, men deremot ofta i mossfynd och markfynd K Att de 
förskrifva sig från en tid dä likbränning var allmän, visar sig 
emellertid redan deraf, att t. ex. sådana sågar som den fig. 22 
afbildade vid mänga tillfällen hittats i grafvar jemte brända ben. 

^ Professor Engelhardt i Kjöbenhavn har först fast min uppmärksam- 
het pä de ormhkuaade figurer som ses å flere af bronsålderus häng- 
kärl. 

'^ Några aro väl hittade i stenrösen, men deraf följer ej att de varit 
nedlagda i grafvar, så mycket mindre som spår af ben vanligen ej 
iakttagits. 

^ Öfver detta märkliga förhållande har den danske fornforskaren Sophus 
Muller nyligen sökt gifva en förklaring i en utmärkt afhandling, in- 
förd i "Ärböger for nord. Oldkynd." (1876, sid. 186 o. följ.) och i 
det föregående ofta omtalad. Af skäl, för hvilka jag hoppas snart 
få redogöra, synes mig denna förklaring dock ej vara fullt tillfreds- 
ställande. 



Digitized by 



Google 



Bohaslänska fornsaker från hednatiden, 

beskrifna af OSCAR MONT£LIUS. 

2. 

I. Vette härad. 

(Tillägg.) 

Då ett betydligt antal fornsaker hittats inom detta härad se- 
dan den i första häftet intagna fyndförteckningen trycktes, anse 
vi 088 böra här upptaga dem, på det att den sid. 338 meddelade 
öfversigten öfver nu kända fynd inom Vette härad måtte omfatta 
samma tid som den motsvarande öfversigten öfver Tanums härad 
och således kunna omedelbart jemtoras dermed. 

99. Inom Vette härad äro på olika, ej närmare angifna stäl- 
len hittade: 

a) En söndrig yxa af grönsten utan skafthål. 

Cederstr. saml. 968 '. 

b) En vacker båtformig stenkammare med uppstående kant 
omkring skafthålet, afbildad fig. 78 i hälften af verkliga storle- 
ken. Längd 5,7 tum. "Funnen i jorden". 

Cederstr. saml. 753. 

c) En perla af lUrgadt glas. — "Funnen i jorden". 

Cederstr. saml. 749. 



' Redogörelsen för de i detta häfte upptagna fornsaker i friherre Ce- 
derströros samling är benäget meddelad af samlingens egare, hvars ni- 
tiska verksamhet för bevaVandet af de talrika fynd) som årligen göras 
i norra Bohuslän, men som iörr varit alltför mycket utsatta för för- 
skingring, krönts med så stor framgång. Huru rikt Vette härad 
är på minnen från stenåldern, visas bäst deraf, att alla de i detta 
tillägg upptagna forn sakerna — med ytterst få undantag — förvärf- 
vats för friherre Cederströms samling under de 3^ år som förflutit 
sedan första häftet af "Bidragen" trycktes; att några saker hafva en 
lägre nummer i samlingen än de i sistnämnda häfte beskrifna, beror 
derpå, att de erhållit dessa nummer i stället för andra ur samlingen 
utsöndrade saker. 



Digitized by 



Google 



322 



MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBK FRÄN HEDNATIDEN. 



(I) Sju sländtrissor af sten. 

Hr Cavalii-Holmgrens samling. 

1. Lommelanda socken. 

100. Vid Hälla har nian funnit i jorden : 
En spjutspets af gul flinta, 

Cederstr. saml. 3110. 

101. Vid Tånga har man funnit i jorden: 

En mejsel eller yxa af grönsten utan skafthäl och utan smal- 
sidor, slipad. 

Cederstr. saml. 28 IG. 






Fig. 78. Stenhammare, sedd från två sidor och med genomskårningar. 
Vette härad, '/a- 

&• Högdals socken. 

103. Vid Strand har man vid olika tillfällen funnit: 

a) En bred rätmejsel af flintaj med tydliga smalsidor, slipad. 

b) En yxa utan skafthål eller rätmejsel af grönsten, "Funnen 
i jorden". 

Bada i Cederstr. saml., 3111 och 2902. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. NÄSINGE OCH SKEE SOCKNAR. 323 

lOä, Vid Sundby har man imder dikeegräfning funnit: 
En stenyxa med skafthål. 
Cederstr. saral. 3000. 

3. Näsinge socken. 

104. Vid Bräoke bar man ''i bäcken, som flyter ur Prest- 
vattnet i Lången'', funnit: 

Öfre delen af en i skafthålet afslagen stenyxa. 

Ingeniör J. A. Brudins samling på Alafors nära Lilla Edet. 
Se fynd N:o 9. 

105. Å Bräcke egor är dessutom funnen: 

En mörkblå glasperla med inlagda röda stjernor på gul botten. 
Ingeniör Brudins samling. 

106. Vid Helle8mörk har man funnit: 

En groft slagen, vid eggen slipad stenyxa utan bål. 

Ingeniör Brudins samling. 
Se fynd N:o IL — ; Stället lär enligt meddelande af herr 
Brudin heta Hellesmörk ej Hellesmark. 

107. På Näsinge kyrkogård hittades år 1876 vid gräfvandet 
af en graf, omkring 6 fot djupt: 

En yxa af sten utan skafthål; väl arbetad, med tydliga smal- 
sidor. Längd 5,4 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. 
Ingeniör Brudins samling. 

108. A Näsinge Prostgårds egor är funnen: 
En ftintkärna. 

Ingeniör Brudins samling. 

109. Vid Stora Ytten har man funnit i jorden: 

En yxa af flinta med tydliga smalsidor, slipad å ömse sidor, 
med god, oskadad egg. 

Cederstr. saml. 2851. 
Se fynd N:o 19. 

4Lm 8kee socken. 

110. I denna socken bar man på ett icke närmare angifvet 
ställe hittat i jorden: 

En tapp af sten urslagen ur skafthålet på en yxa, afbildad 
fig. 79 i naturlig storlek. Längd något mer än 0,7 tum; största 
diameter 0,6 tum. 

Cederstr. saml. 2874. 



Digitized by 



Google 



324 MONTELIU8. BOHUSLÄNSKA FO&NSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

Om sådana skafthålstappar se 'Titterhets-AkadeniienB Må- 
nadsblad" 1872, sid. 164, samt Montelius, "Sveriges forntid", tex- 
ten sid. 59—63. Statens Hist. Museum eger endast tre sådana 
tappar, den ena funnen i Vestergötland (N:o 4727: 53), den andra 
i Vermland (N:o 5450) och den tredje i Dalsland (N:o 5565). En 
annan från Dalsland tillhör Dals Fornminnesförenings samling på 
Billingsfors. Sju äro kända från Småland, af bvilka en förvaras 
i Smålands Museum i Vexiö och de öfriga i doktor Wittlocks sam- 
ling i nämnda stad; fyra af dem äro af bildade i hans arbete "Jord- 
fynd från Värends för-historiska tid", pl. 3 fig. 1, 4—6. 

I den fig. 34 i "Sv. forns." afbildade stenyxan, och i några 
andra yxor, ses större eller mindre, i skafthålet ännu qvarsit- 
tände delar af dylika tappar. 

Orsaken till att så tk sådana urslagna skafthålstappar nu äro 
kända torde böra sökas deri, att de först under de senaste åren 
börjat ådraga sig uppmärksamhet och tillvaratagas. 




Fig, 79. Tapp af sten från skafthålet till en yxa. Skee s:n. Vi- 

111. Vid Alemarken är funnen i jorden: 

En sländtrissa af sten^ "med märke efter beslag". 
Cederstr. sarnl. 1068. 

112. Vid Berga äro på olika ställen funna: 

a) En yxa af grönsten, utan skafthål. "Funnen i jorden". 

b) En stenyxa med skafthål. "Funnen i en åker". 

Båda i Cederstr. saml., 3049 och 2974. 

113. Vid Björke äro, troligen på olika ställen, funna i jorden: 

a) En yxa af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidig. 

b) Två söndriga, flata slipstenar, begagnade på en sida. 

Alla i Cederstr. saml., 3048, 3039 och 3040. 
Se fynd N:is 26 och 27. 

114. Vid Blomsholm har man under icke närmare angifna 
omständigheter funnit: 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. 8KEK SOCKEN. 325 

Bitar af ett lerkärl 

Cederstr. saml. 887. 
Se fynd N:o 28. 

115. På Norr-Buare egor har man funnit: 
Hälften af en i skafthålet afslagen stenyxa. 

Ingeniör Brudins samling på Alafors. 
Se fynd N:is 30 och 31. 

11& Vid Budal under Madar har man hittat i jorden: « 
En yxa af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidig Eggen 
afslagen. 

Cederstr. saml. 2768. 

117. Vid Dortorp är i jorden funnen: 
En stenyxa med skafthål. 

Cederstr. saml. 3132. 
Se fynd N:o 34. 

118. Vid Grankarr under Velie är funnet i jorden: 
Ett halfmdnformigt verktyg (såg) af brun flinta. 

Cederstr, saml. 2788. 
Se fynd N:o 158. 

119. Vid Grélös är funnen: 

En trekantig flintspån, 3,7 tum lång. 

Ingeniör Brudins samling. 
Se fynd N:o 35. 

120. A Gddebo egor har man vid olika tillfällen funnit i 
jorden: 

a) Tre flintspdner. 

Alla i Cederstr. saml, 3017 och 3030. 

b) Tre "arbetade flintstycken, funna till8amman8'\ 

Alla i Cederstr. saml., 959. 

c) Ett stycke af en platt, på två sidor nyttjad slipsten. 

Cederstr. saml. 3047. 
Se fynd N:o 40. 

121. Vid Gdrlöf har man funnit i jorden: 
Ett halfmdnformigt verktyg (såg) af grå flinta. 

Cederstr. saml. 3108. 
Se fynd N:i8 36—39. 



Digitized"by 



Google 



326 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FO&NSAKER nlv HEDNATIDEN. 

122. Vid Harelätt har under nyodling hittats i jorden: 

En trekantig pilspets af flintUy af samma typ som fig. 65 i 
''Sv. forns." 

Cederstr. saml. 3002. 

123. Vid Hede (Hee) har man "i en liten grafhög^ funnit: 
En i flere bitar sönderbruten nål af bronsj med en ring upp- 
till; afbildad fig. 80 i naturlig storlek. Af den trinda nålen sak- 
nas nu nedre delen. 

Cederstr. saml. 2873. 
Tillhör jernåldern (ej bronsåldern). 




Fig. 80. Öfre delen af en brontnål, Hede i Skee 9:n. '/i- 

124. Vid Hemmen äro funna tillsammans i jorden: 

a) Ett stycke af en bred rätmejsel af gul flinta^ med tydliga 
smalsidor, slipad. 

b) Ett stycke af "ett redskap af skiflFerlik sten". 

Båda i Cederstr. saml., 3123 och 3124. 

125. Vid Hemmen äro äfven funna i en och samma åker: 

a) Två yxor af grönsten utan skafthål, kuUrigt tvåsidiga. 

b) Stycken af tre fyrkantiga brynen. * 

c) En söndrig platt slipsten. 

Alla i Cederstr. saml., 1074—1079. 

126. Vid Hemmen har man dessutom på olika ställen funnit: 



Digitized by 



Google 



VETTU HÄRAD. SKBU SOCKKN. 327 

a) En bred hålmejsel af ljus flintaj med tydliga smalsidor, 
slipad. "Funnen i jorden." 

Cederstr. saml. 2808. 

b) En yxa af grönsten utan hål, nästan trind, slipad mot eg- 
gen, som är plano-konvex. "Funnen i jorden, der ättehög stått". 

Cederstr. saml. 2939. 

c) En söndrig yxa af grönsten utan hål, nästan trind. "Fun- 
nen i jorden". 

Cederstr. saml. 3125. 

d) Ett stycke af ett fyrkantigt bryne. 

Cederstr. saml. 1084. 

e) En sländtrissa af sten med ett hål i centrum och ett mel- 
lan detta och kanten. 

Cederstr. saml. 1082. 





Fig, 8t. Pilspets af flinta. Fig. 82. Pilspets af fiinta. 

Hogetorp i Skee s:n. Vp Lihult i Skee s:n. Vi» 

127. A Hjelmstads egor äro vid olika tillfällen funna i jorden: 

a) En spjutspets af brun flinta. 

b) Stycken af lerkärl. 

Alla i Cederstr. saml., 3113 och 3097. 
Se fynd N:is 43 och 44. 

13S. I Hogetorpsskogen har under sandtägt hittats: 

En pilspets af flinta, afbildad fig. 81 i naturlig storlek; väl 

arbetad med fina sågtänder utmed båda eggarne. Längd helt 

nära 1 tum. 

Cederstr. saml. 2793. 

129. Vid Sör-Hult har man funnit tillsammans i en åker: 

a) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). 

b) Två söndriga sådana flintverktyg; det ena af gulgrå och 
det andra af grå flinta. 

c) En flintspdn, stor, omsorgsfullt knackad i kanterna. 

Alla i Cederstr. saml, 2986, 776, 1884 och 2984. 
Se fynd N:o 52. 



Digitized by 



Google 



328 M0NTELIU8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBK FB&N HEDNATIDEN. 

130. Vid Sör-Hult äro äfven funna, ''änder mossa i skogen": 
Tre ftintspdner. 

Alla i Cederstr. sam)., 777. 

131* A hUfve egor har man vid olika tillfällen funnit: 

a) En yxa af grönsten utan skafthål och utan tydliga smal- 
sidor. 

b) En sländtrissa af sten med koncentriska ringformiga pryd- 
nader. 

c) Två sländtrissor af sten. 'Tunna tillsammans i ett QeU". 

Alla i Cederstr. saml., 2747, 2940, 1036 och 1037. 
Se fynd N:is 46 och 47. 

132. Vid öfire Högstad har man hittat i jorden: 
En yxa af gul flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 

Cederstr. sarol. 2810. 
Se fynd N:o 55. 

133. Vid Kampetorp är hittad i jorden: 

En liten flintkärna (af samma slag som fig. 3 i "Sv. forns."). 
Cederstr. sarol. 3016. 

134. Vid Knarvlken är funnen i jorden: 

En lång trekantig pilspets af ljus flinta (lik fig. 65 i '*Sv. 
forns."). 

Cederstr. sarol. 2845. 

135. Vid Kongerud har man under plöjning hittat: 
En stenyxa med skafthål, vanlig form. 

Cederstr. saml. 2770. 

136. Vid Kroken äro funna i jorden: 

a) Två rätmejslar af grå flinta^ med tydliga smalsidor, slipade. 

b) Två spjutspetsar, den ena af brun flinta och den andra af 
ljus flinta. 

Alla i Cederstr. saml., 2791, 2792, 2789 och 2790. 

137. Vid Liden är funnet i jorden: 

Ett halfmånformigt verktyg (såg) af brun flinta. 
Cederstr. saml. 2812. 

138. Vid Llhult, ett torp under Madar, äro vid olika tillfUl- 
len följande stensaker funna, de flesta i en åker: 

a) En bladformig pilspets af flinta, väl arbetad, afbildad fig. 
82 i naturlig storlek. Längd 0,85 tum. 
Cederstr. saml. 2839. 



Digitized by 



Google 



VETTE HABAD. SKEE SOCKEN. 



3i» 



b) Tre ftintspdner. 

Alla i Cederstr. saml., 2840—2842. 

c) En bred rätmejsel af skiffer. 

Cederstr. saml. 2577. 

d) En liten yxa utau hål eller mejsel af sMffer^ starkt hop- 
tryckt, utan smalsidor. 

Cederstr. saml. 1104. 

e) En kullrigt fyrsidig yxa af grönsteny ntan skafthål, grof. 

Cederstr. saml. 2973. 

f) En yxa af grönsten ntan skafthål, trind, väl arbetad, slipad 
mot eggen. 

Cederstr. saml. 2955. 





Fig. 83. Stenyxa, sedd från ena sidan och kanten. Lihult i 8kee s;n. Vs* 

g) En yxa af grönsten, utan skaftbål, trind. 

Cederstr. saml. 1103. 
h) En yxa af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidig; väl 
slagen, men med stora hugg; ej spår af slipning. Afbildad fig. 83 
i två tredjedelar af verkliga storleken. Längd 3,7 tum; största 
bredd 1,2 5 tum. 

Cederstr. saml. 1053. 



Digitized by 



Google 



330 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEll FRÄN HEDNATIDEN. 

i) 27 yxor af sten (ej flinta) utan skafthål, kullrigt tvåsidiga. 
De flesta groft tillslagna. Vanligen slipade mot eggen; några 
hafva dock ej spår af slipning. 

Alla i Cederstr. saral., 990—996, 1054, 1098, 2781—2784, 
2799, 2801, 2802, 2814, 2815, 2904-2906, 2972, 3012, 3044, 
3057, 3116 och 3117. 
k) Tre bitar af dylika stenyxor, 

Alla i Cederstr. samL, 998, 2785 och 2786. 
1) 32 stycken af platta slipstenar, begagnade å båda sidor, 
eller blott på den ena. 

Alla i Cederstr. saml., 987—989, 999—1013, 1051, 1055, 
1056, 1097, 1099—1102, 1105, 2843, 2844, 2907, 2908 och 
3058. 
m) En regelbundet äggformig sten med en rundt omkring gå- 
ende, väl arbetad .fördjupning af 2,5 liniers bredd, som följer 
längsta omkretsen. Stenens längd 3,7 tum; dess största tjock- 
lek 2,5 tum. 

Cederstr. saml. 2800. 
Se fynd N:o 56. 

139. Vid LAngskog är funnet i jorden: 

Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. 

Cederstr. saml. 2419. 
Se fynd N:o 60. 

140. Vid Madar har man funnit i en nyodling: 

a) En yxa af grönsten, utan hål, med tydliga smalsidor. 

Cederstr. saml. 3136. 

b) Ett stycke af en stenyxa. 

Cederstr. saml. 1110. 

c) Ett stycke af en nästan rund, klubbformig slipsten. 

Cederstr. saml. 1109. 

d) Ett stycke af en täljstensgryta, med utvikt kant; groft 
huggen. 

Cederstr. saml. 1107. 
Se fynd N:is 61 och 138. 

141« Vid Madar har man funnit i jorden: 

En rund, ganska tjock skifva af brons, afbildad fig. 84 i na- 
turlig storlek. Öfversidan är genom ett likarmadt kors indelad i 
fyra fördjupade fält med ett fyrbent djur i hvarje; alla hufvudena 
vända mot midten. Mellan de upphöjda figurerna ses lemningar 
af förgyllning. Vid korsarmarnes ändar finnas små släta, fördju- 
pade halfrundlar; i midten af hvar och en af dem är en liten 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 331 

balfrund inskärning i kanten. På den släta baksidans midt ses 
endast en myeket kort, rund, jemförelsevis tjock tapp, med till- 
bjelp af hvilken skiiVan varit fästad på något, utan tvifvel ett 
spänne. Diameter 1,5 5 tum; största tjocklek 0,2 tnm. 
Cederstr. saml. 2863. 

Siraterna visa, att arbetet tillbör den yngre jernåldern. 

I Statens Hist. Museum förvaras en rund bronsskifva, prydd 
med samma sirater, men de äro sämre gjorda och skifvan tun- 
nare samt på de djupaste ställena genombruten; diameter 1,3 5 tum. 
På baksidan finnas endast vid kanten, midt emot bvarandra, två 
korta tappar, med hvilka skifvan utan tvifvel varit fästad på ett 
spänne Funnen i Sverige, men stället ej närmare kändt. 




Fig. 84 a. Hkifva af förgyld bronSt troligen del af tU spänne, 
Atadar i Skee «;m. '/i- 



Fig. 84 h. Genomskärning af bronsskifvan Jig. 84 a. Vi- 

En dylik rund, genombruten bronsskifva af 1,5 tums diame- 
ter förvaras ock i samma museum (N:o 2076: 24). Vid kanten 
stå på lika afstånd från bvarandra fyra groft arbetade, inåt vända 
djnrbufvud; ett rundt hål i midten. Funnen på Öland eller i 
östra Småland. 

Nyligen har doktor Stolpe i en graf på Björkö i Mälaren 
funnit ett rundt bronsspänne, bestående af en rund slät och plan 
bronsskifva af 1,75 tums diameter, på b vars baksida ses lemnin- 
gar af en nål och, vid kanten, en ring; å andra sidan är en annan 
bronsskifva af 1,4 tums diameter fUstad. Den senare är alldeles 



Digitized by 



Google _^ 



332 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKS& FRÅN HEDNATIDEN. 

lik den vid Madar funna (fig. 84), men genombruten på de stäl- 
len som å denna äro fördjupade; den fasthåUes med tillhjelp af 
fyra nitar vid korsarmarnes ändar (således vid de små halfrnnda 
inskärningarna å fig. 84). 

Ett spänne af silfver, b vars sirater alldeles likna fig. 84, är 
funnet vid Mörstorp i Ljungs socken, Östergötland. Det består 
af en enkel skifva, bvars grundform visserligen är rund, men som 
bar ett litet utsprång vid ändan af bvarje korsarm; figurerna äro 
uppböjda, arbetade i samma stycke som spännet, på bvars bak- 
sida finnes nålfäste, hylsa för nålens spets och vid kanten ögla 
för en ring. Nålen saknas. Detta spänne, som är betydligt tun- 
nare än originalet till fig. 84, hittades 1860 under plöjning på en 
åker tillsammans med 6 hela oc*h 60 bitar af arabiska silfver- 
mynt; det yngsta pregladt omkring år 954. (Statens Hist. Mu- 
seum 2755.) 

Få en åker vid Sinkaby i Rinkaby socken nära Kristianstad 
hittades år 1871 ett dylikt silfverspäune, men fyrsidigt, med in- 
böjda sidor; afbildadt tig. 99 i "FUhrer durch das Museum väter- 
ländischer Alterthttmer in Stockholm". Siraterna äro mycket lika 
dem å fig. 84, men bättre gjorda. På baksidan finnes, utom nå- 
len, i ena hörnet en ring hvari en silfverkedja hänger. (Statens 
Hist. Museum 4578.) 

Nära de nu beskrifna spännena stå å ena sidan sådana runda 
bronsspännen som fig. 579 i "Sv. forns.", ett stort rundt förgyldt 
silfverspäune, hörande till fyndet vid Vårby i Södermanland \ och 
två runda silfverspännen med flere pånitade djurfigurer, som för- 
varas i Statens Hist. Museum '^, samt å andra sidan några runda 
silfverspännen med fyra (eller tre) dylika djurbilder som å fig. 
84, men i filigranarbete ^. 



^ Statens Hist. Museum 4516. Spännet är afbildadt å pl. 2, ser. VI 
af "Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum" af B. E. 
Hildebrand och H. Hildebrand (i det inom kort utkommande andra 
häftet). 

* Det ena, med en läng, tung, vidhängande silfverkedja, är funnet jemte 
silfverringar vid Högby kyrka på Öland (N:o 4082), det andra, utan 
kedja, är hittadt för läng tid sedan och fyndorten ej känd (N:o 246). 
— Två dylika silfverspännen hittades år 1868 i Ryssland vid byn 
Gnezdow, nära Dnjepr, ungefär en svensk mil från Smolensk; jemte 
dem hittades 12 österländska mynt (det yngsta pregladt år 953 eft. 
Kr. f.), två ovala spänubucklor alldeles lika fig. 551 i "Sv. forns.", 
samt en mängd prydnader af^ silfver. 

^ Ett är afbildadt fig. 395 i första delen af "Sveriges historia". Ett 
alldeles dylikt, men af guld, är funnet på Pommerns kust och för- 



Digitized by 



Google 



TETTE HÄRAD. SKBE SOCKEN. 333 

Den vid Madar fanna bronsskifvaD liknar väl ganska mycket 
öfversidan å många af de för Gotland egendomliga runda dos- 
formiga bronsspännena (fig. 538—542 i ''Sv. forns."), men en när- 
mare granskning visar, att denna skifva ej kan bafva hört till 
ett sådant spänne. 

142. A Madare egor äro dessutom vid olika tillfällen fanna: 

a) En trekantig pilspets af flinta. "Funnen 2 alnar djupt i 
jorden". 

b) En yxa af grönsten utan skafthål. "Funnen i jorden". 

Båda i Cederstr. saml., 3133 och 3126. 

143. Vid Masaieberg har man funnit i jorden: 
En spjutspets af flinta, 

Cederstr. saml. 3100. 
Se fynd N:is 62 och 63. 

144. Vid Mdrkelanda är funnen i jorden: 

En bred rätmejsel af mörk flinta^ med tydliga smalsidor, slipad. 
Cederstr. saml. 2835. 

145. I Skee Prestgirds trädgård hittades år 1876: 

Öfre delen af en nästan trind yxa af grönsten utan skafthål. 

Ingeniör Brudiiis samling på Alafors. 
Se fynd N:is 65 och 66. 

146. Vid Rogsta är funnen i jorden: 
Hälften af en stenyxa som haft skafthål. 

Cederstr. saml. 3130. 
Se fynd N:o 67. 

147. Vid Rfimne har man, på olika ställen, funnit i jorden: 

a) En rundadt skedformig skrapa af flinta. 

b) En söndrig stenyxa^ som haft skafthål. 

c) Bit af en täljstensgryta. 

Ailla i Cederstr. saml., 891, 3007 och 890. 
Se fynd N:is 69 och 70. 
Om täljstensgrytor, se här ofvan vid fynd N:o 38. 

148. Vid Salen är funnen i jorden: 
En spjutspets af grå flinta. 

Cederstr. saml. 2813. 
Se fynd N:o 71. 

varas i Stralsunds Museum. Ett liknande guldspänne, men med en- 
dast tre djur, hör till fyndet från Ödeshög i Östergötland (Vitt. 
Akad:s Månadsblad 1877, nov. — dec.). 



Digitized by 



Google 



334 MONTELIUS. BOHU8LAN8KA FORNSAKBK FrAn HEDNATIDEN. 

149. Vid Skigelid är hittad i jorden: 

Öfre hälften af en yxa utan skafthål eller mejsel 2S grönsteny 
med tydliga smalsidor. 

Cederstr. saml. 2803. 
Se fynd N:o 73. 

150. Vid Solberg är funnen i jorden: 

En stenyxa med skafthål. Ena sidan är ryggad; de tre an- 
dra plana och breda. 

Cederstr. saml. 2806. 

15L Vid Strängen äro funna tillsammans i jorden: 

a) En dolk af brun flinta med fyrkantigt ntpringladt iUste. 

b) En spjutspets af grå flinta med inböjd; ganska tjock bas; 
liknar fig. 47 i "Sv. forns." 

Båda i Cederstr. saml., 2796 och 2797. 
Se fynd N:o 79. 

153. Å Strängens egor äro vid ett annat tilirälle funna till- 
sammans i jorden: 

a) En sönderbruten spjutspets af flinta, 

b) En skedformig skrapa af flinta. 

c) En flintskärfva. 

Alla i Cederstr. saml., 3053—3055. 

153. Vid Strängen äro dessutom, på olika ställen, funna i 
jorden : 

a) En yxa af flinta^ utan tydliga smalsidor (genomskärningen 
spets-oval); groft slagen och alldeles oslipad. 

Cederstr. saml. 3101. 

b) En smal hålmejsel af flinta, Öfre delen bortslagen. 

Cederstr. saml. 3102. 

c) Det fyrkantiga fästet till en flintdolk, 

Cederstr. saml. 2926. 

d) En spjutspets af grå flinta; yttersta spetsen af bruten. 

Cederstr. saml. 3081. 

e) Ett halfmånformigt verktyg (såg) af mörk flinta. 

Cederstr. saml. 3084. 
<■) En något bearbetad flintspån; färgen hvit. 

Cederstr. saml. 3083. 
g) En rätmejsel af grönsten^ med tydliga smalsidor, slipad. 

Cederstr. saml. 2922. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 335 

154. Vid Söle är funnen i jorden : 

Bakre delen af en stenyxa, som haft skaftbål. 

Cederstr. saml. 2976. 
Se fynd N:o 80. 

155. Vid Tréje äro funna i jorden, på olika ställen: 

a) En söndrig yxa af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidig. 

b) En sländtrissa af sten. 

c) Bitar af ett ganska väl brändt lerkärl. 

Alla i Cederstr. saml, 1016, 1017 och 889. 
Se fynd N.is 84 och 85. 

166. I en till UtSngen hörande åker är funnen: 
Én väl arbetad dolk af flinta, med nästan jemnbredt, fyrkan- 
tigt fäste; kanterna utpringlade. Längd 7 tum; bladets stOrsta 
bredd 1,3 tum. 

Cederstr. saml. 2576. 
Se fynd N:o 87. 

157. Vid Valix är funnen i jorden: 
En yxa af sten (ej flinta) utan skafthål, kullrigt tvåsidig. 
Cederstr. saml. 3003. 

15& Vid Velie äro funna tillsammans i jorden: 

a) En skedformig skrapa af flinta. 

Cederstr. saml. 2818. 

b) En flintspdny hvilken man synes hafva börjat ft>rarbeta till 
pilspets. 

Cederstr. saml. 2819. 

c) Ett oregelbundet flintstycke. 

Cederstr. saml. 2821. 

d) En flintkärna. 

Cederstr. saml. 2820. 

e) En stenyxa med skafthål. 

Cederstr. saml. 2817. 
Se fynd N:is 90, 91 och 118. 

159. I en till Velie hörande åker har man dessutom funnit 
tillsammans: 

a) En bred hdlmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 

Cederstr. saml. 2866. 

b) Ett stycke af ett halfmdnformigt flintverktyg (såg). 

Cederstr. saml. 2867. 
Bidr. till Göt. o. Bok. länt historia. 3 och 4. 5 



Digitized by 



Google 



336 MOKTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FflÅN DEDNATIDBN. 

c) Tre flintspdner. 

AUa i Cederstr. saml, 2868—2870. 

d) Tolf oregelbundna flintstycken och större flintskärfvor. 

Alla i Cederstr. saml., 2871. 

160« Å Velie egor har man dessatom, vid olika tillfällen; 
funnit: 

a) En bred rätmejsel af grönsten raed tydliga smalsidor, del- 
vis slipad. 

b) En hålmejsel af "skiffer eller skifferliknande sten", slipad. 

c) En sländtrissa af mörkgrön sten. 

d) En sländtrissa af täljsten. 

Alla i Cederstr. saml., 3122, 2900, 3098 och 1080. 

161. Å Vettelanda egor har man, på olika stallen, funnit i 
jorden: 

a) En dolk af brun flinta med trekantigt fäste; kanterna nt- 
pringlade. 

b) En sänkcsten med korsvis inhuggna rännformiga fördjup- 
ningar. 

c) En sländtrissa af täljsten. 

Alla i Cederstr. saml, 3118, 3096 och 1093. 
Se fynd N:is 92 och 93. 

162. Å Anneröds egor har man under sandtägt i skogen 
funnit: 

En bred rätmejsél af grå flinta med tydliga smalsidor, slipad. 

Cederstr. saml. 2811. 
Se fynd N:o 94 

163. Vid Anneröd har man äfven hittat i jorden: 
En flintspän. 

Cederstr. saml. 2861. 

164. Vid Aseröd äro hittade tillsammans, i bädden af en bäck: 
Två halfmdnformiga flintverktyg (sågar). 

Båda i Cederstr. saml., 3077 och 3078. 
Se fynd N:o 95. 

165. Vid Ang äro funna tillsammans i jorden: 

a) Bakre delen af en spjutspets af flinta. 

b) Åtta spåner och skärfvor af flinta. 

Alla i Cederstr. saml., 3056 och 3021 
Se fynd N:o 96. 



Digitized by 



Google 



VETTE HÄRAD. STEÖMSTADS OCH TJERNÖ SOCKNAR. 337 

166. Vid Ang bar man dessntom, pä olika ställen, fnnnit: 

a) En skedformig skrapa af ftinta. 

Cederstr. saml. 3046. 

b) Nio spåner ocb skärfvor af flinfa. "Funna tillsammans i 
jorden". 

Alla i Cederstr. saml. 3043. 

c) Tre flintspåner, 

Alla i Cederstr. samL 3045. 

d) Två flintspdner. 

Båda i Cederstr. saml. 953. 

e) En annan flintspån. "Funnen i jorden". 

Cederstr. saml. 1088. 

f) Två sländtrissor af täljsten. "Funna i jorden". 

Båda i Cederstr. saml., 1086 och 1087. 



Sm StrSmstad. 

167. Vid Christorp har under sandtägt bittats: 
En flintspån. 

Cederstr. saml. 1913. 

168. Vid Platsen å Strömstads stadsjord hittades för många 
år sedan i jorden: 

En yxa af grönsten utan skaftbål, med otydliga smalsidor, 
nästan trind. 

Cederstr. saml. 2951. 

169* Vid Pungvränga å Strömstads stadsjord bar man fnnnit 
i jorden: 

Ett styeke af en täljstensgryta. 
Cederstr. saml. 3127. 



O. TjemS socken. 

170. På Rössö äro, vid olika tilinillen, funna i jorden: 

a) Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. 

b) En yxa af grönsten utan skafthål. 

Båda i Cederstr. saml., 3109 och 2914. 



Digitized by 



Google 



338 M0NTEL1US. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEll FRIn HEDNATIDEN. 

För att bereda en öfversigt af de många i Vette härad funna 
minnena från hednatiden, meddelas här ett sammandrag, utvi- 
sande först för hvarje socken och sedan för hela häradet, antalet 
nn kända fornsaker af hvarje form som kan anses tillhöra sten- 
åldern. Häradets och de särskilda socknarnes ytinnehåll angifvcs 
äfven, på det att en jemförelse med andra delar af Sverige lät- 
tare må kunna anställas. 



Ytinnehäll i svenska qvadralinil (öar, holmar, 
insjöar m, m. iuberfikuade) 



Flinta: 

Yior och breda rätmejslar 

Breda h&lmejslar 

Smala ratmejslar 

Smala h&lmejslar 

Groft slagna redskap (lika Hg. 73 och 7G) 

Dolkar och apjntspetsar 

Pilspetsar, bladformiga 

D:o trekantiga 

Halfmänformiga verktyg (sigar) 

Skrapor 

Späner (knifvar) - 

Skärfvor och oregelbundna flintstycken... 

Kärnor 

Tillhopa af flinta 
Andra itenslag: 

Rätmejslar och yxor ntan hål 

H&lmejslar 

Yxor och hammare med skaflh&I 

Skafthälstapp 

Slipstenar, klabblika 

D:o flata 

Tillhopa af andra stenslag an flinta 
Tillhopa af sten 
Antal stcnsaker fr&n hvarje qvadratmil i me- 
deltal 



^^ 



0,29 



0,63 



13.8 



7.9 



^. 



2.8 



A- 2- 



0,89 



2,85 



0,04 



0.43 



23 

5 

1 

1 

7 
35 

4 

4 
42 

G 

39 
28 

2 



13 ' 197 



'103 

1 

30 

1 

3 

•43 



181 



378 



56,4|lGO,9!75,o 



4.7 



G5 



26 



91 



4,13 



31 

G 

4 

1 

8 

G5 

5 

13 

Gl 

9 

43 

34 

3 



283 



125 

1 

48 

1 

4 

43 



222 
505 



122,2 



* Af dem äro 71 groft arbetade yxor och 38 slipstenar (de flesta sondriga) fnuna 
vid Lihnlt (se fynd N:is 56 och 138). 



Digitized by 



Google 



VETT£ UÄUAD. 339 

Utom de i denna öfversigt npptagna arbeten af sten har man 
i Vette härad äfven fannit följande, af hvilka ätminstone de flesta 
säkert tillhöra tiden efter stenålderns slut: 

8 bry nen af skiffer, fyrkantiga (fynd N:is 69, 71, 125 och 

126). Endast ett af dem (N:o 71) har den för stenåldern 
egendomliga form som fig. 4 i "Sv. forns." visar. 

2 sänkestenar (fynd N:is 138 och 161). 

En så kallad "oval brynsten" (fynd N:o 6), hvilken tillhör 
den äldre jernåldern. Vid mnseet i Kjöbenhavn har man 
nyligen gjort den iakttagelsen, att dessa, i fynd från den 
äldre jernåldern mycket vanliga stenar troligen icke, så- 
som man förut antagit ', varit brynen, utan att de varit 
använda för att slå eld med. Om man slår mot dem 
med ett stycke flinta, erhållas lätt gnistor. 

19 sländtrissor af sten, dels från jernåldern och dels troligen 
äfven från senare tid (fynd N:is 93, 99, 111, 126, 131, 
155, 160, 161 och 166). 

9 hela eller söndriga täljstensgrytor (fynd N:is 38, 49, 66, 75, 

85, 140, 147 och 169). Äfven dessa förskrifva sig säker- 
ligen dels frän jernåldern, dels från senare tid. 

Dcrjenite äro i häradet funna: 

Flerc lerkärl, af hvilka de flesta dock varit sönderslagna 
(fynd N:is 28, 43, 65, 81, 95, 114, 127 och 155). Några 
af dem förskrifva sig från bronsåldern, de andra från 
jernåldern. — Något lerkärl som med säkerhet kan hän- 
föras till stenåldern är ännn icke kändt från Vette härad. 

En troligen till bronsåldern hörande harpixkaka (fynd N:o 43). 

Fem armringar af guld från bronsåldern (fynd N:o 74). 

Ett svärd, en hålcelt, en knif och en halsring af brons, alla 
från bronsåldern (fynd N:is 1, 95 och 51). 

Två ovala spännbucklor 2, en rund, förgyld skifva, troligeti 
till ett spänne, samt en nål med ring, alla af brons och 
tillhörande jernåldern (fynd N:is 37, 141 och 123). 

En smal bronsbeläggning till en kam (fynd N:o 10). 

En fingerring af silfver från slutet af jernåldern (fyndN:o23). 

En knif, 3 spjutspetsar, 2 skaror och en gryta af jern (fynd 
N:is 22, 65, 75, 76 och 26). 

Nio glasperlor, ej äldre än jernåldern (N:is 91, 93, 99 och 105). 

^ "Antiqvarisk tidskrift för Sverige." 2, sid. 249, följ. 
^ Om dessa i Bohuslän sällsynta spännen se "K. Vitterh. Hist. och Ant. 
Akad:s Månadsblad" 1873, sid. 177 följ., och 1877, sid. 461 följ. 



Digitized by 



Google 



340 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FrXn HEDNATJDEN. 



II. Tannms hSrad. 

171. I Tanums härad, och troligen inom Tanuras socken, 
äro pä särskilda, icke närmare angifna ställen, fnnna: 

a) En kort hred yxa af flinta^ med plana smalsidor; aftildad 
fig. 85 i en tredjedel af verkliga storleken. Alla fyra sidorna 
väl slipade. Yxan har tydligen varit större, men blifvit afslagen, 
hvarefter ny egg knackats och slipats; eggen bildar derför tydlig 
vinkel mot den ena bredsidan (ej mot den andra). Längd 4,5 
tum; bredd vid eggen 2,55 tam. 

Statens Hist. Museum 2898 I 




Fig. 85. Flintyxa, slipad. Tanunu hårad, '/s- 

b) Ett stycke af en yxa eller bred rätmejsel af flintay slipad. 

Ingeniör Brudins samling pä Alafors. 

c) En dolk af gråbrun flintaj med jemnbredt, oregelbundet 
fyrsidigt, skarpkantadt fäste och nägot bredare blad; sSledes när- 
mast lik "Sv. forns." fig. 57. Längd nu 5,8 5 tum (har varit om- 



* Alla de under N:is 1270 och 2898 i Statens Hist. Museum förva- 
rade fornsaker hafva tillhört A. E. Holmbergs samlingar. De som 
nu förvaras i museet under N:o 1270 erhöllos med hans första, år 
1846 inlösta samling; do som hafva Nio 2898 medföljde hans senare 
samling, hvilken år 1861, efter hans död, skänktes till museet. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. 



341 



kring 6 tum, men yttersta udden saknas); bladets största bredd 
1,15 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 7 5. 
d) En dolk af mörkbrun flinta, med smalt, jemnbredt, fyr- 
sidigt fäste och bredare blad, hvars främre del blifvit i äldre tid 



^'"OH 



Fig. 86. Spjutspets af flirUa. Tanums hårad. Va- 

afslaget och nu saknas. Å bladets ena sida synas på midten 
spår af slipning. Längd nu 4,4 tum; bladets största bredd 1 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 129. 
e) En flintdolk med tjockt fäste, 4 tum lång. 
Friherre F. Hiertas samling på Främraestad. 



Digitized by 



Google _ 



342 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN9AKBR FKÅN HEDNATIDEN. 

f) En dolk af flinta med jemnbredt fyrkantigt fäste och smalt 
blad. 

Ingeniör Brudins samling pä Alafors. 

g) En stor, väl slagen spjutspets af flintay afbildad fig. 86 i 
hälften af verkliga storleken. Längd 7,85 tum; största bredd 
1,7 tum. 

Statens Hist. Museum 2898. 

h) En bred spjutspets af ljus blågrä flinta, bredt lancettformig 
(närmast lik fig. 86 å t^regående sida, men baktill nägot trubbi- 
gare). Längd 6,7 tum; största bredd 1,5 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 94. 
i) En spjutspets af flinta, 4,7 tum lång. 

Göteborgs Museum 1560; gåfva af prosten T. D. Hellberg i 
Tnnum. 
k) Ett halfmdnformigt flintverktyg (såg), ovanligt bredt, med 
utåt böjd egg. 

Statens Hist. Museum 1270: 17 3. 
1) Ett halfmdnformigt flintverktyg (8«Sg), färgen gråblå. 

Statens Hist. Museum 1270: 18.'). 
m) Ett smalt halfmdnformigt flintverktyg (såg), med inåt böjd 
egg utan tydliga tänder. Afslagen nära ena ändan; båda styc- 
kena finnas. Längd 3,6 tum; bredd 0,9 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 186. 
n) Ett halfmdnformigt flintverktyg (såg) med inåt böjd egg» 
ena ändan afslagen. Längd nn 3,35 tum; största bredd 1,3 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 189. 
o) Hälften af ett halfmdnformigt (?) flintverktyg (såg), slipidt 
å båda sidor. Längd nu 2,6 5 tum; största bredd 1,05 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: I90. 
p) En flintspdn, finknaekad utmed kanten. Längd 2,6 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 346. 
q) En bred mejsel af svart sten (ej flinta), svagt håleggad, 
med plana smalsidor. Otydlig bane. Väl arbetad och väl slipad 
på alla fyra sidorna. Längd 4,55 tum; bredd vid eggen 1,75 tum; 
största tjocklek 0,85 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 306. 
r) En mejsel eller yxa utan skaftbål af grönsten med rät egg 
och plana smalsidor. Något afsmalnande och aftunnad uppåt. 
Alla fyra sidorna slipade. Ytan mörkgrå. Längd 5 tum; bredd 
vid eggen 2 tum; största tjocklek 1,05 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 307. 



Digitized by 



Google 



TANUMS UABAD. 



343 



s) En nästan trind yxa utan hål af grönsteUf upptill slätande 
i en trind, trabbig spets; slipad endast vid den smala eggen. 
Längd 5,6 tam; största bredd 1,3 tum och tjocklek I,?) tam. 
Statens Hist. Museum 2898. 
t) Nedre delen af en i senare tid afslagen yxa af grönsien^ 
hviiken troligen icke haft skafthål. Ytan grå. Längd na endast 
2,1 tam; bredd vid eggen 2 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 32 2. 
u) En stenyxa med skafthål; vanlig form. Ofvauför hålet är 
ett mindre stycke årslaget; f^r öfrigt hel. Längd 4,5 5 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 250. 
" v) En stenyxa med skafthål; hel, af vanlig form. Längd 4,55 
tum. Bred och tjock; jcmförcisevis stort hål, i hvilket ses, när- 
mare ena kanten, en smal inslipad rand. 
Statens Hist. Museum 1270: 251. 





Fig, 87. Uälflen af en stenyxa. Tanums härad. Vz* 

x) En stenyxa med skafthål; i senare tid skadad vid eggen, 
men för öfrigt hel. Vanlig form. Längd 3,5 5 tum. 
Statens Hist. Museum 15^70: 2 7 8. 
y) En liten stenyxa med skafthål och dcrofvanför spår af ett 
äldre hål, vid hvilket yxan blifvit afslagen, hvarefter de öfre hör- 
nen afrundats och det nya hålet borrats. Längd 3,o tum. 
Statens Hist. Museum 2898. 
z) Eggändan af en stenyxa med skafthål, afslagen i hålet. 
Yxan synes hafva varit af vanlig form. Längd nu endast 1,65 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 29 4. 



Digitized by 



Google 



344 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FKAN HEDNATIDEN. 

ä) Ed dely troligen den nedre, af en spetsig i skafthålet af- 
slagen stenyxa; ändan bildar en smal, slipad egg. Afbildad fig 
87 i hälften af verkliga storleken. Längd nu 3,5 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 2 9 7. 
I Statens Hist. Museum finnes ingen annan stenyxa af samma 
form. 

ä) En sländtrissa af sten. 

Statens Hist. Museum 1270: 358. 
ö) En sländtrissa af sten. 

Ingeniör Brudius samling pä Alafors. 



7* Lurs socken. 

173. I Lurs socken äro på olika, icke närmare uppgifna stäl- 
len funna: 

a) En bred rätmejsel af flinta^ liten, med tydliga smalsidor; 
alldeles oslipad. 

Cederstr. saml. 2379. 




Fig, 88. PilspeU af fiinta. Lurs 8:n, Vi- 

b) En pilspets af flinta^ smalt bladformig, med inböjd bas, 
fint knackad, temligen tjock. Afbildad fig. 88 i naturlig storlek. 
Längd 1,5 tum. 

Cederstr. saml. 2150. 

c) Ett halftndnformigt flintverktyg (såg). 

Cederstr. saml. 2999. 

d) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (såg). 

Cederstr. saml. 2144. 

e) En smal och tjock flintskärfva eller flintspån. 

Cederstr. saml. 2381. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. LURS SOCKEN. 345 

f) En bred rätmejsel af grönsten^ med plana smalsidor och 
tydlig bane. "Funnen i en mosse". 

Ccderstr. saml. 790. 

g) En yxa(?) utan hål af grönsteny nästan trind, tjock; eggen 
nu trubbig. 

Cederstr. saml. 2372. 

173. På Amdals egor äro vid olika tillfällen hittade: 

a) En skcdformig skrapa af flinfa. "Funnen vid sandtägt". 

b) En flintspån. 

BAda i Cederstr. saml, 2981 och 1025. 

174« Vid Amunderöd har man, troligen pä olika ställen, funnit: 

a) Två flintdolkar med fyrkantigt, jemnbredt fäste. 

b) En liten vacker bladformig pilspets af hvit flintUf närmast 
lik fig. 61 i "Sv. forns." Längd 0,9 tum. 

Alla i Cederstr. saml., 2311, 2312 och 2586. 

175. Å AppelsSters egor har man på en åker hittat: 

En i ena ändan afbruten, trekantig pilspets af grå ogenom- 
skinlig flintay lik fig. 12 å sid. 18 här ofvan; med sågtänder ut- 
med två kanter. Längd nu 2,i tum. Flintan synes vara af samma 
slag som den vid Tannam funna (se här nedan). 

Skänktes år 1872 af Appclsäters dåvarande egare herr Hjal- 
mar Wiens till Statens Hiat. Museum (N:o 4853). 

176. Vid Backa hittades år 1837 i en potatisåker: 

Ett beslag af guld till mynningen af en svärdsslida, prydt ä 
båda sidor med pålödda sirater af guldtrådar och guldkorn (så 
kallade "filigranornanicnt"); utmed h vardera kanten löper en tjock, 
tvärrefflad guldtråd. Båda sidorna äro afbildade i naturlig stor- 
lek fig. 81) a och C] b visar beslaget sedt uppifrån och öppningen 
för svärdsslidan; d visar förstoradt en af de två djurbilder som 
pryda sidan c. Vid ena kantens midt ses lemningar af något nu 
bortbrutet; troligen af ett sådant fäste för en liten rem som här 
nedan omtalas. Vigt 6 ort (25,73 gram); guldets halt 75,7 proc. 
Statens Hist. Museum 783. Ena sidan af beslaget är förut 

afbildadt i "Från Jernåldern" pl. 8 iig. 12, i "Sv. forns.", fig. 

417, och här ofvan sid. 45, fig. 57. 

Ett nästan alldeles dylikt, äfven med filigranornament prydt, 
guldbeslag hittades år 1821 vid Mällby i Kållands härad, Vester- 
götland, och förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 437). Det 
är afbildadt fig. 416 i "Sv. forns.". Dess vigt är 4,7 ort (20,o3 



Digitized by 



Google 



346 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FR&N HKDNATIDBN. 

gram) och guldhalt omkring 92 procent. Afven på detta beslag 
ses vid midten af den ena sidans kant tydliga lemningar af nå- 
got nu bortbrutet, utan tvifvel af ett fäste för en rem. 

Dessutom har man på olika ställen i Norden funnit sex lik- 
nande, ehuru bredare guldbeslag till svärdsslidor. Ett af dem är 
från Sverige (Statens Hist. Museum 29); det väger ej mindre än 
17,6 s ort (75,19 gram) och hör till den stora guldskatt, som år 
1774 anträffades vid Thurcholm i Södermanland och som dess- 
utom innehöll två massiva på samma sätt prydda guldbeslag till 
kaflen af ett svärdsfäste ("Sv. forns.", fig. 408 och 409), en ovan- 
ligt tung halsring af guld ("Sv. forns.", fig. 471), m. m. 




C 




Fig. 89 a — c. Beslag af guld till mynningen af en scärdsslidat scdt från 
båda sidor och uppifrån. Backa i Lurs sm. Vi* 




Fig. 89 d. En af do två djurbilderna på beslaget fig. 69 c. Förslorad. 

Från Norge äro tre dylika guldbeslag kända: 

Ett hör till ett betydligt guldfynd, som 1859 och följande 
år anträffades under gräfning vid Sletner i Eidsbergs prestegjeld, 
Smålenenes amt, och som dessutom innehöll tjugutvå guldbrak- 
teater samt flere hela och sönderhuggna spiralringar af guld m. m. 
Fyndet förvaras i Kristiania Universitets Museum och är beskrif- 
yet af professor Rygh i Kristiania "Videnskabernes Selskabs For- 



Digitized by 



Google 



TANUMS HAKAD. LURS 80CKISN. 347 

handlinger for 1864", sid. 103 ocli följ., samt i "Från jernåldem", 
fynd N:o 283. Jfr ''Årsberetning for 1873 af Föreningen til norske 
Fortidsraindesmerkers Beväring", sid. 78. Beslaget är 1,7 tum 
bredt och väger 78,04 gram. Dess ena sida är afbildad i "Från 
jernåldern" pl. 8 fig. 10, och det har på andra sidan invid nedre 
kanten ett litet fyrkantigt hål. 

Det andra hittades ensamt på en åker i Etne eller Sköne- 
viks prestegjeld, Söndre Bergenhns amt. Dess bredd är 0,9 tom 
och vigt 61,7 gram. Det förvaras i Kristiania Universitets Mu- 
seum och är beskrifvet i "Årsberetning for 1867 af Föreningen til 
norske Fortidsraindesmerkers Beväring", sid. 66; båda sidorna äro 
der afbildade, pl. II fig. 24. En rörlig tresidig guldplåt är genom 
en gångled fäst vid nedre kanten, och invid ändan af denna plåt 
sitta tvä små nitar, som tydligen fasthällit en rem. En liknande 
inrättning ses på beslaget från Thureholm, och hålet på Sletner- 
beslaget antyder, att äfven der en sådan rem har funnits; på be- 
slaget från ^gge sitter ett litet spänne som tydligen också fast- 
hållit en liten rem. Man har i denna rem velat se det i sagorna 
omtalade "fredsband^, hvarmed svärdet kunde fästas vid slidan 
och hvarigenom dess utdragande hindrades. 

Det tredje hittades år 1841 vid iEgge i Vestrc Slidre pre- 
stegjeld i Kristians amt; inga andra fornsaker träffades på samma 
ställe. Detta beslag, vid hvilket, såsom nyss nämndes, ett litet 
spänne, likaledes af guld, är fästadt, förvaras också i Kristiania 
Universitets Museum och är beskrifvet af Nicolaysen i "Norske 
Fornlevninger", sid. 115. 

Från Danmark äro två sådana guldbeslag kända; intetdera 
är funnet tillsammans med andra fornsaker. 

Det ena hittades vid ett uppkastadt dike å Oure bys egor 
i Oure socken på Fyen. Det är afbildadt, i hälften af verkliga 
storleken, af Worsaae i '^Nordiske OIdsager" fig. 497; vigten är 
45,68 gram. Förvaras i Museet for nordiske Oldsager i Kjöben- 
havn (N:o 4463) och är beskrifvet af Boye i hans "Oplysende 
Fortegnelse" öfver de arbeten af guld och silfver som förvaras 
i nämnda Museum (Kjöbenhavn 1859), sid. 125, N:o 771. 

Det andra är för mer än femtio år sedan hittadt vid Folby 
i Folby socken, Århus amt i Nörre-Jylland. Vigten är 45,6 8 gram, 
således alldeles lika mycket som det från Oure. Afven detta be- 
slag förvaras i Museet for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn (N:o 
CLXXXIX) och är beskrifvet af Boye i hans nyss anförda "For- 
tegnelse", sid. 126, N:o 772. 



Digitized by 



Google 



348 HONTELIUS. BOHUSLÄNSKA P0RN9AKER FRÄN HEDNATIDEN. 

Utom Norden äro dylika gnldbeslag, så vidt man känner, 
icke anträflfadc, hvilkcn omständighet jemte siraternas form gör 
det mer än sannolikt^ att dessa präktiga arbeten äro inhemska i 
Norden. 

Att alla dessa gnldbeslag höra till nngefär samma tid, visas 
af deras stora inbördes likhet; att denna tid är midten af det 
första årtusendet efter Kristus, framgår ej blott af arbetets och 
siraternas art utan äfvcn deraf, att sådana beslag, efter hvad här 
ofvan nämnts, vid tvänne särskilda tillfallen blifvit funna tillsam- 
mans med andra arbeten, om hvilkas hänförande till nämnda tid- 
skifte meningarna ej kunna vara delade. 

177. Vid Berga är funnen: 

En stenyxa med skafthäl, hel, af vanlig form. 
Ccderstr. saml. 2244. 

178. A Björnimbs cgor hittades sommaren 1874 i ett litet vat- 
tendrag: 

En eneggad flintspdn (knif), 3,7 tum lång. 

Hnndlnadsn C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

179. Vid Borrekirr är funnen: 
En dolkspets af hvit flinta. 

Ccderstr. saml. 3086. 

180. Vid Ek har man, troligen på olika ställen, funnit: 

a) En spjuispets af flinta. 

b) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), stort och bredt. 

c) En söndrig stenyxa med skafthål. 

Alla i Ccderstr. saml., 2377, 2260 och 2396. 

181. På Elofseröds egor äro vid olika tillfällen funna: 

a) En söndrig stenyxa med skafthål. 

b) En sländtrissa af täljsten. 

Båda i Ccderstr. saml., 3107 och 1085. 

183« Vid Gisleröd har man funnit: 
En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 
Ccderstr. saml. 2226. 

183. Å Gubberöds egor äro vid olika tillfällen funna: 

a) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 

b) En oval sten med kantränna och nötningsfåra å båda bred- 
sidorna. Om den sannolika användningen af sådana stenar se 
sid. 339 här ofvan. 

Båda i Ccderstr. saml., 2083 och 3052. 



Digitized by 



Google 



TANCMS HÄRAD. LURS SOCKBN. 349 

184. Vid Hessland bar man fannit i jorden: 
En grof mejsel af sten (ej flinta), vittrad. 
Cederatr. saml. 2738. 

18&. Vid Hult bar man fannit i jorden: 
En spjutspets af flinta. 

Cederstr. saml. 3005. 

186. Å Klöfveröds egor äro funna: 

a) En yxa ntan bål af grönsten^ knllrigt fyrsidig. Eggen 
plano-convex. 

b) En yxa utan bål af grönsten^ nästan trind. 

Båda i Cedcrstr. saml, 2086 och 2087. 

187. I ett högt berg belt nära Lurs kyrka har man funnit: 
Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. 

Cedcrstr. saml. 2400. 

188. Vid Lurs kyrka är dessutom funnen: 
En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. 

Cedcrstr. saml. 2380. 

189* Vid Lurshagen bar man på olika ställen fannit: 

a) En flintspån. 

b) En stenyxa med skaftbål. "Funnen i jorden'\ 

Båda i Cedcrstr. saml., 2094 och 2854. 

190« Vid Lursing är funnen: 

En stenyxa med skaftbål; baktill är ett styeke afslaget. 
Cedcrstr. saml. 2504. 

191. Vid Ryrs ödegård bar man fannit: 
Öfre delen af en stor, bred rätmejsel af flinta med tydliga 
smalsidor, slipad. 

Cedcrstr. saml. 2085. 

193. Vid Sifverbo bar man fannit i jorden: 
En flintspån. 

Cedcrstr. saml. 1089. 

193. Vid Skågedalen bar man funnit i jorden: 
En spjutspets af gr&' flinta. 
Cedcrstr. saml. 3134. 



Digitized by 



Google 



350 MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN UEDXATIURN. 

194. Vid SkSlleröd har man fannit i jorden: 

En yxa utan häl eller bred rätmejsel af grönsten. 
Cedcrstr. saml. 2693. 

195. Å TorbaU egor hittades år 1869 i odlad jord: 

En spiralring af en trind guldtenj lagd i nära fyra hvarf; 
afbildad tig. 90 i naturlig storlek. Ena ändan oskadad, afsmal- 
nande; den andra afhuggen. Ringens inre diameter 0/>5 tum; 
tenens tjoeklek nära en linie. Vigt 4 ort 75 korn; guldbalt 
85,5 procent 

Statens Hist. Museum 4058. 

Sådana spiralringar tillhöra jernåldern och sannolikt midten 
af denna period. Se "Sv. forns." fig. 456. 




Flg, 90. Spiralring af guld. Torbal i Lurs 8:n. Vi- 

196. Vid Torbal äro dessutom, ehuru icke tillsammans, funna: 

a) Två flintspdn. 

Båda i Cederstr. saml. 3042. 

b) En stenyxa med skafthål. "Funnen vid nyodling". 

Cederstr. saml. 2975. 

c) En stenyxa med skafthål, väl slipad. Längd 8,5 tum. 

Cederstr. saml. 3087. 

d) En slipsten af grå sandsten, fyrsidig; de båda breda si- 
dorna concava, de smala convexa. Bredast vid ena ändan (4 
tum); bredden vid midten 2,2 tum. Längd 8,5 tum. Största tjock- 
leken, vid bredaste ändan, 1,7 tum. 

Cederstr. saml. 2550. 

e) En brynsten, troligen nyare. 

Cederstr. saml. 2551. 

f) En brynsten eller nedre delen af en tunn, bred, fyrsidig 
yxa af grå sten. 

Cederstr. saml. 2552. 

197. Vid Tvetane har man hittat i jorden, möjligen tillsam- 
mans: 

a) En spjutspets af brun flinta; å båda sidorna synas spår 
af slipning. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. LURS 800KBN. 351 

b) Eu spjutspets af mörk flinta. 

Båda i Gederstr. samL, 3119 och 3120. 

196. Vid Tigeröd har man, troligen icke på samma ställe, hittat: 

a) En nästan trind yxa af grönsteh, med plano-oonvex egg. 

b) Hälften af en stenyxa med skafthål; vanlig form. 

c) Eggen af en stenyxa som haft skafthål; vanlig form. 

Alla i Gederstr. saml., 2224, 2099 och 2098. 

199. Vid Varebacka äro funna, troligen på olika ställen: 

a) En kallrigt tvåsidig, nästan halftrind yxa af *'röd granit\ 
utan skafthål. 

b) Ett stycke af en stenyxa med skaftbål. 

Båda i Gederstr. saml., 3009 och '3011. 

aOO. Vid VåHe äro vid olika tillfällen funna: 

a) En flintdolk med fyrkantigt utpringladt fäste; spetsen af 
slagen. 

Gederstr. saml. 3051. 

b) Tre halfmdnformiga flintverktyg (sågar). 

Alla i Gederstr. saml., 3037, 3038 och 3085. 

c) En yxa af grönsten^ lik fig. 4 å sid. 15 här ofvan, med 
rännformig fördjupning ft^r skaftet rnndt omkring, något ofvan 
midten; plana smalsidor och stor fyrsidig bane. 

Gederstr. saml. 2386. 

201. Vid Aby är funnen: 

En bred rätmejsel af flinta^ med tydliga smalsidor, slipad; 
afslagen upptill. 

Gederstr. saml. 2376. 

202. Vid Anneröd är funnen: 

En bred rätmejsel af ljus flintay med tydliga smalsidor; all- 
deles oslipad. 

Gederstr. saml. 2656. 

203. Vid Ön är funnet: 

Ett stycke af en stenyxa med skafthål. 
Gederstr. saml. 3026. 

204.. Vid Östby äro funna: 

a) Ett stycke af en trind yxa af grönsten, utan skafthål. 

b) Ett stycke af en kullrigt tväsidig stenyxa, utan skaftbål, 
grof, delvis slipad. ''Funnet i jorden''. 

Båda i Gederstr. saml., 836 och 1091. 
Bidr, till QöL o. Bok, lams kUtoria. 3 oeh 4. 6 



•Digitized by 



Google 



352 HONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOHNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

S. Tanums socken. 

205» I Tanams socken äro på olika, icke närmare angifna 
ställen fanna: 

a) En spjutspets af ljusgrå flinta, med kallrigt tvåsidig tånge; 
aibildad fig. 91 i hälften af verkliga storleken. Längd 4,25 tum; 
bladets största bredd l,i5 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: loi 

b) En spjutspets af mörkgrå flinta; bredt lancettformig (lik 
fig. 86 här ofvan, men trubbigare i båda ändarne). Längd 4,5 
tum; största bredd 1,4 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 115. 

c) En spjutspets af flinta. Längd 4,4 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 108. 




Fig, 91. Spjutspets af /inta, Tanums s:i^ Va- 

d) En ''flintpir. 

Skänkt år 18G8 till Uddevalla Museum af hr E. Enebom på Hede. 

e) En stenyxa, afslagen i det ursprungliga skafthålet; ett 
nytt hål, som är litet och sitter snedt, är färdigborradt Längd 
nu 3,7 5 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 83. 

f) Två stenyxor. 

Skänkta af herr E. Enebom på Hede till Uddevalla Museum, 
den ena år 1863 och den andra år 1868. 

g) "En stor och vacker stenyxa'\ 

Skänkt af Olaus Svensson till Uddevalla Museum år 1863. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TAMUM8 SOCKEN. 353 

h) Fem sländtrissor af täljsten, 

Alla skänkta år 1875 af herr kontraktsprosten T. D. Hellberg 
till Statens Hist. Museum (N:o 5615). 
Se dessutom fynd N:o 171. 

206. Å egorna till Lilla Anrås hittades för 20—30 år sedan: 
En bred rätmejsel af flinta, med plana smalsidor och fyrsidig 

bane. Ytan hvitgrä. Bredsidorna slipade; smalsidorna oslipade. 
Längd 3,85 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

207. I en till Lilla Anräs hörande torfmosse hittades för nå- 
gra år sedan: 

En stenyxa med skafthål, väl slipad, med tydlig kant längs 
midten af den främre sidan. Längd 4 tum; eggens bredd 1,5 5 tum. 
Skänkt år 1877 af pastor P. L Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 




Fig. 92. Sänketten. Stora Anrås i Tanums sm. Va- 

208. Å Lilla Anrås' utmark hittades för några år sedan, of- 
van jord: 

En yxa utan skafthål eller bred rätmejsel af grönsten, med 
plana smalsidor. Längd 4,8 tum; största bredd 1,9 tum och tjock- 
lek 1,2 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

209. Å Stora Anrås' utmark har man, troligen på olika stäl- 
len, funnit: 

a) En groft tillhuggen stenyxa med påbörjadt skafthål, i hvars 
midt en tapp qvarsitter. 

Kapten J. A. Lagergrens samling i Halmstad. 

b) En '^sänkesten"" med inknackad fördjupning rundt omkring 
midten; afbildad fig. 92 i hälften af verkliga storleken. I båda 



Digitized by 



Google 



354 HONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FRIn HEDNATIDEN. 

ändar synas märken af slag, möjligen tillkomna i senare tid. 
Längd 3 tum; största bredd l^e tnm. 

SkäDkt år 1877 af pastor P. I. Been till SUtens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 
Se fynd N:o 232. 

310. På en till Arendai hörande ljunghed ligga, å ömse sidor 
om den mellan Håkeby oeh Tanums kyrka gående stora lands- 
vägen, flere låga, runda sfenrösen, hvilka nu föga höja sig öfver 
den omgifvande ljungen ^ 

Ett af dessa sten rosen, som ligger nära och öster om lands- 
vägen, undersöktes af mig i september 1872. Dess diameter är 
44 fot och höjd 3 å 4 fot. Spår af någon stenkista kunde icke 
upptäckas, ehuru roset utan tvifvel icke varit öppnadt förut. Bott- 




Fig. 93. SpjuitpeU af Jlinta, Arendai i Tanums «:fi.^Vi* 

nen var på en yta af flere qvadratalnar betäckt med brända ben 
och smärre spridda bitar af kol och af ett groft lerkärl; derunder 
fanns ett lag stenar. Vid ena kanten af benlagret och nära några 
lerkärlsbitar låg en liten spjutspets af flintan samt ett par smärre 
flintskärfvory af hvilka den ena varit utsatt för eld. Några andra 
fornsaker hittades icke. Roset återstäldes i sitt ursprungliga skick. 



' En del af detta fynd omtalas i "Sveriges forntid*', texten sid. 145, 
såsom anträffadt vid Håkeby, emedan rösena ligga nära Håkeby, 
ehuru på Arendai s egor. 



Digitized by 



Google 



TANUM8 UARAD. TANUMS SOCKEN. 



355 



SpjatspetseOy afbildad fig. 93 i naturlig storlek, är svartgrå, 
2,2 tam lång och 0,7 5 tam bred vid den något inböjda basen, 
samt jemförelsevis tjock. 

Bitarne af lerkärlet äro små, tjocka, atan sirats; massan 
grof, med inblandade qvartskoru. Kärlet har varit illa brändt 
och liknat dem som pläga hittas i grafvar från den yngre brons- 
åldern, hvarvid dock bör anmärkas, att dylika simpla lerkärl varit 
i brak både änder äldre och senare tid. 

Emedan jag omedelbart efter andersökningen af detta röse 
måste resa från trakten för att på utsatt tid i en annan del af 
landet företaga ett forskningsarbete som ej kände nppskjatas, 
nödgades jag till ett kommande år spara öppnandet af de andra 



D 



tig- 94. Del af berget hvarpå roset N:o 4 vid Arendal hvilade; 
med profil efter linien DE, 

på samma ställe liggande rösena. Ett tillfälle dertill yppades 
sommaren 1875, då jag en kort tid åter vistades i Tannm. Tre 
rosen undersöktes då; ett liggande helt nära det nyss beskrifna 
och två belägna nära hvarandra på andra sidan landsvägen. 

Koset 2. Det förstnämnda, som ligger så nära vägen att 
denna afskurit en del af roset, hade en diameter af 40 fot och 
var 4 fot högt. Ej heller här fanns någon stenkista. På rosets 
botten, mellan och på de understa stenarne samt i den sand och 
sandblandade mylla, hvarpå dessa hvilade, anträfifades bitar af 
brända ben och af lerkärl. Det tunna benlagret, som låg något 
nordost om högens medelpunkt, höll omkring 6 fot i längd och 
3 fot i bredd. Benbitarne, hvilka liksom de i roset N:o 1 ned- 
lagda torde hafva blifvit rensköljda sedan de uppsamlades efter 
likets förbränning, lågo ej bland kol och kolblandad fet jord, så- 
som i jernålderns grafvar är vanligt; endast några spridda kol- 



Digitized by 



Google 



356 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 



bitar funnos. I sanden under stenarne lågo spridda många större 
och smärre flintstycken och flintskärfvor, bland hvilka dock inga 
voro till särskildt bruk bearbetade. De voro af den vid Tannam 
(se N:o 316 här nedan) vanliga grå, ogenomskinliga flintan. 

Boset 3. I det ena af de vester om landsvägen öppnade 
rösena anträffades hvarken kol eller ben; endast ett groft tillsla- 
get flintstycke utan bestämd form. Rosets diameter var 35 fot; 
dess höjd endast 2-- 3 fot. 



cr ^i^ 





Fig. 95, Spjutspets af ftinta. Årendal i Tanums s.-n. Va* 

Roset 4. Det andra på nämnda sida om vägen liggande 
roset, af 40 — 42 fots diameter, visade sig hafva ett ganska ovan- 
ligt innehåll. Det var af samma höjd som N:o 3 och låg på en 
berghäll, h vilken dock ej var jemn, utan bildade en afsats (se 



Digitized by 



Google 



TAMUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 357 

fig. 94) med branta väggar {AB och BC)y som 8todo i rät vinkel 
mot bvarandra och mot hvilkas nedre kant den af denna vinkel 
omslutna delen af hällen sluttade. Väggens höjd var vid hörnet 
1,3 fot. I detta hörn träffades ett omkring 2,5 fot långt och 2 
fot bredt lager af ostronskaly samt några deribland liggande skal 
af ätbara musslor och snäckor {Mytilus edulis och Littorina litto- 
rea). Nära detta lager (vid* X), 6 fot från hörnet, träffades vid 
den här 1 fot höga väggens nedre kant en spjutspets af flinta. 
I roset hittades dessutom flere flint skär fvor, smärre bitar af grofva 
lerkärl samt små obestämbara stycken af obrända ben; några 
brända ben kunde dcremot ej upptäckas. 

Spjutspetsen, afbildad fig. 95 i två tredjedelar af verkliga 
storleken, är ganska väl slagen och synes vara oskadad. Längd 
5,7 5 tum; största bredd 1,3 tum. 

De i detta röse, äfvensom i det under N:o 2 beskrifna, funna 
bitarne af lerkärl likna dem som anträffades i roset N:o 1. 

Det i roset 1 funua förvaras i Statens Hist. Museum under N:o 
5155 och det i rösena 2 — 4 i samma Museum under N:o 5661. 

Dessa fynd äro i flere hänseenden märkliga. 

För bestämmande af frågan om den tid dessa stenrösen till- 
höra hafva vi att erinra oss, dels att man i dem funnit två spjut- 
spetsar af flinta, dels att två af dessa rosen visat sig betäcka 
grafvar innehållande brända ben. Då ringaste anledning ej finnes, 
att förklara de båda spjutspetsarne vara tillfälligtvis nedkomna i 
rösena eller hörande till annan tid, hafva vi häruti en, om än 
icke i sig sjelf fullt afgörande upplysning om tiden. Sådana va- 
pen begagnades nämligen väl i synnerhet under stenåldern, men 
många fynd bevisa, att flintan användes till spjut- och pilspetsar 
äfven efter den tid, då metallernas bruk blifvit kändt, således 
efter bronsålderns början ^ Att rösena vid Arendal höra till den 
senare perioden, synes mig vara klart deraf, att man i dem fun- 
nit grafvar med brända ben. Otaliga fynd vitna nämligen derom, 
att i Norden, liksom i andra länder, likbränningen varit vanlig 
under bronsåldern, eller rättare under en stor del af detta tid- 
skifte; hvaremot man aldrig vid undersökning af sådana grafvar, 
som med visshet kunna hänföras till stenåldern, har funnit något 
skäl Kr det antagandet, att likbränning redan ttre sistnämnda 
periods slut vunnit insteg i Norden. Men då torde man ej heller 



"Sveriges forntid", texten, första häftet, sid. 158. Se äfven fynd 
N:o 280 här nedan. 



Digitized by 



Google 



358 MONTKLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR PrJLn HEDNATIDBN. 

— åtminstone icke på grund af de 8akfö^hållandeD, hvilka dq 
äro kända, — hafva rätt att hänföra till stenåldern en graf, som 
innehåller brända ben, endast der fö re, att jemte dessa ben ej 
hittats andra fornsaker än ett vapen af sten. Man har så mycket 
mindre rätt att göra detta, som det naturligtvis berodde på, snart 
sagdt, en tillfällighet, om under bronsåldern något föremål af brons 
kom att läggas i grafven hos den' döde. Att icke alla grafvar 
från denna tid innehålla något af brons, är lika naturligt i sig 
sjelft, som det af mångfaldiga fynd är bevisadt I många graf- 
var från nämnda period har man icke funnit något annat än 
lemningarna af de döde; i andra lågo bredvid benen ett eller flere 
föremål af brons, under det att några grafvar inneslutit både 
bronssaker och stenvapen. Ingen tvekar att till bronsåldern hän- 
föra en graf af sistnämnda slag; men om de efterlefvande, i stäl- 
let för att låta de dyrbara bronssakerna följa den afiidne i graf- 
ven, hade ansett, att dessa kunde göra dem sjelfva större nytta, 
så hade vi icke funnit någon brons i denna graf, men det hade dock 
varit ett stort misstag af oss att hänföra fornminnet till annan 
tid än bronsåldern. Då således den omständigheten, att en graf 
ej innehåller något föremål af brons eller att den endast inne- 
håller ett vapen af sten, icke i och för sig utgör något hinder för 
att grafven kan tillhöra bronsåldern; och då man ej har anled- 
ning att antaga likbränning under stenåldern men väl under brons- 
åldern, tvekar jag ej att till sistnämnda period hänföra rösena 
vid Arendal. 

Man skulle möjligen kunna ännu något närmare bestämma 
deras ålder. Emedan likbrännihgen egentligen först under brons- 
ålderns senare del synes hafva blifvit allmän i Sverige, om än 
spår deraf äfven från bronsålderns första tid möjligen skulle kunna 
uppvisas, så torde det vara sannolikare att rösena vid Arendal 
tillhöra bronsålderns senare än dess förra del. . 

Afven under jernåldern var visserligen likbränning vanlig och 
man känner från Sverige flere till den äldre jernåldern hörande 
stenrösen liknande dem vid Arendal och, såsom de, betäckande 
en samling brända ben, hvilka ej ligga i någon stenkista (se fynd 
N:o 238); men emedan man icke har någon anledning antaga, att 
spjutspetsar af flinta då ännu voro i bruk, finnes ingen sanno- 
likhet för att rösena vid Arendal äro yngre än jernålderns början. 

De enda utom spjutspetsarne der anträffade saker, som kunde 
gifva upplysning om tiden, äro de bitar af lerkärl, som lågo i 
rösena N:is 1, 2 och 4. De äro alla hvarandra lika, men lemna 
knapt någon ledning vid besvarandet af frågan om rösenas ålder, 



Digitized by 



Google 



TANUM3 HÄRAD. TANUliS tiOGKEN. 359 

emedan sådana enkla kärl, af grof massa och illa brända, begag- 
nats änder mycket läng tid; dä dylika voro allmänna nnder den 
senare delen af bronsåldern, torde emellertid äfven dessa bitar 
tala för den åsigten, som här främstälts, eller att rösena tillhöra 
sistnämnda period. 

För att styrka mitt påstående, att man annorstädes vid flere 
tillfallen anträffat vapen af sten dels endast tillsammans med 
brända ben, dels tillsammans med brända ben och bronssaker, 
kanna följande fynd antt^ras: 

1. Å Faglie bys egor i socknen af samma namn, Skytts hä- 
rad, Skåne, har man vid en större sten fnnnit ett temligen tjockt 
lager af brända ben och aska, hvari två utmärkt vackra flint- 
dolkar lågo. (Enligt N. 6. Brazelii beskrifning på fornlemningar 
inom Skytts härad, sid. 15; handskrift i Kongl. Vitterhets Historie 
och Antiqvitets Akademiens arkiv.) 

2. Vid Tommarps by i Tommarps socken af nyssnämnda 
härad har i en större hög en lerurna anträffats, i hvilken lågo 
brända ben, en spjutspets af flinta och ett halfmånformigt flint- 
verktyg. (Enligt nyss anförda beskrifning, sid. 24.) 

3. Vid Hvidegård, ej långt från Rjöbenhavn, fann man år 
1845 i en grafhög en stenkista af full manslängd, som inneslöt 
brända ben, en spjutspets af flinta, ett svärd och två knifvar 
m. m. af brons; de båda knifvarne voro inlindade i läder och 
spjutspetsen insydd i ett tarmstycke. ("Annaler for nord. Oldkyn- 
dighed" 1848, sid. 336.) 

4. Nära Hjörring i Jylland hittades år 1846 brända men- 
uiskoben uti en hög, samt vid benen två yxor eller mejslar af 
sten samt åtskilliga perlor m. m. af bernsten. (Enligt dansk "An- 
tiqvarisk Tidskrift" 1846—1848, sid. 18. Det heter der om detta 
och följande fynd, att de båda måste hänföras till bronsåldern). 

5. Nära Århus i Jylland hittades för många år sedan en 
spjutspets af flinta, liggande "i en lerurna med brända ben". (Dansk 
"Antiqvarisk Tidskrift", 1846—1848, sid. 18.) 

6. Vid Gjöttrup i Ålborgs amt har man i en liten stenkista 
funnit ett lerkärl innehållande brända ben och bitar af två brons- 
knifvar; öfver kärlets mynning låg en flintdolk med kort fyrkan- 
tigt fäste. (Kjöbenhavns Museum 11659-11662.) 

7. Vid Bammedige i Ringkjöbings amt, Jylland, träffades i 
en grafhög, på en fots djup, vid en flat sten: brända ben jemte 
fem små bladformade pilspetsar, bitar af en spjutspets och en 
spån, alla af flinta samt mycket starkt brända; ingen lerurna. 



Digitized by 



Google 



360 M0NT£L1US. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER KHÅN HEDNATIDEN. 

(Dansk "Antiqvarisk Tidskrift" 1861, sid. 11, och "Ärböger for 
nordisk Oldkyndighed" 1868, sid. 101.) 

Härvid har jag naturligtvis ej tagit de fall i betraktande, då 
man, såsom vid Kinna-Sanden i Vestergötland, i en nrsprungligen 
till stenåldern hörande graf funnit lerkärl med brända ben och 
bronssaker nedsatta i en senare tid. (''Vitterh. Akad:s Månadsblad" 
1877, sid. 412.) 

De i roset 4 funna skalen af musslor och snäckor förtjena 
särskild uppmärksamhet. Troligen äro de lemningar efter en be- 
grafningsmåltid och bilda en liten ''kjOkkenmödding" \ ehuru de- 
ras massa är ojemforligt mycket mindre än de väldiga danska 
'kjökkenmöddingarne" från stenåldern. Att sådana afskrädes- 
högar, stora eller små, ej alla tillhöra den äldsta tiden, är klart, 
och dylika lemningar äro nu kända i Norden icke blott från sten- 
ålderns äldre del, utan äfven från många senare perioder, ända 
till den historiska tiden. 

Också i eller vid andra grafvar, både äldre och yngre än 
stenålderns slut, har man funnit djurben^, och i en stenåldefsgraf 
vid Torseke nära Kristianstad i Skåne, hvilken för några år se- 
dan undersöktes af doktor H. Hildebrand, träffades icke blott 
djurben utan ock en mängd skal af ätliga musslor ("Antiqvarisk 
tidskrift för Sverige" 3, sid. 25). 

Det är visserligen sannolikast, att alla de fyra rösena vid 
Arendal äro ungefär samtidiga, emedan de ligga helt nära hvar- 
andra och tillsammaqs med några andra, ännu ej undersökta, dy- 
lika rosen bilda en grupp. Emellertid är det möjligt, att rösena 
1 och 2, hvilka ligga tätt intill hvarandra och båda innehållit 
brända ben, skulle kunna tillhöra en något annan tid än rösena 
3 och 4, i hvilka några brända ben ej funnits. Den fullständiga 
frånvaron af ben i N:o 3 och de små obrända men obestämbara 
benbitar, som upptogos ur N:o 4, göra det möjligt, att dessa 
två rosen innehållit obrända lik, hvilka helt och hållet förnmltnat, 
emedan luften haft lätt tillträde till dem genom stenarne och den 
obetydliga jordbetäckningen. 

211. På en till Arendal hörande åker hittades våren 1876 
under plöjning: 

Ett halfmdnformigt flintverktyg (såg), bredt, kort; närmast 



' "Sveriges forntid", texten, l:n häftet, sid. 38. 
2 Anf. arbete, sid. 102. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 



361 



likt fig. 127 här uedan. Eggen rät, utan tydliga Bägtänder. Längd 
3,85 tum; bredd 1,5 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Beeu till SUiteus Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

213. Vid Backa äro, troligen icke på samma ställe, hittade: 

a) En spjutspets af flinta. 

b) Ett halfmänformigt flintverJctyg (såg). "Funnet i jorden" 

c) En bit af ett mycket stort dylikt fliniverktyg. 

Alla i Cederstr. saml., 2251, 2253 och 2252. 




Fig. 96. Ringapånne af aUfvtr, Bjömås i T<mum* 8:n. Vs* 

213. Å Bjömered8 egor har man hittat: 
Ett bryncj begagnadt på fem sidor; ändarne afrundade. 
gen grönaktig. Längd 4 tum; bredd 2,3 tum. 

Skänkt år 1876 af pastor P. L Been till Statens Hist. 
seum (N:o 5695). 



Fär- 



Mu- 



214. Björnå8. Torparen Andreas Jakobsson hittade år 1835 
vid gräfning i jorden på sitt torp under skattehemmanet Bjömås: 

Ett ringspänne af silfver^ afbildadt fig. 96 i två tredjedelar af 
verkliga storleken. Ringen bredt oval, af en trind, slät, 3 linier 
tjock ten, som slutar i nästan klotrunda knoppar, hvilkas öfre 



Digitized by 



Google 



362 MOKTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

del (något mindre än halfva ytan) är prydd med tätt sittande 
upphöjda punkter, bildande sneda parallela linier. Knopparne, 
för öfrigt släta, äro gjutna för sig och påträdda ringens ändar. 
Nålens öfre ända bildas af en dylik rund, på ötVersidan likaledes 
knottrig knopp, hvilken såsom på andra spännen af samma slag 
är genomborrad och kan efter behag skjutas fram och tillbaka 
på ringen. Upptill trind, blir nålen sedan bredare, tunnare och 
fyrkantig. Den är nu afbruten och de yttersta 4 linierna tillsatta 
å teckningen; möjligen har den varit längre. Bingens inre dia- 
meter 3,8—3,2 tum. Nuvarande vigt 98 ort 56,5 korn. 
Statens Hist. Museum 696. 

Ehuru ringspännen från hednatidens sista århundraden i Sve- 
rige, i synnerhet på Gotland, ofta anträffats, känner man från hela 
landet endast några få sådana spännen af samma form som det 
här afbildade, det vill säga med en klotrund, eller nästan klot- 
rund, knopp vid hvardera ändan af den trinda ringen och med 
en dylik knopp vid nålens början. 

I Statens Hist. Museum förvaras utom det från Björnås en- 
dast fyra sådana ringspännen och en liten bit af ett femte, alla 
af silfver; å alla äro knopparne särskildt gjorda och sedan trädda 
på ringarnes och nålarnes ändar. 

1 — 2. Två af dem påträffades år 1871 under rishemtning in- 
vid en större sten å Vårby egor i Huddinge socken, strax söder 
om Stockholm; på samma ställe lågo äfven ett stort rundt något 
kupigt spänne, 19 beslag till ett bälte, 14 hängsmycken, 42 perlor 
och 6 arabiska mynt (det yngsta pregladt år 938), allt af silfver 
och det mesta förgyldt. Ringspännenas knoppar äro på ena sidan 
tillplattade, belagda med guld och prydda med sirater af pålagda 
guldtrådar. Sjelfva ringarne äro af silfver och ej förgylda. Inre 
diam. på den ena 3,95—3,45 och på den andra 3,4o — 3,i5 tum. 
Af båda nålarne finnas endast knopparne qvar. (Statens Hist. 
Museum 4516. — Fyndet, som synes tillhöra slutet af hednatiden, 
är afbildadt och beskrifvet i det inom kort utkommande andra 
häftet af B. E. och H. Hildebrands "Teckningar ur Svenska Sta- 
tens Historiska Museum"; ringspännena äro afbildade ser. VI, pl. 1.) 

3. Ett tredje hittades år 1870 i en åker vid Rasta i Stora 
Mellösa socken, Nerike. Knopparne äro klotrunda och alldeles 
släta. Ringens inre diameter 4,^5 — 4,5 tum; nålen afbruten, upp- 
till trind. Vigt nu 80 ort; silfverhalt 91,5 proc. På samma ställe 
hittades senare pä året två snodda halsringar af silfver. Inga 
mynt lågo bredvid smyckena. (Statens Hi^t. Museum 4355.) 



Digitized by 



Google 



TAMUHB HÄRAD. TAKUH8 SOCKEN. 363 

4. Det Qerde hittades år 1868 under gräfning i en mindre 
å pä Holmö egor, Onsby socken, Östra Göinge härad i Skåne, 
tillsammans med en armring, några bitar af ringar samt 8 mynt, 
allt af silfver. Af mynten voro 7 arabiska samanidmynt, präg- 
lade nnder åren 895—934, samt ett bulghar-mynt från Snwar af 
år 949 (eller 950). Kingsöljan, som nn är hopböjd, har haft nå- 
got större diameter än den från Björnås. Knopparne äro klotrunda, 
alldeles släta; nålen borta. (Statens Hist. Museum 3978.) 

5. Ett litet silfverstycke, som tvifvelsutan varit den utanför 
knoppen sittande ändan af en sådan ringsölja som den från Holmö 
eller Rasta, hör till ett silfverfynd som år 1862 anträffades i ett 
stenröse på ön Ternö i Hellaryds socken, Blekinge. Fyndet be- 
stod för öfrigt af en mängd större och smärre bitar ^ af ringar, 
tenar m. m., samt 6 arabiska mynt, präglade under åren 913 — 
936, och ett tyskt mynt från ungefär samma tid. (Statens Hist. 
Museum 3004.) 

Det torde förtjena särskildt anmärkas, att intet ringspänne 
af denna typ är kändt från Gotland, oaktadt Statens Historiska 
Museum från denna ö eger mer än 230 hela och sönderbrutna 
ringspännen, af hvilka 40 äro af silfver. Från alla andra delar 
af Sverige förvaras endast 60 ringspännen i samma museum (15 
af dem äro af silfver); och af detta jemförelsevis ringa antal höra, 
såsom vi sett, sex till samma grupp som fig. 96. 

I Norge, — till hvilket land Bohuslän under den tid, då 
Björnåsspännet gjordes, måste räknas, — synas ringspännen af 
denna typ icke hafva varit ovanliga. Man känner nu 4 af silfver 
och mer än 12 af brons ^. Knopparne pä^ dessa spännen äro dock 
ej alltid fullkomligt klotrunda, utan flere af dem hafva en plan 
sida'; de äro icke knottriga såsom å det här afbildade, utan an- 
tingen släta eller prydda med sling-sirater. 



^ Bland bitarne fanns ett stycke af ett sådant fyrsidigt, med filigran- 
sirater prydt spännsmycke som de två till Odeshögfyndet hörande, 
af hvilka det ena kommer att afbildas i något af de sista numren af 
Vitt. Akad:8 Månadsblad för 1877. 

^ £nligt benäget meddelande af professor Bygh och amanuensen lind- 
set. Man lär äfven hafva funnit ett par spännen af denna form som 
hafva ring och nål af jern samt endast kulorna af brons. 

^ Ett bronsspänne med sådana kulor är afbildadt i Loranges katalog 
öfver "Samlingen af norske Oldsager i Bergens Museum", sid. 131; 
dess nål är mycket lång. Ett liknande bronsspänne, men med af- 
bruten nål, funnet "i Norge", förvaras i Statens Hist. Museum i 
Stockholm (N:o 1428). 



Digitized by 



Google 



364 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKSB FRÅN HEDNATIDEN. 

Ett af silfverspHnnena, likt fig. 411 i Worsaae's "Nordiske 
Oldsager", är funnet pä bottnen af en grafhög vid Grötmo i Beit- 
stads prestegjeld, Nordre Throndhjems amt. (Videnskabernes Sel- 
skabs Oldsagssamling i Throndhjem; K. Byghs katalog öfver denna 
samling, N:o 242, och Nicolaysen, "Norske Fornlevninger", sid. 661.) 

Ett annat silfverspänne likt nyss anförda figar hittades 1862 
vid Vullum i Strindens prestegjeld, Söndre Throndhjems amt, till- 
sammans med 4 armringar af gnid och 6 halsringar af silfver. 
(Spännet förvaras i Kristiania Universitets Museum, N;o 2928; Ni- 
colaysen, "Norske Fornlevninger", sid. 594.) 

Det tredje silfverfepännet är funnet i Etne prestegjeld, Söndre 
Bergenhns amt, tillsammans med en snodd halsring, en armring 
m. m. af silfver (Eristiania Universitets Museum 2283—2286; Ni- 
colaysen, "Norske Fornlevninger", sid. 361). Detta spänne, af 
5,3 svenska tums diameter, har äfven samma form som fig. 411 i 
Worsaae^s "Nordiske Oldsager". 

Det fjerde silfverspännet är funnet ensamt på Jsederen, i trak- 
ten af Stavanger, och förvaras nu i Bergens Museum (N:o 3046). 
Ringens inre diameter är 5,3 tum; knopparne äro särskildt gjutna 
kulor med cylinderlika utsprång åt hvar sida, hvilka äro trädda 
på ringen. ("Ärsberetning for 1875 af Föreningen til norske For- 
tidsmindesmerkers Beväring", sid. 51.) 

Från Danmark känner man två stora silfverspännen af nu 
1 fråga varande grupp, samt en bit af ett dylikt. 

Det ena spännet, afbildadt fig. 411 i Worsaae^s "Nordiske 
Oldsager", har alldeles släta knoppar; nålen är borta. Det är 
funnet vid plöjning nära Kömersdal på Bornholm tillsammans med 
fiere större och smärre* ringar samt några kufiska (arabiska) mynt, 
allt af silfver; i en af ringarne hänger ett silfverkors. Förvaras 
i Museet for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn; fyndet är beskrifvet 
af Boye i hans sid. 347 anförda "Fortegnelse", N:is 759 och 389. 

Det andra är ett stort och präktigt spänne, inlagdt med guld 
och niello; kulorna, som på framsidan äro plana, prydas af vackra 
slingor. Den ovala ringens inre diameter är 3,2—3,7 tum och 
nålens längd ej mindre än 10,6 tum. Detta praktstycke hittades 
nära Odensee på Fyen, förvaras nu i Museet for nordiske Old- 
sager i Kjöbenhavn, samt är afbildadt i Worsaae^s "Nordiske Old- 
sager" fig. 410, och i Boyes anförda arbete, sid. 123. 

Ena ändstycket till ett dylikt spänne är jemte en mängd 
smycken, mynt m. m. af silfver funnet vid Vålse på Falster ■; de 

^ Enligt benäget meddelande af herr Sophus Muller. 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 365 

yngsta mynten äro präglade i slutet af 9CX)-talet. Fyndet är be- 
skrifvet I "Annaler for nord. Oldkynd." 1842—1843, sid. 22 o. följ. 

Liksom ringspännen af denna typ äro okända från Gotland, sy- 
nas de äfven nästan helt och hållet saknas i de på ringspännen af 
andra former synnerligen rika länderna öster om Östersjön. Från 
dessa trakter, hvilkas betydande fomsakssamlingar jag nyligen 
haft tillfälle att studera, känner jag nämligen endast ett enda 
ringspänne af nu i fråga varande form K Det är funnet vid Wilko- 
mirz, nordvest om Wilna i Lithauen och förvaras nu i Wilna Mu- 
seum. Spännet, af silfverbeklädd brons, har trind ring och en rund 
guldplåt inlagd på den plana framsidan af hvarje knopp; nålen 
saknas. 

På grund af det vi för närvarande känna om denna typs 
förekomst synes det vara sannolikast, ätt den är inhemsk i Skan- 
dinavien; att åtminstone några af dessa ringspännen äro förfärdi- 
gade i Norden torde för öfrigt visas af de på dem förekommande 
siraterna. Det i norra Lithauen funna spännet bör då betraktas 
såsom ditfördt af någon bland de många nordbor, hvilka under 
vikingatiden besökt länderna öster om Östersjön, bosatt sig der 
och der efterlemnat talrika minnen. 

Under sådana förhållanden är det synnerligen anmärknings- 
värdt, att man funnit flere ringspännen af samma typ i en annan 
del af Europa, som nordbor under samma tid likaledes i stora 
skaror besökte, nämligen på de Britiska öarna. 

Det märkligaste hithörande fyndet gjordes nära stranden af 
Skaill-viken i Sandwicks socken på^ den största af Orknöarna, 
hvilka pä denna tid voro bebodda af nordbor. Man fann der 9 
stora ringspännen, 14 snodda hals- och armringar, 23 andra arm- 
ringar, en mängd bitar af spännen, ringar m. m., samt 3 anglo- 
sachsiska och 10 arabiska mynt, allt af silfver och vägande ej 
mindre än 17 svenska lE. Det yngsta myntet är slaget i Bagdad 
år 945. 

Ett af ringspännena, afbildadt å nästa sida fig. 97, har vid rin- 
gens ändar sådana på framsidan knottriga knoppar som det från 
Björnås; nålen är nära 11,5 svenska tum lång. Ett annat af de 
vid Skaill funna spännena har likaledes sådana knottriga knoppar 
som fig. 96; två hafva klotrunda knoppar prydda med vackra 
slingsirater; ett har klotrunda, släta knoppar; ett saknar visser- 
ligen sådana knoppar vid ringens ändar, men har en dylik vid 

^ Jemför dock Hanseii, '*Die Sammlungen inland. Alterthiimer des Est- 
ländischen Provinzial-Museums" (i Reval), pl. 6 fig. 12 (ringen synes 
vara sluten, med endast en knopp; fyndorten okänd). 



Digitized by 



Google 



366 M0NTELIU8. BOHUSLÄNSKA POBNSAKEB FRÄN HEDNATIDEN. 

nålens början. De tre andra till fyndet hörande spännena hafva 
inga sådana knoppar ^ 

Från Skotland lära inga andra ringspännen af samma typ vara 
kända; men i England och Irland äro några funna. Under plöj- 
ning på en åker vid Gasterton i Westmoreland, nordvestra Eng- 
land, hittades år 1846 ett sådant ringspänne; och ett annat af ovan- 
lig storlek nppgräfdes år 1785 vid Newbiggin i Camberland, nord- 




Fig. 97. Ringtpånne af tilfver. Skotland, Ungefär Vj* 

vestligaste delen af England. Ringen å det senare bar en dia- 
meter af 7 sv. tum och nålens längd är icke mindre än 18 tum. 
Bland de flere i Irland funna ringspännena med runda knop- 
par är isynnerhet ett af silfver anmärkningsvärdt^ hvilket år 1868 

^ Fyndet är beakrifvet af Joseph Anderson i hans *'Note8 on relics of 
the viking period of the Northmen in Scotland*', införda i "Procee- 
dings of the Society of Aiitiquaries of Scotland", vol. X, s. 575 — 584. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 367 

hittades i grefskåpet Limerick. Det var nedlagdt i en präktig 
silfverbägare jemte tre silfverspännen af en i de keltiska länderna 
vanlig form. Bägaren lär förskrifva sig från det 9:de eller 10:de 
århundradet. Den skotske fornforskaren Joseph Anderson, ur 
hvilkens här ofvan ann>rda afhandling jag hemtat dessa uppgif- 
ter, oeh hvilken liksom jag i spännena af samma slag som fig. 96 
ser minnen af nordborne, tillägger; "Den betydande storleken af 
dessa ringspännen svarar till de gamla beskrifningarna på de smyc- 
ken som irländska höfdingar fordom bnro. Vi känna deremot intet 
spänne af inhemsk form som motsvarar beskrifningen på den store 
höfdingen Midirs spännsmycke, hvilket, då han fäste det på sitt bröst, 
räckte från den ena skuldran till den andra, eller någon med så lång 
nål, att den kunde åsyftas på det ställe i de brehonska (gamla 
irländska) lagarne, der man sörjde för säkerheten i en tät folk- 




s 



Fig. 98 b. Ena ändan af spännet 
jig. 98 a, tfdd från sidan. Va- 



Fig. 98 o. Ringtpånne af brons, ' 
Gotland. % 

samling genom det stadgande, att ^'män äro saklösa för nålar på 
deras skuldror eller bröst, förutsatt att dessa ej sticka fram allt 
for långt, i hvilket fall målet skall afdömas efter kriminaliagen''. 

De här ofvan omtalade fynden från Skandinavien och de bri- 
tiska öarne göra det otvifvelaktigt, att ringspännen af samma typ 
som fig. 96 och 97 tillhöra det tionde århundradet, och sannolikt 
egentligen dettas senare hälft. 

Man torde kunna med skäl antaga, att denna i Norden in- 
hemska typ — stora ringspännen med trind slät ring och runda 
knoppar — är här utvecklad ur en mycket liknande, som är all- 



] 



Funnet, jcinte ett annat ringspänne och en jernyxa (lik fig. 484 i 
*Sv. forns/'), bland menniskoben i ett stenröse uti en till Seigs i 
Helvigs socken hörande äker. (Statens Hist. Museum 5585.) 

Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia, 3 och 4. i 



Digitized by 



Google 



368 IfONTELlUS. BOHUSLÄNSKA POIINSAKER FrAn HBDKATIDBN. 

män i vestra Ryssland och äfven förekommer i östra delen af 
Skandinavien (fig. 98). Skilnaden är hnfvadsakligen endast, att 
dessa spännen, hvilka äro af brons och betydligt mindre än origi- 
nalen till fig. 96 och 97, hafva ändarne uppböjda i nästan rät 
vinkel, samt att nålen ej baktill slätar i en sådan rand knopp som 
de vid ringens ändar. Ringen är, liksom å typen fig. 96 och 97, 
trind. 

215. A Buars egor hittades för några år sedan, i ett sandtag 
vid landsvägen mellan Skälleröd och Hede: 

En liten flintyxa med plana smalsidor; slipad vid eggen. Å 
ena bredsidan finnes en större fördjupning uppkommen derigenoni 
att ett stycke blifvit urslaget, troligen vid yxans tillknackning. 
Längd 5,5 tum; bredd vid eggen 1,5 tum. 
Statens Hist. Museum 4866. 

216. I en till Buar hörande mosse är hittad: 

En upptill snedt afslagen rätmejsel af grå flintay med tyd- 
liga, osiipade smalsidor. Bredsidorna väl slipade. Längd nu 4,15 
tum; bredd vid eggen 1,9 tum. 

Statens Hist. Museum 5558: 8. 

217. Vid Buar har man äfven, pä olika ställen, funnit: 

a) En bred rätmejsel af brungul flinta^ med tydliga smalsidor 
och slipad; skadad. "Funnen i jorden". 

Cederstr. saml. 2703. 

b) En mejsel af grönsten^ upptill afslagen i äldre tid; afsmal- 
nar uppåt och mot eggen. Smalsidorna kullriga. Ytan ljusgrå. 
Längd nu 4,7 tum; största bredd 1,9 tum. 

Statens Hist. Museum 5558: 7. 

218. Nära Eigde hittades i augusti 1869 å Tanums Stora 
Uamnelag en större öppen guldring af mjölnaren Johan Hanssons 
i Bro son Anders Vilhelm. "Å stället, der ringen hittades, hade 
föregående året skett torftägt, hvarigenom ringen, som var fast- 
växt i gamla ene- och ^ ungrötter, blifvit synlig". 

Ringen, af blekt, mycket silfverblandadt guld, är afbildad fig. 
99 i tvä tredjedelar af verkliga storleken. Den har varit åttkan- 
tig, men den mycket nötta utsidans kanter äro nu otydliga; in- 
sidan knapt något nött. inre diameter 3—2,8 tum; största tjock- 
leken (vid ändarne) 0,2 tum. Vigt 18 ort 5ö korn. Guldhalt 50,& 
procent; silfverhalt 44 procent. 

Statens Hist. Museum 4206. 

Se fynd N:o 232. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TAl^UHS SOCKEN. 369 

219. Vid Ekehogen (hörande till Tannam), invid landsvägen, 
finnes en samling af ''stora rnnda ättehögar. Uti en af dessa hit- 
tades 1816, nti en 3^ alnar lång och 1 aln bred hällkista, en jern- 
yxa, ett genomborradt blylod och en jernskena" (Holmberg, Bo- 
husläns historia", l:a nppl., 2 sid. 231; 2:a uppL, 2 sid. 68) >. 

Samma fynd beskrifves något utförligare i Liljegrens och 
Brunii "Nordiska fornlemningar", N:o VI, -der det heter: "När år 
1816 åboen på Tannams Pilegård ville utjemna en hög om 90 
alnars omkrets, hvilken låg i åkern, fann han vid en gräfning af 
1^ aln en hällkistay 3^ alnar lång samt 1 aln bred och djup, be- 
stående af fyra flisformiga hällar. Ofvanpå denna hög (kista?) 
låg något åt ena sidan en 4^ alnar lång och 1 aln bred lockhäll, 
som var till en del' öfverhöljd af jord. För öfrigt syntes ingen • 
hvarken inre eller yttre stensättning. Då grafven nogare under- 
söktes, råkades: 




Fig. 99. Ring af sUfverblandadt guld. Eigde i Tanumt s:n. V,. 

a) En ännu någorlunda bibehållen jernyxa, 6 tum lång; 

b) En förrostad jernshena; 

c) Ett något vittradt blylod, i form af en afhuggen och ge- 
nomborrad con, L^ tum långt; och 

d) Några alldeles af erg medtagna kopparringar" 

' Holmberg tillägger: "Man har äfven vid gräfningar uti dem funnit 
hufvudskallar och obrända lik, men dessa äro säkert ditkomna år 
1719, dä, enligt en anteckning i kyrkoboken, hoptals af det från 
Norge retirerande krigsfolket här omkommo ock blefvo, för bristande 
utrymme å kyrkogården, uedmyllade utmed landsvägen". 



Digitized by 



Google 



370 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FRÅN HEDNATIDEN. 

Några lemningar af menniskoben omtalas icke såsom fnnna i 
kistan. Yxan, som jemte blylodet och sjelfva grafven äro afbil- 
dade å pl. VI i Liljegrens och Brunii anf. arbete, har stort skaft- 
hål; och om jemskenan säges, att den "lär hafva omgifvit en 
sköldkant". 

Man känner ej, om de här funna sakerna ännu finnas i behåll. 

220, Vid Fo88um har man funnit i jorden: 

En bred rätmejsel af livit flintaf med tydliga smalsidor, slipad. 
Cederstr. saml. 2707. 

221, På en åker å Sör-Fossums egor är funnen: 

En stenyxa med skafthål, hel; vanlig form. Längd ii,9^ tum; 
bredd vid den sneda eggen I,?.*) tum. 

Skänkt år 1875 af hemraansegaren Hans Thoresson å Sör- 
Fossuin till Statens Hist. Museum (N:o 5430). 

222. Å Lilla Gerums egor hittades hösten 1872 under potatis- 
upptagning: 

Ett bredt halfmänformigt verktyg (såg) af ftinfa med rak egg. 
I^ängd 4,1 tum; största bredd 1,4 5 tum. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

223. Å hemmanet Lilla Gerums mark, på en jemn plan strax 
ofvanom den sluttning mot ett vattendrag, i hvilken en stor under 
namnet "Kunohällen" ' känd hällristning ses, ligga "i nära omedel- 
bart sammanhang med" denna ristning '16 mindre grafhögar, 
hviJka vid undersökning visat sig innehålla brända lik. Uti den 
ena af dessa högar hittades för fiere år tillbaka en med aska 
fyld urna af tjockt, smakfullt slipadt glas, ofvanpå hvilken låg 
en groft arbetad guldring" Då Holmberg, hvilken i sina "Skan- 
dinaviens hällristningar" ^ omtalar fyndet, tillägger att guldringen 
"inlöstes till kungliga samlingarne i Stockholm", måste detta emel- 
lertid bero på något misstag. 

Glasbägaren eller urnan, såsom Holmberg kallar den, hade 
enligt honom ("Skandiu:s hällristningar", sid. 114) "till formen och 
äfven till slipningen samt glasets beskaffenhet stor likhet med en 
vid Hofs kyrka i Wiigs prestegäll i Norrige uppgräfven, och hvil- 
ken nu förvaras i Bergens Museum"; af bildad i "Urda", 2:a ban- 

' Denna hällristning är afbildad i Holmbergs "Skandinaviens hällrist- 
ningar", pl. 25 och 2G, fig. 71; jfr. sid. 113. 

'^ Sid. 113; derifrån af Brusewitz intaget i andra upplagan af Holm- 
bergs "Bohusläns historia" 2:a delen, sid. 79. 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HAKAD. TANUMS SOCKEN. 



371 



(lets l:a häfte, pl. I fig. 13 (jfr sid. 10 och Loranges "Samlinger 
af norske Oldsager i Bergens Museum'', sid. 100). — Af den vid 
Lilla Gerum hittade glasbägaren finnes nu, så vidt nian vet, endast 
ett stycke i behåll, hvilket är afbildadt fig. 100 i två tredjedelar 
af verkliga storleken. De breda långsgående, uppåt afspetsade 
siraterna äro mycket väl slipade; de andra åter betydligt sämre 
och utan tvifvel ej af samma hand som de förstnämnda. Glaset 
är tjockt, hvitt och ännu klart genomskinligt. 

Detta stycke förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 1270: 
50 9), sora erhållit det med Holmbergs första samling år 1846. 
I förteckningen öfver denna samling säger Holmberg, att glas- 
kärlet hittats "jemtc en guldring och brända ben". 




Fig. 100. Dtl af en glasbägare. Lilla Gerum i Tanttms sm. Vs* 

I Sverige äro flere andra glaskärl fuuna, dels hörande till 
den äldre jernåldern, dels till midten och slutet af denna period. 
De som år 1872 voro kända äro beskrifna i "Vitterh.-Akademiens 
Månadsblad" 1872, sid. 38 o. följ.; under de få år, som sedan 
dess förflutit, har dock ett ännu större antal kommit i dagen, så 
att man nu känner mer än 30 i Sverige funna mer eller mindre 
väl bevarade glaskärl från tiden före kristendomens allmänna an- 
tagande i vårt land. 

Glasbägare af samma slag som den från Lilla Gerum tillhöra 
utan tvifvel den äldre delen af jernåldern, det vill säga något af 



Digitized by 



Google 



372 M0NT£UU8. BOHUSLÄNSKA POHNSAKBK FRÅN HEDNATIDEN. 

de första århundradena efter Kristi födelse, och äro infOrda till 
Norden från någon af det romerska kejsarrikets delar. 

Äfven i Norge och Danmark är ett betydligt antal glaskärl 
från hednatiden anträffadt. De från Norge äro beskrifna af Lo- 
range i "Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandlinger for 1873*'; 
de från Danmark af Engelhardt i "Arböger for nordisk Oldkyn- 
dighed" 1871, sid. 445-449 \ 

234. A en utmark till hemmanet Gisleröd fann man 1875, 
"omedelbart under en större sten, 1,5 fot djupt i jorden, kolj 
brända ben^ och 

En "oval brynsten* lik fig. 269 i "Sv. forns." (men utan me- 
tallband omkring). A h vardera sidan ses en snedt gående fåra. 
Den ena sidans längd 3,5 5 tum och bredd 1 tum; den andra si- 
dan är mindre, endast 3,3 tum lång och 0,85 tum bred. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. "Någon 
urna fanns ej". 
Om användningen af dessa stenar se här ofvan sid. 339. 

235. Mellan Grebbestad och Hud hittades för några år sedan 
i en stenhop : 

En stenyxa med skafthål, hel; vanlig form. Två sidor äro 
väl slipade; de två andra mindre väl. Man ser spår af att hålet 
först varit påbörjadt ett par linier högre upp än det sedan bor- 
rades. Längd 7,35 tum. 

Statens Hist. Museum 5023. 

22& A Greby Nordgårdens egor hittades år 1873 af förre sol- 
daten Anders Gadd, vid gräfning i en grusbacke: 

En trind, i spiral hoprullad guldten, afbrnten i den tjockare 
ändan, något afrundad i den andra ändan; spiralens största yttre 
diameter nära 4, linier; hvarfvens antal nu 2. Tenens största 
tjocklek 1,2 linie. Vigt 1 ort 75 korn; guldhalt 87 procent. 
Statens Hist. Museum 4979. 

227. Vid Greby har man pä det ställe "der bautastenarne 
stå", funnit: 

a) En trekantig pilspets af flinta, hel, med kort tånge. 

b) En dylik pilspets af flinta, hvars främre del är afbruten. 

Båda i ingeniör Brudius samling pä Alafors. 



' En af de i Danmark funna glasbägarne skall, liksom den från Lilla 
Gerum, hafva varit "full med aska", då den upptogs ur "en liten 
sandhög" (Engelhardt, å anf. st., sid. 447, N:o 26). 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMR HOCKBK. 373 

328* Å Greby egor har mau dessutom, pä olika ställen, fnnnit: 

a) Öfre delen af en bred flintmejsel, med tydliga smalsidor, 
föga slipad. Ytan nästan svart. Längd nu 2,4 tom; största bredd 
1,2 tum. "Funnen på eller nära Greby egor". 

Statens Hist. Museum 5023. 

b) En ovanligt liten dolk, eller kanske snarare spjutspets, af 
nästan svart flinta, med knllrigt tvåsidig tånge, som baktill slutar 
i en bredare och tjockare knöl. Spet49en afbruten. Längd nu 
2,1 tum; största bredd 6 linier. 

Statens Hist. Museum 5023. 

c) En stenyxa med skafthål; vanlig form. Eggen afslagen. 
Längd nu 5 tum. 

Skänkt år 1873 af handlanden Torin Persson i Grebbestad 
till Statens Hist. Museum (N:o 5027). 

d) Ett litet ''ndlbryne" af svart skiffer, likt fig. 4 i "Sv. forns."; 
med två hål från sidorna och ett uppifrån. Slätt, utan ränder el- 
ler andra prydnader. Längd 1,6 tum. "Funnet på eller nära 
Greby egor". 

Statens Hist. Museum 5023. 

e) En af rost mycket skadad jernyxa; möjligen från den 
yngre jernåldern. Längd 6,5 tum. 

Statens Hist. Museum 5023. 

229. Greby. I nästa häfte kommer en särskild redogörelse 
att meddelas för den undersökning som år 1873 förelogs å det 
stora med präktiga bautastenar prydda graflTält frän den äldre 
jernåldern, som ligger å Greby egor \ samt för ett troligen till 
samma tid hörande, i närheten af detta graffält anträffadt fynd, 
som af kronolänsman J. A. Hansson blifvit skänkt till Statens Hist. 
Museum (N:o 5567). Redogörelsen härtor fordrar nämligen så 
mycket utrymme att den icke, utan att skada öfversigtligheten, 
kunnat här införas. 

230. Vid Girden har man fnnnit: 
Två sländtrissor af täljsten. 

Skänkta är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

231. Vid Hallind är funnen: 

En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. 
Cederstr. saml. 2245. 



» Se "Vitterh. Akad:s Månadsblad" 1873, sid. 146—157. 



Digitized by 



Google 



374 MONTELIU8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER PrIn HRDNATIDEN. 

233. Å Stora Hamnelaget (en stor allmänning gemensam för 
flere byar) hittades för flere år sedan i en torfmosse kallad Hud- 
myren, troligen i den till byn Stora Anrås hörande delen af mossen : 
En spjutspets af flinta, utan tånge, lancettformig. Ytan hvit- 
grå. Yttersta spetsen afslagen i forntiden. Längd nu 6,25 tum; 
största bredd 1,25 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor l\ I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 
Se fynd N:is 209 och 218. 

233. Vid Hede gästgifvaregård ligga å den kil, som bildas 
af de från Tanums kyrka till Hede och Skälleröds gästgifvare- 
gårdar gående landsvägarne, flere grafhögar. De äro runda och 
sakna stensättningar kring foten; endast en är aflång, omkring 32 
fot lång och 16 fot bred. Vid gräfning i ett par af de runda hitta- 




Fiff. 101. Hulfmänformujt Jiintoerktyg (såg). Iloghem i Tanums s:n. '/a* 

des är 1873 brända ben, obetydliga bitar af lerkärl (vanlig grof 
massa), samt några förrostade jernstycken. En af högarne var 
uppkastad öfver en större jordfast sten, hvarigenom man med 
jemförelsevis ringa möda erhållit en temligen stor hög. 
Se fynd N:o 294. 

234. Vid Högen (hörande till Långe, på Tanums Näs), är 
funnet: 

Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), helt. 
Cederstr. saml. 2261. 

235. Vid Hoghem har man, möjligen på samma ställe, funnit: 
a) Ett stort vackert halfmånformigt flintverktyg (såg), afbil- 

dadt fig. 101 i hälften af verkliga storleken. Eggen nästan rät 
med tydliga regelbundna tänder. Ytan ljusgrå. Utmed eggen 
synes ä båda sidor ett 3—5 linier bredt glänsande band, tydligen 
uppkommet genom verktygets nötning mot det föremål som be- 
arbetats. Äfven utmed den andra, utåtböjda kanten ses här och 
der smärre glänsande fläckar som troligen bildats genom flintans 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄR\D. TANUMS 80CKKN. 375 

gnidning mot det trähandtag, i hvilket den varit fästad. Längd 
6,95 tam; största bredd 1,5 tam. 

b) Ett halfmånformigt flintverktyg med nästan rät egg, som 
hatt tänder, hvilka dock na ej äro så regelbundna som å a. Ytan 
ljusgrå. Både vid eggen och än mer utmed den utätböjda kanten 
synas glänsande ställen, hvilka bland annat, i synnerhet å ena 
sidan, bilda en nästan oafbruten rand, som på ett afstånd af 3 
linier följer utmed kanten och visar, att verktyget till motsva- 
rande bredd varit instucket i handtaget. Längd 5,6 tum; största 
bredd 1,2 tum. 

c) Ett halfmånformigt flintverktyg med nästan rät egg, hvars 
tänder äro tydliga och ganska regelbundna. Ytan mörkgrå. Längd 
4,95 tum; största bredd 1,»5 tum. 

Alla tre, hvilka fordom tillliört A. K. llolmbergs senare sain- 
liug, förvaras nu i Statens Hist. Museum, N:o 2898. 

23ö. A Hoghems egt)r hittades år 1844: 
Ku bred, illa slagen i^pjutbpeis af svart flinta. Längd 4 turn. 
Statens Hist. Musemn 1270: 116. 

237. Vid Hoghem har man äfven, pä olika ställen, funnit: 

a) En bred rätmejsel af flinta^ med tydliga smalsidor, slipad. 

Tillhör pastor P. L i^een. 

b) En dolk af flinta^ med kort, jemnbredt, kullrigt tviisidigt 
fäste och bredare blad. Längd 5,5 5 tum; bladets största bredd 
i, 4 tum. 

Statens Hist. Museum 2898. 

c) En smal, mycket tjock sjyjutspets af flinta; 0,9 tum läng. 
''Funnen i en gammal stengärdesgård". 

Cederstr. saml. 2133. 

d) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), helt. 

Cederstr. saml. 2258. 

e) En stor, 3,y5 tum lång, nästan jemnbred flintspån, fin- 
knackad utmed ena långsidan. Största bredden 1,7 5 tum; tjock- 
lek 0,4 — 0,3 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. 1. Been till Stateus Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

f) Fem bitar af en täljatensgryta, som troligen varit lik fig. 
72 här ofvan. 

Statens Hist. Museum 1270: 463. 



Digitized by 



Google 



376 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAK£R FRÄN HRDNATIDBN. 



Stora Hoghem. Om ett här beläget stort stenröse läses i 
Liljegreus och Brunii "Nordiska fomlemningar", N:o V *: "Bland de 
griftrör, som icke hafva något inre regelbundet byggnadssätt, är 
Falkonrös i Stora Hoghems utmark af Tannms socken, beläget 
på en så ansenlig landthöjd, att man derigenom kan härifrån se 
öfver de omgifvande bergsryggarna flera mils utsträckning af 
Kattegat. Denna hög har 123 alnars omkrets och ungefär 9 al- 
nars lodrät höjd, och tyckes icke hafva varit sammanvräkt af an- 
nat än större klappursten, ehuruväl dess ena sida är nu mera med 




Fig. 102. Af bront. Hoghem i Tanumå s:n. 




Fig. 103. Ring af tUfverblandadt guld. 
Hoghem i Tanums s:n. 




Fig. 104, 106. Två fibulor af brons. 
Hoghem i Tanums 8:n. 



mull öfvervuxen. Då den år 1816 delade det öde, som de fleste af 
våra uråldriga minnesvårdar undergått genom åkerbrukets och 
vettgirighetens härjningar, funnos vid 8 alnars djup:" 

* Fyndet oranäranes äfven i Holmbergs "Bohusl. historia", l:a uppl, 
2 sid. 231; 2:a uppl. 2 sid. 68. "Falkonröset" säges der hafva 125 
alnars omkrets. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄUAD. TANUMS SOCKKN. 377 

a) "en ring oiu ^ lods vigt af eu guld- och silfverhaMig sara- 
mansättning*'; af bildad fig. 103. 

b) "ett handtag^ genomdraget med en skena, som omgifvit 
kärlets eller lådans kant, och med en nagel fästad vid dess sida" 
(fig. 102); samt 

c) "af koppartråd sammanvridna fötter, som blifvit från olika 
rigtning aftagne" (fig. 104 och lOö). 

De under h och c omtalade föremålen voro "af hoppar (= brons) 
och så förergade, att de ej utan största varsamhet sammanhöUo". 
"Detta lilla fynd gjordes bland bottenstenarna, hvilka voro något 
större än de öfriga". 

Man känner ej, om dessa saker äunu finnas i behäll. De 
här meddelade figurerna äro hemtade från pl. V i "Nord. forn- 
lemningar"; troligen äro sakerna tecknade i naturlig storlek, men 
skalan är ej angifven. 

Fig. 4 och 5 föreställa utan tvifvel två "/SftwJor" (spännen) af 
en form allmän under den äldre delen af jernåldern, från hvil- 
ken tid man i olika delar af landet fnnnit flere af stenrösen täckta 
grafvar, vanligen, såsom det här beskrifna, liggande högt så att 
man från dem har fri utsigt öfver hafvet eller annat vatten ^ 
Andra dylika stenrösen hafva emellertid visat sig tillhöra brons- 
åldern (se fynd N:o 280). 

239. Vid "Hoghem eller Vindbäok" har man funnit tillsam- 
mans: 

a) En skedformig skrapa af flinta, ej väl slagen. 

b) En flintshärfva. 

Båda i Cederstr. saml, 2262 och 2263. 

240. Vid Hud har man, före 1846, funnit: 

En ovanligt tjock och bred stenyxa med stort skafthål; hel, 
af vanlig form, men med stor, plan, fyrsidig bane, 2,4 tum lång, 
1,6 tum bred. Yxans längd 5,9 tum; bredd vid eggen 2,2 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 232. 

Se fynd N:o 225. 



* Se "Antiqvarisk tidskr. för Sverige" 3, sid. 199—201; Monteh'us, "Sta- 
tens Historiska Museum*', tredje upplagan, 1877, sid. 34, lådan 42 A 
(Blekinge) och B (Öland); sid. 35, skåpet 431 (Öland); sidan 37, 
lådan 46 A (Vestergötland), m. m. ; "Svenska fornsaker" tig. 267 
(Öland), 275 (Blekinge), 281 (Öland), 300 (Gotland), 320 (Vester- 
götland), 324 (Öland), 350 (Upland), 351 (Öland) och 390 (Got- 
land). — Äfven fyrsidiga stenrösen från samma tid äro kända; se t. 
ex. "Sv. forns.", fig. 282 (Öland). 



Digitized by 



Google — 



378 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBK PR&N HBDNATIDEN. 

241. Å Huds egor hittades för ett par år sedan i ett sten- 
röse under odling: 

En stenyxa af grönsten utan skafthål, uppåt afsmalnande, med 
kullriga smalsidor; slipad på alla sidor. Eggen, nu skadad, bil- 
dar tydlig vinkel mot båda bredsidorna. Längd 4,2 tum; bredd 
vid eggen 2, 15 tum; största tjocklek 1,15 tum. 

Skänkt år 1877 af pnstor P. I. Beeu till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

242. I en "hög'' vid Hval har man funnit: 

En yxa af jernj söndrig vid hålet och mycket nött vid den 
nu sneda eggen. Troligen från den yngre jernåldern. 
Statens Hist. Museum 1270: 48-i. 

243. A Hvitevalls egor hittades vid nyodling år 1874: 

En spjuts2)ets af flinta^ till formen närmast lik (ig. 86 här of- 
van, men baktill trubbig. Yttersta spetsen afslagen. Ytan gul- 
l)rnn. Längd nu 4,i tum; störstar bredd 1,15 tum. 
Statens Hist. Museum 5558: 12. 

244. Ett stort på ett berg å Håkeby egor liggande stntrö.^e 
öppnades omkring år 1852 af Carl Martin Johansson (från Aren- 
dal, då boende på Knäm), hvilken dervid i rosets midt påträf- 
fade en af kullersten murad kista^ omkring 4 fot lång och 1,5 fot 

' bred. En hall låg bredvid, tydligen efter en föregående under 
sökning, hvilken också lemnat spår efter sig deruti att en stor 
grop syntes midt i roset. 1 kistan lågo några bitar ben och "en 
tveeggad fliniknif* (dolk eller spjutspets) af omkring 5 tums längd, 
hvilken sedermera förkommit. Om benen varit brända eller obrända, 
kunde naturligtvis ej upplysas. 

Enligt muntligt meddelaude till mig af Carl Martiu Johans- 
soa 1875. 
Se fynd N:o 210. 

245. Vid Håkeby hittades våren 1875 under harfuing på olika 
ställen i en fyra år förut upptagen åker: 

a) Nedre delen af en stenyxa, afslagen midt öfver skafthålet; 
ytan brun. Formen synes hafva varit den vanliga. Längd nu 
3,4 tum. 

b) Nedre delen af en stenyxa, afslagen midt öfver skafthålet; 
ytan grågrön. Närmast lik fig. 70 här ofvan, men de båda sidor 
genom hvilka hålet går äro alldeles plana. Längd nu 3 tum. 

Båda i Statens Hist. Museum, 5558: 9. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄKAI). TANUMS SOGKKN. 379 

246. Å en tili Håkeby börande betesmark hittades våren 
1876 under en sten: 

En bit af ett smalt halfmånformigt flintverJctyg (såg), som 
haft inböjd egg ntan tydliga tänder. Man vet ej, om det var 
helt; då det påträfiades. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

347. Å Håkeby egor har man dessutom funnit, möjligen till- 
sammans: 

a) Främre delen af en i forntiden afslagen spjutspets Siiflinta. 
Ytans Tärg mörkt gulbrun. Längd nu 2,6 tum; största bredd 
1,15 tnm. 

b) En flintspäny afslagen i ena ändan. Ytans färg mörkt 
gnlbrun. Längd nu 2,45 tum. 

Båda i Statens Hist. Museura, 5558: lo. 

248. 'Tå Håkebys oeh Håkebytorps egor finnas, utom mindre 
steuvårdar och små grafkuUar samt mindre innehållsrika hällrist- 
ningar, 16 i sjelfva gärdet liggande ättekullar. Uti en af dessa, 
som var 13 alnar i tvärmått och 3 d:o hög, fanns i midten en jord- 
fast sten, öfver hvilken var utbredt Qii kollager, deri man hittade:" 

a) "en förrostad svärdsklinga af jeruy med fästekors (parer- 
stäng) af brons'', 

b) "en bredbladig jernyxa och" 

c) "en skära af jertif uti hvars tånge qvarsuto naglar, som 
visade att den varit törsedd med skaft". 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia", l:a uppl., del 2 (tryckt 

1843) sid. 230; 2:a uppl., 2 sid. 66, 67. — De här omtalade 

sakerna förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:is 1270: 47 8 — 4 8o), 

som erhöll dem med Holmbergs första samling. 

Enligt förteckningen öfver denna samling gjordes fyndet år 

1841, och de särskilda sakerna beskrifvas deri pä följande sätt: 

"478. Fragment af en svärdsklinga med vidsittande tånge; 
korset af brons, illa arbetadt. Styckets längd 10 tum" ^ 

"479. Stridsyxa af jern, bredbladig, 7 tum lång och öfver 
eggen 4\ tum bred". 

"480. Liten skära af jern, förvittrad, med en qvarsittande 
nagel i tången, 7 tum lång". 

249. Vid Håkebytorp äro på olika ställen funna: 

a) Ett stycke af en spjutspets af flinta. "Funnet i jorden". 
Cederstr. saral. 1090. 



' Detta och följaude tre matt äro augiina i verktum. 



Digitized by 



Google 



380 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FrXn HEDNATIDEN. 

b) Ett halfmdnformigt flintverktyg (såg) med rak egg, ntan 
tydliga sågtänder. Ytan ljusgrå. Längd 4,9 tnm; bredd l,i5 tum. 

Statens Hist. Museum 4866. 

c) Något mer än hälften af ett i forntiden afslaget halfmdn- 
formigt flintverktyg (såg). Eggen rät, utan tydliga sågtänder. 
Färgen ljusgrå. Längd nu 3 tum; största bredd l,i5 tum. 

Statens Ilist. Museum 5558: ii. 

d) Ett groft hugget flintstycke. Färgen rödbrun. Längd 5,6 
tum; största bredd 2,5 tum. 

Statens Hist. Museum 4866. 

e) Två större stycken af grå opak flinta, lik den vid Tannam 
(fynd N:o 316 här nedan) funna. Det ena stycket är något till- 
knackadt på en sida. 

Båda i Stateus Hist. Museum, 5558: il. 

f) En bred rätmejsel af "skiffer eller skifferlik sten". 

Cederstr. saml. 2708. 

250. Pä Haskeds egor har man för många är sedan funnit: 

a) En stenyxa med skafthål, vanlig form, hel. Längd 3,95 tum. 

b) Ofre delen af en i senare tid afslagen stenyxa med skaft- 
hål, hvilken synes hafva varit af vanlig form. 

Båda skänkta är 1877 af pastor P. L Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 6014). 

251. Vid Häsked (Häskje) är äfven funnen: 
En sländtrissa af täljsten. 

Ingeniör Brudins samling pä Alafors. 

253. Å Kalleby egor äro vid olika tillfällen funna: 

a) En liten trind yxa utan hål af grönsten. Längd 4 tum. 
''Funnen vid spadvändning''. 

b) En stenyxa med skafthäl, vanlig form; hel. Längd 3,9 
tum. "Funnen vid dikesgräfning". 

Båda skänkta år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 5695). 

c) En sänkesten närmast lik fig. e å pl. V i Nilssons "Skan- 
dinaviska Nordens Urinvånare, Stenåldern", 2:a uppL; men midt- 
randen saknas, och stenen är nästan klotrund samt något mindre 
än originalet till anf. figur. Diameter omkring 2,5 tum. "Fun- 
nen i jorden och har i senare tid användts såsom klocklod". 

Kandidat G. A. Gustafssous samling i Upsala. 

253. Ä en utmark till torpet Kasene i Knäms by hittades för 
20—30 är sedan: 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 



381 



a) En jeinnbredt lancettformig spjutspets af flinta, baktill 
tjock och tvärt afrundad. Ytan grä. Längd 3,7 5 tnra; största 
bredd 0,7 5 tum. 

b) En stenyxa med sknfthål, hel, af vanlig form; kort, bred 
och tjock. Längd 3,7 5 tnm. 

Båda skänkta år 1877 nf pastor P. 1. Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 6014). . 



mT^\ 



Fig. 106, Spjutspets af Jlinia. Knåm i Tanums s:n. '/i* 

*^J54. Å egorna till Klätta by hittades våren 1876 vid stranden: 
Två flintskärfvorj som delvis äro i forntiden groft knackade. 
Skäukta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

255. Å Knäms (Knems) egor hittades år 1843 följande forn- 
saker af flinta, liggande tillsammans nnder en stenhäll: 

a) En spjutspets af flinta, afbildad fig. 106 i hälften af verk- 



Digitized by 



Google 



382 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

liga Storleken. Färgen gråhvit. Hela längden 6,85 tam; tångens 
längd nära 2,5 tnm. Bladets största bredd 1;35 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 98. 

b) En mindre spjutspets af flintay med kort tånge, som doek 
å ena sidan är föga tydlig. Längd 3,7') tnm; br<edd 0,9 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 9 9. 

c) Sju halfmånformiga flintverktyg (sågar), utan tydliga såg- 
tänder. Eggen rak eller något inböjd. Färgen ljusgrå. Längd 
(3,8 — 3,3.') tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 165 — 171. 

d) En skedformig skrapa af ljusgrå flinta, med kort skaft, 
som är något smalare än bladet. Hela längden 2,0 tum. Bladets 
största bredd 1,5 5 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 34 1. — Hela fyndet tillhörde 
förut Holmbergs första samling. 
Se fynd N:o 253. 

256. Vid Knäm bar man dessutom, på annat ställe, funnit: 
En liten rätmejsel af skiffer. 

Cederstr. saml. 2362. 

257. Å en till Knäms Vestergård hörande åker hittades våren 
1876: 

En trekantig pilspets af flinta, med smal tånge. Ytan mörk- 
grå. Längd 2,4 5 tum; tångens längd 0,ri tum. Största bredd 
nära 0,6 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

258. 'Tå Kuseröds utmark (norr om Grebbestad) ligga tvä 
treuddiga stensättningar som kallas ''Kusens graf", efter den skotske 
höfdingen Kuse, som der blifvit nedhuggen. Dessa treuddar, af 
hvilka den ene håller 32 alnar i rät linea emellan ändarne af de 
ovanligt smala armarne, och den andra 28 d:o, ega i midten en 
liten upphöjning, uti hvilken man funnit urnor med brända ben. 
Den störste af dessa fotanglar har vid hvardera armens ända en 
upprest sten". 

Holmberg, "Bohusläns historia', l:a uppl., 2 sid. 229; 2:a 
uppl., 2 sid. 66 ^ — De båda treuddarne äro, ehuru mindre troget, 

' 1 2:a uppl. tillägges (af Brusewitz): "Kuse är ett nästan öfver hela 
Sverige förekommande provinsord, som har munga betydelser, der- 
ibland: en myndig person, husbonde, don segrande af tvA, m. H. 
Att stället kallas Kusens graf ooh ej Kuses graf, tyckes ytterligare 
bestyrka, att det helt enkelt skall betyda höfdingens graf. 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HÄRAD. TAKUM8 SOCKBN. 383 

afbildade i Thams "Göthiaka Monumenter", pl. XVIII ^g. 1 och 

pl. XIX; jfr sid. 68 här ofvan. 
Orafvar af detta slag äro sällsynta i Bohnslän (se sid. 59 
här ofvan)y men förekomma i fiere andra svenska landskap ^ De 
synas tillhöra den yngre jernåldem. 

259. I en torfmosse å Kuseröds egor har man funnit: 
En "oval brynsten", nära 4 tum lång. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 
Om dessa stenars användning se här ofvan sid. 339. 

260, Vid utvidgning af Tanums Kyrkogård hittades i sept. 
1876 uti ett i jordytan liggande stenröse af sotade, mindre stenar: 

Nedre delen af en i skafthålet snedt afslagen stenyxa^ som 
varit väl slipad. 

Skänkt är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 





Fig. 107 a. Kopp af bränd lera. Fig, 107 b. Koppen Jig. 107 a 

Tanums Kyrkogård, Va* '^^ uppifråm. V,. 

261« Å samma plan af Kyrkogården hittades vid samma till- 
fälle; ''men i sydvestra hörnet af det till Kyrkogården nytillagda 
stycket invid landsvägen, i en nu bortkörd jordhög ^ å ungefär 3 
fots djup": 

En liten illa arbetad kopp, med ett öra, af bränd lera, afbil- 
dad fig. 107 i hälften af verkliga storleken; nu något sned, möj- 
ligen till en del i följd af jordens tryck. Ytans färg Ijusbrun; 
massan invändigt grå. Inre diameter vid öppningen 1,7 — 1,5 tum; 
höjd 1,6 tum. 

Skänkt är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

Kyrko-Ryk, se fynd N.is 300—302. 

* Se t. ex. "Sveriges historia", l:a delen, fig. 407 (Södermanland); Wor- 
saae, "Blekingske Mindesmaerker fra Hedeuold", pl. VIII (Hjorta- 
hammar i Bleking); m. fl. 
Bidr. tm OM. o. Bok. Idms histarim. i ock 4, 8 



Digitized by 



Google 



384 MONTSLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FRIn HSDNATIBSN. 

262. Vid Kämperöd äro på olika ställen fnnna: 

a) En spjutspets af flinta med smalare tvåsidig tånge; lik 
fig. 48 i "Sv. forns.'\ men bladet är något bredare (1,35 tnm på 
bredaste stället). Längd 5,7 tam. 

Friherre F. Hiertas samling pä Främmestad i YeBtergötland. 

b) En mejsel af grönsten^ mycket smalare npptill än vid eg- 
gen, med plana smalsidor. Eggen sitter snedt. Längd 4,3 tnm; 
bredd vid eggen 2 tum, vid andra ändan endast 1 tnm; största 
tjockleken l,i tum. 




Fig. 108. Oroft »laget flintttgeke. Lerdal t Tanunu »m, '/a- 

c) En stenyxa med skaftbål, väl arbetad; blir å ena sidan bre- 
dare mot eggen. Längd 8,7 tum. Hålet, som sitter nära banen, 
har till bela sin längd 1 tums diameter. 

Båda i Göteborgs Museum, 45 och 103 (hade förr N:i8 A. f. 
155 och A. i. 53); skänkta af kammarskrifvaren Öhrström. 

263. Vid Kärra äro på olika ställen funna: 

a) En liten spjutspets af flinta^ 2,6 tum lång. 

Statens Hist. Museum 1270: si 6. 

b) En trekantig pilspets af flinta^ väl arbetad, hel. Ytan 
mörkbrun. Längd 2,8 5 tum. 

Statens Hist. Museum 5023. 

264. Vid Sör-KSrra har man på olika ställen funnit: 

a) En ftintdolk med bredt blad och kort, knllrigt tvåsidigt 
fäste; ytan ljusgrå. Längd 6,8 5 tum; bladets största bredd 2 
tum. ''Funnen på 5,5 fots ^up i en torfhåia". 



Digitized by 



Google 



TAMUICS HÄRAD. TAMUMS SOCKEN. 



386 



b) Ffistet och bakre delen af bladet till en flintdolk. Fästet 
fyrkantigt, nästan jemnbredt, kanterna ntpringlade. Ytan grä. 
Afslagen sedan den hittades. Längd nn 4,65 tnm. "Fnnnen i en 
sandbacke''. 

Båda skänkta år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 5695). 




Fig. 109. Groft ilaget flintstycke. Lerdal i Tanums tm. Vs* 

365. Vid Lerdal, ett torp nnder Tegneby, nngefär } mil S.V. 
om Tannms kyrka, hittades år 1872 nnder torftagning i en mosse 
16 groft slagna flintstycken^ hvilka lågo tätt bredvid hvarandra 
omkring 6 fot nnder jordytan. De hade varit inlagda i säf af 
nngefär ett fingers tjocklek ; enligt hittarens ntsago, syntes säfven 
ännn grön, ehurn den genast sOnderfl5ll. 

Två af dessa flintstycken äro i två tredjedelar af verkliga 
storleken afbildade fig. 108 och 109. Några af de andra hafva 



Digitized by 



Google 



386 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKBR F&Am HEDNATIDBM. 

mindre regelbnnden form. Ytans färg grå, å de flesta Ijnsgrå; krit- 

skorpau qvarsitter på flere ställen. Det största styckets längd 6,5 

tnm och bredd 2,8 tnm; det minsta är 4,2 tnm långt och 2,5 tnm bredt. 

Genom benägeD medverkan af hr prosten T. D. Hellberg i 

Tanura forvärfvades tolf af dessa flintor år 1874 for Statens Hist. 

Museum (N:o 5226) ; de fyra återstående hade föregående året inköpts 

af kandidat G. A. Gustafsson, hvilken dock sedermera skänkt dem 

till samma museum (N:o 5453), der således hela detta märkliga 

fynd nu förvaras. 



Pig. tio. Spjviåpetå af jlUUa, Luileby t Taimms tm, % 

266. Vid odling å Lissleby egor hittades år 1843 åtta half- 
månformiga flintverktyg (sågar), liggande tillsammans. De hafva 
ej tydliga sågtänder. Eggen rak eller något ntbOjd. Några likna 
närmast fig. 127 å sid. 410. Längd 6,2—3,5 tnm. 

Alla i Statens Hist. Museum, 1270: 147 — 154; förut i Holm- 
bergs första samling. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOGKKN. 



387 



367. Vid Lissleby äro för oågra år sedan fnnna: 

a) Ed spjutspets af flinta med ioböjd bas, lik fig. 47 i ''Sv. 
forDS." LäDgd 3,4 5 tnin; bredd 1,85 tnm. 

b) Ed baktill afbruteD spjutspets (eller ett dolkblad) af flinta^ 
smal. LäDgd du 3,4 tum; bredd 0,95 tum. 

c) Sex skedformiga skrapor af flinta. LäDgd 2,95 — 2,1 tum. 

Alla skänkta år 1875 af hr kronoläDsman J. A. Hansson till 
Statens Hist. Museum (N:o 5567). De hafva alla ungefär samma 
gråa färg och äro troligen funna tillsammans. 





Fig, 111. Skedformig skrapa af JUnta, sedd från kanten och ena sidan. 
Lissleby i Tanwns s:n. Vs* 

268. Vid Lissleby har mao på ett aDDat ställe fuDoit till- 
sammaDs: 

a) Ed vacker spjutspets af flinta med sfial tåDge och bredt 
blad, afbildad fig. 110 i hälftcD af verkliga storlekcD. YtaD ljust 
bniDgrå. Hela läDgdcD 6,85 tnm; tångCDS läDgd 2 tnm« Bladats 
största bredd 1,35 tum. 

b) Ed trekaDtig pilspets af flinta, hvars yttersta ndd blifvit 
i fomtidcD afbrnteD. Ytao mörkt gråbruD. LäDgd du 2,55 tum. 

Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 9 7 och 200. 

269. I ett sfenröse på LIssleby egor äro funna tillsam- 
mans: 



Digitized by 



Google 



388 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKBR P&In HEDNATIDEN. 

a) En spjutspets af flintay med inböjd bas, närmast lik fig. 
47 i "Sv. forns." Längd 2,« tnm; bredd vid basen 1,25 tam. 

b) En skedformig skrapa af flinta, lik fig. 111 å föregående 
sida. Längd 3,i tnm; största bredd 1,25 tum. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 




fig. 112, Masiiv halsring af guld, Neder-Ijjungby t TVumiiim «:». Va* 

270. A Lissleby egor har man äfven vid olika tillfällen fnnnit: 

« a) En spjutspets af flinta, med lancettformigt blad och kort, 
bred, troligen afbmten tånge. Längd nn 3,i tnm; bladets största 
bredd nära 0,9 tnm. 

b) En skedformig skrapa af flinta, afbildad fig. 111 i två 
tredjedelar af verkliga storleken. Bladet är ej bredare än nedre 
delen af det nppåt något afsmalnande skaftet. Längd 3,9 tam; 
största bredd 1,25 tnm. 



Digitized by 



Google 



TAKUM8 HÄRAD. TANUM8 SOCKEN. 389 

c) En trind yxa ntan hål af grönsten ; eggen plano-convex. 
Längd 4 tam; största bredd 1,35 tum; största tjocklek l^i tam. 
Alla i Statens Hist. Moseum, 2898; förut i Holmbergs senare 
samling. 

371. A Neder-LJungby atmark hittade torparen Olaas Olsson 
år 1849 änder gräfning: 

En tjock massiv haUring af guldy afbildad fig. 112 i två 
tredjedelar af verkliga storleken. Ytan är alldeles slät. Ehnra 
båda ändame voro afhnggna, väger ringen 1 % 65,5 ort. Gnid- 
halt 93,4 procent 

Statens Hist. Museum 1538. 

Sådana halsringar af vanligen tjocka, tnnga gnldtenar, hop- 
knutna vid de smala ändame, äro fnnna på flere ställen i Norden. 

Utom den här afbildade känner man från Sverige följande 
nio gnldhalsringar af denna form: 

1. En fallständig ring af nngefUr samma tjocklek som den 
här afbildade, men prydd med inslagna sirater och sammanhållen 
af två små flyttbara ringar; funnen jemte en stor mängd andra 
guldsaker år 1774 vid Thureholm i Södermanland och afbildad. 
fig. 471 i "Sv. forns." Väger 2 « 31,8 ort. (Statens Hist. Mu- 
seum 21. Se sid. 346 här ofvan.) 

2—3. En hel och hälften af en annan ring, båda tjocka och 
prydda med inslagna sirater (olika dem å 1); funna år 1722 nära 
Askersund af några der arbetande soldater. Ringarne, som till- 
sammans vägde 2 % skänktes af konung Fredrik I till dåvarande 
landshöfdingen öfver Nerike och Vermland, friherre Conrad Rib- 
bing, och äro troligen för längesedan nedsmälta. Lyckligtvis 
blefvo de dock förut stuckna i koppar och aftryckta i en om 
detta fynd särskildt författad afhandling, införd i "Acta literaria 
Sveci»", vol. I, sid. 590 (jfr äfven Hofberg, "Nerikes gamla min- 
nen", sid. 74). 

4. En smal, slät ring (vägande 34,03 ort), funnen jemte 4 
släta guldringar af annan form år 1869 "under bärplockning in- 
vid yttre ringmuren af Solviksborg, under roten af en kullblåst 
tair, å Lindö egor i Kärrbo socken, sydöstligaste Vestmanland 
(Statens Hist. Museum 4203). 

5—8. Fyra släta, smala ringar, funna år 1854 under plöj- 
ning vid Dingle i Tose (Svarteborgs) socken, norra Bohuslän. 
Ringame, som fastnade på plogbillen, väga tillsammans 1 % 64,i 
ort Den största ringen, vägande 90,3 ort, är afbildad fig. 60 här 
ofvan och fig. 473 i "Sv. forns." (Statens Hist. Museum 2055.) 



Digitized by 



Google 



390 MONTELIU8. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKBR FrXn HEDNATIDBN. 

9. En smal, slät, ofnllstäDdig ring, fnnnen år 1769 "i jord- 
brynet vid foten af ett brant berg, kalladt Haborsknlle", i Teg- 
neby socken på Oronst, Bohuslän. « (Statens Hist. Mnseum 15.) 

I Norge är hälften af en dylik ring af mycket fint gnid, 
men utan sirater, funnen. Den hittades år 1869 i Verdalens preste- 
gjeld, Nordre Throndhjems amt, temligen högt uppe bland Qel- 
len och ej långt från den gamla vägen till Jemtland. (Kristiania 
Universitets Museum 4965. — "Arsberetning for 1869 af Förenin- 
gen til norske Fortidsmindesmerkers Beväring", sid. 87.) 

I Danmark äro flere gnidringar af samma form funna; två 
ses i Worsaae'8 ^'Nordiske Oldsager", fig. 443 och 444. Origina- 
let till fig. 444, af 3,2 svenska skålpunds vigt, är jemte två dy- 
lika ringar, 7 guldbrakteater och en mängd andra guldsaker, vä- 
gande tillsammans något mer än 9 svenska skålpund, funnet år 
1832 vid plöjning å Broholms egor i Svendborgs amt på Fyen. 
("Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed" 2, sid. 184, pl. 1. Boye, 
"Fortegnelse", sid. 66, der äfven andra i Danmark funna hals- 
ringar af samma form beskrifvas.) 

Vid Hulsum i Hannover har man, enligt "Nordisk Tidskrift 
for Oldkyndighed" (2 sid. 186 och 190), år 1823 i en torfmosse 
funnit en halsring af samma form som den här afbildade och 5 
byzantinska guldmynt från tiden mellan 364 och 518. Halsringen, 
prydd med sådana inslagna halfmånformiga sirater som å fig. 471 
i "Sv. forns.", är ihålig och ej massiv som alla de föregående. 

Fynden vid Thureholm, Broholm och Mnlsum visa, att guld- 
halsringar af samma form som fig. 112 tillhöra tiden omkring år 
500 efter Kr. f. 

Nära denna fori^ stå ett sbigs möjligen något äldre hals- 
ringar, hvilkas främre del mycket likna den å de nu beskrifna, 
men hvilka bestå af en enda trind, midtpå smalare ten, hvilkens 
tjockare, mer eller mindre rikt utsirade ändar äro på ett långt 
stycke lagda öfver hvarandra och stundom der hoplödda. Två 
sådana i Danmark funna guldringar äro afbildade i Worsaae^s 
"Nordiske Oldsager", fig. 431 och 432; jfr Boyes "Fortegnelse", 
N:is 362 och 363. Från Sverige äro fem dylika guldringar kända. 
Två af dem, båda ofullständiga och med spår af lödning vid än- 
darne, äro prydda med sådana sirater som fig. 431 i "Nord. Olds." ^; 
de tre andra sakna nästan alla sirater \ En ring af sUfver^ som 

^ Den ena är funnen i en åker vid Arges i Hemse socken, Gotland 
(Statens Hist. Mus. 1446); den andra hittades hösten 1877 vid Lund 
i Naums socken, Vestergötland (samma museum). 

^ Två af dem (ändarne å båda hafva varit hoplödda) äro, jemte* 8 
mindre på en guldten uppträdda guldringar, funna år 1738 vid Ban- 



Digitized by 



Google 



TANimS HÄRAD. TANUMS SOCKBN. 391 

haft samma form, är fannen vid Vörä i södra Österbotten, Fin- 
land ^, och en annan likaledes af silfver vid Pilten i Knrland 
(Riga Mnsenm). 

273, Vid Ljungby hittades år 1851 på en upplöjd dikesvall: 
En smal treryggad fingerring af blekt guld, afbildad fig. 113 

i natarlig storlek. Bredd dryga 2 linier. Vigt 1 ort 75 korn; 

goldhalt 62,5 proc. 

SUtens Hist. Museum 1696. 
Fingerringar af denna form tillhöra den äldre jernåldern. 




Fig. 113. Fingerring af guld. Ljungby t Tanum$ $:n Vr 

273. A Ljungby egor har man äfven fnnnit: 

En sländtrissa af sandsten^ med tvä granda kretsar omkring 
hålet pä hvardera af de båda plana sidorna. Diameter 1,5 5 tam. 
Skänkt är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

274. A Ljungbytorps egor har man vid olika tillfällen fnnnit: 

a) En trekantig pilspets af fiinta; ytan hvit, porslinslik. Hel. 
Längd 2,8 tum; bredd 0,4 tum. 

Skänkt år 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 5627). 

b) En flintspdn. 

Ingeniör Brudins samliug på Alafors. 

376. Vid Lyokeby har man hittat: 
En sländtrissa af täljsten. 

Ingeniör Brudins samling på Alafors. 

276. A Mjölkeröds egor är funnen: 

En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 

Eges af folkhögskoleforeståndaren Hans Holrolin på Tjörn (en- 
ligt benäget meddelande af herr Cavalli-Holmgren). 



källa i Yärings socken, Yestergötland ; endast en stor ring finnes 
nu qvar; den är hel och väger 1 % 25,1 ort (Statens Hist. Museum 
16). — Den tredje är mindre och smalare; ändarne hafva ej varit hop- 
lödda. Den hittades, jemte 4 andra nu forstörda guldringar, mellan 
två på kant resta stenar i en hage vid Tuua i Husby socken. Lång- 
hundra härad, Upland (Statens Hist. Museum 1258). 
Helsingfors Museum. Afbildad af Aspelin i "Oompte rendu du Con- 
grés de Bologne", sid. 429, pl. III, fig. 1 och 2. 



Digitized by 



Google 



392 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKBR FRÅN HEDNATIDEN. 

277. På Mjölkeröds egor eller i trakten deronikriDg är också 
fannen : 

Ett halfmånformigt flintverJctyg (såg); eggen mycket in böjd, 
utan tänder. Längd 3,65 tum. 

Skänkt år 1872 af herr grefve Carl Trampe på Mjölkeröd 
till Statens Hist. Museum (N:o 4850). 

278. Vid Mulitorp hittades år 1873 på 2,6 fots djap i en 
torfmyr: 

En bred rätmejsel af flinta, med tydliga, oslipade smalsidor; 
något slipad på bredsidorna. Fyrkantig bane. Eggen omslipad, 
1,7 5 tam bred. Längd 4,55 tum. 

Skänkt år 1875 af herr kontraktsprosten T. D. Hellberg till 
Statens Hist. Museum (N:o 5615). 

279. A torpet Nytorp nnder Tannms Prostgård hittades i maj 
1876 vid spridning af dikesvall: 

En yxa utan skafthål eller bred rätmejsel af grönsteny med 
plana smalsidor, tjock, slipad endast vid eggen. Längd 7,5 tum; 
största bredd 2 tam och tjocklek 1,5 tam. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

280. Oalgeröset å Stora Oppens egor^ I "Antiqvarisk och 
arkitektonisk resa genom Halland, Bohaslän, Dalsland, Vermland 
och Vestergötland år 1838" (Land, 1839) omtalar professor Branias 
å sid. 85—86 följande i mer än ett hänseende märkliga fynd: 

"Nordost frän Tanams kyrka å en temligen hög bergspets 
blef ett griftrör ^ hvari en galge för omkring ett århundrade till- 
baka varit apprest, till en del bortfördt, hvarefter detsamma 1816 
andersöktes. Här råkades vid ungefär 6 fots djap en häll, som 
höll vid pass 10 fot i längd, 4 fot i bredd och 9 tam i tjocklek 
Rundtomkring kanterna af denna häll lågo små flata stenar, hvar- 
inom märktes en mängd kol och asJca. Jag skalle tro, att man 
här anstalt ett brännoffer, innan griftröret blifvit appkastadt. Efter 
hällens borttagande träffades en kistaj som var något öfver 6 fot 
lång, 3 fot bred i norra och något smalare i södra ändan. Sidorna 
bestodo af flere släta stenar, som voro med omsorg hoppassade; 
bottnen atgjordes af sjelfva berget, hvarpå små randa klapper- 
stenar lågo tätt intill hvarandra. Ej det ringaste spår efter ben 

^ Enligt benäget meddelande af herr prosten Hellberg ligger det här 

i fråga varande stenröset å Stora Oppens egor. 
^ D. v. s. stenkummel eller stenröse. 



Digitized by 



Google 



TAMUM8 HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 



393 



eller aska knnde här upptäckas. Tiden måste hafva helt och 
hållet förstört den kropp här blifvit nedlagd. Vid öfre ^ ändan 



Fig. 115. SpjtUapet» af fiinta. 
Stora Öppen i Tanutns «:». '/i* 



Fig. 114. Kort ivärdåhlinga af brant. 
Stora Öppen i Tanumt t:n, '/a* 

af kistan fnnnos tvenne af erg angripna hals- eller bröstknappar 
af kopparblandningy hvilka förmodligen tjent till en djurhuds eller 

^ "Bredare" ändan, enligt Bninii "Försök till förklaringar öfver häll- 
ristningar", sid. 114, der fyndet äfven omtalas, och hvaraf man ser, 
att grafven undersökts i professor Brunii närvaro. 



Digitized by 



Google 



394 M0NTBLTU8. BOHUSIiÄNSKA PORN8AKER FRXn HEDNATIDKN. 

ett öfverplaggg sammanhållande. Vid ena sidan låg ett handspjut \ 
hvars klinga, likaledes af kopparblandningy var tveeggad, 1 fot 4 
tnm lång, 1 tnm bred och mycket anfrätt. Efter skaftet, som va- 
rit med fem naglar fUstadt vid klingan, syntes icke det ringaste 
spår. Vid andra sidan låg en lansspets af flinta*\ 

I K. Vitterhets Hist. och Ant. Akademiens arkiv förvaras 
en år 1816 skrifven och nrsprangligen för Götiska Förbundets 
tidskrift "Idnna" afsedd, men hvarken der eller annorstädes änna 
tryckt nppsats af professor Bronias, i hvilken han om detta sten- 
röse, samt om andra i närheten liggande dylika grafvar, medde- 
lar följande närmare opplysningar: 

"IJti Tanums härad och socken, nästan midt i den s. k. Viken 
i Bohaslän, är år 1816 vid bortförandet af en stenhög, fannen en 
graf, som torde knnna hänföras till Knmbelåldren. Detta stenrör, som 
hade en omkrets af 80 fot och var 9 fot högt, befanns | mil från 
hafvet, på spetsen af det högsta berg i nejden. Man hade ej or- 
sak förmoda nyssnämnde rör vara något af de gamle Vikboarnes 
grafställen, då här sedan urminnes tid varit npprest en galge, 
som redan för 40 år tillbaka förrutnat. Bland stenarne fnnnos 
skeletter efter brottslingar, af hvilka den siste skall blifvit straffad 
för omkring 80 år tillbaka. Häraf inser man också lätt, hvarför 
stället så länge blifvit fredadt." 

"Först fanns ett nästan förrostadt knifblad; längre ned, stycken 
af en grof lerurna, och vid stenrörets botten träffades en häll af 
5 alnars längd, 2^ alns bredd, 3 qvarters tjocklek, i yttersta kan- 
terne omlagd med smärre flata stenar, hvarimellan var nppfyldt 
med koly aska och jord. När denna häll eller locksten ^ var af- 
vältad, sågs en graf i fnllkomlig likkist-form, 3^ aln lång, 3 qvar- 
ter bred och 3 qvarter djnp, men vida bredare mot öster, för- 
modligen för att lemna rnm för axlarne. Orafven var med sorg- 
fällighet mnrad på släta berget, af flata stenar, med mellanstackne 
skärfvor; dock ntan allt morbrnk. Hela bottnen, som utgjordes 
af sjelfva berget, var höljd med randade stenar, af ett hönsäggs 
storlek, liggande tätt intill hvarandra, och sannolikt samlade på 
hafsstranden. På dem anser jag kroppen varit utsträckt Intet 



' Såsom tecknlDgen (fig. 114) visar, har Brunius, hvilket förr var gan- 
ska vanligt, trott att de i f^nd från bronsåldern ofta förekommande 
dolkklingorna utan fäste varit spjutspetsar. 

^ *'Jag anser mig roed skäl kunna gifva denna öfverliggare detta namn 
för att skilja den från de hällar, hvilka äro kände under benämning 
af takhällar, emedan de utgöra taket på de s. k. dyrhus och sten- 
kistor, hvaraf äfven åtskilliga finnas uti Bohuslän.*' (Not af Bruaius.) 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANCM8 80CKBN. 395 

tecken fanns likväl till ben, aska eller kol, blott någon saltpeter- 
haltig jord, att dömma af utseendet. Till höger i den bredare 
ändan af grafven låg en dolk (se fig. 114), 16 tum lång^ om 13 
lods vigt Kanhända är denna hvad de gamle kallade sax. Härpå 
syntes hafva varit ett skaft, 1 qvarter långt, att gissa af dess af- 
stånd från muren. Deraf fnnnos också några helt och hållet Kr- 
rntnade lemningar. Fem naglar hade fästat skaftet vid klingan. 
En dylik dolk eller lans, fastän ej mer än hälften så lång, är af- 
tecknad hos Rhode, p. 289; fnnnen i en holsteinsk ätthög. Bred- 
vid dolken låg en flit^tknif (se fig. 1 15), 4} tum lång, som på flere 
ställen antagit annan yta, då de stenar deremot, som höljde bott- 
nen, voro mer och mindre vittrade. Der hufvndet syntes haft 
sitt ställa, låg en hcUsknapp (se fig. 116), som var ergig och nå- 
got förtärd, och mot midten en annan mindre och lika beskaffad 
(fig. 117). Dylika knappar, hämtade ur holsteinska högar, äro 
äfven aftagna af Rhode, pag. 353. Dolken och knapparne synas 
gjorde af samma metall, som är en ännn icke nog undersökt kom- 
position, af ett gulaktigt utseende.'' 




# 



Fig, 116, 117, BroHiknappof, Stora Öppen i Tanums sm. Vt- 

"Derefter besåg jag de öfrige stenhögar, som ligga rundt om- 
kring på bergen. Icke långt från ofvannämnde graf märkas tvenne 
rör, hvilka af ålder blifvit förstörde. Bland nära 50 sådana, som 
jag sett på 1 mils sträckning och mindre än \ mils bredd, har 
jag endast funnit ett, som jag med något skäl förmodar vara 
orubbadt. Skulle så vara, är ett sjömärke, som man der uppfbrt, 
dertill orsaken. De öfrige äro för så lång tid tillbaka utkastade 
och röfvade, att derom icke finnes någon tradition. Rörens plun- 
drare hafva betjent sig af följande försigtighetsmått, Kr att ej 
blifva röjde eller förekomne. I somlige hafva de i mån af hö- 
gens storlek tillbakakastat, stundom större, stundom mindre antal 
stenar, på grafvens locksten, då denne varit Kr tjock att kunna 
krossas; i de smärre åter är den antingen borttagen eller sönder- 
slagen. Den gjorda utgräfningen formerar i förra fallet en crater, 
som i bottnen är starkast mossbelupen. De grafvar, hvilkas mu- 



Digitized by 



Google 



396 MONTSLIUS. BOHUSLÄNSKA rORNSAKXR »ÅK HBDNATIDXK. 

rar blifvit orubbade, synas varit fr&n 1} till 3( alns längd, men 
äro alla anlagde otan afseende på v&derstrecket En del hafVa 
ilnnn sine rnndade stenar på bottnen, som alltid ntgöres af sjelfva 
berget. Uti en, som förlorat sin loeksten, har jag funnit ett 
stycke glimmer, hvilket mistat mycket af sin glans. Jag anm&rkte 
äfven, på spetsen af ett berg, ett dylikt monument, hyilket deri 
skiljer sig från de öfrige, att det &r anlagdt i något mnll, och 
har fä, men mot vanligheten ofantligt stora stenar i midten, då 
de vanligt vis lätt kunna handteras. Desse stenar othgifvas af 
andre mindre, tätt intill hvarandra fogade, som ntgOra en full- 
komlig rundel, om 40 fots diameter, och tillika med lockhällen 
äro nedsjunkne i jorden. Jag f&rmodar äfven denna minnesvård 
rubbad, emedan ofvannämnde häll ej ligger i midten af cirkeln. 
Berörde grafvar^ så månge, som voro öppne, kallades fordom 
Jättgrafvar; nu är ingen bland allmogen som på dem (Uster sin 
uppmärksamhet, sedan tillika med vidskepelsen all tradition om 
Vikens förste innehafvare försvunnit. Att desse kumlar för gan- 
ska lång tid tillbaka blifvit plundrade, tror jag mig sluta af en, 
som är belägen på gården Mjölkeröd. Stenhögen. är till större 
delen nedstörtad utför en brant klippa, ooh der grafven tycks 
hafva varit, har uppväxt en tall, några tum Ijock och nu nästan 
förtorkad. Hvad tid har ej erfordrats innan nog jord hunnit sätta 
sig, för att nära ett träd, hvilket nödvändigt måste ske, sedan 
röret blifvit rubbadt? I tvenne andra rör har jag anmärkt rön- 
nar, som icke blifvit högre än 1^ aln, då de gått ut i brist på 
näring. Hade Prosten Ödman, en mångårig Vikbo, sett sig när- 
mare omkring, då hade han i sin beskrifning öfver Bohuslän icke 
antagit den mening, att dessa stenrör blif?it brukade fÖr att af- 
värja fienden. Hans gissning var en fö^d deraf, att han, förledd 
af Saxo Grammaticus och Olans Magnus, trodde vare Nordboar 
hafva egt kroppskrafter, som nu äro alldeles okända. Man må 
dock icke neka, att stenhögar fordom upplades vid trånga och 
branta pass, för att nedvältras på fienden; ett försvarsmedel, som 
äfven blifvit brukadt mot de under Xenophons befU hemtågande 
greker. — I min förmodan om de gamles krafter starkes jag bland 
annat af ttJljande. En häll, som af 2 ä 3 karlar kan ganska lätt 
handteras, ligger på Tanums Prästegårds utmark några steg från 
en kumbel. Denna häll är i ena ändan uppvägd och understncken 
med en större och en mindre sten, hvilket jag gissar skedt för 
flere århundraden tillbaka af den myckenhet grus, som genom 
luftens åverkan söndrat sig från nedre sidan, genom det den blif- 
vit skiljd från sitt första läge på berget. Sannolikt är den först 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HAKAD. TAMUM8 SOCKEN. 397 1 

ärnad till locksteo, men då strax bredvid en annan Btörre häll 
och mera passande för ändamålet blifvit upptakt, har man der- 
utaf begagnat sig. Spåret efter denne öfverensstämmer med graf- 
vens nuvarande locksten. Jag slotar häraf, att, om deras krafter 
så vida öfverträ£fat vare, de framvältrat den först omtalta hällen, 
ntan att begagna häfstång, som tydeligt märkes af de nnder- 
stnckne stenar, hvilka jag ofvanföre anfört". 

"Jag vill ej här förbigå, det ofvannämde rör noga bOra skil- 
jas från alla andra slags stenhopar, hvilka äfven till en stor myc- 
kenhet igenfinnas på höga berg, både innom och ntom Viken i 
Bohnslän. Man märke i synnerhet de, som ligga på KnserOd, 
Kärra och Sem i Tanums socken. Desse stenhögar bestå af större 
och mindre rundade stenar, men formera ej, såsom de förra, nå- 
gon randel, och äro alltid ntsträckte längs nnder någon brant. 
Somlige hafva förmodat dylike stenklammer vara till något brnk 
hopsamlade. Min tanke om ändamålet med dessa stenhopar torde 
jag framdeles komma att framställa i en beskrifning på de nti 
Viken befintlige Jättgrytorj hvaraf jag upptäckt flere, hittills i 
orten okände för att söka bevisa, det Prosten Ödmans och den i 
de Qöthiske monumenter uppgifna gissning icke äger grund." 

Den ena af de två i Galgeröset funna "halsknapparne" för- 
varas nu i den betydande samling af fomsaker, som tillhör pro- 
fessor Brunii son, doktor 6. Brnnius i Landskrona. Knappen, af- 
bildad här ofvan (fig. 116) i naturlig storlek, är af brons, ovan- 
ligt tung och öfverdragen med grön erg. Den består af två små 
runda skifvor, förenade genom en dryga 2 linier tjock och 2,5 
linier hög stång. Den undre skifvan är slät. Å den öfre, som 
nu är något skadad i kanten, finnas fyra större fördjupningar, 
hvarigenom bildas en upphöjd hjulformig prydnad med fyra "ekrar", 
eller ett af en ring omgifvet likarmadt kors; i centrum ses en 
liten rund grop. Det är möjligt, att de fyra först nämnda för- 
djupningarna varit utfylda med harpix eller något dylikt ämne. 
Den undre skifvan är 6 linier i diameter; den öfre föga mer än 
5 linier. 

Den andra bronsknappen, samt dolkklingan och spjutspetsen 
finnas ej, såvidt man vet, i behåll. De äro här återgifna efter 
de teckningar, som åtfölja professor Brunii ofvan införda uppsats. 

Orafkistan i Galgeröset förskrifver sig således från brons- 
åldern och troligen från denna periods äldre del, emedan kistans 
storlek synes antyda, att den varit afsedd för ett obrändt, ut- 
sträckt liggande skelett och ej för en liten samling brända ben. 



Digitized by 



Google 



MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA F0RM8AKXB FRÅH HEDNATIDEN. 

Den omständigheten, att några ben ej nu knnde iakttagas i ki- 
stan, talar också för det antagandet, att ett obrändt lik en gång 
varit nedlagdt der men helt och hållet förtärts, hvilket torde 
hafva gått så mycket lättare, som luften haft jemförelsevis obe- 
hindradt tillträde till den endast af löst på hvarandra kastade 
stenar hölljda kistan. 

Såsom redan (sid. 40) är anmärkt, hör troligen också en stor 
del af de många andra, i synnerhet på bergstoppame yid kusten 
liggande, bohuslänska stenrösena till bronsåldern, om än nå^a af 
dem skulle förskrifva sig från en annan tid (fynd N:o 238). Äfven 
från andra delar af Sverige äro många dylika stenrösen kända, 
hvilka visat sig innesluta grafvar från bronsåldern K Detsamma 
är ock förhållandet i Norge, der man i flere af de mångenstädes 
förekommande stenrösena funnit grafvar från sistnämnda tid '. 

Fyndet i Qalgeröset är af intresse äfven derför, att det lem- 
nar ett säkert bevis för användningen af stenvapen efter brons- 
ålderns början '. Det bör ej heller väcka förvåning, att man i 
synnerhet till spjut- och pilspetsar samt stridsyxor fortfarande 
använde sten i stället för den mycket dyrbara bronsen, som måste 
hemtas Qerran ifrån. 

Om hjulformiga prydnader af samma slag som den å brons- 
knappen fig. 116 anbragta, se "Sveriges historia", första delen, 
sid. 165, och "Gompte rendu du Congrés de Stockholm", sid. 460. 
Jag har der sökt visa, att ''hjulet" var en under bronsåldern i 
Norden vanlig religiös symbol, men att det mycket sällan före- 
kommer å minnen från jernåldern, då "hakkorset" i stället an- 
vändes såsom en sådan symbol. Det förtjenar anmärkas, att 
hjulet med kristendomen för andra gången inkom till Norden så- 
som ett heligt tecken, och att det ofta ses på grafstenar, kyrk- 
klockor, paténer och andra dylika föremål från medeltiden. 

281« A Stora Oppens egor hittades, i slutet af år 1868 eller 
i början af år 1869, vid gräfning: 



> Se t. ex. "Antiqvarisk tidskrift f. Sverige" 3, sid. 196; jfr sid. 356 
(Nenke) och 393 (VermlaDd). 

' "Årsberetning for 1875 af Föreningen til norske Fortidsmindesmer- 
kers Beväring*', sid. 180 och 181 (Smålenenes amt), 183 och 184 
(Jarlsbergs och Larviks amt), 190 (S. Bergenhus amtX 190 (N. Ber- 
genhus amt), 191 (Romsdals amt) och 192 (N. Throndhjems amt). 

' Se "Sveriges forntid'*, text, 1 sid. 158, der äfveu från andra länder 
an Sverige exempel anföras å stenvapens användande under brons- 
åldern. 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HÄRAD. TAN OMS SOCKEN. 



399 



Två skaftcelter af brons, båda med upphöjda kanter, som 
dock äro så låga, att de på många ställen knapt märkas. Den 
ena eelten är afbildad fig. 118 i hälften af verkliga storleken; 
dess längd är 3,8 tum och största bredd 1,5 tum. Den andra är 
längre och smalare, samt mindre afrundad vid eggen; dess längd 
4,55 tum och största bredd 1,4 tum. Å båda finnes nära midten 
af båda bredsidorna en mycket låg tvärgående upphöjning, som 
skolat förhindra, att ej eelten vid begagnandet trängdes in i skaftet. 
Båda i Statens Hist. Museum, 4054. 

382. Vid Stora Öppen har man äfven, på olika ställen, fun- 
nit i jorden: 

a) En spjutspets af flinta, närmast lik fig. 47 i "Sv. forns.", 
men mera nrskuren i basen. 
Cederstr. snml. 2247. 




Fig. 118. Sknftcelt af brons. Stora Öppen i Tanums 8:n. Va* 

b) Två bitar af spjutspetsar eller dolkar af flinta. 

Båda i Cederstr. snral., 2249 och 2250. 

c) Hälften af en spjutspets, eller halfmånformigt verktyg, af 
dålig svartgrå flinta. Längd 2,6 .tum; bredd 1,3 tum. 

Statens Hist. Museum 4866. 

d) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (såg). 

Cederstr. saral. 2248. 

383. Af hemraansegaren Johannes Olsson i Lilla Öppen hit- 
tades i augusti 1868 en stor halsring af brons, liggande i en torf- 

Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia^ 3 och 4. 9 



Digitized by 



Google 



400 MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FrAn HEDNATIDEN. 

myr på hans egor. Myren är "belägen | mil från Tannms kyrka 
samt omkring \ mil från Underslös, helt nära hemmanet Hvarlöf, 
ett par böss-skott från allmänna häradsvägen mellan Tanams och 
Nafverstads kyrkor. I anseende till den då rådande torkan, var 
myren så torr, att man kände gå på den, och under det Johannes 
Olsson vallade sina kreatur, blef han varse en liten upphöjning i 
myren och något som glänste för ögonen. Detta var en kant af 
ringen. Med någon ansträngning fick han snart upp den." 

Ringen, afbildad fig. 119 i hälften af verkliga storleken, kan 
icke öppnas, men är så stor, att den kan trädas på halsen öfver 
hufvndet. Den trinda delen är massiv och spiralrefflad. Dess 
största tjocklek är 0,5 tum. De två uppstående spiralplattoma 




Fig. 119. HaUring af brons; kan iche öppnas. Lilla Öppen i Tanums s:n. Vs* 

äro ej bildade af tenar, som upprullats i spiral, utan gjutna i ett 
stycke. De något kupiga ovalernas största bredd 1,8 5 tum. Rin- 
gens inre diameter 7,8—6,8 tum. 

Statens Hist. Museum 4109. Underrättelsen om fyndomstän- 
digheterna äro meddelade af herr kontraktsprosten Hellberg. Eme- 
dan hittaren trott, att ringen ej var af brons utan af guld, under- 
söktes den på Kongl. Myntet, hvarvid den icke befanns innehålla 
någon ädel metall, utan bestå af koppar och tenn. 

Om sådana halsringar, se här ofvan sid. 309. 

284. Å Oppens egor äro vid olika tillfällen hittade: 
a) Ett i båda ändar afbrutet stycke af ett halfmånformigt (?) 
flintverktyg (såg), med en glänsande rand utmed ena kanten. Längd 
nu 1,7 tum; bredd l,i5 tum. "Funnen våren 1874 vid dikesgräf- 
ning". 

Skänkt fir 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 5607). 



Digitized by 



Google 



TANUMS BARAD. TANIJMS SOCKEN. 401 

b) En stenyxa med skafthäl, som varit betydligt större och 
bredare än nn men blifvit sönderslagen, så att endast en del af 
det nrsprnngliga skafthålet synes. Ett nytt hål är färdigborradt 
nedanför och något på sidan om det äldre. Formen vanlig. 
Längd nn 4,5 tnm. "Funnen för några år sedan vid gräfning å 
ljungmark". 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

285. A Orreklapps egor hittade en vallflicka år 1873 ute på 
marken: 

"En perla af harz (?), genomborrad, liten och platt; diame- 
tern endast 0,6 tum, tjockleken 0,3 tum". 
Kandidat Q. A. Gustafssons samling. 

386. På eller nära OrreklSpps egor är äfven funnen: 
En stenyxa. 

Skänkt är 1869 af Tobias Andersson i Orrekläpp till Vdde- 
valla Museum. 

287. Under arbete för utvidgande af trädgården vid Tanums 
Prostgård omkring 1820 fann man "vid utjemnandet af ett kummel": 

a) "En slät, trind ring af silverblandadt guld". 

b) "Två perlor; den större SLfkalcedony den mindre hf mosaik'^. 

Enligt meddelande af doktor G. Brunius i Landskrona, i bvil- 
kens samling ringen och perlorna förvaras. Ringen omnämnes i 
Holmbergs "Bohusläns hist.", l:a uppl. 2 sid. 237 not (2:a uppL, 
2 sid. 80 not), der den uppgifves vara funnen "uti en askurna", 

Nytorp under Prostgården, se fynd N:o 279. 

288. Af torparesonen Andreas Larsson å Damberget under 
Prestgården hittades i juni 1858 ett bronssvärd under torf- 
stampning i en mindre håla å marken på Prostgårdens egor, nära 
ett berg. "Kring sjelfva klingan syntes en omgifning såsom af 
hjörknäfver, h vilken, när den vidrördes, föll i stycken såsom fal- 
aska. Det, som varit kring fästet, var alldeles bortvittradt, och 
blott fullsatt med jord. Inga ben eller andra qvarlefvor funnos 
kring det ställe, der svärdet fanns, ej heller i närheten." 

Svärdet, närmast likt fig. 153 i "Sv. forns.", är illa gjordt 
och har rundadt mångkantig tånge. Klingan, som saknar långs- 
gående ränder, är nu mycket Bmal, men har troligen förr varit 
bredare. Svärdets hela längd 23,9 tum; tångens längd omkring 
2 tum. Klingans bredd upptill, vid fästet, 0,85 tum och vid mid- 
ten omkring 0^5 tum. 

Statens Hist. Museum 2475. 



Digitized by 



Google 



402 MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FRÄN HEDNATIDEN. 

289. På Prestgirdens egor hittades år 1874 af en torpare 
nnder dikesgräfning nära landsvägen, på omkring 3 fots djup: 

En yxa eller bred rätmejsel af ljusgrå flinta "med mörkare 
schatteringar och några blodfärgade sädana vid eggen". Väl arbe- 
tad, med tydliga smalsidor, alldeles oslipad. Längd 9,5 tum; bredd i 
eggändan 3 tum och i öfre ändan 2,5 tum; största tjocklek 1,7 5 tum. 
Skänkt nf kontraktaprosten T. D. Hellberg till Göteborgs Mu- 
seum (N:o 35, förr A. f. 184). 

290. På en till Prestgården börande åker, kallad Östergärdet, 
hittade en torparegosse i maj 1876 under harfning: 

En liten dolk af flinta med kullrigt tvåsidigt, baktill utvid- 
gadt fäste; bladet nu smalare än fästet. Färgen mörkt gulbrun. 
Längd 4,7 tum; bredd baktill 1,05 tum och vid bladets bas föga 
mer än 0,8 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Boen till Statens Hist. Mu- 

. seum (N:o 6014). 

291. Å den till Prestgirden hörande åkern Tegen eller Eke- 
högen hittade rättaren H. Andreasson i maj 1876: 

Nedre delen af en stor yxa utan skafthål af grönsten^ med 
tydliga smalsidor; eggen bortslagen. Längd nn 4 tum; största 
bredd 2,5 tum och tjocklek 1,45 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Becn till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

292. På Prestgirdens egor hittades i juni 1876 af en torpare- 
gosse å bergen nordvest om Tanums kyrka, bakom Skolhuset: 

En ovanligt liten yxa utan skafthål af grönsten^ öfre hälften 
trind, uppåt något afsmalnande. Längd 2,85 tum; bredd vid eggen 
1,05 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor P. L Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

293. På vinden af torpet Oxhagen under Prestgården anträf- 
fades nyligen ett troligen på Prestgårdens egor VSx längre tid 
sedan funnet: 

Halfmdnformigt flintverktyg (såg), ej fullt symmetriskt, med 
inböjd egg, utan tydliga sågtänder. Längd 3,65 tum; största bredd 
1,35 tum. 

Skänkt år 1877 af pastor ?. 1. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 



403 



294. "Emellan Tanums Prästgård och Hede gästgifvaregård, 
samt längs den bergås, / som ifrån den sistnämnda leder emot 
Ulfvesked, hafva legat öfver 100 högar, af h vilka likväl de fleste 
äro förstörde. Man har ati dem funnit stora, men trånghalsade 
urnor, försedda med två öron, och i dem förvarade brända ben, 
stenamuletter och bronzndlar. Afven träffas här urnor, nedsatta 
i sjelfva sandbacken, hvilka troligen förvarat de ringares ben, som 
ej aktats värdiga att få hög och vård". (Holmberg, "Bohusläns 
historia", l:a uppl, 2 sid. 229; 2:a uppl., 2 sid. 66.) 

Ett af de här omtalade trånghalsade lerkärlen kom med Holm- 
bergs första samling till Statens Hist. Museum (N:o 1270: 47 1). 
Det var söndrigt och hade eodast ett af de två öronen i behåll. 




mm 

Fig, 120 b. Del af parerstången 
till tvårdtt fig. 120 a, '/,. 





Fig. 120 c. Del af den damascerade 
klingan till svärdet fig. 120 a. Vp 



Fig. 120 a. Öfre delen af eU jernsvård. 
Raftötången i Tanums sm. V,. 



Prest-Säm se fynd N:o 314. 

295. På Raftötången, "uti en oval stensättning eller ett slags 
mindre skeppsform, som var b\ aln lång och hälften så bred, upp- 
gräfdes år 1842 ett konstrikt arbetadt svärd af jern, liggande på 



Digitized by 



Google 



404 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKBR FRÅN HKDNATIDBN. 

en askfyld lerurna. DeD afbrutna, breda klingan är tveeggad 
och fästet bronzeradt och prydt med pnnktlika fördjupningar, 
emellan bvilka man varseblifver mindre silfverinläggningar". (Holm- 
berg, "Bohusläns bist.", l:a uppl, 2 sid. '237, not; 2:a uppl., ^sid. 
80, not.) 

Svärdet, hvars öfre del är afbildad fig. 120 i hälften af verk- 
liga storleken, är afbrutet något nedom klingans midt. Parer- 
stången och knappen äro af jern och prydda med små runda 
skålformiga fördjupningar. Kaflen bar varit af trä eller dylikt. 
Den tveeggade klingan är damascerad och 1,5 tum bred. Den 
nu återstående delen af svärdet, fästet inberäknadt, är 15,5 tum 
lång. 

Kom med Holmbergs första samling till Statens Uist. Mu- 
seum (N:0 1270: 47 7). 

Svärd med fästen af denna form tillhöra den yngre jernåldern 
eller vikingatiden, hednatidens sista århundraden. Dylika svärd 
äro icke blott i stort antal funna i Sverige, Norge och Danmark, 
utan hafva äfven hittats på flere ställen inom de länder, som 
nordborne under vikingatiden plägade besöka, såsom de Britiska 
öarna ^ Finland ^ och Ryssland *. 

296. Vid Rungstung hittades år 1871 under potatesupptagning: 
En hålmejsel "af någon finare stenarf\ slipad; äfven den öfre 

smalare ändan är håleggad. Längd 2,6 tum; största bi:edd0,8 tum. 
Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

297. I byn Rykjhittade bemmansegaren Elias Magnusson, 
torrsommaren 1876« på ett ställe der en gärdesgård går intill hans 
gård, ett romerskt silfvermynt prägladt för kejsar Marcus Aure- 
lius och afbildadt i naturlig storlek fig. 121. Myntet hittades, då 
E. Magnusson omrörde några sopor som utkastats på stället, men 
han kan ej säga, om det låg bland soporna eller i sjelfva jorden; 
det senare är dock sannolikast. 

Myntet, som då det hittades var öfverdraget med. en sedan 
bortputsad ''brun skorpa", bär på åtsidan en bild af kejsarens 



* Worsaae, "Minder om de Danske og Nordmsendene i England, Skot- 
land og Irland", sid. 72 (Tbemsen) ocb 406 (Irland). Anderson i 
"Proccedings of the Society of Antiquaries of Scotland", vol. X sid. 564. 

^ Aspelin, "Suomalais-ugrilaisen Muinaistutkinnon Alkeita", sid. 341. 

* Kruse, "Necrolivonica", pl. 5 fig. 2 (Livland); Hansen, "Die Sarom- 
lungen des Estländischen Provinzial Museums", pl. 9 fig. 11 och 12; 
Worsaae i "Arböger for nord. Oldkyud." 1872, sid. 420 (guverne- 
mentet Orel). 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUM8 SOCKEN. 405 

lagerkrönta hufvud ocb omskriften M[arcv8] AVREL[iv8] ANTO- 
NINVS AVG[v8tv8]. På från8idan 868 en krigare (eller guden 
Mar8) med hjelm på hufvudet och 8pjat i högra handen; denven- 
stra handen hvilar mot en på marken stående sköld. Derom- 
kring läses TRP XXXIII IMF X COS III P[aterJ P[atri»], hvil- 
ket betyder, att myntet är prägladt det år (179 efter Kristi fö- 
delse), då Marcu8 Ånrelius for 33:dje gången var folktribun, för 
10:de gången imperator och för 3:dje gången consul. På myntet, 
som är mycket nött, ses ej spår af hål eller ögla. 

Skänkt fir 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). Ett mynt med samma prägel är beskrifvet af 
Goben i hans "Description historique des monngies frappées sous 
Tempire romain", 2:dra delen (Paris och London, 1859), sid. 499, 
N:o 345. 



^^ 



Fig. 121, Romerskt sUfoermynt prågladt år 179 för h^sar M. Aurtliut, 
Ryk t Tanum» sm. Vi* 

Fyndet är af värde derför, att romerska mynt från de två 
första århundradena efter Kr. föd. äro ytterst sällsynta i Bohus- 
län och Norge, under det att de i södra ocb östra delarne af 
Sverige — i synnerhet på Gotland och Öland — ofta anträffas K 
Från Bohuslän torde man ej känna något annat än det här beskrifna, 
och från Norge äro endast två romerska silfvermynt från nämnda 
tid kända ^. I Skåne samt på Öland och Gotland äro deremot 
mer än 4,000 sådana mynt funna. 

298. På ett torp under Ryk hittades vid dikesgräfning: 
Spetsen till en dolk eller spjutspets af gulbrun flinta; något 
slipad vid midten. Längd nu 2,5 5 tum. 

Skänkt år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 5695). 



* Montelius, "Från jernåldern", l:a häftet; och i "Vitterhets Akad:s Må- 
nadsblad" 1872, sid. 55 och följ. 

* "Arsberetning af Föreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevä- 
ring" för 1871, sid. 165 (Hedemarken), och för 1875, sid. 216 
(Smålenene). Båda mynten hafva först på sista tiden blifvit bekanta. 



Digitized by 



Google 



406 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOUNSAKEll FRÅN HEDNATIDEN. 

299. Vid Ryk äro äfven funna: 

a) En spjutspets af flinia, närmast lik fig. 51 i "Sy. forns/ 
Längd 3,3 tam. 

b) En sländtrissa af täljstcn. 

Båda i ingeniör Brudins samling på Alafors. 



f*r*ijr^ ,-■; 





Fig, 122. Ofullbordad stenyxa, sedd från två sidor, Kyrho-Ryk i Tantims s:n. '/j. 

300. A Kyrko-Ryks egor hittades år (1840 eller) 1845 på 
bottnen af en torfmosse: 

a) Tre skedformiga skrapor af flinfa, 

Alla i Statens Hist. Museum, 1270: 342 — 3 4 4. 

b) Fyra flintspdner, den längsta 4 tum lång. 

Alla i Statens Hist. Museum, 1270: J3. 

c) En flintkärna, från b vilken spåner blifvit afslagna; af 
samma slag som fig. 3 i "Sv. forns." Sjukantig, 3 tum lång. 

Statens Hist. Museum 1270: I2. 

d) Två smärre ämnen till något verktyg af flmta. 

Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 14 och 15. 



Digitized by 



Google 



TANUMS HAKAD. TANUMS SOCKEN. 



407 



301. Å Kyrko-Ryks egor, ''på ett ställe der stenkummel och 
dylikt finnes", hittades hösten 1875 i en nygräfd dikeskant: 

En halfiFärdig yxa af grönsieny afbildad fig. 122 i hälften af 
verkliga storleken. Formen visar, att det varit meningen att förse 
den med ett skafthål, hvilket dock ej ens är påbörjadt; något ut- 




Fig. 123. Fingerring af guld. KyvkoRyk i Tanums s:n. */,. 




Fig. 124. Gnldten. KyrkcRyh i Tanums a:n. ^3. 

svängd både vid eggen och den nu aflångt fyrsidiga, plana banen. 
Ytan något, men obetydligt, slipad. Längd 6,7 tum. 

Skänkt ar 1877 af pastor P. I. Beeu till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 60U). 

302. Vid Kyrko-Ryk hittades sommaren 1835 i jorden under 
ett stenröse: 

a) En treryggad fingerring af guldj afbildad fig. 123 i natur- 
lig storlek. 

b) En troligen trind guldteny hopböjd så som fig. 124 visar. 



Digitized by 



Google 



408 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FOUN8AKEU FRIn HEDNATIDEN. 

Inlöstes icke för Statens Hist. Museum, utan köptes af prins 
Maximilian af Leuchtenberg. De voro, med den i lagen föreskrifna 
förhöjningen af en åttondedel öfver metallvärdet, värderade till 35 
dukater. (Kongl. Vitterh. Akademiens protokoll den 16 sept. 1835, 
§210. I samma Akademis arkiv förvaras teckningar af dem, 
utan tvifvel i naturlig storlek, efter h vilka fig. 123 här är åter- 
gifven i samma skala och fig. 124 förminskad till tva tredjedelar.) 

303. Å Stora Ryks egor hittades år 1849 af torparen Kristian 
Johansson på Eorndal, vid gräfning i en sandbacke: 

En liten guldbrakteat (hängprydnad), afbildad fig. 125 i na- 
turlig storlek. Något söndrig i kanten och nu utan ögla. Dia- 
meter 0,7 5 tum. Vigt 0,4 6 ort; guldhalt 80 procent. 

Statens Hist. Museum 1537. Äfven afbildad i "Från jern- 
åldern", pl. 2 fig. 20 (de horn, som der ses ä djurets panna, uro 
så otydliga å originalet, att man ej ens torde kunna med säker- 
het afgora, om de verkligen finnas), och beskrifven N:o 303. 
Från midten af jernåldern, d. v. s. från 5:te eller 6:te århun- 
dradet. Om sådana hängprydnader se mitt arbete "Från jern- 
åldern", 2:a häftet. 




FHg. 125, Guldbrakteat, Stora Ryk i Tanums s.-n. Vi* 

304. Vid Ryland har man i en mosse funnit: 
En stenyxa med skafthål. 

Cederstr. saml. 3082. 

305. A hemmanet Stora Ryland hittades våren 1876: 
Nedre delen af en stenyxa, afslagen i skafthålet, invid hvilket 

ses spår af ett annat hål, som påbörjats men ej fullbordats, eme- 
dan det suttit snedt. Yxan har varit af vanlig form. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till SUtens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 

306. A Rörviks egor har man funnit: 
En flintspdn, 2,7 tum lång. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

307. Vid Skafveröd äro på olika ställen funna: 

a) En stenyxa med skafthåi, af vanlig form, hel. Längd 4,6 
tum. "Funnen för 20—30 år sedan". 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKBN. 



409 



Skänkt år 1875 af herr kontraktsprosltMi Hellberg till Sta- 
tens Hist. Museum (N:o 5615). 
b) Tre sländtrissor af täljsten. 

Alla skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 6014). 

30& Pä en till hemmanet Skogtorp hörande betesmark hit- 
tades våren 1876 af en vallpiga: 

Bakre delen af ett i forntiden afslaget, fyrkantigt jemnbredt 
fUste till en flintdolk. Ytan mörkbrun. Längd nu endast 1,6 tum; 
bredd 1,\5 tam. 

Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6014). 




Fig. 126. HMcdt af brons. Solbräcke i Tanunu s:n. Vj* 



9. På Skogtorps egor har man äfven, vid olika tillfällen; 
fnnnit: 

a) Nedre delen af en i skafthålet afslagen stenyxa, som varit 
af vanlig form; eggen är dock något litet utsvängd åt ena sidan. 
Ej spår af nytt hål. Längd na 3,85 tam. 

b) En sländtrissa af täljsten. 

Båda skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. 
Museum (N:o 6014). 



Digitized by 



Google 



410 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FRÅN HEDNATIDEN. 

310. Å Solbraoke egor hittades år 1869 af Jakob Andersson 
derstädes, änder dikning : 

En hålcelt ai' brons^ aibildad fig. 126 i hälften af verkliga 
storleken. Illa gjuten, ytan ojemn; upptill söndrig. Har haft en 
ögla något ofvun midten. Hålet ovalt, 2,6 tum djupt. Å dess 
väggar ses två sådana låga gjutränder som å fig. llb här ofvan 
(sid. 278). Längd nu 4,25 tum (har möjligen varit något längre); 
bredd vid eggen 1,5 tum. 

Statens Hist. Museum 4258. 

311. Å Sotorps bys egor hittades under stenbrytniug, i augusti 
1875: 

a) En aflångt jemnbred skrapa af h vitgrå flinta. Längd 3,9 5 
tum; bredd l,i tum. 

b) Nio halfmånformiga flintvcrkiyg (sågar), af ungefär samma 
grå färg. Ett af dem är afbildadt fig. 127 i hälften af verkliga 
storleken. Det som varit längst är i forntiden afbrutet vid ena 
ändan; biten saknas. Ett af de andra är likaledes för länge- 
sedan itubrutet; båda bitarna finnas. Längd 4,5 (nu) — 2,8 tum. 

Alla tio skänkta Ar 1875 af pastor V, I. Beeu till Statens 
Hist. Museum (N:o 5607). 




Fig, 127. Ilalfmånformigt fiintverktyg (såg), Sotorp i Tanum* t:n. Vj- 

C) En lång, smal, nästan jemnbred, fyrkantig sten med slip- 
ränna utmed ena kanten. Stenens längd 4,6 fot och bredd knapt 
1 fot. Sliprännans bredd 2,8 tum och största djup 0,6 tum; den 
börjas ungefär 1 fot från ena ändan af stenen och sträcker sig 
fram till den andra ändan, der stenen måhända är afslagen. 

Skänkt år 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 5627). 

Om detta märkliga fynd har pastor Been meddelat följande 
närmare underrättelse: 

''Stället ligger omkring en half mil söder om Tannms kyrka 
i en Qellartad utmark under byn Sotorp, invid stora landsvägen, 
på höger hand, då man reser söderut, samt midt utför byn Björ- 



Digitized by 



Google 



TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 411 

nered. Ungefär 200 fot från en liRlIristning ^ och c:a 100 fot från 
landsvägen gjordes fyndet af sliphällen och de tio flintverktygen. 
Mellan landsvägen och fyndorten är marken odlad, men här sti- 
ger stenhällen så högt i dagen, att den blott betäckes af knapt 
en fots jordlager. Då jordegaren Anders Jakobsson behöfde sten 
till byggnad och h3r såg en vacker sten ligga npp i dagen, be- 
slöt han att bryta sten här. Då jorden kring den nämnda stenen 
undankastades, syntes vid sidan en annan vacker, lång och smal 
sten, som ntmed ena långkanten hade en synnerligen vacker slip- 
reifla. På andra sidan om den först nämnda stenen var en remna 
i klippan om några (omkring 4 å 5) fots längd, ett par tams 
vidd och c:a 2,5 fots djup. Den genomgick två tunnare klipp- 
lager, och på dess botten var fast häll. När nu stenarne bort^ 
brötos, funnos i klippspringan de tio flintverktygen. Anders Ja- 
kobsson säger, att de ej tycktes vara tillhopalagda, utan ned- 

släpta i springan här .och der. — På stället der flintorna 

fannos, har jag förgäfves eftersökt, om ej så väl flere flintverk- 
tyg men i all synnerhet flintskärfvor fnnnos''. Slipstenen var bort- 
skänkt till en granne i Björnered för att användas till grind- 
stolpe, men räddades af pastor Been. 

812. Vid Sim (Sem) har man, före 1847, i en grafhög funnit 
en täljstensgryta "stjelpt öfver brända ben'\ 

Grytan, som liknar fig. 72 å sid. 72 här ofvan, har en smal 
fördjupad rand kring kanten och lemningar efter jernöron för 
hanken. En bit är ur brädden, för öfrigt hel. Inre diameter vid 
mynningen 8,i — 8,3 :> tum; höjd 3,6 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 462. 

313* I en grafhög på Sims egor hnr man ock funnit: 

a) En blå glasperla, som genom smältning fått oregelbunden 
form. 

b) En perla af hvitt glas jerote många bitar af dylika. 

Allt i Statens Hist. Museum, 1270: 523 och 52 2. 



^ Den har omnämnda hällristningen, som ej förut torde hafva varit 
känd, ligger ungefar ett par hundra fot från landsvägen, alldeles in- 
vid Anders Jakobssons ladugård. Då denne 1867 flyttade till stället, 
var hällen betäckt af en fots jordlager, men upptäcktes, då Anders 
Jakobsson ett eller två år derefter skvfiflade det tunna jordlagret till 
den derinvid liggande gödselstaden. Å ristningen ses fyra fartyg, en 
menniskobild och derbredvid en vagn (?) med två fyrekriga hjul, lik 
de vagnar som ses å pl. 1 i detta häfte; pastor Been har till Yit- 
terh. Akademien insändt en teckning af denna hällristning. 



Digitized by 



Google 



412 MONTBLIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FrAn HEDNATIDEN. 

314. Vid Prest-Sam äro, vid olika tillfällen, fanna: 

a) En rätmejsel af flinta med tydliga smalsidor, slipad. 

b) En söndrig stenyxa med skafthål. 

Båda i Cederst. saml., 3023 och 3112. 

315. Å Sögirds egor äro, vid olika tillfUllen, funna: 

a) Två bitar af breda rätmejslar af flinta^ med tydliga smal- 
sidor, fint slipade. 

Båda i Cederstr. saml., 2736 och 2921. 

b) En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. 

Cederstr. saml. 2354. 

c) Två bitar af en lång trekantig pilspets af flinta. 

Båda i Cederstr. saml., 2917. 

d) En liten skedformig skrapa af flinta. 

Cederstr. saml. 2369. 

e) 34 flintspdner, 

Alla i Cederstr. saml., 2370 och 2916. 

f) Två kullrigt tvåsidiga yxor utan hål af grönsten^ slipade 
mot eggen. 

Båda i Cederstr. saml., 2855 och 3010. 

g) Fem nästan trinda yxor utan hål af (7rdn5f en, närmast lika 
fig. 5 å sid. 16 här ofvan. 

Alla i Cederstr. saml., 2145, 2391 och 2553— 2555 ^ 
h) Fyra sönderslagna stenyxor med skafthål, vanlig form. 

Alla i Cederstr. saml., 2371, 2382, 2383 och 3008. 
i) En brynsten. 

Cederstr. saml. 2737. 
k) Ett stycke af en brynsten. 

Cederstr. saml. 2918. 

316. Vid Tannam, eller Kämpane såsom gården efter ''Kämpa- 
stenarne'' kallas, stå på en sandbacke helt nära och öster om den 
mellan Skälleröd och Tanums kyrka gående landsvägen tre större, 
i en rät linie resta stenar mellan tvenne betydliga sandgropar, 
hvarjemte nedre delen finnes q var af en fjerde sten, som stått i 
samma linie. I den södra sandgropen ligger dessutom en femte 
sten, som stått i samma rad och som för många år sedan lär 
hafva fallit ned i följd af sandhemtningen. Den största, nu stå- 



Enligt en underrättelse, som friherre Cederström erhållit sedan det 
föregående trycktes, är yxan N:o 2391 funnen vid Sögård i Tanum 
och ej, siisom i början for honom uppgifvits, inom Vette härad (jfr 
sid. 63 här ofvan). 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HAKAD. TANUMS SOCKBN. 413 

ende stenen är 4^7 fot hög ofvan jord; den linie, i hvilken ste- 
narne stått, går nästan rakt i norr oeh söder. På andra sidan 
om den norra- sandgropen stå nära hvarandra två smärre stenar, 
2,5 oeh 1 fot höga ofvan jord, nngefär i rät linie med de förat 
nämnda. I "Bohusl. historia" (l:a nppl., 2 sid. 231; 2:a uppl., 2 
sid. 67) säger Holmberg oth detta fornminne: 'Tå åsens rygg äro 
lö stenar satte nti en rad; den största af dem är 2^ aln, och 
en del föga högre än jordytan. Ursprungligen har här funnits 
flera, som blifvit bortförda. De kallas af allmogen Tannams 
Kämpastenar, och utmed dem träffas några mindre stenar, en 
jordhög och en cirkelform". En teckning utvisande ställets ut- 
seende för omkring 60 år sedan, innan ännu de stora sandgro- 
parne funnos, i hvilka den ena stenen efter den andra störtat 
ned, är meddelad i Liljegrens och Brunii "Nordiska fornlemnin- 
gar", N:o XIII. 

År 1872 hade jag tillfälle att företaga en undersökning här. 
Jag gräfde under och omkring de båda stenarne, som stodo norr 
om den norra sandgropen, men fann endast — äfven under den 
större af dessa stenar — ett lager flintskärfvor, som sträckte sig 
vida. På en y.ta af omkring 25 qvadratfot räknade jag mer än 
100 sådana skärfvor. Alla, hvilkas läge jag kunde bestämma, 
lågo 6 å 9 tum djupt under jordytan, just på gränsen mellan 
sanden och det tunna lagret matjord. Några kol syntes också på 
samma djup, och jorden var der på några ställen svartare än 
vanligt. I den norra sandgropen upplockade jag flere flintskärf- 
vor, hvilka tydligen rasat ned under sandhemtningen, och enligt 
uppgift på stället lär man ofta vid sådant arbete i denna grop 
finna både flintskärfvor och större flintstycken. Jag erhöll äfven 
ett par i norra sandgropen funna sådana flintstycken, från hvilka 
några skärfvor voro afslagna, men hvilka icke hade någon be- 
stämd form. Vapen och verktyg af flinta eller ämnen dertill 
kunde deremot icke upptäckas. 

De flintskärfvor och flintstycken, som jag 1872 och vid ett 

kort besök på stället 1875 samlat här, förvaras nu uti Statens 

Hist. Museum (N:o 5156). 

Nästan all här funnen flinta är grå, ogenomskinlig, utan glans 
och mindre god än den i Skåne vanliga; några skärfvor af det 
senare slaget funnos emellertid äfven. På andra ställen i norra 
Bohuslän (se t. ex. fynd N:o 175) har man funnit vapen och verk- 
tyg af samma ogenomskinliga gråa flinta, som förekommer vid 
Tannam och som troligen är inhemsk i denna trakt. 



Digitized by 



Google 



414 M0XTBL1U.S. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN MEDNATTDEN. 

Detta fynd bör tydligen, liksom andra dylika anträffade både 
i Bohuslän ^ och på andra ställen i den Skandinaviska halföns 
södra och vestra delar ^^ förklaras derigenom att under sten- 
åldern vapen och verktyg af flinta här tillverkats. Att skärfvorna 
äro slagna af menniskohand är nämligen höjdt öfver hvarje tvif- 
vel, och att de tillhöra en nflägsen thl visas af deras läge under 
matjorden Denna matjord fanns således ej pä den tid stenålderns 
folk här tillverkade de vapen och verktyg», efter hvilka vi nu 
finna affallen. Stället var då endast, säsom några andra ställen 
der dylika fynd gjorts ^, en sandås vid eller nära en hafsvik. Nu 
går hafvet visserligen ej ända upp till foten af den backslutning, 
på hvilken flintskärfvorna hittas, men troligen gick det under 
stenåldern så högt, och den så kallade ''Tannamskilen", en vik 
af hafvet, når ännu fram till närheten af "Kämpane'\ 

Se fynd Niis 219, 317 och 318. 

317. Vid Tannam har man för flere år sedan under grnstägt i 
det stora grustaget invid ''Kämpastenarne" funnit: 

En bred hdlmejsel sif flinta, slipad; till formen skall den när- 
m<ist likna fig. 18 i "Sv. forns.'' Längd 4,4 tum; bredd vid eggen 
1,9 tum. 

Ingeniör Brudins samling på Alafors. 

318. Tannam. Enligt uppgift på stället lär man ftJr flere år 
sedan hafva under en af de under N:o 31G omtalade stenar, som 
föll ned i den norra sandgropen, funnit en illa bränd lerurna^ 
innehållande brända ben och aska; några fornsaker hade icke 
bemärkts. 

De nämnda stenarne höra uppenbarligen till en senare tid 
än stenåldern, hvarför det beror på en tillfällighet, om man, så- 
som jag år 1872 gjorde, under en sådan sten hittar några flint- 
skärfvor. Skärfvorna funnos nämligen redan förut på den plats 
der stenen restes, liksom på hela sandbacken rundt deromkring. 

319. A Tegneby egor hittades hösten 1875 samt våren och 
sommaren 187G af en torpare under dikesgräfning och spad- 
vändning: 

* Se t. ex. sid. 14 här ofvan; jfr W. Bergs i 2:a häftet af dessa **Bi- 
drag" införda afhandling om "Fynd frfin stenåldern på Hisingen". 

^ Äfven i Norge. Se "Föreningen til norske Fortidsmindesmerkers Be- 
väring; Register til Selskabets Skrifter", sid. 18 ("Verksteeder for 
Flintsager" och "Förekomst af rå Flint"). 

' Såsom "Lindormabacken" i östra Skåne; se "Antiqv. tidskrift f. Sv.", 
3 sid. 19. 



Digitized by 



Google 



TAMUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 415 

a) 4 bitar af dolkar eller spjutspetsar af flinta; olika färg 
p& ytan. 

b) 9 spdner och skårfvor af flinta; att döma af utseendet 
äro de dels af bohuslänsk dels af skånsk eller dansk flinta. 

c) 3 smärre, nästan trinda yxor utan hål Sif grönsten. Längd 
4, 3,5 och 2,8 tum. 

Alla skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. 
Maseum (N:o 6014). 
Se fynd N:o 265. 

320. Vid Tegneby hittade intendenten vid Göteborgs Museum 
O. Brusewitz för några år sedan en å sjelfva landsvägen liggande: 

Mejsel af grönsten med tydliga smalsidor, mycket skadad. 
Längd 3 tum; bredd vid eggen l,r} tum och vid öfre ändan l,i 
tum; största tjocklek l,i tum. 

Göteborgs Museum 47 (förr A. f. 177). 

321. Vid Tegneby är äfven funnen: 

En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 5 tum. 
Friherre F. Uiertas samling på Främmestad i Vestergötland. 

322. Vid To^a är funnen: 

En stenyxa med skafthål, af vanlig form, hel; ytan ljusgrå. 
Längd 4,2 tum. 

Statens Hist. Museum 4866. 

323. Vid Tågeröd har man funnit i jorden: 
Hälften af en stenyxa med skafthål, vanlig form. 

Cederstr. saml. 2254. 

324. Å Tågeröds egor, en fjerdedels mil öster om Tanums 
kyrka, hittades år 1863 under gräfning i jorden, på 6—7 tums 
djup, ett lerkärl som innehöll "aska, benskärfvor och jord", samt 
ett spänne af jern. Lerkärlet, som saknade lock, var sprucket 
och sönderföll vid upptagandet; dess höjd var omkring 9 tum 
och diameter 6 tum. "Stället, bevuxet med löfträn och beläget 
nära en större bergås, är en jemn, gräsbeväxt backe, hvars jord- 
mån utgöres af fin sand. Några alnar derifrån finnas två mindre 
högar, hvari, vid en tillfällig gräfning, påträffades bitar af urnor 
och skärfvor af ben". 

Spännet, af det stag som vanligen plägar kallas "fibula", är 
i verklig storlek aftecknadt fig. 128. Det är bildadt af én smal, 
trind jernten, hvars nedre del är uppåt och tillbaka böjd samt 

Bidr, till Göt, o. Bok. länt historia. 3 och 4. 10 



Digitized by 



Google 



416 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKKR FRÄN HKDNATIDEN. 

med sin yttersta ända omvikt kring spännets bågrormiga hafvud- 
del. Spännets öfre del är åt ena sidan hoprullad i en smal kort 
spiral, hvars yttre ända i en liten bäge är böjd tillbaka och der- 



t 






Fig, 128 b. Spännet Jig, 128 a sedt 
uppifrån. '/,. 



Flg, 128 a, Spänne {"Jibula") af je$^n. 
Tågeröd i Tanums t.n. Vi* 

efter äfven ä andra sidan bildar en dylik kort spiral, som slutar 
med nålen (fig. 128 h). Denne, hvilken således är bildad af samma 
ten som sjelfva spännet, erhåller genom den nyss beskrifna spi- 



Digitized by 



Google 



TANUMS HAKAD. TANUMS SOCKEN. 417 

ralen nödig spänstighet; spetsen qvarhålles vid begagnandet i sitt 
läge genom en längre hylsa å spännets nedre del. Längd 4 tum. 

Spännet och några bitar af lerkärlet förvaras nu i Lunds Uni- 
versitets Historiska Museum (N:o 8409), dit det skänktes år 1871 
af dåvarande studeranden Thornvall (af Göteborgs nation), hvil- 
ken inköpt fyndet och bifogat den ofvan meddelade noggranna be- 
rättelsen om fyndorten och det sätt, hvurpå detta märkliga fynd 
anträffats ^ 

Spännen ('*fibalor") af samma slag som det här afbildade till- 
höra jernålderns början i Norden, det är tiden omkring eller kort 
efter Kristi födelse. De äro mycket sällsynta i Skandinavien ^, 
men typen har sitt egentliga hem i Frankrike, Alptrakterna och 
andra af kelter bebodda länder K Många fibulor af denna typ 
äro, liksom de från Tågeröd, af jern; de andra äro af brons eller 
någon gång af silfver. 

325. Vid Ulfvesked äro, på olika ställen, funna: 

a) En flinfsJcärfvaj troligen nrslagen nr något slipadt verktyg 
(yxa eller mejsel). "Funnen vid Lilla Ulfvesked". 

Cederstr. saml. 2259. 

b) En flinfdolk, lik fig. 57 i "Sv. forns.", 6 tum lång. "Funnen 
i en torfmosse vid Lilla Ulfvesked". 

Ingeniör Brudins samling på Alafors. 

c) En flintdolk med tjockt, tvåsidigt, baktill något ntsvängdt 



* Herr Thornvall tillägger följande, hvilket förtjenar att här antecknas, 
ehuru det ej kan ega omedelbart sammanhang med här beskrifna 
fynd: "A ett annat ställe på egendomen (TågerÖd) finnas å en slut- 
tande bergskulle inristade nägra koncentriska cirklar samt några 
strödda punkter, och pfi en af de tillgränsande gårdarne linnes en 
större hällristning, föreställande en sjöstrid med fartyg och stridsmän. 
Ingendera upptagen af Holmberg". — Herr amanuensen vid Lunds 
Hist. Museum S. Söderberg har benäget meddelat mig afskrift af 
herr Thornvalls berättelse om detta fynd. 

* Tre från Sverige äro afbildade fig. 309—311 i "Sv. forns." j en från 
Norge i "Arsberetning for 1874 af Föreningen til norske Fortids- 
mindesmerkers Beväring", pl. 6 fig. 30 (jfr sid. 145; funnen i Jarls- 
bergs och Larviks amt); samt några från Danmark i Worsaae^s "Af- 
bildninger fra det Kongel. Museum f. nord. Oldsager i Kjöbenhavn", 
fig. 176; i Engelhardts "Nydam Mosefund", sid. 53; och i "Årböger 
f. nord. Oldkynd." 1872, pl. 5. 

' H. Hildebrand i "Antiqv. tidskr. f Sverige" 4 sid. 105 o. f. ("Téne- 
fibulor"); Montelius, "Tombe ed antichitä galliche in Italia", i "Bulle- 
tiQo dell Instituto di corrispondenza archeologica anno 1877". 



Digitized by 



Google 



418 M0NTEL1US. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HBDNATIDBN. 

fUste; ytan rödbrun. Längd 5,7 tum. "Funnen i en mosse vid 
Ulfvesked" (jemte ä). 

Cederstr. saml. 2255. 

d) Två spjutspetsar af ftinta. "Funna i jorden vid Lilla 
Ulfvesked". 

Båda i Cederstr. saml., 2257 och 3014. 

e) Två hälfmdnformiga flintverktyg (sågar). "Funna vid Lilla 
Ulfvesked". 

Båda i Cederstr. saml., 3024 och 3025. 

f) En flintspdn. "Väl utknackad i kanterna, kanske pilspets". 
"Funnen i jorden vid Lilla Ulfvesked". 

Cederstr. saml. 3015. 





Fig. 129. Yxa af graniten, Ulfvesked i Tanums s:n. Va- 

g) En yxa utan bål af grönsten, afbildad fig. 129 i hälften af 
verkliga storleken, med nästan rund, plan bane. Öfre delen trind, 
oslipad; nedre delen kullrigt tvåsidig, slipad. Längd 3,85 tum; 
största bredd 2 tum; banens genomskärning 1,5 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 304. 
h) En sten ''liknande en mortelstöt". Skall vara funnen till- 
sammans med c. 

Cederstr. saml. 2256. 

826. A Ulfvesked hittades 1870 vid dikning i en gammal 
åker: 

Eggändan af en hdleelt af brons. Simpelt arbete. På insidan 



Digitized by 



Google 



TANUM8 HA&AO. TAMUM8 SOCKEN. 419 

bar två sådana låga gjutsömmar funnits som å fig. 116 här ofvan 
(sid. 278). Längd nu 2,2 tum; bredd vid eggen 1,3 tum. 
Statens Hist. Museum 4311. 

327. Vid Utby är funnen i jorden: 

En stenyxa med skaftbål, vittrad; ituslagen af bittaren. Längd 
7,4 tum. 

Cederstr. saml. 3088. 

338. Vid Vesterby bar man, på olika ställen, funnit: 

a) En större yxa af grönsten utan skaftbål, föga afsmalnande 
uppåt, med tydliga smalsidor. Nedre tredjedelen väl slipad, för 
öfrigt nästan oslipad. Längd 8 tum, bredd vid eggen 2,2 5 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 805. 

b) En perla af "harjg^^ aflång ocb genomborrad på längden. 
Längd 1,3 tum; diameter knapt 1 tum. "F.unnen i jorden''. 

Kandidat G. A. Gustafssons samling. 

329. Å Vesterby egor ses lemningar af flere, mer eller min- 
dre förstörda ättehögar. "I en af de minsta bland dessa grifter 
gjordes för några år sedan (före 1842) ett besynnerligt fynd af 
en mängd ashfylda lerurnor^ icke större än vinglas, ocb täckta 
med små genomborrade lock^ äfven af bränd lera. En dylik liten 
urna bar jag funnit äfven på Tjörn ocb lemnat en teckning af 
den uti tredje bäftet af Runa (1843) ^ Det förtjenar upproärk- 
sambet, att nästan alla de urnlock af lera som finnas i grafbögar, 
äro försedda med bål." Holmberg, ''Bobusl. bistoria*', l:a uppl. 
2 sid. 227 not; 2:a uppl, 2 sid. 64 not. 

Vindbäck, se fynd N:o 239. 



I likbet med bvad som gjorts för Vette bärad (sid. 338), lem- 
nas bär en öfversigt, utvisande, först för bvardera socknen ocb 
sedan för bela bäradet, antalet nu kända fornsaker af bvarje form 
som egentligen tillbör stenåldern. Härvid bör dock anmärkas, att 
några af dessa saker (såsom fynd N:is 210 ocb 280) säkert, ocb 
andra troligen, tillböra den tid efter stenålderns slut, då vapen 
ocb verktyg af sten fortfarande begagnades. 

^ DetU lilla lerkärl från Tjörn (nu i Statens Hist. Museum 1270: 
470) är nfven afbildadt fig. 52 här ofvan. 



Digitized by 



Google 



420 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA PORNSAKBH PRÄN HEDNATIDEN. 



Öfversigt öfver fomsaker från stenåldern, fanna i Taniuns h&ral 



YtioDehåll i svenska qvadratiDil (öar, holmar, in- 
sjöar m. m. inberäknade} 

Flinta: 

Yxor och breda rätmejslar 

Breda hftlmejslar 

Smala rätmejslar 

Smala h&lmejslar 

Groft 8lag:na verktyg (lika fig. 108 och 109)... 

Dolkar och apjotspetsar 

Pilspetsar, bladformiga 

D:o trekantiga 

Halfmånformiga verktyg (sSgar) 

Skrapor 

Splner (knifvar) 

Skärfvor och oregelbundna flintstycken 

Kärnor 

Tillhopa af flinta 

Andra Btenzlag: 

Rätmejslar och yxor utan häl 

Hälmejslar 

Yxor och hammare med skafthål 

Skafthålstappar 

Slipstenar, klnbblika 

D:o flata 

Tillhopa af andra stenslag än flinta 

Tillhopa af sten 

Antal stensaker från hvarje qvadratmil i me- 

delUl 



0,92 



10 
2 

1 
7 
1 
7 



32 



11 



13 



S s 



2,16 



14 
1 



17 
46 

7 
42 
15 
50 

'x f 30 

1 



x + 223 



27 

1 
32 



- >1 

1 ' »1 



25 



57 



61,96 



62 



x + 286 



131,94 



5.0 






15 



10 



25 






3,08 



20 
1 



17 

63 

2 

8 
54 
16 

58 
x+ 30 

1 



x + 270 



42 

1 
51 

1 
2 



97 



x + 367 



119,16 



* Ett betydlifl^t, ej i tabellen npptaget antal flintskärfvor och oregelbundna flintstyc- 
ken är funnet vid Arendal och Tannam (fynd N:i8 210 och 316). 

' Ej af samma form som fig. 5 i "Sv. forns.", men begagnad & fem sidor och med af- 
rnndade ändar (fynd N:o 213). 

^ En läng, smal. nästan fyrkantig sten med slipränna utmed ena kanten (fynd N:o 
311). 



Digitized by 



Google 



TANUMS UÄKAD. 421 

Utom de i denna öfversigt upptagna arbeten af sten har man 
i Tanums härad funnit följande, af hvilka åtminstone de flesta 
säl&ert tillhöra tiden efter stenålderns slut: 

5 brynen af skiffer eller annat stenslag, de flesta fyrkantiga 
(fynd N:is 196, 228 och 315). Endast ett af dem (N:o 
228) har den Kr stenåldern egendomliga form som fig. 
4 i "Sv. forns." visar. 
En sten, "liknande en mortelstöt" och några ej närmare be- 
skrifna "stenamuletter" (fynd N:is 325 och 294). 

2 "sänkestenar" (fynd Nris 209 och 252). 

3 "ovala stenar" från den äldre jernåldern af det slag som 

man ansett vara brynstenar (fynd Nris 183, 224 och 259). 
— Se sid. 339 här ofvan. 

18 sländtrissor af sten, dels från jernåldern och dels troligen 
äfven från senare tid (fynd N:is 171, 181, 205, 230, 251, 
273, 275, 299, 307 och 309). 

2 täljstensgrytor, den ena söndrig (fynd N:is 237 och 312). 
De torde ej vara äldre än från jernålderns senare del. 
Derjemte äro i häradet funna: 

Flere lerkärl, af hvilka dock endast fä varit hela (fynd N:is 
210, 233, 258, 261, 294, 295, 318, 324 och 329). Några 
af dem (t. ex. N:o 210) fbrskrifva sig från bronsåldern, 
de andra frän jernåldern. — Något lerkärl som med säker 
het kan hänföras til! stenåldern torde ännn icke vara 
kändt från Tanums härad. 

Två svärd, 2 skaftcelter, 2 hålcelter, 1 halsring och 2 knap- 
par af brons, alla från bronsåldern (fynd Nris 280, 281, 
283, 288, 310 och 326). 

Två spännen ("fibnlor"), 1 beslag, 1 sluten ring, några nålar och 
några ringar af brons från jernåldern (fynd Nris 238, 294 
och 219). De fyra ft^rstnämnda tillhöra den äldre jern- 
åldern; att döma af beskrifningen å de med bronsnålame 
funna lerkärlen (fynd 294), synas äfven dessa förskrifva 
sig från samma tid. 

Ett "blylod i form af en afhuggen och genomborrad kon", 
från jernåldern (fynd Nro 219). 

En brakteat, ett beslag till en svärdsslida, en stor massiv 
halsring, 2 treryggade fingerringar, en spiralfingerring 
och 5 andra ringar af guld från jernåldern (fynd Nris 
176, 195, 218, 223, 226, 271, 272, 287, 302 och 303). 

Ett romerskt silfvermynt, från det andra århundradet efter 
Kristi födelse (fynd N:o 297). 



Digitized by 



Google 



422 M0NTELIU8. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER PR&N HEDNATIDEN. 

Ett Stort ringspänne af silfver, troligen från det tionde år- 
hundradet (fynd N:o 214). 

Två svärd, 4 yxor, 1 beslag *'till kanten af en sköld", en 
skära, 1 spänne ("fibula") och några fOrrostade bitar, allt 
af jem (fynd Niis 219, 228, 233, 242, 248, 295 och 324). 
Fibulan tillhör jernålderns första tid i Norden; de flesta 
andra jernsakerna förskrifva sig deremot från periodens 
sista århundraden. 

Ett glaskärl från jernålderns äldre del (fynd N:o 223). 

Sex perlor af glas, kalcedon ni. m. samt några bitar af så- 
dana perlor (fynd N:i8 285, 287, 313 och 328). 

Dessutom åtskilliga lerkärl, sländtrissor af bränd lera, glas- 
perlor, bitar af benkammar m. m., hörande till de fynd 
vid Greby, för hvilka i nästa häfte en särskild redogörelse 
. skall lemnas (se fynd N:o 229). 



Digitized by 



Google 



Bohuslänska häUristningar. 

Äftecknade af L. BALTZER, beakrifna af OSCAR MONTELIUS. 

2. 



A planch 1 ätergifves i fotolitografi herr Baltzers med stor 
omsorg ntfttrda teckning af den märkliga hällristning vid Backa 
i Brastads socken, Stångenäs härad, hvilken finnes afbildad fig. 
119 och 122 i Holmbergs "Skandinaviens hällristningar". Enjem- 
förelse mellan den gamla och den nya teckningen visar, dels att 
herr Baltzer upptäckt många vigtiga bilder, som undgått Holm- 
bergs uppmärksamhet, dels att herr Baltzer på ett annat och 
otvifvelaktigt riktigare sätt^ återgifvit flere föremål. 

Då minnet för länge sedan dött om betydelsen både af de 
särskilda å hällristningarna förekommande bilderna och af deras 
sammanhang, kunna vi visserligen icke hoppas att fullständigt 
tolka dessa taflor, hviika en gång med mycken möda inhöggos i 
klippan för att föreviga märkliga händelser och ryktbara stordåd; 
men betydelsen af flere enstaka bilder, kanske af de flesta, kan 
dock med större eller mindre svårighet inses, och redan detta 
har visat sig vara af stor vigt för kännedomen om förhållandena 
under den aflägsna tid, från hvilken hällristningarna förskrifva sig. 

Bland de föremål som ses å den här återgifna ristningen vid 
Backa torde vi isynnerhet böra uppmärksamma dem, af hviika 
Holmberg i fig. 122 afbildat ett. Han anser det skola vara en 
varggård, eller en konstrik inhägnad för att fånga och fälla var- 
gar (sid. 42 och 130); och man måste medgifva, att det finnes en 
ganska stor likhet mellan Holmbergs fig. 122 och den franska 
varggård, som han aftecknat fig. 122J. Då det emellertid nu vi- 



^ Jag är öfvertygad härom, ehuru jag ännu icke haft tillfälle att bese 
denna hällristning. 



Digitized by 



Google 



424 BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 

sar sig, att Hoknbergs teckning af detta föremål varit mindre 
noggrann, torde äfven hans förklaring böra förfalla. Ett närmare 
aktgifvande på den motsvarande figaren å herr Baltzers teckning 
(i öfre högra hörnet af pl. 1), samt en jemförelse mellan denna 
figur och de liknande, som herr Baltzer upptäckt mellan de å 
Holmbergs fig. 119 och 122 återgtfna delarne af den stora häll- 
ristningen, torde göra det i hög grad sannolikt, att hvar och en 
af dessa figurer skall föreställa en uppifrån sedd vagn med två 
hjul, som är förspänd med två hästar. Riktigheten af denna åsigt 
torde bekräftas af de tvåhjuliga vagnar med två hästar, som ses 
på en af Kiviksgrafvens stenar och på en uti Järrestads härad i 
Skåne funnen sten ("Villfarastenen"), afbildade i professor Nilssons 
"Bronsåld.", 2:a uppl., sid. 5 och 130, samt i "Sveriges historia'^, 
första delen, fig. 129 och 156. 

De djur med höga greniga horn som ses å pl. läro äfven 
värda vår uppmärksamhet. Att de skola föreställa elg eller ren, 
synes vara tydligt. Holmberg anser det sannolikare vara renar 
och omtalar, att man under gräfning af Albrektsnnds kanal vid 
Marstrand funnit renhorn, hvilket fynd skulle visa, att renen en 
gång funnits i Bohuslän. Äfven om denna uppgift är riktig, följer 
dock ej deraf, att nämnda djur, som i historisk tid icke torde 
hafva lefvat i Bohuslän, funnits der samtidigt med dem som hug- 
git den här i fråga varande hällristningen. Det är derför må- 
hända sannolikare, att de derpå förekommande djurbilderna skola 
vara elgar, ehuru man måste medgifva att hornen, i synnerhet 
på ett par af djuren, hafva större likhet med dem på en ren än 
på en elg. 



Digitized by 



Google 



BohnslSnska dopfuntar. 

Tecknade af GUSTAF BRUSEWITZ; med text af OSCAR MONTELIUS. 

I den äldsta tiden döpte man i floder och källor, hvarhelst 
omständigheterna kräfde. Sedermera bygdes i närheten af de 
stora kyrkorna särskilda dopkapell, de så kallade baptisterierna, 
hvilka vanliga voro runda eller åttkantiga byggnader med en källa 
i midten. Källan var antingen naturlig eller konstgjord, i hvilket 
senare fall den stundom genom en särskild ledning fyldes med 
rinnande vatten. Några sådana baptisterier hafva bibehållit sig 
till våra dagar och bland de mest bekanta kunna vi nämna dem 
i Florens \ Parma, Pisa m. fl. 

Emedan man dock icke kunde hafva en källa med rinnande 
vatten på h varje ställe, der ett dopkapell behöfdes, måste man taga 
sin tillflykt till stora skålar, af sten eller metall, hvilka emellertid 
genom sitt namn dopfuntar (fontes baptismales) påminte om de 
gamla dopkällorna \ Slutligen upphörde man att bygga särskilda 
baptisterier, och dopfuntarne erhöllo sin plats i sjelfva kyrkan. 

Ursprungligen funnos "dopkällorna'', med eller utan rinnande 
vatten, endast vid domkyrkorna, emedan ingen annan än biskoparne 
hade rätt att meddela döpelsens sakrament. Småningom erhöllo dock 
äfven andra prester denna rätt, och slutligen kunde dopet erhållas 
i hvarje kyrka, — men endast nöddop i hemmet, — hvilket vi finna 
vara förhållandet i Sverige, liksom i andra länder, åtminstone 
redan under 1200-talet. Dopfuntar finnas derföre, eller hafva åt- 
minstone funnits, i de flesta svenska kyrkor. 

De voro nödvändiga under den katolska medeltiden, emedan 
dopet då vanligen förrättades på annat sätt än i vår tid. I stället 
för att såsom nu sker, endast begjuta barnets öfver dopskålen 
hållna hufvud med vatten, nedsänkte man då hela barnet tre 
gånger i vattnet under uttalande af den ännu brukliga formeln : 
"Jak döper thik N. i nampn Fadhurs ok Sons ok thess Helga 
Anda". 



* I det florentinska baptisteriet, med Ghibertis herrliga bronsportar, 

befinner sig likväl dopfunten ej i midten utan vid väggen. 
^ Det latinska ordet fons, detsamma som vårt funt, betyder näm- 
ligen källa. 



Digitized by 



Google 



426 080AR MONTELIUS. 

Den i det nuvarande Bohuslän fordom gällande Vikens eller 
Borgartings kristenrätt (kyrkolag) stadgar i den äldre, ännu vid mid- 
ten af 1200-talet gällande, redaktionen, att alla barn, som ej voro 
missfoster, skola uppfödas, kristnas och till kyrka bäras. "Nu 
skall hvarje barn, heter det vidare, tili dopet bäras af den man 
och den qvinna som må blifva gudsivar till barnets fader och 
moder. Om barnet på vägen blir så sjukt att fara är för döden, 
skola de veckla upp kläderna, nämna barnet vid namn och säga, 
mannen först och qvinnan efter: "Jag döper dig i Faderns, Sonens 
och den Heliga Andas namn", och säga så tre gånger. Mannen 
skall spotta i sin handlofve; och taka upp sin spott med tummen, 
stryka (dermed) i kors på smörjelsestället å bröst och mellan axlarne, 
i näsa och öron och å hjessan. Om så mycket vatten finnes till 
hands, att de kunna barnet deri hölja, då skola de det tre gånger deri 
döpa och doppa och tre gånger säga de ord (som nyss föreskrefvos). 
Men om ej så mycket vatten finnes, då skall mannen med sin hand 
bestryka barnet med vatten, om vatten finnes, dagg, om dagg 
finnes, snö, om snö finnes, eller hafsvatten, om hafsvatten finnes. 
Nu blir det ofta något af små lifsgnistor. Barnet qvicknar sedan till 
och bäres lefvande till kyrkan, då skola de för presten berätta 
sitt dop, och om de hafva sagt de ord som föreskrifna äro, och 
presten skall primsigna barnet; då hafver det fullt dop. Ingen 
behöfver två gånger i vatten doppas. Men om de ej kunna redo- 
göra rätt för presten, då månde de ej hafva rätt sagt öfver barnet, 
och då skall presten döpa det med fullt dop. Dör barnet på den 
färden med slikt dop som nu är sägdt, då skall det begrafvas i 
kyrkogården, såsom om presten hade döpt det". 

Om modern genom oförsigtighet varit vållande till barnets 
död, innan barnet blifvit döpt, "hafver hon förverkat gods och 
landsfrid och lösören; fare till hedet land och komme aldrig der 
som kristne män bo. Mord på hedet (odöpt) barn är derföre 
värre än på kristet, att förderfvad är den menniskas själ som 
heden dör". 

Vidare stadgas i samma lag: "Nu äro fyra laga stämmor om 
året att bära barn till dop. De barn som födda äro efter första 
juldagen, de skola döpap. påskafton; alla de som derefter födas 
skola döpas på "Johns vaka" (midsommarafton); alla de som der- 
efter födas skola döpas på michaelsmessan (den 29 september); 
alla de som derefter födas skola döpas den heliga julnatten. För 
försummelse af hvarje laga stämma hötes 3 marker, och om alla 
laga stämmorna förlida, utan att fadren låter döpa sitt barn, då 
varder bonden heden genom sitt barn. Han hafver förverkat fä 



Digitized by 



Google 



BOnUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 427 

(gods) och frid, land och lösören; fare han till hedet land, då han 
ej vill kristen vara". 

Den af konnng Magnus Håkansson Lagaböte (1263—1280) 
gifna nyare kristenrätten för Viken har följande i vissa vigtiga 
fall afvikande stadganden om dopet. "Uppfödas skall hvarje barn 
som födt varder och menniskohufvad hafver, ändock det är något 
vänskapligt. Det skall föras till kyrkan och döpas^ om presten 
är när. Eljest skola de qvinnor som äro närvarande vid barns- 
börden strazt se till, att vatten finnes till hands. Men om barnet 
är födt med litet lif och ej prest kan nås, då skall det döpas af 
hvem som är närvarande, jemväl fader och moder, om inga andra 
finnas till hands för att doppa barnet i vatten, och han säge dessa 
ord dernnder och namne barnet vid namn: "Jag döper dig i namn 
Faders, Sons och den Heliga Andas"; och man skall hvarken lägga 
något till eller taga något ifrån dessa ord. Spott gör intet dop, 
och icke dagg eller snö, om icke vatten först är gjordt af snön. 
Händer det ock så, att fader och moder döpa barn sitt i denna 
nöd, då skall sådant gadsivalag ej npphäfva deras äktenskap ^ 
Dör ock barnet, förr än det till prest kommer, och säger den som 
medföljer barnet att han döpt det eller varit hos den som döpte, 
då skall barnet få kyrkobegrafning; men eljest icke. Och på 
hvarje dag som denna nöd yppas må barnet döpas, jemväl jnl* 
dagen och påskdagen. Men hvem som står fadder åt barnet är 
skyldig att lära barnet "Credo" (tron) och "Pater noster** (Fader vår). 
Men fader och moder äro skyldiga att vakta barnet för lifsfara, 
utom sjukdomar, under de sju första vintrarne (åren). Men om fadern 
håller sitt barn hemma fem nätter (dygn) odöpt utan laga förfall, bote 
hen till biskopen 6 öre; håller han det ytterligare fem nätter, bote 
till biskopen 12 öre; håller han det tre gånger fem nätter, bote 
3 mark; håller han det fyra gånger fem nätter bote till biskopen 
15 marker; håller han det längre, och dör barnet hedet (odöpt), 
då är han biltog och har förverkat fä och friden med konungen; 
men biskopen tage 3 marker af hans gods'*. 

Faddrarne ansågos komma i ett andligt slägtskapsförhåUande 
("gudsivalag" ^} till barnet och hvarandra, hvilket blef af stor be- 
tydelse, emedan giftermål var förbjudet mellan dem som på detta 

^ Samma stadgande finnes ock i den äldre Borgartings-kristenrätten. 

^ Fno. guösi/Jar, plur. tant.; fsve. gupdvalaghy af fno. aif, plur. sifjar, 
slägtskap genom giftermål; jfr fno. sefi, fsve. aivi, slägting. Eu 
person som till en annan stod i gudsivalag kallades, med ett gemen- 
samt namn for man och qyinnsL, gudsive (fno. gubsifi, plur. -fjar); för 
sådan qvinna fanns ett särskildt namn gudsiva (fno. gvfSsifja), 



Digitized by 



Google 



428 OSCAR MONTBLIUS. 

sätt betraktades såsom andligen befryndade^ lika väl som det 
var fOrbjadet mellan den hvilka verkligen voro nära slägtingar. 
Den äldre Borgartings-kristenrätten stadgar bärom : "Det finnes tre 
slags gadsivalag, men alla äro lika vigtiga i afseende på slägtskap. 
Ett är att hålU barnet under primsignandet ^ Annat att upp- 
lyfta barnet ur hedendomen (vid dopet). Tredje att hålla å 
barnet, när biskopen konfirmerar det''. Om en man gift sig med 
sin gndsiva, måste de skiljas; göra de det ej inom en viss tid, 
hafva de förgjort gods och frid. 

Den yngre Borgartings-kristenrätten meddelar i detta hän- 
seende följande närmare stadgande (§ 23). "Ingen man må taga 
till hustru sin gudsiva. Men gudsivalag är af tre slag. Först 
mellan det barn som döpt är och den som döper eller håller 
barnet vid dopet ooh barnets föräldrar 2; för det tredje mellan 
barnet som döpt är och den andliga man som döper eller håller 
barnet vid dopet. Och derföre äro prester i gudsivalag med alla 
de barn som de döpa och alla deras föräldrar, och må prestens 
barn ej gifta sig med någon som presten hafver döpt'. Håller 
en man å en annan mans barn vid dopet, då äro barnets fader 
och moder och barnet i gudsivalag med hustrun till den som 
håller å barnet vid dopet, äfven om hon ej hafver hållit å barnet 
när det döptes. Nu om en man gifter sig med sin gudsiva, så 
skola de skiljas åt och gå till skrift, och bote hvardera tre marker \ 
till biskopen". 

I en annan handskrift af samma lag har stadgandet från och 
med orden "för det tredje" en lydelse som ännu mera utvidgade 
detta slägtskapsförhållande: "För det tredje, heter det der, mellan 
den som döper och modern till den döpta. För det fjerde mellan 
barnen till den som döper och den som döpt varder. För det femte 
mellan den som döpt varder och dem som hålla honom vid dopet. 
För det sjette mellan den som döpt varder och laglig hustru till 
den som å honom håller (vid dopet), äfven om hon ej är när* 
varande. Och sammaledes (med mannen), om hustrun håller å 
barnet, äfven om han ej är närvarande. För det sjunde mellan 
den som döpt varder och barnen till dem som å hålla, antingen 
de äro flere eller färre. För det åttonde mellan den som å håller 



^ En annan handskrift har: "För det andra mellan den som döper 
och den döptes fader". 

* Af primum signum, det första tecknet. Prim signa betyder med 
korstecknet på panna och bröst teckna den som skalle döpas. 

• Förbudet mot prestemes giftermål ("celibatet") var vid denna tid 
ännu icke ovilkorligt i Norge. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 



429 



och fadern till den som varder hållen till dopet. För det nionde 
mellan den som å håller och modern till den som varder hållen". 
Det tilläggeSy att detsamma gäller om konfirmation som om dop. 

Förbadet mot giftermål mellan dem som voro gudsiviar var 
så strängt, att man, såsom vi sett, måste utryckligen stadga att, 
om barnets föräldrar gifvit det nödop, detta icke medförde skils- 
messa mellan dem. 

En följd af det skyldskap, i hvilken faddrarne kommo till 
barnet, dess föräldrar och hvarandra, var att faddrarnes antal 
under medeltiden var vida mindre än det nu vanliga. Så djupt 
rotfäste sig ock föreställningen om omöjligheten för dem som stått 
fadder åt samma barn att gifta sig med hvarandra, att ännu, nära 
tre och ett hälft århundrade efter det förbudet mot äktenskap mellan 
gudsivar vid reformationen upphäfdes, ett minne deraf qvarlefver. 
I detta som i liknande fall lefver minnet af det som stått i sam- 
band med en förgången religion, såsom skrock. Mången, äfven i 




Fig. I. Den fynidign skålen till en dopfunt nf iten i Ilareatad* kyrkn, Inlnndå 
södra hårad, Bohuslän. Höjd 1,7 fot; bredd upptill 2,1 fot. 

hufvudstaden och bland de bildade, anser det nämligen vara omöj- 
ligt, eller åtminstone opassande, att två med hvarandra förlofvade 
eller gifta stå fadder åt samma barn, isynnerhet om de "stå emot 
hvarandra". Få oro ens någon af dem, som hysa denna fördom, 
torde emellertid känna till grunden härför. 



Digitized by 



Google 



430 



OSCAR MONTBLIUS. 



I sammanhang med det föregående torde vi äfven böra anföra 
den till början af 1200-talet hörande äldre Vestgöta-lagens 
stadgande om hnrn barn skola döpas: "Varder barn till kyrka 
bnret för att kristnas, då skola fader, och moder skaflfa gud- 




Fig. 2 a. Den fyrkantiga åkålen till en dopfunt af sten från Norumå kyrka, Manda 

Nordre hårad, Bohutlän. Nu i Staten» Ilitt. Åfuteum. Om runskriften se sid, 442. 

Höjd 1,2 fot; bredd upptill 1,8 fot. 




Fig. 2 b. Andra sidan af dopfunten från Norums kyrka, 

fader, gudmoder, salt och vatten, samt kalla på presten. Barnet 
skall primsignas utanför kyrkodörren. Sedan skall fanten vigas 
och presten barnet döpa; gndfadren skall barnet hålla och gnd- 



. Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAK. 



431 



modren namet säga. Presten skall bjuda, huru länge fader och 
moder skola barnet vårda". Saltet som här omtalas och som 
brukade läggas bredvid barnet — stundom i lindan — var ett 
tecken till att barnet ej var döpt förut. I den äldre kyrkan gaf 
presten salt åt catechumenerne (de som ännu ej voro döpta, men 



- 'm ■■' 


'■•^. 


-v'VHi.i[Ll]LlL.a ,.: 


jIL' ■■■ 


^P_ 


K-' >r 


jpi 


^^' I 


»-^■^-jT 


\^-<r-i 




Fig. 2 c. Tredje åidan af dopfunten från Norunu kyrka. 




Fig, 2 d. Fjerde åidan af dopfunten från Norums hgrha, 

erhöllo undervisning i den kristna tron) med de orden: "mottagen 
vishetens salt, som skall lända Eder till evinnerligt lif '. "Ej så, 
tillägges det, att det eviga lifvet härmed gifves åt catechumenerne, 
men emedan saltet är trons sakrament och tron verkar genom 
kärleken samt förer de döpta till evigt lif. 

Bidr, tUl O&i. o. Bok, läns kUtoria. 3 och 4. 11 



Digitized by 



Google 



432 



OSCAB MONTELTUR. 



Efter neddoppandet > smordes den nydöpte med invigd olja 
på hjessan och kläddes i bvita kläder. 




Fig, 3 a. Den^ fyrkantiga skålen till en dopfunt af tten Kareby kyrka. 
Inlands tödre hårad, Bohuslän. Om runskriften, se tid, 443. 
Höjd 1,4 fot; breud upptill 1,9 fot. 




V,i.''l rrU^hili^if 



3 b. Andra sidan af dopfunten i Kareby kyrka. 



^ Enligt ett stadgande af erkebiskop Nils Ragvaldsson i Upsala 
(1438 — 1448) skulle en gosse upplyftas ur dopfunten af två män 
och en qvinna, men en flicka af två qvinnor och en man, hvar- 
jemte det särskildt förordnades, att inga andliga fingo upplyfta en 
gosse ur dopet 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 



433 



Under kristendomens första tid i Norden nppsköto de, som 
voro benägna för den nya läran, ofta dopet tills de kände döden 




Fig, 3 c. Tredje sidan aj dopfunten Kareby kyrka. 




Fig, 3 d. Fjerde sidan af dopfunten i Karehy kyrka 

nalkas, p& det de sknlle rena ingå i den andra verlden. Ännn 
finnas ock många runstenar från nämnda tid, som äro resta till 



Digitized by 



Google 



434 



OSCAR MONTELIUS. 



minne af män hvilka dött i "hvita vathnm", i de hvita dop- 
kläderna. Den, som sålunda uppsköt dopet och endast låtit prim- 
signa sig, kunde också lättare hafva gemenskap både med hed- 
ningarne och de kristne. 




Fig. 4 a. Den runda skålen till en dopfunt af sten i Tkorsby kyrka. 
Inlands södre hårad. Bohuslån. 




Fig, 4 b. Del af dopfunten i Thorshy kyrka. 

Den i Borgartings-kristenrätten gifna föreskriften om kors- 
tecknande med spott vid nöddop stod väl i sammanhang med 
det bruk i den äldre kyrkan, att presten omedelbart före smörjan- 
det med oljan tog något af sin spott på fingret samt därvid vid- 
rörde den döptes öron och näsborrar under uttalande af det he- 
breiska ordet ''Eflfatha'', det är upplåt dig. Härvid syftades natnr- 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAK. 



435 



ligtvis på den i 7:e kap. af Marci Evangelium förekommande be- 
rättelsen, bura Kristus på ett liknande sätt botade en döfstum. 

Pörsta gången en dopfunt af sten omtalas lär vara omkring 
år 500, men det sker då på ett sätt som visar, att sådana redan 




Pig. 5. Den runda skålen (ill en dopfunt af sten i Valla kyrka på Tjörn i Bohuslän, 
Höjd nu 1,8 fot; diameter 2 fot. 




Fig. 4 c. Del af dopfunten i Thorsby kyrka, 

länge funnits. När kristendomen infördes i Norden, hade dop- 
funtar således mycket länge varit i bruk, och de hörde till kyrkor- 
nas vanliga utstyrsel. Emedan de voro af ett ämne som både 
kunnat trotsa tiden och ej frestat vinningslystnaden, hafva de i 



Digitized by 



Google 



486 



08CAR MONTELIU8. 



stort antal bevarats] till våra dagar. De flesta synas tillhöra de 
första århundraden efter den kristna lärans stadfästande i Norden. 
Vi meddela bär avbildningar af några bland de märkligaste dop- 
funtar som nu förvaras i Bohusläns kyrkor. 




Fig, 6. Dopfunt af sten i Tufoe kyrka på Hisingen, 
Höjd 2,3 fot; diameter upptill 2 fot. 

Utom funtar af sten fannos äfven dylika fantar af metall 
(messing). Både i Sverige ^ och andra länder hafva sådana bibe- 
hållit sig, de flesta t^örskrifvande sig från medeltidens senare del. 

^ En sådan i Linköpings domkyrka är afbildad i "Sveriges historia", 
l:a delen, fig. 527. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAK. 



437 



Dopfantens plats var antingen i baptisteriet eller, der inga 
sådana särskida dopbas funnos, vid ingången till kyrkan; i 
större kyrkor stod den ieke i midtskeppet, utan i den mot hög- 
altaret motsatta ändan af ena sidoskeppet, vanligen det norra. 
Denna plats berodde, derpå, att den odöpta ännu ej tillhörde kyr- 
kan och således ej borde träda in eller bäras in i kyrkan längre 
än oundgängligt var. 




Fig, 7. Dopfunt af Hen i (Iklumt kyrka^ Inlands nordie hårad, Bohuslån, 
Höjd nåra 4 fot; skålens diameter 2,4 fot. 



Hvarje pingstafton vigdes funten med den heliga oljan, hvilket 
står i sammanhang dermed, att i kyrkans första tider alla dop, 
utom nödop, förrättades på påsk- och pingstaftnarne; ett bruk som 
i vissa länder bibehöll sig ganska länge. 

Funten skulle vara betäckt med ett lock för att hindra oren- 
lighet att nedfalla i vattnet. Dessa lock blefvo under senare delen 
af medeltiden ofta utarbetade med stor prakt, stundom till likhet 



Digitized by 



Google 



438 



OSCAR MONTBLIUS. 



med kyrktorn K I Sverige hafva dock nn dopfoDtarnes lock nästan 
öfverallt blifvit förstörda \ 




Fig, 8, Dopfunt af »ten i Såfve kyrka på Hisingen, 
ffffjd 2,8 fot. 



Bruket att vid döpelsen doppa hela kroppen i vatten hade 
redan före medeltidens slut börjat att gifva vika för det nu all- 
männa bruket att endast begjuta hufvudet med vatten; och dop- 



^ Präktiga lock till dopfuntar från England ses i ''Illustratious of 
baptismal fonts" af F. A. Paley (London, 1844). 

' I Statens Historiska Museum forvaras ett sådant lock af trä i form 
af ett rundt fat, på hvilket Johannes Döparens hufvud ligger; locket 
har tillhört funteu i Norrby kyrka, Upland (Yesterås lan). 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 



439 



fantarne blefvo isynnerhet efter refornfationen ötVerflödiga, samt 
ersattes med mindre dopsk&lar, vanligen af messing. Småningom 
aflägsnades nu de flesta fnntarne frän sina arsprnngliga platser, 
hvarvid de i lyckligaste fall gingo en anspråklös fristad i nSgot 
hSrn af kyrkan eller i en skräpbod. Der voro de emellertid mer 




Fig. 9. Dopfunt af sten i Solberga kyrka» inlands nordrt hårad, Bohuslån, 
Höjd 2,7 fot; skålens diameter 2 fot, 

eller mindre skyddade för yttre åverkan, nnder det att flere af 
deras mindre lyckligt lottade likar blefvo föremål för en vanvård 
och en behandling, bvarifrån de en gång heliga kärl bort vara 
förskonade, i hvilka förfäderna till socknens nn lefvande invånarne 
blifvit döpta, slägte efter slägte nnder århundraden. 



Digitized by 



Google 



440 



08CAB MONTSLIUS. 



D& mao känner, hVilken liflig förbindelse egde rum mellan 
vestra delen af Skandinavien och England änder århundradena 
närmast efter kristendomens framträngande till våra trakter, skulle 
man kunnat vänta, att dopfuntarne i Bohuslän varit mycket lika 




Fig. to a. Dopfunt af tten i Hede kyrka ^ Sörbygdens kärad, Bohuslän, 

dem i England, så mycket hellre som i andra fall en inverkan af 
sistnämnda lands konst kan spåras i vestra delen af nuvarande 
Sverige. Det förefaller emellertid som om de bohuslänska dop- 
funtarne ej hade större likhet med de engelska än med dem i 
andra till den romerska kyrkan hörande länder. 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPKUNTAK. 



441 



De flesta å de bohuslänska, liksom de andra nordiska, dop- 
fantarne förekommande ornamenten äro lika dem som voro van- 
liga i andra länder vid böljan af vår medeltid, men å några fnn- 
tar (fig. 2 oeh 3) ses drakslingor, hvilka tydligen äro arf från or- 
namentiken under slutet af vår hednatid. 




flg. 10 6. Andra tidan af dopfunten i Hede h^rha. 

A dopfuntar både från Norden och andra länder ses ofta 
fyra hufvud, hvilka betecknade de fyra från paradiset utgående 
floder, som omtalas i första Mose bok (kap. 2). Äfven flere 
andra å funtarne uthuggna bilder hafva symbolisk betydelse, 
ehuru den numera stundom är glömd och svårtydd. 



Digitized by 



Google 



442 



OSCAR M0NTKL1U8. 



I den^ lilla sk&l som ses på foten af fnntarne från Säfve 
och Björlanda kyrkor (fig. 8 och 11) har måhända det för döpelsen 
afsedda saltet förvarats. Enligt Brnsewitz' beskrifning i »Elf- 
syssel» (sid. 193) lär dock ett hål finnas i den lilla skålen, bvilken 
sitter löst i den senare fantens fot, så att den kan tagas ut. Brosewitz 
antager derför, att skålen snarare varit afsedd för vigvatten. Då 
jag ej sett funten och ej känner, huru hålet går, eller om något 
hål finnes i bottnen af sjelfva fanten, kan jag ej afgöra, haravida 




Fig, It. Dopfunt af tten i Björlanda kyrka på Hisingen. 



skålen varit ett »uttömnihgskärl» för det vid dopet använda vatt- 
net, hvilket dock synes vara föga sannolikt. 

A två af de här afbildade dopfantarne, liksom å flere andra 
svenska fantar, finnes inskrift med rnnor. 

Inskriften å Nornmsfnnten (fig. 2) är kort och dess hnfvud- 
del lättydd: Svan gärthe, Sven gjorde. Betydelsen af de fem 
sista tecknen torde deremot icke vara med säkerhet känd \ I 
afseende på de bilder, som ses nnder ranorna, har professor 

^ Samma tecken förekomma på en liten i Grönland funnen runsten 
och bar antagits der beteckna siffror; stenen %x afbildad i "Grön- 
lands* historiske Mindesm»rker*', band 3, pl. 9 fig. 3 (jfr sid. 843). 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAK 



443 



Sopbns Bagge fäst uppmärksamheten derpå, att de troligen skola 
framställa en från Eddasångerna känd scen: Gunnar i ormagår- 
den. Gnnnar, hvilkens händer äro bundna^ spelar med fötterna 
på en harpa för fyra ormar. 




Fig, 12. Dopfunt af gten från Aåkums kyrka, Sotenåt hårad» Bohuslån. 
Nu t Göteborgs museum. Höjd 3,1 fot. 



Inskriften å Earebystenen (fig. 3), der sista rnnao är binde- 
runa (:f, iX, K), tolkas af professor Stephens i hans »Old-northern 
runic monuments» (sid. 665) på följande saft: Ra^e sa er känn! 
Ä m[ik] Nor Jc[irlcia]. Las (= Laurentius) gler^el i 0kr, eller 



Digitized by 



Google 



444 



08CAR MONTBLniS. 



»Tolke den som kan ! Eger mig Nors kyrka. Lars gjorde mig 
i Åker.» Stephens tillägger: »Är denna tolkning riktig, så var 
fiinten ej gjord för den kyrka, der ban nu står, ntan kanske för 
kyrkan vid Nor (nu Nornm), några svenska mil nordvest derifrån, 
i Inlands nordre härad; och, egendomligt nog, en gård ännn kallad 
Åker finnes endast på ett kort afstånd norr om Noram''. 

Professor Bagge har, på min fråga om hans åsigt i afseende 
på denna inskrift, haft godheten att meddela mig följande: »Prof. 
Stephens (»Ranic monuments», s. 665) har givet en skarpsindig 




Fig. 13. Dop t funt, ffter en tahnåluing frAn nr 1494 i Rhdn hfrha^ Vermland^ 



og, saavidt jeg tror, i det vsesentlige rigtig Tolkning af Indskrif- 
ten paa Kareby DObefont. Jeg fölger ber Stephens, uden hvor 
jeg udtrykkelig bemserker det motsatte». 

viRd^e sa er hann^ »den tolke (dette) som kan!» Dette har 
Hensyn til, at de fölgende i Runer skrevne Ord er stierkt forkor- 
tede og derfor ikke uden videre forstaaelige. Kvisten paa höire 
Side af Rune 10 (efter K) maa v«re betydningslös.» 



Digitized by 



Google 



BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 445 

TfiA. m. norh. d. e. A m{ih] Nof^haima] J(^irhia]y »Norums 
Kirke eier mig». Hos Stephens er der den Afvigelse, at ban 
tager Nor som fnldstsendigt Ord og ikke som forkortet for Nör- 

j>La8ffi, d. e. La(fran)s 9(er^)i. Hos Stepbens er der den 
Afvigelse, at han forstaar Las som fuldstsendig skreven Form; 
men Lass er vel for ung Form til at man tör iinde den ber. 
Fremdeles forstaar Stephens i efter g som Prsepositionen t.» 

»Stephens forstaar i Ohr som »i Åker, der er Navn paa en 
Oaard i Naerbeden». Men herimod tåler vel fölgende:» 

»1) Vokalen o, nagtet man senere finder d betegnet med o.» 

»2) At Ordet ikke har Endelsen t, naar det for Jivrigt er 
skrevet faldstaendigt.» 

»3) At to Prikker staa föran o, ikke föran f'.» 

»Jeg ved ikke med Sikkerhed at tolke dette. Efter Formen 
kan Lasgi : okr vsere La[fran]s g[er^]i okr^ d. e. »Lavrans gjorde 
os to.» Men hvad kan menes med »os to»? Indskriften paaDö- 
befonten fra Barseryd i Smaaland nievner to Personer. Om den 
ene heter det »kior|>e mik», om den anden »skref mik», hvor det 
ene mik da maa forstaaes om Döbefonten, det andet mik om Rn- 
nerne. Tör derfor »Lavrans gjorde os to» forstaaes som »Lavrans 
gjorde baade Döbefonten og Rnnerne?» — Den nsBvnte Opfatning 
af okr giver et knnstlet Udtryk. Jag tör dog endnn mindre tro 
paa, at okr kan vsere forkortet skrevet for ok med et Mandsnavn, 
' der da sknlde angive Lavrans' Medarbeider. Jeg véd altsaa ikke 
med Sikkerhed at tolke oÄr.» 

Herr docenten Leffler i Upsala har benäget meddelat mig 
följande förslag till tolkning af denna svårtydda inskrift: 

»i2at>e. sa. er. känn. [n]amn. ar[n]k[t\l. a. ski[ryark, eller 
Tolke den som kan namnet Arnkel på döpelsekftrlet. Detta för- 
slag till tolkning har blott en liten sak emot sig, nämligen att r 
i tredabbla ranan äfven läses till föregående ord, oaktadt det 
icke är begynnelseljadet i det följande, men detta synes mig rätt 
sannolikt, då här var så ondt om rum. — Ordet skir-ark fins 
mig veterligen icke i litteraturen, men är ja en rätt sannolik 
bildning vid försök att återgifva det latinska funt på nordiskt 
inål. Sammansättningen är den samma som i det fornsvenska 
skcerdaghtBr. — Det fornnorska ork, fornsvenska ark betyder egent- 
ligen kista, men kände väl här stå för (döpelse)kar af en sådan 
verklig kistform som i fråga varande fant. Är inskriften norsk, 
bör väl :| tolkas som o, eller ett mellanljad mellan o och o; då 
ört, Örnkel (en ovanlig form för Arnkel). Är den svensk, som 



Digitized by 



Google 



446 OSCAR II0NTBLIU8. 

väl är möjligt och synes sannolikt på grund af den om en Up- 
landsinskrift erinrande början, fkr J{ tolkas som a, som då får 
två tecken på stenen, hvilket dock ej är så ovanligt.» 

Då Nornms kyrka haft en ännu bevarad dopfnnt som är sam- 
tidig med den från Eareby, synes mig docenten Lefflers förslag 
till tolkning vara mest tilltalande, isynnerhet som det ej förut- 
sätter så många förkortningar. Endast i afseende på sista ordet 
torde man kunna ifrågasätta, huruvida det ej snarare bör läsas 
kar, hvilket ord förekommer i betydelsen dopfnnt i rnninskriften 
på den i Statens Historiska Museum nu förvarade funten från 
Gällstads kyrka i Vestergötland. I afseende på uttrycket skirkar 
för dopfunt bör ihågkommas, att i Bohusläns äldsta här ofvan 
anförda »kristenrätt» begagnas städse ordet skira (rena) i bety- 
delsen döpa. 

Sedan ofvanstående redan var satt, har docenten Leffler un- 
derrättat mig om att äfven han numera anser det sista ordet böra 
läsas kar^ samt att han anser inskriftens språk vara mera svenskt 
än norskt, i synnerhet emedan kar skulle på norska hafva hetat 
ker. Han tillägger: '*Ått r i den tredubbla runan får tagas tiH 
skij anser jag nu fullt lofligt. Möjligen skulle man kunna läsa, 
med ett såsom i Är[n]kel framför k bortfallet n, skir{nykarf hvil- 
ket torde vara något bättre än skirkar. Det bör äfven påpekas, 
att både :| och ^ i betydelsen a förekommer på funten från Gäll- 
stads kyrka i Vestergötland". 



Digitized by 



Google 



Bouppteckning efter Thomas Dyre till 
Sondsbj, år 1652. 

Herr landshöfdiDgen grefve Ehrensvärd har meddelat den här 
intagna, i flere hänseenden vigtiga handling, som innehåller bo- 
uppteckningen efter Thomas Dyre till Sundsby, gift med den ge- 
nom sin storartade gåfva till Göteborgs Gymnasium ryktbara fru 
Margareta Hvitfeld \ Thomas Dyre öfverlefdes endast af ett barn, 
den i bouppteckningen på iiere ställen omtalade Jffuer (Ivar) 
Dyre. Det var efter dennes år 1663 inträffade död, som modern 
skänkte Sundsby gods till Gymnasiet. 

I ett följande häfte af dessa "Bidrag" kommer den år 1660 
upprättade jordeboken Öfver nämnda gods att intagas. Sundsby 
ligger, såsom bekant, på den till Valla socken hörande ön Mjörn. 

Bouppteckningen är aftryckt så lika originalet som möjligt 
och med bibehållande af dettas, såsom på den tiden vanligt var, 
i hög grad omvexlande stafsätt. De enda ändringar som här 
gjorts äro, att arabiska siffror öfverallt användts, ehuru i origi- 
nalet romerska vanligen förekomma; att några förkortningar samt 
några utplånade eller öfverhoppade bokstäfver utskrifvits, hvar- 
vid antingen kursiv stil eller klämmer ([]) utvii^a hvad som så- 
lunda här tillsatts; samt att ett efter vokal och r ofta förekommande 
tecken som liknar h här återgifvits med chy emedan det ljud som 
skulle betecknas uppenbarligen ej varit h utan ch eller k (någon 
gång ek). Detta framgår af jemf^relse dels med några ställen i 
sjelfva handlingen, dels med de af andra personer gjorda anteck- 
ningarna i marginalen der samma ord äro skrifna med k eller ek. 

Några af dessa anteckningar äro gjorda af fru Margareta 
Hvitfeld sjelf och visa, att hon hade en särdeles god och öfvad stil. 

* Om Thomas Dyres, fru Margareta Hvitfelds och deras barns grafvar 
i Valla kyrka på Tjörn, se Holmbergs "Bohusl. historia", 3:dje delen. 
Bidr, tai Göt o. Bok, läns historia, 3 och 4. 12 



Digitized by 



Google 



448 BOUPPTBCKNINO EPTBK THOMAS 

Flere i bouppteckningen förekommande ord kunna, åtminstone 
i början, synas främmande äfven för de svenska läsare, som äro 
bekanta med norska och danska. I de flesta fall lär man dock 
snart igenkänna sädana ord som brögersett (brygghuset), doenn 
(dun), haffue (trädgård), kurff (korg), ler eller le er (läder), 
schuffe (låda), m. fl. Ändra ord torde dock vara mera svår- 
tydda, hvarför förklaring på några af dem här meddelas: 

Oiörnn, ullgarn. 

Huerchenn (verken), ett slags tunt ylletyg. 

Jbschald (Jbskal) eller "Jakobsskal, af den danska formen 
Jb, Jeppe, Jakob. Detta namn är tillagdt en tvåskalig mussla 
(Ostrea Jacobaea, L.), som lefver i Medelhafvet, emedan äldre 
målare hafva gifvit aposi^elen Jakob (Sankt Ib) ett musselskal 
till symbol af hans sjöresor. Jakobsbröder, eller pilgrimer som 
vandrade till San Jago di Compostella i Gallizien, buro derföre 
ett eller flere musselskal på sina hattar". (Molbech.) 

Kodschenu, en liten skäl, kopp (på tyska kowschenn, di- 
minut, af kop, kttwe, kopp). 

Pusementid, besatt med snören, fransar o. dyl. 

Sallsirchenn, troligen diminut. af det tyska Salzire, salt- 
kar (eller sås- skål?). 

SöU, ätlig hafs-tång. 

Wllmerdug, väfnad från Ulm i Bayern. 

Öxeuald. "Yks-val, verktyg hvarmed hålet till ett skaft på 
en yxa göres" (Rietz). 



Digitized by 



Google 



DYRE TILL SXJNDSBY, ÅR 1652. 449 



Wii effterschreffnDe Hans Frandssenn Langmannd wdi BaahuuB 
Lehnn och Wiggernne, Jacob Nöring Ridefoegit offuer Ouroust 
och Thiörnn och Peder Anndersenn Suorren schriffuer sammesteds 
giör witterligt, at eflftersom wy haffaer werrid ombeditt aff erlig och 
welbiurdige frue, Fru Margrette Huittfeld, sallig Thommis Dyriss 
till Sunndsbye, at registere och annteignne, hnis tillstaaennde och 
bortschyldig gield, saa och hniss lössörre af gnid, perler, sölff, 
kaaber, thinn, kleder, leffnendiss qneg och alt anndit, dissligeste 
saa och hniss eiggenndombss breffne paa dit fäste goeds, som kannd 
finndess wdj hinndess boe effter welbemelte hinndess sallig hoess- 
bnnnds dödelige aifganng; saa haffuer wy effter hinndess wel- 
binrdigheds begierinng samptlig inndstillet oss ber paa Snndtzbye 
den 23, 24 och 25 Nouember 1652 och daa for oss fnndet, saa 
som dett ber effter spicificerlig finndess indförtt. 

Ånteignellsse paa tillstaaennde gield. 

Först befinndes welblnrdig Peder Bagge till Hollmegaard paa 

sinn eggenn weignne at wehre schyldig effter banns wdgiffnne 

breffner och hanndschriffl;er: 

N:o 1. Itt breff som S. Thommiss Dyrre haffner 
inndlöst fra Langmandenn Hannss Frannd- 
senn, daterit Sunndsbye denn 22 February 
1650, med sampt welbiurdig Peder Baggis 
egget hoffaidtbreff derhoess, dat. Hollme- 
gaard denn 24 December Anno 1646, paa 1074 i Rixd:r. 

N:o 2. Noch welbiurdig Peder Baggis hanndscbriffit, 
dat: Hollmegard denn 28 Martzi 1650 först 

paa 600 Rixd:r. 

Noch formelder samme hanndschrifft, som 
hannd paa nye widere haffuer bekommett 
paa 400 Rixdrr. 

N:o 3. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, dat: 

Hollmegaard denn 9 July 1650 paa 250 Rixd:r. 

N:o 4. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, date- 
rit Hollmegaard denn 28 Martzj 1650 paa .. 200 Rixd:r. 

N:o 5. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, dat: 

Hollmegaard denn 23 September 1650 paa 250 Rixdrr. 



Digitized by 



Google 



N:o 10. 



450 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 

N:o 6. Welbiurdig Peder Baggess hannd- 
schrifft, dat: Sunndtzbye den 31 July 

1650 paa 150 Rixd:r. 

N:o 7. Welbiurdig Peder Bagges hannd- 

schrifft, daterit Hollmegaard dennd 

28 December 1650 paa 200 Rixd:r. 

N:o 8. Welbiurdig Peder Bagges hannd- 
schrifft, datr: Sundtzbye denn 24 De- 
cember 1650 paa 165 Rixdr: 12 A 

N:o 9. Welbiurdig Peder Bagges hannd- 
schrifft; daterit Hollmegaard denn 29 

December 1648 paa 400 Rixd:r. 

Welbiurdig Peder Bagges hannd- 
schrifft, dat. Hollmegaard den 16 De- 
cember 1645 paa 300 Rixd:r. 

Ennd er opschreffuenn paa samme 
hanndschrifft denn 8 Januarj 1648, som 
welbiurdig Peder Bagge haffuer wi- 

dere bekommett 100 Rixd:r. 

denn 27 Ochtober 1648 haffuer wel- 
biurdig Peder Bagge enndnu paa sam- 
me hanndschrifft bekommed 200 Rixdr: 

N:o 11. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, 
daterit Hollmegaard den 27 January 

1651 paa 200 Rixdr 

N:o 12. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, 

dat: Hollmegaard denn 11 Juny 1651 

paa 90 Rixdr: 

N:o 13. Welbiurdig Peder Bagges genneral- 
breff offuer forschreffne hanndschriffter, 
dat: Sunndsbye dennd 17 Augusty 1652, 
att alle forschreffnne pennge wdj enn 
samblitt sum skulle bliffue betald med 
diss renntte till Jiuell, 1655 Rixdr: 

N:o 14. WelbiurdigPederBaggeshanndschrifft, 
dat: den 17 Augusty 1652 om renntte aff 
forschreffnne pennge, sampt renntte aff 
hanns sösters Margrette Baggis pennge. 

N:o 15. Welbiurdig Jomfru Earenn Baggis 
breff till welbiurdige Fru Margrette 
Huidtfeld wdgiffuett, dateritt Sunndtz- 
bye denn 7 Nouember 1652: paa ... 600 Rixdr: 



Digitized by 



Google 



DYRE TILL SUNDSBY, ÄR 1652. 451 

N:o 16. WelbiurdigJomfruKarennBaggisbrefftiilwelb: 
Fru Margrette Huittfeld wdgiffued, dat: Molle- 
sund denn 8 Nouember 1652 paa 50 Rixdr; 

Welb: Jomfru Karenn Bagges breflf, dat: Holme- 

gaard dend 21 December 1650 paa 160 Rixdr: 

Welbiurdig Jomfru Karenn Baggiss breflf, dat. 

Hollmegaard dennd 25 Martzj 1651 paa 300 Rixdr: 

Welbiurdig Jomfru Margrette Baggess breflf, dat. 

Hollmegaard dennd 20 May 1650 paa 200 Rixdr: 

Welb: Jomfru Margrette Bagges breflf, dat.. 
Hollmegaard dennd 1 Nouember 1652 paa ... 50Rixdlr: 
Welbiurdig Jomfru Margrette Bagges breflf, 
daterid Hollmegaard denn 15 Nouember 1650 

paa 30 Rixdr: 

Laugmandenn Hannss Franndsenns breflf, da- 
terid Stenningöen denn 22 Aprilly 1651 paa 200 Rixd:r 
Biörnn Morttennsenns breflf till Fru Margrette, 

daterit Infasteröd denn 19 Aprilly 1652 50 Rixd:r 

Peder Andersenns breflf, daterid Haflfue denn 

17 Februarj 1651 paa 50 Rixd:r 

Her Andersenns Hertuigsenns breflf till Fru 
Margrette, dat: Sunndsbye denn 11 May 1650 
paa 50 Rixdr: 

N:o 26. Her Annders Hertuigsenns breflf till Fru Mar- 
grette, dat: Sundsbye denn 16 Nouember 1651 
paa 50 Rixd:r 

N:o 27. Konninng Frederichs quitering, dat: Eiöbenn- 
haflfnn dend 13 December 1650, som welbiurdig S: 
Thommes Dyress eflfterkommere aflf Draxmarch 
lehnnigiennschallbeta]le,erpenngel31 Rixd:r3 Rixortt6 >• 

N:o 28. Omslags forualters quiterring, dat: Eiöbenn- 
haflfnn denn 25 February 1652, som welb. Fru 
Margrette haflfuer vdlagt, och hinnder i ligge 

maader igienn schall betallis, pennge 131 Rixd:r 

39 .Ä lubsch och 6 ^ 

N:o 29. Itt knippe breflfue, huorudj fanntis Her Hani- 
ball Sehsteds contracht och breflfue om Schiell- 
breds goeds, saauellsom welbiurdige Fru Mar- 
grette Huidtfelds stiflfmoders breflfue om hinn- 
des S: faders arflfue och gield dennem imellum 
er gaaenn; saauellsom denn goede Frues S: 
faders hanndschriflft paa femb hundrede Rixdrs 



N:o 


17. 


N:o 


18. 


N:o 


19. 


N:o 


20. 


N:o 


21. 


N:o 


22. 


N:o 


23. 


N:o 


24. 


N:o 


25. 



Digitized by 



Google 



452 BOUPPTECKNING BPTBH THOMAS 

kiercbepennge, Sallig Ännderss Grenns hannd- 
schrifift igienn at forschaife, saa och Kongenns 
egitt breff at betalle Schiellbreds goeds, naar 
den goede Fraes stiffmoder ved dödenn aflfgaar, 

som ehr 2300Rixdr: 

N:o 30. Ännderss Lydersenn aff Aarss, banns benis dat. 
dennd 12 Juny 1648 paa S. Thommes Dyres 
Canonieguods vnnder Äarbuss liggennde, be- 

dragger 125Rixdr: 

Ennd fanntisvdjreedepennge TbusenndeRixdr, 
httor vdaff denn störste part sidenn S: Thom- 
mess Dyres död er vdlanndt, som tillfornne er 
rigesterritt, huor dj er bendkommen effter 
beaisenns datto. 



Forteignellse paa huis gald som nu fantis w^ boenn. 
i Fruennss kammer. 

En guidkiwde 8om j ^^^ g^^ptt beslagcnn schrinn med 

Jeg kiobtc 1 Mar- - /. , 

straod 1654 yeyer thoc laassc for finndess: 

9liod i qointin. ^tt guldarmbanud, weyer 24ilod(-iquintinn). 

F^ru w*^Mw- "^^^^ P*"" guldknapper at sette i 

aaingaffmigveyer scbiortte crmer, veyer i lod. 

^1 lod. Sallig Thommes Dy ris sigenet- 

Ettgaldarmbaand, rinnff. 
•oiD jeg hafifaer i «- , S,* 

pant afif Peder Noch Frucns signettrinng. 
Maaneskioid for 2^^ yj^^g j^ed en demant i. 

7iod( -^qaintin) En Tinng med sex demantervdj. 

huiicket jeg haff- gnn dcmantrfnng er Jffuer Dy- 
ner hanoem aff- ,^ ^ 

kiöbt, och findis i res med en lidenn demant. 
min egen forva- ^nn Hnng med siuff demanter 

nng och koste dett , ^ 

8 Rdlr loddett, er Udj. 

55 Rixdlr. g^u glet^amolerrittrinng. 

Noch enn andenn slet rinng, 

weyer i lod. 

Enn guldkrog, weyer 3 quintinn. 

Ett perllebannd med 5 amolleritt 

stöffte 
Perler paa een snoer, weyer . 4 lod. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 



453 



p« pcrier veye 3 gjj christnnehuc med perler paa; 

lod och 1 quiDtin ^ \ ^ ,i' . «. 

med töififtraaerne Edd crone med perler paa och sex amollentt stöffter. 

som de er traaed 

paa; veyer ^ qain- 

tinn ringer for 

sölfftraaen er afif- 

Uget. 



Findes i Fruens kaminer dette efftersehrefftae sölfT. 

Jffuer Dyris threj sölffkannder: 

denn förste weyer 68 lod. 

denn annden weyer 48 lod. 

denn thredie weyer 46 lod. 

Enn kannde weyer lOOi lod. 

Noeh en andenn kannde weyer 99 lod. 

Noch en andenn kannde weyer 81 lod. 

Enn ny forgylt sölflfkannde weyer 102 lod. 

Noch en anden forgylt kannde weyer 4U lod. 

Enn lidenn kannde 12 lod. 

Enn sölffkodschenn med loag paa weyer 67 lod. 

It forgylt credenntzekar med log paa 18 lod. 

Noch et anndet forgylt credenntzekar 18 lod. 

Itt forgylt sölflFbegger med log paa 16 lod. 

Enn forgylt thönnde weyer 12 lod. 

Otte sölflFschier weyer 29 lod. 

Enn sölffkodschenn forvdenn log weyer 18 lod. 

En sölffpotte weyer 22 lod. 

It lidet sölflfbechenn weyer 16 lod. 

En sOlfifkodschenn veyer 4 lod. 

Bradenn sölff weyer 82 lod. 

Thou sroaa börnne sölffschier 2 lod 1 qvintin. 

En ibschaldsschied med sölfif. 

En lidenn threkannde med 2 smaa sölff- 

ringer omkrinng. 



I otte pnssig kon- 
sken som ieg kiöb- 

te aff Vetzell 

Guldsmed veyer 

11 lod. 

Åff det braaden 
sölff er der giort 

en snekerbösse, 
veyer 70 lod. for- 

nden arbeydslön, 
Det sölfif som vaar 

till offuers vaar 
12 lod, der aff er 

giort tre sölff- 
skeer. Saa de tre 
sölffskeer som ieg 
haffuer ladet giort 

aff rede penge, 
hailcke er 

skreffnen bag i 
registeringen, saa 
de er tillsammen 

i mit kammer 
fiorten sölffskeer 
och veyer de tre- 

ten och fyretive 
lod. 



Findes udi Fmerstnen till daglig hrug. 

Enn sölffkannde weyer 81 lod. 

Noch enn sölffkannde weyer 81 lod. 

Noch enn anden sölffkande weyer 61 lod. 

Noch enn andenn weyer 30 lod. 

En gammell forgylt kannde weyer 39 lod ( — i lod). 



Digitized by 



Google 



454 BOUPPT£CKNINO BPTER THOMA!) 

1 ny söifTbcgper ^q lidenn kandc forgyldt indenn 18 lod. 

veyer 7 lod 1 _, ,«« -o. • , 

quintiD. Thou smaa sölfiFbegger weyer 17 lod. 

Tou sölflF sarsierchen weyer 24 lod. 

It gammell sölff stob med dreffaen log ... 21 lod. 

It saltkar forgylt innden i weyer... 10 lod. 

En sölffkodschenn weyer 52 lod. 

Noch de; 2 sölff- Noch enn annden med bobler weyer 21 lod. 

kiöbtcVu^Aggfr, Noch enn andenn lidenn kodsehen weyer 18 lod. 

er och till daglig Noch enn lanngsohafftet achie weyer 11 lod. 

**'"^* Thj sölffschier weyer 32 lod. 

En lidenn sölfiFkodscbenn weyer Si lod. 

Dyre till Soer. /Nocb en lidenn kodschenn weyer 2i lod. 

1 liden forgylt Too kruse med sölff log och sölff fod. 
*° mitt^flaskfoer Tboe sacher tönnder aff blich med en ibscbaldsscbie 
?cyer 2 lod. beslagenn med sölff. 

Fire stienn kruse med tbinn log. 

Findes wdf Frnens kammer. 

Itt laqerritt schrlnn. 
Et stuort rödt eggescbrinn. 
Enn lidenn scbiffue med scboff vnnder. 
Enn grönn stuoell med et sort bynnde. 
It schiffae decbenn. 
Eong Fredericbes bibell. 
Tbrej bnspostiller. 

M. Pouell Ändersenns förklaring offuer pasion. 
Ennd bönnebog beslagenn med sölff. 
Derforwdenn andre adtschielig slags bögger. 
Tou flascbefoer. 

It lidet reise flaschefoer med 9 glasflascber vdj. 
Nocb it stuort flascbefoer med 8-kanntfla8cber. 
Toe speiller. 

Enn lidenn messinng liusestage ocb enn liden Husse- 
sax. 
En voxstabelliernn. 
Jernn i windernne. 

Uuis kobber som flnndes paa Fadderboritt 

Tbj kobber kieddeller weyer 4i Ltt6mareber. 

Nocb enn kiedell weyer 22 marcber. 

Enn brenndeninsspannde med batt 
och tou piber till ii L«. 



Digitized by 



Google 



DYKR TILL SUND8BY, ÅK 1662. 4*55 

Snateetepannde med log paa och 
en steggepannde med log paa 

weyer tiUsammen 1 L«. 

Enn lidenn distelere kiedell med 

hatt och tou pibber paa weyer 16 marcher, 

Tou kobber gryder weyer 20 marcher, 

Edd morter med stöder till weyer ii L^ 8 marcher, 
Enn fortinnet kobberpotte weyer 4 marcher. 

1 liden meMing. g^^ |j^^^^ messin^gpanndc. 

potte, 1 lidet ^ , _ ^^ 

dreffuet kaaber- Enn wanndsprud aflr messinng. 
fad. n fyrbechenn. 

It messinng log. 
It bordkranntz. 
Enn messinng schomschie. 
Thou jernn scbomschier. 
Threi anndre jernnschier. 
Toe wanndbechenn. 
Sex hanndbechenn. 
Toe lannge jernn bradpanner. 
It rifQemn aflf blich. 

Hals tinfadder^ tallerchenn oeh andet sligt som 
er paa Fadderbordet. 

\^"*° *i"|'^^?'- 52 dnsinn thin thallerchenn. 

ckener fick logier i . i 

Frantz Jonnssens 3 StUOrC thinnfadcr. 

w*^/" "^°"* 3 dnsinn och toe thinfader. 

bytte for mig. xu- r j 

i * X m- * j 4 smaa thinfader. 

1 stort Tinfad „ , . 

er kommen j Enn thiupostegpanndc. 
köckenett, som er 3 thinnflascher och thoe stienflascher. 

fort 1 kocken- , n . . 

regnskabet. O tinn sallsirchenn. 

2 smaa tinfade och 2 bordstiemcr aff thinn. 
2 tin taiierckener j wanndkanndc. 

iick Jflfuer|Dyre ^ _ _ 

tiu Soer. 1 smörkannde. 
6 thinn bricher. 
Aldt dette forschreffnne thinn er med S. Thommiss 

Dyres och Frnenns wabenn paa. 
Enn stnor löchte. 

3 par större lyssestagger, en lyssesagx. 
1 ennlige stage. 
1 fyrfad. 

Enn bordrinng aff messinng. 
Enn lysse crone^ med sex armer och pibber. 



Digitized by 



Google 



4% BOUPPTECKNING EFTBR THOMAS 

Ffnndes wdi Brögersett. 

Enn brögerpannde paa sex tönnder. 
Enn gammell kieddell paa enn tönnde. 
Itt brannde jernn med tbrej födder. 
Noch en jerndör Pemb stuore bröffgerkar forvdenn balger och saaer, 

for den lille bag- l» 

ger offiien. som dertill hörcr. 

Findes wdi Waseherhnssitt. 

1 jernn kiedell paa enn thönnde. 

1 fierinng kiedell som piggernne brnger till oost. 

1 jernndör for bagger offuenn. 

Findes wdi Kiöchenet. 

2 tinfade fick Inger Tholflf thinnfadcr. 

Frantz Jonnssens, 15 tbinnthallcrchenn. 

som hun skolle _ ,, . ,, . , 

bytte for mig. 5 thinn sallsiercnenn. 
Noch 1 stort tin- 2 thinn brichcr. 
fad, och 1 Ungt 2 dörslauff vdaff messinng. 

tinfad. x^ «. • u 

3 fortinneti veyer 1 morttcF aflF messinngh. 

kaaberfadel 20 2 riflpjemn, det cnnc aff* mesinng, det anditt aflF blich. 

Ifortinnettf mar- „ , ,, , 

kaaberpott) cAer. 7 kobbcrgryder. 

1 ny fortinnet j kobbCF kiedell. 
kaabberpotte veyer ^ , , 

8morcÄer. 1 stcgwenndcr. 
1 bradbuch. 
1 bradspied. 

1 bradpannde. 

4 rnnnde pannder. 
3 rister. 

2 kiedellkroge. 
11 jernngryder. 

2 kobberpotter, denn enne er fortinnett, den anden er 

och fortinnet och er aflT messing. 
2 kochekniflfue.' 
2 kobberfadder. 
1 fyrfad. 

Itt stuort jernnlog. 
Itt messinng log. 
Enn tinnbörsse till bachelss. 
It waflTelljemn och krumkagge jernn. 



Digitized by 



Google 



DYRE TILL SUND8BY, ÅK 1652. 457 

Enn egge ost korff och enn aflf blich. 
4 messiDDg wobenn till bachelss. 
2 manndellkeers former. 

1 lidenn tÖDnde till thrachtebachelss. 
Enn messinng mortter till bachellss. 
Enn sporre till bachells. 

2 spratt till bachellss. 

2 kiafifler till at strygge bachells med. 
2 jernn sleflfaer. 

1 0X. 

1 jernn schufife. 

1 bradjernn med 4 lösse jernn. 

1 lidenn jernn threfoed. 

1 stuort schab med toe laasse for, och derj till at sette 
tinn paa. 

2 spechnaalle. 

1 sinnop qaemn. 
1 wanndkar. 
Jernn i windnett. 

Hais Faderbordtz pigenn hafftaer wdj relgennschab. 

Itt wanndbechenn. 
Fem hanndbechenn. 

3 par Ijsse stagger. 

1 stagge. ; 

2 lysse sagxer. 
2 thinnbricher. 
1 smOrkannde. 

1 messinng bordkranntz, 

1 jernnstage med 2 pibber paa. 

1 thinn kannde. 
It thinn saltkar. 

2 thinn sallsierchenn. 

1 messinng röggellsekar med log paa. 
1 lidet rissett thinnbech^nn. 

1 thinn winn kannde. 

2 messinng linsseplader. 

2 threstagger med jernnpibber i. 

1 fyrbechenn. 

4 jernntapper med 3 jemschrner. 

2 roessinnghammer med nögie till. 



Digitized by 



Google 



458 BOUPPTECKNING EPT£R THOMAS 

7 kobber hammer derfor vdeDn* 
1 luanngellfiell och maDDgelitre. 
1 koiesteen och knieschinud. 

1 haid fyrre kiste med henngsell och laass for, staar 
i piggernis kammer. 

Noch haffner Fadderbordspigen udi reigenschab aff 

linned boeschab. 
6 par hOrgarenns laggenn, hnor iblandt er 1 par 

huidsöms. 
4 par blargarennss lagenn. 
\Mn^d\7edf hw^' ^ P**" lagener aflF groffue laerrett till skolmesterens 

hon faaot till. Seng. 

2 lychesöms dugger till Giestekammeritt. 

6 dreyelss hanndkleder, det enne aff hör^arnn. 

8 par pudesvar. • 

bJkomm^^^^ hö" ^ blargarenns dreyelss dngger till vört egget bord. 
garna dreyeis sal- 6 blargarCDDS drcyelss dugger i stiennerch till wor- 
Ycter till ris eget bord. 

2hörgarn8dreycl8 g ^j^^ drcyelsS duggCr. 
dagger har hnn _ _ _ •^ _ °^ 

faaet. 6 drcyclss zameter. 
Noch haffner hnn 6 dreyelss sacDDe dagger. 
•kenSVff^e ^^ blargarcnns dreyelss salueter. 
dnieer. 2 dogger till arbeidsfolch. 

Hnis som flnndes paa Hnnchebye. 

Och hais iche finndes paa Mnnnchebye aff dette 
effterschreffDe, det finndes paa Agger, och naar 
det flöttis saa fra Munnchebye, saa schall det till 
Agger. 
6 thinnfade. 
6 thinnthallerchenn. 
2 sölffschier. 
4 sallsirchenn. 
1 briche. 
1 smörkannde.* 
1 par lyssestagger. 
1 lyssestage. 
1 messinng lyssesagx. 
1 messinngplade. 
1 trestage med en jernnpibe. 
1 jernnfyrfad. 



Digitized by 



Google 



DYRK TILIi SUND8BY, ÅR 1652. 459 

1 rifl^ern. 

1 morter med stöder till. 

It dörslag. 

1 messiDDgbechenn. 

Enn kobber gryde. 

3 jernngryder. 

1 rist. 

1 jernnpannde. 

2 kochekniffue. 
2 kiedellkrog^r. 

It bradspied med en bnch. 

It braDdiernn med 2 lösse jerno. 

2 stiennkruss. 

1 stoer wallbierchkannde, for vdenn 3 eller 4 andre 

threkand^r. 
1 bryggekiedell paa 1^ tOnnde. 
i thönnde kiedell. 
1 messinngpotte. 
1 sinop qnernn. 
1 jernn lampe. 
1 harffue med jerntinner. 

Noch finndes paa Munchebye dette effterschreffnne. 

Alt dette Muncke- 2 hörgarennss dreyelss dugger. 

byei och Aggers 4 blargarennss dreyelss hanndkleder. 

toy tager jeg med . , , ° j 1 j • x- u 

mig till Aaby den 4 blargarenns dreyelss dngger i stiennerch. 
if) Augusti 1661. 1 par siette laggenn. 

1 par smaa blargarennss laggenn. 

2 suennedugge. 

2 scbiffne techenn i Stuffaenn. 

2 bennebedynner. 

3 kledehynnder i Stuffuenn. 

It lysse schrinn beslagenn med jernn ocb laass for. 

1 stoer sebab ocb it lidet, med laass for dem begge. 

2 Bcbiffner. 

1 senng som er nys giortt. 

* Nocb till Jffuer Dyris seng paa Agger. 

3 stycker galdt linet omheng, som er tryct, med kappe 
och tecke till. 



Denna och följande tre rader äro skrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



460 BOUPFTBCKKIMO EFTER THOMAS 

1 gult linet skiffne tecke, er tryct. 
Noch 1 thre senng. 

1 schenncheschiffue aff fyr. 

Omhenng aff FrnennB senng, 2 stöcher sort aff rasch. 

2 bolsterdynner. 

3 hoffniddynner. 
2 doenndynner. 

4 puder med 4 pndeswaar 

Pigenns senng. 

Enn leerdynne. 
Ennd leer hoffuiddynne. 
Itt senngklede. 
Itt par lagenn. 

En anden senng. 

1 wadmelssdynne. 
1 hoffuiddynne. 
1 röd rye. 
1 senngklede. 
1 par lagenn. 

Gaardtz fongdenns senng. 

1 wallmerss wnnderdynne. 
1 wallmerss hoffuiddynne. 
1 huid rye. 
1 senng kleede. 
1 par lagenn. 

Hnis Frnens Beissepiggne haffkier wdi regensehab, ' 

4 par laggenn till Fruens senng. 

1 par finne lagen med brede sömb. 

2 finne pndesnard med bred söm. 
7 par daglig pudeswaar. 
6 hanndkledder. 

3 par spranged pudeswaar^ forvdenn Fruens gannge- 
kleder, som iche er schreffnenn hervdj. 

Itt strygjemn. 

2 all^n blaat ry till itt strygeklede. 

1 gammelt lagen till strygelagen. 



De tre par haffaer^ 
Kinten 165(). 

De 4 par podis- 

waard fich Jffner 
Dyre. j 

De 3 par spranged 
pudde88?aar er 

alt forbrugt, saa 

Kiraten haffoer 

dem intett. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL SDNBSBY, ÅK 1652. 461 

Hais Jffaer Dyrre haffaer sielff i foruarlng 
i sitt egitt kammen 

1 stoer beslagenn eggekiste med Ingt laass for. 
En beslagenn sledescbrinnn med sellscbinn oifuer- 

dragett. 
Itt sortt beslagenn eggeschrinn med laass for. 
Enn sortt finn kledekledninng. 
It sortt kleede kiortell, forret med reffschinnd. 
Enn röd kleede karbinndskappe med stuore guld- 

knapper. 
Enn sortt finn batt. 
1 karbudsshatt. 

1 par perfermeerede banndscher med sorte silcbe 
kniplinger om. 

En röd flöieiss nattröie med guld ocb sölifpusementid. 
Enn nattröie aff florettenn flors. 

Lin kleder. 

Sex schiorter. 

2 kammerdugss sebiorter. 

6 par lerrids strömper. 
2 par traaströmper. 

4 kniplinogs banndduger. 
8 slete banndduger. 
2 silcbe syede bannddugger. 
16 slette kraffuer. 

7 lannge kleder till baissen. 
4 kniplings nattbatter. 

6 par krusett bandströmper. 

4 par slete kannoner. 

It par sortte kannonner med brede weffued kuiplin- 

ger om. 
2 par kammerdugss cannoner. 

1 par silcbeströmper. 
6 nattböUicber. 

2 par slette laggenn. 
2 par pudesvaar. 

2 banndkledder. 
1 kammeklede. 

1 adtlascbis luffue med guld ocb sölff baldyret, ocb 
ligger oppe i kistenn paa dette lille Faderbord. 



Digitized by 



Google 



462 BOUPPTBCKNIKO IPTBR THOMAS 

1 röd nattlnffne wefiiied med rött silche och Bölfif 
med pnsemennt paa, och ligger i samme kiste. 

1 röd flöieiss nattluffne med sölff kniplinng paa. 

1 röd nattlnffne med gnidkniplinng paa. 

1 grönn nattlnffne. 

RöU slet flöiell till 2 pndess ennder. 

1 grönn weffnen pnng med 2 gnldknapper, som war 
hannss S: faderss. 

1 pnng weffued med blaatt silche och sölff och med 
sölffpusement om, och med 2 guldknapper. 

1 beenflöitte, beslagenn med gnid. 

1 sölffkodschenn, veiger 8j lod. 

1 sölffschie. 

1 par kniffue med sölffschafft paa. 

1 sölff slagenn kam b. 

1 kammefoer med 3 kamme ndj saauellsom speill. sagx 
och krnseiernn. 

2 sortte beslagenn kofferter offaerdragenn med bar- 
cheet ledder och saddeller dertill. 

2 blåa pndis hynnder. 

2 saddeller med ridetöi till. 

2 par pistoller, det enne par aff messinngh. 

1 lidenn ennlig pistoell. 

1 kiörtöy med enn forgylt thresille, och tömme till. 

1 sort selle med kiörtöy dertill och tömme. 

1 sort cardnnantz gehenng. 

1 kaarde. 

2 par stöffler. 
2 par sporer. 

1 messinngplade. 

1 lidenn messinng lyssestag . 

1 messinng liussesagx. 

6 sneess messinng reignne pennge. 

1 lidet messinng fyrbechenn. 

2 klede koeste. 
1 hattefoer. 

Finndes paa det lille Fadderbord sex röde kister med 
Fruens ftedernne och möddernne waaben paa. 

Wdi dennd f(5rste kiste finndes S: Thommis Dyress 
gannge kleder. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL 8UNDSBY, ÅR 1652. 463 

1 brann adtlaschis klenninng med guld galluuner 

paa 3 rader, med klinnkannter i weffued. 
1 fiortt fioBsis klenning med sölff kniplinng paa 2 

rader. 
1 sort 8j flosis kiortell med slöffer och vnnderforett 

med foer fioss. 
1 sort löcbe flöielss kappe, er risset; med floss vnnder. 
1 sortt kleede kappe^ underforritt med floss. 
1 röd flöielss nattröie med guld och sölff pusemen- 

tid paa^ underforret med röd tafft. 

1 hattebannd giort aff guld och sölff med en balff 
kastor^ underforrett med adtlasch. 

2 par nye silche strömper. 

1 klede klenning med guld och sölff slöffer. 

1 mörchegraa klede klenninng med guld galluner paa. 

1 sörge kappe. 

1 par stuchcnn hanndscber. 

1 weffued gebenng giort aff guld^ sölff och sort silche. 

1 par tycbe ler hanndscber. 

1 sabbelsshue med floss wnnder i forrett. 

1 röd flöielss bröstdug. 

1 par brnne tafftis bossebannd med brede guldknip- 

ling om. 
1 par schoe roser med brede guldkniplinng om. 
1 par sorte tafftis bossebannd med brede sölffknip- 

ling om^ 
1 par scboe roeser med brede sölffkniplinngb. . 
1 nat buffue aff rött flöiell med guldgalluner paa. 
1 par amolleritt forsylffuid sporer. 

1 kledekoest. 

Huis anditt der findes wdi samme kiste.' 

Röt adtlasch till 4 pudes ennder som haffuer werritt 
for S: Thommess Dyres och Fruenns brudepuder. 

2 röde adtlaschis puder med guldgallunner^ 3 rader 
omkrinng huer. 

6 stöcher grönntt och branndgult tafftis omhenng 
med 2 kapper aff samme slags, och frönnser der- 
om, med grönnt och brandgult silche. 

3 stöcher gult och rött tafftis omhenng, med en kappe 
dertill. 

Bidr. till Göt, o. Bok, Idns kiatoria. 3 och 4. 13 



Digitized by 



Google 



464 BOUPPTECKNING RFTER THOMAS 

3 Btöcher branndgnit och blatt thafftiss ombenng med 

en kappe dertill. 
3 Btöcher röt omhenng med enn kappe dertill, som 

er gammell. 

2 dtöcber grönnt och gult scbiellerdt omhenng oeb 
en kappe dertill. 

3 Btöcher blaatt och rött sehieiterdt med en kappe 
dertill. 

1 rött fyrny sehiffiie klede 6 allenn läng, Bom 

er tryct paa begge [sider]. 
uuMtaw^D^re* ^ ^^^ flöiclBB christnnc manntell med 7 rader pollBche 

gallatt(?) paa, med kniplinng^r i. 
1 Bort adtlaBchis Bneb med brandgnlle blommer. 
1 röd finn klede mantell, med röde silchegallnner om. 
1 röd flöielB liBt med guldgallnnner om, wnderforet 

med thafift. 
1 anden kleede list med silche gallunner om. 
Derforndenn, anndit börnne cammerdugssthöi, Bom 

ehr hatter, schiorter och bleier. 
Itt par gammell laggen. 
^ Noch findis i samme kiste: röde och grönnesilcke 

fryndtzer, som er 14 allne, ringer j qnarter, Bom 

hörer till kistenn, som kledernne ligger ndi. 



2. Wdi den anden kiste findes dette effterschreffnne. 

En dyne och en 4 wlmcrdugss docnndynner med S: Thommis Dyress 
haffw wi f ^idraff ^^^ Fruens wabenn; dj 2 docnndynner er syed 
disse forachre/ne. mcd rött silchc och mcd röde ledtzer omkrinng, 

Noch^er opiagt dj andrc thou med liff farffuet. 
^ ^rd rön\'lftir ^ wlmcrdugss puder; dj sex er med rött silchetöi 
dondyne med sii- for, dj andrc thou mcd rött flöiell for. 
ckeochguidenorer gj^ff b^ig^er dynncr wfylte. 

omknng. "^ "^ 

7 hofiued dynncr dertill wfylte. 
Dett röde sayens 1 rödt halffslitt liff farffuet thafftis theche med blaatt 
tocke haffuer x^mii vndcr, som er nu trycht. 

JfTner Dyre be- ' . -^ 

kommett. 1 röd blommctt saiens theche. 

2 röde halff slittc silcbepuder med guld snorer. 

3 trippes hynnder, som er fylte. 



* Tillagdt af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DTBl TILL 8UNDSBT, ÅR 1662. 465 

3. Wdi den thredie kiste findes ' 

hnis Frnen sielff lader giörre. Alt dette efffcer- 
schreffnne er med S: Thommess Djres och 
Fruens wabenn paa, som altsammen er fyrnytt. 

1 par hnidsömbs laggenn med kniplinger om, som 

war Fmens bradelaggen. 

9 par sprannged laggenn. 
16 par huidsömbs laggenn. 

2 par laggen med wdschaar. 

12 paar slette laggen; dj 3 par er finne med bred 
sömb. 

10 par sprannged pndesnar. 

2 par groffne sprannged pndesaaar. 

3 par kniplinngs kammerdugss pudeswaar. 

1 par hnidsömbs pudesnar. 

2 finne sömmer till itt par laggenn, som er syed 
i thagger, paa perlesticherwerch. 

4 dammaschis dugger, denn enne er gammell. 
6 dammaschis handkledder. 

12 damaschis zallnetter. 

40(?) dreyelss dngger aff hörgarnn, som er finne. 
12 dreyelss hanndkledder. 
Noch er giort 1 5 dusin dannsche dreyelss zallnetter. 
8"Y^"tterTiL 1 huidsömbs dug. 

1 huidsömbspanndklede. 

4 silchesyed hanndklede. 
1 silche syed dug. 

4. Wdi den fierde kiste findes dete effterschreffnne. 

70 smaa blargarenss dngger som er weffued med 
adtsehiellige mönnster med stienuerch. 

1 lerridsdug, syed med blåa traa. 

50 smaa blargarennss hanndkleder, derudj adtsehiel- 
lige stienuerch. 

5 dusinn smaa blargarennss salueter i adtsehiellige 
stienuerch. 

5. Wdi den femte kiste finndes dette effterschreffnne. 

12 blargarennss suennedugger. 
Noch er giort 3 6 schcnnche schiffue dngger udj rudeuerch. 
par aggen i ^q ^^^ gmaa blargarcunss laggenn. 



Digitized by 



Google 



466 BOUPPTECKNING BKTER THOMAS 

6. Wdi den siete kistc findes dette effterBchreffnne. 

I steden for hoia 2 pund giÖmD. 

ITenlf kute'"' 2 8maa silche weffuer. 

lagt roine brude 1 lideDD korff, offuerdragenn med ledder och med 
d5S°r?oc^fdun- jernn beslagenn, och med it garnffitt udj. 
dyne er fyidt, med Noch finndes CDD porssc med sallvcter udj som er 
FruMmnlsrrams schreffuen till dcnn kiste, som dj hörgarennss lag- 
vaaben paa. genn ligger udj. 

Findes it sort skrinn paa samme Fadderbord. 

S: Thomas Dyris linkleder. 
12 schiorter. 
3 finne lerrids schiortter. 

9 par lerrids strömper. 

3 par throströmper. 

14 groifue handdugger till daglig brng. 

12 finne kniplinngs handdugger, ligger i denn at- 

laschis posse. 
8 slette hannddugger i samme posse. 
1 syed pung med sölff och guld och grönnt silche 

med 2 guldknapper udj. 
1 pung er weffued med silche och guld forudenn 

knäpper. 
8 lerridts natthatter; de kammerdngss nat^hatter med 

knipling paa, haffwer Jffaer Dyrre faaed. 
Noch finndes derudj enn röd tafftis posse med guld- 

gallnner om. 
14 kniplinngs kraffuer. 

10 par hanndströmper. 
8 par kraffncbannd. 

8 kammerdngss krafftier med hanndströmper till, som 
er slette. 

4 kammerdugss kraffuer med bred sömb. 
3 par krusett hanndströmper. 

6 par kniplinngs canoner. 

Noch finndes der sex aff Fruenns brudeschrinn, som 
hörer till brudekistenn ; dj 3 staar i Fruenns egitt 
kammer, dj anndre trej staar paa Faderborritt. 

Noch finndes paa samme Faderbord 100 allén groff 
lerrid. 

12 ledder stoeller med sort ledder. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 467 

1 huid roch. 

2 garnnwinnder. 
1 brödkorff. 



Findes paa dett gamble Faderbord. 

I denn rOde eggekiste finndes 

fanis Frnenn sielflf baffu^r ladet giörre, som ehr: 

6 rjer med adtschiellig slaggs farffaedgarnn. 
8 senngkleder. 

I denn sortte beslagenn cggekiste finndess. 

2 nye flamscbe benncbe dynner, warred med S: 
Thommiss Dyriss och Frtienns wabenn paa. 

5 flamscbe biunndesuard. 

1 flamscbe bencbe dynne waar. 
Sporlagenn till enn seng, som er 6 stöcber blaatt ocb 
buitty med kappe ocb tecbe dertill. 

6 stöcber ombenng till enn seng, som er rödt ocb 
blaatt med kappe ocb tecbe dertill. 

Blaatt ocb rOtt ombenng till 2 sennge^ med kappe 
ocb tecbe dertill, 3 stöcber till b ner senng. 

3 tbecber, som er grönne ocb blaae. 

krfn* Jffufr Vrii '^^*'' ^®°° '^™*^ scnng, sortt ocb buitt ombenng 3 
8eng paa Skoelen. stöcbcr, med kappc ocb tecbc dertill. 

Till den siette seng, blaat ocb gnllt ombeng 5 stöc- 
ber, med kappe ocb tecbe dertill. 

Nocb itt brogitt bumvlds schiffne tecbenn. 

I denn kiste med ledder offuer finndess dette 
epterscbreffnne. 

1 flamscbe benncbe dynne waard. 

5 flamscbe sengekleder. 

3 flamscbe bynndeswaar. 

1 syet senngklede. 

1 tynnt grönnt tbecbe. 

1 sortt kledekappe. 

1 leerlaggenn. 



Digitized by 



Google 



468 BOUPPTKCKNING EPTBB THOMAS 

I denn sortte eggekiste. 

^S^^^kommet/^ »"öde klede pudeshymider, med grönne snorer. 
Noob er i samme 1 Bortt klede pudehynnde. 

sengkiederaffBort 1 seng, 2 stöcher grÖDOt och hnidt omhenng, kappe 
och huitvidt garn, ^^h teche dertilL 

erTeffaetpaatmn- _, . i . « .« « r» . i 

de med 3 söii. Orönntt ocb Duitt omoenng till 3 Benger; 3 Btöcher 
till hner seng och kappe och teche dertill. 

2 Btöcher grönntt och bnitt omhenng till denn 5: 
senngh och teche och kappe dertill, som er till 
Mellnmkammeritt. 

.4 bennchedynner waard med rött ledder vnnder. 
4 Benngekleder, sorte och gulle med tainned garnn. 
[DJenne rytter- 1 rödt klcdc ryttcrkappe med gule soorer. 
^*fb*l % '^' Noch finndess paa samme Faderbord, tuennde egge 
kister, som er huide: dend enne med börgarnn wdj, 
denn anndenn med adtscbiellige slagss gammelt vdj. 
Noch enn sort egge kiste beslagenn med jernn och 
forred inden med ledder, som Fraenns gangekle- 
der ligger i. 
Thoe större fyre kister till at pache vdj. 

3 fiamsche hynnder, som er fylt, ligger i en aff dj. 
disse pnderU bulster vndcrdynnc. 

.'.TS" p '»»i»*®'^ •'«ff"'<' ^y"»*- 

bekommet. >3 wllmcrdugss pudcr er fylte i samme kiste. 

ÄÄT 1 fi'-«''«°°t wopnnklste. 

dankieder. J3 koffcrter offuerdragcnn med siellschinn. 

2 kofferter med en saddell till, offnerdraget med siell- 
schinn, i en aff koffertenn. 
1 wUmerdngsdnnndynnej 
1 leerlagenn | till at reise med. 

1 sort kledekoest ] 

1 flaschefoer offnerdraget med siellschinn. 
Noch 1 flaschefoer med 9 glarflascher ndj. 
1 battefoer beslagenn med jernn. 
1 wsedsche offaerdragen med sellschinnd. 

1 knrffsenng och 1 karffstoell. 

2 stuorre knrffne. 
8 wUsaxer. 



sen 



Tre bokstäfver hafva forstörts dä bladet skars vid bokens häftning. 



Digitized by 



Google 



DYRE TILL SUNBSBT, Xr 1652. 469 

7 hegler. 

2 bielder och I jernnkloffue. 

1 sort Belle och tömme dertill. 

1 be6l«g;eiiii rriedetduHa oml Jun fyr. 

1 liuse schrinn med laass for. 

l^bismer paa 4 fE. 

1 norlandsch pnndeuegt 

2 kårer. 

1 felt seng finndes paa Faderbord lofftid. 
1 hnid rye. 

1 röd ryslers sadell, er stnchen med grönnt silche, 
och töy dertill. 

3 biömngchinnds teche; de 2 er med kleede offaer. 
1 sort kleede hynnde till Frnens slede. 

1 stnor jernn kacheloffaenn, som er en windoffaen 
foradenn dör och tnde^ ligger paa Fadersbords loflftet. 



Påå den Sallig mandtz egit kaminer flndes fSrst 
hans bögger^ nemblig: 

PlininSy latini. 

Groniea Carionis, tydsch. 

Syracb Mattsessie, thydsch. 

Herbarium, tydsch. 

Livitts, latin. 

Cronica Carionis, latin. 

AristoteliS; grsBCo latin. 

Qvintilianns, latin. 

Deane haffoer jLoci COmmunCS. 

jffuer Dyre paa >FIorilegiam Jobannis Gruterj. 
i""" ~' ,°^V Cöiit^s novela, tydsch Donatie. 
pini Ambrosij Dictionarmm lat. & frantzöes. 
Diotionariam 8 Comclius Tacitus cum comentarins (!) 

lingTariiiD m loho _.., . - j , «, , 

Bom iche tiiforen Histonen Yon Laccrdo de Tomes, thydsch. 
ehr indförtt. Hcrodotus, latin. 
Glaudianj, latin. 
•Dialectica Melanthon, latin. 
Terentins, latin. 
Icones Livenj. 

RoterodamnS; De epistulis oonscribendis. 
De norske konngeis cronica. 



Digitized by 



Google 



470 BOUPPTEOKNINQ EPTER THOMAS 

GroDica Arnoldj. 
Gronica Logia Arrild HuittfeldB. 
Åus burgisce confessioD, paa dannsche. 
Dionissius ÄlicarnatinS; lat. 
Polybius, lat. * 

Diodorus sicalns, lat. 
Dg 12 anndelige betenncbDinger Stigelij. 
Denne hnffuer Gammell Canccllers bönnebog. 

Jffuer Dyre faaet. j^^^^ christellige SChibsfartt. 

Tydsk. Ganndscbe nederlanndsch historier. 
Scola crncis, paa dannsche. 
Nicolaj Macbiawelj, De arte milittarj. 
Kes fritie vbb: M. mej dic 4(?), latin. 
Argnmenta Indichra, lat. 
Comedier Plautj, lat: 
Poljdorns Virgilius, lat. 
Virgilij Maronis opera, lat, 
Golloqiam Erassmi^ lat: 
K. Snoldius nidial: Ramtin, lat. 
Ovidins, latin. 
Enchiridion Erassmj, lat. 
Florns, lat. 

L. Horedj Recreationem Guiciardinj, lat. 
Christianj 4. Ny Recess. 
Enn loubog. 
Werdsslige Loue aff denn Hellige schrifft colligerit 

ab Andrea Michaelj, dno exemplaria. 
Lexicon Latino Oermanicum, lat: 
Proverbia et sententia. Dan. Ålat. 
Kong Friderichs Krigs artichel. 
Gramaticha Gallica, Bernhardj. 
Poemata Tarprio8ti(?), lat. 
Gramatica Ital. 
Metaphysica Alstedj. 
C. Plinij Caec. 
Logica theologica. 
C. Plinij epistol^e. 
Fili» Dej patris, paa dannsche. 
Suetonius. 

Prsecationes Avenarij. Motal Histor. 
EpistolsB Moretij. 
Juuenalis et poesiu8(!) 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL 8UNDSBY, ÅR 1652. 471 

Descriptio PolonisB. 

Horatias. 

Tractatas De cognitione Dej. 

Imagines mortis. 

Nounm Testainentnm^ frantzöes. 

De constia Lepsi. 

De innitatio Ghristi, Torne a Kempes (= Kempis). 

Daaitz Psalter pa thydsch, med Evangelij och Psalme- 

bog. 
Daaitz Psalter paa franntzöess. 
Manvale Molerj De preporatione (!) at mortem, paa 

danske. 
Henrich Smeds Leggebog, paa dannscb. 
M: Nieiss Michellsenns Leggebog. 
Enn sebreffoenn Leggebog. 



Hanns geyehr, 

Enn lang fyrlaass börse, indlagt med beenn. 
Femb lannge börser med fyrlaass och noget indlagt 

med beenn. 
En lanng bOrse med snaphaenn. 
3 banntelerer. 

3 par pistoeller. 

4 par pistoellehyllster. 

2 lannge hylster till fyrbörsser. 

1 muschette. 

1 lidenn forgylt degenn. 

1 reffdegenn. 

1 rytterdegenn. 

1 dobbelt hagge. 

1 spyd. 

Noch 2 audre har- 1 fuld hamiscb. 

nisk med forstyck j pjcreccrs rystninng. 

och Mgstycke och »^ ° 

kasskeett dertiii. 3 banntclerre remmer. 
4 nye kulleflascher. 
1 nye rydss lerdss saddell med röd flöiell adj sedditt^ 

med diss tilbebör. 
1 nye reise sadell med diss tilbehöer. 
4 DfeBebaaod med 1 nye ryttcr saddell med diss tilbehöer. 
uer yns. g ^^^ j^^^^ biedscll stcnngcr. 



Digitized by 



Google 



2 middels naffrer. 



472 BOUPPTECKNING SFTSK THOMAS 

Noch 2 par ued sallernne. 

Itt schrinn med en dobbelt laass 
1 meget stor nafifre Itt lidet reise schrinn. 
^°Ä'*^„1':' 4 stuore husse nauffre. 

1 scharff 0xe. 

1 andenn hannd iBxe. 

2 brennde jernn. 
1 stöbschie. 
1 baffnellforme. 
4 kalleformer. 
1 staallbuffne. 
1 haand skrue. 
1 tanng ocb hammer wdj it 
1 rasspe. 

1 wirchejernn. 

2 driffne jernn. 
1 sehyrsanff. 
1 läng sanff. 

1 bon sange. 

2 stichsanffM^r. 
4 fiUer. 
2 hng jernn. 
1 sirchell. 

1 bord och it merche jernn. 
1 schrne nöggell till kåcheloffnen. 

1 kicher och 1 schiellpadekamb. 
6 leergrimmer. 

2 haffuellpunge. 
2 krudhorenn. 
2 spennder. 
1 ildtanng och 1 pnster. 

1 branndforch. 

2 guldnechter. 

2 wey schaaller med wechter till. 
1 wallbierch krndtönnde med laass. 

1 woxstabelliernn. 
i lidennn hanndlöchte. 

2 nye reise wedsche. 

1 messinng lyssestage och 1 jernn liusesagx. 
1 blechhorenn och sanndbörss. 
i schiffue med schnffe wnnder och laas for. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL SUMD8BY, Ift 1G52. 47«S 

1 snorned stoell med bynnde udj. 
1 liden thromme. 

I Borgerstuen flndes. 

1 jernndör for bagger offnenn. 
1 stuor lanng fyreschiffue. 
Jernn i windenernn. 

" Hals som flndes neder i Fraerstnen till daglig brng. 

1 wdtrecbenn echiffne med enn lagt foed. 

1 himmeil ofifaer bordett aff sort kleede. 

1 wdtrecbenn scbiffae aff fyr med oifuen foed. 

1 röd egge sebab med S: Annders Greennss wobenn paa. 

1 lidet rödt eggeschab till at hennge nögler udj. 

1 stienn thaffuell inndlagt i thrsB. 

1 bredtspill. 

1 stollpesenng aff fyr och omhenng derom. 

6 stöcher aff sortt pittewand, och kappe dertill och 
theche aff sort rasch. 

1 Bteden for den genngckleder i samme senngb. 

eene, en trycht ^ „ j j j 

l«dcrdjnc. 2 wollmcrssdugss duendynner. 

2 puder raar S: 4 WOllmerSSdugSS pudcr. 

Thomas Dyris. j bolsterdynnc. 

2 bolster hoffuiddynne. 

1 sorte kledebennch dynne. 

4 sortte kleede* hy nnder. 

6 stöcher gardinner for winndeneme aff sort rasch. 

3 sorte schiffne kleder. 

6 sorte ledder stoeller omkrinng bordet. 

1 lidenn sorte ledderstuoell. 

1 röd bennch at wdtreche ned saennebordet. 

1 stuor jernn kåcheloffuennmedsexjernnföderwnnder. 

1 jernnschuffe med ildtanng. 

2 seyernercb; denn enne med kloeche och slaaer, den 
andenn med soellschiffue och widsser. 

1 liddet ganngenerch. 

1 lidet slaaneroh med solschiffue. 

5 schruer i schodernne for winduerne. 

1 röd slaabennchy deradj 1 bolster dundynne. 

1 wadmellsdynne. 

1 wadmells hofihiddynne. 



Digitized by 



Google 



474 BOUPPTECKNING EPTER THOMAS 

1 senng klede. 

2 par laggenn. 

1 stnor lagt laass for stuffnedörenn. 

2 sennge i gangenn, deij 2 hnide walmerssdynner. 
2 haide wadmellss faoffaid dynner. 

2 senngkleder. 
2 par blargarensslaggen. 
1 lysse kiste ibidem. 

1 höit fichab till at sette mad ndj med fem rom, odi 
laaes for. 

1 lidenn kloecbe till at rinnge med. 

Findes i Sengkammerltt. 

2 BChiffaer. 

2 kistebennche. 

1 Bchrinn och 1 beglagenn esche med sellschin offaer, 
med Frnens kleder i. 

Itt rOtt schrinn med thraa ndj. 
8 hiull roche och it hasspetre. 

2 jernnschrnder i schodernne for windeaernn. 
Jemn i winDdeaernn. 

Jflhier Dyris kaminer. 

1 liden schiffne. 

1 jemn kacheloffuenn. 

1 ildtanng. 

1 lidet sortt kleedestnoll. 

1 lidet fyrreschap med 3 rommer och laass for. 

Forvdenn kister och schrinn, med banns thöie ndj, 

som staar schreffnenn tillfornne. 
Noch jemn i winndenernn. 

Finndes paa Sallenn. 

Enn stnor wdgraffned thressenng med fire piller och 
himmell offner, med sex stöcher omhenng aff cron- 
rasch. 

1 bnlster wnnderdynne. 

1 bnlster hoffniddynne* 

1 wllmerdngss doenndynne. 



Digitized by 



Google 



DYRK TILL SUNDSBIT, 1r 1652. 475 

1 anndenn röd seng med suariied stolper och him- 

mell ofiner. 
3 stöcher omhenng aff sortt pitteuand. 
1 bulster wndderdynne. 
^ 1 bnlster hoffniddyne. 
' 1 wllmerdngss doendynne. 

1 lideun hnid senng med en groff bnlsterdynne. 
1 bulster hoffaiddynne. 

1 wUmerdugss doendynne ; ^ der i steden for en Iseder 
dnndyne, trycht. 

^*i^1*hr"oei" ^ wllmerdugsspude med rött slet flöiell for ennden. 

ocli*2 sroaa ofifuer- 1 SOrt teebe. 

^'/Tf.x"*'! T^ It sort och huit sengklede \ 

leder(?) och be- ^ . _ ,^ ^ . i .« a -. 

aiagenn. 1 nye fyreschiffue med suarned piller vnnder. 

2 lannge bennche med 2 gamble flamsche bennche- 
dynner paa. 

1 snarned stoell, med en flamsch hynnde ndj. 
1 ildschie och branndforch. 



Paa denn gamble Fruerstne. 

3 stycker i en, 2 stolpe scnBgc med sortt pitteuand omheng omkrinng. 
^ "*Ä! ^'° Er i huer enn bulster unnderdynne. 

1 bnlster hoffueddynne. 

1 wollmerdngss doenndynne. 

^ 1 Iseder dundyne som er trycht. 
I 8ted«n for det Noch cnn lidcnn hnid tressenng, der i er en bulster 
u^^orÄtuiu unndderdynne, 1 bulster hoflfuiddynne, 1 sorte seng- 

dreyels seofcUede klcddc. 

8^Ve\VaaTe^e^- ^ wollmcrdugss pudc med rödt thafft for enndenn. 
karomeritt. 1 huerchcnns dnnndynne. * I steden for den, en Iseder- 
dyne, som er trytcht] 
1 kistebennch med en gammell flamsch bennche dyn- 
ne paa. 

1 schiffne. 

2 snarued stoeller med 2 flamsche hynnder i. 
En ildschnffe. 

' De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 

^ Tillsatt af annan hand. I brädden är skrifvet och sednn öfverstruket 

"I steden for det gamle sorte tecke er itt sengklede sort og huit, 

af det samme slag som paa Mellemkammeritt**. 
' "Stolper** öfverskrifvct. 



Digitized by 



Google 



476 BOtrPPTBCKNINO EFTER THOMAS 

Paa Hellmnkammerftt 

4 ny Borte och 4 stolpe soDDge med sort och huidt dreyelss omhenng. 

höide dreyels 
sengkleder, 1 till 
huer seng, som er 
i steden for de 4 
gamle sorte seng- _ _ _ i.. i 

kieder. I den förste finn des. 

1 groff bnlster wnderdynne. 

1 bnlster boffuiddynne. 

2 bnlster doenndynner, ^ som er aff hnercken. 
2ibnl8ter pnder med brnn damascb for enndenn. 

I.denn andenn senng. 

1 bnlster wnnderdynne. 

1 bnlster hoflfniddynne. 

1 hnerchenns dnndynne. 
I steden for den, 1 gammell wollmerssdngs doenndynne. 
*Bom"er**tryc[ht]. 2 wUmersspnder med gult och^^rödt attlasch for en- 
denn. 

1 sort dreyelss sengklede. 

I den tbredie senn-g. 

1 bnlster^Vnnderdynne. 

1 bnlster hoffueddynne. 

1 pnde med rött silebetöy for enndenn. 

1 buerchenns dnndynne. 

1 sort dryelss sengeklede. 

I den fierde senng. 

1 bnlster wnnderdynne. 
1 bnlster hoffneddynne. 
Alle de pnder som 1 gamell wnlmerdugsspnde med brunn damaseh for 

1 sort dreyelss seng klede. 

1 gammell schiffue med it sort dreyelss decbenn. 

2 gammell bennche, derpaa en gammell flamscb 
bennehedynne. 

1 flamscb hynnde med S: Anders Greenns wabenn paa. 

2 snarned stoelle med it bynnde ndj. 
1 brandforch. 



De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DTKB TILL SUNDSBT, Ib 1652. 477 



Flndes paa Seholen. 

1 senng med himmell offner och sort och hnitt 
dreyelss omhenng. 2 stöcber. Der vdj finndes 1 
bulster underdynne. 

1 balster hoffniddynne. 

1 bnercbenns dnndynne. 

1 bnlster pade. 
• 1 sort ocb bnid tecbe. 

1 scbififne med it gammell tbecbe. 

4 eggestoUer. 

Itt beslagenn scbrinn med laass for, som Clans Hår- 

boe baffuer sit töy ndj. 
Ed jernn kakeloffuenn med 4 jernnföder wnnder. 

1 ildtanng. 

Offner scboellenn findes en kloecbe till at rinnge till 
bords med. 

I Huer mandtx kammer. 

2 stolpe sennge. 

3 andre bnide sennge, der i er: 

5 waldmers wnnderdynner. 
5 wadmelss boffniddynne. 
5 sengkleder. 

2 scbindtbecbe. 

1 scbiffne ocb en gammell bench. 

I drengenns eammer. 

2 stabellsennge, i buer aff dem 1 wadmelss vnder- 
dynne. 

1 wadmelss boffaeddynne. 

1 rye. 

1 senngklede. 

1 par blargarennss lagenn. 

Arbeidtz drengens senng. 

1 wadmelss wnderdynne. 
1 wadmelss boffniddynne. 
1 senngklede. 
1 sebintecbenn. 
1 par laggen. 



Digitized by 



Google 



478 UOUPPTBCKNING BFTER THOMAS 

I Melehhnsitt 

376 mieickbdtter. findcs threj hundrede melchebötter, samt spänner 
och saaer, som dertill hörer. 
1 stoer winndkiernne. 
1 jernn kakeloffaenn. 

1 0X. 

1 lidenn schiffue. 

1 loss for dörrenn. 

I Kielderenn. 

2 schab med laass for.. 

2 kistebennche med laass for. 

Findes i Meellkammerit. 

2 beslagenn laasse tönnder med buide kringler i. 

1 lidenn jernn trefoed. 

1 jernnstanng med en ring ndj. 

1 riffue med jernntinner udj. 
4 jernnschofiner. 

2 jernn spader till ganngcne i haffaenn. 
2 jernn lamper. 

1 torre spade. 

1 stnor jernn hacbe. 

2 stnorre jernn schraber till schorsteener. 

4 denng jernn till Möllenn; ^noch 1 denng jern till 
och 1 backe. 

1 jernn tache till fladbröd. 

1 fische pludte. 

1 jernnschawe. 

1 slater 0xe. 

1 ottinng med baaldsfindsgiorder och schrnernne aff 
thinn. 

1 stuor walbirchkannde. 

4 pibekannder. 

It meget staort kar. 

12 secbe. 

Hellers adtskiellige andet, kander, wedbommer, mad- 
tinder, forwdenn tönnder till hommell, till meell| 
till grynn, till salt och anndit meere. Item stnore 
bötter och smaa till grynn och anditt meere. 



^ De följande orden äro tiilskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DTBB TILL BUNDSBT, Ab 1662. 479 

Noch neder wnnder i et hnss ned denn gamble Fruer- 
8tne trappe finndes en harffne medjernntiDnerwdj. 

5 sledder, som er beslagenn med jernn och scheiger 
dertill beslagenn. 

1 lidet anncher till enn jaeeht. 

Hnis smide redsehab her flndes till taende Smidier. 

Dette effterscbreffnne er nn wdj sroidien tillbrngs. 
1 stuor sted. 
1 nebsted. 

1 bellge. 

3 tannger. 

2 slegger. 
1 bammer. 

1 knllkosteschafit. 

1 lidet sömblang. 

2 sömbncher. 
1 schruested. 

1 lidenn spade. 

1 bråd som staar fast i stedkobenn. 

1 bråd med schafftpaa, till att slaaehnllpaahesteschon. 

1 slibesteenn med jernn axell dertill. 

^ 1 braad till att klöffae jern med. 

3 laasse. 1 for sniededörenn. 1 for fillekaromeritt. 
1 for knllkammeritt. 

Det andit smede redscbab finndes paa Fadderborret. 
1 stQor smidie sted finndes i Smidien hoes det anditt. 

1 nebsted. 

2 slegger. 
1 bammer. 
1 stamb. 

1 bråd. 

1 braad i stedkobenn. 
1 sebrnested med schrnenögell till. 
1 stnort 0xenald. 
1 lidet 0xenald. 
1 sömlang. 
' 1 stor s&mbnch. 
1 jernn kille. 
1 nye slibesteenn. 



^ De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 
Bidr. till Göt. o. Bok, lån» hittoria. 3 oeh 4. 14 



Digitized by 



Google 



480 BOUPPTECKNING SFTER THOMAS 

Findes i Frnens kammer. 
En lidenu klouhamroer. 

1 lidenn hantanng. 

3 tliemmellige nanffre. 

2 borer. 

Hnis qiieg Roni llnndes paa Sundzbye och Agger. 

Ki(5r — 44 och en tiur. 
Qnier — 20 staore och smaa. 
Oxer och vnnge stader 30. 

Kalffwcr — 17; huor udj blannt ehr nie quie kalfftitr, 
dj anndre 8 er studkalffw^r. 

Faar och weyer, wnnge och gammell 90. 

Gieder, vnnge och garomell...„ 40. 

Giedebucher 6. 

Gilldebucher 9. 

Suin, smaa och större r>0. 

Vnnge foeller 4. 

Hopper 4. 

Anno 1655 S: ]^ slaahest. 

1 gielldinng. 

Er ther paa Sunndtzbye — 42 jernnbannd i Fehusitt. 
Noch er stocblaasse for alle fsehussdörrenne, baade 
dj öflfuerste och nedderste; sampt alle dörrenne for 
fsehiisenne er henngt med jernn henngseller. Diss- 
ligeste er paa Agger 12 jernnbannd i f^ehasenne. 



Michaeli dag er 
paa Suntzby halff- 

treainds liaffue 
jenibaand och paa 

Agger sex och 

fy pre tiuffue jern- 

baand i Fnehosene 

med de som vaar 

til for n. , 



Huis qiieg som flndes paa Hunchebye. 

13 kiör. 

2 qnier. 

9 kalflfue; dj 3 er studkaifTue, dj andre sex quiekalffue. 

3 wnnge stude. 

10 suinn. 

Faar och weyrer, wnnge och gammell, 40(?). 
2 wnnge foeller. 

Paa Staboen. 

1 beslagenn malletönnde. 

1 seelle. 

2 schepper. 1 settinng. 

1 1 jern till att bösse qnernen med, huilcket stedsse 
er i qnernen. 



* De följande orden are tilUkrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DTRE TILL SUNDSBT, ÅK 1652. 



481 



NB. Råso bref 
hafwer Hr Lagh 
m&nDen Alexander 
Cock slaoin ägan- 
de deröfwer till 

sigh tagit. 
Kong: Fredcrich 
deo 2. brefr, dat. 
Fredrichsbofg II 
JuDij 15G8 till 
Lauritz Ollasön 
▼dgifTuett om no- 
gett forlennings 
godtz i Vigen paa 
Miörn, aaa fell 
som i DyrhofTaet, 
Beröd och Ribben. 



Forteignellsse paa breflniene^ som fantis paa. 

N:o 1. Thrennde welbiurdig Anders GreeDns perga- 

roentz scbifftebreffuer, eflfter banns fader ocb 

moder Laurids Oelssen och Bennte Annders- 

datter. Dat. 1581. 

Noch tuennde papiers breffiier eifter S. Lau- 
rids Oellssenn. Dat. 1581. 
N:o 2. Ett pergamentiss schifftebreff epter S. Axell 

Greenn. Dat. 1583. 
N:o 3. Danmarcbiss Riggess Raads doinb, at Ann- 

derss Greenns schifftebreff schall staae ned 

magt. Dat. 1585. 
N:o 4. Sex schiödebreffuer och adkombst breffner 

paa Kleffue, Föser och Quernn ned Buraass 

paa Ouroust. Daterit 1418 och 1422, 150G 

och 1602. 
N:o 5. Fyrgetiffge och tre pergamentis och papiers 

breffner om Hegnolds goeds, liggennde paa 

Stanngeness i Viggenn. 
N:o 6. Thiuffue och siuff pergamentis och papiers 

breffner om Rossöe och Dyrhoffued, och 

Heedegillie. 
7. Elluffne pergamentis papierss breffner och 

domme angaaende Wellenn i Rommelands 

songenn paa Jndlannd. 

Amund Greennss schifftebreff 1432. 
9. Anderss Greenns schifftebreff effter fru Lis- 

beth Greenn och jomfrn Ellinne Grenn. 1602. 
N:o 10. Hannss welbiurdigheds^ schiödebreff till An- 
derss Greenn paa Rigges Grubess jorde- 

goeds i Siellannd och Fallster. Datr. 1594. 
N:o 11. Fem pergamentis och papierss breffner om 

08teröd paa Stanngenes udi Wiggenn. 
N:o 12. Thiffue och femb pergamentiss och papiers 

breffner om Rebennetz ndj Ossmaallsongenn 

paa Inndlannd. 

*Flere finnes under N:o 34. 
N:o 13. Threj pergamentiss och papierss breffner om 

Lille Rörre i 0ssmaall sougenn. ^Noch itt 



N:o 



N:o 
N:o 



8. 



* "Welbiurdigheds" är understruket och ordet "Uffues" öfverskrifvet. 
- De följande orden äro tillskrifnn nf nnnnn hnnd. 



Digitized by 



Google 



482 BOUPPTECKNING BFTER THOMAS 

breff paa det beckedraff och qnernested 

ved Röre. 
N:o 14. 8 ex pergamen tis och papiers breffner om 

det ödegierde Erogeröd i Klöffnedalss soa- 

genn. ^ Noch it besigtelsse och forligelsse 

breff paa gamme 2 arissboell jord, och it 

breff som Hertnig Huitfeld haffaer giffdit 

Arffae Skreddere. 
N:o 15. Nie pergamentis och papierss breffae paa 

Böe^ Brog och WdBchodshoIIroen paa Thi- 

örDD. 
N:o 16. Thuennde pergaments breffae om Pillenne 

paa Thiörnn. 
N:o 17. It t pergamentis breff paa nogenn anpartt 

paa nogett i Sundsbye goeds paa Hiömn. 
N:o 18. Threj pergamentis och papiersbreffne om 

sex 0ri88buoll jord i Offuerfiellebrou. 
N:o 19. JordeschiffteFruLisbethGreennanrörennde. 
N:o 20. Thrennde S. Anderss Oellssenns beschier- 

mellsis breff. 
N:o 21. Ni pergamenntiss och papiers breffue om 

4 0ris8boe]I iord i Norder Waldsennge. 
N:o 22. Itt schifftebreff effter Peder Knudsen och 

Boell Green 1607. *Saa och om 1 pond 

smör aff Staffsnndzholmen. 
N:o 23. Pémb papiersbrefiner om Norder Röd paa 

Stanngeness. 
N:o 24. Brönnte Bamsesenns breff paa 2 0xens 

gressbede paa BiörnnboIImen; ^saa vell som 

tuende hans sons skiöder paa det samme. 
N:o 25. Femtenn pergamentis och papierss breffue 

om denn 0stregaard Hieltebye i Walle son- 

genn. 
N:o 26. Elluffne och tiffne pergamentis och papiers 

breffue om Löndall paa Schafftöenn. 
N:o 27. AxellGreennssgaffuebreff till Anderss Green 

paa Större Bache paa Schafftöcn. ' Vide 

N:o 17. 
N:o 28. Itt dielles gannge breff paa Fischebech paa 

Schafftöen. 'Noch it pergamentis breff paa to 



' De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DYRB TILL 8UNDSBT, 1r 1652. 483 

marckeboell jord i for:ne Fiskebeck^ dat. 

1490. 
N:o 29. Otte pergamentiss och it papiers breffpaa 

Större Bache paa SchafftOe ; ^ finnes under 

N:o 17. 
N:o 30. Threj pergamentiss breffner paa Nödesetter 

paa Thiömn. 
N:o 31. Domb imellam begge Hieltebyegaarder och 

Dybholt paa Thiömn och Neder Fiellebrou. 
N:o 32. Fiortenn breffner om Wig i Kleffdalss son- 

genn paa Thiömn. 
N:o 33. Otte pergamentis och papiers breffner om 

Krnmmeröd och Qwerröd paa Thiömn. 
N:o 34. Fyrgitiffge och sinff brefber och domme 

om Rebeneds qnern och om Rebeteignne. 

*Vid6 Nnmemm 12. 
N:o 35. Nittenn domme och breffne paa pergament 

och papier paa 0sterboe och Hedbye paa 

Stanngeness. ^Noch fire breffne till. 
N:o 36. Syttenn pergamentis och papiers breffner 

paa Ness paa Hiörnn. 
N:o 37. Nie pergamentiss och papiers breffuer om 
j[t] M ett I Berie i Lysse songenn paa Stanngeness. 

loM UVie'a^n"re fN:o 38. Threttenn pergamentis och papiers breffner 
bref. 1 om dett goeds paa Egger. 

N:o 39. Ellnffne pergamentiss och papierss brefifoer 

om Abelgaard paa Hiömn ^och 0ssby i Foss 

sogn. 
N:o 40. Sinff pergamentiss och papiers breffner om 

Äaneröd paa Sodeness. ^Vide N:m 106. 
N:o 41. Sextenn pergamentiss och papiers breffner 

om Aaneröd paa Thiömn. 
N:o 42. Otte pergamentiss och papiers breffner om 

Hellenne paa Miöran. 
N:o 43. Nittenn pergamentiss och papiers breffner 

om Brog och Böe paa Thiömn. 
N:o 44. Fem pergamentiss och papierss breffner om 

Heröen och Aaröd i Klöffnedalss songenn 



Er l»g[t] 
8[kab] foi 



^ De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 

^ Några af bokstäfyerna äro bortskurna vid bokens inhäftning. 



Digitized by 



Google 



484 



BOUPPTBCKNIKO BFTBK THOMAS 



N:o 


45. 


N:o 


46. 


N:o 


47. 


N:o 


48. 


N:o 


49. 


N:o 


50. 


N:o 


51. 



N:o 52. 

N:o 53. 
N:o 54. 

N:o 55. 



N:o 56. 



Noch fiudes der N:0 57. 
udi 6 breffue lill 
och it seodebreff 
ined 3 bevisser i, 

er tilsanin 42. jj.^ ^g^ 



N:o 59. 



paa Tiörnn. ^Noch er lagt 2 breffae till 
aff samme slags. 

Fem pergamentiss och papierss brefiWr om 
Kleffae i Walle soagen paa Thiörnn. 
Nittenn pergamentiss och papiers breffae 
liadennde om Branndsröd, Grödaaenn, Sauff 
och diss vnnderligende qaernne. 
Seitenn pergamentiss och papierss breffuer 
anlanngennde Brolannd i Walle songenn 
paa Thiörnn. 

Fem pergamentiss och papiers breffner om 
den westre gaard Hieltebye i Walle soa- 
gen paa Thiörnn. 

Siuff pergamentiss och papiers breffner 
liudennde om Agger i Walle songenn paa 
Thiörnn. 

Thiffne och itt pergamenntiss och papierss 
breffner om Farresetter paa Thiörnn. 
Thiffue och sex pergamentiss och papierss 
breffner om Synnderlöche och Noerkalle 
paa Stanngeness sampt om Storregaard paa 
Hissinng. 

Nogle inndlöste hanndschriffter och it affkald 
aff Jffuer Dyrre. » Vid« N:os 121, 123, 24, 25, 
Fire breffner om Bönntorp och Kråsskier. 
Fire papierss breffuer om Linbrech och 
Scbiörboe. 

Itt pergamentiss breff om Nödesetter Nord- 
uigss gaarder. *Vide N:m 30. 
* Herritz beviss at Nödesetter er ickun en 
halff gaard. 

Copie aff Peder Mnnnchess schiöde om Synn- 
der Walsseng gaarder och Haggeboell. 
Threduffue och ton pergamentiss och papierss 
breffuer, liudennde om Nederfiellebron paa 
Thiörnn. 

Sextenn pergamentiss och papierss breffner 
om Ringdallenn och Thannge i Nordnigen. 
Thiuffue breffuer anlanngennde Synnder 
Hualssenng gärder, sampt denn cronejord 
der vnnder brugiss. * Vide 56. 



^ De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DYRB JILL SVNDSBY, ÅR 1652. 



485 



Item Brynte Barns- 

SC8ÖD8 mageskiffte 

om Haffgetorp och 

Krossekier sampt 

dom om skielne 

. meilem Haggetorp 

o€h Stordall, saa 

och S. Thomas 

Dyris indlrg. 



N:o 60. Thaennde breffner om enngebytte imellum 
Nederfiellebrou och Dybholt paa Thiörnn. 

N:o 61. Fem papierss breflfuer olm' ^ thönndeschyld 
i Thönntorp paa Stangenes. 

N:o 62. Enn convolat annlanDgenndes Ågger, huor 
vdj Laurss Oelssen^ frihedsbreff finndess. 
^ Finnas under 49. 

N:o 63. Enn Kongl. Ma7:ts privilegie^ giflFuen ad- 
dellenn i Norge anno 1610, sampt andre adt- 
schiellige copier aff privilegier. 

N:o 64. SiuflF breflFuer om Schiörboe udj Möchlebye 
soagenn paa Oroust. ^Vide 54. 

N:o 65. Söttenn pergaraentis och papierss breflfuer 
om Hagetorp i Stienk^iercbe sougenn. 

N:o 66. Enn berredagss och enn.Iaugmannds domb 
anlanngennde odelss goeds, Uampt en hiem- 
tings dom. 

N:o 67. Fem breflfuer om Röruig paa Sodeness. 

N:o 68. Ett pergamentis breflf om Haugberg vdj 
Mychlebye sougenn. ^ Noch — andre breflfne 
om Haugberg. 

N:o 69. Siuflf breflf anlanngennde Neess gaarder paa 
Miörnn. 

N:o 70. Ädtsehiellige gamble papierss breflfue om 
Lönndall. ^ Vide 26. 

N:o 71. Maggesehiflftebreflfuer imellum welbiurdig 
Dannieldt Bildt och Thommes Dyrre an- 
gaaennde Wdebye och Lille Höuig. 

N:o 72. Thiflfue och femb pergamentiss och papierss 
breflfuer anrörendiss Leerschald i Rör sou- 
genn. ^ Noch trende sendebreflfue om Lser- 
skald. 

N:o 73. Thuennde laugmands domme om addel- 
lennss bönnder belanngennde Höibron for 
Konngelflf. 

N:o 74. Hannss Kongl. Mayts maggescbiflftebreflf med 
Thommiss Dyrre paa nogle Cronens gaar- 
der, nemblig Dybholt, Oflfwer Fiellebrou, 
Breche och Helle med it stöche enng i 
Fiellebrou gierde. 



^ De följande orden äro tiilskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



486 BOUPPTKCKNINO BFTBR THOMAS 

N:o 75. Tbredaffne och sex brefifoer paa denn öde- 
gaard Bunderöd vnder Offner Greenn. 

N:o 76. Thnennde pergamentiss breffner om Staore 
Hönig. 

N:o 77. Tholff pergamentiss och papierss breffner 
paa Todaass i Eleffoedalss sougenn. ^ Noch 
it till. 

N:o 78. Thififne pergamentiss och papierss breffaer, 
angaaennde Thieme och Tiernne wannd 
med diss aallefische. 

N:o 79. Fiortenn stGcher pergamentis breffoe wed- 
kommennde Röed paa Miörnn. 

N:o 80. Enn convolat, haor vdj finndess welb. Thom- 
miss Dyress Frae Margrette morgenngaffue 
breflfue, som de haffuer giffuenn huer andre. 

N:o 81. Schiöde paa NaffnerOd odj Rör soagenn. 

N:o 82. Sex breffue om Helgeröd i SoUberg soa- 
genn. 

N:o 83. Ett byttess om aager och enng i Raaröd i 
Jörlannd songenn. ^Hiemtings och läng- 
mands gange och dom paa Raarödz qnerne. 

N:o 84. Granndboe och Trannderaass anrörennde 
ndj Rör songenn. 

N:o 85. Kiöbebreff paa enn enngetey i Fiellebron 
gierde, Affscballebreche kaldiss. 
item fortegneUe N:o 86. Nic papicrss brefifncr om Siörboe i Walle 

paa haad Sörby aonffenn 

•kylder till Ba- »ongenn. 

haiM. N:o 87. Tholff pergamentiss och papierss breffner 
om 0sterröd i Walle songen. 

N:o 88. Panntebreff aff Her Henndrich paa Hissinng 
paa denn gaard Helle vdj Stienkierche 
songen. 

N:o 89. Schiödebreff paa den gaard MoUefoess paa 
Thiömn. 

N:o 90. En convolnt; der v<y finndess Thorgier Erich- 
sens schiödebreff paa den gaard Staore Off- 
ner Greenn och Lnnde i 0ssmaall songen. 
Noch trej breffne wedkommennde Lille Off- 
ner Green i samme songen. Item Nichell 
Eochis schiöde paa denn gaard Lerie i 
Bache songen paa Hissinng. 

^ De .följande orden äro tillskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



DTRK TILL 8UNDBBT, ÄH 1652. 487 

N:o 91. Tie pergamentiss och papicrss breff paa den 
gaard Synder Tangeröd ndj Walle sougen. 

N:o 92. Pannttebreff paa Hellumgaardenn i Norder 
Hoalssenng paa Thiörnn aff Elj paa Kerberg. 

N:o 93. TbjpapiersB breff wedkommendedenn halff- 
ue gaard i Neder Braaland. ^ Noeh tre till. 

N:o 94. Hannas Djress qnitering for — 88 Rixdr 
hannem er betalt paa Frue Sidtzell Brnnss 
weignne. 

N:o 95. En eopie äff it breff, at der er beuillget 
it Btöche march fra Fyrreseter och er lagt 
till Breche ^och oterigen derifron tagin och 
lagt til Foresetter. 

N:o 96. Herforndenn finndes wdj thaennde gamble 
schriner adtschiellige gameli pergamentis 
och paapiers breffuer indlagt, som ndj denne 
registerinng iche er naffnngiffnen, mennss 
vdj denn forrig gamble registerinng finn- 
des indi^rtt. 

N:o 97. Noch fanntis enn jordbog, som indholte 
Snndsbyegaards och tilleggennde goedtsis 
lanndgilde aff S:ThommessDyrre med egenn 
hannd schreffnet offner de aaringer fra 
Sextennhnndred fem och tredaffae till 1650. 

N:o 98. Ennd derforvdenn enn jordbog aff Fm Mar- 
grette efiter S: Thommiss Dyris affganng 
forfatti doffner forschreffnne gnodsis land- 
schyld och thredie aarss tage; hnilchenn 
jordebog aff welbemelte Fru Margrette er 
igiennem draget, forseigled och wnder- 
schreffaen. 



* De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 



Digitized by 



Google 



488 BOUPPTECKNING EPTBR THOMAS DYBB TILL SUNBSBY, ÅR 1652. 

Att wii wnnder schreffnne haffuer siet och lest forschreffnne in- 
teignede hanndschrifller ochtillstaaenndegieldsbreffaer^samptoffaer- 
8iett forschreffDne bow i goeds och lössörre ricfatigenDss at finndeB, 
dissligeste siet och Dummererede indteignnede adkombst breffae, 
kiöbe- och pannte breffne och anndre slig eigendombBB breflfae, 
saanellsom enn jordbog med S: Tbommiss Dyriss egenn hannd 
schreffnenD, fra Anno 1(535 till 1650, med sampt enn andenn jordbog 
som welb: Frae Margrette Huidtfeld haffuer effler denn S: mannds 
död sielff forfattid, jgiennem draget och foraeigled offner landschyl- 
denn och tredie aarss taggernne, widner wy med worriss hennder 
och zignetter. 

Acbtam Sandtzbye vt snpra. 
(L. S.) (L. S.) (L, ö.) 

Hanns Frandsen. Jacob HannsBen Nöring. Peder Andersen. 
Langmand. Egen hannd. Egen hand. 

De tre sigillen äro i svart laclL tryckta på papperet ofvanför 
namnen. Under sigillen och mellan dem gå fyra hoplagda trådar 
af svart silke. 



Härefter följer å Bamma sida en förteckning å "Nogle breffaer, 
som icke er indferdt i den ny registering, som godtzit vedkommer''. 

Å nästa sida begynner en 16 sidor lång förteckning med 
öfverskrift ''Huis kongl. benaadinger, kiöbe- och pantebreffne och 
andre machtpaaliggende docamenter jeg Margrete Haitfeld S. Tho- 
mas Dyris mig ti Ifor handier och bekommer paa Sundzby gaard 
och godtz, effter denne registering er giort''. 

Man har icke ansett det vara skäl att upptaga utrymmet 
med aftryckande af dessa förteckningar. 



Digitized by 



Google 



Träsniderier från äldre tid. 

Samlade och beskrifna af CARL CED£RSTRÖM. 

I hopp att kunna medverka till bevarande i ord och bild af 
de fk snidverk, bvilka såsom prof af allmogens handaslöjd änna 
finnas qvar från äldre tid, har jag sammanfattat nedanstående be- 
skrifning af dylika föremål. Det är ock hög tid att söka för- 
vara de förgängliga spåren af en konst, som förr varit i vissa 
delar af landet allmän, men som numera nästan försvunnit eller 
är på väg att det göra. Med all rätt må erkännas, att just under 
senaste tid träsnideriet, i likhet med annan handaslöjd, erhållit myc- 
ken uppmuntran och att detsamma genom lämpliga åtgärder mycket 
befordrats. Våra dagar.s träsnidarekonst är likväl en helt annan än 
forna dagars, och dess mål är tillverkning af en saluvara, medan 
deremot det gamla snideriet sannolikt icke afsfig åstadkommande 
af ett salualster, utan förfärdigande, om och med betydlig tid- 
spillan, af ett prydligt redskap att begagnas i hemmet, och hvilket 
ofta på grund af dera anbraga inskrifter eller ornament borde ut- 
göra ett minne af en eller annan vigtig tilldragelse inom familjen. 
Flere bland de föremål, som här nedan beskrifvas, förete ett så 
fulländadt och tidsödande arbete, att desamma nu ej skulle kunna 
utan betydlig kostnad ens efterbildas. 

Grannskapet till Norge hade tydligtvis utöfvat ett synner- 
ligen gynsamt inflytande på träsnidarekonsten i Bohuslän. I 
Norge är nämligen, som bekant, denna konst såsom handaslöjd 
sedan lång tid tillbaka i fullt flor och har derstädes utvecklat sig 
till en industri, hvilkens alster vinna stor afsättning. 

Bland här nedan beskrifna snidade redskap från äldre tider 
förtjenar isynnerhet ett slag att ådraga sig uppmärksamhet, näm- 
ligen mangelbrädet (eller kafveldonet). 

Mangelbrädet är gemenligen prydt med allehanda, dels upp- 
höjda, dels inskurna zirater. Dessa prydnader hafva under olika 
tider varit något olika. Såväl en och annan inskrift, som an- 
bragta ornament angifva, att ett mer eller mindre rikt och väl 
snidadt mangelträd varit en sedvanlig brudgåfva, och traditionen 
förmäler att denna gåfva både gafs och om möjligt tillverkades 
af brudgummen. Ännu i våra dagar finnes detta redskap allmänt 
i bruk i norra Bohuslän. 



Digitized by 



Google 



490 CARL CBDBRSTRÖM. 

De trädnlagy som vid mangelträdens förfårdigande användts, 
äro, hvad beträffa de äldre redskapen, ek och någon gång bok, 
deremot för de yngre vanligast björk, stundom ek, någon gång 
bok, al, asp eller lönn. Formen för mangelträden är föga af- 
vikande, dock äro i allmänhet de äldre längre och bredare än de 
yngre. Handtaget är merendels bildadt i form af en häst. 

Hvad beträffar tillförlitligheten af de årtal, som äro sniderierna 
åsatta, torde kanna göras den invändning, att man, der årtalet 
ej är utfördt i npphöjdt arbete, ntan blott i redskapet inskäret, 
ej kan vara förvissad det ej ett falskt årtal blifvit i senare tid 
ditsatt, för att vid försäljning höja redskapets pris. 

Häremot vill jag anmärka, att de flesta af dessa redskap mer 
eller mindre tillfälligtvis blifvit af mig påträffade och genast in- 
köpta, så att säljaren icke haft tid på sig att vidtaga slik förfalsk- 
ningsåtgärd; att priset vid dessa inköp, med fk nndantag, varit sä 
ytterst lågt, att redskapet omöjligt kunnat vara föremål för en så- 
dan spekulation å säljarens sida, vidare att å redskapet oftast bland 
prydnaderna lemnats öppet rum för inskärning af årtalet, hvilket 
en gång der anbragt, omöjligt kunnat ändras; slutligen att jemförelse 
med andra, daterade, sniderier gifver god kontroll. 

Det förefaller måhända såsom en origtighet att jag, jemte 
sniderierna från Bohuslän, äfven anför två från Norge och tre från 
Yermland; detta har skett, emedan dessa redskap, hvaribland 
fyra äro daterade, gifva goda hållpunkter för jemförelse. 

De redskap, som här nedan beskrifvas, äro 

A) Mangelträd. 

B) Diverse redskap. 

C) Skrin och lådor. 

D) Seldon. 

Och anföras här 33 mangelträd, 3 diverse redskap, 8 skrin eller 
lådor och 11 seldon, eller tillsamman 55 snidade redskap. 

A) Mangelbriden. 

1. Mangelbräde af ek, utan årtal, jemnbredt; en tredjedel af 
brädets längd bortnött. Afbildadt fig. 1. 

Slät, flerkälad randlist. 

Öfre ytan prydd med bredt, upphöjdt listverk, som har tyd- 
lig öfverensstämmelse med listverket å skrinet n:o 38, hvilket är 
orneradt i renaissance-stil. Handtag svängdt, icke i form af häst. 

Ehuru icke försedt med årtal, synes mig detta bräde säker- 
ligen vara det äldsta bland de mangelbräden, som här beskrifvas: 
den betydliga afnötningen talar derför helst då man betänker, 



Digitized by 



Google 



TRÄSNIDBRIER FRÄN ÄLDRE TID. 



491 



bura väl ekvirke motstår tidens åverkan, likaså ornanienteringen, 
som har en mycket åldrig pregel. 

Erhållet från Koster i Tjernö socken, Bohnslän. 
Cederstr. saml. 2794. 






j. cireBEW. *' 



Fig. /. Mangtlbräde. 
Tjernö s:nf liohuslän. 



^m 



%^ 




Fig. 3. Mangelbråde från 
tj. 1711. Strömstad. 



Fjtg. 2. Mangelbråde fr&n 1629, 
Nås inge «:n, Bohuslän. 

2. Mangelbräde af ek, från år 1629, bredare vid handtaget, 
än vid spetsen. Alla prydnader i npphöjdt arbete. Aft)ildadt fig. 2. 



Digitized by 



Google 



492 CARL GBDER8TBÖM. 

Öfverst en rosett i form af blomma med Qorton kronblad, 
derefter längB efter brädet: 

Helle Niels 

Datter 1629; 

vidare^ äfven längs efter brädet, ett lejonhufvQd, ett bevingadt 
hjerta, livarnr blommor uppspira, delad t i två ram, med runan ^ 
i det ena oeb ^ i det andra; under hjertat en orm och en stjerna. 
Derefter frälsarens monogram (IH8). 

På båda sidor om handtaget ornament, olika sinsemellan; 
längst ned på ena sidan en liten rosett, bildad af en cirkel med 
deri stående sexuddig stjerna. Randzirat i tung stil längs utmed 
långsidorna. Handtaget slutas upptill med ett drakhnfvud. 

Detta bräde är i flere afseenden mycket afvikande från öfriga 
dylika af yngre datum; prydnadernas anordning längs brädet, 
runornas förekomst samt drakhufvudet å handtaget äfvensom den 
högst egendomliga randziraten gifva det en egen åldrig pregel. 

Erhållet frän Stora Ytten i Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2392. 

3. Mangelräde af ek, från 1711, obetydligt bredare vid spet- 
sen än vid handtaget. Alla prydnader i upphöjdt arbete. Ail)ildadt 
fig. 3. 

Öfverst två englar, derefter Adam och Eva vid kunskapens 
träd, omkring hvars stam ormen lindat sig. Vid det fl^rsta mennisko- 
parets fötter en hare, en hjort och ett annat (obestämbart) djur. 
Vidare två stjernor, derefter S:t Mathei bröstbild, solen och 
S:t Marci bröstbild i bredd med hvarandra; tvenne stjernor; Kri- 
stus på korset, (^mgifven af pinoredskap samt en dödskalle, ett 
timglas och en tupp. Frälsarens hufvud bär gloria (eller möjligen 
törnekrans), armarne äro horizontalt utsträckta, fötterna samman- 
förda, utan fotbräde. Två stjernor; S:t Lucse bröstbild, halfmånen 
och S:t Pauli bröstbild i bredd med hvarandra. Två stjernor. En 
byggnad med torn samt underskrift: "Der Tempel Jerus". Simon 
med korset. Två stjernor. 

På sidorna om det hästformade handtaget står i upphöjdt 
arbete: 

Sibarth Ha Dorte Mi 

nsn chels dat 

ter 
Anno 1711. 

derunder en mansfigur; derunder en qvinnofignr. 
Mansfiguren har bredskyggig hatt med Qäder, rock med dubbla 
knapprader, ärmuppslag och ficklock samt skor med höga klackar; 



Digitized by 



Google 



TKÄSNIDSRIBIt FRÅN ÄLDRE TID. 493 

qvinnofiguren har hög hårklädsel, nrringadt klädningslif och höft- 
valkar. 

De ofvan nämnda större grupperna, nämligen Adam och Eva, 
korsfästelsen samt Simon med korset, ärö hvardera omgifna af en 
krans, hyarigenom bildas tre medaljongformiga fält, hvilken an- 
ordning i viss mån närmar sig till den sammanställning af rosett- 
formig aornament, hvilken så ofta förekommer på mangelbräden från 
en senare tid. 

Träsnidaren har jemte de tre evangelisterna afbildat aposteln 
Panlas, troligtvis dertill föranledd genom hfigkomsten af ett svar 
i katechesen, der i femte bnfvudstycket förekomma orden : ''så skrifva 
evangelisterna Mathens, Marcus, Lucas och apostelen Panlns'*. 

Jerusalems tempel är säkerligen kopieradt efter någon afbild- 
ning i en tysk andaktsbok. 

Det synes, dels af inskriptionen, dels af de båda figurerna, 
att mangelbrädet varit en brudgåfva. 

Erhållet från Strömstad. 
Cederstr. saml. 2024. 

4. Mangelbräde af ek, från 1714, jemnbredt. Afbildadt fig. 4. 
Otydlig zigzagzirat längs med tre sidor af brädets öfre yta, 

som prydes af tvenne, nnder hvarandra stående rosetter, hvardera 
bildad af ett i en cirkel inskrifvet malteserkors; vidare två magra 
vextslingor samt bredvid handtaget årtalet 1714. Handtaget i 
form af häst. 

Erhållet från Skee socken i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2201. 

5. Mangelbräde af bok, från 1718, bredare mot spetsen, sär- 
deles rikt orneradt och utmärkt fint arbetadt. Afbildadt fig. 5. 

Den egendomliga formen, i det nämligen brädet är bredare 
vid spetsen än vid handtaget, är i ögonen fallande, men återfinnes 
hos N:is 15 och 17, som äro med det ifrågavarande mycket öfver- 
ensstämmande. 

A öfre ytan, som är indelad i tre fUlt förefinnes i öfversta 
fältet en sammansatt rosett med central fyrkant, som sjelf är 
sammansatt af smärre fyrkanter. Derefter på mellanbalken mellan 
fälten inskuren inskription: 

Anno 1718 

med ett hjerta i midten. I andra fältet en, af stjernformiga figurer 
sammansatt rosett samt i samma fält ytterligare en stor stjernlik 



Digitized by 



Google 



494 



CARL CBDKRSTEOM. 



rosett. Samtliga rosetter omgifvas af rambildande snideri. På 
mellanballt^n mellan andra och tredje fälten inskuren inskrift: 
P. O. S. B. S. H. D. 



>: U 



y/^J 



Vi*! 



HN 



v7-^ 



/J< 



:rm! 















y^ 



Fig. 4. Mangelbräde 

från 1714. 8kee s.n, 

Bohuslän, 



Fig. 5. Mangelbräde från 1718; sedt från sidan 
och uppifrån. Lommelanda «:«, Bohuslän. 



Det emellan de stora rosetterna qvarhlifna utrymmet är ut- 
fyldt af smärre sniderier i samma stil. Den tredje rosetten upp- 
ifrån är egendomlig, och dess form återfinnes ej å något af de 
öfriga mangelbrädena. 



Digitized by 



Google 



trXsnideribr från äldre tid. 495 

Det hästformiga, rikt prydda handtagel står på det tredje 
fältet, som upptages dels af eo fjerde stor, sammansatt rosett^ dels 
af bvarandra skärande segmenter af flere smärre rosetter. 

En slät list omgifver den ornerade ytan. 

Detta mangelbräde, säkerligen en brudgåfva, är ett af de bäst 
arbetade i samlingen. 

Erhållet från Bodal i Lommelanda 8:n, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2500. 

6. Mangelbräde af björk, från 1719, något afsmalnande mot 
spetsen, temligen groft arbetadt. Afbildadt fig. 6. 

Fyra rosetter stå nedanför bvarandra, derefter komma tvenne 
skeppsbilder, simpelt och grnndt inskurna, det främre skeppet för- 
sedt med bogspröt, tre master och flagga. Skeppsbilderna stå 
dels ofvan, dels på sidan om det hästformiga, groft prydda hand- 
taget; å andra sidan om detsamma står inskuret 
J. O. S. G. O. D. 

1719. 
Denna inskrift synes antyda att äfven detta bräde varit en brud- 
gåfva. 

Erhållet från Skee s:n i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2235. 

7. Mangelbräde af lönn, från 1730, nära jemnbredt. Afbildadt 
fig. 7. 

Brädets öfre yta indelad i fem tält; ofvan det öfversta in- 
skriften 1730 — Januari; i törsta faltet stor sammansatt rosett, i 
andra iUltet en sammansatt fyrkant, iuskrifven i en cirkel, i hvilkeu 
tillika är infogad en figur, som jemte den nämnda fyrkanten möj- 
ligen skall föreställa monogramet IHS. 

I tredje fältet en rosett, bildad af sexarmad stjerna, inskrifven 
i en cirkel. I de tvenne återstående fälten simpla, rätliniga pryd- 
nader. Simpelt och ojemnt arbete. Handtag fattas. 

Erhållet från Karlanda 8:n i Vermland. 
Cederstr. saml. 2838. 

8. Mangelbräde af ek, från 1735, jemnbredt. Afbildadt fig. 8. 
Fem rosetter, bildade af cirklar med deri inskrifna figurer, 

stå den ena ofvanför den andra; mellanrummen mellan desamma 
äro groft snidade; flerdubbel randzirat. Handtaget saknas. In- 

Bidr. till Göt. o. Bok. läns historia. 3 och 4. 15 



Digitized by 



Google 



496 



CARL CEDEKSTKOM. 



skription längs efter brädet å båda sidor om haudtagsfästet: 
O. S. S. + K. J. D. samt ANO 1735. 

Erhållet från Råshnlt i Lommelanda socken, Bohuslän. 
Cedcrslr. saral. 2538. 



i KCI, . • ■ 






iii*i^ 



Mw. 



r 



Fig, 7. Mangtlbråde från 

1730. Karlanda «:n, 

Vermland. 







■^! 






1' 





Fig. 8. Mangelbräde från 

1735. Lommelanda s:n, 

Bohuslän. 



Fig. 6. "^ Mangelbräde från 
1719. Skee »;n, Bohuslän. 



9. Mangelbräde af ek, från 1742, jemnbredt. Afbildadt fig. 9. 
Egendomlig, djupt snidad randzirat längs efter långsidorna 



Digitized by 



Google 



TEÄ8NIDERIEK FBÅN ÄLDKE TID. 497 

Rosetter, hvardera bildad af fyrarmig stjerna, inskrifven i 
cirkel,, samt fyrkanter (med deri inskrifven fyrarmig stjerna), den 
ena nnder den andra, upptaga ytan från brädets spets till hand- 
tagets fäste. Midtpå brädet står längs efter det-samma: 

ANO 1742. 

jemte initialer. 

Handtag saknas. Längst ned, pä bvardera sidan om band- 
tagsfåstet två cirklar med tydlig medelpunkt. 

Erhållet från Nöstre i Skee socken, Bohuslän. 
Cedorstr. snml. 2207. 

10. Mangelbräde af ek, från 1750, jemnbredt. Afbildadt fig. 10. 

En stor cirkel, med smärre koncentriska cirklar inuti den- 
samma, radier o. s. v., samt fyra större rosetter jemte en mängd 
mindre rosetter intaga brädets öfre yta; ingen randzirat. 

Handtag fattas; på bvardera sidan om bandtagsfästet en liten, 
simpel rosett, under den ena af dessa inskriften 
1750. O. M. S. 

Erhållet från Massleberg i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2502. 

11. Mangelbräde af asp, från 1754, jemnbredt. 
Slät list längs brädets alla sidor. 

Öfverst en af svagt och- illa tecknade englahurvudeu omgifvcn 
rosett, bildad genom två, i en cirkel inskrifna, bvarandra skärande 
olikstora sexarmade stjernor; derefter en alldeles dylik rosett och 
under densamma ännu en sådan. 

Vidare årtalet 1754, derunder konung Adolf Fredriks krönta 
namnchiffer, under detsamma ytterligare en rosett af nyss nämnd 
form; längs bandtagsfästet och ofvan detsamma grofbladiga vcxt- 
slingor. Handtaget saknas. 

Erhållet från Östby i Näsinge socken, Bohuslän. ^ 

Cederstr. saml. 2780. 

12. Mangelbräde af lönn, från 1757, jemnbredt. 

Tre större rosetter samt å brädets öfre yta inskriptionen 

ANO 

1757. 

I E. D. 

Ingen randzirat. Handtaget mejsladt ur samma stycke hvaraf brädet 

förfärdigats, obetydligt orneradt. 

Erhållet från Madar i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2327. 



Digitized by 



Google 



498 CARL GEDEB8TRÖM. 

13. Mangelbräde af ek, från 1759, jemnbredt 

Fyra större rosetter ä brädets öfre yta. Handtag simpelt^ i 
form af häst; utmed detsamma groft skaren inskrift: 1759 M. A. S. 
Zigzagformig randzirat utefter brädets långsidor. 
Erhållet från Hellestrand i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2529. 

14. Mangelbräde af ek, från 1759, jemnbredt. 

Öfverst en rosett, bildad af sjuarmig stjerna inskrifven i cirkel; 
derunder en otymplig ryttarefigur, stäld längs efter brädet; å ena 
sidan om densamma diverse prydnader, å andra sidan inskriptionen: 

ANO. 1759. 

Derefter en rosett af alldeles egendomligt utseende, ytterligare 
en rosett bildad af en sjuarmig stjerna, stående i en cirkel. 
Handtaget simpelt. 

Erhållet från Öster-Buar i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saral. 2746. 

15. Mangelbräde af bok, från 1759, bredare mot spetsen, rikt 
och smakfullt orneradt. 

Brädets öfre yta är indelad i fyra större fyrkantiga fält. Det 
fl^rsta uppifrån, d. v. s. från spetsen räknadt, upptages af en 
mycket sammansatt rosett samt af hörn prydnad er. 

A en tvärbalk emellan första och andra fältet står i upphöjdt 
arbete: Karen Ghristinesda[ttcr]. 

I andra fältet en stor sammansatt rosett jemte prydnader i 
fältets hörn. 

A mellan balken mellan andra och tredje fältet står: 
17 Simen Oisen 59. 

Tredje fältet intages af en rosett, bildad af en cirkel med 
svängda radier, samt hörnprydnader. Å tredje tvärbalken: 

D:r Juliana Maria. 

I Qerde fältet på båda sidor om det simpla handtaget pryd- 
ligt utskurna balfcirklar, skärande hvarandra. En slät rand om- 
gifver tre sidor af brädets öfre yta. 

Skulpturen är fint och omsorgsfullt utförd. Brädet liknar, både 
till formen och till indelningen i fält, det N:o 5 beskrifna mangel- 
brädet; äfven råämnet är detsamma hos båda, nämligen bok, hvil- 
ket trädslag i norra Bohuslän svårligen finnes att tillgå. 

Erhållet från Strömstad, der det i lång tid gått i arf inom en 
och samma familj. 

Cederstr. saml. 2472. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNinERIBR PRIn ÄLDRE TID. 



499 



16. Mangelbräde af bok, utan årtal; obetydligt bredare mot 
spetsen, som är något skadad i kanten. Afbildadt fig. 11. 

Dubbel, fjällig, randzirat längs tre sidor af öfre ytan. 

Hela nämnda yta är öfver allt betäekt af de finaste sniderier. 
Öfverst en stor, sammansatt rosett, i hvilken två koncentriska 
cirklar ingå äfvensom en i den större cirkeln inskrifven fyrkant 








m 



Fig. 9, Mangelbräde från 
1742. Skee s:n, Bohuslån. 



Fig. 11. Mangelbräde, 
Skee s.-n, Bohuslän. 



Fig. 10. Mangelbräde fr&n 
1750. Skee s:n, Bohuslän, 



samt en densamma skärande fyruddig stjerna. Derefter två små 
rosetter, bvardera bildad af åttaarmig stjerna inskrifven i cirkel, 
bvilka upptaga rummet mellan nämnda stora rosett och den efter- 



Digitized by 



Google 



500 CARL CBDBRSTKÖM. 

följande, som utgöres af en cirkel, hvari en större fyrkant är in- 
skrifven, hvilken bildas af fyra smärre fyrkanter, som åter i deras 
ordning bildas b var och en af fyra mindre dylika; en hvar af 
dessa mindre fyrkanter är sammansatt af fyra ännu mindre dylika. 

Derefter två rosetter bestående hvardera af en cirkel med 
tolf radier. Vidare en stor, af hvarandra skärande cirklar samman- 
satt rosett. 

De här ofvan nämnda ornamenten intaga ett fält, som af ett 
slätt tvärband skiljes från ett nedre fält, hvilket upptill prydes af 
två cirklar med svängda radier; i samma fält föreiinnas ä hvar- 
dera sidan om handtagsfastet sex rosetter, af hvilka de, som bilda 
hvarje jeronstående par, äro sinsemellan lika; derjemte är första 
paret lika med sjette, andra lika med femte, samt tredje och fjerde 
paren sinsemellan lika. De sistnämnda bildas af cirklar med svängda 
radier, första och sjette paren af cirklar med tolf räta radier, 
andra cch femte paren af cirklar med inskrifven åttaarmig stjerna. 
Handtag saknas. 

Brädets af trädmask angripna material, den omständigheten 
att det är förfärdigadt af bok, ett på senare tid i Bohuslän ytterst 
svårförvärfvadt råäome, dess från basen mot spetsen bredare form, 
dess indelning i tUlt, slutligen dess fulländade ornamentering gif- 
ver anledning att antaga dess ålder vara åtminstone ungefär lika 
med de tvenne förut beskrifna mangelbrädena N:is 5 (fr. 1718) och 
15 (fr. 1759), ehuru arbetet å det ifrågavarande brädet är ännu 
finare och ornamenten ännu mera smakfulla än å de nyssnämnda 
exemplaren. 

Erhållet från Salen i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2331. 

17. Mangelbräde af bok, utan årtal, bredare mot spetsen. 
Afbildadt fig. 12. 

Slät list utefter öfre ytans långsidor. Denna yta indelad i 
fyra lält. De trcnne öfre fälten intagas hvartdera af en stor 
sammansatt rosett jemte hörnprydnader. Den öfversta rosetten 
liknar fullkomligt den öfversta å brädet N:o 15 äfvensom den 
fjerde eller nedersta å brädet N:o 5. Bredvid det i form af häst 
snidade handtaget rader af ornament, liknande dem, som förekomma 
såsom hörnprydnader å nämnda tvenne bräden. 

Arbetets beskaffenhet, ornamentens karakter, den släta rand- 
listen, råämnet och brädets form angifva nära fcSrvandtskap med 
N:is 5 och 15. 

Erhållet från Strand i Högdals socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2580. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNIDERIER FrAn ÄLDRE TID. 501 

18. Mangelbräde af ek, från 1763, jemnbredt. 

Slät list längs tre sidor af brädet. Alla ornament i upphöjdt 
arbete. Öfre ytan ofvan handtagsfästet indelad i tre fält, hvart- 
dera med särskild infattning. I öfversta fältet: 

A N O. 
1763. 
I andra fältet ett springande djnr med greniga horn (hjort, elg eller 
ren); i tredje fältet ett träd, vid dess fot en urna (eller niöjligvis 
ett altare) samt en pyramidformig sten. Mellan nedersta fältet 
och handtagsfästet två enkla rosetter (cirkel med sexuddig stjerna). 
Handtaget saknas. 

Erhållet från Norr-Buar i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2748. 

19. Mangelbräde af al, från 1766, jemnbredt. 

Tre djupt skurna rosetter (bestående af cirkel med inskrifven 
tiouddig stjerna, i hvars midt står en liten cirkel med dcri in- 
skrifvct kors) af egendomlig typ jemte åtskilliga fyllnadsprydnader 
upptaga brädets öfre yta. A kantytorna en grof zigzagformig 
zirat; å den ena af nämnda ytor, efter afbrott af zigzagziraten en 
bakvänd inskription: ANO 1166 — A. J. S. — B. M. D., hvilken 
synes angifva, att redskapet varit en brudgåfva. 

Erhållet från Skee socken i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2330. 

20. Mangelbräde af ek, från 1768, något afsmalnande mot 
spetsen. 

Dubbel zigzagzirat löpande efter långsidorna af brädets öfre 
yta. Å besagda yta efter hvarandra tre rosetter (den öfversta en 
cirkel med sex radier, den mellersta en cirkel med inskrifven fyr- 
armad stjerna), derefter en fyrkant, derpå två rosetter vid hand- 
taget, som är i form af en häst, men tydligtvis af nyare datum. 

Randziraten är nedtill afbruten, för att lemna plats åt inskrip- 
tionen: 1768. H. E. S. 

Erhållet från Nedgård i Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 786. 

21. Mangelbräde af ek, från 1774, jemnbredt. 

Liknar till formen ett klappträd (hvartill det dock icke lärer 
begagnats), således försedt med fortlöpande, rakt skaft som bildar 
handtaget. Simpel zigzagzirat längs med öfre ytans sidor. 



Digitized by 



Google 



502 



CARL GEDKR8TU0N. 



A samma yta ötVerst en illa skuren, rutformig prydnad; på 
midten af brädet en rosett, bildad af en sexnddig stjerna inkrif- 
ven i cirkel, derefter inskriptionen: 1774. N. H. D.; derefter åter 








Fig. 12. Mangelhråde. 
Högdals 8:n, Bohuslän, 




U:^\^M 



^mt 








t^ 



\Mi(i 



^'^r^h 



A 



^... 



Td 



Fig. 14. Mangtlbråde från 
1776. Nåsinge sm, Bohuslän. 



Fig, 13. Mangelbråde från 1776. 
SmåUnenes amtt Norge. 

en rosett (sexnddig stjerna inskrifven i cirkel, uddarne förbundna 
med hvarandra medelst mot cirkelperiferien konkava linier). 
Erhållet från Ang i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2436. 



Digitized by 



Google 



TKÄ8N1DBRIER FEÄN ÄLDKE TIi>. 503 

22. Mangelbrädeaf ek, från 1776Jemnbredt. Afbildadt fig. 13. 
Dubbel zigzagzirat utmed alla sidor af brädets (5fre yta. Å 

den sistnämnda tre rosetter, af hvilka den mellersta är bildad på 
vanligt sätt af en eirkel med inskrifven sexuddig stjerna med för- 
bundna uddar, med små fajertan stående mellan uddarne; den 
öfversta rosetten är likaledes bildad genom en sexuddig stjerna 
inskrifven i cirkel, men dess konturer skäras af en i samma cirkel 
inskrifven månghörning; tredje rosetten liknar den Öfversta, men i 
stjernans midt står en mindre cirkel, hvari en liten sexuddig stjerna 
är inskrifven. 

Vidare en medaljong med inskription omgifvande en liten 
rosett, som bildar medaljongens midt: P. L. P. 1776.; derefter 
ytterligare en stor rosett (cirkel med sexarmad stjerna med för- 
bundna spetsar). 

Mellan rosetterna och bredvid det hästformade handtaget bred- 
bladiga vexter med ananaslik frukt. Ett par cirklar, genom vinkel- 
räta diametrar indelade i fält, stå invid handtaget. 

Erhållet från Stenbygärd i Smålenenes amt, Norge. 
Cederstr. saral. 2501. 

23. Mangelbrädeafek, från 1776, jemnbredt. Afbildadt fig. 14. 
Zigzagzirat utmed (5fre ytans fyra sidor. Öfverst en, i en 

urna vexando liljelik vext med rund blomma samt åtta blad; å bvarje 
af de öfversta sex bladen sitter en fogel; på urnan likaledes en fogel 
afbildad. Nedanför urnan och hållande i densamma stå en man 
och en qvinna, hvardera med en uppsträckt arm; mellan dem 
tvenne kyssande, gåslika foglar — troligtvis dufvor. 

Nedant^r besagda figurer inskriptionen: P. L. P. 1776. 

Derefter åter en liljelik vext, uppspirande ur ett hjerta, i 
hvilket finnas en manlig och en qvinlig figur samt tvenne små lilje- 
lika vexter. På ett par af den stora vextens blad sitta foglar. 

Ofvanpå hjertat tvenne foglar. Ytterligare en liljelik vext 
med sex foglar; vexten står i en urna med menniskoansigte. 

Handtag i form af häst. 

Brädet har säkerligen, enligt hvad de uppräknade sinne- 
bilderna antyda, varit en brudgåfva. 

Erhållet från Hellesmörk i Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2528. 

24. Mangelbräde af björk, från konung Christian VII.-s re- 
gering (1766—1808); jemnbredt. Afbildadt fig. 15. 



Digitized by 



Google 



504 



CA KL CBUER8TK0M. 



Öfverst konung Christian VII:8 krönta namnchiffer samt tvenne 
vexter. Der nedanför en häst, på hvilken tvenne foglar sitta; der- 
efter ett med perlzirat afskildt fält, på hvilket förmodligen egarens 
namn stått, hvilket sedermera afsigt]igt blifvit med knif utplånadt. 




1 


itM 


.'\0 "^ 


t^m 


iÉll 




*£<'^ ^ 



Fig, 15. Afangelbråde. 
Smålenenes amt, Norge. 



Fig, Jfi. Mangelhråde 
från 1784. Strömstad. 



Derefter ett par rankornament. Å båda sidor af det häst- 
formiga handtaget fyra små rosetter, af hvilka de på samma sida 
af handtaget stående äro sinsemellan olika, de parvis stående der- 
emot sinsemellan lika, med undantag af fbrsta paret. 

Erhållet från Smålenenes amt i Norge 
Cederstr. saml. 768. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 505 

25, Mangelbräde af björk, från 1778, nära jemnbredt. 
Utan randzirat. Öfverst en större rosett, derefter en mindre 
sådan, derefter två smärre sådana, bredvid hvarandra stående; 
vidare en större rosett (cirkel med vridna radier), ytterligare en 
rosett. Handtag simpelt. På kanten af brädet står illa skuret: 
1778 A. N. A. Matesis Dottir. 
Erhållet från Äng i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2462. 

3& Mangelbräde af ek, från 1780, nära jemnbredt. 

Otydlig zigzagzirat längs brädets alla kanter. Öfverst två 
i bredd stående små rosetter, bildade hvardera af en sexarmig 
stjerna, inskrifven i en cirkel, hvarjemte armarnes spetsar for- 
enas genom mot cirkelperiferien konkava linier. Derefter en liten 
dylik rosett. Vidare en stor rosett bildad på nyssnämda sätt, med 
egendomliga småprydnader. Derpå upp och nedvända årtalet 1780. 

Vidare efter hvarandra tre stora rosetter, fullkomligt liknande 
den sist beskrifna. Handtag saknas. Vid handtagsfästet två obe- 
tydliga cirklar med radier. 

Erhållet från Stenaröd i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saral. 1779. 

27, Mangelbräde af björk, från 1783. 

Simpel uddig randzirat. På brädets öfre yta en stor sex- 
uddig stjerna, inskrifven i en cirkel, en dylik mindre, samt efter 
hvarandra två stora sådana med årtalet 1783 melKin sig. Handtag 
uthugget ur samma stycke som sjelfva brädet. 

Erhållet från Karlanda socken i Vermland. 
Cederstr. saral. 2830. 

28. Mangelbräde af björk, från 1784, något smalare mot spetsen. 
Afbildadt fig. 16. 

Flerdubbel zigzagzirat längs båda långsidorna. 

Öfverst en af fyra, smärre fyrkanter sammansatt fyrkant, 
vidare efter hvarandra tre rosetter: den första bildad af en cirkel med 
deri inskrifven sjnspetsad stjerna, i hvars midt åter står en mindre 
cirkel, hvari en liten fyrkant befinnes inskrifven, hvilken sjelf är 
sammansatt af fyra smärre fyrkanter; den andra rosetten bestående 
af en cirkel, hvars yta delas i fyra fält genom tvenne diametrar, 
öfversta och nedersta fältet randadt i längdsrigtning med brädet? 
sidof alten randade i tvärrigtning mot brädets längdaxel; tredje 
rosetten bestående af en cirkel med svängda radier. Derefter två 
med spetsarne hoplagda hjertan, dernnder en sammansatt rosett 



Digitized by 



Google 



506 CARL CEDERSTRÖM. 

bildad af en större cirkel med deri inskrifven tiospetsad stjerna, 
i hvilkenR midt står en mindre cirkel med i densamma inskrifven 
elfvaspetsad stjerna, i dennas midt åter en ännu mindre cirkel 
med deri inskrifven sexuddig stjerna. Vid och delvis^under det 
simpla bandtaget en cirkel med sexuddig stjerna (spetsame för- 
enade med mot periferien konkava linier), derefter åter en cirkel 
med sexuddig stjerna, slutligen en fyrkant, alldeles lika den vid 
brädets spets stående. 

A kanten det illa skurna årtalet 1784 jemte initialer. 

Erhållet från Strömstad. 
Gederstr. saml. 774. 

29. Mangelbräde af björk, från 1796, något afsmalnande mot 
spetsen. 

Ej randsirat. Öfverst en cirkel med deri inskrifven sex- 
uddig stjerna (med förbundna uddar), derefter en cirkel med 
svängda radier, derpå ett tvärtöfver brädet gående ornament; ytter- 
ligare en cirkel med sexuddig stjerna, lik den nyssbeskrifna. 

Handtaget som nu saknas har blifvit borthugget från brädet, 
hvarmed det varit kontinuerligt. 

Bredvid handtagsfästet illa skuren inskription: ANO. 1796. 
EMS. KND. 

Erhållet från Äng i Skee socken, Bohuslän. 
Gederstr. saml. 2431. 

90. Mangelbräde af ek, från 1799, afsmalnande mot spetsen. 

Ej randsirat annat än omkring det fält, hvars midt intages 
af det i form af en häst skurna, klumpiga handtaget. 

Å brädet efter hvarandra fem rosetter, hvardera bildad af en 
cirkel med deri inskrifven sexuddig stjerna. 

Längs brädet stå nära kanten illa skurna initialer och årtalet 
1799. 

Erhållet från Görlöf i Skee socken, Bohuslän. 
Gederstr. saml. 2676. 

31. Mangelbräde af bok, utan årtal, jemnbredt. 

Randsirat utefter öfre ytans långsidor. Tre väl snidade ro- 
setter (den öfversta och nedersta bildad af cirkel med deri in- 
skrifven sexarmad stjerna med förbundna armar, den medlersta 
bestående af en cirkel med deri inskrifven mångarmad stjerna) 
samt lemningar af en Qerde och femte, de sistnämnda å hand- 
taget. Brädet, som förvarats i samma slägt sedan siste, nu fyrtio- 
årige, egarens farfaders tid, har tillförene varit försedt med van- 



Digitized by 



Google 



TRA8NIDBRISR FR&N ÄLDRB TID. 507 

ligt handtag, m^n sedermera, för att kunna delas, afsågats på 
niidten, hvarvid det ifrågavarande, öfre stycket fatt ett rakt band- 
tag, utmejsladt ur sjelfva brädet Brädets ålder kan säkerligen 
härledas från ITOO-talets slut. 
Erhållet från Strömstad. 
Cederstr. saml. 2508. 

32. Mangelbräde af björk, utan årtal, jemnbredt. 
Randsirat. Två rosetter, bildade af cirklar med inskrifven 

fyrauddig stjerna. 

Handtag massivt (d. ä. ur samma stycke, som brädet). 
Erhållet från Strömstad. 
Cederatr. sam.1. 777. 

33. Mangelbräde af björk, från 1805, jemnbredt. 

Knpig randlist kring alla sidorna af brädets öfre yta. Å 
denna yta vid spetsen två små hjertan, derefter ett större dylikt, 
alla med spetsen uppåt; en djupt snidad rosett, bildad af sex- 
uddig stjerna (med uddarne sinsemellan förbundna), inskrifven i 
en cirkel, derefter en cirkel med svängda radier, vidare en ro- 
sett, lik den nyss beskrifna, dock mera grundt skuren. 

Handtag saknas. Vid handtagsfästet inskriptionen: ANO. 1805 
samt initialer. 

Erhållet från Skee socken i Bohuslän. 
Cederstr sami. 2837. 



B) Diverse hnsgeråd. 

34. Aln af björk, fr&n år 1771, prydd med enkla och dubbla 
zigzaglinier, försedd på två ställen med det nämnda årtalet. 

Erhållen från Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2505. 

35. Spinnrockshufvud af björk, utan årtal, skuret ur ett enda 
stycke trä, prydt med zigzaglinier. 

Erhållet från Vahlbacken i Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2503. 

36. Fat af al, utan årtal. 
Foten med utskärningar. 

Erhållet från Östby i Näsinge socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2778. 



Digitized by 



Google 



508 



CAKL CBUBKSTROM. 



C) Skrin och lådor. 

37. Skrin af ek från 1622. Afbildadt fig. 17. 




Fil), n n. Skrin af ek från 1622. Karlanda t:», Vermland. 




^^^v^^v 



Fig. n b. Locket till skrinet fig, 17 a. 



Upphöjdt bredt sammanflätadt listverk med tydlig anstryk- 
Ding af renaissancetidens smak. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNIDERIBR FbAn ÄLDRE TID. 509 

Midtpå locket i upphöjdt arbete initialer och ANNO 1622 
inom en tjock krans (tiotalssiffran är dock otydlig). 
Erhållet från Earlanda socken i Vermland. 
Cederstr. saml. 2432. 

38. Skrin af ek, utan årtal. 

Upphöjdt listverk i renaissancestil (jemf. Gailmard, "Con- 
naissance des styles de Tornementation", pl. 25, fig. 9.) 
Erhållet från Strömstad. 
Cederstr. saml. 2406. 

S9. Låda af björk, från 1701, utmejslad ur ett enda stycke. 
Locket simpelt, af senare datum. Å ena gafveln inskription: 
S H I, å den andra diverse initialer. Ä ena långsidan: 




^MMMM^^å%i 





CO 



s mä m\Yi mu 



hvilkcu inskrift läses baklänges, d. v. s. från höger till venster, 
och lemnar följande tydning: 

D(E)N SO(M) TA(GER) NÅ(60T) U(TjU(R) LÅ(DAN} OC(H) 
IC(KE) B(ETALA)R PÄ(NNINGAK) HA(N) SK(ALL) HÅ(NGA) 
TY HAN ÄR EN KY(F) OCXH) EN SK(Ä)LM - 1701. 

Å andra långsidan en dylik inskription, den jag hittills blott 
delvis lyckats tyda. 

Erhållen från Lyttorp i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. snml. 2787. 

40. Låda af björk, från 1743, mejslad ur ett stycke. Lock 
fattas. Å båda långsidorna tvenne rosetter, bildade af sexuddig 
stjerna med förbundna spetsar, inskrifven i cirkel. 

Erhållen från Vette härad i Bohuslän. 
Cederstr. snml. 2525. 

41. Låda af björk, sexkantig, nästan likkistformad, mejslad 
ur ett stycke, med insatt botten. Lock saknas. 

Å båda långsidorna fyra rosetter, bildade af fyrauddig stjerna 
inskrifven i cirkel. Ena gafveln prydd med fyra med spetsarne 
sammanstötande trianglar. 

Erhållen från Treje i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2489. 



Digitized by 



Google 



510 



CARL CKDER8TROM. 



43. Låda af björk, sexkantig, af nästan Raaima form, som 
föregående. Utmejslad ur ett stycke, bottnen insatt, locket fattas. 
Prydd dels med tre rosetter, näml. en cirkel med inskrifven sex- 
uddig stjerna med förbundna spetsar, en cirkel med svängda radier, 
en cirkel med inskrifven sex-uddig stjerna, med egendomliga 
figurer mellan hvarje udd samt solfjäderlika figurer (jemför N:o 
15); vidare å långsidorna försedd med ett snidverk, bildadt af hvar- 
andra skärande halfcirklar med deri inskrifna (hälfter af) sex- 
ttddiga stjernor. 

Erhållen från Skee socken i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2696. 




Fig, 18 a. Låda af björk från 1774, Skee «;n, Bohutlän. 




Fig. 18 6. Locket till lådan fig. 18 a. 

43. Låda af björk, lång och smal s. k. skörask, fordom be- 
gagnad till förvarande af, då brukliga, långa svafvelstickor, mejslad 
med undantag af locket ur ett stycke. Å locket tvenne vackra 
rosetter, hvilkas grundtyp är åttauddig stjerna, jemte tre andra 
prydnader; å hvardera långsidan tre dylika prydnader samt tvenne 
rosetter (åttauddig stjerna med svängda strålar). Under bottnen 
årtalet 1759. 

Erhållen från Vette härad i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2623. 

44. Låda af björk, fyrkantig, från 1774. Afbildad fig. 18. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNIDBRIER FRÅN ÄLDRE TID. 511 

A locket en liljelik vext med ananaslik frukt i toppen; å hvar- 
dera långsidan en rosett, bildad af en sexuddig stjerna med för- 
bundna uddar, inskrifven i cirkel, omgifven af tvenne bredbladiga 
vexter med ananaslik frukt; å hvardera kortsidan dylik rosett; 
under bottnen IHS. 1774. 

Erhållen från Lihult i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2618. 



D) Seldon. 

4&. Selbåge af bj^rk, omålad, utan årtal. Prydd med blad- 
ornament i renaissancestil. 

Erhållen från Gibberöd i Skee socken, Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2909. 

46. Selbåge af björk, oljemålad, utan årtal; försedd med 
klumpigt skurna drakhufvuden. 

Erhållen från Skee socken i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2221. 




Fig, 19. Selbåge af björk, blåm&lad och förgyld. Skee «:n, Bohuslån. 

47. Selbåge af björk, blå med ftirgyllning. Prydd med blom- 
mor, blad och drakhufvuden. Utan årtal. Afbildad fig. 19. 
Erhållen från Skee socken i Bohuslän. 

Cederstr. saml. 2008. 
Bidr. till Göt. o. Boh. länt historia, 3 och 4. 16 



Digitized by 



Google 



512 CARL CEDERSTRÖM. 

48. Selbåge af björk, blå med förgyllning. Prydd med blad 
och drakhufvuden. Utan årtal. Afbildad fig. 20. 
Erhållen från Vette härad i Bobaslän. 
Cedersir. saml. 2535. 




Fig. 20, Selbåge af björk, blAmålad och förgyld. Vette h:d, Bohuslän. 

49. Selbåge af björk, med årtalet 1761. Prydd med flere 
rosetter, bildade af cirkel med inskrifven sexuddig stjerna. Blå- 
målad. 

Erhållen från Strömstad. 
Strömstads museum. 

50. Selbåge af björk, utan årtal, blåmålad. Prydd med vext- 
slingor. 

Erhållen från Vette härad i Bohuslän. 
Gederstr. saml. 2536. 

51. Bogträd af björk, utan årtal, med drakhufvuden. 
Erhållet från Skee socken i Bohuslän. 

Gederstr. saml. 2564. 

53. Bogträd af björk, utan årtal, med vackra ornament och 
tupphufvud. Afbildadt fig. 21. 

Erhållet fVån Nordmarks härad i Vermland. 
Gederstr. saml. 2849. 

53. Bogträd af björk, med inskurna prydnader; utan årtal. 
Erhållet från Vette härad i Bohuslän. 

Gederstr. saml. 2534. 

54. Bogträd af björk, med inskurna prydnader; utan årtal. 
Erhållet från Vette härad i Bohuslän. 

Gederstr. saml. 2533. 



Digitized by 



Google 



TRÄSNJDERIER FrAn ÄLDRS TID. 



513 



Fig, 21, Bogtråd af björk. Nordmarks Ä;d, Vermland. 

65. Bogträd af björk, med inskurna prydnader. Utan årtal. 
Erhållet från Vette härad i Bohuslän. 
Cederstr. saml. 2532. 



Digitized by 



Google 



514 CARL CEDURSTRÖM. 

Sedan jag nu afslutat denna nog länga och för läsaren tröttande 
beskrifning af de särskilda redskapen, vill jag fästa uppmärksam- 
heten på de nämnda ornamentens olika karakter och förekomst. 

I äldre tider plägade man, som bekant är, genom anbringande 
af religiösa sinnebilder^ förnämligast Frälsarens initialer, liksom 
helga eller inviga sina husgeråd och redskap. Denna fromma sed 
spåras i mangelbrädet N:o 2 ffrån 1629), N:o 3 (fr. 1711), N:o 7 
(fr. 1730), N:o 11 (fr. 1754), lådan N:o 39 (fr. 1701), N:o 44 (fr. 
1774). 

Konungars namnchiffer finna vi blott på tvenne af de anförda 
redskapen, nämligen å mangelbrädet N:o 11 (fr. 1754) och N:o 
24 (fr. Christ. VII:s regering), sannolikt der anbragta, för att på 
ett prydligt sätt angifva tidpunkten för redskapets förfärdigande. 
Det sistnämnda mangelbrädet är ej annorlunda dateradt. 

Bilder af menniskor förekomma, med undantag af de fall, der 
redskapet varit brudgåfva och kontrahenterna dera till yttermera 
visso afbildats, såsom å mangelbrädet N:o 3 (fr. 1711) och N:o 23 
(fr. 1776), endast å N:o 14 (mangelbräde från 1759), der en ryttare- 
figur är på ett temligen misslyckadt sätt framstäld, samt å N:o 
3, der de ingå i de bibliska framställningarna. 

Djurbilder förekomma emellanåt, än med, än utan djupare 
betydelse. Till förra slaget räknar jag det å mangelbrädet N:o 2 
(fr. 1629) framstälda lejonhufvudet och ormen, hvilka synas vara 
religiösa sinnebilder, samt foglarne å N:o 23 (mangelbräde fr. 1776), 
de der tydligtvis äro sinnebilder af ömhet. 

Djurbilderna å mangelbrädet N:o 18 (fr. 1763), N:o 24 (fr. 
Christ. VIIis regering) samt de å N:is 46, 47 och 48 (selbågar med 
drakhufvuden) äfvensom å N.-is 51 (bogträd med tupphufvud) be- 
fintliga synas mig hafva blott ornamental karakter \ 

Bland sinnebilder märkes ett hjerta å mangelbrädet N:o 2 
(fr. 1629), der ett bevingadt sådant förekommer, vidare å mangel- 
brädena N:o 5 (fr. 1718), N:is 22 och 23 (båda från 1776) samt N:o 
33 (fr. 1805); vidare å skrinet N:o 37 (fr. 1622). Å mangelbrädet 
N:o 28 (fr. 1784) finnas två med spetsarue förenade hjertan. 

Vexter och vextdelar finnas ofta afbildade: å mangelbrädet 
N:o 2 (fr. 1629) en blomma med många kronblad (hvilken ock 
kan betraktas såsom en mathematisk figur); å N:o 3 (fr. 1711), der 
vextrankor, som en ram, omgifva de bibliska bilderna; å N:o 4 (fr. 

* Troligen äro de å selbågar nes ändar förekommande drakhufvudena 
minnen från en mycket gammal tid. Redan å selbågar från vikiDga- 
tiden ("Sveriges historia", l:a delen, fig. 367) ses dylika hufyud. 

O. M— s. 



Digitized by 



Google 



TBÄSNIDERIEa FRAn ÄLDRB TID. 515 

1714) förekomma magra vextslingor, å N:o 11 (fr. 1754) bred- 
bladiga vexter, å N:o 22 (mangelbräde från Sm&Ienenes amt af 
1776) och N:o 44 (låda från Skee socken af 1774) bredbladiga 
vexter med ananaslik frukt; å N:o 23 (mangelbräde fr. 1776) och 
N:o 44 (nyssnämnda låda fr. 1774) liljelik vext med rund blomma. 
Å mangelbrädet N:o 24 (från Smålenenes amt och Ghrist. VII:8 
regering) finnas rankformiga vexter. Slutligen förekomma ock 
blad å selbågarne N.-is 45, 47, 48 och öOjsnnt å bogträdet N:o 52. 
A skrinen N:o 37 (fr. Vermland af 1622) och N:o 38 finnes en 
tjock krans midt på locket. A mangelbrädet N:o 18 (fr. 1763) 
finnes ett träd afbildadt. 

De å sistnämda mangelbräde anbragta bilder — ett altare eller 
urna och en pyramidlik sten — hafva sannolikt någon betydelse, 
ehuru jag ej kunnat utgrunda densamma. 

Skeppsbilder finnas blott å mangelbrädet N:o 6 (fr. 1719), och 
äro dessa ganska illa utförda, långt sämre än öfriga å samma 
bräde anbragta ornament. 

Anmärkningsvärdt är att, ehuru de fiesta af de anförda snide- 
rierna förskrifva sig från 1700-talet, man ej hos dem, med undantag 
af selbågarne N:is 47 och 48 samt bogträdet N:o 52, spårar något 
inflytande af den eljest under detta sekel herskande rococo* ^ 
stilen, hvilken icke synes hafva inverkat på allmogens smak i af- 
seende på snidverk. De båda nyssnämnda selbågarne N:is 47 och 
48 äro visserligen hållna i rococostil, men den på dem anbragta fina 
förgyllningen utesluter all sannolikhet af deras ursprung från all- 
mogens handaslöjd. Utan tvifvel äro de förfärdigade af någon, 
af tidens smak berörd, konstnärlig stadshandtverkare. 

Renaissance^tilen röjer sig förnämligast å mangelbrädet N:o 1, 
skrinen N:is 37 (fr. 1622) och 38 samt selbågen N:o 45. 

• Vid granskandet af de såsom ornament använda, på mång- 
faldigt och sinnrikt sätt modifierade mathematiska figurerna, bland 
hvilka cirkeln står i främsta rummet, befinnes att dessa pryd- 
nader varit de ä allmogens sniderier mest använda. Mathematiska 
figurer finnas nämligen å samtliga mangelbrädena, med undantag 
af N:o 3, vidare å N:is 34 och 35 samt å lådorna N:i8 40, 41, 42, 
43 och 44, slutligen äfven å selbågen N:o 49 och bogträdet N:o 
54, d. v. 8 på 41 redskap af 55 beskrifna. 

Bland dessa, af mathematiska figurer bildade, prydnader finnas 
flere, som ovilkorligt erinra om dels gotiken, dels romanska stilen. 
Så de ytterst ofta förekommande zigzagformiga randziraterna. De 
i cirklar inskrifna stjernorna likaledes. Rosetterna på mangel- 
brädet N:o 11 (fr. 1754) hafva tydlig anstrykning af gotik (jem- 



Digitized by 



Google 



516 CAllL CEDEU8TRÖM. 

för Guilmard, "Connaissance de» stylcs de rornementation", pl. 14 
fig. 1, Style ogival). Rosettcroa å mangelbrädet N:o 12 (fr. 1757) 
äro rent romanska ornameDt (jcin'^> Guilmard, anf. arb., pl. 2 fig. 51, 
Style roman). Randziraten å mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629) är 
likaledes ett romanskt ornament (jemf. Guilmard, pl. 3 fig. 1 
och fig. 18, Style roman). Den å samma mangelbräde befint* 
liga blomman, h vilken äfven kan betraktas som en mathematisk 
figur, återfinnes hos konstalster i romansk stil (jemf. Guilmard, 
pl. 4 fig. 21, Style roman). 

De hvarandra skärande cirklarne, som mer eller mindre konst- 
rikt äro framstälda på flere af de anförda mangelbrädena, på- 
minna ock starkt om den romanska stilen. 

Denna egendomliga karakter hos de nämnda snidverken för- 
tjenar att konstateras; förklaringen af detta förhållande synes mig 
sannolikast vara följande. 

De mathematiska figurerna hafva för träsnidaren varit lättare 
att ntföra än afbildningar af vexter och djur, enär deras konturer 
af honom med mindre svårighet kunnat uppdragas än de sist- 
nämndas; han har till följd häraf föredragit de mathematiska figu- 
rerna vid val af ornament. Då under kristna tiden de mathe- 
''matiska figurerna egentligen blott inom romanska stilen och go- 
tiken användts som ornament, så är ock gifvet, att den bohus- 
länska träsnidarekonsten, som företrädesvis användt dessa slags 
ornament, skulle få en viss anstrykning af nämnda konststilar; då 
cirkeln eller delar deraf med förkärlek af träsnidaren anbragtes 
och utarbetades, var ock dermed afgjordt, att hans konstprodukt 
skulle mest närma sig till den romanska stilen. 

Detaljernas finhet visar, att den bohuslänske träsnidaren fullt 
förmått besegra de tekniska svårigheterna och derjemte haft både 
god smak och rik uppfinningsförmåga. 

Bland de mathematiska figurerna är cirkeln med deri inskrif- 
ven sexarmig stjerna den vanligaste och äfven den tidigast före- 
kommande; den finnes nämligen redan på mangelbrädet N:o 2 (fr. 
1629). Under senare hälften och vid slutet af 1700-talet befinnas 
ofta stjernans spetsar förbundna sinsemellan medelst sex mot cirkel- 
periferien konkava linier^ 

Cirkeln med fyraspetsad stjérna förefinnes å mangelbrädet N:o 
9 (fr. 1742), N:o 20 (fr. 1768), N:o 24 (fr. Christ. VILs tid) samt 
N:o 32 (utan årtal). Malteserkors i cirkel å N:o 4 (fr. 1714). 



^ Detta ornament Annes redan å flere af de saker frän Greklands 
förhistoriska tid som Schliemann funnit i Mykenä. O. M — s. 



Digitized by 



Google 



TUÄSNIDERJER FRÅN ÄLDRK TID. 517 

Cirkeln med svängda radier förekommer å mangelbrädena N:is 
13 och 15 (båda fr. 1759), vidare å N:o 16 (utan årtal), N:o 24 
(fr. Christ. VII:8 tid), N:o 25 (fr. 1778), N:o 29 (fr. 1796) samt N:o 
33 (fr. 1805). 

Mycket sammansatta rosetter af förträffligaste arbete och 
vackraste typ förekomma å mangelbrädena N:o 5 (fr. 1718), N:o 
15 (fr. 1759) samt N:is 16 och 17 (utan årtal). 

Genom ofvanstående framställning synes, att under (17:de och) 
18:de seklet i norra Bohuslän funnits en väl utvecklad träsnidare- 
konst, som vid bearbetandet och förfärdigandet af åtskilliga husge- 
råd och redskap gifvit desamma ett smakfullt och prydligt yttre, 
hvarvid den såsom prydnader användt dels afbildningar af före- 
mål ur djur- och vextriket, dels och mestadels mathematiska figurer, 
på mångfaldigt sätt modifierade; att vidare denna snidkonst visar 
någon, ehuru ringa påverkan af renaissancestilen, men föga eller 
icke af rococotidens smak; att slutligen densamma vid anbrin- 
gande af mathematiska figurer såsom prydnader, erinrar, i vissa 
fall om gotikens, men isynnerhet om romanska stilens orna- 
mentering. 



Digitized by 



Google 



Prof på allmogemål och folkvisor från 
SSrbygden. 

Af NILS FR. NILEN. 

Den som haft tillfälle att något sysselsätta sig n>ed uppsam- 
lande af folkspråk, folkvisor och folksagor, har icke kunnat undgå 
att finna, att den allmänna meningen icke fått tillräcklig syn på 
ändamålet med och den verkliga betydelsen af sådana samlingar. 
Att folket med kärlek omfattar sitt gamla språk, sin saga och 
sång, visar sig i den trohet, med hvilken det bevarat dem. Den 
allmänna odlingens sträfvan att allt mer utjemna skiyaktigheter 
gör sig dock äfven här gällande med oemotståndlig makt, och 
den muntliga öfverlemningen är ej i stånd att rädda allt åt en 
kommande tid. Så blir hvarje nytt slägte fattigare på egendom- 
lighet, och förmågan att fasthålla det gamla arfvet minskas i 
samma mån som detta blir mindre. Härtill kommer, att mången 
både bland de bildade klasserna och bland folket sjelft mer eller 
mindre omedvetet hyser den åsigten, att det ej ligger något egent- 
ligt värde i dessa gamla minnen, och att man ej bör slösa tid och 
möda på deras räddande undan en säker förstörelse. Denna åsigt 
behöfver mera att motsägas -än att vederläggas, ty vid närmare 
eftertanke vederlägger den sig sjelf. Man kan gerna tillstå, att det 
skulle vara både fåvitskt och hopplöst att söka envist hålla allt 
qvar vid det gamla. Ett sådant försök vore oklokt, bland annat 
derfbre att det är omöjligt att genomföra. Men sträfvandet att 
här rädda hvad räddas kan, om detta också i många fall ej blir 
mera än minnet af det förgångna, är utan gensägelse rättmätigt, 
från hvilken synpunkt det än må ses. 

I fråga om folkets tungomål är den föreställningen ännu 
ganska gängse, att de s. k. dialekterna uppstått genom en för- 
sämring af riksspråket. För den, som utgår från en sådan 
mening, måste det vara en gifven slutsats, att en uppteckning 
af folkspråket på sin höjd kan få det värde att tjena som en 
profkarta på språkdaningens nyckfullhet. Språkvetenskapen har 
dock för länge sedan klarligen visat, att munarterna utvecklats 



Digitized by 



Google 



PROF PÄ ALLHOGBMAL OCH FOLKVISOR FR^N 8ÖRBY0DEN. 519 

jemnsides med riksspråket^ ja att vårt eget skriftspråk egent- 
ligen är en dialekt, som genom åtskilliga omständigheter kommit 
att vinna allmännare erkännande. Det är klart, att denna dialekt, 
som sålunda uppsvingat sig till riksspråk, ej kunnat afstänga sig 
för inflytelser från andra munarter, och att dessa sålunda kommit 
att mångfaldigt inverka på densamma. För vårt modermåls ut- 
veckling bafva sålunda dialekterna haft en betydelse, som gör, att 
de ej kunna förbises. Men de hafva under allt detta lefvat sitt 
eget lif, och hvar och en af dem har på sitt vis utbildat det ur- 
sprungligen gemensamma språkarfvet. Att språkvetenskapen kan 
hemta rika skatter ur folkspråket, inses lätt. Månget ord, 
som endast i en eller annan munart lefvat qvar, har, när det 
framdragits ur sin gömma, tjenat till att kasta ett klart ljus öfver 
andra ords och språkföreteelsers verkliga väsen. 

En vigtig sida af saken är naturligen också möjligheten af 
dialekternas framtida inverkan på riksspråket. 

För kulturhistorien äro iakttagelser om folkets språk och lif 
af stor betydelse. I sitt ordförråd leronar folket en omedveten 
men derför icke mindre sann bild af sin odlingsgrad. Orden stå 
icke stumma; inför vetenskapen iå de lif och färg och talande 
tunga. Sålunda har man genom undersökning af ordförrådet 
kunnat i allmänna men klara drag utkasta en teckning af våra 
förfäders lefnads- och tänkesätt. 

"Många af forntidens bruk och sägner", yttrar Axel Emanuel 
Holmberg i sin skildring af Sörbygden, "äro här, bättre än på 
andra orter, bevarade; och den som hade tillfälle att studera sör- 
bölingen i hans eget hem, skulle säkert göra många intressanta 
iakttagelser". Dessa den snillrike författarens ord gälla väl ännu 
i dag, men dock långt mindre än då de först skrefvos, ty sedan 
Holmbergs tid hafva stora förändringar skett både med bygden 
och folket. Då var ännu bygden nästan afstängd från den all- 
männa samfärdseln; i senare tider har denna afskildhet upphört, 
bland annat genom de betydande vägomläggningar, som nyligen 
kommit till stånd. Ännu i midten af 1840-talet hade man här 
ingen verklig folkskola, och den skollärare, som då tillsattes, fick 
biand sina "skolbarn" många fullvuxna, som ej kunde läsa och 
skrifva. Nu har »Sörbygden 4 skollärare, 6 skolhus och många 
småskolor. Den stigande folkbildningen och den ökade samfärd- 
seln hafva naturligvis här som annorstädes undanträngt mycket af 
det gamla Ännu finnes dock mycket att taga vara på, och sär- 
skildt lefver folkmusiken ännu med friskt lif. 



Digitized by 



Google 



520 NILS FR. MLÉN. 

Några prof på folkspråk och folksång från denna bygd fram- 
läggas härmed utan annat anspråk än det att bedömas med så 
liten stränghet som möjligt. De äro utdrag ur en för flere år 
sedan påbörjad samling, bvars fortsättande möjliggjorts genom under- 
stöd af länets Hushållningssällskap. Möjligen komma de att följas 
af liknande prof från samma trakt äfvensom af en ordlista öfver folk- 
språket derstädes. Önskningsmålet att erhålla en någorlunda full- 
ständig ordbok öfver Bohusläns folkspråk torde bäst och snarast 
kunna nås genom att ordsamlingar från ett eller annat mindre 
språkområde först utgifvas, hvilka kunna utgöra liksom en stomme 
för liknande samlingar från andra håll. Likheten i ordförråd och ord- 
former från skilda delar af länet är så stor, att genom utgifvande af 
en sådan mindre ordlista ett godt stycke arbete vore undangjordt 
för Bohuslänsmålet i det hela. Att sådana ordsamlingar ej kunna 
följa det vanliga skriftspråkets sätt att teckna språkljuden, är gifvet. 
För att kunna göra full nytta, måste de vara fullt ljudtrogna, 
hvilket i fråga om de här meddelade språkprofven h varken an- 
setts vara möjligt eller nödvändigt, då de ju ej hafva samma 
ändamål som en ordlista. Skrifsättet sluter sig alltså till det all- 
mänt gängse, och inga andra än de vanliga bokstafstecknen hafva 
användts. Alla s. k. öppna vokalljud tecknas med kursiv stil, 
hvilken äfven användes för konsonanttecknen, då de tjena till 
att uttrycka ett annat ljud än sitt egentliga. 

För tydlighets skull lemnas här en kort öfversigt af ljudteck- 
ningen; de anförda exemplen äro hemtade från högsvenskan: 

a, slutet a-ljud, såsom i far, tal, 

a, öppet a- ljud, » » han, falla, 

e, slutet e-ljud, » » se, veta, 

e, öppet e-ljud, » » ande, sade, 

o, slutet o-ljud, w » bo, mor, 

o, öppet o-ljud, liknande det ljud, som höres kort i ull, 
full, 

u, slutet u ljud, såsom i brud, hus, fru, 

M, öppet u-ljud, » » ull, full, 

å, slutet å-ljud, w » få, måtte, gård, 

å, öppet å-ljud, » » torp, borr, komma, 

ä, slutet ä-ljud, » » säd, trä, hänga, 

ä, öppet ä-ljud, » » bädd, ärt, rädd, 

ö, slutet ö-ljud, » » mö, strö, döda, 

ö, öppet ö-ljud, » » söm, höns, 

k och tj beteckna tje-ljudet i känna, tjena, 

sk och sj » sje-ljudet i skina, sju, 



Digitized by 



Google 



PROF PÄ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FrJn 8ÖRBYGDEN. 521 

I och r beteckna det "tjocka" ljud, som 1 och r ofta 

hafva i landsmålen. 
w betecknar ett ljud, närmast motsvarande det engelska w. 
Öfriga bokstafstecken uttalas så som i det vanliga språket, 
med det undantag att g öfver allt har sitt hårda ljud (som i gå, 
taga). Det s. k. lena g-ljudet tecknas här med j. 

Sagan om Vide vallkongsbjon är en skiftning af en gammal 
folksaga, känd under namnet Åmor och Psyche. Anledningen till 
namnet (Hvite vallkungs- eller valkungsbjOrn) kan man ej iinna 
ur sagan. 

Till den musiker, som haft godheten att harmonisera de 
meddelade folkvisorna, frambär upptecknaren sin tacksamhet för 
hans sålunda visade välvilja. 



Äventyr. 
!• Vide Tallkong8bjö*n. 

Dä va en rig härraman, som hade tre ddttrar, å sd skulFn 
fare bort en gäng, å då ba dän öngsta, atte han skulle Mhe en 
krans åd a å ha mä sä hem, å dä ldva'n a, fdr han töckte mast 
om henner, å ho feck allt ho velie ha. Nä han då kom did han 
skulle, Bd va'n ente kär te få en säden krans, som ho hade sätt ud ; 
männe nä han kom på väjen å for hemåder, sä feck'en se en sä- 
den krans upp i ett tre, å dän vesste^n allri, hälles han skulle fä 
ner; han fresta på alle vise, å'nte jeck dä, män sä kom dä en 
hjon å sa te'n om han får dä första, som han moder på gå{n nä 
han kommer hem, sä skulFn ta ner kransen åd 'en; å dä lava 
kärn han skulle få, fär han trntte no dä skulle bZi gåZshunn. Å 
sä tog bjön ner kransen, å sä sa'n, atte dä skulle komme hästar 
å vagn å hämte dä han skulle ha, å sä skeltes de. Nä då käärn 
kom på gåJn, sä mOtte'n ente gåZshunn först, utta dä första han 
mötte va dän öngste dättere, fär ho va sä nyfiken på å få 
kransen, se ho sprang ud å mötte'n. Då b2e'n sä illa ve, se dä 
va ubegribele. E stunn etter, sä kom dä hästar å vagn å Ä;urte 
fram te trampen, män engen fantes i vagne. Så kZätte de på dän 
älste dättere dän öngstas kZäär å sätte a di vagne, å sä bar dä 
åv; män inom e stunn sä kom vagne te baga mä töse di. Sä 
färsökte de på samme vis mä dän andre dättere, män vagne kom 



Digitized by 



Google 



522 NILS FR. NILEN. 

SDart te baga niä dän roä ; å då vesste käärn enge rå, nta han feck 
ta dän öngsta å sade di; å då bar dä åv mä a te ett färträlla 
kongslätt; å sä va bo där, män ensammen feck ho vara bele dan, 
å engen så ho; män om natte nä dä va mört, sä kom han, å va 
dä kallt ude, sä ya'n kall, å snötte dä, sä ya'n snöete, å rängte 
dä, sä va'n yåd, män ho feck ente se'n. Å sä hade ho vört där 
e läng ti, detta vara, å då hetta ho på noge vis, se ho feck värme 
i ett lys, fär ho skulle få se, baden han så ad. Nä dä då ble 
natte, sd kom 'en å la sä i jamter a, å dän natte rängte dä, se 
han va sä våd, se. Å nä han då hade sämna, sä stow ho upp å tog 
värme å skulle se, häden han va; å då feck ho se, atte dä va en 
färträlla kong, fär han va kZätt i full kongsdrägt; å då bte bo så 
nöjt, färstås; män sä råga dä te å drybe en dräbe ifrä lyset ner 
på'n — får ho boll dä upp över'n — å då vaknan idä dä, å då 
va'n illa lessen, å sä sa'n : no ha du jort bra illa, sa'n, fär hade da 
tröt i tre år, sä hade jä bZeve som jä skulle vört, männe no illr jä 
allri komme ijän te dä mer, sa'n, fär no färja ta dättere te henner, 
som ha färträlla mä. Å sä jeck en ifrä a, å de hade tre säner, 
dom tog^en ifrä a å tog mä sä å jeck te tre sostrar, han hade, å 
lemna en på hart stället, å ho feck gå nd å vandra ena. Nä bo 
no hade gått å vandra e ti, sä kom ho te en gkl å där jeck bo 
in å velie ha hus åver natte, å dä feck ho. Å nä dä då ble se 
de skulle lägge sä, sä va dä en liden peltonge där på stället, å 
dän töckte ho sä vä2 om, se ho velie äntele ha'n ijamter sä, å dä 
feck ho läv å ha. Å sä om maran, sä talte ho om fär Mrenge, 
hälles dä va mä a, å då sa ho, atte dä enge nutta te sörja, fär 
dä bl\r väl noge rå, sa ho. Nä bo då skulle gå, sä ga ho a en 
kappe arter; å no ska^u jomme dom, sa bo, te du bZir rektit i be- 
hov om dom. Å sä vandra ho bele dan ijän, å om kväln kom ho 
te ett ställe å feck bus, å nä de då skulle lägge sä, sä va där 
en liden pelt där mä, å dän feck ho ha ijamter sä. Å om ma- 
ran, nä ho stow opp, så berätta ho där som pä dä förste stället, 
härre -illa dä va mä a, å då ga Mrenge a ett kfää nä ho jeck; 
å sä jeck ho bele dan ijän te dä b{e kval; sä råga bo e stäva te, 
å där jeck ho in å velie ha bus å feck ocksä; å där va en liden, 
liden pelt, å ho feck samme töcket fär dän som fär de andre, fär 
ho töckte väl, atte han va lig hennes peltar, å bo feck denne lelle 
pelten ijamter sä. Å om maran, sä talte ho om fär Mrenge, 
hävel ho hade vandra å hä ho hade fått på de tvo ställe, som 
ho hade lowe på förud om nättane; å sä sa Mrenge: åja, dä ska 
väl bli bra, sa bo; no ska du få ett par banskar dä maj, å nä 
du no får vandra ett stöcke, sä kommer 'u te ett bärj, å då ska 



Digitized by 



Google 



PROF vk allmoobmIl OCH FOLKVISOR frAn sörbygdsn. 523 

dn begagna arieuey fdr dä ed brått, sa ho^ se du komin^r^nté t^pp 
nta du släpper e arta fdr hart stej^ du ska ta, å då bZir dä e trappa 
fär hdrr arta, da släpper, te dass da kominer opp före, å då kom- 
iner'a te ett kongeslätt å där ä^n; dä hos dän Mrenge, som ha 
fdrträlla^n. Nä dä då hlir DOge som ^Åeller, se da blir lessen, så 
ska da ta på dä kZäät, som da feck på dä andre stället, da lå, så 
blir da gZa ijän, sa ho. Om dä då ä noge, som dän Mrenge 
yell ha dä te å jära, som da'nte ä go te jära, sä ska^a ta på dä 
desse hanskane å slå ihob nävane tre gånger, sä ska dä komme 
jälp. Å sä jeck bo; nä ho då hade gått ett stöeke, sä kom ho 
te dä huwe bärjet, å där skalle ho tipp före, å dä så ho sä'nte 
konst te på noge vis, män sä tog ho opp sett arteknyde å sä 
släppte ho e arta fär hart stej, ho velie upp, te ho kom upp på; å 
där lå kongsgåZn oppe på bärjet, å sä jeck ho in, å där feck ho 
se hanom, å J;änt' ijän'en jo2e ho, å han kätiie henner, å då bar dä 
sä vä2 te se de feck tale ve enaan, å då sa'n, no ved jä aller, 
hälles ve ska bäre oss åd, fär i övermära skulle jä ha bröllop 
niä dätter te Åärenge; å kommer no nogen in, sä ska 'a 'nte lass 
da Mnner mä, nta da ska velie bZi här å ^;äna. Å nä Mrenge då 
kom in, sä lava ho, att ho skalle iä vört där, ''män då ska^u järe 
allt jä ber dä'', sa ho, å sd jeck Åärenge ad ijän, å då ga han sä te 
å taZe ve a: "å no ställer ho dä åd ä7ve å ska tvätte svart ull vid"; 
å då bZe ho sä illa lessen, fär dä vesste ho no ente kunne gå an. 
Ja, kärenge ho kom in mä denne svarte alle å töse ho jeck å nä 
ho no kom ner te ä7ve sä tvätta ho länge å vä2 å'nte tog dä, nta 
alle va lige svart; sä tog ho på sä kJäät, å sä bte ho g2a, å sä 
besinna ho hanskane, se ho tog på sä dom ma, å sä slow ho i hob 
nävane å då kom dä sä möö nävar å dä hle säden tvätteng å 
kromteng, se alle blc vid i rappet; sä jeck ho hem mä a å sä 
feck ho mad; mäss ho då sad ena å åd, sä kom han in, å sä 
sa'n dä: no ställer ho dä bort å ska lane brareskrud, sa^n; å no 
ska da fä brö idä maj; dä ska da ji hannane, da moder, se de 
'nte bider dä; å här ska du få havre; dän ska du ji hästane, da 
moder, se de'nte slär dä; å sä ska du få smör å smorje portane 
mä på dä stället, da ska åd, se de'nte låder; å nä da no kom- 
mer in, sa'n, sä vell de ji dä noge, män dä ska da'nte ta imod". 
Ja, sä kom X;ärenge in å sa te a ho skulle gå å lane brareskrud, å 
ho jeck. Nä ho då kom på väjen, så mötte ho hannane, å de va 
sä arje, se dä va'nte noge skäWt] å sä tog ho upp brö å ga dom, 
å då hle ho å mä dom. Å sä kom hästane, å sä feck ho ta upp 
havren å ji dom, fär de börja å slä å vrinna åd a. Å sä jeck ho 
te ho kom te portane, ho skalle i jönnom, å sä börja de å låda 



Digitized by 



Google 



524 NILS FR. MLÉxN. 

å skriga, fdr de va Bmorjetrötne; å Bd tog ho upp smöret & smorts 
dom, å så jeck ho in, fdr no va dä enget mer hinder. Å sd nä 
ho kom in, så sad dä e Mreng inne, å sd talte ho om dä, atte 
ho va nd^J;ecka å velie lane brureskrnd ; å sä jeck MreQge sta å 
ga a en bede korv, ho sknlle ha å eda mäss Mrenge lawa te 
brnreskruden å sä nä kärenge jeck ad, sä jeck töse sta å stack 
korven i aska. Nä då Åärenge kom in, sä sa ho: härre ä dii, 
min korv? I aska, san; å då jeck ho sta å tog korven å ga 
töse ijän å sa, ho skalle äntele ed tipp en, inna ho jeck. Å sä 
jeck Mrenge ud ijän, å då stack töse korven unner holet Nä 
då Ä;ärenge kom in, sä sporte ho, om töse hade ed upp'en, Ti 
ho sa no ja, å då roba /kärenge: härre ä du, min korv, å då 
svara'n: anner boZet. Å ho tar sin korv ijän å f/ir töse å sa: 
da ska bestämt ed tippsen, dä enge rå dä. Å töse, ho tog 
korven å måtte lava ho skalle cd uppfen, å sä jeck Mrenge ad 
trejje vännn, å då stack töse korven i barmen. No ho då kom 
in, sä sa ho: ha du ed opp'en no T sa ho. Ja, sa töse, dä ha jä. 
Sä sa ho: härre ä du, min korv? Sä sa korven; i barmen, 8a'n. 
Ja, ä du i halsen, sa jtärenge, sä kommer^a väl i tarmen, sa ho, 
fär ho hörte gaZet å töckte korven sa, han va i halsen. Sä f/itte 
ho a brnreskruden å skalle la a gå, fär no va ho nöjd, nä töse 
hade ed upp korven. Å sä knöd töse in brnreskruden å jeck, å 
sä sprang X;ärcnge etter a å sa te portane: går de tipp fara å'nte 
skriger? Sä svara portane: dä ha engen smort oss mä smör, sälles 
som ho ha jort, sa de. Å sä roba Mrenge på hästane, att de ska 
slä^nner, å då sa hästane: dä ha engen gove oss havre, sälles som 
ho ha jort. Å sä roba Arärenge på hunnane, de skalle bide töse, 
å sä svara de : näj, sa de, dä ha engen gove oss brö, sälles som ho 
ha jort. Å sä slapp då töse hem mä brnreskruden, å no ho då 
kom hem, sä va'nte J;ärenge inne, ane han va inne; å sa sa^n te 
a, atte no ha jä sätt fullt mä bränne unner goJvet, Ba'n, å no blir 
du stånne å häller ett lys, mäss de viger oss, å då ska du lawa 
å snäppe lyset, å slappe ner ijönnem dä holet jä ha jort i goZvet, 
män sä ska du skunne dä å sprenga mä sam da ha jort dä. Ja, 
dä lava ho, ho skalle jära. Dan därpå, sä stälte de te bröllopet, å no 
vigsle skalle gå på, sä bZe ho stält te å stå å hälle lys, å nä ho 
stow å boll lyset, sä snäppa ho't å släppte skare ijonnom goZvet, 
å sä tog han a i näven, å sä sprang de, å sä stow hele slättet i 
lys låwe å dä brann t«pp allt ihob, bå Ä^äreng å brur å bröllops- 
fdlk mä; män brugåmmåln å töse bärja sä. Å sä tog han henner 
mä sä te de tre stävene, å då feck ho veda, att dä va sine 
ongar, ho hade träffa där å töckt sä väZ om'^ å dä va hanses 



Digitized by 



Google 



PROF PÅ ALLMOGKMÄL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRDYGDEN. 525 

sostrar, ho hade vört hos, å sä boll de bröllop å ba s\ne slägtengar 
te sä, å sinna feck jä'nte vört mä langar. 



2. Ett frieri. 

Dä ya e tös, som hade läya, att hackan som kanna f% a ta 
skratta, dan skulla fä a. Så va dä på ett ställa dä va tre brörar, 
å dän trajja dän töckta allti de tvo andra va så dåfi, å de valla 
allti htisbannera hanom. Nä de no feck höra dä töse häda Idva 
ad, sä tog de tvo brörana å k/ätta sä sa granna de kunna å jeck 
ta a — de iaZtas åd; å så nä då dän älsta kom in, så sa'n dä: dä 
va mäkta vart, jongfran har inna i da. Dä möö varmara i min 
barm; svara ho. Å då vassta'n anta mer å svara; å därma sä 
feck'an gå. Å sällas jeck dä mä dän andra mä. 

Sä nä de då kom ham, sä feck dän öngsta höra, hä de häda 
sagt å hä ho häda svara; å sä tog'an å kZätta sä sä dkli han 
vassta sä rå ta, å sä tog^en en gammal säck annar arman å så jeck^en. 
Nä han då kom på väjan, sä fan'n e dö skada; sä 8tack'an dän 
i päsan. Sä nä han häda gått ett stocka ta, sä fan'n ett panna- 
^Mllra, å dä stack'an i päsan. E stuun attar fan'n en vijareng, dän 
stack^an i päsan. Sä jeck'an ett stocka ta, å då fan^n en kJava, å dän 
stackVn i päsan. Ett gran langar fram, där fan'n ett värahorn, å dä 
stack'an i päsan. Å sinna fan'n ett aant värahorn ett stocka därifrä, 
å dä stack'an mä i päsan. Sd jeck'an in ta a, å sä sa'n : dä va 
mäkta vart, jongfran har inna i da. Dä möö varmara i min barm, sa 
ho ta hanom som ta brörana hans. Dä va bra, sa'n, då kunna jä 
kan^^a få stekt mi skada. Å sä tog'en tipp å visa skada. Då rän- 
nar fedan bort, sa ho. Här har jä ett panna-vMllra, jä ska ta'n i, 
sa'n. Dä spräckar, sa ho. Nä, här har jä en vijareng, jä ska 
binna't mä, sa'n. Du ä krogata, du, sa ho. Här ä en kJava, dän ä 
möö krogatara, sa'n. Du ä vreen, du, sa ho. Nä, här har jä ett 
värahorn, dä möö vreenara. Sä skratta ho: no ha jä allri sett på 
magan, sa ho. Jo, sa här ska jongfrun fä se på mngan, sa'n, å sä 
tog'en npp dä andra värahornat. Å sä feck'an a. 



Digitized by 



Google 



526 NILS PR. NILEN. 



JesRegåder. 



En stor vid häst, lägger rom pen på taget. H« ä dä får noge? 
(En vidrappa st<ivcmur å karsten.) 



Hå ä dä, som har örer å'nte hörer, yamm å enge tarmar å 
ben å'nte kan gå? (E gry da.) 



I skowen ä dä rtinnet å funnet, barka å bett; i smia ä dä 
smitt; Ur fårahuset tar dä si fiia. Hå ä dä? (E ullkara mä tre 
å sMnn å tinnar.) 

Hå ä dä de brogar å Ä;öre in artene mä på Dal? (Jo, no de 
har arter te mad, så iör de in dom mä skee.) 



Liden å lätt, 

Håppar åver e statt, 

Engen man i vårt lann, 

Som denne hästen bessla kan? (E lappa.) 



Dä sprenger en häst på mässengebärj; ja fortare hästen 
sprenger, dass kårtare bZir rompen? (Nå2, fengerbår å trå.) 



Hå ä dä, som ente tvo man kan bäre på e såstang, män ett 
barn kan bäre't i näven? (Ett ägg.) 



Trint som ett höneägg å når ikrcng en iörkevägg? (Ett trå- 
nwsta.) 

Hå ä dä, som om dan ä fullt mä A;öd å bZo å om natte står 
å gabar? (En stövel.) 

Tvo döö hålls om livet; hå ä dä? (Hysk å hage.) 



Käärn går upp etter rene å ner etter rene å ledar etter dä 
han ente vell ha. Hå ä dä? (Eol i jaZsgå/n.) 



Digitized by 



Google 



PROF PÅ ALLMOOBmAl OCH FOLKVISOR FRÅN 8ÖRBTGDBN. 527 

Ed ä dä^ som bar kflläne innikreng å krdppen ndikreng? 
(Ett taZjlys.) 

Ed ä dä^ som går natt å da åaliri kommer te däre? (EMcka.) 



Ha de bort, atte bär i B^aslän brogar de & lägge lysesakse 
mä i ligJJsta? Ed vell dä sia, tru? (Jo, nä de lägger bele krop- 
pen did, sä fnljev väl nyba mä, kan jä tru.) 



Jä ska fråwe der e fråwa, 
Som ä lida stör bälle e fZåwa: 
I all slags mad, män ente i steg, 
I dans, män ente i leg, 
I strömmar, män ente i Fäss, 
I Frädreksball män ente i Mäss. 
Hä ä dä? (Jo, dä ä dän förste bogstaven i abeseboge) 



Hä ä dä, som bar veddet i sia å ära i rompen, å allt dä ban 
bär, sä bäVn på näbbet? (Bessmarn.) 



Ett yintervokset tre, rode upp å tappen ne. Hä ä dä fär noge? 
.(En istapp.) 



8kråek. 



En ska^nte skyde kärpar bälle kråger; dä^nte bra, fär då kan 
en aller segte rätt sinna (mä dän borsa). 



Kärpen bar e lide vid fjör i brystet; hade'n ente dän, sä 
knnne de skyde'n, å dä jo!e engen teng. 



En ska^nte skyde skader, fär då blir de möö vär sinna. 



Om skadene skrattar om natte, sä ser de dän vonne. 



Bidr, tUl Qöt. o. Bok, läns hiitaria. 3 oeh 4. 17 



Digitized by 



Google 



528 NIL8 rVL. NILtN. 

Hör en hööue kackZa om natte, sd ser de dän stygga. 



Sdudasklopte naw^ar rdttnar allri i Ä;örregåZ; dä sunn å kloppa 
nawlane om sdndan. 

En {krönte iälja hälk hogga om syndan, fär fär en då sår, sä 
läger dä sä al ler. 

TaTjer en om sdndan, så skär en sä. 



Om en ä nda å far mä bäst om natte, å sä hästen stannar, 
så ska en ta t«pp fällekniven å hälle ve uwat, sä fär en se, hä dä 
ä fär noge, som staggar hästen. Då kan dä a hänna, atte en får 
sä en dokti örefill, å sä brogar gasten skratta å Ruwe i lt«fte som 
ett rött lagen; å sä kan dä a hänna, atte han slär i kall hästane 
å te å mä kärane å knäpper idä dom kZääne å ^J:är dom. 



Om gasten slär i kall hästen, sä ska en lufta i huvelawet (dä 
vell sia besslet i mällom öörne), å då lättar dä i iågeremme, å då 
har hästen lättare fär å sprätte upp. 



Kan en fä en ormetagg å sade in i e vä^gespronga, sä ä dä 
dän bäste bod fär väggelus; fär då fi!yr de mä ett. Hälle om en 
tar väggelus å tullar in i en k{add å bär bort te e aan stäva, sä 
flyr alle väggelusane did. 



* 



Detta ä no gammelt sjkhety, färstås; dä'nte mange, som trnr 
på't no fär tie, män för i yale ha de hatt en grnvele mängde mä 
sädene räjlar. 



Digitized by 



Google 



PROF PÅ ALLIiOOEIiÅL OCH FOLKVISOR FrIn 8ÖRBVODBN. 529 

TallTiB<i. 

6c musikbilagan. 

Edrre ska^u fara? 

Jedebock å dala. 

Där ä gdtt å jäda,. 

Där fäller enge vada, 

Där gal gögen, 

Där gror lögco, 

Där seddar da ver. på tuvar 

Å spinner p& selkete laver; 

Dan lelle egån, han går uti ange å slår, 

Då må'a trn han snurte^ 

Kaja, ho råga å kndtten, han drow, 

Å lelle pissekatten, han kurte. 

Tallyisa. 

Se musikbilagan. 

Å Hans å ErapSy de voro tvo snälle gnttar, 

De jengo i skogen å skutta, 

I märkena ad, 

De så te mina fe, 

Mäss de lå på kne. 

£a'nner'n Tora å Brita, 

Enge Maria, Margreta, 

Å rare brnpiger å Stävelsman, 

Mali å Kari å Kristian? 

Fru Tora, ho legger å trallar; 

Å trallar 'n på mäj, 

Sä går jä min väj. 

Låcke fram juren frå rolie hann, 

Kom alle de underle juren, 

Kom åksen, kom kaZven, kom djuren. 

Kom Row, kom Skow, 

Mi sJcöna Filow, 

Kom kappete jEersti, 

Kom Bustebu Ä2i, 

Kom snällaste Kari, 

Kom Häll å Börsen, 

Mi ^X^na Filt«rsen, 

Å Hall å Brann! 



Digitized by 



Google 



530 NIL8 F&. KILiSN. 



Förklaringar. 

Sid. Ö21. ÄvéDtyr, saga, berättelse; vid, hvit; bjön, björn; å, 
och; skuirD, sknlle han; ldya\ lofvade han; fdr, för, ty; did, dit; 
kär te (karl till), i stånd att; sätt ud, utsatt, bestämt; tre, träd; 
hdles, huruledes; männe nä, nfen när; käärn, karlen; först, först; 
illa \e (illa vid), illa till mods; nb^gribele, obegripligt; e stunn 
etter, en stånd efteråt; kurtcy körde; trampen, trappan; fantes, 
fanns; kläär, kläder; di, i; 

ISid. 522. enge rå, ingen råd; sade, sätta; mört, mörkt; detta 
vara, medan detta fortfor; hetta, hittade; se, så att; tröt, väntat; 
}^7 j^9 bart, hvart; ena, ensam; nutta, nytta; arter, ärter; stow 
npp, steg npp; ett kZää, en duk; hdyel, huru, lowe, legat; 

Sid. 523. brått, brant; ^Aieller, fattas; jära, göra; enaan, hvar 
andra; slow, slog; brureskrud, brudklädning; idä, utaf; låder, 
knarrar, gnisslar; ji, gifva; ^Mlit, skäligt; vrinna, skrika, gnägga 
argsint; 

Sid. 524. smorjetrötue, osmorda; bede, bit; eda, äta; mäss, 
medan; lawa, lagade; härre, hvar; gove, gifvit; sknnne dä, skyn- 
da dig; 

Sid. 525. husbennere, förtrycka; fultes åd, följdes åt; vart, varmt; 
h4, hvad; skada, skata; panne^Mlle, bit af ett sönderslaget kärl ; 
vijereng, vriden vidja; värehorn, horn af en vädur; aant, annat; 
ränner, rinner; feden, fettet; krogete, krokig, krokordig; vreen, 
vriden; magen, maken; 

Sid. 526. Jessegåder, gissegåtor; rompen, svansen; vidrappa 
ståvemur å kårsten, hvitrappad mur och skorsten; ullkara mäträ, 
ullkarda med trä; trånusta, trådnystan; hage, hake; hoHjategåJn, 
hål i gärdesgården; 

Sid. 527. nyba (nypan), fingrarne ; fråwe der e fråwa, fråga er 
en fråga; fiåwa, fluga; steg, stek; ne, ned, nedåt; borsa, bössan; 
fjöTy tjäder; 

Sid. 528. naw^ar, naglar; uwat, ögat; lagen, lagan; k2add, klut; 

Sid. 529. gätt å jäda, godt att valla; luver, mössor; egån, ek- 
orren; snurte, svängde sig; Ä;t«rte, körde; fe, kreatur; Tora, Brita, 
Stdvelsman, Kristian, Row, Skow m. fl. äro namn på boskapen. 



Digitized by 



Google 



PROF PÄ ALLMOGKMÅL OCH FOLKVISOR FRÄN 8ÖRBYGDBN. 531 

TallTisa från Sörbygden. 



Tämligen fort. 



flarmoD. af Hj. Ö. 



|é| j.jrr?: ^g^^^{^3^ 



HAr-re ska *a fs-raP Je-de-bock ä da -/a, Dar ä gAtt å 



i 



w- 



w 



^ 



w 



■^" 



m 



=g= 



::?: 



3®: 



9-- 



^: 



^^ 



K=i5=4i 



m 



m 



zé=é: 



É=ÉZ 



jä-da, Dir fäl-ler en-ge vä-da, Där ga/ gö-gen, Där gror 



W 



=^ 



W" 



ÅjU^tA ^^L 



9iF^ 



ffxYh n 



Éfe 



t 




m s £^ 



fr-K 



^ 



r^ 



.*_i_j_*_*_,_^ 



i:^ 



1^ 



lö-g6D, Där sed - der da-ver på tu-ver å spin-Der på sd - ke - U 

nV. 



:t 



W- 



^-- 



-f- 



^ 



5?:J 



1=1 



^ 



^Tn^=g^ ?lRR^ =M ^^ ^ ^ ^^ 



^ 



la - Ter. 



Däu U\'U e-gån han går nt-i än-ge å slår, 



^m 



f 



i 



r 



^ 



* 



'z^: 



Digitized by 



Google 



532 



NILS FR. NILtN. 



^uj';' i jj 



i^jJAiirrs 



I)& m& 'a tra han snur • • te. Ka - js ho rs - ga å knAt-ten, han 



^ 



^ 



^r=^ 



S 



d= 



i=^^^ 



f 



^ 



^ 



^ 



i 



drow, Å 



Itfl-le pis-se kat -ten han hur 



gas^B 



- u. 



P^LfJ^^^-f^^^ 



^ £=JM= te> 



^ 



É 



=8= 



TallTisa från Sörbygden. 

Tämligen fort, Harmon. af Bj. ö. 

A Hans å Krans, De voro tvo 8nä]--l6 gnt tar, De 



^ 



TT^ \ /J'>J, ]^^ 



j— fr-^- 



*■: 



"TT" 



H 



::p r 



E^^ 



T — r 



r==r 



jen-go i skogen & skut ta, I mar-ke-na nd, De så t« mi— na 



m:nii^ ±u^ 



f^^^ 



s 



T^ 



j. 



^^ 



^ 



^^ 



fffT 



f=^^^ — ^ 



Digitized by 



Google 



m 



PROF PÅ allmogemJLl och folkvisor från sörbygdbn. 533 

« fe Msss de lå på kne. Kdn-ner *a To-ra & Bri - - ta, 



fa i^^:j^^j^ 



TWrT 



rr- 



s 



i 



rii. 



|g 



m 



m 



EÉ 



En - ge Ma-ri-a Mar - - gre - ta, Å rs-r« brn-pi-ger å StA - veU - man, 



l^jj^i^^^ffl^ 



fr I r -^ r 



^ 



É 



?i^= 



-f-# 



^^^ 



*ati 



Mali å Ka-r i å Kri-8ti-an? Fru To-ra ho leg-ger å tral-lar, k 



|g $ ^5^ap ^^^ 



srf^T 



r^rr 



^^-=^ 



5^ 



i^ åa^ 



r 



-^- 



r-=r 



f^=^ 



tral-lar *a på mäj, Så går jä mii v<y. Låc-ke fram ja-ren frå 



^ ^g^^^pgj^iTLty: 



31 



É 



^i^ 



e 



ipw' 



ro-li-e hann! Kom al -le de nn-der-le 



^^m4Må^^ 



ju ren. Kom 



m 



Ht. — 



T 

a tempo 



r 



mm 



s 



j. i 



^^ ^^B 



f 



r 



Digitized by 



Google 



534 N1L8 ra. NILÅN. 

åk-Mn, kom kal-ren^ kom /jn-ren, Kom Row, kom Skow. Mi skö-na Fi-low, Kom 



^^^^ ^P^ 



fr r i^- r f 



l^£^3 



^m 



^^ 



^ 



■-#2^- 



r^"^ — -f 



kap-pe-té Ker>eti, Kom Rti-ate-bn Å-/i, Kom endl-la-sU Ka-ri, Kom 



^^ 



pj i £353 ^ ^^j;J^-f-^3 ^ 



aecel 



T r f f 



l^^^^i^ 



^ 



^ 



^ 



r — r 



Hall i Bvr-ten, Mi tkö-na Fi-lttr-acn i 



Hall I Brann t 



BS 



^ 



I n'/ 



^^ 



:3=* 



It 



T- 



^Ä 



ZT 



l-r— > ^.j.^ .^ 



r — f 



r-f^rx 



»»f 



Digitized by 



Google 



Innehåll. 



.Sid. 

Två bronsålders fynd från Kareby socken i Inlands södra härad. 

Beskrifna af Oscar Montelius. Med 22 träsnitt 271. 

Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Mon- 
telius. 2. Med 52 träsnitt 321. 

Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af 

Oscar Montelius. Med 1 plancfa 423. 

Bohuslänska dopfuntar. Tecknade af Gustaf Brusewitzj med text 

af Oscar Montelius. Med 13 träsnitt 425. 

Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652 447. 

Träsniderier från äldre tid. Samlade och beskrifna af Carl Ceder- 

ström. Med 21 träsnitt 489. 

Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af Nils Fr. Ni- 
len. Med 2 musikbilagor 518. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



So 



t .' 

1 I 



T' 



\^ ^FfUf- 



'^^•H^-^^ 




• • 



oV* ^ 








""■' f i' f f 



«Ä/. 



-X/ v^r «:»/ /'/,t5. 



Hällristning WD^^^éA^^^^i Bra^ 



FL I. 



i-^} 



c^i 






"^^ g^-T 



^. 



t^ 




^ (f ^ 



lotohtctjirnn af CdrlAlhr. KöptnlMnn . 



"AD.s Socken. Stangenäs Härad. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



jz.f^/ 



BIDRAG TILL KANNEDOM 



OM 



GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS 

FORNMINNEN OCH HISTORIA 

UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF 

LÄNETS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP. 



BIHANG 

ORDBOK ÖFVER ALLMOGEMÅLET I SÖRBYGDEN 

AF 

NILS FR. NILEN. 



Pris 2 kronor. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 






BIDRAG TILL KANNEDOM 



OM 



GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS 



FORNMINNEN OCH HISTORIA 



UTGIFNA pA föranstaltande AF 



LÄNETS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP 



BIHANG 



^879. 



Digitized by 



Google 



ORDBOK 



OFVER 



ALLMOGEMÅLET I SÖRBYGDEN 



SAMLAD OCH UTGIFVEN 



PÄ GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS KONGL. HUSHÄLLNINGSSÄLLSKAPS 



BEKOSTNAD 



AF 



NILS FR. ^LÉN 

FILOSOFIS KANDIDAT. 



5T0C 



STOCKHOLM, 1879. 

P. A. NOBSTEDT 8c BÖNEB 
KOKQL. DOKTRYCKARR. 



Digitized by 



Google 



SFR 24 1887 



Digitized by 



Google 



FÖRORD. 



I fjerde häftet af tidskriften iBidrag till kännedom om Göteborgs och 
Bohusläns fornminnen och histona> framlades några smärre prof pä allmoge- 
mål och folkvisor frän Sörbygden. Genom anslag af Hushållningssällskapet 
har tillfälle Qeredts att nu låta dessa prof följas af en ordbok öfver allmoge- 
målet i samma bygd, utgifvarens hembygd. 

Denna ordbok har till syfte att upptaga munartens hela ordförråd. Då 
det nämligen numera kan anses vara erkändt, att dialektforskningen bör sträfva 
till att framleta alla i våra landsmål förekommande ord, har jag, i likhet med 
några föregående utgifvare af dialektordböcker, ej tvekat att upptaga äfven 
sådana ord, som föga eller alls icke afvika frän motsvarande ord i riksspråket. 

Att denna ordsamling dock fcke kunnat blifva så fullständig, att icke mycket 
vore att tillägga, ligger i sakens natur. Dels äro många högst värdefulla ord 
föga gängse i dagligt tal och sålunda svåra att finna, dels äro en mängd 
afledda och sammansatta ord af den art, att de liksom bilda sig af sig sjelfva, 
så snart de tarfvas, ehuru de ej kunna sägas vara i bruk. Ledd af sin språk- 
instinkt, tvekar allmogen aldrig att bilda dylika ord, när ett motsvarande be- 
grepp fordrar ett uttrybk i språket, men i en ordbok kunna endast de ord 
upptagas, som verkligen förekomma. 

Med afseende på ljudbeteckningen har syftemålet i främsta rummet varit 
att troget ätergifva ordens uttal. Det har dock tillika ansetts lämpligt att 
gifva arbetet en sådan form, att det utan större svårighet skulle kunna läsas 
och förstås äfven af andra än språkmän. Att förena dessa stridiga syften 
har icke alltid varit lätt. Det har stundom funnits nödigt att försaka den 
fördel, som åtföljer ett strängt genomfördt Ijudteckningssystem med endast ett 
tecken för hvarje ljud. Så har det s. k. äff^-ljudet tecknats dels med g dels 
med n och dels med ng för vinnande af större likhet med vårt vanliga svenska 
skrifsätt. Så hafva de enkla ljud, som i svenskan tecknas med rd, m, rt 
(i t. ex. jord, qvarn, snart) här tecknats på samma sätt. Deremot har det 
mött alltför stora svårigheter att qvarhålla den mångskiftande teckning af de 
s. k. tj^- och j^e-ljnden, som ännu tynger på vårt skrifspråk. För ^/e-ljudet 
har alltså öfver allt brukats tecknet c och för «ye-ljudet tecknet x, hvilka 
tecken kunnat så användas, då k-ljudet alltid tecknats med k (aldrig med c), 
s-ljudet alltid med s (aldrig med c) och den ljudförbindelse, som i riksspråket 
tecknas med x, här alltid Ijudenligt återgifvits med ks. 

NiXin, Ordbok, 



Digitized by 



Google 



Kursiva bokstafstecken hafva nyttjats dels för att utmärka s. k. öppna 
vokalljud (a, e, u, a, ä, o) dels i de fall, dä ett konsoDanttecken användts för 
att beteckna ett annat ljud än det vanliga eller egentliga {jg, n, ng, /, Id, In, 
h. It, rd, rs, rt) ♦. 

Allmogeordens betoning har äskädliggjorts genom de vanliga tecknen 
akut ' och gravis \ Tonvigtstecken utsattes i flerstafviga ord öfver vokalen i 
den starkast betonade stafvelsen. I enstafviga ord har tonvigten ej särskildt 
behöft betecknas, dä de hafva akut. Sammansatta ord, hvilka vanligen, pä 
samma sätt som i riksspråket, äga flere starkt betonade stafvelser, hafva dock 
fått ton vigtstecknet utsatt blott pä den stafvelse, som i uttalet hufvudsakligen 
betonas. Bindestreck har begagnats för att ätskilja de olika lederna i samman- 
sättningen, och genom jämförelse med motsvarande enkla ord äi^ det således i 
hvarje fall möjligt att afgöra, pä hvilka stafvelser i ett sammansatt ord tonvigt 
hvilar. Dä uttryck eller hela satser anföras pä allmogespräket, hafva betonings- 
tecknen utsatts endast i de stafvelser, som i talsammanhanget företrädesvis fä 
tonvigt. 

Vacklande betoning hos ett ord har stundom antydts genom utsättande 
inom parentes af den ovanligare formens vokalljud med tonvigtstecken öfver 
den betonade stafvelsens vokal. 

Den ljudföreteelse, som fått namn af vokalljuds tveklyfning, geminering 
eller fördubbling, är äfven i Sörbygdens allmogemål rätt vanlig i betonade 
stafvelser, dä följande stafvelses vokal bortfallit. Den betonade stafvelsen får 
i sä fall ett sådant uttal, att det förefaller som om dess vokal fördubblades. 
Rätta förhållandet är dock helt visst, liksom i flere andra dialekter, att den 
betonade stafvelsen i dylika fall får en sammansatt accent.** I denna ordbok 
har en sådan betoning antydts genom tecknet ' näst efter den betonade voka- 
len. Såsom exempel pä ord, i hvilka »geminering> ägt rum, må här anföras 
Kn (bestämda formen af ordet kne\ gä^lwy st3', kä'rn (bestämd form af ordet 
kär), sä'n (med långt u-ljud; best. form af subst. sann), kc^^ln (best. form af 
subst. kalle), kW In (best. . form af subst. kå/), b^>n (passift particip af verbet 
bara) samt alla adjektiv pä 'yu'ln. 

Lång vokal har utmärkts med längdtecken (ä, s, a, é, å, é o. s. v.); de 
korta vokal ljuden hafva deremot lemnats utan qvantitetstecken. 

Dä s. k. långt konsonantljud blott förekommer efter kort vokal i betonade 
stafvelser, hade dess beteckning genom dtibbelskrifning af konsonanttecknet ej 
varit af nöden, om icke arbetet, efter hvad förut är nämdt, äfven skolat hafva 
ett mera populärt syfte. Det är detta syfte som fått fälla utslaget i de fall. 
der tvekan kunnat råda om lämpligheten af långt konsonantljuds teckning med 
enkelt konsonanttecken. Någon fara för att ljudets verkliga art i något fall 



♦ Se tabellen sid. V. 

♦♦ NoRBEN: Fryksdalsmålete ljudlära. (I Upsala universitets årsskrift 1877.) 
Kock: Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent. Lund 1878. 



Digitized by 



Google 



skulle andgä forskaren, har ej kunnat anses följa ur denna ojämnhet i teck- 
ningen. 

I några fall har jag ej tilltrott mig att kunna med visshet afgöra, huru 
vida ej målet bör anses äga kort konsonantljud efter kort vokal i betonad 
stafvelse. Visst är, att orden cäv^ng, cör^gå/, fik m. fl. af åtskilliga personer 
uttalas med kort r och kort 1, men dä der jämte uttalet cärrettff, cörre^gå/, 
fillfl o. B. v. förekommer, kan det förra uttaFssättet möjligen vara endast indi- 
viduelt. 

Vid åtskilliga ord, hvilkas uttal synts vara i alla afseenden lika med mot- 
svarande ord med fullt stadgadt uttal i riksspråket, har likhetstecken utsatts 
mellan dessa ord. Så t. ex. uttalas orden ask, aska, barm, brunn, galbr, gallra, 
hår^, hals, kn/^ssal, kmVssla, sanna, slarv, slarva, trassal, trassla, vidare, xarna, 
^st^r m. fl. alldeles som riksspråkets motsvarande ord. 

Betydelsernas anordning lemnar, ur vetenskaplig synpunkt sedd, helt visst 
mycket öfrigt att önska. Till ursäkt må lända, att betydelselåran först nyligen 
börjat tillerkännas en sjelfständig plats vid sidan af ordbildningsläran och att 
således egentligen ingen bland hittills utgifna dialektordböcker kunnat i detta 
afseende tjena såsom säkert föredöme. 

Jämförelser med beslägtade språk och munarter hafva endast sparsamt 
upptagits. 

Språkområdet innefattar socknarne Krokstad, Hede och Sanne. Till grund 
för ordsamlingen har lagts målet i mellersta och södra delen af Krokstads 
socken. Målet i norra delen af Krokstad närmar sig, liksom Sannemälet, i 
mycket dalslandsdialekterna. Hedemålet äger mera likhet med det närliggande 
Tunge härads allmogemål. Ordformer, som iakttagits endast i Hede eller 
Sanne, hafva utmärkts med H. eller S., hvilket dock ej utesluter möjligheten 
af dessa formers förekomst äfven inom öfriga delar af Sörbygden. 

Föråldrade ord och uttryck hafva satts inom [ ]. Åtskilliga ord, som först 
i senare tider kommit i bruk, hafva inneslutits inom (), ett beteckningssätt, 
som dock ej kunnat strängt genomföras. 

För att underlätta hänvisningar och i ändamål att möjligen framdeles 
kunna uppgöra en kortfattad synonymisk öfversigt af målets ordförråd hafva 
raderna försetts med ordningsnummer. 

Från många håll inom och utom hembygden har välvilligt och verksamt 
bistånd kommit mig till del vid utarbetandet af denna ordsamling. Så har 
Notarien F. H. Lundmarker under hela den tid, arbetet pågått, både muntligen 
och skriftligen lemnat mig talrika och värdefulla upplysningar. Så hade jag 
sommaren 1878 tillfälle att med biträde af Fredrik och Andreas Johannesson, 
Olof, August, Anders och Fredrik Petersson (alla i Sifvertorp) samt Andreas 
Johansson och August Andreasson (båda i Askedalen) fullständigt genomgå 
och i många fall beriktiga föregående årens samlingar, hvilka härunder äfven 
vunno en högst betydlig tillökning. 



Digitized by 



Google 



En af Studeranden yid Lunds universitet A. Torén med omsorg utarbetad 
mindre ordsamling frän Tunge härad har af Föreningen för Hembygdens Minnen 
inom Göteborgs Nation i Lund välvilligt stälts till mitt förfogande. Ordformer 
ur nämnda samling hafva i ätskilliga fall upptagits till jämförelse. 

Tvenne medlemmar af Bohusläns och Hallands Landsmälsförening, Lära- 
ren vid Upsala läns Folkkögskola H. Larsson och Studeranden J. A. Ahnström 
hafva under arbetets fortgäng gäCt mig tillhanda med mänga upplysningar om 
allmogemålen i olika delar af norra och södra Bohuslän. 

Det är min pligt att här tacksamt erkänna den förbindelse, hvari jag står 
till alla dessa och öfriga personer, som med räd och upplysningar främjat 
mina forskningar. 

Slutligen har jag att till Länets Hushållningssällskap och dess Ordförande, 
Landshöfdingen m. m. Grefve Alb. Ehrensvärd, framföra min vördnadsfulla 
tacksamhet för den uppmuntran och det frikostiga understöd, som kommit 
detta arbete till del. 

Upsala den 30 april 1879. 

mi8 Fr. NUén. 



Digitized by 



Google 



IJudbeteokning. 



Denna 
ord- 
boks 


Lands- 
m&ls- 
alfa- 
betets 


uttal 


Denna 
ord- 
boks 


Lands- 
målB- 
alfa- 
betets 


' uttal 


a 


a 


rspr. a i tal, hat. 


P . 


p 


rspr. p. 


a 


a 


> a i tall, hatt. 


r 


r 


> r. 


b 


h. 


> b. 


rd 


i 


» rd i jord. 


C 


$ 


> >tje-ljud> utan an- 


rd 


d 


samma ljud som Id. 








m 


*i 


rspr. rn i barn. 


d 


d 


> d. 


rs 


§ 


> rs i tTärs. 


e 


e 


» e i se, ehuru. 


rs 


& 


samma ljud som 1$. 


e 


e—fi 


»^ e i ande, befalla.* 


rt 


t 


rspr. rt i fort. 


f 


f 


. f. 


rt 


ii 


samma ljud som It, 


g 


9 


» g i g&. 


u 


u 


TBpr, U i brun. 


9 


y 


> g i vagn. 


u 


n 


> u 1 brunn. 


h 


h 


. > h. 














v 


v 


> V. 


i 


% 


> i. 


w 


w 


engelskt W i wink. 


j 


j 


» j- 


X 


f 


rspr. >sje-ljud> i t. ex. sju. 


k 


k 


> k i kam. 














y 


y 


» y- 


1 


1 


. 1. 


å 


a 


> å. 


/ 


1 


8. k. tjockt 1. 


ä 


' e 


närmast liknande ett a, 


Id 


d 


nästan som l+å. 






uttaladt med läppame 


In 


Pf 


> > l + n. 






i samma läge som vid 
uttalet af u. 


h 


& 


* > /-»-B. 


k 


a — (8 


närmast liknande rspr. ä 


It 


n 


> > l+i. 






i väl.* 


m 


m 


rspr. m. 


å 


(B 


rspr. ä i häst, värd. 


n 


n 


» n. 


ö 





närmast liknande rspr. ö 


n 


V 


y n i tänk. 






i röd, möda. 


ng 


y 


> ng i Ung. 


ö 


9 


rspr. ö i förr. 





o 


> i sol, otta. 









För närmare upplysningar om ljudens bildningssätt m. m. hänvisas till: 

LUNDELL : Det svenska landsm&lsalfabetet. Nyare bidr. till känned. om de svenska 
landsmålen o. s. v. I. 2. Stockholm 1879. 

Med benäget tillstånd af nämnda afhandlings författare upptagas här ofvan, till 
jämförelse med de 1 denna ordbok använda bokstafstecken, landsmålsalfabetets mot- 
svarande tecken. 

Särskild uppmärksamhet torde böra fästas vid den skarpa skilnad, Sörbygdens 
allmogemål företer mellan de ljud, som i landsmålsalfabetet tecknas med ([, ^t ?» t 
och dem som i samma alfabet tecknas med d, fV, &, i. 



* 0-ljudet ligger mellan landsmålsalfabetets C och &, ä-ljudet mellan & och ce. 



Digitized by 



Google 



VI 



Kort öfversigfaf nominal- och verbalböjningen. 









I. Sabstantivens böjning. 






Sin 


gularis. 


Pluralis. 




Obest form. 




Best. form. 


Obest. form. 


Best. form. 






arm 




Årm^n 


ärmar 


armans 




s 


åal 




' ådUn 


åälar 


åälane 


a 


n 


Ur 




krm 


katrar 


kUrane 


% 


1 ^ 


föy^el 




fövreln 


föw/ar 


fbyrlane 





^ 


tarrtf 




tam 


tarrar 


täTrane 


k •** 


d 


tUr^are 
brnr 




tärpa*rn 
briire 


Ufrparar 
brörar 


tår^arane 
brtrantf 


r » 

s 

o 





brn 




brtie 


brdnnar 


briinnan^ 


fe 


a 


bod 




< bride 


bodar 


bSdantf 


? 




Ikii 




kiie 


c^nnar 


c^nnantf 




1 


vägg 
sin 




v&ggtfn 
s^n 


vägg<?r 
B^n^r 


vagg<?ntf 
sTne 


5 


far) 
mark 




färjan 
märk<? 


fa:rj<?r 
mark<fr 


förj^ntf 
mark^ne; 


1 1 


i 


8Skk<?n 




sSkkne 


8Ukkn(?r 


sUkkn^n^ 


r| 


1 '*'" 

® c3lla 
( tbnga 




lae 


IeV 


lE'ne 






calla " 


CrtlUr 


crin«j > 


i 




töw^a 


iönger 


tbngene 




. 


barj 
hns 


• 


b^rjtft 
hlis0t 


bärj 
hns 


bofje 
hiise 




> 


tre 




tret 


tre 


tré' 




jS 


8t8^ 




8t8't 


stö' 


stSe 






ra:nnö 




ra:nntft 


rdnn^ 


ränne 




non 


Genitivus bildas 
dnativformen. 


både i siugularis 


och pluralis 


genom tillägg af s 


till 



II. Adjektivens böjning. 



S i 



Maskul. 

smål(0) 

bre 

dl/i 

nstfl 

fréd<;l<; 

stfikk^t^ 

kåfrakti 

gä'ln 



Obestämd form. 



n g u 1 a 
Femin. 
8mål(tf) 
bre 

då/i 

iisel 
MåeU 
st^kktft^ 
kä^rakti 
gä' In . 



i 8. 
Neutr. 
smalt 
brett 
dlt/0t 
ns<;lt 
Måele 
st^kktfte 
kdtrakti 
galet 



Pluralis. 
M. F. N. 

smäU 

bré'. 

dl/i<? 

dsltf 

Måele 

ståkktft^ 

karaktitf 

gåUne 



Digitized by 



Google 





Bestämd form. * 




Förenad. ') 


Sjelfständ 


ig.^) 


Sing. Plur. 


Singiilaris. 


Pluralis! 


M. F. N. 


M. F. N. 


M. F. N 


småla 


smålf smsla 


smål^ 


bré^ 


bré' hita 


brfe' 


tiSli? 


fisk t&\a 


dslé? 



Adjektivens komparation sker efter hufvud sak ligen samma lagar som i 
riksspråket. De vanliga ändelserna äro således -are eller -ve för komparativus 
och -ast eller -st för superlativus. Smärre olikheter med riksspråket flunas 
dock i fråga om komparativens och saperlativens bildning och böjning. 

III. Verbens böjning. 

I hvarje tempus finnes blott en enda form, gemensam för alla personer i 
singularis och pluralis Verben bilda icke några sjelfständiga konjunktiv- 
former. 

De starka verbens imperfektum, supinum och participium passivum upp- 
tagas i ordboken. De svaga verb, som böjas på samma sätt som äkta, hafva i 
ordboken betecknats med sv. v. 1. Med sv. v. 2 betecknas de verb, hvilka 
böjas som höjja, läsa. De verb, hvilka i sin böjning följa tra, hafva betecknats 
med sv. v. 3. I fråga om de passiva verbens böjning hänvisas till ordboken. 

Följande exempel lemna en kort öfverblick af de svaga verbens hufvud- 
former i aktivum 

Infinit. Pree. Imperf. Snpin. Imperat. 



äkta, -e 


äktar 


äkta 


äkta 


äkta, -0 


hÖjJÄ, -e 


1 höjj.r V 
1 höjjtfr f 


h6jt<? 


höjt 


höjj 


läsa, -e 


läs(?r 


mst<? 


låst 


lås 


tra 


trnr 


tr(itt<? 


trutt 


trn 



* Skilnaden mellan förenad och sjelfständig bestÄmd form framg&r af följande 

exempel : 
') 8ka \ä ta dä smål<9 hdll^ dä br^' bannet? 
2) Tå då bréa! 



Digitized by 



Google 



Förkortningar. 



a. = adjektiv, 
ad v. = adverb. 

b. = bestämd form. 
D. eller d. = danska. 
Balsl. = Balsland. 
def. — defekt. 

dep. — deponens. 

dial. -- dialekter. 

eg. = egentligen. 

eng. = engelska. 

f. = femininum. 

fr. = franska. 

frf . = framför. 

fsv. = fornsvenska. 

följ. = följande. 

förb. eller förbind. = förbindelse. 

föreg. = föregående. 

gen. eller genit. = genitivus. 

gotl. = gotländska. 

gr. = grekiska. 

H. = Hede socken. 

imper. = imperativus. 

impf. eller imperf. = imperfektum. 

inf. = infinitivus. 

interj. = interjektion. 

intr. = intransitiv. 

isl. = fomisländska. 

ital. = italienska. 

jfr = jämför. 

koll. = kollektivum. 

m. = maskulinum. 



möjl. = möjligen. 
N. = norska, 
n. •= nentmm. 
ob. = obestämd form. 
op. eller opers. = opersonligt, 
oqv. = oqvädinsord. 
part. eller partic. = participinm. 
pl. = pluralis, 
prep. = preposition. 
pres. = presens, 
pron. = pronomen, 
refl. = reflexiv. 
rspr. = riksspr&kets. 
räkn. = räkneord. 
S. = Sanne socken, 
s. -— substantiv, 
sing. ~ singularis. 
skämts. = skämtsam, skämtsamt, 
sms. = sammansättning, sammansättnin- 
gar, 
st. = starkt. 
sv. = svagt, 
säll. = sällan, 
sälls. = sällsynt, 
t. = tyska. 

tr. eller träns. = transitiv, 
uttr. = uttryck, 
v. = verb. 
vanl. = vanligen, 
vestg. = vestgötam&lets. 



Digitized by 



Google 



Å s. m. ljudet och bokstafven a. 

a pron. henne. (Se hö.) 

kba B. f. apa. 

åbS 8. n. abc, alfabet. 

åbS-bög 8. f. abcbok. 

åbestf-bög 8. f. abcbok. 

åbtfkatt 8. m. apa. 

åb^nakka s. f. almanack. 

abd^tég B. n. apotek. 
10 abtftégare s. m. apotekare. 

abtftéks-lSa 8. f. (sälls.) hypotekslån. 
(Folketymologi.) 

ab^téks-SSg^r s. m. pl. mcdikamenter. 

abetéks-SHb 8. m. benk. (Folketymologi; 
jfr 8V. aptitflup.) 

ablat 8. m. oblat, nattvardsbröd. 

ablåt-ask s. m. oblatask. 

ablåttf-rör/i s. f. obialdeg. 

ablät^-tallrek s. m. patén. 
M iåel 8. m. adel. 

tåels-man a. m. adelsman. 

ådtfls-stamma s. f. adlig börd. 

ådäl a. Tåmjelig. 

af&kt^r 8. pl. ätbörder. 

afe^rd B. m. affär. 

agedéra &▼. v. 1 ackordera. 

agtisti 8. m. auguBti. 

åk/a 8. n. ankel, fotknöl. 

kkle-Ye 8. m. fotled. 
^ aks 8. n. (8äde8-)ax. 

aks 8. n. (nyckel-)ax. 

äksam a. aktsam. 

åkstfl 8. f. axel, Bknldra. 

äkstfl B. m. axel, hjnlaxcl. 

åksi« 8. f. aktie. 

&ksltf-b/S 8. n. skalderblad. 

åksl«-l9 8. m. 

kksU-remsa b. f. (i en skjorta). 

äkslf-Stökktf 8. n. axelstycke (i en skjorta). 
^^ äksl^-tann b. f. okseltand. 

akt 8. f. akt, uppmärksamhet. 

akt 8. f. (pa88ion8-)akt. 

äkta sv. ▼. 1 akta. 

Nilen, Ordbok. 



äkta då det torde nog vara möjligt. 

äkttf 8a 8v. refl. y. 1 akta sig. 

åktor 8. m. interimsförmyndare. 

akSrt 8. m. ackord. 

akxtfn 8. m. auktion. 

akxons-fa/k a. n. anktionsfolk. 

akxdns-inröb a. n. auktionsinrop. 50 

^kxdns-masttfr s. m. anktionist. 

äl^S ady. annorlunda. 

älsartf adv. annorlunda. 

S^ 8. f. al. Jfr arr. 

å/-dön 8. f. ihärdighet, sträfsamhet. 

å/0-bark s. m. albark. 

kle-huske b. m. albuske. 

kle-cär 8. n. alkärr. 

ä/tf-knapp 8.m. l)alknopp, 2) alehfiradsbo. 

kle-kvesi s. m. alqyist. eo 

kle-l^Y 8. m. allöf. 

kle-plnne s. m. alpinne. 

ä/tf-röd B. f. alrot. 

kle-skoyr b. m. älskog. 

ä/^tre 8. n. alvedstra. 

ä/tf-vS 8. m. alved. 

äm^n adv. amen. 

amma b. f. amma. 

« 

amma s. f. äm, fastage. 
amma bv. y. 1 amma. Sms. ämm «pp. 70 
amma et. op. y. 1 blåsa sakta men stadigt, 
amm^ pfi by. y. t p&drifva, uppmana. (Jfr 

föreg.) 
ämpa BY. Y. 1 Yara kinkig, retsam. 
ämpMass b. n. retsam mcnniska. 
ämpe-stekka b. f. = föreg. 
ämptf-Stäkk B. m. retsamt barn. 
ämp^ttf a. retsam, kinkig, 
am^n (ä^) adv. amen. 
Sn B. f. pl. ^nnar and. 80 

Sn 8. m. (ande?) blott i uttr. en grymme 

Qn en obarmhertig mcnniska. 
Sn adv. an; åv ä än af och an. 
Sna sv. v. 1 ana. 
ana sv. v. 1 andas, 
anböst^n a. andfådd. 

1 



Digitized by 



Google 



andakt b. f. andakt. 

ä,ndra s. f. skena pA slädmed. 

andäkti a. andäktig. 

ändflfrrtfS oböjl. a. motsträfvig. (Isl. an- 
dieris.) 

knenff i, m. aning. 

kli^ngez oböjl. adj. i brist, utblottad på. 
(Jfr? ifll. ån och engi, indefin.). 

kne B. m. andedrägt. 
10 an<;-dräkt b. f. sättet att andas. 

åiitf-rSrtf s. m. andbo. 

kne-Tum s. n. andrum. 

anfäkta SY. y. 1 anfäkta. 

kn-gä op. st. v, angå. 

änha;?i7 b. n. 1) anhang 2) påhäng (oip 
menniskor). 

ånjtflflljj^n a. angelägen. 

an-krrfmmtfn («-k) a. vämjelig. 

ånlaw B. n. anlag. 
20 än-låde s. f. b. själtåget. (Eg. n. Isl. 
andlåt). 

anno adv. anno, år. 

kn-ortge s. m. andunge. 

anpiisten a. andfådd. 

ansa 8T. ▼. 1) ausa 2) tillaga. 

[åtnsÄM 8. m. = mlig<?8kovvW.] 

^ns6 st. v. anse. 

änsm blott i nttr. i ans^n i jåns. 

änskvatttf» a. ful, otäck. 
80 anstånd! a. anständig. 

anstdndihed b. f. anständighet. 

änSTSff 8. n. ansvar. 

ansvira sr. ▼. 1 ansvara. 

ansvari a. ansvarig. 

äntS st. y. antaga, godkänna. 

änti 8. f. 1) andtid 2) bråk, oväsen. 

ån-täppa B. f. andtäppa. 

anv&nna sv. v. 2 använda. 

änvarktft def. a. n. eller b. n. b. större 
40 eller mindre mängd af födoämnen, vanl. 
säd eller mjöl. (Isl. andvirki). 

apår/a a. utmärkt. 

ap&r/o adv. särsklldt. 

åprill 8. m. april. 

kre pron. blott i formerna dan åw, de 
är^ andre. 

arm s. m. arm. 

krm-b0W5 s. m. armbåge. 

ärmbowtf-8tö s. n. armbåge (på en rock). 
60 ärm^-kregg b. m. armveck. 



ärm^-lägg s. m. armpipa. 

ärrotf-ståi B. n. armstyrka. 

ärm^-tSg 8. n. armtag (ett slags brottning). 

kcmAiUla B. f. armhåla. 

årmo fl. m. armod. 

ärmosamm a. knapp, besvärlig. 

aritst 8. m. arrest. 

areifst^ra sv. v. 1 arrestera. 

ar^ B. f. art, sätt. 

är/tfS mä sv. dep. v. 1 krångla, retas med. eo 

&r/i a. lustig, tokrolig. 

SS 8. n. = aB. 

k&e sa framm sv. refl. v. 1 släpa sig fram. 

ås«-krSg0 B. m. gnidare. 

äw-pryl 8. m. stryk. 

åvtflan^ a. aflång. 

iiel 8. m. afvel. 

iyel B. m. härd i en smedja. 

åviStfr 8. f, pl. tidningar. 

avjrtra Bv. v. af göra. 70 

^sViUrineng s. f. afkortning, minskning i 
utBkylder. 

avkartnew^8-låw<7d b. f. lista öfver de 
skattskyldige som fått sina utskylder 
minskade. 

avldt b. m. = abl&t. 

åvo a. 1) afvog 2) afvig. 

åvo(w)hed 8. f. afvoghet. 

avonn B. m. afnnd. 

avonsamm a. afundsam. 80 

åvon-syg a. afundsjuk. 

åvon-sygtf afundsjuka. 

åv-sSlo def. B. afsalu. 

åvskrAb s. n. afskrap (äfven såBom skälls- 
ord). 

avsluta sv. v. 1 afslnta. 

åvunn 8. m. afund. 

ävunnas sv. def. dep. v. inf. & sup. afundas. 

åTun-xng0 b. m. afundsjuka. 

åvuns-yark b. n. afundsam handling. <h) 

åv-vajj 8. m. afväg. 

ävxe s. n. afsked. 

åvxHra a. afskedad. 

åv-yttra sv. v. 1 -* afyttra. 

äwa sv. v. 1 aga. 

äwtf B. m. aga, tukt. 

äW0-15s a. sjelfrådig. 

åwtf/ 8. m. afvel. 

åwtf/ B. m. härd i en smedja. ^ 

2iw/a 8V. v. I förvärfva. 100 



Digitized by 



Google 



a^ll 8. f. ekärpa, hvasähet. 
AffU 8. f. vanl. pl. äynar agnar. 
b^ue-foek s. m. fisk, använd till lockbete. 
liLgne-päse s. m. (oqv.) som lefver på 

mager kost. 
hffue-yVil b. m. = föreg. (Jfr vS/.) 
Ån^er s. m. ånger. 
Ånger a. ångrande, ångerköpt. 
å«y<fr-CÖpt a. ångerköpt. 
10 SLtiffer-hdniila a. = föreg. 



fXiiyra sv. v. 1 ångra. 
ä^gå Bt. v. angå. 
änka b v. v. l ångra, 
å^kartf b. m. (Bkepp8-)ankare. 
h.vV.ave b. m. ankare. 
&7/k&r B. m. ankbonde. 
triker b. f. anka. 
éi,iikcV'Onge b. m. ankunge, 
dnkcfr-ägg B. n. ankägg. 
mVva sv. v. 1 ankra. 



a ad v. ]) redan 2) (svagt bekräftande) 

väl, nog. 
rtjj intcrj. = aj. 
fljÖ adjö, 
ajÖSS adjö. 

{i all dä hela dagen idag, 
all vj&nuum allt igenom, 
all 8v«r öfver allt. 
alldél<7S (aäll. ä^e) adv. alldeles. 
20 allena oböjl. a. blott i uttr. mÖ allena. 
ä]\e adv. allra, 
allffr B. m. ålder, 
all^r adv. aldrig. 

allCTS-m^8 def. s. f. skämtsam ordbildn. 
blott 1 uttr. ie alle;rsni<;ss aldrig. (Eg. 
aldrigsmessa.) 
alii höba allesamman, allihop, 
allmuiw-vajj s. m. byväg; >dä grÖr'ntd 
jama grÅs i ällmundväjjeu» (ordst.). 
80 allmaun a. = allmän, 
allri adv. aldrig, 
alls adv. = alls. 
allt .B. m. altsträng (på fioler), 
allt må étt aUtid. 
allt adv. nog, väl, helt visst, 
allti adv. alltid, 
a 11 va/a s. f. allvar. 
ällvSr B. n. — allvar. 
ällvar«amm (aÅa) a. allvarsam. 
40 åWvula B. f. allvar. 

alm^n&kka s. f. almanack. 
alni0uåkke-dås9 s. m. gammaldags snus- 
dosa af messing med kalender på locket, 
altard s. n. (b. alt^r^t) altare, 
alt^rs-dug 8. m. altarduk. 



äliev^-XQng b. m. altarring. 

alt6'r8-tav/a s. f. altartafla. 

älkeie a. smutsig, slipprig. 

alm s. f. alm. 

älme^a b. f. folksamling, menighet. co 

Uln B. f. aln. 

å/n-bow0 B. m. armbåge. 

hlne-hv^ a. alnsbred. 

d/n^-cokk a. alnstjock. 

S/n^buw a. alnshög. 

ä/n^-jyb a. alnsdjup. 

å/n^-lan^ a. alnslång. 

ttvL pron. n. å'Bt &, ane pl. andr« annan. 

a'nd0rn b. m. b. den andre (nummer 2) i 

en nummerlek. 70 

andrtf räkn. andre. 
ane konj. (sälls.) men, utan. 
å'n-harr pron. hvarannan. 
ann-dS s. m. annandag, 
annltfsartf adv. annorlunda, 
antcn^^n konj. antingen, 
anti konj. antingen. 
Ut s. m. ljudet och bokstafven r. 
arb€ 8. n. arbete. 

arbS sv. v. def. inf. arbeta. so 

arbesam a. 1) arbetsam 2) svårarbetad, 
arbes-fa/k s. n. arbetsfolk, 
arbes-för a. arbetsför, 
arbes-hast s. m. 1) arbetshäst 2) stark 

häst. 
arbes-kdfr s. m. arbetskarl, 
ärbes-tra/ s. m. 1) ihärdig arbetare 2) 

valk i händerna, 
arbeta sv. v. 1 arbeta, 
arjéra bv. v. 1 agera, vilja gälla för. »o 



Digitized by 



Google 



ärj(&) a. arg) ondtiiut. 

äijsint a. = argsint. 

ark B. n. = aTk. 

/{rktf först a. jfr e. fS, nöd m. fl. 

arm a. = arm. 

arv 8. m. = arf. 

äwenffå 8. m. 1) arfvinge 2) barn. 

drvtf-del B. m. = arfvedel. 

arvtf-jö/ 8. f. arfjord. 
10 arv^-lttdd s. m. arfslott. 

ärveAbs a. arflöB. 

ärYe-TOYT B. m. sjelfs&dd råg. 

arv-sunn s. f. arfsynd. 

arv-xcfttf B. n. arfskifte. 

aria b. f. ärt. 

ärie sä sv. refl. v. 1 få små bläsor (om 
tunnbröd). 

ärie-cörka b. f. ärtgalge. 

ärte-gtyåa s. f. nafvel. 
20 ärte-kr^e b. m. mindre ärtgalge. 

ärte-m^åi s. n. ärtmjöl. 

ärie-jionff b. m. ärtskida. ^ 

ärte-TiS s. n. ärtris, ärthalm. 

ärte-Bkalma s. f. ärtskida (skalet). 

ask 8. f. = ask (trädet). 

ask B. m. = ask. (Jfr a:ska.) 



åska 8. f . = aska. 

åsk^*flS 8. m. askunge. 

asktf-grä a. askgrå. 

åsk^-how B. m. askhög. 

dsktf-lnd 8. f. asklut. M 

ask^réra by. v. 1 assurera. 

asp B. f . = asp. 

aspe-kubbtf s. m. aBpBtook. 

dsp^-lunn b. m. asplund. 

dsptf-lÖT 8. n. asplöf. 

aspe-v^rktf b. n. aspvirke. 

att konj. (aldrig infinitivmärke) = att. 

dttanttf a. bakom. 

dttan räkn. aderton. 

dite konj. att. 60 

dtttfUtf räkn. adertonde. 

attdr adv. tillbaka (blott i uttr. dtt<;r ä 

fram), 
dtt^r-bi B. n. återbud. 
diteYB och dtt^YéF prep. och adv. jämte, 

till. 
dttrtf 8d sv. refl. v. 1 ändra beslut, 
dttärtf a. komp. bakre, 
dttåsttf a. superi, n. dttästa efterste, 

bakerste. 70 

dttöv^r prep. bort öfver, längs efter. 



B. 



bad s. n. = bad. 

båda sv. v. 1 = 1) bada 2) betjeua vid bad. 

båd-ba/j 8. f. badkar. 
80 hkåe 8. m. båtnad, fördel. 

bsd^ri (a^f) b. n. badhuB. 

båd-bUS 8. n. = badhus. 

bäd-kar b. n. badkar. 

bag 8. m. baksida, rygg (äfven på egg- 
jem o. d.). 

bäg 8. n. bak, bakning. 

bäg adv. och prep. bak, bakom. 

båg-ant^ adv. baktill. 

båga 8v. v. 1 1) baka. b&gtf ndtt göra 
40 nattbak. 2) bädda. 

bågars B. m. ~- bagare. 

båg-ben 8. n. bakben. 

båg-biima Bt. v. bakbinda. 

båg-bi B. n. återbud. 

båg-C^g a. bakåtlutande. 



båg-dsl B. m. bakdel. 

bag-dd^r s. f. bakdörr. 

bSge»^ B. f. bakning. 

båg^-Cdvv/0 B. n. brödkafle. 

båg<;-da 8. m. dag då man bakar. 

hkge-f}äl B. f. bakbräde. 

båg-djja 8. f. bakvatten (i en atröm). 

bågtf-kaga B. f. bakbulle, smakbröd. 

bågtflStf B. n. bakelse. 80 

bågtfls^-fdrm b. f. l^akelseform. 

bageri (Aei) 8. n. bageri. 

[båg0-spa 8. m. bakBp&de.] 

båg0-stö^ 8. m. >ddn sti^llneng^n, som 

de l&gger hEgef^ålne på>. 
hkge-y^ B. m. bakved. 
båg-ftlfd 8. m. bakfot. 
hhgge 8. m. (sällB.) bagge, 
båg-ha/ B. m. blott i uttr. gå på bägha/ 

sv. op. v. gå bakut. oo 



Digitized by 



Google 



bagi prep. bakuti. 

bdg-ikren^ prep. bakom. 

båg-jn/ 8. n. bakhjul. 

båg-ltfSS 8. n. >la88, som medtages på 

återfärden frän ett ställe, dit man kört 

med lass». 
hkg'lumme s. m. bakficka, 
båg-lås B. m. baklås, 
bsg-läksa B. f. baklexa. 
10 bäg-lär 8. n. bakläder. 
hkg-l&nfföB adv. balclänges. 
hkgAäasa sv. v. 2 göra bakre delen af 

lasset för tung. 
båg-lasst a. (om åkdon) 1) part. af båg- 

lassa 2) bygd så, att lassets hufvud- 

tyngd trycker bakom axeln, 
båg-omm s. m. bakugn, 
bågon 8. m. hvar och en af ytterbräderna 

i en Bågstock. 
20 bågontf-braa s. f. den näst yttersta af 

bräderna i en sågstock. 
bäg-par/ 8. m. bakdel, bakre halfvan af 

något, 
bågpä bakpå, 
båg-rcvvd 8. m. väfbom. 
båg-ränta s. f. 
båg-Sla 8. f. baksida. 
båg-Stamm b. m. l) ryggstöd på soffor 

o. d. 2) se frammstamm & ^wae- 
80 stamm. 

bag-8tökk« s. n. ryggstycke (i ett klädes- 
plagg), 
bstg-sädd 8. n. baksäte. 
bSg-sä/0 8. m. ett slags seldon. 
hkg-tala sv. v. 1 baktala. 
hkg'talenff 8. f. baktalande, 
bag-vägg 8. m. bakvägg, 
båg-vänt a. bakvänd, 
bågård a. bakre. 
40 bSgästtf a. sap. n. bågåsta bakerste. 
båg-änntf s. m. bakända. 
bäg-xySB B. m. bakskjuts. 
båg-x5d 8. m. skarf bakpå skodon, 
bakk B. m. se br^bakk. 
bäkke; b. m. backe, 
bäkkd-brink s. m. mindre backe. 
hkkke-hVire s. m. backhare. 
bäkkd-länk s. m. ålref. 
hhkke-munn s. m. sluttning (abstrakt). 
50 bäkk^-st^ivva s. f. backstuga. 



bäkk<?8trtVV6'-s«'ddrtr6' s. m. backstugu- 
sittare. 

hkkke-syiile s. m. grässvål. 

hékkeU a. backig. 

bäksa sv. v. 1 stryka baklänges (om 
hästar). • 

(bal B. m. = bal.) 

ban s.' n. band. 

bana 8. f. jembana. 

bann s. n. band. eo 

bänn-hunn s. m. bandhund. 

bånn-jO/ 8. f. band på laggkarl. 

bånn-j^rn s. n. jemband på laggkarl. 

bänn-kniv s. m. bandknif. 

bänn-stö/ s. m. bandstol. 

bar 8. n. koll. barr. 

bar a. n. bar^ bar. — en bar en sup. 

bara sv. v. 1 beströ med barr. 

bår-baga adv. barbaka. 

hkre adv. bara, blott. 70 

bår^-f/äkka s. f. vanl. b. snösmältnings- 
tiden. 

bår-frast s. n. barfrost. 

bår-kvdSt 8. m. barrqvist. 

bår-lomm b. m. granruska. 

barn B. n. barn. 

(barn- 80 bån-.) 

bårn-döb s. n. barndop. 

barndom s. m. barndom. 

(bårn^-f^ 8. m. barnfader.) 80 

bårn^minntf s. n. bamaminue. 

härn^-morska s. f. barnmorska. 

blun-fött a. bamfödd. 

(bårn-lös a. barnlös). 

bärnsli a. barnslig. 

bär-nå/ B. f. barr. 

bsr-ruska s. f. barrqvist. 

bär-skow 8. m. barrskog. 

bår-Säffj;^ 8. f. barnsäng. 

bårsäTT^S-Cären^ s. f. barnsängsq vinna. 90 

bärsäff^S-gLÖd s. m. (Se Tillägget.) 

bårs-öl 8. n. bamBÖl. 

bår-täwa B. f. vanl. b. bara fläckar på 
en Bnöbetäckt väg. 

bas 8. m. basBträng. 

hkse 8. m. vanl. b. smek- och locknamn 
på baggar. 

bast B. m. bast. 

bäst^tämm b. m. vanl. pl. basttöm. 

bäst4?-tå>T b. n. basttåg. 100 



Digitized by 



Google 



G 

hhttffe B. m. lif (bal) pä ett klädesplagg 
(skjorta, rock o. d.). 

hiififfeii a. rädd. 

baw^styro a. b&ngstyrig. 

bUffy-XU/ B. m. bonjour. (Folketymologi; 
jfr hhtfffe å xÖ/fl.) 

ba7/k 8. m. jordbank, sandbank. 

bai/k B. m. bankinrättning. 

bä7/k/i Bv. op. v. 1 skocka sig (om skyar). 
10 ba7ike;ratt s. m. bankrutt. 

bänk-lSn s. f. banklån. 

båffko 8. n. utan pl. banko. 

ball 8. m. vanl. pl. skinka (clunes). 

ball B. m. selputa. 

balltf BV. v. 1 falla, dimpa. 

balIi;-fÖr^ s. n. (skämts.) halka. 

hahamina s. f. balsamin. 

halte pa sa sv. v. 1 pelsa på sig, sätta 
på mycket kläder. 
20 hål 8. n. nederbörd. 

hala 8V. op. v. 1 ösregna. 

häl} B. f. balja. 

hålja sv. y. 1 bälga. Sms. b. I sa. 

hälke B. m. 1) >åån kixla som ft t/ppi 
STn på l?<ftstrabtfn> 2) luftstrupc. 

ba/ktf-strab^ s. m. luftstrupe. 

hälma sv. v. 1 bclga i sig. Vanl. i för- 
bindelsen hålma å drt'kka. 

hälma b. f. menniska som belgar i sig 
80 vatten eller andra dryckesvaror. 

banna sv. v. 1 1) svärja 2) förbanna. 

bär-arma a. som har bara armar. 

bardäs adv. burdus. 

bår-fatt a. barbent. 

bar-h'flsa a. barhalsad. 

bär-huvva a. barhufvad. 

bår-hant a. barhänd. 

brir-näva a. barhänd. 

bark b. m. = bark. 
40 barka sv. v. 1 afbarka. 

barka sv. v. 1 barka (vid garfning). 

barktf-bru b. n. barkbröd. 

bårktf-fwtta s. f. = fÄtta. 

bark«-hO s. m. barkho (vid garfning). 

barktf-kar s. n. barkkar. 

barm s. m. = barm. 

barmhttrti a. barmhertig. 

bar-äfrma a. bararmad. 



btiska sv. v. 1 slå. Blott i uttr. bask 

ij^uuum sträfva sig igenom, slå sig 60 

fram, haske pä' ge stryk. 
baSS^ B. m. bassc, grobian. 
bästa blott i uttr. Stå b. uthärda, 
bastaut a. bastant. 
be st. v., ba bett, l) bedja 2) bjuda. 

Smss. be hiiri, ihöb. 8) tigga, 
bed a. bet. 
béda 8. f. afdelning af tid, väg eller 

arbete, 
béda B. f. betblandning (vid färgniug). co 
béda BV. v. hétic^ bett göra uppehåll i 

resa eller arbete för att hvila eller 

låta dragame äta. 
béda Bv: v. bétt«, bett beta. 
béda BV. v. bétttf, bett, bett, beta (vid 

färgning). 
hMe B. n. 1) bete 2) bete vid fiskning, 
b^dtfs-for B. n. betesfoder. 
bédtfB-haWtf B. m. Jt>eteBhage. 
béd^B-hamn s. f. betesmark. tq 

béd^-krdttur s. n. vanl. pl. beteskreatur. 
bédtfS-mark s. f. betesmark. 
bédtf-Stalitf B. n. rastställe. 
béd^-Btö B. n. rastställe, 
bédtf-xe B. u. dörrkarm, 
begg B. n. beck. 

begg förstärkande adv. före a. murk. 
bégga sv. v. 1 1) becka 2) sota (för), 

umgälla, 
béggantf adv. = begg. bo 

bcgg«t« a. beckig. 
bégg-hatta s. f. 1) beckmössa (mot skorf) 

2) rus. 
bégg-kOgar^ b. m. beckbrännare. 
bégg-r^sp 8. f. becktråd. 
bégg-Stregg B. n. stycke uppmjukadtbeck, 

hvarmed becktrådarna strykas. 
bégg-S(7mm s. m. becksöm. 
b6ggS(;ms-StöVY0l B. m. vanl. pl. becksöms- 

stöfvel. 90 

bégg-tri B. m. becktråd, 
ben B. n. 1) ben 2) lägg 3) fot (äfveu 

på möbler o. d.). 
bena B. f. bena. 
bena sv. v. 1 bena. 
béntf sä framm bv. refl. v. 1 varsamt och 

med svårighet arbeta sig fram. 
bén-b^dd<? s. m. benbit. 



Digitized by 



Google 



(bén^t^ a. benig.) 

bén-f^dtf s. m. merg. 

bén-full a. mycket benig. 

béii-knöd^r s. f. knota, benknota. 

bén-Iägg 8. m. lägg. 

h^n-mjäl s. n. benmjöl. 

bén-plba s. f. benpipa. 

bén-p/agg B. n. pl. skodon. 

bén-ra«<7tf/ b. n. benrangel. 
10 bén-r8da s. f. benröta. 

bén-stamp s. m. benBtamp. 

bén-vark s. m. = benvärk. 

h^n-xämletiff b. m. benbit. 

h^n-xÅnglenff b. m. = föreg. 

hénge s. m. binge. 

hecca b. f. hynda. 

b^^mm^T 8. n. = bekymmer. 

btfC^mmdrs/im a. bekymmersam. 

b^c^mra sv. v. 1 = bekymra. 
20 btfC^ttra a. ängslig, bekymrad. 

hecäuna sv. v. 2 = bekänna. 

btfcanntflstf b. m. = bekännelse. 

btfdd 8. n. 1) bett 2) skärpa 8) ohyra. 

b^dda sv. v. 1 hopflicka. Smss. btfdd ihÖb. 

b^ddtf s. m. bit, stump. 

bé^ddtf-YiS adv. bitvis, stycktals. 

btfdrå st. v. bedraga. 

b^dråwar^ s. m. bedragare. 

b(*dreddtfn a. smutsig. 
80 btfdr6'ilti a. driftig. 

heåråjeri s. n. bedrägeri. 

hedrtya a. bedröfvad. 

heårtyeU a. bedröflig. 

btfdrÖTtfls B. n. ledsamhet. 

btfdrSv^lStf s. n.= bedröf velse, ledsamhet. 

b^d^ra sv. v. 1 = bedyra. 

btffalla sv. v. 2= befalla. 

hefdWnenff s. f. befallning. 

b<;f(illne9?^s-man s. m. kronofogde. 
40 heidtte sä sv. refl. v. 1 befatta sig. 

hefdtineng b. tillstånd. 

hedinffde sä sv. refl. v. 1 göra lustiga 
åtbörder (för att göra sig löjlig). 

hefSififft a. befängd. 

hem\ b. n. befäl. 

heg&gna sv. v. 1 begagna. 

hegriya st. v. -= begrafva. 

hegrsLven a. llRtig. 

hegriynenff s. f. begrafning. 
50 hegriha st. v. begripa. 



begh 9ä st. refl. v. reda sig, slippa undan. 

btfgavnei?^ s. f. fästegåfva. 

b^håw s. n. behag. 

heh&wa sv. v. 1 behaga. 

btfhuv B. n. behof. 

btfhÅ'll 8. n. behåll. 

behäUa st. v. behålla. 

btfh^lliiei?^ B. f. behållning. 

btfh^ln a. bergad. 

btfhSr 8. n. tillbehör, apparat. eo 

btfhSva Bv. v. 2 = behöfva. 

heh^yeU a. behöflig. 

bdjf st. träns. v. (jfr ji) upphöra. 

bdjfv^n a. slug, falsk. 

he}$\peU a. tillräcklig. 

btfjär s. n. = begär. 

btfjärels 8. begäran. 

bojars oböjl. a. blott i uttr. vare b^j/trs 

begära. (Eg. gen. af b^jdfr.) 
bdjära sv. v. btfjär/ö, btfjär^, hejårt begära. 70 
bejärltf a. nidsk, lysten, oförskämd i sina 

fordringar. 
he^årneng s. f. bård. 
btfkånt a. bekant. 
(b«kån(t)sk<lb s. m. bekantskap.) 
hekl&wa sv. v. 1 beklaga. 
hekl&weU a. beklaglig. 
behihba a. 1) fet, välgödd 2) smutsig, sårig. 
be\é\Ya a. rask. 
btflådtfn a. 1) till mods (vanl. \\\a b.) go 

2) belåten. 
beltgga sv. v. belå & beldkt«, bdåkt 

belägga. 
bel 8. n. 1) tid, stund 2) gång, omgång. 
bela sv. v. 1 balka. Sms. bel åv. 
b^/-v&gg 8. m. afbalkning. 
btfrumm s. n. beröm. 
berumma sv. v. 2 berömma, 
berömma sv. v. 2 1) rymma, innefatta 

2) skaffa utrymme åt. 90 

beTiimmele ynl berömvärd. 
btfrS 8. n. öfverläggning, plan, tvekan; 

blott i uttr. 8ti i b<?rS; yftre i tv/lnntf 

b^rS. 
borsta sv. v. 1 berätta, 
b^réttttflstf 8. m. berättelse, 
b^rökta a. beryktad, 
besinna bv. v. 1 1::: bcBinna. 
b^inn^ sä sv. refl. v. 1 1) besinna sig 

2) återkomma till besinning. 100 



Digitized by 



Google 



8 



hesitinc\S€-ti s. f. betänketid. 

btfSfnt a. betänkt. 

brak a. n. btfst & bekst besk. 

heskrUa st. y. beskrifva. 

btfskrivne»^ b. m. och f. beskrifning. 

b^l&W B. n. beslag. 

hésla BY. v. 1 betsla. 

btfsltit 8. n. = beslut. 

besluta sv. y. 1 = beslata. 
10 btfSlil st. y. beslå. 

heimdl s. m. betsmar. 

b^m^r 8. m. betsman; skams b^mir 
trollslända. 

bésmar^-krög s. m. krok på betsman. 

btfsmf B. n. besYär. (Jfr N. bitsmid.) 

btf'SS0l B. n. betsel. 

b^ss^l-Stö/ B. m. yanl. b. betseldon. 

b^t 8. m. best. 

b^stX st. y. = bestå. 
20 b^t«tlla sv. v. 2=1) beställa ?) uträtta. 

btfSt^llne»^ B. beställning. 

hestitmma sy. y. 2 = bestämma. 

besUtmt ady. - bestämdt, säkert. 

btfStandi a. bastant, hållbar. 

btfStandit ady. beständigt. 

btfSV^r 8. n. = besyär. 

besvära sy. y. l = besyära. 

b«sv/trltf a. besyärlig. 

(btfSvSrlihed s. f. svårighet.) 
30 btfS^nn^ltf a. besynnerlig. 

besätt a. besatt. 

hesogare s. m. tullnär vid gränsen. 

hetdla sv. v. 2 betala. 

hetåletiff b. m. betalning. 

heténg s. n. geting. 

btftrd sv. v. 3 betro. 

btftt^r a. n. bé^tt^r^ 1) bitter 2) bister, skarp 
(om köld). 

héiteT-mauåel s. m. bittermandel. 
40 b(7'tt0r8 i nttr. mä b<?tt«rs no endast med 
största svårighet. 

hettert förstärkande adv. frf. a. kallt. 

b«'tttfr&l B. m. vitriol. (Folketymologi.) 

bétti adv. bittida. 

heif sv. v. btft^-ddd, be^t^tt betyda. 

heifg B. n. = betyg. 

heVSinke-ti s. f. betänketid. 

bevara sv. v. 1 bevara. 

btfV&r^S interj. bevars. 
50 bevars interj. bevars. 



btfvis 8. n. = bevis. 

b^yf sa sv. v. 1 = bevisa. 

heYisele a. bevislig. 

btfV^nt def. a. n. = bevändt. 

heyårne